Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923

1926-03-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:32, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1926 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning

av förordningen den 17 mai 1923 (nr 113) om

utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,

byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Genom en den 5 februari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 152, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 1? maj

1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid

köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till

riket av pärlor med flera lyxvaror skall äga fortsatt tillämpning till och

med den 30 juni 1927.

Med anledning av en i ämnet avgiven proposition antog 1919 års riksdag

ett på bevillningsutskottets föranstaltande utarbetat förslag till förordning

om en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror. Förordningen trädde i kraft

den 1 september 1919 och gällde intill utgången av år 1920. Sedermera

förlängdes förordningens giltighetstid med ett år i sänder till utgången

av år 1923, beträffande 1921 på förslag av Kungl. Maj:t men ifråga om

de två senare åren med anledning av inom riksdagen väckta motioner.

År 1923 antog riksdagen ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny förordning

i ämnet. Den nya författningen, vilken trädde i kraft den 1

januari 1924 och gällde till samma års slut, skilde sig från den förut

gällande huvudsakligen i fråga om bestämmelserna rörande sättet för

stämpelavgiftens utgörande. Enligt de ursprungliga bestämmelserna gällde,

att vid försäljning eller byte av skatteplikt underkastade varor stämpel

skulle åsättas en avräkningsnota, som det ålåg säljaren att utfärda. I

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 saml. 15 höft. (Nr 32.) 1

Utskottet.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Departements
chefen.

1923 års förordning uteslötos stadgandena om avräkningsnota och föreskrevs,

att stämplarna skulle av säljaren anbringas i en särskild försäljningsbok,

om vars förande även den gamla författningen innehöll stadgande.

Giltighetstiden för den nya förordningen har på förslag av Kungl.

Maj:t och enligt beslut av 1924 och 1925 års riksdagar förlängts till och

med den 30 juni 1926.

I sitt yttrande till ovannämnda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet,

efter att hava redogjort för bland annat vad ovan omnämnts,

till en början anfört följande. Genom skrivelse den 20 juni 1925

hade överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser anmodats att, efter

hörande av vederbörande tillsyningsman, avgiva yttrande dels rörande

verkningarna av de genom 1923 års förordning införda nya bestämmelserna

rörande sättet för utgörande av ifrågavarande stämpelavgift, dels

beträffande de jämkningar i berörda lagstiftning, som på grund av vunnen

erfarenhet Ange anses erforderliga eller lämpliga vid en fortsatt tillämpning

av förordningen efter den 30 juni 1926, dels ock huruvida bestämmelserna

i fråga borde erhålla permanent karaktär eller, i motsatt fall, för

vilken tid desamma fortfarande borde gälla. Tillika skulle genom tillsyningsmannens

försorg införskaffas på vederbörande näringsidkares försäljningsböcker

grundad förteckning för envar näringsidkare, upptagande

försålda lyxföremål för vilka stämpel enligt berörda förordning utgjorts,

värdet på varje föremål och mot samma värde svarande stämpelbelopp;

uppgifterna skulle avse åren 1924 och 1925.

Av den sammanfattning av de inkomna yttrandena, som departementschefen

vidare lämnat, framgår bland annat följande.

Sammanlagda värdet av försålda, ifrågavarande beskattning underkastade

lyxföremål hade uppgått under år 1924 till omkring 906,700 kronor och

under år 1925, enligt beräkning, till omkring 860,000 kronor. Häremot

svarade stämpelbelopp av omkring 66,800 och 63,100 kronor.

Vidkommande frågan om verkningarna av de genom 1923 års förordning införda

nya kontrollbestämmelserna hade allenast i ett eller annat yttrande uttalats,

att dessa förändringar varit utan betydelse eller medfört en försämring i

kontrollen. I åtskilliga fall hade något uttalande i denna del icke kunnat

lämnas av länsstyrelserna eller tillsyningsmännen på grund av bristande

erfarenhet av förordningens tillämpning. De myndigheter, från vilka yttranden

härutinnan kunnat avgivas, hade i det stora hela uttalat, att de

nya bestämmelserna ägde avgjort företräde framför de tidigare gällande

samt att ändringarna medfört goda verkningar såväl i avseende å underlättandet

av kontrollen som med hänsyn till förhållandet mellan försäljarna

och den köpande allmänheten.

Beträffande frågan, huruvida åt bestämmelserna i förordningen borde

förlänas permanent karaktär, hade väl en länsstyrelse ävensom några

tillsyningsmän uttalat sig för en sådan anordning, och hade dessa uttalanden

bland annat grundats på uppfattningen om det principiellt berät
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

3

tigade i upptagandet av en skatt för lyxvaror. Å andra sidan hade från

åtskilliga håll påyrkats, att bestämmelserna icke borde erhålla fortsatt

giltighet, därvid i regel hänvisats till erfarenheterna av förordningens tilllämpning

inom vederbörande orter samt till förhållandet mellan kostnaden

för kontrollen och den inom orterna uppnådda inkomsten av stämpelavgiften.

Överståthållarämbetet och åtskilliga länsstyrelser hade emellertid

föreslagit fortsatt giltighet av hithörande bestämmelser under viss längre

eller kortare tid.

För egen del har departementschefen såsom sin mening uttalat, att

ifrågavarande stämpelavgift vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror borde allt fortfarande upptagas.

Bevillningsutskottet har icke ansett några särskilda skäl föreligga att

avstyrka ett fortsatt upptagande av ifrågavarande lyxskatt, om vars förlängda

giltighet riksdagen varje år sedan 1919, även då förslag härom

icke förelegat från Kungl. Majrts sida, fattat beslut.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 152, antaga det med propositionen

framlagda förslaget till förordning angående

fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

(nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i

vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor

med flera lyxvaror.

Stockholm den 19 mars 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin*, Rune, Boman, Pers, Björnsson, Johan Bergman, Månsson

i Furuvik*, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Bengtsson i Kullen,

Lövgren i Nyborg, Wahlmark*, Åström, Vrång, Clemedtson, Björklund, Granath

och Nilsson i Hörby.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Lithander, vilken yrkat, att utskottet måtte hemställa, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 icke måtte av riksdagen bifallas.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:120 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 mai 1923 a1 i texten