Betänkande, i anledning av väckta motioner om sänkning av maximigränsen för utminutering av spirituösa.
1926-04-13 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1926:37, Betänkande, i anledning av väckta motioner om sänkning av maximigränsen för utminutering av spirituösa.
Dokumentets text
Bevillningsutslcottets betänkande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1926 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om sänkning av maximigränsen för utminutering av
spirituösa.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 186 i första
kammaren av hem Johan Bergman m. fl. och nr 261 i andra kammaren av herr
Elof Ljunggren m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta
sådan ändring i gällande bestämmelser angående utminutering till köpare av
spritdrycker, att maximigränsen för sådan utminutering (för närvarande 4 liter
per kalendermånad) i möjligaste mån sänkes».
Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för förslaget får utskottet
hänvisa till motionerna.
Enligt 48 § i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rus- utskottet.
drycker må spritdrycker icke utminuteras till samma köpare i större mycken- Gällande
het än fyra liter i kalendermånaden. Systembolag äger dock, om särskilda tämmelser.
skäl föreligga, efter därom skriftligen gjord framställning medgiva köpare
rätt att för visst tillfälle inköpa större myckenhet än den sålunda stadgade.
I motioner vid 1920 och 1921 års riksdagar väcktes förslag om sänkning av 1930 och 1921
maximum för spritdrycksransonerna vid utminutering till två liter i månaden. år* rihs~
Bevillningsutskottet (betänkande nr 33 år 1920 och nr 42 år 1921) tillstyrkte
bifall till motionerna. Andra kammaren beslöt i enlighet med bevillningsutskottets
förslag, varemot första kammaren biträdde reservationsvis framställda
yrkanden om avslag å motionerna. Vid nämnda utgång förföll frågan för
såväl 1920 som 1921 års riksdag.
Utskottet har under motionernas förberedande behandling utverkat Kungl. Kontrollör-^
befallning till kontrollstyrelsen att till utskottet avgiva yttrande i an- stVrelsem
ledning av motionerna; och har kontrollstyrelsen till följd härav den 26 febru- ’
ari 1926 avgivit yttrande, vilket återfinnes såsom bilaga till detta betänkande.
Av berörda yttrande framgår, hurusom alltsedan år 1920 en på erfarenheter Utskottets
från den individuella försäljningskontrollen grundad nedsättning av inköps- yttrande.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 sand. 20 käft. (AV 37.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 87.
kvantiteten ägt rum. Kontrollstyrelsens utredning utvisar, att numera praktiskt
taget samtliga kvinnliga motboksinnehavare och mer än två tredjedelar av de
manliga motboksinnehavarna hava motböcker med begränsad inköpsrätt, under
det att, innan arbetet med revision av inköpskvantiteten igångsattes, allenast
23.7 % av antalet manliga och 77.2 % av antalet kvinnliga motboksinnehavare hade
motböcker med inskränkt inköpsrätt. För ungefärligen tre femtedelar av samtliga
motboksinnehavare har inköpsrätten begränsats till två liter i månaden
eller därunder. Denna sänkning har åstadkommits till en del genom nedsättning
av redan bestående inköpsrätter men framför allt därigenom, att vid medgivande
av nya inköpsrätter, särskilt för yngre personer, stor varsamhet iakttagits beträffande
maximikvantiteten. Utan tvivel hava dessa åtgärder medverkat till
den avsevärda minskning av spritdryckskonsumtionen, som ägt rum sedan
år 1920.
De vidtagna begränsningarna i inköpsrätten hava medfört, att inköpskapaciteten,
det vill säga den genomsnittliga kvantitet spritdrycker, som högst får
inköpas per motbok, nedgått långt under maximikvantiteten samt utgjorde år
1925 allenast 2,46 liter. Den del av inköp skapaciteten, som lämnats oanvänd,
är tvärt emot vad motionärerna synas hava antagit relativt obetydlig och utgjorde
i medeltal för motbok under år 1925 endast 0.38 liter.
De skäl kontrollstyrelsen anfört mot att nu generellt sänka maximigränsen
från fyra liter har utskottet funnit övertygande. Som styrelsen framhållit
skulle en dylik åtgärd utan tvivel i hög grad öka allmänhetens krav på s. k.
extra tilldelningar och alltså sannolikt icke leda till någon minskning i konsumtionen.
Den föreslagna anordningen skulle dessutom medföra svårigheter
för systembolagens arbete, särskilt beträffande avvägandet av nyssberörda
extra tilldelningar och kontrollen därav.
Det avgörande skälet för utskottets avstyrkande ståndpunkt har emellertid
varit, att ett bifall till motionerna i det nuvarande läget skulle skapa ett irritationsmoment,
vilket utan tvivel komme att utgöra hinder för andra verkligt
nykterhetsfrämjande åtgärder. Den känslighet, som just nu i detta avseende
utmärker den allmänna opinionen, bör mana till en viss försiktighet i fråga om
generella förändringar i restriktionssystemet. En fortsättning av den individuella
begränsningen, tillämpad och satt i system inom landets samtliga systembolag,
torde säkerligen också giva ett bättre resultat än den av motionärerna
föreslagna åtgärden.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner 1:186 av herr Johan Bergman m. fl.
och 11:261 av herr Elof Ljunggren m. fl., om sänkning av
maximigränsen för utminutering av spirituösa, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 april 1926.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖINGr.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
3
Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson
i Kristianstad, Bärg, Pers, Björnsson, Borell, Johan Bergman, Jönsson i Boa,
Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta, Bengtsson i Kullen, Lövgren
i Nyborg, Jönsson i Slätåker, Johansson i Hornsberg, Björklund, Olsson i Gävle
och Elof Ljunggren.
Reservationer:
av herrar Johan Bergman, Johansson i Hornsberg och Elof Ljunggren, vilka
anfört:
»Av kontrollstyrelsens utlåtande inhämtas, att ej mindre än tre femtedelar
av samtliga motboksinnehavare redan äro underkastade begränsning i sin inköpsrätt
till högst två liter i månaden. Kontrollstyrelsen finner att detta system
icke vållat några menliga följder. Det synes då svårt att förstå, huru en
så moderat nedsättning som t. ex. från 4 till 3 liter i månaden för de återstående
två femtedelarna skulle kunna vara farligare än den ännu längre
gående redan tillämpade inskränkningen för de tre femtedelarna. Kontrollstyrelsens
huvudskäl att motsätta sig den föreslagna inskränkningen angives
vara farhågan för att den skulle innebära ett irritationsmoment i den känsliga
restriktionsapparaten. Det torde säkerligen med fog kunna ifrågasättas,
om kontrollstyrelsen, som annars icke visat sig synnerligen känslig för
denna folkpsykologiska synpunkt, i detta fall rätt tolkat allmänhetens känslor.
