Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om befrielse för nobelstiftelsen från skyldigheten att erlägga bevillning samt inkomstoch förmögenhetsskatt.

1926-04-15 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:38, Betänkande, i anledning av väckta motioner om befrielse för nobelstiftelsen från skyldigheten att erlägga bevillning samt inkomstoch förmögenhetsskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 19215 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om befrielse för nobelstiftelsen från skyldigheten att erlägga

bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 188

i första kammaren av herrar Örne och Pauli samt nr 164 i andra kammaren

av herr Röing m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan

ändring i bevillningsförordningen 5 § e) och 12 § 8 mom. c) samt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt 5 § 2 mom. c) att efter orden

''vetenskapliga samfund’ tillägges ''Nobelstiftelsen''.»

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för förslaget, i den män

detsamma icke här nedan återgivits, får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt det av Alfred Nobel den 27 november 1895 upprättade testa- Utskottet,

mente skulle av Nobels efterlämnade förmögenhet bildas en fond, varav Xobelstiftelräntan

årligen skulle utdelas såsom prisbelöning åt dem, som under det förlupna

året gjort mänskligheten den största nytta. Räntan skall delas i fem lika °° °t?o,k"**0*

delar, som skola tillfalla dels dem som inom respektive fysikens, kemiens

samt fysiologiens och medicinens område gjort den viktigaste upptäckt eller

uppfinning, dels den som inom litteraturen producerat »det utmärktaste i

idealisk riktning», och dels den som verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande

och för avskaffande eller minskning av stående arméer samt för

bildande och spridande av fredskongresser. Omförmälda pris skola utdelas,

fredspriset av ett utskott av fem personer vilka skola väljas av norska

stortinget samt de övriga prisen inom respektive områden av Svenska vetenskapsakademien,

Karolinska institutet och Svenska akademien. Testamentets

bestämmelser hava förklarats och kompletterats genom de efter överenskommelse

mellan Nobels arvingar och testamentsexekutörerna samt representanter

för prisutdelarna utformade, av Kungl. Maj:t den 29 juni 1900 (svensk författningssamling

nr 63) fastställda grundstadgarna för stiftelsen. Föremål för

belöning äro enligt dessa grundstadgar de nyaste resultaten av verksamhet

på de kulturområden som i testamentet åsyftas ävensom äldre arbeten, i

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 21 höft. (Nr 38.) ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

händelse deras betydelse först under senaste åren blivit ådagalagd. Årspris

får ej understiga 60 procent av den för varje årspris disponibla delen av

fondens avkastning. Fondens årsavkastning får emellertid delvis användas

till andra ändamål än utdelning av pris. Dessa ändamål äro dels upprättande

och underhåll av stiftelsen tillhöriga nobelinstitut, vilka av prisutdelarna

inrättas till biträde vid den för prisbedömande erforderliga utredning

samt främjande i övrigt av stiftelsens ändamål, dels ock upprättande

av särskilda fonder vid sidan av huvudfonden genom användande av prisbelopp

som ej kommit till utdelning. Avkastning av särskild fond får

användas till att annorledes än genom prisutdelning främja de ändamål

som testator ytterst avsett. Stiftelsen företrädes av en styrelse, som har sitt

säte i Stockholm och består av fem svenske män, därav en som skall vara

styrelsens ordförande förordnas av Konungen, och de övriga utses av prisutdelarnas

fullmäktige. Styrelsen förvaltar stiftelsens fonder och övriga

medel ävensom annan stiftelsens egendom, såvitt den är för prisgrupperna

gemensam.

Kungi. Maj:ts Redan i början av sin verksamhet framställde nobelstiftelsen vid taxeringen

om^nobeistif- ylande om skattefrihet, vilket emellertid blev genom Kungl. Maj:ts resotelsens

skatt- lution den 19 september 1902 ogillat.

skyldighet.

Motion om I en vid 1904 års riksdag väckt motion (II: 149) hemställdes, att riksdagen

skat^Nlhet måtte bevilja nobelstiftelsens fonder frihet från inkomstbeskattning. Bevillningsutskottet

anförde i avgivet betänkande, bland annat: »Ett förslag att

från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild institution synes i

och för sig vara betänkligt och eu dylik befrielse från bevillning endast

böra tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar. De klasser eller

de slag av institutioner, som för närvarande åtnjuta dylik bevillningsfrihet,

kunna rubriceras såsom välgörenhetsinrättningar eller undervisningsanstalter

och med dem likställda institutioner, avsedda antingen till understöd eller

undervisning åt en större allmänhet, och torde nu ifrågavarande stiftelse

icke falla under denna allmänna kategori. Det är då tydligt, att ett särskilt

stadgande, som det oaktat skulle frikalla nobelstiftelsen från inkomstbevillning,

icke bör ifrågakomma, och detta så mycket hellre, som ett bifall

till förevarande framställning ej osannolikt kunde komma att framkalla

befogade anspråk på lindring även för andra stiftelser och inrättningar,

överhuvud taget böra i detta avseende, enligt utskottets mening, några

undantagsbestämmelser utöver dem som redan finnas icke komma ifråga.»

