Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskoitets betänkande Nr 39

1926-04-22 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:39, Bevillningsutskoitets betänkande Nr 39

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskoitets betänkande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 192G kl. 5 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

angående utförselbevis för spannmål.

Till bevillningsutskottets behandling hava hänvisats nio motioner angående

införande av utförselbevis för vissa slag av spannmål.

Sålunda har i de likalydande motionerna nr 22 i första kammaren av

herr Sederholm m. fl. och nr 41 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.,

i de likalydande motionerna nr 34 i första kammaren av herr Elisson

m. fl. och nr 42 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.

samt i de likalydande motionerna nr 84 i första kammaren av herr Elof

Andersson m. fl. och nr 110 i andra kammaren av herr Björnberg m. fl.

hemställts, att riksdagen måtte antaga följande vid motionerna fogade

Förslag

till

förordning angående utförselbeyis för råg och vete.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och

med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utför sammanlagt eller

av någotdera slaget minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan

skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla

bevis om utförseln, med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå

vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet.

Utförsel till svensk frihamn berättigar icke till erhållande av utförselbevis.

§ 2.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller

omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt

tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet,

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 sami. 22 käft. (Nr 39.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

eller, i den mån för varor, som nu sagts, inom förenämnda tid av sex

månader influtna tullavgifter, efter avdrag av två procent, därtill lämna

tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag av

två procent.

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av utförselbevis

samt författningens tillämpning i övrigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1926 och gäller till och

med den 31 juli 1928.

Vidare har i likalydande motioner, nr 85 i första kammaren av herr

Nils Anton Nilsson m. fl. och nr 109 i andra kammaren av herr Gardell

i Gans m. fl., hemställts, att riksdagen måtte antaga följande vid motionerna

fogade

Förslag

till

förordning angående utförselbevis för råg, vete och korn.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Den, som av omalen råg, omalet vete eller omalet korn, varöver han

utan hinder av tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till

utförsel angiver och med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg

utför sammanlagt eller av någotdera slaget minst 500 kilogram, äger, såvida

den utförda varan skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet

erhålla bevis om utförseln, med angivande tillika av det tullbelopp,

som skolat utgå vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet.

Utförsel till svensk frihamn berättigar icke till erhållande av utförselbevis.

§ 2.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller

omalet eller malet vete eller omalet eller malet korn eller malt därav till

så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är

lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet,

eller, i den mån för varor, som nu sagts, inom förenämnda tid av sex

månader influtna tullavgifter, efter avdrag av två procent, därtill lämna

tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag av

två procent.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 3

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av utförselbevis

samt författningens tillämpning i övrigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1926 och gäller till och

med den 31 juli 1928.

Slutligen har i en inom första kammaren väckt motion, nr 10, herr Stendahl

hemställt, att riksdagen måtte besluta att godkänna bestämmelser angående

utförselbevis för spannmål i enlighet med följande

Förslag

till

förordning angående utförselbevis för räg och vete.

Härigenom förordnas som följer:

% 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och

med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utför av någotdera

slaget minst 500 kg., äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses

marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis om utförseln,

med angivande av varuslaget och tillika av det tullbelopp, som skolat utgå

vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet.

Utförsel till svensk frihamn berättigar icke till erhållande av utförselbevis.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa en lika stor kvantitet av den

vara, för vilken utförselbeviset utfärdats,

eller, i den mån för vara, som i utförselbeviset angives, inom förenämnda

tid av sex månader influtna tullavgifter, efter avdrag av 2 procent, därtill

lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag

av 2 procent.

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av utförselbevis

samt författningens tillämpning i övrigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Beträffande vad motionärerna till stöd för de föreliggande förslagen anfört

får utskottet hänvisa till motionerna.

Förslag om införande av utförselbevis för spannmål hava varit föremål

för riksdagens prövning senast år 1923,1924 och 1925. Förslagen hava vid alla

tre tillfällena, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan och kamrarnas

samstämmiga beslut, icke föranlett någon riksdagens åtgärd.

I motiveringen till de nu föreliggande olika förslagen hava motionärerna

intagit den ståndpunkten, att utförselbevisens uppgift skulle vara att återställa

det skydd, som en gång tillmätts jordbruket men som på grund av särskilda

förhållanden icke kunnat utnyttjas. Vidare har, under det att orsakerna

till de ogynnsamma priser för svensk spannmål, som föranlett förslag

om utförselbevis, tidigare sökts i vissa förhållanden på den inhemska spannmålsmarknaden,

såsom ett ytterligare skäl för införande av utförselbevis i

flertalet av de väckta motionerna åberopats den omständigheten, att till

följd av återinförandet i Tyska riket av utförselbevis (Einfuhrscheine) en

avsevärd import av brödsäd från Tyskland kommit till stånd, varav följt

en stark sänkning av priserna på importerad spannmål.