Det lider knappast något tvivel om, att irritationen, där sådan förekommer, vida
mer framkallas av de många och skiftande individuella olikheterna inför de
lagar, som reglera spirituosaförsäljningen, än av de generella, som drabba alla
lika. När nu kontrollstyrelsen, sannolikt med rätta, finner de talrika individuella
inskränkningarna till 2 och 1 liter kunna utan äventyr tillämpas,
torde så mycket mindre anledning finnas att befara någon större irritation
hos de motboksinnehavare, som icke drabbats av dessa individuella eller lokala
inskränkningar, i fall de om någon tid skulle finna maximigränsen generellt
begränsad så varsamt som till 3 liter. Den hittills med fördel tillämpade
individuella och lokala begränsningen behöver ju härav ej heller lida något
intrång. Genom maximigränsens generella sänkning, som gör skillnaden
mindre, mister den kanske även något av sin förhatliga karaktär.
Kontrollstyrelsen befarar emellertid även en kraftig stegring av kravet på
s. k-, extra tilldelning vid vissa tillfällen, om maximigränsen skulle sänkas. Då
medeltalet uttagna liter per månad för år 1924 utgjorde 2.06 och för 192 5 2.08,
däri även inbegripen all extra tilldelning, synes det föga sannolikt, att vid en
så lindrig sänkning av maximikvantiteten som den nyss nämnda (från 4 till 3)
någon avsevärd stegring av kraven på denna s. k. extra tilldelning skulle uppstå.
Däremot är det uppenbart, att tillfällena till den i de flesta fall okontrollerbara
olaga överlåtelsen åt andra av motbokssprit genom en sådan inskränk
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
ning skulle minskas. Då man söker bagatellisera denna allmänt kända men
i de flesta fall oåtkomliga olaglighet genom en erinran, att skillnaden mellan
medelinköpsrätten och de faktiska medelinköpen utgör allenast 0.38 liter per
månad, bör det betonas, att skillnaden mellan de faktiska och de möjliga inköpen
i de fall, där motboksägaren utan inskränkning har en inköpsrätt av
4 liter per månad givetvis måste bli vida större än den medelskillnad, som
uppstår, om man medräknar även dem, som ha inskränkt inköpsrätt. Yilken
betydelse en nedsättning av maximigränsen från 4 liter till 3 liter per månad
skulle innebära, framgår i någon mån av kontrollstyrelsens andra tabell
å sid. 8, enligt vilken antalet av dem, som utan varje inskränkning äga en
inköpsrätt av fyra liter per månad, uppgår till c:a 300,000 personer.
Önskvärdheten av en konsumtionsminskning bestrides icke av kontrollstyTelsen,
som bemödar sig att visa, hur lyckligt det nuvarande systemet verkat
i sådan riktning. Men vid studiet av kontrollstyrelsens siffermaterial falla
särskilt två omständigheter i ögonen. Den ena är den under de tre sista åren
påtagliga tendensen till stegring av konsumtionen efter den nedgång, som i
början konstaterats, den andra är frånvaron av statistik från de år, vilka
skulle visat de allra fördelaktigaste siffrorna, d. v. s. den största nedgången
såväl i konsumtion som i därmed sammanhängande följdföreteelser, fyllerisiffror,
alkoholsjukdomar m. m.
Till komplettering av kontrollstyrelsens annars så omsorgsfullt utarbetade
och för saken belysande statistik må i avseende på sistnämnda förhållande anföras
följande siffror:
Förbrukning pr invånare Fylleriförseelser
Öl (inklu
av
brännvin vin sive klass Stockholm Riket
II)
1916 .........5.2 liter 0.8 22.9 8,747 43,911
1917 ........1.7 > 1.1 21.4 3,752 18,925
1918 .......1.2 » 1.0 3.3 5,574 17,835
1919 ........2.3 » 0.9 14.8 10,083 33,325
1920 ........ 6.0 > 0.7 22.0 9,768 45,972
Det torde vara obehövligt att upprada ytterligare siffror, såsom för alkoholsjukdomar
etc. De förete givetvis samma starkt nedåtgående tendens under
dessa alkoholfastans hälsosamma år. De båda år, som visa de fördelaktigaste
siffrorna äro, som synes, åren 1917 och 1918. Kontrollstyrelsen underlåter
avsiktligt att åberopa dem till förmån för det nu rådande individuella kontrollsystemet,
och det med rätta, ty den rekordartade nedgång de visa beror icke
på detta system utan på de vida längre gående generella restriktioner, som då
genom förhållandenas makt, oberoende av systemet, voro gällande. Den maximering,
som då tillämpades, gick långt under nu gällande 4 liter i månaden;
under den mest restriktiva perioden utdelades i Stockholm endast 2 liter i kvartalet.
Då man till det nu gällande systemets förmån åberopar jämförelser med
tillståndet under den obegränsade köpfrihetens tid, så äro nu senast anförda
kompletterande jämförelser av intresse för att visa, att detta system, även om
det visat nedgång i förhållande till det alldeles restriktionslösa tillståndet,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 87. 5
dock visar sig vida underlägset ett system, som ytterligare sänker maximigränsen.
Det invändes nu, att en sänkning av det legitima tilldelningsmaximum skulle
kunna befaras uppmuntra den olaga handeln, till vilken de, som funne sig
för litet tillgodosedda, skulle taga sin tillflykt. Om så vore fallet, borde de
platser i vårt land, där bolagen lokalt genomfört sådan sänkning — flerstädes
till 2, på vissa orter t. o. m. till 1 liters maximum — genomgående förete sämsta
tillståndet i avseende på olaga handel och därmed följande dryckenskap.
Så är emellertid icke fallet. Medeltalet fylleriförseelser per år och per 1,000
innevånare, uträknat för samtliga de platser, där nedsättning av maximigränsen
ägt rum, utgör f. n. c:a 15. De högsta siffrorna för fylleriförseelser, 43,
35, 34 etc. per 1,000 inv., tillhöra sådana städer, där maximigränsen icke nedsatts.