Bevillningsutskottet avstyrkte på den grund bifall till motionen och denna

hemställan bifölls av båda kamrarna.

Regerings- Frågan om nobelstiftelsens skattskyldighet har nu ånyo varit föremål för prövratti935

\oma9 n^nS i högsta instans, i det regeringsrätten genom utslag den 13 mars 1925

nobeistiftel- (Regeringsrättens årsbok ref. 20) förklarat, att stiftelsen icke kunde anses

sens skattskyldighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3

jämlikt de i bevillningsförordningen samt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser frikallad från utgörande av inkomstbevillning

eller inkomst- och förmögenhetsskatt. Regeringsrättens beslut

fattades med tre röster mot två. Minoriteten ansåg, att stiftelsen finge jämlikt

grunderna för 12 § 2 mom. b) bevillningsförordningen (motsvarande nuvarande

12 § 8 mom. c)) samt 5 § 2 mom. c) och 12 § b) förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt anses frikallad från skattskyldighet.

I en till finansdepartementet den 23 september 1925 ingiven skrift har

därefter doktor Emanuel Nobel i egenskap av Alfred Nobels brorson

och representant för en gren av familjen Nobel vid de överläggningar,

som under loppet av åren 1898 och 1899 fördes angående Alfred Nobels

testamente, hemställt, att Kungl. Maj:t ville till riksdagen göra framställning

om sådant förtydligande av eller tillägg till gällande bestämmelser

i förordningarna om bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt, att

nobelstiftelsen bleve tillerkänd skattefrihet. I skrivelsen har framhållits,

hurusom Alfred Nobels testamente varit synnerligen knapphändigt samt

hurusom den nuvarande organisationen av stiftelsen m. m. tillkommit genom

överenskommelse mellan olika parter. Denna organisation hade haft

till syfte att på bästa sätt förverkliga testators intentioner utan att någon

tanke inriktats på att skattskyldighet därigenom skulle komma att inträda.

De prisutdelande institutionerna vore själva skattefria. Doktor

Nobel ansåge det otvivelaktigt, att testator, om han tänkt sig möjligheten

av att hans donation skulle bliva föremål för beskattning, såsom oeftergivligt

villkor för donationen skulle hava uppställt skattefrihet för densamma,

ett villkor som även doktor Nobel skulle uppställt för uppgörelse angående

testamentet. Den till Karolinska institutet år 1922 under namn

av »Therese och Johan Anderssons minne» donerade fonden icke blott

åtnjöte fullständig skattefrihet utan hade även på grund av särskilt riksdagsbeslut

fått arvsskatten efterskänkt; liknande riksdagsbeslut hade

fattats rörande de till Stockholms högskola donerade Heckscherska medlen.

I arvsskatt för nobelstiftelsen hade på sin tid erlagts till svenska

staten över 1.8 miljoner kronor. Tillhopa hade nobelstiftelsen under åren

1901—1924 fatt erlägga i skatter inemot 6.8 miljoner kronor, vartill komme

nyss berörda arvsskatt. Numera både skattens årliga belopp stigit till mycket

betydande summor. Sveriges ställning såsom mottagare av förtroendeuppdraget

att förvalta en i sitt slag enastående, för kela mänsklighetens

bästa gjord donation syntes slutligen medföra alldeles särskilda hedersförpliktelser.

Doktor Nobels framställning har till en början remitterats till nobelstiftelsen,

vars styrelse i sitt den 10 november 1925 till finansdepartementet

ingivna yttrande förklarat sig såsom sin egen upptaga den av doktor

Nobel gjorda framställningen. Styrelsen har hänvisat till innehållet i de inlagor,

som ingivits i det genom regeringsrättens utslag avgjorda beskatt
-

Framställning

från

doktor

Emanuel

Nobel.

YttraJide

från nobelstiftelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Utlåtande

från kammarrätten.

ningsmålet, däri gjorts gällande, att stiftelsen med hänsyn såväl till sina

uppgifter och sättet för dessas förverkligande som till sin organisation

vore att anse som ett vetenskapligt samfund eller en akademi, vilka slag

av juridiska personer komme i åtnjutande av skattefrihet. Bevakning

av Alfred Nobels testamente hade också på sin tid verkställts dels av

svenska staten å dess och det allmännas vägnar och dels av prisutdelarna.

