Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vissa delar av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

1926-05-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:42, Betänkande, i anledning av vissa delar av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1926 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa delar av Kungl.

Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften.

I en den 25 februari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 201, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 42 §§ i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

1 *.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — järnvägsstyrelsen; försäkringsinspektionen;

— — — stuteriöverstyrelsen.

7 $.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier — — — nyttjanderätt;

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 25 höft. (Nr 42.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Stämpelavgift

för expeditioner

från

riksförsäkringsanstalten.

barnavårdsnämnder i sådana fall, då de ej föra talan för kommuner i

mål och ärenden, som avses i 84 § 1 mom. punkterna a)—c) i lagen om

samhällets barnavård;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar i andra mål och ärenden

än sådana, som avses i 81 § 4 mom. i lagen om fattigvården; så ock annan,

som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, vilket enligt

lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas;

hushållningssällskap — — — ägare;

kommuner i andra mål och ärenden angående tillämpning av lagen om

samhällets barnavård än sådana, som avses i 84 § 1 mom. punkterna a)—c)

i nämnda lag; så ock annan, som är förklarande part i mål enligt nämnda

lag, beträffande beslut, vilket enligt lag bör genom vederbörande myndighets

försorg honom delgivas;

kommuner — — — överförmyndare.

Frihet — — — yrkesinspektionen.

Konungen--— hamnar.

42 §.

I — — — provision.

Har — — — åter.

Har--— försäljningssumma; dock att vad om vikarie för härads
hövding

i hithörande avseende är särskilt stadgat skall lända till efterrättelse.

Skall — — — provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

Den föreliggande propositionen innefattar förslag om ändringar i stämpelförordningens

bestämmelser angående dels stämpelavgift för expeditioner från

riksförsäkringsanstalten (1 §), dels stämpelavgift för expeditioner i vissa fattigvårdsmål

och därmed jämförliga mål (7 §) dels ock provision vid stämpeluppbörd

(42 §).

Det med propositionen framlagda författningsförslaget är, i vad det avser

1 § stämpelförordningen, föranlett av de förslag till lag om försäkring för

olycksfall i arbete och till lag om riksförsäkringsanstalten, vilka genom proposition

nr 109 förelagts riksdagen. Det föreliggande förslaget i sistberörda

del kan utskottet upptaga till behandling först sedan riksdagen fattat beslut

i anledning av propositionen nr 109.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

I propositionen nr 106 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga Stämpelavgift

vid propositionen fogade förslag dels till lag om ändring i vissa delar av tjPvissa

lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården och dels till lag om ändrad fattigvårdslydelse

av vissa delar av lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets ^'' jämförbarnavård.

liga mål.

Därvid har föreslagits bland annat, att i fattigvårdslagens 62 § skulle in- Prop. nr i06.

föras en bestämmelse om att i tvister, som avsåges i 8 kapitlet fattigvårdslagen,

vad i rättegångsbalken stadgas angående rättegångskostnad skulle äga

motsvarande tillämpning samt att i lagen om samhällets barnavård skulle

införas ett stadgande om att i vissa tvister enligt samma lag i tillämpliga

delar skulle gälla, vad för motsvarande fall vore stadgat i 62 § fattigvårdslagen.

Nämnda bestämmelser avse liksom vissa andra i propositionen nr 106

föreslagna lagändringar huvudsakligen att begränsa antalet fattigvårdsmäl

och mål angående samhällets barnavård. Vad angår bestämmelserna om

rättegångskostnader hava desamma föreslagits i syfte att motverka särskilt s. k.

okynnesprocesser. Fattigvårdsprocesserna hava nämligen stigit i antal, så

att antalet under år 1925 jämlikt 50 § fattigvårdslagen hos länsstyrelserna

anhängiggjorda processer uppgick till 13,426, under det att antalet motsvarande

processer under det sista år eller 1918, under vilket 1871 års fattigvårdsförordning

gällde, utgjorde endast 6,972.