En försiktigt avvägd nedsättning av maximigränsen skulle att döma härav
långt ifrån att främja dryckenskap, åstadkommen genom olaga handel, bidraga
till en ur såväl folkhälsans som folksedernas och folkekonomiens synpunkt
önskvärd minskning av alkoholkonsumtionen i vårt land. Att en sådan minskning
ej skulle vara önskvärd, lär väl ingen ansvarskännande medborgare vilja
påstå. Även om man med kontrollstyrelsen erkänner, att de omständigheter,
under vilka konsumtionen sker, äro viktiga faktorer för bedömande av skadeverkningarnas
omfattning, så synes det likväl klart, att en konsumtionsminskning
i stort även måste minska faran för sådana konsumtionsformer, som äro
ägnade att vålla de svåraste sociala skadeverkningarna. I systemets natur av
socialt experiment ligger rent av en uppfordran att genom försök med försiktigt
avvägd minskning utröna, hur en sådan skulle verka. Endast det praktiska
försöket kan nämligen här bringa fullgiltig bevisning.
Man invänder stundom, att sänkningen från 4 liter till 3 såsom maximigräns
särskilt skulle drabba dem, som genom tilldelning av högsta maximum erkänts
såsom de mest förtroendeingivande bland motboksägarna. Gent emot dessa,
säger man, behövas inga särskilda åtgärder, de kunna ej antagas missbruka
sitt kvantum. Och man ömmar särskilt för dem, som genom ''stort umgänge’ och
vidsträckt representationsskyldighet skulle råka i bekymmer. Ur samhällets
och folksedernas synpunkt kan det dock ingalunda vara påkallat att falla
undan för dylika anspråk från ett fåtal inom samhället, tvärtom bör allt
göras för att främja avläggande av otidsenliga sedvänjor och uppmuntra bättre
exempel från deras sida, som genom sin representativa ställning i samhället
kraftigt påverka folksederna.
Då bevillningsutskottet två gånger förut tillstyrkt och andra kammaren bifallit
en sänkning av maximigränsen från 4 till 2 liter, så läge det närmast till
hands att ånyo framställa samma förslag. Då det emellertid kan befaras, att ett
sådant förslag även nu, liksom 1920 och 1921, skulle avslås av första kammaren,
inskränka vi oss denna gång, för att uppnå ett resultat, till att förorda
den vid 1920 års riksdag av en reservant, herr Röing, föreslagna sänkningen
till 3 liter, en synnerligen moderat reform, om vilken reservanten, säkerligen
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 87.
med full rätt, yttrade: ’En så måttlig nedsättning torde icke öka frestelsen
till anlitande av olovliga sätt att åtkomma sprit.’
I förhoppning att på denna moderata linje kunna ena kamrarna hava vi yrkat,
att utskottet skulle hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionerna 1:186 av
herr Bergman m. fl. samt 11:261 av herr Elof Ljunggren
m. fl., för sin del besluta, att 48 § i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet
än tre liter i kalendermånaden. Efter därom skriftligen
gjord framställning äger dock bolag, om särskilda skäl föreligga,
medgiva köpare rätt att för visst tillfälle inköpa större
myckenhet än sålunda stadgats.»
samt av herr Pers, som anfört:
»Systembolaget i Västerås har, föranlett av beslut av stadsfullmäktige,
praktiserat ett försäljningsmaximum av 2 liter per månad, förutom för juni
och december månader. Rörelsen har bedrivits utan att några större svårigheter
förmärkts, varför en generell nedsättning för hela landet torde kunna
tillämpas utan allt för stora olägenheter.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
i
Bilaga.
Till
Riksdagens
bevillningsutskott.
Genom remiss den 12 februari 1926 har Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen
att till riksdagens bevillningsutskott avgiva utlåtande över motionerna
nr 186 i första kammaren av herr Bergman m. fl. och nr 261 i andra kammaren
av herr Elof Ljunggren m. fl. om sänkning av maximigränsen för utminutering
av spirituösa.
I anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.
I 48 § rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, att spritdrycker ej må Mot ionarertill
någon utminuteras i större myckenhet än fyra liter i kalendermånaden. nas utgangsDenna
maximigräns anse motionärerna för hög och anföra som skäl härför, ]>un ''
att motboksinnehavarna icke på långt när utnyttjat den sålunda medgivna
rätten. Medeltalet försålda liter spritdrycker per månad och motbok synes
i allmänhet, framhålla de, hava hållit sig omkring två liter. Enligt en uppgift,
erhållen från kontrollstyrelsen, utgjorde medeltalet år 1925 omkring 2.08
liter, alltså obetydligt över hälften av den medgivna maximikvantiteten.
Motionärerna beteckna visserligen den i 48 § föreskrivna fyralitersgränsen Den faktiska
som en maximigräns men synas icke desto mindre utgå från den uppfattnin- inköpsrätten
gen, att samtliga motboksinnehavare, därest de så önskade, skulle kunna inköpa
fyra liter i månaden. Denna uppfattning är emellertid icke överensstämmande
med verkliga förhållandet. Bestämmelsen är som så många andra bestämmelser
i rusdrycksförsäljningsförordningen, såsom motionärerna framhållit, en
maximibestämmelse. Därav följer emellertid, att systembolagen, som hava
tillämpningen av bestämmelsen sig anförtrodd, hava rätt att fastställa lägre
inköpsrätt för samtliga eller vissa av motboksinnehavarna, därest rusdrycksförsäljningsförordningens
ledande grundsats, sådan denna kommit till uttryck
i förordningens 63 §, kan anses påkalla detta. Såsom kontrollstyrelsen uttalade
i cirkulär nr 71 den 3 juli 1920 med råd och anvisningar rörande motbokskontrollen,
kan förordningens bestämmelse om högst fyra liter per månad
i sin generella avfattning ej göra anspråk på att vara något annat än den
ram, inom vilken bolagen hava att fatta sina avgöranden i de speciella fallen.
Kontrollstyrelsen lämnade ock i nämnda cirkulär systembolagen vissa råd och
anvisningar rörande de principer, de enligt kontrollstyrelsens mening borde
följa vid fastställandet av inköpsrätten å motböckerna. Dessa råd och anvisningar
har kontrollstyrelsen sedermera kompletterat och på några punkter
modifierat genom cirkulär nr 14 den 31 oktober 1925. I överensstämmelse
med de av kontrollstyrelsen lämnade anvisningarna påbörjade systembolagen
under senare hälften av år 1920 en revision av centralregistren, som ledde
till att inköpsrätten sänktes för ett betydande antal motboksinnehavare. Systembolagen
hava ock följt ett mera restriktivt förfaringssätt, än som tidigare
ägde rum, vid utlämnandet av motböcker till personer, som tidigare ej innehaft
motbok. Medan under förra hälften av år 1920 praktiskt taget samtliga manliga
motboksinnehavare vid flertalet bolag hade en inköpsrätt av fyra liter i månaBen
och begränsningar för ett större antal motboksinnehavare endast hade
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
vidtagits av ett fåtal bolag, är numera inköpsrätten begränsad till mindre än
fyra liter i månaden för det övervägande flertalet av landets såväl manliga som
kvinnliga motboksinnehavare. I nedanstående tabell har sammanställts uppgifter
över antalet motböcker med begränsad inköpsrätt i procent av samtliga
motböcker för varje år från och med år 1920.
Antal motböcker med begränsad inköpsrätt i % av samtliga motböcker.
För män
För kvinnor
För män
och kvinnor
1 januari 1920 .....
......19.6
77.2
23.7
1 januari 1921.....
......27.8
85.8
32.1
1 januari 1922 .....
......62.0
96.1
64.6
1 januari 1923 .....
97.7
68.9
1 januari 1924 .....
......67.8
97.8
70.3
1 januari 1925 .....
97.9
71.3
1 januari 1926''.....
......69.9
98.1
72.5
Av tabellen framgår att numera praktiskt taget samtliga kvinnliga motboksinnehavare
och över två tredjedelar av de manliga motboksinnehavarna hava
motböcker med begränsad inköpsrätt. Av tabellen framgår däremot icke, hur
långtgående begränsningar systembolagen hava vidtagit. Uppgifter i detta
avseende finnas ej heller tillgängliga annat än för de sista åren. I nedanstående
tabell hava sammanställts uppgifter, avseende åren 1924 och 1925, över
motböckemas fördelning med hänsyn till inköpsrättens storlek.
Motböckernas fördelning med hänsyn till inköpsrättens storlek.
Antal motböcker
Inköpsrätt högst
l:a kvartalet
1924
4:e kvartalet
1924
4:e kvartalet1
1925
4 liter pr månad.....
. . 306,827
304,487
294,599
3 » i » .....
. . . 128,135
135,517
143,546
2 > > 1 .....
. . 383,953
393,626
402,705
under 2 liter pr månad . .
. . 197,391
211,765
235.831
Summa motböcker 1,016,306
1,045,395
1,076,681
De nu senast anförda siffrorna visa, att för ungefärligen tre femtedelar
av samtliga motboksinnehavare inköpsrätten begränsats till högst två liter per
månad eller därunder. Siffrorna visa ock, att, ehuru det egentliga revisionsarbetet
var avslutat redan vid ingången av år 1924 och en viss stabilisering då
inträtt, en om ock långsam sänkning av den genomsnittliga inköpsrätten alltjämt
pågår.
Bäst belyses de vidtagna begränsningarnas omfattning av uppgifterna rörande
den s. k. inköpskapaciteten, det vill säga den genomsnittliga kvantitet
spritdrycker, som högst får inköpas per motbok. Den sista tillgängliga siffran
å den månatliga inköpskapaciteten, som avser december 1925, är 2.45.
Liksom medelinköpen per motbok, såsom motionärerna framhållit, är olika
i olika delar av landet, skifta ock de företagna begränsningarna av motboksinnehavarnas
inköpsrätt allt efter de olika lokala förhållandena. Variationerna
i detta avseende framgå av nedanstående sammanställning, i vilken ock
intagits uppgifter rörande medelinköpen och uttagsfrekvensen, d. v. s. medelinköpen
i procent av inköpskapaciteten.
1 Preliminär uppgift.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
9
Inköpskapacitet
Medelinköp
Uttagsfrekvens
Område
liter/månad
liter månad
%
1924
1925
1924
1925
1924
1925
Stockholmstrakten.....
. . 2.65
2.60
2.42
2.42
91
93
Ostra Sverige i övrigt ....
. . 2.54
2.50
2.13
2.13
83
85
Småland och Sårna.....
. . 2.46
2.41
1.85
1.86
75
77
Södra Sverige.......
. . 2.91
2.89
2.33
2.40
80
83
Sydvästra Sverige.....
. . 2.60
2.56
2.15
2.16
83
85
Bergslagen.........
. . 2.12
2.12
1.65
1.75
78
82
Norra Sverige.......
1.85
1.52
1.53
80
83
Hela riket 2.50 2.46 2.06 2.08 82 85
Eu tabell, belysande dessa förhållanden för varje bolag för sig, bifogas.
Såsom inhämtas av den lämnade redogörelsen hava systembolagen genom
de av dem vidtagna, på individuell kontroll grundade begränsningarna av motboksinnehavarnas
inköpsrätt åstadkommit, att de verkliga inköpsmöjligheterna
för närvarande icke avsevärt överstiga de inköpsmöjligheter, som genomsnittligt
skulle stå motboksinnehavarna till buds, därest en generell tvålitersgräns
funnes stadgad, men inga ytterligare på individuell kontroll grundade begränsningar
företoges. De farhågor för en utveckling i ogynnsam riktning,
som motionärerna hysa, böra ses mot bakgrunden icke av en isolerad bestämmelse
i rusdrycksförsäljningsförordningen utan av den tillämpning, som förordningens
bestämmelser, betraktade som helhet, i verkligheten fått.
Motionärerna uttala, att den eventualiteten icke vore utesluten, »att, om
den nuvarande fyralitersgränsen alltjämt bibehålies, en icke önskvärd stegring
av konsumtionen kan komma att uppstå». Storleken av försäljningen utminuteringsvis
under tiden från och med år 1920 — det första år, under vilket
försäljningen blott reglerades av bestämmelserna i gällande rusdrycksförsäljningsförordning
— torde kunna vara i viss mån belysande vid bedömandet av
det berättigade i motionärernas farhåga på denna punkt. Uppgifter rörande
denna försäljning hava därför sammanställts i nedanstående tabell, i vilken
för jämförelses skull därjämte medtagits även år 1913, d. v. s. det sista år,
under vilket försäljningen helt bedrevs efter bestämmelserna i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning.