Härigenom hade från statens sida lämnats ett erkännande av att staten

och de akademier samt den vetenskapliga institution, som jämte norska

stortinget utsetts till utdelare av nobelprisen, vore att anse som testamentstagare.

Under ett vart av åren 1922—1924 hade i skatter utbetalts

belopp, överstigande de till nobelpris avsatta beloppen. Prisen hade trots

kapitalets successiva ökning väsentligen nedgått, nämligen från sammanlagt

omkring 700,000 kronor om året vid århundradets början till mindre än

600,000 kronor under de senare åren. Prisutdelarnas omkostnadsmedel hade,

då de utgjorde en tredjedel av nobelprisens belopp, nedgått i samma proportion

som dessa. Hade för år 1924 skattskyldighet ej ålegat stiftelsen,

hade nobelprisens summa ökats från 591,000 kronor till 951,000 kronor.

Vad särskilt anginge den verksamhet, som prisutdelarna avsetts skola utöva

genom inrättande av vetenskapliga institutioner och andra anstalter

till främjande av stiftelsens ändamål, hade ej heller denna kunnat organiseras

såsom önskvärt och åsyftat varit. Vetenskapsakademien, som hade

att inrätta ett nobelinstitut för fysik och ett för kemi, hade icke sett sig i

stånd att åstadkomma mer än en avdelning för fysikalisk kemi. Karolinska

institutet hade fått låta anstå med upprättande av nobelinstitut.

Svenska akademien, som grundat ett synnerligen värdefullt nobelbibliotek

på det skönlitterära området, hade under de senaste åren endast med

största svårighet kunnat upprätthålla detsamma och härvid måst i hög

grad begränsa dess utveckling. På grund av beskattningsåtgärderna

hade de till pris avsedda och till prisutdelarnas förfogande ställda beloppen

blivit betydligt lägre än som vid stiftelsens bildande kunnat förutsättas,

varigenom själva utgångspunkten för den träffade överenskommelsen

i väsentlig mån rubbats. I följd härav kunde icke heller de för

stiftelsen ställda uppgifterna tillgodoses på långt när i den omfattning

som åsyftats såväl av doktor Emanuel Nobel som av övriga vid stiftelsens

tillkomst medverkande.

Doktor Nobels framställning har därefter remitterats till kammarrätten,

som i sitt den 7 december 1925 dagtecknade utlåtande anfört bland annat

följande:

Frågan om stiftelsers skattskyldighet hade upptagits till behandling, bland

annat, i det av 1921 års kommunalskattekommitté avgivna betänkandet med

förslag till kommunalskattelag, däri stadganden intagits dels i 5 §, att skatt

för fastighet icke utgöres för »akademier, vetenskapliga samfund, allmänna

undervisningsverk, sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar, jämte andra

fromma stiftelser tillhörig, för nämnda institutioners verksamhet såsom så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 5

dana avsedda byggnader, så ock dylik institution tillhöriga allmänna platser»,

dels i 49 § 1 inom., vad angår skatt för inkomst, att skattskyldighet begränsas

till skyldighet för nu nämnda institutioner att erlägga skatt för

inkomst av fastighet samt för ideella föreningar, som uteslutande avse att

främja ett religiöst, fosterländskt, kulturellt, välgörande eller allmännyttigt

ändamål ävensom stiftelser med likartat ändamål, ej hänförliga till fromma

stiftelser, till skyldighet att erlägga skatt för inkomst av fastighet och av

rörelse.

Enligt det av före detta presidenten Albert Petersson avgivna förslaget

till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hava, bland

andra, »akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra fromma stiftelser»

samt »ideella föreningar, vilka uteslutande avse att främja ett religiöst,

fosterländskt, kulturellt, välgörande eller allmännyttigt ändamål ävensom

stiftelser för likartat ändamål, även om de ej äro att hänföra till fromma

stiftelser,» frikallats från skattskyldighet för all inkomst (7 §). Såsom skattskyldiga

för förmögenhet (12 upptagas med vissa undantag, som icke

hänföra sig till akademier, vetenskapliga samfund, föreningar eller stiftelser,

allenast fysiska personer.

I sitt över kommunalskattekommitténs förslag och nyssnämnda författningsförslag

rörande den statliga beskattningen den 30 juni 1925 avgivna

utlåtande hade kammarrätten icke funnit anledning till erinran mot vad i

dessa delar föreslagits.

Ett genomförande av samma principer i nu gällande lagstiftning vad

angår stiftelser skulle innebära, att nobelstiftelsen såsom stiftelse med

kulturellt ändamål frikallades från utgörande av inkomstbevillning för

annan inkomst än, eventuellt, inkomst av fast egendom och av rörelse samt

fullständigt befriades från taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vid ett godtagande av dessa principer bleve det således vad anginge

bevillningstaxeringen av viss betydelse om stiftelsen hade inkomst av fast

egendom och av rörelse.