Enligt vad det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet utvisar har

chefen för socialdepartementet anfört bland annat, att det visserligen redan

nu förelåge möjlighet för de dömande myndigheterna att i fattig vårdsmål,

med tillämpning av rättegångsbalkens föreskrifter om rättegångskostnad,

ålägga part att ersätta motparten hans kostnader i målet. Tydligen hade

emellertid först på allra senaste tiden parterna i fattigvårdsmål börjat

framställa yrkanden i sådant avseende. Det läge nära till hands att antaga,

att underlåtenheten härutinnan berott på bristande kunskap om att ersättning

för rättegångskostnader överhuvudtaget kunde utdömas i fattigvårds''

mål. Om det funnes grundad anledning att förmoda, att en mera allmän

tillämpning i fattigvårdsmålen av de regler, som enligt rättegångsbalken

gällde för utdömande av rättegångskostnadsersättning, skulle vara ett verksamt

medel till stävjande av processlystnaden i fattigvårdsmål, torde man icke

böra dröja med att i fattigvårdslagen giva klart uttryck åt rätten till sådan

ersättning. Av i ärendet avgivna yttrandena att döma syntes den meningen

vara övervägande bland myndigheterna och av hithörande frågor intresserade

korporationer, att ett allmännare utdömande av rättegångskostnadsersättning

skulle verksamt bidraga till det syfte, man främst avsåge att vinna med

nu ifrågavarande åtgärder, eller nedbringandet av antalet fattigvårdsmål.

Av motiveringen till propositionen framgår vidare, att i yttranden, som

av länsstyrelserna avgivits rörande bland annat anledningarna till det ökade

antalet fattigvårdsmål, uppgivits, att även om vederbörande fångvårdsstyrelse

hade fullt klart för sig, att ersättningsanspråket vore befogat, det
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Prop. nr 201.

Riksdagens

behandling av

prop. nr 106.

samma ofta lika fullt bestredes. Detta vore i sin tur beroende därav, att

fattigvårdsstyrelserna ofta ansåge det säkrast och’ bekvämast att få länsstyrelsens

utslag, vilket på sina håll till och med eftersträvades såsom verifikation

till räkenskaperna.

Det med nu förevarande proposition, nr 201, till riksdagen överlämnade

förslaget till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften ansluter sig, i vad det

rör 7 § i samma förordning, till den nyss omnämnda propositionen nr 106.

Enligt gällande stämpelförordning äro från stämpelavgift enligt första

kapitlet befriade, bland andra, barnavårdsnämnder, fattigvårdssamhällen och

fattigvårdsinrättningar, förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut,

vilket enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas,

fosterbarnsnämnder samt, i ärenden angående tillämpning av lagen

om fosterbarns vård, hälsovårdsnämnder och kommunalnämnder.

Enligt det i propositionen innefattade förslaget skulle nyss angivna stämpelfrihet

i stort sett upphävas i sådana mål enligt fattigvårdslagen och lagen

om samhällets barnavård, som handläggas av länsstyrelserna och i vilka

talan över länsstyrelsens beslut må fullföljas hos kammarrätten. I övrigt

skulle stämpelfrihet fortfarande äga rum för såväl barnavårdsnämnder som

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar. Därjämte har föreslagits

den omformulering av paragrafen, som föranleddes därav, att lagen om samhällets

barnavård tillkommit och lagen om fosterbarns vård upphävts.

I fråga om förut berörda samband mellan å ena sidan införandet av

bestämmelser om ersättning för rättegångskostnader i fattigvårdslagen och

lagen om samhällets barnavård och å andra sidan här ifrågavarande upphävande

i viss utsträckning av stämpelfriheten har chefen för finansdepartementet

till det vid propositionen nr 201 fogade statsrådsprotokollet uttalat

följande. Såsom framginge av förutnämnda proposition nr 106 hade en

mera allmän tillämpning i fattigvårdsmålen och därmed jämförliga mål av

de regler, som enligt rättegångsbalken gälla för utdömande av rättegångskostnadsersättning,

ansetts utgöra ett medel till stävjande av processlystnaden

i dylika mål, och det torde förhålla sig så, att borttagandet av den

nu förefintliga stämpelfriheten såvitt anginge de egentliga fattigvårdsmålen

och vissa mål enligt lagen om samhällets barnavård skulle komma att

bidraga till nämnda medels effektivitet. Då borttagandet av stämpelfriheten

i berörda mål icke träffade fattigvårdssamhällena och kommunerna i deras

utövande av rent social och humanitär verksamhet, syntes hinder icke kunna

anses föreligga för den föreslagna ändringens genomförande.