Miljoner Per invånare
liter Liter Lägetal
1913................38.1 6.8 100
1920 ................ 33.6 5.7 84
1921 ................ 28.5 4.8 71
1922 ................ 23.2 3.9 57
1923 ................ 23.5 3.9 57
1924 ................ 25.3 4.2 62
1925 ................ 26.5 4.4 65
Såsom framgår av tabellen understiger försäljningen utminuteringsvis för
närvarande högst väsentligt samma försäljning år 1913. I förhållande till
folkmängden utgör den icke mer än 65 % av sistnämnda försäljning. Även
för år 1920 var försäljningen utminuteringsvis betydligt högre än samma försäljning
under nästförflutna år. Visserligen har en mindre stegring av försäljningen
utminuteringsvis ägt rum under åren 1923, 1924 och 1925. Med
dylika temporära variationer torde man dock alltid vara nödsakad att räkna.
Hur än inköpsrätten för motboksinnehavarna avpassas, efter vad som rimligen
kan anses vara deras legitima behov, måste dock en ej alltför liten marginal
komma att finnas mellan deras högsta möjliga inköpsrätt och deras faktiska
Utminutering
ens
stegring.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
inköp. Det måste alltid komma att finnas motboksinnehavare, som under vissa
tidsperioder icke köpa hela den kvantitet, de äro berättigade att köpa. Under
tider av stark ekonomisk depression blir skillnaden mellan inköpsmöjligheterna
och de faktiska inköpen större än under tider, då de ekonomiska konjunkturerna
äro goda. Den ökning av försäljningen utminuteringsvis, som ägt rum
under åren 1923, 1924 och 1925, torde vara att betrakta såsom en dylik av förbättrade
ekonomiska förhållanden framkallad inköpsstegring. Stegringen kan
emellertid på grund av de vidtagna begränsningarna av motboksinnehavarnas
inköpsrätt icke fortsätta hur långt som helst. Inköpsmöjligheterna bliva snart
nog tagna i anspråk i den högsta utsträckning, som praktiskt taget kan komma
i fråga. Starka tecken tyda för övrigt på att stegringen av försäljningen utminuteringsvis
snart nog har nått sin höjdpunkt. Under de sista månaderna
har nämligen stegringen varit mindre än förut.
Gentemot nu anförda uppfattning skulle kunna göras gällande, att ökade
köpeanspråk från vissa motboksinnehavares sida skulle kunna föranleda åtminstone
en del av systembolagen att släppa efter å de restriktiva principer, som
de hittills följt. Enligt kontrollstyrelsens mening saknas anledning att emotse
en dylik utveckling. De uppgifter, kontrollstyrelsen i det föregående anfört
rörande motböckernas fördelning med hänsyn till inköpsrättens storlek, utvisa,
att även under de två sista åren en, om ock långsam, sänkning av inköpskapaciteten
ägt rum. En granskning av detaljuppgifterna för de olika
bolagen utvisar, att denna sänkning är karakteristisk för det övervägande antalet
bolag. Endast cirka 10 % av bolagen visa en svag stegring av inköpskapaciteten.
Härtill kommer, att systembolagen alltmer börjat iakttaga särskild
försiktighet vid fastställande av inköpsrätt och inköpsvillkor för sådana
yngre motbokssökande — i regel personer, som helt nyligen uppnått 25 år •—■
vilka första gången göra framställning om erhållande av motbok. Systembolagen
äro jämväl mycket varsamma vid de höjningar av inköpsrätten, vilka efter
hand kunna ifrågasättas för de yngre motboksinnehavarna. Betydelsen av ett
dylikt tillvägagångssätt särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att de yngre
åldersklassernas uppmärksamhet inriktas därpå, att spritdrycker äro en vara,
som måste handhavas med försiktighet och måttlighet, har ock av kontrollstyrelsen
antytts redan i cirkulär nr 71/1920 (sid. 5) och ytterligare framhållits
och utvecklats i cirkulär nr 14/1925 (sid. 3).
I nära samband med det uttalande av motionärerna, vilket kontrollstyrelsen
nu upptagit till belysning, står följande uttalande av dem: »En viss tendens
har också gjort sig gällande hos vissa fullt lojala motboksinnehavare att uttaga
och utnyttja hela den kvantitet, vartill de äro berättigade, även om de
icke hysa något synnerligt begär därefter, blott för att de vilja, som det heter,
taga ut sin rätt.» Kontrollstyrelsen vill icke bestrida, att en lagstadgad maximigräns
för försäljningen av en viss vara kan fresta dem, som äro berättigade
att inköpa densamma, att köpa största möjliga kvantitet. På en dylik »ransoneringspsykologi»
lämnade krigsåren talande exempel. Ju mera normala
förhållanden i samhället i allmänhet äro, desto mindre torde dock en påverkan
av nyss antydd art vara att räkna med. De individuella begränsningar, som
av systembolagen vidtagas, torde dessutom undanröja alla större risker för en
artificiellt konsumtionsstegrande inverkan av maximeringen av inköpsmöjligheterna.
Särskilt torde de nyss berörda begränsningarna för de yngre åldersklasserna
vara av stor betydelse i detta sammanhang. För övrigt utesluter ej
heller en generell sänkning av den högsta kvantitet, som får utminuteras, från
fyra liter per månad till exempelvis två eller tre liter per månad den risk, som
motionärerna framhålla. Den konsumtionsstegrande inverkan, som en inköpsrätt
av fyra liter i månaden kan hava för en motboksinnehavare, som nått stadgad
ålder, har en ordnad ekonomi, eget hushåll o. s. v., behöver ingalunda vara
Bevillningsutskottets betänkande Xr
11
större utan är tvärtom med all sannolikhet mindre än den konsumtionsstegrande
inverkan, som en motbok med en inköpsrätt av två eller tre liter i månaden kan
utöva på en motboksinnehavare, som nyss fyllt 25 år. Även därest en generell
sänkning av fyralitersgränsen företoges, blir sålunda verkan i det avseende,
varom bär är fråga, helt beroende av tillämpningen.
Kontrollstyrelsen vill i detta sammanhang ock begagna tillfället att framhålla,
att de påståenden, som framförts därom, att systembolagen skulle sänka
inköpsrätten för en motboksinnehavare, som icke utnyttjat hela sin inköpsrätt,
äro felaktiga. Det är möjligt, att en sådan åtgärd har vidtagits vid något enstaka
bolag i några enstaka fall, innan vederbörande systembolagsledning fått
sin uppmärksamhet fäst på det felaktiga i tillvägagångssättet. För att undanröja
varje farhåga i denna riktning har kontrollstyrelsen i cirkulär nr 14/1925
uttalat, att en sänkning av inköpsrätten ej heller bör företagas i de fall, då
visserligen objektiva skäl för en sänkning föreligga, men vederbörande motboksinnehavares
inköp under de senaste åren icke överstigit den kvantitet, till vilken
hans inköpsrätt med hänsynstagande till alla föreliggande omständigheter
bort fastställas.
Motionärerna framhålla vidare, att det »visat sig föreligga en frestelse för Inköpsrätt
vissa motboksinnehavare, som själva ej för egen konsumtion utnyttjat hela den °fjl motboksinköpta
kvantiteten, att genom olaga försäljning av det överskjutande motverka 01 er a ese''
lagens syfte, ett missbruk, som svårligen torde kunna verksamt kontrolleras».
Motionärerna vidröra här en punkt i det individuella kontrollsystemet, åt vilken
kontrollstyrelsen och systembolagen alltid ägnat och fortfarande ägna den
största uppmärksamhet. Uttalanden om denna fråga återfinnas å sidorna 15,
16 och 17 i cirkulär nr 71/1920 samt å sidorna 6 och 7 i cirkulär nr 14/1925.
I cirkulär nr 13/1925 hava i samma syfte bestämmelser meddelats i §§ 38—41
rörande ombudskontroll. Det har mött och möter alltjämt betydande svårigheter
att kunna förhindra motboksöverlåtelser eller överlåtelser av å motböckerna
inköpta spritdrycker. Det torde ock vara obestridligen riktigt, som motionärerna
framhålla, att för hög inköpsrätt å motböckerna medför ökade frestelser
för vissa motboksinnehavare att stå andra personer, som antingen icke alls
innehava motbok eller ock anse de kvantiteter, de äga inköpa, för små, till tjänst
med de kvantiteter, som de själva icke anse sig behöva. De individuella inköpsbegränsningar,
som systembolagen under de senare åren genomfört, hava
emellertid med all säkerhet väsentligt inskränkt tillgången till »överskottslitrar».
Det är icke säkert, kanske ej ens sannolikt, att en generell nedsättning
av fyralitersgränsen till en trelitersgräns skulle medföra förbättrade förhållanden
i detta avseende. Förekomsten av motboksöverlåtelser och olaga försäljning
av spritdrycker, inköpta å motbok, är nämligen beroende även av styrkan
hos den efterfrågan, som finnes, d. v. s. av de pris, som köparna äro villiga
att betala. En generell nedsättning av utminuteringskvantiteten kan få till
följd, att efterfrågan ökas och prisen höjas och att därigenom motboksinnehavare,
som tidigare icke velat olovligen avyttra sin spirituösa, förledas till att
göra detta. Även ur denna synpunkt synes det under nuvarande förhållanden
vara obetingat riktigast att fortgå på den väg, som hittills följts, utan att vidtaga
någon sänkning av den lagstadgade maximikvantiteten för försäljningen
utminuteringsvis.
Kontrollstyrelsen har i det föregående sökt mot bakgrunden av nu gällande Opinionsläutminuteringsbestämmelsers
tillämpning belysa de farhågor för en kommande 9eL / tände t
utveckling i ogynnsam riktning av nykterhetsförhållandena, som motionärerna rande indiansett
motiverade av den för närvarande gällande fyralitersgränsen. Härtill cerat- ingen
vill kontrollstyrelsen foga ytterligare några allmänna reflexioner. ändring.
Det finnes ett betydande antal personer, som i likhet med motionärerna anse
nu gällande bestämmelser i fråga om utminuteringen allt för litet restriktiva.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
Den föreslagna
åtgärdens
konsumtionsbegränsande
verkan.
A andra sidan finnes det många, som i likhet med motionärerna och deras meningsfränder
ej äro tillfredsställda med de nu gällande bestämmelserna men
som i olikhet med motionärerna och deras meningsfränder önska ändring i
riktning mot mindre stränga restriktioner. Det finnes slutligen en tredje
grupp, som anser, att de nuvarande bestämmelserna i rimlig utsträckning
tillgodose alla legitima behov samtidigt som de visat sig medföra
gynnsamma verkningar i nykterhetsavseende. Anhängarna av denna uppfattning
finna det obetingat riktigast att utan ändringar i gällande lag
fortsätta i den riktning och efter de principer, som följts under de senaste åren.
Då uppfattningarna bland allmänheten äro så delade, som ovan angivits, och
det icke lär kunna bestridas, att allmänhetens ställning till restriktionslagstiftningen
är av väsentlig betydelse vid dess tillämpning, torde det, folkpsykologiskt
sett, icke vara motiverat att nu vidtaga några ändringar vare sig i den
ena eller andra riktningen, så framt icke vägande skäl kunna anföras, för att
ifrågasatta ändringar skola medföra ur nykterhetssynpunkt mycket värdefulla
resultat. Arbetsro utan störande strider på det nykterhetspolitiska området är
vad de lagtillämpande organen behöva för att kunna utveckla lagstiftningen
till full effektivitet. Kontrollstyrelsen anser sig ock i det föregående hava
visat, att i varje fall ur de synpunkter, som motionärerna åberopat till stöd för
sitt förslag, hänsynen till nykterhetsförhållandena icke för närvarande påkallar
den föreslagna ändringens vidtagande.
Det synes ock styrelsen, som om den olaga sprithantering, särskilt i form
av spritsmuggling, som förekommit under senare år, manar till iakttagandet
av försiktighet vid vidtagandet av åtgärder i av motionärerna angiven riktning.
Visserligen hava de åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits
mot den olaga sprithanteringen resulterat i att denna på sistone trängts tillbaka,
men icke desto mindre är den säkerligen alltjämt av en viss omfattning.
Risk finnes alltid för att den på nytt skall taga fart. Åtgärder i den av Hiob
tionärerna angivna riktningen skulle kunna bidraga till en dylik utveckling
därigenom, att bättre marknad för den olaga spriten skapades.
Det kan måhända göras gällande, att en sänkning av den lagstadgade maximigränsen
vid utminuteringen skulle medföra en betydande konsumtionsbegränsande
verkan och att redan däri skulle ligga en stor vinst. Den utredning,
kontrollstyrelsen i det föregående presterat, torde visa, att på grund av
de långtgående individuella begränsningar, som systembolagen vidtagit, den konsumtionsbegränsande
effekten av en sänkning av utminuteringsmaximum skulle
bliva betydligt mindre än man på förhand kunde vara benägen att tro. Verkan
i detta avseende skulle ock kunna ytterligare reduceras därigenom, att åtgärden
kunde hos viss del av allmänheten utlösa en sådan reaktion mot lagstiftningen,
att systembolagen påverkades till minskat intresse för individuell
kontroll och till ett schablonmässigt förfarande vid handläggningen av motboksärenden.
Ej heller får förbises, att 48 § rusdrycksförsäl.jningsförordningen förutom
stadgandet om fyralitersgränsen även innehåller en bestämmelse om j ätt för bolagen
att, där särskilda skäl därför föreligga, för visst tillfälle sälja utöver
maximikvantiteten, s. k. extra tilldelning. Erfarenheten har redan visat, att
allmänhetens anspråk på extra tilldelning äro särskilt stora vid bolag, där inköpsrätten
av vederbörande länsstyrelse på de kommunala myndigheternas förslag
generellt begränsats. Kontrollstyrelsen har visserligen i meranämnda cirkulär
nr 14/1925 (sidorna 9 och 10) framhållit, att den extra tilldelningen
vid dylika bolag icke må taga sådan omfattning, att den konsumtionsbegränsning
äventyras, som myndigheterna genom sina åtgärder vidtagit, men styrelsen
har samtidigt nödgats framhålla, att ifrågavarande bolag äro hänvisade
att bevilja extra tilldelning i något större utsträckning än övriga bolag.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.
13
En åtgärd i den riktning, motionärerna föreslagit, skulle säkerligen i hög grad
öka allmänhetens krav på extra tilldelning. Härav skulle följa ökade anledningar
till friktion mellan allmänheten och systembolagen, vilkas ställning till
skada för den dem anförtrodda uppgiften skulle avsevärt försvåras. I viss
mån skulle systembolagen ock nödgas tillmötesgå de framställda anspråken
och därmed skulle den konsumtionsbegränsande effekten av åtgärden ytterligare
minskas.
Styrelsen vill vidare i detta sammanhang framhålla, att, även om en ytterligare
begränsning av konsumtionen av rusdrycker ur olika synpunkter, t. ex.
den ekonomiska, måste anses eftersträvansvärd, dess värde dock ej får överskattas.
Erfarenheten under de gångna åren har visat, att de sociala skadeverkningar,
som alkoholkonsumtionen medför, så långt de kunna statistiskt mätas,
ingalunda äro direkt proportionella mot konsumtionens storlek utan i stället
i minst lika hög grad beroende av de former, under vilka den försiggår.
Motionärerna framhålla, att medelinköpen äro ganska olika i olika delar av
landet, och kontrollstyrelsen har i det föregående kompletterat denna uppgift
med att framhålla, att detsamma gäller i fråga om motboksinnehavarnas medelinköpsrätt
(inköp skapaciteten). Från olika håll har därjämte vid upprepade
tillfällen framhållits betydelsen av att den största hänsyn tages till de lokala
skiljaktigheterna. Rusdrycksförsäljningsförordningen lämnar ock på den punkt,
varom här är fråga, betydande möjligheter öppna i detta avseende. Dels ligger
i den individuella utminuteringskontrollens egen natur, att hänsyn kan och
bör tagas till dylika lokala skiljaktigheter, dels lämnar det vidsträckta inflytande,
som kommunerna äga vid beviljandet av oktroj åt bolagen, den möjlighet
att fastställa praktiskt taget vilka inskränkningar som helst i fråga om bolagens
rörelse. Bland annat kunna kommunerna med för vederbörande länsstyrelse
bindande verkan fatta beslut om nedsättning av den högsta utminutexingskvantiteten.
Vid sådant förhållande synes det som om den väsentliga effekten
av den av motionärerna föreslagna lagändringen skulle bliva minskade
möjligheter till anpassning efter de skiftande förhållandena i olika delar av landet.
Kontrollstyrelsen vill ock erinra därom, att den högsta utminuteringskvantiteten
på de kommunala myndigheternas förslag begränsats till mindre än fyra
liter i månaden endast för ett mindretal bolags vidkommande.
Med hänsyn till vad kontrollstyrelsen i det föregående anfört, hemställer styrelsen,
att bevillningsutskottet måtte föreslå, att motionen ej måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I detta ärendes behandling har såsom föredragande deltagit t. f. byråchefen
Bergvall.
Stockholm den 26 februari 1926.
E. THULIN.
Eric Bergman.
14
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 87.
Bolag
Inköps-
kapacitet
lit./mån.
Medel-
inköp
lit./mån.
Uttags-
frekvens
%
Bolag
Inköps-
kapacitet
lit./mån.
Medel- inköp
! lit./mån.
Uttags-
frekvens
%
1924 1925
1924|1925
1924 1925
19211925
1924 1925
1924
''1925
Stockholm . . .
2.65
2.60
2.43
2.43
91
93
Sjöbo......
2.54
2.60
2.36
2.45
93
94
Södertälje . . .
2.43
2.41
2.16
2.18
88
90
Lövestad ....
2.88
2.85
2.28
2.40
79
84
Vaxholm ....
2.98
2.90
2.83
2.75
94
95
Östraby ....
2.50
2.49
2.21
2.25
88
90
Norrtälje ....
2.51
2.44
1.83
1.97
74
80
Löberöd ....
3.15
3.03
2.57
2.58
81
85
Öregrund ....
3.25
3.22
2.07
2.13
63
66
Hörby.....
3.21
3.12
2.25
2.32
70
74
Sigtuna ....
2.78
2.73
2.24
2.23
80
82
Höör......
3.00
3.00
2.15
2.24
72
75
Nynäshamn . .
2.91
2.85
2.54
2.55
87
90
Halmstad ....
2.87
2.82
2.29
2.32
80
82
Uppsala ....
2.37
2.31
2.08
2.05
88
89
Laholm.....
2.66
2.59
2.13
2.16
80
84
Euköping ....
2.7(1
2.61
2.16
2.17
80
83
Falkenberg . . .
2.75
2.71
2.08
2.07
75
76
Nvköping ....
2.30
2.25
2.06
2.06
89
92
Varberg ....
2.53
2.51
2.16
2.20
85
87
Eskilstuna . . .
2.35
2.33
2.23
2.18
94
94
Kungsbacka . . .
2.78
2.76
2.43
2.47
87
90
Torshälla ....
2.31
2.29
2.14
2.17
93
95
Göteborg ....
2.50
2.47
2.30
2.30
91
93
Strängnäs . . .
2.98
2.80
2.58
2.42
86
87
Kungälv ....
2.78
2.76
2.33
2.38
84
86
Mariefred • . .
2.34
2.37
1.99
2.05
85
86
Marstrand....
2.24
2.20
1.54
1.65
69
75
Trosa .....