I den mån de låga spannmålspriserna i Sverige för närvarande må vara

beroende av konkurrens från Tyskland, erbjuda utförselbevisen enligt utskottets

mening icke någon möjlighet att åstadkomma ändring. Ty om

Tyskland, stött på sina Einfuhrscheine, redan på den tullskyddade svenska

marknaden kan underbjuda de svenska producenterna, måste detta så mycket

mer bli fallet på de exportmarknader, där en avsättning av svensk spannmål

kunde tänkas ifrågakomma, eftersom kostnaderna för frakt m. m. till

ifrågavarande marknader i varje fall icke kunna ställa sig högre från

Tyskland än från Sverige. Det synes därför osannolikt, att utförselbevisen

för vårt lands vidkommande under sådana förhållanden skulle komma till

nämnvärd användning.

I mån åter som det låga prisläget hos oss är beroende på särskilda svenska

marknadsförhållanden, vilar motionärernas ovan omnämnda ståndpunkt på

den uppfattningen, att, sedan det visat sig att ett tullskydd som tillmätts

en viss näring på grund av ändrade förhållanden på den inhemska marknaden

icke kan utnyttjas i samma utsträckning som dittills, ett statsingripande

skulle vara påkallat för att återställa tullsatsernas prisförhöjande

verkan. En dylik uppfattning måste utskottet beteckna såsom oförenlig

med det syfte, som ensamt kan motivera ett tullsystem, nämligen att bereda

skydd för det inhemska arbetet mot övermäktig konkurrens från utlandet.

I de betänkanden i ämnet, bevillningsutskottet vid förutnämnda tre riksdagar

avgivit, har utskottet påvisat, att, i den mån marknad för utförselbevisen

skulle kunna påräknas och desamma sålunda komme att medföra

någon avsevärd höjning av spannmålspriserna, denna prisförhöjning skulle

dels gälla i främsta rummet de trakter av landet, där spannmålspriserna

redan utan utförselbevis äro högst, dels komma ett relativt litet antal jord
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 5

brukare till godo samt dels verka fördyrande på rågmjöl och billigare vetemjölssorter

utan att höja priserna på de högsta kvaliteterna vetemjöl.

I nu berörda hänseenden vill utskottet anföra följande.

I ett på uppdrag av chefen för finansdepartementet den 28 september 1911

avgivet betänkande »Om utförselbevis för svensk spannmål» har professor

Heekscher ådagalagt, att, därest utförselbevisen skulle förmå att skapa en

export, denna komme att utgå i första hand från våra kustområden och särskilt

från Skåne och därigenom att driva upp priserna främst inom dessa

områden. Sammanställningar rörande prisnoteringarna för vete och råg i

olika orter inom landet under tiden från och med september 1920 till och med

december 1921 finnas intagna i spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande

(tab. 2 och 3, sid. 16 och 17), och liknande sammanställningar äro för tiden

från och med januari 1920 till och med mars 1924 meddelade i del XXV

av tull- och traktatkommitténs utredningar (sid. 127 och 128). Av dessa sammanställningar,

vilka omfatta Malmö, Kalmar, Halmstad, Göteborg, Norrköping,

Stockholm och Örebro, framgår, att priserna i Örebro varit i regel icke

oväsentligt lägre än å de övriga orterna. Denna prisskillnad mellan olika

orter i landet skulle utförselbevisen vara ägnade att ytterligare skärpa.