Av grundstadgarna för nobelstiftelsen och reglementet för nobelstiftelsens

styrelse framginge, att stiftelsens för prisutdelarna gemensamma tillgångar

skulle, i den mån de icke erfordrades för anskaffande av lokal för stiftelsens

förvaltning jämte högtidssal, göras räntebärande genom köp av obligationer

eller genom utlåning mot fullgod säkerhet, samt att styrelsen vore oförhindrad

att å auktion, därvid stiftelsens rätt kunde vara beroende, inropa

för stiftelsens fordran pansatt eller utmätt fast eller lös egendom.

Det läte därför tänka sig att nobelstiftelsen, vars inkomst väsentligen härflöte

av kapital, tillika kunde hava enligt bevillningsförordningen beskattningsbar

inkomst av fast egendom, därvid sådan beskattningsbar inkomst

ju förelåge först efter avdrag från behållna inkomsten för fem eller, i fråga

om jordbruksfastighet, sex procent av taxeringsvärdet, ävensom att nobelstiftelsen

kunde hava att såsom fastighetsägare utgöra fastighetsbevillning.

Någon inkomst av rörelse i den bemärkelse, vari ordet användes i förslaget

till kommunalskattelag (32 §), syntes icke för nobelstiftelsen kunna

uppstå och från skattskyldighet för inkomst av realisationsvinst, vilken inkomstart

i kommunalskatteförslaget upptoges under »inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet» (40 §) skulle stiftelsen enligt ovannämnda stadgande i

49 § samma lag vara fritagen.

I det mål angående nobelstiftelsens skattskyldighet, som enligt vad ovan

nämnts, varit föremål för regeringsrättens prövning, hade av stiftelsen fram
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Nobelstiftelsens

fonder.

hållits, att hela dess verksamhet vore inriktad på att tjäna vetenskapliga, litterära

och humanitära ändamål; att denna verksamhet till sina huvudsakligaste

delar ägde rum genom akademier och vetenskapliga institutioner, vilka själva

åtnjöte skattefrihet för sina inkomster; att stiftelsens organ vid sidan av den

prisutdelande verksamheten på ett direkt sätt befrämjade vetenskapliga syften,

att den styrelse, som omhänderhade förvaltningen av stiftelsens, för prisutdelarna

gemensamma egendom vore till sin huvudsakliga del tillsatt av prisutdelarna;

samt att stiftelsen alltså med hänsyn till såväl sina uppgifter och

sättet för dessas förverkligande som till sin organisation vore att anse som

ett vetenskapligt samfund eller en akademi.

Även om de anförda skälen av regeringsrättens pluralitet icke ansetts vara

av den betydelse, att nobelstiftelsen enligt nu gällande skatteförordningar

kunde inbegripas under eller likställas med akademier och vetenskapliga samfund,

syntes, enligt kammarrättens uppfattning, likväl dessa skäl, sedda ur

lagstiftningssynpunkt, tala för ett sådant likställande.

Jämfört med den ställning nobelstiftelsen i skatteavseende komme att intaga

med tillämpning av de av kommunalskattekommittén och före detta

presidenten Petersson avgivna förslagen, i vad de avsåge stiftelsers skattskyldighet,

innebure ett likställande med akademier och vetenskapliga samfund

allenast den skillnad, att nobelstiftelsen frikallades jämväl från fastighetsbevillning

för stiftelsen tillhöriga för dess verksamhet avsedda byggnader

jämte tomtområden ävensom från utgörande av bevillning för inkomst av sådan

egendom. Ett frikallande från fastighetsbevillning och bevillning för inkomst

av fast egendom i vidare mån än nu vore sagt kunde icke anses vara i överensstämmelse

med bevillningsförordningens principer.

Genomförandet av skattefrihet i nu nämnd utsträckning syntes kunna ske

därigenom att i bevillningsförordningen 5 § e) och 12 § 8 mom. c) samt i

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt 5 § 2 mom. c) efter orden

»vetenskapliga samfund» tillädes »nobelstiftelsen». (I detta sammanhang

kunde erinras därom, att enskilda institutioner såsom järnkontoret, allmänna

hypoteksbanken m. fl. redan funnes omnämnda i skatteförordningarna.)

Av 12 § b) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, där skyldigheten

att erlägga skatt för förmögenhet i fråga om stiftelser gjorts beroende

av skyldigheten att jämlikt 2 kap. samma förordning erlägga skatt för inkomst,

skulle med det förordade tillägget till förordningens 5 § 2 mom. c)

följa, att nobelstiftelsen icke bleve skyldig att erlägga skatt för förmögenhet.

Den ifrågasatta ändringen av bevillningsförordningen samt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt borde föranleda motsvarande tillägg i

2 § 1 mom. samt 16 § första stycket förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering i fråga om nobelstiftelsens deklarations- och

uppgiftsplikt.

I detta sammanhang torde böra erinras om följande. Av grundstadgarna

för nobelstiftelsen ävensom reglementet för nobelstiftelsens styrelse (svensk

författningssamling 1901 nr 11) framgår, att stiftelsens för prisutdelarna

gemensamma tillgångar skola, i den mån de icke erfordras för anskaffande

av lokal för stiftelsens förvaltning jämte högtidssal, göras räntebärande

genom köp av obligationer eller utlåning mot fullgod säkerhet. Enligt vad

departementschefen inhämtat, äro stiftelsens tillgångar till alldeles övervägande

grad placerade i svenska obligationer. Ganska avsevärda belopp

ligga i kommunlån samt i lån mot säkerhet av inteckningar. Ett belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

av omkring 2 miljoner kronor är placerat i utländska obligationer. Fondernas

hela belopp är bokfört till i runt tal 40 miljoner kronor.

Såväl inkomst- och förmögenhetsskatt som kommunal progressivskaft

för nobelstiftelsen utgå efter maximiprocentsatser, d. v. s. under år 1925

för inkomst- och förmögenhetsskatten 20.4 procent samt för kommunala

progressivskatten ungefär 5.s procent. Av de beskattningsbara belopp

varpå dessa procenttal beräknas torde emellertid över en fjärdedel utgöra

förmögenhetsdel, varför de båda procenttalen för att utvisa den effektiva

skatten på allenast den beskattningsbara inkomsten måste höjas med mer

än en tredjedel. Detta innebär en samlad skattebörda beträffande nu

nämnda slag av skatter av mer än 34.u procent. Härtill kommer bevillning

med O.i procent å den till bevillning beskattningsbara inkomsten

ävensom, någon fastighetsbevillning samt den i förhållande till beviliningen

utgående kommunalskatten med mellan 5 och 6 procent. Allt som

allt utgör sålunda skattebördan över 40 procent av respektive beskattningsbara

inkomster.

I anledning av en vid 1920 års riksdag väckt motion, att stiftelsen »Lars

Hiertas minne» måtte frikallas från taxering till bevillning samt inkomstoch

förmögenhetsskatt, har riksdagen i enlighet med bevillningsutskottets

därom gjorda hemställan i skrivelse den 10 april 1920, nr 122, anhållit,

att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och i vad män

stiftelser och därmed jämförliga inrättningar, vilka fullfölja allmännyttiga

ändamål må kunna befrias från skattskyldighet till stat och kommun, samt

för riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande skatteförfattningar,

som av utredningen kunde föranledas.

Enligt det av 1921 års kommunalskattekommitté framlagda förslaget till

kommunalskattelag skola sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte

andra fromma stiftelser bibehållas vid den dem för närvarande tillerkända

skattefriheten samt övriga stiftelser, som uteslutande avse att befordra rent

ideella ändamål, beskattas för sina fastigheter men frikallas från skattskyldighet

för annan inkomst än sådan, som härflyter av fastighet eller

rörelse. I ovannämnda av före detta presidenten Petersson avgivna förslag

till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hava jämväl

sistnämnda slag av stiftelser frikallats från skattskyldighet till staten.

I inkomstskattesakkunnigas år 1923 avgivna betänkande om inkomst- och

förmögenhetsskatt föreslås ingen ändring beträffande skattskyldighet för

stiftelser av nu ifrågavarande slag, men skall skatten ej utgå efter progressiv

skala utan som proportionell.

Under sjunde huvudtiteln (p. 33, sid. 110—117) i årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels besluta, att från statsverket

skall till nobelstiftelsen återbäras av stiftelsen erlagd inkomst- och för
-

Storleken av

?i obelsti ftelsens

skatter.

1920 års riksdagsskrivelse.

Författ ning sforslag

rörande

stiftelsers

skatteplikt.

Förslag till

återbäring av

skatt i årets

statsverksproposition.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

mögenhetsskatt för år 1926, i den män denna skatt överstiger en efter ett

grundbelopp av tre procent på det beskattningsbara beloppet beräknad inkomst-

och förmögenhetsskatt, dels ock för dylik återbäring anvisa ett extra

förslagsanslag å 275,000 kronor.

Till stöd för sistnämnda förslag har chefen för finansdepartementet anfört

bland annat följande: Departementschefen tvekade icke att beteckna nobelstiftelsens

nuvarande beskattning som orimlig i förhållande till skattebördan i

riket i allmänhet, företrädesvis på den grund att de närmast för enskilda

personer avpassade progressivskalorna ej lämpade sig för juridiska personer

av nobelstiftelsens slag. Ej minst beklagligt syntes vara, att de med nobelstiftelsen

sammanhängande vetenskapliga institutionernas verksamhet måst

eftersättas.

Gentemot den för närvarande gällande ytterligheten stode nu yrkanden och

vissa förslag om fullständig eller i det närmaste fullständig skattefrihet.

Uppfattningen vore emellertid i detta avseende ej enhällig — departementschefen

erinrade om inkomstskattesakkunnigas förslag, som beträffande den

statliga inkomst- och förmögenhetsskatten visserligen innebure en högst betydande

skattelindring men ej fullständig skattefrihet. Departementschefen

ansåge sig med hänsyn till bland annat nu påpekade förhållande böra stanna

vid den slutsatsen, att frågan om fullständig eller i det närmaste fullständig

skattefrihet för nobelstiftelsen ej läge så alltigenom klar, att det vore lämpligt

att upptaga den förrän i samband med kommunalskattefrågan och därmed

sammanhängande spörsmål vid 1927 års riksdag.

Kravet på en omedelbar lindring i nobelstiftelsens skattebörda syntes

emellertid så berättigat, att en form borde kunna finnas för åstadkommande

av en dylik lindring utan att därigenom föregripa kommunalskattefrågans

lösning. Detta syntes departementschefen kunna för inkomst- och förmögenhetsskattens

vidkommande ske genom uppförande i riksstaten av ett anslag,

avsett för återbäring till nobelstiftelsen av erlagd inkomst- och förmögenhetsskatt

i den mån denna skatt överstege en efter ett grundbelopp av 3 procent

å det beskattningsbara beloppet uträknad inkomst- och förmögenhetsskatt. En

dylik återbäring borde allenast uppfattas såsom en av billiglietshänsyn föranledd

anordning för att i någon mån kompensera de senaste årens och det

löpande årets alltför hårda beskattning. Vad kommunalskatten beträffade,

kunde statsmakterna givetvis ej utan författningsändring åstadkomma motsvarande

lindring. Departementschefen hade emellertid anledning förmoda,

att Stockholms stad skulle vara benägen att fatta beslut om anslag till återbäring

av så stor del av kommunalskatten som motsvarade kommunandelen

av kommunala progressivskatten för år 1926 — någon återbäring av den

kommunala progressivskattens utjämningsandel borde däremot ej ifrågakomma.

Dylika beslut skulle innebära för statens vidkommande en återbäring

av tre fjärdedelar av inkomst- och förmögenhetsskatten och för Stockholms

stads del en återbäring av omkring hälften av kommunalskatten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

9

I föreliggande motioner har föreslagits, att nobelstiftelsen skall helt frikallas

från inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom från bevillning med undantag

för fastighet, som icke användes för stiftelsens verksamhet såsom sådan, samt

för inkomst av fast egendom. Såsom skäl för detta förslag hava motionärerna

anfört, bland annat, att den i statsverkspropositionen föreslagna interimistiska

lösningen av skattefrågan icke kan anses fullt tillfredsställande samt att en

verkligt vidsynt och för landet gagnelig lösning endast torde kunna vinnas

genom beviljande av skattefrihet i den omfattning kammarrätten föreslagit.

Härigenom vunnes därjämte en vida enklare behandling av frågan än genom

den i statsverkspropositionen föreslagna utvägen. Särskilt komme spörsmålet

om nobelstiftelsens befrielse från kommunalskatt i ett gynnsammare läge,

vilket vore desto mera angeläget som den kommun, till vilken stiftelsen vore

skattskyldig, icke på något sätt beröres av stiftelsens verksamhet samt förty

stiftelsens betungande med kommunalskatt Unge anses än mer oberättigat än

stiftelsens påförande av skatt till staten.

Praktiskt taget torde enighet numera råda därom, att den skattebelastning,

som enligt nu gällande lagstiftning pålagts nobelstiftelsen, är oskäligt hög.

Denna allt för kraftiga skattetunga har såsom jämväl motionärerna framhållit

i hög grad menligt inverkat å stiftelsens möjlighet att upprätthålla och utveckla

sin verksamhet. Meningsskiljaktigheter hava däremot uppstått, huruvida

stiftelsen bör nu erhålla fullständig eller så gott som fullständig skattebefrielse

eller allenast lindring i skattebelastningen. Därjämte råda delade

meningar om lämpligheten av eu definitiv lösning av förevarande fråga,

innan kommunalskattefrågan och därmed sammanhängande spörsmål framlagts

för riksdagen.

De principiella skäl, som motionärerna anfört, äro enligt utskottets förmenande

av den natur, att utskottet icke tvekat att redan nu i huvudsak

taga ståndpunkt till skattefrågan. Avkastningen av de medel nobelstiftelsen

har att förvalta användes till främjande av fysik, kemi samt fysiologi och

medicin ävensom av litterär alstring, främst genom belönande av banbrytande

vetenskapliga och litterära arbeten, samt till befordrande av folkens

förbrödring. För det niirmare bestämmandet av medlens användande verka

vetenskapsakademien, svenska akademien, karolinska institutet och norska

stortingets nobelkommitté genom utdelning av nobelpris, genom utdelande

av andra belöningar och understöd åt förtjänta forskare och författare,

genom vetenskapliga institutioner och andra anstalter (nobelinstitut) samt

genom utgivande av vetenskapliga arbeten. Stiftelsens verksamhet är sålunda

inriktad på att tjäna vetenskapliga, litterära och humanitära ändamål och

utövas, i vad verksamheten avser vinnandet av dessa ändamål, till sina

huvudsakligaste delar genom akademier och vetenskapliga institutioner. Den

omständigheten, att nobelstiftelsen såsom ett särskilt bildat rättssubjekt

handhaver förvaltningen av de testamenterade medlen, är uppenbarligen

icke av den betydelse, att härigenom den gjorda donationens karaktär att

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 21 höft. (Nr :18.) 2

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

verka för vetenskapliga och humanitära syften ändras. Såväl med avseende

å stiftelsens syfte som även å det sätt, varpå detta förverkligas, företer sålunda

densamma en sådan överensstämmelse med vetenskapliga samfund,

att någon egentlig skillnad i beskattningshänseende icke rimligen bör upprätthållas.

Även ur en annan synpunkt tala skäl för en revision av stiftelsens beskattning.

De medel stiftelsen utdelar äro avsedda att komma vetenskapliga

litterära och humanitära syften till godo utan någon hänsyn till nationella

synpunkter. Den särskilda ställning, stiftelsen härigenom intager, gör att

en så kraftig beskattning som den nuvarande framstår såsom mindre lämplig.

Än mindre fog torde förefinnas för en kommunal beskattning av stiftelsens

kapitalinkomst.

Ehuru utskottet i allt väsentligt delar motionärernas uppfattning i frågan

rörande nobeistiftelsens beskattning samt följaktligen funnit starka skäl tala

för att redan nu vidtaga en lagändring, har utskottet likväl ansett sig böra

inskränka sig till att föreslå riksdagen att till Kungl. Maj:t avlåta en

skrivelse i ämnet. Såsom här ovan omnämnts har frågan om stiftelsers

beskattning av Kungl. Maj:t gjorts till föremål för utredning. Därvid

hava i förslag, avgivna av 1921 års kommunalskattekommitté och f. d.

presidenten Petersson, upptagits särskilda beskattningsregler för stiftelser,

som uteslutande avse att främja religiösa, fosterländska, kulturella, välgörande

eller allmännyttiga ändamål. Dessa bestämmelser innebära befrielse

från inkomst- och förmögenhetsskatt samt från annan kommunal inkomstskatt

än för av fastighet eller rörelse härfluten inkomst. Det synes angeläget,

att nobelstiftelsen, som är att hänföra till sistnämnda kategori av .stiftelser,

icke pålägges högre skattebörda än som enligt nu återgivna förslag

skulle komma att drabba dessa. Emellertid har utskottet funnit önskvärt,

att, innan frågan om nobeistiftelsens beskattning slutgiltigt avgöres, berörda

utredning föreligger slutförd. Då denna utredning säkerligen kan föreligga

fullt klar vid tiden för 1927 års riksdags sammanträde, skulle det uppskov,

som föranledes härav, inskränka sig till allenast ett år.

Med hänsyn till den stora vikt förevarande spörsmål har och då den av

Kungl. Maj:t föreslagna utvägen att till nobelstiftelsen återbära erlagd statsskatt

såsom även motionärerna framhållit är förenad med flera olägenheter,

särskilt om densamma skulle komma till användning under mer än ett enda

år, anser utskottet angeläget, att de blivande bestämmelserna rörande nobeistiftelsens

beskattning komma till tillämpning redan vid 1927 års taxering.

En sammankoppling med kommunalskattefrågan och därmed sammanhängande

spörsmål bör därför icke äga rum.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motioner

1:188 av herrar Örne och Pauli samt II: 164 av

herr Röing m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

11

att Kungl. Maj:t ville för nästa års riksdag framlägga

förslag till ändrade bestämmelser rörande nobelstiftelsens

beskattning i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

som utskottet i detta betänkande förordat.

Stockholm den 15 april 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING,

Närvarande: herrar Röing, Wohlin *, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad,

Rune*, Bärg*, Pers, Björnsson, Boren, Johan Bergman, Månsson i

Furuvik, Jönsson i Boa, Lithander, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta.