Förenämnda proposition nr 106 har behandlats av andra lagutskottet. I

sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 25, har andra lagutskottet, under uttalande,

att snara och effektiva åtgärder vore påkallade för fyllande av det

med propositionen angivna syftet, tillstyrkt riksdagen att med vissa änd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

5

ringar för sin del antaga de i propositionen innefattade lagförslagen. Därvid

har emellertid utskottet avstyrkt införande i fattigvårdslagen och lagen om

samhällets barnavård av de föreslagna bestämmelserna om att i vissa tvister

angående tillämpningen av nämnda lagar skulle vad i rättegångsbalken

stadgas angående rättegångskostnad äga motsvarande tillämpning. Till stöd

härför har andra lagutskottet anfört i huvudsak följande:

»Ehuru fattigvårdslagen nu icke innehåller något stadgande om rätt till

ersättning för rättegångskostnader, förekommer likväl med stöd av motiverna

för 1918 års fattigvårdslag utdömande av sådan ersättning dels regelmässigt

för läkarintyg och annan kostnad för anskaffande av bevisning i processen

och dels, fastän mera undantagsvis, för annan kostnad i rättegången. Vid

här angivna förhållande har det icke synts utskottet nödvändigt att i fattigvårdslagen

införa en direkt bestämmelse om en sådan rätt. Med hänsyn till

vad chefen för socialdepartementet enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

yttrat därom, att parter i fattigvårdsmål först på allra senaste

tiden börjat framställa yrkanden om ersättning för rättegångskostnader,

synes det tvärtom utskottet vara lämpligt att avvakta, i vilken riktning den

praxis kommer att gå, som de dömande myndigheterna komma att följa i

avseende å utdömande av ersättning för rättegångskostnader, innan några

särskilda lagstiftningsåtgärder på området vidtagas. Sedan närmare erfarenhet

därom vunnits, torde det bliva lättare att avgöra, om det kräves särskilda

för ändamålet utformade regler eller ej.»

Vad andra lagutskottet sålunda hemställt har riksdagen numera bifallit.

Den stämpelavgift, om vilken här i främsta rummet är fråga, är den

som avser utslag i mål av ifrågavarande slag. Denna stämpelavgift utgör

hos länsstyrelserna 6 kronor och hos kammarrätten 20 kronor för första

arket.

Föreliggande förslag utgör ett led i strävandena att nedbringa antalet

fattigvårdsmål och mål angående samhällets barnavård, och har utskottet,

som finner nämnda strävanden synnerligen beaktansvärda och som anser sig

hava grundad anledning att antaga, att den ifrågasatta begränsningen av

stämpelfriheten skall bidraga till att nedbringa antalet processer, varom här

är fråga, icke funnit anledning till annan erinran mot förslaget i nu avhandlade

del än att stämpelfriheten icke synes böra begränsas fullt i

den utsträckning, som förslaget innebär. Införandet av en stämpelavgift i

nu förevarande slag av processer har motiverats främst av en önskan att

motverka s. k. okynnesprocesser. Sådana torde — med särskilt avseende fästat

å det upplysta förhållandet, att fattigvårdssamhällen understundom framtvinga

processer enbart i syfte att erhålla verifikationer till sina räkenskaper

— vara att söka särskilt inom de grupper av processer, som föras,

med tillämpning av fattigvårdslagen, mellan fattigvårdssamhällen inbördes

eller mellan sådan anstalt eller inrättning, som avses i 58 § fattigvårdslagen,

och fattigvårdssamhälle, eller ock, med tillämpning av lagen om

samhällets barnavård, mellan kommuner inbördes eller mellan allmän anstalt

eller inrättning och kommun. Beträffande samtliga nu nämnda slag av processer

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Provision vid

stämpeluppbörd.

Propositionen.

Utskottet.

Hemställan.

synes stämpelplikt böra införas. Däremot synes det utskottet mindre lämpligt

att ålägga fattigvårdssamhällen, respektive kommuner stämpelplikt i

vidare utsträckning än nyss är sagt eller i mål mot enskild person,

understödstagare eller försörjningspliktig, eller mot landsting. Stämpelplikt

synes ej heller böra åläggas sådan förklarande part, vanligen enskild person,

som enligt stämpelförordningen nu är befriad från stämpelavgift.