I motiveringen till den till 1924 års riksdag avgivna proposition, nr 56,

vilken innehöll förslag angående utförselbevis för råg ocli vete, meddelade

chefen för jordbruksdepartementet en sammanställning, som utvisade ungefärliga

antalet av dels de brukningsdelar med till dem hörande areal och

vid jordbruket sysselsatta personer, för vilka den egna produktionen av vete

och råg icke täckte behovet, och dels de brukningsdelar med tillhörande

areal och personer, vilka lämnade överskott av brödsäd. Berörda sammanställning

utvisade, att antalet av samtliga brukningsdelar i landet kunde

skattas till 381,171 och antalet av dem, som ansågos hava brödsäd till avsalu,

till blott 105,806. Av en tabell, meddelad i en såsom nr III i tulloch

traktatkommitténs utredningar och betänkanden ingående, av byråchefen

E. Höijer verkställd utredning angående det svenska jordbrukets produktion

samt saluöverskott av spannmål, ur vilken ock nyssnämnda siffror hämtats,

framgår (sid. 83), att i södra och mellersta Sverige genomsnittsöverskottet

av vete och råg från de brukningsdelar, vilkas åkerareal utgör 10—''20 hektar,

kan anses uppgå till 10.6 7 deciton. Spannmålsmarknadssakkunniga (sid. 33)

hava i ett till belysande av utförselbevisens fördelar anfört exempel räknat

med, att dessa bevis skulle under viss förutsättning medföra en prisökning

av omkring 1 krona 50 öre per deciton. Genomsnittsvinsten av utförselbevisen

för de jordbrukare, vilkas brukningsdelar omfatta 10—20 hektar åker,

skulle i ett dylikt fall således utgöra i sin helhet omkring 16 kronor. De

grupper brukningsdelar, alltjämt enligt nämnda tabell, vilka omfattade

mindre än 10 hektar åker, utvisade brist. Övriga grupper, vilka samtliga

hade överskott, omfattade tillsammans 90,864 brukningsdelar, av vilka 54,815

tillhörde den grupp, som omfattade 10—20 hektar. Då, enligt vad ovan

anförda siffror giva vid liandan, utförselbevisen knappast skulle kunna bliva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande År 39.

av någon praktisk betydelse för ägare av brukningsdelar, tillhörande sistnämnda

grupp, finner man, att de fördelar, utförselbevisen möjligen kunde

bereda, skulle tillgodokomma de brukningsdelar, som omfatta mera än 20

liektar. Dessas antal utgör icke mera än 36,049 eller ungefär en åttondel

av hela antalet brukningsdelar i södra och mellersta Sverige.

I vissa av de föreliggande motionerna har framhållits, hurusom mot de

beräkningar, som ingå i nämnda av byråchefen Höijer verkställda utredning,

starka invändningar gjorts, därvid särskilt en av Höijer verkställd

uppskattning av den jordbruksidkande befolkningens brödsädesförbrukning

till 225 kilogram per person årligen betecknats såsom icke tillräckligt grundad.

Motionärerna torde med detta uttalande avse vissa anmärkningar, som

framställts i den vid tull- och traktatkommitténs betänkande fogade reservationen.

Emellertid hava de gjorda anmärkningarna vid närmare eftersyn

visat sig sakna berättigande (se bl. a. professor Heckschers med anledning

av nämnda kommittébetänkande utgivna skrift: Tullfrågan, sid. 21—24), och

en kontrollundersökning, som byråchefen Höijer, enligt vad utskottet erfarit,

sedermera verkställt för att pröva tillförlitligheten av ifrågavarande förbrukningssiffra,

har givit ett bestämt stöd för att densamma måste anses

hållbar.

I frågan, huruvida utförselbevisen föranleda höjning av mjölpriset, har i

motionerna nr 22 och 34 i första kammaren samt nr 41 och 42 i andra kammaren

anförts, att, då det icke vore fråga om någon ändring av tullsatsen för

mjöl, världsmarknaden bibehölle samma inflytande på den inhemska mjölmarknaden

som förut, alldeles oberoende av om utförselbevisen beslutades

eller ej. Det förelåge för den skull ingen som Helst anledning att befara,

att mjölpriserna till följd av införandet av utförselbevis skulle komma att

ligga högre i förhållande till världsmarknadspriserna än fallet varit före

världskriget. Motionärerna hava härmed intagit samma ståndpunkt, som i

motiveringen till 1924 års ovannämnda proposition i ämnet (nr 56) dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet hävdade, då han anförde, att

vetemjölspriset noga reglerades av importmjölets pris och att rågmjölet, som

praktiskt taget icke vore föremål för någon import, anpassade sig i pris

efter vetemjölet. Den sålunda uttryckta uppfattningen bygger på antagandet,

att kvarnindustrien, som givetvis skulle försöka att på konsumenterna

avlasta en av utförselbevis framkallad prisförhöjning på spannmål, skulle

se dessa försök stranda på importmjölets prisreglerande inverkan.

Enligt utskottets mening är nämnda antagande riktigt, i vad det rör de

såsom kärnmjöl betecknade högsta kvaliteterna av vetemjöl ävensom möjligen

det finsiktade rågmjölet, men icke hållbart i fråga om övriga vetomjölssorter

samt grövre rågmjöl. Beträffande de senare mjölkvaliteterna,

som utgöra den större delen av konsumtionen, gäller nämligen, att de svenska

marknadspriserna i allmänhet ligga under världsmarknadspriserna

med tillägg av tull och fraktkostnad, vartill kommer, att mellan kvarnindustrien

och mjölgrossisterna beträffande viss del av landet föreligger

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 7

ett avtal, genom vilket mjölgrossisterna förbundit sig att icke från utlandet

införa mera än en viss mindre del av sin avsättning, en bestämmelse, som

bereder den svenska kvarnindustrien ett särskilt stöd i konkurrensen med

de utländska kvarnarna.

Beträffande bevillningsutskottets tidigare uttalade uppfattning om utförselbevisens

prisförhöjande inverkan särskilt på rågmjölet har i nyssnämnda

motioner, under hänvisning till vissa i motionerna intagna statistiska uppgifter,

anförts, att, då spannmålstullen mestadels vida bättre utnyttjades

i fråga om rågen än i fråga om vetet, de primära förutsättningarna för ett

dylikt antagande uppenbarligen saknades.

Utskottet återgiver här nedan de statistiska uppgifter motionärerna åberopat.

Den närmast följande tabellen avser prisskillnaden mellan vete och

råg med samma hektolitervikt i Malmö och Köpenhamn under angivna tider.

Malmö

Köpenhamn

S k i 11

kronor

nåd

i % av tullen

1904—1913 .....................

Vete.

+ 2.99

80

1921 Sept.—dec...............

.............. 22.83

20.15

+ 2.68

37

1922 Jan.—april ..............

.............. 21.30

20.42

+ 0.88

12

Sept.—dec................

.............. 17.66

17.5 2

+ 0.14

4

1923 Jan.—april ..............

.............. 20.26

18.46

+ 1.80

48

Sept.—dec..............

.............. 17.63

15.61

+ 2.02

55

1924 Jan.—april ..............

.............. 17.45

16.89

+ 0.56

15

Sept.—dec...............

.............. 26.02

22.86

+ 3.1 6

85

1925 Jan.—april...............

.............. 28.48

25.64

+ 2.84

77

Sept.—dec................

.............. 20.08

19.36

+ 0.72

19

1904—1913 .....................

Råg.

+ 2.3 7

64

1921 Sept.—dec...............

.............. 22.76

20.98

+ 1.78

25

1922 Jan.—april...............

.............. 21.80

20.0 7

+ 1.73

24

Sept.—dec...............

.............. 16.11

16.36

— 0.25

— 7

1923 Jan.—april ..............

............. 17.29

17.55

— 0.2 6

— 7

Sept.—dec................

.............. 15.17

14.60

+ 0.57

15

1924 Jan.—april ..............

.............. 15.60

14.84

+ 0.76

21

Sept.—dec...............

.............. 24.69

21.55

+ 3.1 4

85

1925 Jan.—april..............

.............. 27.22

23.94

+ 3.28

89

Sept.—dec...............

............. 17.00

14.96

+ 2.04

55

För månaderna augusti—december 1925 hava motionärerna meddelat följande

siffror:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Svensk Tysk vara (eif) svensk

vara hamn exkl. tull

Skill

kronor

n a (1

i % av tullen

1925

Vetepriser.

Augusti........................

.................... 21.73

22.75

~ 1.02

-28

September....................

.................... 20.07

19.57

+ 0.50

14

Oktober ........................

.................... 19.56

18.51

+ 1.05

28

November ....................

................... 20.50

20.3 3

+ 0.1 7

5

December ....................

.................... 23.oo

22.6 2

+ 0.38

10

Rågpriser.

Augusti........................

.................... 18.28

16.62

+ 1.66

45

September....................

.................... 16.84

14.47

+ 2.37

64

Oktober........................

.................... 16.29

13.24

+ 3.05

82

November ....................

.................... 16.54

13.39

+ 3.27

88

December ....................

.................... 17.59

14.61

+ 2.98

81

Den ovan återgivna slutsats, som motionärerna dragit ur de anförda

sammanställningarna, är enligt utskottets mening förhastad. Under tiden

före världskrigets rubbningar utnyttjades vetetullen, på sätt även framgår

av sammanställningen, väsentligt bättre än rågtullen. Att förhållandet

blivit ett annat under senaste tiden beror med all sannolikhet på särskilda

orsaker av tillfällig natur. Sålunda medförde 1924 års svaga skörd

ett högt utnyttjande av såväl vete- som rågtullen. Vad åter beträffar

läget under hösten 1925 gäller, att, samtidigt som sistnämnda års ovanligt

rika veteskörd i Sverige föranledde ett starkt prisfall på vete i vårt

land, de tyska utförselbevisens återinförande den 1 oktober 1925 åstadkom

ett artificiellt nedpressande av rågpriset på världsmarknaden, under det

att detsamma i Sverige hölls någorlunda uppe, därigenom att rågen som

ersättning för den då jämförelsevis dyra majsen i ganska stor utsträckning

användes till utfodring.

För övrigt torde det ingalunda vara fallet, att ett mer eller mindre

fullständigt utnyttjande av tullen å den omalna spannmålen, vare sig

vete eller råg, med nödvändighet för med sig ett i motsvarande grad ökat

eller minskat utnyttjande av tullen å mjöl av samma spannmålsslag. Ty

mjöltullens utnyttjande bestämmes uppenbarligen i främsta rummet av

konkurrensförhållandena på den inhemska mjölmarknaden.

Motiveringen till det i motionen nr 10 i första kammaren väckta förslaget

är i väsentlig mån byggd på antagandet, att storkvarnarna skulle

såsom köpare av vete intaga en dominerande ställning. Detta antagande

är enligt utskottets mening icke tillräckligt grundat. Dels gäller nämligen,

att åtskilliga mindre handelskvarnar, som stå utanför storkvarnarnas

sammanslutning, hava inköpsområden, vilka mer eller mindre sammanfalla

med storkvarnarnas, dels har kooperativa förbundet numera förvärvat

vissa av landets största kvarnanläggningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

9

I fråga om de statsfinansiella verkningar, utförselbevis skulle kunna

väntas medföra, må anmärkas, att, därest beträffande utförselbevisens användbarhet

ingen skillnad göres mellan råg och vete, otvivelaktigt avsevärda

anspråk komma att ställas på statskassan på grund av den stora

export av råg, som skulle bliva följden. Skulle även för korn få utfärdas

utförselbevis, vilka vore giltiga vid import av vete och råg, bleve den

statsfinansiella verkan ännu betydligt mera omfattande. I stället för det

exporterade kornet komme nämligen i stor utsträckning tullfria foderämnen

att importeras.

Ur nationalekonomisk synpunkt gäller alltjämt vad bevillningsutskottet

tidigare, utförligast år 1924, utvecklat. Som bekant hava de

förslag om utförselbevis, som framkommit i vårt land, haft till förebild

den anordning med så kallade Einfuhrscheine, som på sin tid infördes

i tyska riket. I Tyskland förelåg för denna anordning ett särskilt

skäl däri, att riket innefattade dels ett produktionsområde, särskilt

östra Preussen, och dels ett konsumtionsområde, västra Tyskland,

som på grund av fraktförhållandena naturligast och billigast

täckte sin brist på spannmål genom import. På grund av berörda

förhållanden voro utförselbevisen i Tyskland ägnade att medföra nationalekonomisk

vinst genom besparing av transportkostnader. Någon motsvarande

nationalekonomisk fördel av utförselbevisen finnes icke för

Sveriges vidkommande. Hos oss utgör framför allt Norrland det stora

konsumtionsområdet, som emellertid får den vida övervägande delen av

sitt behov av brödsäd täckt genom mjöltillförsel från södra och mellersta

Sverige. Detta förhållande, som sammanhänger därmed att den nödvändiga

blandningen av svensk och utländsk spannmål lämpligast försiggår i

områden med riklig tillgång på inhemsk brödsäd ävensom med den gällande

mjöltullen, vilken gör import av mjöl mindre lönande än import

av omalen spannmål, skulle icke röna någon påverkan av utförselbevisen.

Därest någon export av spannmål från de sydligare delarna av landet

skulle framkallas genom dylika bevis och Norrland därigenom gå miste

om en del av sin vanliga tillförsel, så måste följaktligen spannmål för

Norrlands räkning införas till samma delar av landet som dem, från

vilka exporten utgått, för att därifrån efter förmalning transporteras

norrut.

Med vad sålunda anförts har utskottet i huvudsak angivit de skäl, som

för utskottet äro bestämmande, då utskottet nu går att avstyrka bifall

till samtliga de föreliggande förslagen till förordning angående utförselbevis

för spannmål.

Utskottet hemställer,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

att de likalydande motionerna I: 22 av herr Sederholm

m. fl. och II: 41 av herr Lindman m. fl., de likalydande

motionerna 1:34 av herr Elisson m. fl. och

II: 42 av herr Olsson i Kullenhergstorp in. fl., de

likalydande motionerna 1:84 av herr Elof Andersson

m. fl. och II: 110 av herr Björnberg m. fl., de likalydande

motionerna I: 85 av herr Nils Anton Nilsson

m. fl. och II: 109 av herr Gardell i Gans m. fl. samt

motionen 1:10 av herr Stendahl icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Härvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad*, .lohan Nilsson i Kristianstad,

Karg*, Pers, Björnsson, Boren, Johan Bergman, Månsson i Furuvik*,

Jönsson i Boa, Lithander, Olsson i Golvvasta *, Bengtsson i Kullen, Lövgren

i Nyborg, Jönsson i Slätåker, Johansson i Hornsberg. Olsson i Gävle.

Ericson i Boxholm och Björnberg.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Reservationer.

11

Reservat ioner:

av herrar Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Borell, Jönsson i Boa,

Lithander, Olsson i Golvvasta, Bengtsson i Kullen, Jönsson i Slätåker

och Björnberg, vilka ansett, att utskottets betänkande bort hava följande

lydelse:

»Då frågan om införande av utförselbevis för spannmål nu åter föreligger

till riksdagens omprövning, torde redan det stora antal ledamöter

av riksdagen, som står bakom de i ämnet väckta motionerna, utgöra bevis

för det intresse jordbrukarna inom landet hysa för den föreslagna

anordningen. Detta förhållande får också sin naturliga förklaring i den

ogynnsamma prisbildningen jämväl å 1925 års skörd av vete och råg.

Erfarenheterna särskilt från sistlidet års höstmånader hava givit ytterligare

stöd för uppfattningen, att de otillfredsställande förhållandena på

den svenska spannmålsmarknaden efter kriget knappast torde kunna anses

vara av tillfällig natur. Såsom ådagalagts i de väckta motionerna, hava

producenterna av vete och råg ej heller under föregående års höst kunnat

tillgodogöra sig mera än en ringa del av det tullskydd å omalen spannmål,

som statsmakterna avsett som stöd åt vårt jordbruk. Även om för

rågens vidkommande den ganska betydande importen av prisbillig tysk

råg väsentligen bidragit till det ogynnsamma prisläget, så finnes vad

vetet angår icke någon sådan särskild nytillkommen förklaringsgrund.

Fastmera måste orsakerna till vetetullens ineffektivitet även under förra

hösten sökas i samma särskilda marknadsförhållanden, vilka, frånsett missväxtåret

1924, under åren efter kriget gjort sina verkningar i här angiven

riktning gällande.

Utskottet kan icke finna det stå i överensstämmelse med de tankar, som

varit vägledande vid utformningen av det nuvarande tullsystemet i fråga

om spannmål och mjöl, att den till skydd för producenterna införda tullsatsen

å omalen brödspannmål under de för jordbrukarna viktigaste

månaderna av året antingen till större delen eller ock, såsom under stundom

även hänt, helt och hållet mister sitt värde. Så mycket mindre kan detta

förhållande anses riktigt, som vad jordbrukarna här förlora icke i någon

mån kommer konsumenterna av mjöl inom landet utan allenast spannmålshandlarna

och förädlingsindustrien till godo. Häremot har av motståndarna

till förslaget om utförselbevis bland annat invänts, att, även

om det visar sig att ett tullskydd, som tillmätts en viss näring, på grund

av ändrade förhållanden på den inhemska marknaden icke kan utnyttjas

i samma utsträckning som dittills, ett statsingripande för att återställa

tullsatsernas prisförhöjande verkningar skulle vara oförenligt med ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Reservationer.

tullsystems syfte. Det syfte, som ensamt kan motivera ett tullsystem, har

clet från sådant håll förklarats, är att bereda skydd för det inhemska

arbetet mot övermäktig konkurrens från utlandet. Denna invändning

finner utskottet emellertid icke vara berättigad i förevarande sammanhang.

Då gällande tullskyddssystem på sin tid infördes, betraktade man det som

en given sak, att tullskyddet för omalen brödspannmål också skulle, så

långt den inhemska spannmålens kvalitet berättigade därtill, komma jordbruket

tillgodo. Hade man på den tiden ställts inför en sådan situation,

som efter kriget inträtt på den svenska spannmålsmarknaden, så hade

man säkerligen redan då ansett lämplig åtgärd för återställande av tullskyddets

effektivitet väl förenlig med tullsystemets syfte. Härtill kommer

för övrigt vidare, att de nuvarande otillfredsställande förhållandena på

den svenska spannmålsmarknaden icke kunna vara beroende allenast på

särskilda svenska förhållanden, utan givetvis på dylika förhållanden i

förening med den konkurrens med utländsk spannmål, som ju alltjämt i

stor omfattning gör sig gällande. Utskottet betraktar icke införandet av

utförselbevis såsom något steg i protektionistisk riktning, avsett att

skärpa tullskyddet för spannmål och fördyra mjölet för konsumenterna.

Utförselbevisen innebära enligt utskottets mening endast en praktisk

lämplighetsåtgärd, åsyftande att, så långt dess verkningar kunna komma

att sträcka sig, återställa den nu rubbade proportion, efter vilken å ena

sidan jordbruket och å andra sidan kvarnindustrien ansetts böra komma

i åtnjutande av skydd mot övermäktig utländsk konkurrens.

Emot utförselbevisen har gjorts gällande, att de endast skulle komma

ett mindre antal av vårt lands jordbrukare till godo. Utskottet anser icke

de till stöd för denna åsikt anförda siffror, som hämtats ur en av byråchefen

E. Höijer på sin tid verkställd utredning, vara fullt tillförlitliga

och för detta spörsmåls bedömande tillräckligt vägledande. Men även om

man skulle lägga ifrågavarande siffror till grund för sin uppfattning, så

visa dessa likväl att över 100,000 brukningsdelar skulle finnas inom riket,

som hava brödsäd till avsalu. Även om vidare ett stort antal av dessa

brukningsdelar hava mindre spannmålsöverskott, så kvarstår dock det

faktum, att brukarna av 30,000 å 40,000 jordbruk inom landet, enligt

nämnda och andra beräkningar, skulle få gagn av utförselbevisens införande.

Detta antal är ingalunda så litet, som man till äventyrs förmenar,

vartill kommer att praktiskt taget alla lantarbetare av olika slag

inom landet äro anställda vid dessa jordbruk, vilkas ekonomiska bärighet

är avgörande även för lantarbetarnas levnadsvillkor. Samma jordbruk

levererar dessutom den vida övervägande delen av den brödsäd, som konsumeras

av stads- och industribefolkningen inom riket, och det kan icke

vara förenligt med det allmännas intresse att sädesodlingen på dessa jordbruk

hämmas och inskränkes till följd av förhållanden, som icke gynna

konsumtionen ens under nuvarande tid och sannolikt än mindre i framtiden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Reservationer. 13

Anordningen med utförselbevis får enligt utskottets mening, såsom redan

antytts, icke någon prisförhöjande verkan på mjölet eller i allt fall icke

någon nämnvärd sådan verkan. Mjölpriserna inom landet regleras väsentligen

av konkurrensen med det importerade utländska mjölet. Detta gäller

utan allt tvivel ifråga om de högsta vetemjölskvaliteterna och det finsiktade

rågmjölet, där mjöltullen praktiskt taget fullt utnyttjas. Men även

noteringarna å övriga vetemjölssorter samt å grövre rågmjöl torde redan

nu av de ledande kvarnföretagen sättas så högt i förhållande till noteringarna

å de finare mjölsorterna, som med hänsyn till skillnaderna i

avseende å kvalitet är möjligt. Man lärer icke kunna tala om någon

nämnvärd, av kvarnarna för närvarande outnyttjad marginal mellan prisnoteringarna

å finare och grövre mjölsorter, som i den händelse att utförselbevis

infördes skulle komma att till men för mjölkonsumenterna

försvinna. Skulle likväl, emot förmodan, någon prisförhöjning å det grövre

rågmjölet bliva en följd av utförselbevisens införande, så kan denna prisstegring

endast bliva ytterst ringa och utan nämnvärd betydelse i förhållande

till andra faktorer, som bestämma det internationella prisläget

på spannmål och mjöl.

Den minskning i statsverkets inkomst av spannmålstullen, som kan

tänkas bli en följd av utförselbevjsens införande, måste enligt utskottets

uppfattning bliva mycket begränsad och får, såsom även anfördes i den

kungl. propositionen till 1924 års riksdag med förslag till införande av

utförselbevis, icke vid förevarande frågas bedömande tillmätas utslagsgivande

betydelse.

Utskottet vill visserligen icke göra gällande, att införandet av systemet

med utförselbevis med säkerhet kan förväntas få några stora verkningar

till gagn för den svenska brödsädesodlingen. Därom är på förhand svårt

att fälla något bestämt omdöme, särskilt som marknadsförhållandena inom

oss närliggande och andra europeiska länder äro ovissa och fluktuerande.

Utskottet förmodar emellertid, att den ifrågavarande anordningen skall

kunna skapa vissa ventiler för export av svensk spannmål under de tider

på höstarna, då prisläget för odlarna är som mest tryckt, och utskottet

anser så mycket mer att ett försök med utförselbevis bör göras, som andra

mera effektiva utvägar för återställande av spannmålstullens effektivitet

icke kunnat anvisas. Den nu av utskottet tillstyrkta förordningen angående

utförselbevis skall ock, såsom nedan framgår, hava giltighet allenast

under en tid av två år. De erfarenheter, som under denna tid kunna

vinnas rörande anordningens verkningar för spannmålsodlingen såväl som

för konsumtionen, torde få bli avgörande för statsmakternas ställningstagande

till frågan om förordningens framtida förlängning.

Då marknadsförhållandena för närvarande ur de synpunkter, som här

närmast komma i fråga, torde vara mest otillfredsställande i fråga om vete

och råg, anser utskottet att försöket med utförselbevis nu bör avse allenast

dessa båda slag av spannmål. Utskottet anser sig följaktligen icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Reservationer.

böra tillstyra bifall till motionerna 1:85 av herr Nils Anton Nilsson m. fl.

och II: 109 av herr Gardell i Gans m. fl., vari föreslagits att utförselbevisen

jämväl skulle gälla i fråga om korn.

Med hänsyn till vikten av att även rågodlingen kommer i åtnjutande av

det skydd, som avsetts för densamma, anser sig utskottet icke böra förorda

den i motionen 1:10 av herr Stendahl föreslagna formen för utförselbevis.

Därmed vill utskottet emellertid icke hava sagt, att icke även en anordning

med utförselbevis enligt i denna motion föreslaget system skulle vara

av värde för i synnerhet odlingen inom riket av vete.

Med anledning av vad nu anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

1: 22 av herr Sederholm m. fl. och II : 41 av herr

Lindman m. fl., de likalydande motionerna 1:34 av

herr Elisson m. fl. och II: 42 av herr Olsson i Kullenbergstorp

m. fl. och de likalydande motionerna 1: 84

av herr Elof Andersson m. fl. och II: 110 av herr

Björnberg m. fl. samt i anledning av motionerna 1: 85

av herr Nils Anton Nilsson m. fl. och II: 109 av herr

Gardell i Gans m..fl. ävensom med avslag å motionen

1:10 av herr Stendahl, måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ntförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver och

med en och samma lägenhet sjöledes eller på järnväg utför sammanlagt eller

av någotdera slaget minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan

skäligen kan anses marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla

bevis om utförseln, med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå

vid införsel av sådan vara till enahanda myckenhet.

Utförsel till svensk frihamn berättigar icke till erhållande av utförselbevis.

§ 2.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller

omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt

tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Reservationer. 15

eller, i den mån för varor, som nu sagts, inom förenämnda tid av sex

månader influtna tullavgifter, efter avdrag av två procent, därtill lämna

tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag av

två procent.

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av utförselbevis

samt författningens tillämpning i övrigt.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1926 och gäller till och

med den 31 juli 1928»;

av herrar Gustaf Nilsson i Kristianstad, Björnsson, Lövgren i Nyborg,

Olsson i Gävle och Ericson i Boxholm, vilka meddelat, att de inom bevillningsutskottet

framställt yrkande, att utskottet, med användande av

sin rätt att väcka förslag i bevillningsfrågor, skulle hemställa, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa utredning av frågan, huruvida det kan anses befogat, att

den kvarnägare nu tillkommande rätten till tullrestitution vid export av förmalningsprodukter

av vete eller råg även i sådana fall, då svensk spannmål

helt eller delvis kommit till användning vid deras framställning,

alltjämt kvarstår, samt, i den mån utredningen därtill kan giva anledning,

till riksdagen avgiva förslag i ämnet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:197 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner angående utförselbevis för spannmål. s. 5 i texten