Lövgren i Nyborg, Jönsson i Slätåker, Nyländer *, Olsson i Gävle och Elof

Ljunggren.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Pers, Borell, Johan Bergman,

Jönsson i Boa och Jönsson i Slätåker, vilka anfört:

»Vi instämma till fullo med utskottets majoritet därutinnan, att den

skattebelastning, som enligt nu gällande lagstiftning pålagts nobelstiftelsen,

är oskäligt hög, och att åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för

åvägabringande av lindring däri. Vi hålla emellertid före, att, såsom

statsrådet och chefen för finansdepartementet framhållit i sitt i utskottets

betänkande omförmälda uttalande till statsrådsprotokollet, den i de föreliggande

motionerna upptagna frågan om fullständig eller i det närmaste

fullständig skattefrihet för nobelstiftelsen ej ligger i allo så klar, att det

kan vara lämpligt att nu till avgörande upptaga densamma. Till 1927

års riksdag kunna förväntas förslag till ändrade bestämmelser om den

kommunala beskattningen och därmed sammanhängande spörsmål, däribland

jämväl frågan om stiftelsers och vissa därmed jämförliga inrätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

ningars skattskyldighet, i vilken fråga riksdagen år 1920 avlåtit skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning. Nämnda utrednings slutförande

synes böra avvaktas, innan riksdagen tar ställning till det föreliggande

spörsmålet, även om detsamma framdeles skulle befinnas kunna

och böra lösas utan samband med ovannämnda mera omfattande frågor.

Med ovan angivna utgångspunkt har såsom i utskottsbetänkandet jämväl

angivits, Kungl. Maj:t i ett i årets statsverksproposition intaget förslag,

varom utskottet icke har att yttra sig, anvisat en provisorisk utväg

att i avvaktan på frågans slutliga lösning åstadkomma lindring i

nobelstiftelsens inkomst- och förmögenhetsbeskattning för år 1926.

Vid nu angivna förhållanden och då det med avseende å frågans läge

ej synes oss erforderligt, att i ämnet avlåtes skrivelse till Kungl. Maj:t,

hava vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att motionerna 1:188 av herrar Örne och Pauli samt

II: 164 av herr Röing in. fl., om befrielse för nobelstiftelsen

från skyldigheten att erlägga bevillning samt

inkomst- och förmögenhetsskatt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

av herrar Lövgren i Nyborg och Olsson i Golvvasta, vilka ansett att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

»Frågan om nobelstiftelsens beskattning behandlades av 1904 års riksdag

i anledning av en i andra kammaren väckt motion, nr 149. Bevillningsutskottet

anförde i sitt betänkande i anledning av motionen bland

annat följande:

’Ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga en särskild

institution synes i och för sig vara betänkligt och en dylik befrielse från

bevillning endast böra tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar.

De klasser eller de slag av institutioner, som för närvarande åtnjuta dylik

bevillningsfrihet, kunna rubriceras såsom välgörenhetsinrättningar eller

undervisningsanstalter och med dem likställda institutioner, avsedda antingen

till understöd eller undervisning åt en större allmänhet, och torde

nu ifrågavarande stiftelse icke falla under denna allmänna kategori. Det

är då tydligt, att ett särskilt stadgande, som det oaktat skulle frikalla

nobelstiftelsen från inkomstbevillning, icke bör ifrågakomma, och detta så

mycket hellre, som ett bifall till förevarande framställning ej osannolikt

kunde komma att framkalla befogade anspråk på lindring även för andra

stiftelser och inrättningar, överhuvud taget böra i detta avseende, enligt

utskottets mening, några undantagsbestämmelser utöver dem som redan

finnas icke komma ifråga.’

I likhet med bevillningsutskottet vid 1904 års riksdag anser utskottet

att nobelstiftelsen icke kan hänföras till det slag av stiftelser eller institu
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

13

tioner, som kunna ifrågakomma för skattebefrielse. Det förhållandet att

skatterna gått i höjden på grund av tillkomsten av vår nuvarande progressiva

skatteskala kan icke anses som ett fullgott skäl för skattebefrielse

utan snarare ett skäl, som bör mana riksdagen att iakttaga största möjliga

varsamhet innan den beviljar befrielse från skattskyldighet, ty varje

steg i denna riktning medför som naturlig följd att skattetungan ökas

för de återstående skattskyldiga.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1:188 av herrar Örne och Pauli samt

II: 164 av herr Röing m. fl., om befrielse för nobelstiftelsen

från skyldigheten att erlägga bevillning samt

inkomst- och förmögenhetsskatt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.»

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

7 sand.

21 höft. (Nr 38.)

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.