2.51
2.48
2.13
2.15
84
87
Lysekil.....
2.74
2.66
2.06
2.11
74
79
Malmköping. . .
2.96
2.89
2.35
2.48
81
86
Uddevalla . . .
2.69
2.57
2.31
2.28
85
88
Linköping....
2.61
2.56
2.10
2.10
80
82
Strömstad....
2.38
2.35
1.77
1.88
74
80
Norrköping . . .
2.33
2.30
2.21
2.13
93
93
Vänersborg . . .
2.34
2.36
1.92
2.00
82
85
Söderköping. . .
2.83
2.82
2.26
2.35
80
83
Trollhättan . . .
2.19
2.38
1.93
2.10
88
88
Motala.....
2.90
2.85
2.26
2.27
78
79
Alingsås ....
3.12
2.94
2.34
2.20
75
75
Vadstena ....
2.58
2.59
1.76
1.83
68
71
Borås.....
2.68
2.65
2.35
2.36
88
89
Skänninge . . .
3.13
3.08
2.13
2.16
68
70
Ulricehamn . . .
2.37
2.36
1.83
1.82
77
77
Valdemarsvik . .
2.85
2.80
2.21
2.16
77
77
Åmål......
1.94
1.94
1.58
1.62
81
83
Jönköping . . .
2.42
2.35
1.73
1.67
71
71
Mariestad ....
2.48
2.40
1.84
1.85
75
77
Eksjö.....
2.89
2.86
1.94
1.96
67
69
Lidköping . . .
2.87
2.85
2.09
2.13
74
75
Växjö.....
2.09
2.09
1.73
1.77
83
84
Skara.....
1.97
1.98
1.62
1.63
82
82
Ljungby ....
2.66
2.66
1.46
1.57
54
59
Skövde .....
3.20
3.06
2.38
2.37
75
77
Kalmar.....
2.28
2.27
2.02
1.96
88
86
Hjo......
2.38
2.37
1.85
1.80
76
76
Oskarshamn . . .
2.36
2.18
1.80
1.73
75
79
Falköping . . .
2.56
2.50
1.87
1.79
73
72
Västervik ....
1.94
1.96
1.63
1.73
83
88
Grästorp . .
3.10
3.03
2.24
2.21
72
73
Vimmerby \ . . .
2.54
2.52
1.90
1.92
75
76
Vara......
2.89
2.87
2.08
2.09
72
73
Borgholm ....
2.57
2.50
1.98
2.01
77
81
Karlstad ....
2.39
2.37
1.62
1.84
68
78
Mönsterås . . .
2.62
2.54
2.04
2.07
77
81
Kristinehamn . .
1.85
1.85
1.40
1.47
76
79
Mörbylånga . . .
3.09
2.99
2.38
2.40
77
80
Filipstad ....
1.97
1.98
1.39
1.55
71
79
Visby.....
2.70
2.66
2.11
2.18
78
82
Säffle.....
1.96
1.93
1.64
1.56
83
81
Karlskrona . . .
3.01
2.99
2.58
2.60
85
87
Örebro .....
2.25
2.26
1.93
1.93
88
86
Ronneby ....
2.58
2.57
2.24
2.21
86
86
Askersund . . .
1.85
1.83
1.49
1.47
81
80
Karlshamn . . .
3.13
3.10
2.23
2.40
72
77
Nora......
2.16
2.14
1.60
1.71
75
80
Sölvesborg . . .
2.82
2.80
1.77
1.88
62
67
Lindesberg . . .
1.85
1.84
1.62
1.64
87
89
Kristianstad . . .
2.94
2.89
2.01
2.11
68
73
Västerås ....
1.89
1.92
1.58
1.77
84
92
Simrishamn . . .
3.32
3.28
2.44
2.54
73
78
Sala......
1.79
1.77
1.56
1.58
87
89
Ängelholm . . .
2.80
2.78
2.33
2.37
83
85
Köping.....
2.49
2.39
1.91
1.91
76
80
Hässleholm . . .
2.48
2.48
1,78
1.91
72
77
Arboga .....
2.36
2.33
1.83
1.85
78
80
Tomelilla ....
3.21
3.17
2.48
2.62
77
83
Falun.....
1.78
1.72
1.23
1.34
69
78
Båstad.....
2.80
2.77
2.33
2.44
83
88
Hedemora ....
1.66
1.66
1.21
1.34
74
81
Malmö.....
2.97
2.95
2.38
2.43
80
82
Gävle.....
1.97
1.93
1.84
1.89
92
98
Lund......
2.64
2.69
2.28
2.34
86
87
Söderhamn . . .
1.91
1.89
1.65
1.63
85
86
Landskrona . . .
2.81
2.79
2.34
2.36
83
85
Hudiksvall . . .
1.86
1.81
1.30
1.31
70
72
Hälsingborg . . .
2.71
2.70
2.41
2.46
88
91
Härnösand . . .
1.71
1.70
1.72
1.73
100
102
Eslöv......
2.98
2.96
2.53
2.56
85
86
Sundsvall ....
2.16
2.16
1.82
1.77
84
82
Ystad.....
3.28
3.28
2.68
2.84
82
87
Sollefteå ....
2.04
1.95
1.75
1.77
85
91
Trälleborg . . .
2.94
2.94
2.34
2.39
79
81
Örnsköldsvik . .
2.25
2.20
1.75
1.79
78
81
Skanör .....
3.32
3.28
2.44
2.52
73
77
Östersund . . .
2.57
2.40
1.92
1.82
74
76
Höganäs ....
3.18
3.14
2.26
2.34
71
74
Umeå.....
0.91
0.89
0.97
1.01
106
113
Tågarp.....
3.17
3.13
2.51
2.57
79
82
Skellefteå ....
0.97
0.96
0.74
0.73
76
76
Teckomatorp . .
2.94
2.94
2.43
2.52
83
86
Luleå.....
2.04
2.07
1.62
1.71
80
82
Röstånga ....
2.98
2.90
2.37
2.45
79
85
Piteå......
1.88
1.95
1.28
1.27
68
65
Dalby.....
3.10
3.10
2.53
2.61
82
84
Haparanda . . .
2.36
2.33
1.60
1.55
67
66
Veberöd ....
3.18
3.18
2.73
2.84
86
89
Anderslöv. . . .
2.82
2.81
2.26
2.38
80
85
Hela riket
2.50
2.46 2.06
2.08
82
85
Skurup .....
2.32
2.33
2.08
2.19
90
94
Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
260878
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.