Mot de föreslagna omformuleringar av ifrågavarande 7 §, som föranletts

av tillkomsten av barnavårdslagen och upphävandet av lagen om fosterbarns

vård, har utskottet icke funnit anledning till erinran.

I det förslag, som utskottet går att framlägga, har den av Kungl. Maj:t

föreslagna lydelsen av 7 § omarbetats med iakttagande av den jämkning i

fråga om stämpelpliktens omfattning, som utskottet på sätt nyss sagts ansett

önskvärd.

Den föreliggande propositionen, i vad den avser ändring av bestämmelserna

i 42 § stämpelförordningen om provision vid stämpeluppbörd, är föranledd

av ett av Svea hovrätt till Kungl. Maj:t avgivet yttrande, däri hovrätten

påpekat, att bestämmelserna i stämpelförordningen och domsagostadgan

den 12 juni 1925 (nr 166) stode i en viss motsättning till varandra, i det

att enligt avfattningen av 42 § i stämpelförordningen vikarie för häradshövding

syntes berättigad till provision på av honom försålda stämplar,

likväl endast under förutsättning att vikarien jämlikt 29 § i samma förordning

själv i räkning erhållit stämplar för försäljning, varemot enligt, domsagostadgan

häradshövdingen, med undantag för visst i 34 § i stadgan angivet

fall, även under ledighet ägde själv uppbära stämpelprovision. Enligt

hovrättens mening kunde denna bristande överensstämmelse mellan de båda

författningarna lämpligen avhjälpas genom ett supplerande stadgande i 42 §

i stämpelförordningen av innehåll, att vad om vikarie för häradshövding i

hithörande avseende särskilt stadgades skulle lända till efterrättelse.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört, att den av hovrätten påpekade motsättningen otvivelaktigt

förelåge samt att denna bristande överensstämmelse, som visserligen

icke vållat några svårigheter i tillämpningen, syntes böra undanröjas genom

ett tillägg i 42 § i stämpelförordningen av det innehåll hovrätten förordat.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen i

denna del.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 201, i vad den avser

stämpelavgift för expeditioner i vissa fattigvårdsmål och

därmed jämförliga mål, icke kunnat oförändrad god
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

7

kännas samt med bifall till samma proposition, i vad

den avser provision vid stämpeluppbörd — antaga följande
-

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 7 och 42 §§ i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola

i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap.

befriade:

akademier —--nyttjanderätt;

barnavårdsnämnder; dock att stämpelfrihet icke äger

rum i sådana fall, då barnavårdsnämnd för talan för

kommun i mål mot annan kommun eller mot allmän

anstalt eller inrättning angående tillämpning av lagen

om samhällets barnavård;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; dock

att stämpelfrihet icke äger rum i mål mellan fattigvårdssamhällen

eller mellan allmän anstalt eller inrättning

och fattigvårdssamhälle angående tillämpning av

lagen om fattigvården;

förklarande part i fattigvårdsmål, annan än fattigvårdssamhälle,

och i mål angående tillämpning av lagen

om samhällets barnavård, annan än barnavårdsnämnd

eller kommun, beträffande beslut, vilket enligt lag bör

genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas;

hushållningssällskap — — — ägare;

kommuner i mål och ärenden angående tillämpning av

lagen om samhällets barnavård; dock att stämpelfrihet

icke äger rum i mål mellan kommuner eller mellan allmän

anstalt eller inrättning och kommun;

kommuner — — — överförmyndare.

Frihet — — — yrkesinspektionen.

Konungen — — — hamnar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

42 §.

I — — — provision.

Har — — — åter.

Har — — — försäljningssumma; dock att vad om

vikarie för häradshövding i hithörande avseende är särskilt

stadgat skall lända till efterrättelse.

Skall — — — provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

I anledning av förevarande proposition, i vad den avser ändring av 1 §

stämpelförordningen, kommer, utskottet att framdeles avgiva betänkande,

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 14 maj 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing. Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Bärg, Björnsson, Boren, Johan

Bergman, Jönsson i Boa, Lithander *, Hedlund i Östersund, Olsson i Golvvasta,

Bengtsson i Kullen, Jönsson i Slätåker, Ericson i Oberga, Åström, Björklund,

Olsson i Gävle, Elof Ljunggren och Granath.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:323 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten