Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

1926-05-14 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:44, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1926 kl. 2. e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående tillverkning

och beskattning av brännvin, m. m. ävensom i ämnet

väckta motioner.

I en den 19 mars 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 217, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga nedan införda förslag till

1) förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin;

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;

3) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli

1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit; och

4) förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Förslag

till

förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin.

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Såsom tillverkning av brännvin anses i denna förordning varje till

tillverkning av vin eller maltdryck icke hänförligt förfarande, varigenom

etylalkohol i en koncentration av mer än två och en fjärdedels volymprocent

framställes eller utvinnes.

Angående rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket, gäller

vad därom är särskilt stadgat.

Förordningens

tillämpningsområde.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 27 haft. (Xr U.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Tillverkning.

Koncession

för vissa

brännerier.

Tillverkare

och bränneriföreståndare.

Tillverkningsår

och

tillverkningsdygn.

Grunderna

för kontrollen.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

2. Under den kontroll och de villkor i övrigt som Konungen prövar

erforderliga må tillverkning av brännvin äga rum för vetenskapligt ändamål

eller försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande av de i denna

förordning meddelade bestämmelser.

2 §.

Den som vill idka tillverkning av brännvin skall, utöver vad författningarna

i allmänhet föreskriva såsom villkor för rätt att utöva näring,

vara underkastad de föreskrifter som beträffande sådan tillverkning i denna

förordning finnas stadgade.

3 §.

I bränneri som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats efter

ingången av juli månad 1917 må sådan tillverkning ej äga rum utan att

Konungen därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning

i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än

reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

4 §.

1. Den som idkar tillverkning av brännvin kallas i denna förordning

tillverkare.

2. Vid varje bränneri, där tillverkning av brännvin bedrives, skall

finnas en person som i egenskap av bränneriföreståndare är ansvarig för

att tillverkningen bedrives i enlighet med föreskrifterna i denna förordning

och de med stöd av förordningen särskilt meddelade bestämmelser.

Behörighet att vara bränneriföreståndare tillkommer ej annan än den

som råder över sig och sitt gods.

5 §.

Tillverkningsår räknas från klockan tolv på dagen första helgfria dag i

oktober månad till samma timme första helgfria dag nästföljande oktober

månad.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan tolv på dagen den

ena till samma timme å nästföljande helgfria dag.

6 §.

1. Bränneri, tillverkning av brännvin samt förvaring av tillverkat brännvin

ävensom nederlag, till vilket brännvin försändes i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning, skola stå under statens kontroll.

2. överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde av kontrollörer

och tillsyningsmän. Närmare bestämmelser om kontrolltjänstemännens

tillsättande, befogenheter och åligganden meddelas av Konungen.

Angående ersättning till kontrolltjänstemännen är särskilt stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

3

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall kostnaden

för kontrollens utövning bestridas av statsverket.

7 §.

Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då annat utomordentligt

förhållande är rådande nödigt att meddela förbud mot bedrivande av skränkningar

brännvinstillverkning eller att föreskriva inskränkningar i sådan till- 1 ■1|>rär^FIls''

verkning, äge Konungen därom förordna.

II KAP.

Bestämmelser i avseende å tillverkningen m. m.

8 §.

Bränneri skall vara så byggt och inrättat, att betryggande åtgärder byggnadkunna

vidtagas till förekommande av brännvins olovliga bortförande från brärmeribränneriet.

magasin.

Magasin eller rum, avsett uteslutande för förvaring av tillverkat brännvin

(brännerimagasin), skall finnas vid varje bränneri och vara så anordnat,

att obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart våld. Fristående

cistern må ej anses såsom brännerimagasin. Då brännvin förvaras i brännerimagasin,

skall magasinet vara satt under kronans lås.

I stad skall brännerimagasin ligga å samma tomt som bränneriet och å

landet ej över en kilometers väg från detsamma, där ej kontrollstyrelsen

på särskild framställning finner sig kunna medgiva undantag härifrån.

Närmare föreskrifter om inrättande av bränneribyggnad och brännerimagasin

samt beträffande uppställande av redskap meddelas av kontrollstyrelsen.

9 i

För brännvinstillverkning må begagnas redskap av vilken storlek och Redskap,

beskaffenhet som helst med de inskränkningar som kunna föreskrivas för

kontrollens handhavande.

10 $.

Då bränneri skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår Driftsfortfarande

vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst tio dagar anmalan''

innan tillverkning må äga rum till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan

med uppgift om

a) bränneriets namn, det ställe där bränneriet är beläget, bränneriföreståndarens

namn samt tillverkarens och bränneriföreståndarens postadresser;

b) den dag då framställning av alkohol genom tillsättande av jäst till

mäsken skall taga sin början;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Beskrivning

och planritning

över

bränneri.

Besiktning.

c) huruvida det i bränneriet tillverkade brännvinet är avsett att försäljas

uteslutande för de i 21 § 1 mom. punkterna b)—d) angivna ändamål;

d) huruvida tillverkningen skall ske i sammanhang med pressjästberedning

(jästbränneri) eller brännvinet skall framställas ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

(sulfitbränneri); samt

e) det ombud som i bränneriföreståndares frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjänsteman.

Vid dylik anmälan skall tillika fogas bevis, dels att bränneriföreståndare

är behörig att utöva tillsyn å brännvinstillverkning, dels ock i fall som

avses i 3 § att Konungen lämnat sådant tillstånd som där är sagt.

Finnes ej hinder för rörelsens utövande, utfärdar kontrollstyrelsen tillståndsbevis

för tillverkaren.

11 §.

1. Tillverkare skall, innan anmälan som i 10 § sägs första gången göres,

låta i två exemplar upprätta och till vederbörande överkontrollör överlämna

fullständig planritning och beskrivning över bränneriet, brännerimagasinet

och samtliga å bränneritomten befintliga lägenheter med tydligt angivande

av det ändamål vartill varje lägenhet är avsedd. Det ena exemplaret av

ritning och beskrivning förvaras vid bränneriet, det andra insändes av

överkontrollören till kontrollstyrelsen.

2. Byggnader, lägenheter och bränneriredskap, som icke upptagits i den

i 1 mom. nämnda beskrivning eller som där upptagits men sedermera

ändrats, må icke vid tillverkning av brännvin användas utan att hava

blivit av överkontrollören skriftligen godkända.

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom bränneri kontrollstyrelsen

anser ritningen över detsamma icke vidare vara användbar, åligger

det tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två

exemplar.

12

1. Innan tillverkningen på grund av meddelat tillståndsbevis börjar,

skall kontrolltjänsteman anställa besiktning av bränneriet med tillhörande

brännerimagasin för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensstämma

med planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll.

I anledning av besiktningen uppsättes protokoll, innehållande uppgift å

de förändringar som må hava vidtagits med byggnader och redskap efter

näst föregående besiktning. Protokollet utskrives i två exemplar, varav

det ena bilägges den vid bränneriet förvarade beskrivningen och det andra

insändes till överkontrollören.

Bränneriföreståndare åligger att själv eller genom ombud närvara vid

besiktningen samt underteckna protokollet.

2. överkontrollören åligger att granska besiktningsprotokollet. Visar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

5

det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter med planritning

och tillhörande beskrivning på grund av förändringar som verkställts efter

det föregående besiktning företagits, och hava förändringarna icke godkänts

jämlikt 11 § 2 mom., äger överkontrollör, där anordningarna strida

mot föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen

särskilt utfärdade bestämmelser, meddela beslut om nödiga rättelser.

Äro förändringarna av beskaffenhet att hindra utövande av en betryggande

kontroll, må överkontrollör meddela förbud mot tillverkning av brännvin

vid bränneriet. Besiktningsprotokollet tillställes efter verkställd granskning

kontrollstyrelsen.

3. Har överkontrollör meddelat förbud varom i 2 mom. sägs, skall han

ofördröjligen och senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet till

kontrollstyrelsen, som har att återkalla tillståndet till brännvinstillverkning

eller upphäva förbudet.

Återkallas tillståndet till brännvinstillverkning, må nytt tillstånd icke

meddelas förrän tillverkaren för kontrollstyrelsen företer ett av överkontrollören

utfärdat intyg därom att anordningarna vid bränneriet icke strida

mot föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen

särskilt meddelade bestämmelser.

13 i

1. I annat bränneri än jästbränneri och sulfltbränneri vare brännvinstillverkning

tillåten allenast från klockan tolv på dagen första helgfria dag

i oktober månad till första helgfria dag i maj månad det därpå följande

året vid samma timme.

2. I jästbränneri må under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke

framställas större myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot åttio

liter svara etthundra kilogram under samma tid tillverkad ren pressad

jäst. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin som vid -i- 15'' å

Celsii termometer innehåller femtio volymprocent alkohol.

14 §.

1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats att tillverkningen

måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta

brännvinstillverkningen tidigare än i tillståndsbeviset angivits, skall

han därom skriftligen göra anmälan hos kontrolltjänstemannen, i senare

fallet minst tre dagar före utgången av det tillverkningsdygn med vilket

han anmäler sig vilja avsluta tillverkningen. Kontrolltjänstemannen åligger

att lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan ävensom ofördröjligen

underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

När sådan anmälan från tillverkaren skett, må brännvinstillverkning

ej utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid då enligt anmälningen

tillverkningen skolat avslutas.

2. Då tillverkningsrätt vid bränneri upphör, skall kontrolltjänstemannen

Tillverkningstid

och

tillverkningens

omfattning.

Slutanmälan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Särskild anmälan

vid

användning

av vissa råämnen

m. m.

Kontrollapparat

;

spritliållare

och. sprithållarrum;

uppmätning

av tillverkat

brännvin.

till förhindrande av fortsatt brännvinstillverkning anbringa de lås och

förseglingar som vederbörande överkontrollör finner erforderliga.

15 §.

1. Där tillverkare vill för brännvinstillverkning använda majs, utländsk

potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska

ämnen, skall han därom minst tre dagar innan den första inmäskningen

är avsedd att äga rum göra skriftlig anmälan hos kontrolltjänstemannen

och därjämte uppvisa vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal,

utvisande att den särskilda avgift varom i 27 § sägs blivit inbetald. Kontrolltjänstemannen

skall lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan samt

ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

Vill tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkning använda

råämnen varom i första stycket sägs, upphöra med användning

därav före utgången av den tid under vilken han äger tillverka brännvin,

skall han därom göra anmälan på sätt i 14 § 1 mom. första stycket stadgas;

och skall då sådan anmälan göres förfaras i överensstämmelse med

vad där är sagt.

2. Malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast

under den särskilda kontroll som av kontrollstyrelsen föreskrives.

16 §.

1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall i bränneri finnas en

kontrollapparat, i sulfitbränneri dock endast om kontrollstyrelsen så prövar

erforderligt. Kontrollapparaten anskaffas, äges och underhålles av staten.

Brännvinstillverkning må ej företagas, innan föreskriven kontrollapparat

blivit i bränneriet anbragt.

2. I bränneri skola vara inrättade en eller flera spritbållare av den

storlek under inströmningsöppningen, att åtminstone ett dygns tillverkning

däruti rymmes. Sprithållare skall, där kontrollstyrelsen icke annorlunda

bestämmer, vara uppställd i ett från övriga lokaler i bränneriet avskilt

rum; dock må sprithållarrum stå i förbindelse med brännerimagasin.

3. Tillverkare är skyldig att på egen bekostnad låta avhämta kontrollapparat

från närmaste järnvägsstation eller hamnplats varom meddelande

lämnas av överkontrollör samt att likaledes bestrida kostnaden för apparatens

uppsättning.

Efter tillverkningens upphörande skall kontrollapparaten kvarstanna vid

bränneriet under tillverkarens vård, såvida denne ej bos överkontrollören

anmäler sig vilja återlämna apparaten eller densamma av överkontrollören

återfordras; och åligger i så fall tillverkaren att på egen bekostnad låta

forsla apparaten till närmaste järnvägsstation eller hamnplats varom meddelande

lämnas av överkontrollör.

All å apparaten, dess tillbehör eller emballage uppkommen skada som

kunnat förekommas genom omsorgsfull vård ersättes av tillverkaren.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

7

4. Närmare föreskrifter såväl för kontrollapparats uppsättning, justering

och vård som för uppmätning och provning av tillverkat brännvin äger

kontrollstyrelsen meddela. Vid all beräkning av alkoholmängden på grund

av provning med alkoholometer skola av kontrollstyrelsen fastställda tabeller

begagnas.

17 i

Bränneri med tillhörande redskap, brännerimagasin och övriga för kon- Ordningstrollen

erforderliga lägenheter skola i möjligaste mån hållas i snyggt och foreskriftordentligt

skick.

18 §.

1. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifika- Allmänna

tioner tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den kontrollstyrelsen därtill skf~^if^1e_ter

befullmäktigat, så ock för överkontrollör. verkan och

2. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman närlielst han det f.^^ndare.

fordrar tillträde till bränneriet för undersökning av lokaler, redskap och

råämnen samt för tillsyn å tillverkning.

3. All för kontrollen behövlig handräckning ävensom för densamma

erforderliga målkärl och andra redskap har tillverkare att tillhandahålla;

skolande mätnings- och vägningsredskap vara vederbörligen justerade.

4. Tillverkare skall då sådant för expeditionsgöromålen fordras lämna

kontrollpersonalen tillträde till ett i bränneriet eller i närheten därav

beläget eldat och städat rum, försett med erforderliga möbler och skrivmaterialier.

5. Bränneri öreståndare åligger att lämna vederbörande kontrolltjänsteman

a) uppgift över de inmäskade råämnenas myckenhet och beskaffenhet;

b) uppgift om produktionsorten för den vid bränneriet använda potatisen

av inhemskt ursprung och, då densamma icke odlats av tillverkaren, intyg

av säljaren om sådant ursprung; samt

c) uppgifter som av kontrollstyrelsen infordras för näringsstatistiken och

för styrelsens statistiska berättelse.

6. Tillverkare och bränneriföreståndare skola ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande

kontroll över brännvinstillverkningsskattens behöriga utgörande samt för

denna förordnings tillämpning i övrigt meddelar, ävensom de anvisningar,

som vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning, av

Konungen utfärdade bestämmelser eller kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter

kan lämna.

19 §.

Därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden så erfordras, vare Kostochrum

tillverkare på anmodan av överkontrollör skyldig dels att mot särskild f°pek°onalU

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Klagan över

kontrolltjänstemans

åtgärd.

Tillverkares

rätt att förfoga

över

tillverkat

brännvin.

Förvaring

och försänd

ning av

brännvin.

gottgörelse tillhandahålla kontrolltjänsteman lämplig kost samt ett möblerat,

eldat och städat boningsrum å plats som av överkontrollören godkännes,

dels ock att mot ersättning enligt gällande skjutstaxa anskaffa skjuts till

övriga tjänstgöringsställen inom distriktet. Gottgörelse för boningsrum

och kost fastställes till beloppet i sammanhang med bestämmandet av arvode

till kontrolltjänsteman på sätt särskilt stadgas.

20 §.

Tillverkare eller hränneriföreståndare äge hos kontrollstyrelsen söka

ändring uti sådan av kontrolltjänsteman lämnad anvisning eller vidtagen

åtgärd varmed han ej åtnöjes.

III KAP.

Om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, m. m.

21 §.

1. Tillverkare äge försälja av honom tillverkat brännvin

a) till partihandelsbolag varom förmäles i förordningen angående försäljning

av rusdrycker, i denna förordning benämnt partihandlare med

rusdrycker;

b) till partihandlare varom förmäles i förordningen angående handel

med skattefri sprit, i denna förordning benämnd partihandlare med skattefri

sprit;

c) för användning till motordrift, när brännvinet enligt vad i förordningen

angående handel med skattefri sprit sägs är att anse såsom motorsprit;

samt

d) för export.

2. Önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat

brännvin, skall han, då fråga ej är om motorsprit, därtill söka kontrollstyrelsens

tillstånd.

3. På annat sätt än i 1 och 2 mom. sägs må tillverkare icke förfoga

över tillverkat brännvin.

22 i

1. Där det tillverkade brännvinet icke direkt uttages från sprithållare

för något av de i 21 § 1 och 2 mom. omförmälda ändamål, skall brännvinet

inläggas i brännerimagasinet och där kvarbliva under kronans lås

till dess det uttages för ändamål som nu är sagt.

2. Tillverkare må även efter tillverkningens upphörande hava brännvin

kvarliggande i brännerimagasinet.

3. Försändning av brännvin som försålts till partihandlare med rusdrycker

får ske allenast till särskilt hos partihandlaren inrättat brännvins
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

9

nederlag medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger

att för sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga,

avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt

formulär. En av dessa inlagor skall åtfölja godset.

4. Brännvin som av tillverkare försålts för export må utföras ur riket

allenast över ort där tullförvaltning finnes. Utförseln skall äga rum under

den kontroll som för utförsel av utländskt oförtullat gods är stadgad. Försändning

av brännvin, avsett för export, skall ske medelst förpassning som

i 3 mom. sägs.

5. Beträffande försändning av brännvin från bränneri i andra fall än i

3 och 4 mom. är sagt gälla de bestämmelser som kontrollstyrelsen meddelar.

23 §.

1. Partihandlare med rusdrycker åligger att minst tio dagar innan försändning

av brännvin från bränneri till honom tillhörigt brännvinsnederlag

skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen anmäla

a) brännvinsnederlagets namn och det ställe där det är beläget;

b) den tidrymd, ej överstigande ett tillverkningsår, varunder brännvin

skall försändas till brännvinsnederlaget och där uppmätas; samt

c) det ombud som skall företräda partihandlaren inför kontrolltjänsteman.

2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidigare

än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandlaren att därom

göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag

då uppmätning är avsedd att senast äga rum.

3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och bränneriföreståndare

skall i tillämpliga delar gälla partihandlare med rusdrycker till vilken

försändning av brännvin äger rum.

24

Kan i fråga om brännvin som tillverkare försäljer till partihandlare

med rusdrycker frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor

i övrigt, skall, då tillverkare eller partihandlare det påfordrar, avgörande

träffas av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter av vilka

två utses av vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden,

jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Konungen.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av vardera

parten.

Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas av

Konungen.

Anmälan

från partihandlare

med rusdrycker

m. m.

Prissättning

å brännvin.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

IV KAP.

Tillverk
ningsskatt.

Tid för

skattens

erläggande.

Särskilt anstånd

med

skattens

erläggande.

Restitution

av tillverkningsskatt.

Särskild avgift

då vissa

råämnen an.

vändas vid

tillverkning.

Särskilda

kostnader

som skola

gäldas av

tillverkaren

Om tillverkningsskatt och särskilda avgifter.

25 §.

1. Brännvin, som från bränneri förpassas till brännvinsnederlag, tillhörigt

partihandlare med rusdrycker, och därstädes efter godkännande mottages

av partihandlaren, skall genom hans försorg uppmätas i närvaro av

kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta myckenheten brännvin skall

partihandlaren till statsverket inbetala tillverkningsskatt med 65 öre för

varje liter av normalstyrka.

2. Tillverkningsskatten för det under varje månad uppmätta brännvinet

skall erläggas senast å femtonde dagen i sjätte månaden därefter.

3. Har partihandlare med rusdrycker inköpt så stor myckenhet inhemskt

brännvin att detsamma kan förväntas bliva lagrat under avsevärt lång tid,

äger kontrollstyrelsen på framställning av partihandlaren medgiva denne

särskilt anstånd under viss tid med inbetalning av tillverkningsskatt intill

ett belopp som svarar mot skatten å den för dylik lagring avsedda myckenheten

brännvin.

Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet

som den för vilken anståndet beviljats hos partihandlaren förvaras under

kronans lås. «

26 §.

Restitution av tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter brännvin av

normalstyrka må av partihandlare med rusdrycker, i den ordning Konungen

föreskriver, åtnjutas för brännvin som utföres ur riket eller försäljes till

partihandlare med skattefri sprit.

27 i

För brännvin, tillverkat vid bränneri under tid då majs, utländsk potatis,

maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen där

användas för brännvinstillverkning, skall tillverkare erlägga en särskild

avgift av 8 öre för varje liter av normalstyrka. Denna avgift betalas förskottsvis,

dock varje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd avgift

restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom av tillverkaren

hos kontrollstyrelsen gjord framställning.

28 §.

1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje fjärdedels

år skall tillverkare såsom bidrag till kostnaden under samma tid för

kontroll vid bränneriet erlägga ett belopp motsvarande fem kronor för

varje dygn då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande.

2. Avstår tillverkare från tillverkningens utövande utan att densamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

11

tagit sin början, skall tillverkaren, som är skyldig att därom göra anmälan

till kontrollstyrelsen, gottgöra statsverket hela den kostnad som må hava

uppstått genom inkallande av kontrolltjänsteman.

3. Om medgiven brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn

efter den i tillståndsbeviset uppgivna tid eller om brännvinstillverkning

avbrytes utan sådan anmälan som i 14 § 1 mom. första stycket

omförmäles eller utan sådant förordnande av Konungen som avses i 7 §

och ej inom tre tillverkningsdygn, det oräknat varunder avbrottet inträdde,

ånyo företages, åligger det tillverkaren att för de tillverkningsdygn under

vilka tillverkningen sålunda icke utövats gälda hela den på bränneriet

belöpande kontrollkostnaden.

4. Tillverkare åligger att gälda kostnad för tillsyn å brännerimagasin

vid bränneri som ej är i verksamhet.

5. Partihandlare med rusdrycker har att gälda kostnaden för den särskilda

kontroll som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda

fall.

6. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,

skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart hos vederbörande

utmätas.

29 §.

Erläggande av tillverkningsskatt och avgifter enligt denna förordning

sker genom inbetalning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets

räkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall ofördröjligen insändas

till kontrollstyrelsen.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

30 §.

1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin böte från och med trehundra till och

med tretusen kronor. Den som innehar mäsk, uppenbarligen avsedd för

olovlig brännvinstillverkning, vare ock underkastad ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större

omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin eller har den som

beträdes med förbrytelse varom i första stycket av detta mom. sägs tidigare

fällts till straff för sådan förbrytelse eller för förbrytelse som avses i

31 § 2 mom. av denna förordning eller i 74 § 1 mom. av förordningen

angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.

av förordningen angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom.

Inbetalning

av skatt och

avgifter.

Ansvar för

olovlig tillverkning

m. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Ansvar för

tillverkning

av apparat

avsedd för

olovlig tillverkning

m. m.

första stycket eller 2 mom. första stycket av förordningen angående vissa

alkoholhaltiga preparat, straffes med fängelse i högst ett år eller med böter

från och med femhundra till och med femtusen kronor. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas.

Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning

eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till etthundra eller,

vid upprepad förbrytelse, trehundra kronors böter.

2. Beträdes någon med förbrytelse som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen

nyttjade redskap, a stället befintliga förråd av för den olovliga

tillverkningen eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av

brännvin och mäsk ävensom de kärl vari brännvinet och mäsken förvaras

tagas i beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat brännvin skall ock gälda den i 25 §

1 mom. stadgade tillverkningsskatt.

Härvid iakttages:

a) Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven

redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga,

vilken skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd.

Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter femhundra

liters tillverkning för dygn.

b) Är tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga

driven redskap, beräknas skatten för den myckenhet som efter vad utrönas

kan blivit tillverkad, dock för minst åttahundra liter för dygn.

c) Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas

skatten för den myckenhet som efter vad utrönas kan blivit tillverkad,

dock för minst femtio liters tillverkning för dygn.

d) I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; har

tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn, utgöres skatt

för sextio dygn; har den utövats över sextio men ej nittio dygn för nittio

dygn o. s. v.

31 §.

1. Den som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller för

beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart

syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid

olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen antingen från denaturerat

brännvin borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen

eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill,

så ock den vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har

skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål

som nu sagts, straffes med böter från och med etthundra till och med

tvåtusen kronor, och vare apparaten eller apparatdelen förbruten. Vid upp

repad förbrytelse eller om omständigheterna eljest äro försvårande, må

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

13

dömas till högst tiotusen kronors böter eller till fängelse i högst sex månader.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas

till tjugofem kronor.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap,

som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där

sägs, straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen

kronor, och vare redskapet förbrutet. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må böterna nedsättas till tjugofem kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse varom i detta

mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller har någon,

som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff för annan

förbrytelse som avses i 30 § 1 mom., dömes till böter från och med trehundra

till och med tretusen kronor eller till fängelse i högst sex månader.

32 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning undansnillar brännvin eller begagnar

tillverkningsredskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning

eller avledning, varigenom brännvin kan lönnligen uttagas, eller

olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten

straffes med böter från och med etthundra till och med femtusen

kronor eller dömes till fängelse i högst ett år; dock må, där undansnillning

skett i större omfattning eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande,

dömas till straffarbete i högst två år.

Lag samma vare, där någon vid sådan försändning som i 22 § 3—5

mom. avses undansnillar brännvin eller bryter försegling eller öppnar

eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt.

2. Den som i brännvinsnederlag hos partihandlare med rusdrycker undansnillar

brännvin, innan detsamma uppmätts för beskattning, eller bryter

försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt

straffes som i 1 mom. är stadgat.

3. Där någon vid tillgodonjutande av tillstånd som omförmäles i 21 §

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet villkor,

straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor

eller, i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse

i högst sex månader.

4. I fall som i 1 mom. avses skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, de förråd av brännvin, som finnas hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande, jämte

de kärl vari brännvinet förvaras vara underkastade beslag och dömas

förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen i fall varom i 1 mom. första

stycket sägs.

Ansvar för

undansnillning

av

brännvin

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Den som dömes till ansvar för förbrytelse som i 1 eller 2 mom. avses

skall tillika dömas skyldig att utgiva den tillverkningsskatt som belöper

på undansnillat brännvin.

Vad som förstås

med redskap.

Påföljd för

underlåtenhet

att anmäla

brännvinstillverkning

av vissa

råämnen.

Ansvar för

överträdelse

av föreskrifter

för tillverkning

i

jästbränneri.

Ansvar för

överträdelse

av vissa kontrollbestämmelser.

Ansvar för

andra överträdelser

av

denna förordning.

Delaktighet i

förbrytelse

m. m.

33 §.

Till redskap som enligt 30 § 2 mom., 31 § 2 mom. eller 32 § 4 mom. är

förbrutet räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller

bränning inrättat redskap, sprithållare ävensom ångmaskin med tillbehör.

34 §.

Där någon utan anmälan som i 15 § 1 mom. sägs vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra väsentligen

lika stärkelserika utländska ämnen, erlägge han för allt det brännvin,

som vid bränneriet tillverkats under den tid då tillverkning där pågick

på grund av det tillståndsbevis som gällde när den olovliga användningen

av nämnda råämnen ägde rum, en särskild avgift av 8 öre för varje liter,

dock minst femhundra kronor.

35 §.

Den som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning i

strid mot föreskrifterna i 13 § 2 mom. straffes med böter från och med

femhundra till och med tiotusen kronor. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må böterna nedsättas till femtio kronor.

36 §.

Den som företager brännvinstillverkning i strid mot föreskrifterna i 16 §

1 mom.

eller vägrar att hålla handelsböcker eller tillhörande verifikationer tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller dess ombud eller för överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den som äger anställa undersökning

i avseende å förbrytelse mot denna förordning tillträde till rum eller

byggnad där undersökning må ske

böte från och med femtio till och med ettusen kronor.

37 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandlare att ställa

sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma

meddelad föreskrift, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter

från och med tjugo till och med femhundra kronor.

38 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 30 § 1

mom. sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

15

såtligen hjälper så att gärningen därigenom sker straffes som vore han

själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet,

dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat,

straffes efter ty som han prövas hava till hrottet bidragit. Om någon

utan att hava sådan del i brottet som nu sagts, sedan brottet timat, med

vetskap därom gått den brottslige tillhanda genom att dölja vara som

genom brottet framställts, straffes efter som brottet var till, dock mindre

än om han själv varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara avyttrats vare ej förfallen till

ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2. Bränneriföreståndare, så ock den som tillverkar eller saluhåller i

31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel ansvarar för förbrytelse

mot denna förordning som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i

arbetet antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv begången,

därest icke omständigheterna göra sannolikt att förbrytelsen skett utan

hans vetskap och vilja. Begagnar bränneriföreståndare ombud, ansvare

ombudet jämte föreståndaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 30 eller 31 § avses begången och skola i anledning

därav redskap, råämnen, mäsk, brännvin eller förvaringskärl dömas

förbrutna, eller fälles eljest tillverkare eller bränneriföreståndare till ansvar

för förbrytelse med dylik påföljd, inträder påföljden även om den som

begått förbrytelsen icke är godsets ägare.

39 §.

Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom

gåva åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över bränneriet,

böte från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman

som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.

Gåvan tillfälle kronan.

40 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning

vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet, och må han ej

heller, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa tillverkares

affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att

han erhållit kännedom om hemligheten eller affärsförhållandena å tid då

han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han

sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande

skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.

Ansvar för

gåva åt kontrolltjänsteman.

Ansvar för

kontrolltjänsteman

vid röjande

av yrkeshemlighet

eller affärsförhållanden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Särskilt ansvar

för kontrolltjänsteman

m. fl.

som beträdas

med olovlig

tillverkning

m. m.

Skyldighet

och. rättighet

att anställa

åtal.

Beslag.

Befogenhet

att företaga

husrannsakan.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

41 §.

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller å

brännvinsnederlag eller den vilken har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser

mot denna förordning själv beträdas med förbrytelse varom i 30 §

1 mom. sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse

som omförmäles i 32 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med

sex månader till och med två år.

42 §.

1. Allmän åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas att vaka

över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

Åtal skall anhängiggöras vid allmän domstol.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,

dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej heller

annan skyldeman mot den bos vilken han njuter kost eller underhåll, ej

fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under

den tid de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes av annan person än den som är nämnd i 1 mom.,

give han sin talan allmänne åklagaren till känna så tidigt att denne må

kunna övervara målets utförande.

43 §.

1. De i 42 § 1 mom. omförmälda åklagare äga taga i beslag egendom

vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt denna förordning. Beslag

skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i

beslag tages eller, om han är frånvarande, hans ombud på stället eller någon

av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

2. Sker beslag i bränneri under den tid då tillverkningsrätt där gäller,

må ej panna utbrytas eller någon del av tillverkningsredskapen borttagas

eller tillverkningens fortsättande hindras innan första domstol i målet dömt

redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats redskap, ledningsrör

eller sprithållare med dold öppning eller avledning, varigenom brännvin

kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag skall, till förekommande av dess utbyte

mot annan, av beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej redskapen

vid beslaget fråntages ägaren, i vilket fall den skall sättas i allmänt

förvar.

44 §.

1. För uppdagande av förbrytelse som i denna förordning avses eller

eljest för eftersökande av egendom, som kan antagas enligt denna förord
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 17

ning vara förverkad, må husrannsakan äga rum inom bränneri med tillhörande

lägenheter samt eljest uti magasin, upplagsbodar och uthus, så ock

inom lägenhet som enligt sin bestämmelse är tillgänglig för envar eller

som plägar tjäna till härbärge eller tillhåll för lösdrivare eller personer,

vilka äro stiaffade eller misstänkta för brott. Dylik husrannsakan må

företagas av landsfogde, landsfiskal eller stadsfiskal, så ock, där honom

anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, av annan polisman.

2. Är någon på sannolika skäl misstänkt för förbrytelse, varå straffarbete

eller fängelse enligt denna förordning kan följa, må hos honom företagas

husrannsakan för ändamål som i 1 mom. sägs.

Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal ävensom

chef för polisväsende i stad äga förordna om husrannsakan som i detta mom.

avses; och må sådan verkställas, förutom av tjänsteman som nu nämnts, av

polisman i befälsställning som av Konungens befallningshavande därtill

särskilt förordnats. Utan förordnande varom nyss sagts må husrannsakan,

när fara är i dröjsmål, företagas av polisman i befälsställning, eller, där

egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats

till lägenheten, jämväl av annan polisman.

45

Vid husrannsakan skola såvitt möjligt såsom vittnen närvara två av för- Husrann

rättningsmannen därtill anmodade ojäviga personer. Den hos vilken hus- vakans verkrannsakan

sker äge jämväl tillkalla vittnen, dock utan att undersökningen ställandedärigenom

må uppehållas. Har varken han eller av honom tillkallat

vittne närvarit, skall underrättelse meddelas honom om den vidtagna åtgärden.

öppnas ej stängd lägenhet, må erforderligt våld användas. År ej vare

sig den misstänkte eller lägenhetens innehavare eller någon av dennes husfolk

tillstädes, må sådant ej ske utan i vittnens närvaro. Öppnad lägenhet

skall efter verkställd förrättning på lämpligt sätt åter tillslutas.

Vid husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som

är oundgängligen nödvändigt.

Husrannsakan må ej, med mindre särskilda skäl därtill föranleda, företagas

mellan klockan sju eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.

Över vad vid husrannsakan förekommit skall protokoll föras av förrättningsmannen.

46 §.

1. Av böter som ådömas enligt denna förordning samt av värdet av Böters förredskap

och annan egendom som förklarats förbrutna skola två tredjedelar delnins °ch

ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens for^andhns

samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 27 höft. (Nr U.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ikraft
trädande.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

som Konungen utfärdar användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt

synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering.

Återstoden tillfaller kronan.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter som ådömas enligt denna

förordning, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

3. Då tillverkningsskatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må,

där tillgång saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna

med penningar gäldas utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande

förvandlingsstraff.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

Genom denna förordning upphävas

dels förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86 sid. 1) angående tillverkning

av brännvin,

dels förordningen den 28 juni 1911 (nr 67 sid. 2) angående särskild avgift

för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot

och vissa andra utländska råämnen där användas, ävensom särskild skatt

å dylika ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse,

dels ock förordningen den 8 maj 1925 (nr 121) om fortsatt tillämpning

av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad

sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

Åtgärder, som före tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande

erfordras för ordnande av brännvinstillverkning eller beskattning av brännvin

eller kontroll därå enligt förordningen, skola vidtagas enligt bestämmelserna

i densamma.

Tillverkare skall senast den 2 oktober 1926 enligt bestämmelserna i

förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin hava

erlagt tillverkningsskatt för allt brännvin som intill tidpunkten för denna

förordnings ikraftträdande tillverkats, skolande tillverkningsskatt för dylikt

brännvin icke upptagas, då det vid försäljning till partihandlare med rusdrycker

ankommer till dennes brännvinsnederlag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

19

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ samt 74 § 2 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 i

I denna förordning förstås

med spritdrycker: sprit och absolut alkohol samt varje alkoholhaltig

dryck, som icke är att hänföra till vin eller maltdryck och som håller

mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol; samt

med vin: varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är tillverkad

av saft, pressad av druvor, bär, frukt eller andra växtdelar, och

som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugotvå volymprocent

alkohol.

Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.

13 §.

1. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den, som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än som i första

stycket avses, vare skyldig att av det tillverkade till partihandelsbolag

försälja vad som icke utföres ur riket.

2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas

allenast till partihandelsbolag.

3. Partihandelsbolag må inköpa spritdrycker, som framställts ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, allenast i den utsträckning och under

de villkor Konungen för varje år bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp

av sådana spritdrycker skall göras före september månads utgång året

innan det, som tillståndet avser.

74 §.

2. Har den, som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker, förut

fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom.

i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i

22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom.

första stycket i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga

preparat, straffes såsom för upprepad olovlig rusdrycksförsäljning.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918

(nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 20—22 §§, 23 § 2 mom. samt 24 §

i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola

erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över skattefri sprit gäller

vad därom är särskilt stadgat; dock skola bestämmelserna i denna förordning

äga tillämpning å tillverkares försäljning av sprit för användning

till motordrift.

Beträffande försäljning av sprit för användning till motordrift skall med

tillverkare vara likställd den, som av tillverkaren eller hans ombud antagits

till återförsäljare.

20 §.

Därest tillverkare eller återförsäljare, som i 3 § 1 mom. avses, obehörigen

avhänder sig motorsprit, straffes med böter från och med etthundra

till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, dömes till straffarbete i högst

ett år.

21 §.

Överträder någon det i 7 §> 1 mom. meddelade förbud, straffes som i

20 § sägs.

22 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom

denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas,

straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i

förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller

31 § 2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av

brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker eller i 23 § 1 mom. i denna förordning eller i

11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den

1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 30 §

1 mom. andra och tredje styckena i förordningen angående tillverkning

och beskattning av brännvin är stadgat.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

21

23 i

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. i denna förordning eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli 1918

angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra

och tredje styckena av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker är stadgat.

24 §.

Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad, icke

ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade villkor,

straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor eller,

i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i

högst sex månader.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den

1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli

1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skola erhålla följande ändrade

lydelse:

11 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat åtgärd,

varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas, straffes

såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i förordningen

angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Motionen

1: 304.

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 2 mom. första stycket

av denna paragraf, straffes såsom i 30 § 1 mom. andra och tredje styckena

1 förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin finnes

stadgat.

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen

vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller avyttrar någon, utan att

sådan åtgärd vidtagits, alkoholhaltigt preparat till förtäring eller i övrigt

under omständigheter, som bort giva säljaren skälig anledning antaga, att

varan är avsedd att användas som dryck, straffes såsom för olovlig försäljning

av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 1 mom. första

stycket av denna paragraf, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra och tredje

styckena i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

finnes stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till ovannämnda

statsrådsprotokoll.

Till utskottet hava jämväl överlämnats fyra i anledning av nämnda

proposition väckta motioner, nämligen

l:o) Motionen nr 304 i första kammaren av herrar Alexander Nilsson

och Per Gustafsson, däri hemställts, »att riksdagen ville dels besluta, att

13 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående tillverkning

och beskattning av brännvin skall utgå; dels antaga här såsom bilaga

intagna förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17

maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må

framställas i sammanhang med pressjästberedning; och dels i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning av frågan om den myckenhet

brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

med särskilt aktgivande på önskvärdheten av att denna myckenhet

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

23

må i görligaste mån begränsas, samt om framläggande för riksdagen av

det förslag till författningsbestämmelser, vartill utredningen må föranleda.»

Sistnämnda författningsförslag är av följande lydelse

Förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115)

om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i

sammanhang med pressjästberedning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om begränsning

av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

vilken förordning upphör att gälla den 30 september 1926,

skall äga fortsatt tillämpning efter nämnda dag till och med den 30 september

1927; dock att 1 § i förordningen från och med den 1 oktober 1926

skall hava följande lydelse:

§ 1.

I sammanhang med pressjästberedning må brännvin framställas till en

myckenhet av sammanlagt högst 3,000,000 liter av normalstyrka för helt

tillverkningsår räknat.

2:o) Motionen nr 434 i andra kammaren av herrar Gardell i Gans och

Laurin, däri föreslagits, »att riksdagen måtte besluta att vidtaga den ändring

av det i kungl. propositionen nr 217 framlagda förslaget till förordning

angående tillverkning och beskattning av brännvin, att § 13

2 stycket erhåller följande lydelse:

I jästbränneri, som drives med melass, må under varje fjärdedel av

tillverkningsåret icke framställas större myckenhet brännvin av normalstyrka

än att mot 60 liter svara 100 kilogram under samma tid tillverkad

ren pressad jäst.

Jästfabrik, som uteslutande eller till minst hälften som råvara använder

korn av svenskt ursprung, äger rätt att under ovanstående tidsperioder

framställa 120 liter brännvin mot varje 100 kilogram ren pressad jäst

av samma styrka, som ovan nämnes. Med brännvin av normalstyrka

förstås brännvin, som vid plus 15 grader Celsii termometer innehåller

femtio volymprocent alkohol.»

3:o) Motionen nr 435 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby m. fl.,

däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta att vidtaga den ändring av

det i propositionen nr 217 framlagda förslaget till förordning angående

tillverkning och beskattning av brännvin, att 13 § 2 stycket erhåller

följande lydelse:

I sammanhang med pressjästberedning må brännvin tillverkas i jästbränneri,

dock allenast under tiden från och med den 1 oktober 1926 till

Motionen

II: 434.

Motionen

II: 435.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

och med den 30 september 1931. Under denna tid må brännvin framställas

till en myckenhet av sammanlagt 7,500,000 liter av normalstyrka,

därav under första tillverkningsåret 2,500,000 liter, under andra tillverkningsåret

2,000,000 liter, under tredje tillverkningsåret 1,500,000 liter,

under fjärde tillverkningsåret 1,000,000 liter och under femte tillverkningsåret

500,000 liter. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin, som

vid plus 15 grader å Celsii termometer innehåller femtio volymprocent

alkohol; samt att utskottet ville vidtaga de ändringar i de i propositionen

föreliggande förslagen, som kunna vara nödiga vid ett bifall till här

framställda yrkande.»

Motionen 4;0) Motionen nr 433 i andra kammaren av herr Persson i Fritorp,

däri föreslagits, »att riksdagen måtte besluta

1) att i lämplig paragraf i förordningen angående tillverkning och beskattning

av brännvin införes följande bestämmelse:

’Har tillverkningen vid annat bränneri än jäst- och sulfitbränneri under

tiden 1 oktober till den 1 därpå följande maj överstigit 600,000 liter brännvin

av normalstyrka, skall förutom stadgad skatt erläggas en avgift av 5

öre för varje liter, varmed det tillverkade litertalet överstiger 600,000 liter.’

2) att uttrycket ''fristående cistern’ i 8 § av lagförslaget förtydligas

därhän, att därav framgår, att härmed avses i särskilt cisternhus ej

inbyggd cistern.»

Vidkommande vad de särskilda motionärerna anfört till stöd för sina

förslag tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Tillverkningen och beskattningen av brännvin regleras för närvarande

Gällande be- genom en i ämnet utfärdad förordning den 11 oktober 1907 (nr 86) med

angående8till- däri senare vidtagna ändringar. Närmare bestämmelser äro i vissa avseenden

verkning och meddelade i ordningsstadgan den 3 april 1908 för brännvinsbrännerierna i

av brännvin r^et, stadgan av samma dag för allmänna brännvinsnederlag och särskilda

av kontrollstyrelsen utgivna kontrollstadganden. I specialförfattningar finnas

föreskrifter rörande bland annat begränsning av den myckenhet brännvin, som

må framställas i sammanhang med pressjästberedning, samt angående restitution

av brännvinstillverkningsskatt. Beträffande brännvinstillverkares förfoganderätt

över tillverkat brännvin och andra därmed sammanhängande frågor är

vidare stadgat i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,

förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit,

förordningen den 11 juni 1920 angående försäljning av odenaturerad sprit,

framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, och eu i anslutning

till sistnämnda förordning utfärdad administrativ författning.

Enligt sålunda gällande bestämmelser är all tillverkning av brännvin

underkastad reglering och kontroll. I bränneri, som anlagts eller för bränn
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 25

vinstillverkning inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan tillverkning

ej äga rum utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Detsamma gäller angående

tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan

anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad

1917. Behörighet att utöva brännvinstillverkning tillkommer allenast den,

som uppfyller närmare angivna villkor. Tillverkning är i allmänhet på

visst sätt tidsbegränsad. Dock får i sammanhang med pressjästberedning

och vid bränneri, där spriten framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

brännvinstillverkning under särskilda villkor äga rum även

under den del av året, då tillverkning i allmänhet icke är tillåten. Vid

brännvinstillverkning må användas alla slags råämnen, vissa dock med

skyldighet för tillverkaren att gälda en särskild avgift. Till reglering av

förhållandet mellan olika slag av brännvinstillverkare tjäna särskilt de

under senare år meddelade bestämmelserna om begränsning av den myckenhet

brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning.

Brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin är jämväl

reglerad. I sullitbränneri tillverkat brännvin må försäljas till partihandlare,

varom förmäles i förordningen angående handel med skattefri sprit,

avyttras som motorsprit, utföras ur riket eller användas i tillverkarens egen

rörelse, varjämte sådant brännvin får, under de villkor och till den myckenhet

Kungl. Maj:t bestämmer, försäljas jämväl till partihandlare med rusdrycker

för förtäringsändamål. Brännvin tillverkat i annat bränneri skall,

om det icke exporteras, avyttras till partihandlare med rusdrycker, och kan

därvid frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i

övrigt, skall avgörande träffas av en särskild prisnämnd. I den utsträckning

Kungl. Maj:t varje år bestämmer må annat brännvin än sulfitbrännvin

försäljas till partihandlare med skattefri sprit för saluhållande i

denaturerad form.

För brännvin tillverkat inom landet utgöres skatt, som för närvarande

utgår med 65 öre för varje liter av viss alkoholstyrka. Skattefrihet åtnjutes

för brännvin tillverkat i sulfitbränneri, dock blir sådant brännvin som enligt

vad förut sagts avyttrats till partihandlare med rusdrycker beskattat i samband

med försäljningen. Restitution av skatt får äga rum i närmare angivna

fall, och särskilda avgifter skola utgå för den händelse tillverkningen icke erhållit

viss omfattning (undertillverkning) eller överstigit närmare bestämd myckenhet

(övertillverkning). Magasin eller rum för nederlag av brännvin skall

finnas vid varje bränneri, och på Kungl. Maj:ts prövning beror, om och

under vilka villkor nederlag utan sammanhang med brännvinstillverkning

bör medgivas (allmänna brännvinsnederlag).

Överinseendet å kontrollen över tillverkning av brännvin tillkommer kontrollstyrelsen.

Den omedelbara kontrollen över tillverkningen i brännerierna utövas

av särskilda av vederbörande länsstyrelse utsedda kontrollörer. Vid allmänna

brännvinsnederlag utövas tillsyn av särskilda av vederbörande länsstyrelse förordnade

tillsyningsmän. Nederlag vid bränneri, där tillverkningsrätt upphört,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Propositio
nen.

kontrolleras av en tillsyningsman som för det särskilda fallet utses av vederbörande

länsstyrelse. Kontrollörerna och tillsyningsmännen sortera under för

större distrikt av kontrollstyrelsen förordnade överkontrollörer av vilka flertalet

jämväl öva viss direkt uppsikt över bryggerierna. I annat bränneri än sulfitbränneri

skall det tillverkade brännvinet uppmätas medelst en i bränneriet uppställd

kontrollapparat. För uppmätning av brännvin i sulfitbrännerier gälla

särskilda av kontrollstyrelsen meddelade föreskrifter. Detaljerade kontrollbestämmelser

i övrigt avse att tillförsäkra statsverket skatt och avgifter

samt hindra förfogande över brännvin annorledes än i stadgad ordning.

Föreliggande förslag till ny lagstiftning angående tillverkning och beskattning

av brännvin innefattar ändrade bestämmelser såväl rörande upptagande

av tillverkningsskatten å brännvin och den för beskattningen m. m. erforderliga

kontrollen som även beträffande ansvar för överträdelse av lämnade

förbudsbestämmelser ävensom skärpta föreskrifter angående rätt till undersökning

för stävjande av olaga brännvinstillverkning. Området för förordningens

tillämpning har närmare bestämts i 1 § och i anslutning härtill har

i rusdrycksförsäljningsförordningen införts en ny bestämning till åtskiljande

av begreppen spritdrycker och vin. Förhållandet mellan de olika grupperna

av brännvinstillverkare har enligt de föreslagna bestämmelserna definitivt

reglerats.

Enligt nu gällande bestämmelser skall brännvinstillverkningsskatten i allmänhet

upptagas vid brännerierna. 1 verkligheten har dock det kontanta

erläggandet av tillverkningsskatten kommit att åvila aktiebolaget Vin- och

spritcentralen. Detta har varit möjligt endast med tillämpning av ett

mycket invecklat nederlagsförfarande, ursprungligen avsett att för en

fritt utövad spritindustri möjliggöra lösgörande av det kapital, som under

brännvinets lagringstid investerats i tillverkningsskatten. De förändrade förhållanden,

som härefter inträtt i fråga om partihandeln med rusdrycker, hava skapat

betingelser för en förenklad skatteuppbörd. I propositionen har därför föreslagits,

att skatten skall upptagas av partihandlare med rusdrycker enligt

den uppmätning, som sker, då brännvinet mottages av partihandlare vid

dennes uppsamlingsställen. Denna omläggning av skatteuppbörden har föranlett

ändrade föreskrifter angående kontrollen över brännvinstillverkningen

varjämte till åvägabringande av likhet med överinseendet av kontrollen över

tillverkning av maltdrycker och socker vissa befogenheter, som hittills ålegat

länsstyrelserna, överflyttats till kontrollstyrelsen.

De särskilda avgifter, som för närvarande utgå för den händelse tillverkningen

icke erhållit viss omfattning eller överstigit närmare bestämd

myckenhet, hava icke bibehållits i förslaget. Icke heller återfinnas däri de

nu gällande förbudsföreskrifterna dels för vissa närmare angivna ämbets- och

tjänstemän samt innehavare av vissa befattningar ävensom för bolag, däri

någon sådan ämbets- eller tjänsteman eller befattningshavare är delägare, att

taga befattning med tillverkning av brännvin dels ock att bedriva brännvins
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 27

tillverkning å ecklesiastika och andra boställen ävensom å annan kronans

jord, som ej besuttes under stadgad åborätt.

Nu gällande bestämmelser med provisorisk karaktär angående rätt till

försäljning av sulfitsprit för förtäringsändamål hava i föreliggande förslag

till ändring i försäljningsförordningen gjorts permanenta på det sätt, att

partihandlare med rusdrycker skall hava att hos Kungl. Maj:t årligen söka

tillstånd till inköp av sulfitsprit, varefter Kungl. Maj:t bestämmer i vilken

utsträckning och under vilka villkor inköp av sådan sprit må äga rum.

Utskottet vill härefter övergå till en redogörelse för den viktiga frågan

om rätten att tillverka brännvin i sammanhang med pressjästberedning.

Tillverkningen av brännvin i sammanhang med pressjästheredning reglerades

före den 1 oktober 1923 huvudsakligen i brännvinstillverkningsförordningen

och ordningsstadgan för hrännvinsbrännerierna i riket. I 2 § 2 mom.

i nämnda förordning stadgas sålunda, att dylik brännvinstillverkning må

äga rum jämväl under den del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet

icke är tillåten (månaderna maj—september), under de särskilda villkor

Kungl. Maj:t prövar erforderliga. I 35 § av ordningsstadgan föreskrives

bland annat, att brännvinstillverkning må utövas under nämnda tid endast

för tillvaratagande av den vid jästberedning såsom biprodukt uppkomna

alkoholen samt på sådant sätt, att kvantiteten ren jäst uppgår till minst

25 kilogram eller vid bränneri där melass användes såsom råämne till

minst 45 kilogram för varje hektoliter brännvin av normalstyrka. Dessa

utbytestal, som i det stora hela gällt sedan år 1898 och grundats på erfarenheter

från den dåvarande jästproduktionen, hava alltså medgivit, omräknade

i förhållande till 100 kilogram ren jäst, en tillverkning av 400 respektive

222 liter brännvin.

Allt eftersom tillverkningsmetoderna inom jästindustrien utvecklats, har

det visat sig, att brännvinsutbytet i de svenska jästbrännerierna i verkligheten

icke tillnärmelsevis kommit att uppnå de förutnämnda, enligt ordningsstadgan

medgivna utbytestalen av 400 liter eller vid användning av melass

såsom råämne 222 liter brännvin i förhållande till 100 kilogram ren jäst.

Detta förhållande torde närmare belysas av följande tablå, utvisande

jästbränneriernas tillverkning av jäst och brännvin från början av 1900- talet:

Brännvinstillverkning

i

sammanhang

med pressjästberedning.

Återblick.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Tillverkningsår

Tillverl

ren jäst,

kg.

£ nin g av

brännvin,

liter av nor- malstyrka

Liter bränn- vin av nor- malstyrka

per 100 kg.

ren jäst

1902—1903 ...................................................

2,605,676

5,959,795

228.7

1903—1904 .................................................

2,980,290

6,097,210

204.6

1904—1905...................................................

2,690,313

6,127,826

227.8

1905—1906 ...................................................

2,757,285

6,123,565

222.1

1906—1907 ..................................................

2,869,898

6,192,964

215.8

1907—1908 .................................................

2,909,053

6,043,756

207.8

1908—1909 ...................................................

2,817,095

5,970,983

212.0

1909—1910...................................................

2,997,138

5,135,612

171.4

1910-1911.................................................

3,084,247

4,271,758

138.5

1911—1912...................................................

3,060,254

4,063,377

132.8

1912—1913...............................................

3,333,152

3,843,895

115.3

1913—1914...................................................

3,450,020

4,079,328

118.2

1914—1915...................................................

3,452,493

3,622,197

104.9

1915—1916...................................................

3,738,384

3,802,432

101.7

1916—1917..................................................

3,679,644

3,750,052

101.9

1917—1918..................................................

3,365,674

3,863,358

114.8

1918—1919...................................................

5,105,200

6,262,308

122.7

1919—1920 .................................................

5,288,382

6,308,287

119.3

1920—1921 ...................................................

5,204,128

7,345,946

141.2

1921—1922..........................................

5,549,910

8,176,180

147.3 -

1922—1923 .................................................

5,723,570

6,238,436

108.9

1923—1924...................................................

6,049,709

4,499,858

74.4

1924—1925 ..................................................

6,377,410

3,499,954

54.9

Av tabellen framgår sålunda att brännvinsutbytet från att under tillverkningsåret

1902/03 hava utgjort på 100 kilogram ren jäst 229 liter i

medeltal för rikets samtliga jästbrännerier under tillverkningsåret 1916/17

nedgått till 102 liter. Sedermera ökades brännvinsutbytet ånyo, så att

under tillverkningsåret 1921/22 erhöllos 147 liter brännvin per 100 kilogram

ren jäst. Den tillverkade kvantiteten brännvin höll sig det första

tiotalet år av 1900-talet'' vid omkring 6 miljoner liter, varefter densamma

nedgått till ej fullt 4 miljoner liter i årligt medeltal under tiden 1911—

1918. Sedermera inträdde åter en ökning i den tillverkade jästbrännvinskvantiteten

till och med tillverkningsåret 1921/22, då densamma utgjorde

icke mindre än 8.1 miljoner liter, under det att fabrikationen av jäst under

åren 1918—1922 stigit allenast från 5 miljoner till 5x/ä miljoner kilogram.

Nedgången i den tillverkade jästbrännvinskvantiteten under de två sista

tabellen medtagna tillverkningsåren beror på den särskilda lagstiftning för

begränsning av kvantiteten, som gällde under dessa tillverkningsår.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 29

Även i jämförelse med brännvinstillverkningen vid de övriga slagen av

brännerier kom ökningen i jästbrännvinstillverkningen att bliva i hög grad

framträdande, vilket särskilt framgår vid en jämförelse med tillverkningens

storlek vid lantbruksbrännerierna. Vid tiden närmast före kriget uppgick

tillverkningen vid dessa brännerier till omkring 38 miljoner liter för

tillverkningsår, vilket för jästbrännerierna motsvarades av en kvantitet av

omkring 4 miljoner liter eller cirka 10 procent av den sammanlagda tillverkningen

vid lantbruksbrännerierna och jästbrännerierna. För tillverkningsåret

1921/22 utgjorde den kvantitet brännvin som ankom på lantbruksbrännerierna

att tillverka omkring 18 miljoner liter, då däremot

brännvinstillverkningen vid jästbrännerierna uppgick till icke mindre än omkring

8 miljoner liter eller cirka 30 procent av den sammanlagda tillverkningen.

Den myckenhet brännvin, som sistnämnda tillverkningsår framställdes vid

lantbruksbrännerierna utgjorde allenast omkring 50 procent av samma

bränneriers tillverkning vid tidpunkten närmast före kriget. Sedan samma

tidpunkt hade jästbrännerierna fördubblat sin brännvinstillverkning. Tidigare

hade utvecklingen inom jästfabrikationen karakteriserats av att

.spritutbytet nedbringats och jästutbytet ökats. Efterkrigsåren uppvisade

nu en rakt motsatt tendens och därmed återgång till utbyten, som motsvarade

vad som erhölls med användande av äldre metoder.

Kontrollstyrelsen, som i ett den 19 december 1922 dagtecknat betänkande

till Kungl. Maj:t till behandling upptog frågan om en reglering av jästbrännvinstillverkningen,

fäste i särskild skrivelse den 29 december samma

år Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å den enligt styrelsens mening betydande

ökningen av jästbrännvinstillverkningen i förhållande till jästfabrikationen,

vilken ökning menligt inverkat på såväl sultitspritens som potatisspritens

avsättning, samt hemställde på anförda skäl om avlåtande av proposition

till riksdagen med förslag till sådana ändringar i brännvinstillverkningsförordningen,

att ett visst högsta utbyte av brännvin fastställdes i förhållande

till den tillverkade kvantiteten jäst, nämligen för jästbrännerierna

i allmänhet till högst 75 liter brännvin men vid de brännerier som under

hela tillverkningsåret använde enbart melass jämte jästnäringsmedel till

110 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst.

Över kontrollstyrelsens framställning infordrades utlåtande från kommerskollegium,

varjämte vissa för frågan intresserade företag och sammanslutningar

bereddes tillfälle att avgiva yttranden. Kommerskollegium

ansåg, att kravet från det allmännas sida å en reduktion av jästsprittillverkningen

icke nödvändigtvis behövde föranleda, att de enskilda jästfabrikanterna

ålades att alla hålla lika låga ut by testal, utan åtminstone

tills vidare kunde tillgodoses genom minskning av jästindustriens sammanlagda

tillverkningskvantitet av brännvin, samt förklarade sig icke

kunna förorda ett omedelbart antagande av kontrollstyrelsens förslag vilket

syntes böra underkastas förnyad utredning och prövning. Över kommerskollegii

utlåtande samt övriga i ärendet inkomna yttranden anbefall
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Frågans behandling

vid

1923 års

riksdag.

Frågans behandling

vid

1924 års

riksdag.

des kontrollstyrelsen att avgiva förnyat utlåtande. Kontrollstyrelsen vidhöll

därvid sin principiella ståndpunkt till frågan men förklarade sig samtidigt

icke hava något att erinra mot fastställandet av ett gemensamt utbytestal

vare sig spannmål eller melass användes som inmäskningsämne,

vilket utbytestal lämpligen knnde sättas till 80 liter brännvin av normalstyrka

för varje 100 kilogram tillverkad jäst. Då tillverkningen av jäst

beräknades för tillverkningsåret 1922/23 till 5,600,000 kilogram, skulle

med nämnda utbytestal erhållas 4,480,000 liter brännvin av normalstyrka.

Vid anmälan i statsrådet den 16 mars 1923 av detta ärende framhöll chefen

för finansdepartementet, att vägande skäl förelåge att söka få till

stånd en begränsning av jästspritproduktionen. Då fastställandet av ett

visst för alla jästfabriker lika utbytestal från jästfabrikanternas sida ansetts

skola förorsaka omkostnader för ombyggnader och ändrad apparatur,

som åtminstone i viss mån kunde undvikas därest allenast den totala

myckenheten sprit maximerades, fann sig departementschefen böra föreslå,

att nämnda myckenhet fastställdes till 4,500,000 liter av normalstyrka för

helt tillverkningsår räknat; och borde det ankomma på Kungl. Maj:t att

bestämma fördelningen av nämnda kvantitet på de särskilda jästfabrikerna.

I enlighet med departementschefens hemställan beslöts avlåtande av

proposition i ärendet till 1923 års riksdag (nr 188).

1923 års bevillningsutskott (betänkande nr 35) tillstyrkte bifall till nämnda

proposition samt anförde, bland annat, följande:

Med hänsyn till de omständigheter, som anförts, och då det vid pressjästberedning

framkomna brännvinet kvalitativt icke torde vara fullt jämförbart

med brännvin, som framställts genom andra tillverkningsmetoder, hade

det synts utskottet angeläget, att uttryckliga lagbestämmelser meddelades,

som för jästfabrikerna omöjliggjorde ett bedrivande av fabrikationen på

sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än vad som med användande

av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Då detta

syfte borde kunna för nästkommande tillverkningsår vinnas genom begränsning

av den kvantitet jästbrännvin, som därunder skulle få tillverkas, till

4,500,000 liter samt därvid en viss marginal uppåt lämnats till förekommande

av att jästfabrikanterna genom mera omfattande omläggningar av fabrikationen

skulle åsamkas kostnader, hade utskottet icke haft något att erinra

mot de föreslagna bestämmelserna.

Bevillningsutskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter förordning

i ämnet utfärdades den 17 maj 1923 (nr 115). Förordningen trädde i kraft

den 1 oktober 1923 och skulle gälla till den 30 september 1924.

Till 1924 års riksdag framlade Kungl. Ma:jt med propositionen nr 186

förslag om att nyssnämnda förordning av den 17 maj 1923 skulle äga fortsatt

tillämpning efter den 30 september 1924 till och med den 30 september

1925.

I betänkande (nr 49) i anledning av propositionen ävensom en i ämnet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

31

väckt motion (II: 440) med hemställan om maximikvantitetens nedsättande

till högst 2,250,000 liter yttrade bevillningsutskottet huvudsakligen:

Då utskottet haft att taga ställning till frågan om någon nedsättning

borde äga rum i den medgivna maximikvantiteten av 4,500,000 liter brännvin

av normalstyrka, hade utskottet icke kunnat undgå att taga hänsyn

till de ändrade förhållanden som hade inträtt beträffande jästproduktionen.

En mycket betydande del av den inom landet producerade jästmängden

framställdes nämligen på sådana vägar, att någon sprit av beskaffenhet

att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes. Sålunda

hade nya fabriker igångsatts vilka tillverkade jäst utan spritutvinning,

varjämte den största av de äldre jästfabrikerna övergått till förändrad

tillverkningsmetod med mycket litet spritutbyte. Därest under

tillverkningsåret 1924/25 lika stor mängd jästbrännvin finge framställas

som under tillverkningsåret 1923/24 kunde det därför befaras, att vid

de fabriker som bibehölle de äldre framställningsmetoderna spritutbytet

korum e att icke oväsentligt överstiga den kvantitet av 75—80 liter per 100

kilogram jäst, som enligt vad nämnts kunde anses såsom normal. Då det

måste anses angeläget, att en dylik konsekvens förebyggdes, hade utskottet

funnit en nedsättning böra vidtagas i det litertal brännvin som enligt propositionen

skulle få framställas vid jästberedning. I motionen hade föreslagits

en begränsning av brännvinsmängden till 2,250,000 liter. En så avsevärd

nedsättning syntes icke vara påkallad av de ändrade förhållandena

i fråga om jästfabrikationen. Vidare hade utskottet ansett sig böra avvakta

resultatet av den utredning, som enligt vad departementschefen

uppgivit vore avsedd att företagas rörande möjligheten att utan större

ekonomiska eller drifttekniska olägenheter omlägga jästfabrikationen så

att spritutbytet begränsades, innan den mera omfattande inskränkning i

rätten att framställa brännvin vid jästtillverkning vidtoges som utskottet

funne önskvärd. Med hänsyn till det anförda hade utskottet ansett maximikvantiteten

av det jästbrännvin som finge framställas under tillverkningsåret

1924/25 böra bestämmas till 3,500,000 liter.

Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan (skrivelse

nr 224). Författning i ämnet utfärdades den 20 juni 1924 (nr 230).

Till 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t med proposition nr 219 förslag

att 1923 års förordning med däri år 1924 vidtagen begränsning till

3,500,000 liter måtte förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 september

1926.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 41) anförde bevillningsutskottet bland

annat, att någon ytterligare begränsning utöver vad i propositionen föreslagits

av den myckenhet brännvin som Ange framställas i sammanhang med pressjästberedning

för tillverkningsåret 1925—1926 icke syntes utskottet böra vidtagas

i avvaktan på avslutandet av den kommerskollegium och kontrollstyrelsen

anbefallda utredningen. Det framstode för utskottet såsom erforderligt,

att vid den fortsatta utredningen särskild uppmärksamhet ägnades

såväl åt att jästfabrikationen så ordnades, att icke större spritkvantitet

därvid utvunnes än som vore nödvändigt vid användande av rationella tillverkningsmetoder,

som däråt att reglerna för prissättning av jästbrännvinet

Frågans behandling

vid

1925 års

riksdag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Proposi
tionen.

bleve reviderade. Ett hinder för uppfyllandet av sagda önskemål utgjorde

det avtal, som förefunnes mellan de sprittillverkande jästfabrikerna samt

aktiebolaget Vin- & spritcentralen rörande försäljning till bolaget av den vid

dessa fabriker tillverkade spriten, i all synnerhet som avtalet ägde giltighet

på obegränsad tid. Det kunde därför givetvis befinnas nödvändigt, att överenskommelse

kontrahenterna emellan träffades om antingen avtalets hävande

eller dess ersättande med ett annat avtal som icke i likhet med det gällande

lade hinder i vägen för en rationell lösning av frågan.

Utskottet hemställde om bifall till propositionen i oförändrat skick.

Reservationsvis yrkades inom utskottet att en nedsättning i den av Kungl.

Maj:t föreslagna brännvinsmängden måtte vidtagas med 500,000 liter till

3,000,000 liter.

Riksdagen biföll utskottets hemställan, och författning i ämnet utfärdades

den 29 maj 1925 (nr 158).

Enligt 13 § 2 mom. i det med föreliggande proposition framlagda förslaget

till förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin må i jästbränneri

under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke framställas större

myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot åttio liter svara etthundra

kilogram under samma tid tillverkad ren pressad jäst.

Av den i propositionen intagna redogörelsen för frågans behandling framgår

bland annat följande.

Med skrivelse den 15 december 1925 hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen

inkommit med slutligt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken hava till

en början framhållit de olika samverkande orsaker, som föranlett stegring

i jästsprittillverkningen och därmed gjort jästspritfrågan aktuell. En av dessa

vore det förmånliga pris, som jästbrännerierna på grund av de sedan bränneriidkareföreningens

tillkomst gällande avtalen med reningsverken erhölle

för sin sprit. Priset å jästbrännvin hade gjorts avhängigt av priset å

potatisbrännvin, och den betydande ökningen av sistnämnda pris droge

jästbrännvinspriset med sig i höjden. Det pris jästbrännerierna från och med

år 1907 erhölle vore med dåtida brännvinspriser omkring 23 procent lägre

än potatisspritpriset, men i den mån priset för råbrännvin av potatis stege

minskades den procentuella skillnaden, så att denna skillnad, på grund av

att prisdifferensen alltjämt vore fixerad till samma belopp, under tillverkningsåret

1921/22 icke varit mer än omkring 6 procent. En annan bidragande

orsak torde hava varit, att jästfabrikerna ville, medan prisen vore

förmånliga, avverka de till höga pris inköpta råvarulagren. En tredje

orsak till den ökade brännvinstillverkningen vid jästbrännerierna torde

hava legat i den uppfattning, som jästfabrikerna erhållit om den ställning

de intagit på grund av ett mellan aktiebolaget Vin- och spritcentrålen och

samtliga jästfabriker gemensamt år 1919 träffat avtal, vilket för all framtid

tillförsäkrade jästfabrikanterna rätt att till bolaget avyttra hela sin tillverk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

33

ning av jästsprit för ett pris, som icke finge understiga priset å potatisråbrännvin

mera än med 3 1/2 öre för liter.

Till fullgörande av den ämbetsverken anbefallda utredningen hava ämbetsverken

yttrat, att för undanröjande av de olägenheter, som vore förbundna

med jästsprittillverkningens utövande under de förhandenvarande

betingelserna, följande utvägar stode till buds, nämligen att antingen fullständigt

eller successivt avskriva rätten för jästfabrikerna att tillverka

brännvin eller ock begränsa samma rätt i förhållande till jästproduktionen

(relativ begränsning) eller genom angivande av viss kvantitet jästbrännvin,

som finge framställas (absolut begränsning).

För att bereda sig kännedom om huru hithörande förhållanden i utlandet

gestalta sig, hava ämbetsverken genom utrikesdepartementets försorg

införskaffat uppgifter rörande sprittillverkningen i samband med jästfabrikation

i ett flertal europeiska länder samt Amerikas förenta stater, vilka

uppgifter äro sammanfattade i en redogörelse, som är fogad såsom bilaga

till propositionen.

Sedan ämbetsverken framhållit, att något generellt ingripande från statens

sida i syfte att direkt förhindra sprittillverkning i sammanhang med

pressjästberedning icke vidtagits i något av de länder, varifrån uppgifter

erhållits, hava ämbetsverken vidare anfört:

»I Danmark hava visserligen förhållandena utvecklats därhän, att

allenast obetydlig brännvinstillverkning äger rum i samband med

jästproduktion, men detta sammanhänger med åtgärder, som av myndigheterna

vidtogos under kristiden i syfte att säkerställa tillgången

av brödsäd och som resulterade i ett sammanförande av hela jästoch

spritindustrien till ett gemensamt monopolföretag, vilket sedermera

bibehållit sina egna, under kristiden för jästtillverkningen utexperimenterade

tillverkningsmetoder. I övrigt hava särskilt från de länders

sida, där metoder med liten eller ingen spritutvinning eljest komma till

användning, gjorts uttalanden, som innebära viss reservation i fråga om

lämpligheten av dylika metoder. Inom den tyska jästindustrien har man

sålunda ansett, att större säkerhet i fråga om jästens kvalitet och hållbarhet

vinnes med användande av de spritgivande jästframställningsmetoderna

än då metoder med särskilt höga jästutbyten begagnas. Jämväl i Frankrike

synes man hysa den uppfattningen, att metoderna med begränsat

spritutbyte åstadkomma en jästkvalitet, som är mera hållbar och av större

jäsverkan än som är fallet med de metoder, som icke medföra något som

helst spritutbyte.»

Ämbetsverken hava erinrat om att dessa uttalanden sammanfölle med vad

professor Kullgren framhållit i en av honom år 1924 gjord utredning, däri

bland annat anförts, att en granskning av de erhållna undersökningsresultaten

i fråga om jäst från olika fabriker oförtydbart gåve vid handen, att de prov,

som erhållits från fabriker med starkt s. k. jästgivande metoder (varmed i

detta sammanhang avses metoder, där minst 55 procent av utgångsmaterialet

förvandlas till jäst, något som medför att endast ringa kvantitet brännvin kan

erhållas), i genomsnitt visade sig kvalitativt något underlägsna de andra proven.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt 21 höft. (Nr H.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Beträffande de s. k. jästgivande metoderna hava ämbetsverken vidare anfört.

Sagda metoder kunde i varje fall icke sägas hava slagit igenom på sådant

sätt, att de allmänt erkändes såsom överlägsna eller ens av alla såsom jämbördiga

med andra metoder för jästframställning. Läget på jästteknikens

område syntes närmast kunna karakteriseras av framträdandet av en mängd

olika metoder, samtliga syftande till att med billigaste råmaterialkostnad

erhålla största möjliga jästutbyte; ingen av dessa metoder syntes emellertid hava

erhållit något avgjort försteg framför de andra, och, då de bättre av dessa

jästgivande metoder vore patenterade, mötte svårigheter för ett riktigt bedömande

av deras värde. Vid bedömandet av fabrikationsmetoderna borde

jämväl tagas en viss hänsyn till särskilda förhållanden i olika länder. I ett

land med stor utsträckning och ett fåtal jästfabriker måste större anspråk

ställas på jästens hållbarhet än i ett land med fabrikerna någorlunda jämnt

fördelade. Mot bakgrunden härav finge ses ett uttalande av Svenska jästfabriksaktiebolaget

beträffande den av bolaget efter den danska s. k. Z-metoden tillverkade

jästen. Denna jäst, sade bolaget, hade mycket goda brödbakningsegenskaper

i färskt tillstånd, men på grund av att vid framställandet alla

resurser anlitats, kunde den ej i hållbarhetshänseende mäta sig med jäst, framställd

enligt de gamla metoderna, så ej heller i arom eller utseende. Detta

spelade enligt bolagets mening en mycket stor roll i vårt glest befolkade land,

där en stor del av jästen endast tillställdes konsumenterna några gånger i

månaden och där dessutom bakning i hemmen med följande ytterligare förlängning

av tiden till jästens användande i betydligt högre grad förekommer

än i de flesta andra länder.

Efter att hava erinrat om att de jästgivande metoderna förutsatte melass

såsom inmäskningsmaterial, varav allenast begränsad tillgång förefunnes inom

landet, hava ämbetsverken uttalat, att några sådana omständigheter icke syntes

föreligga, att statsmakterna borde genom särskild lagstiftning nödga jästfabrikerna

att använda tillverkningsmetoder, som av dem för närvarande icke

tillämpades, för att ernå antingen ett förbud mot brännvinstillverkning i

sammanhang med pressjästberedning eller en kraftig begränsning av den tillverkade

brännvinskvantiteten.

Vad anginge de olika metoderna för begränsning av jästsprittillverkningen

hava ämbetsverken framhållit, att erfarenheten visat, att den absoluta begränsningsmetoden

vore behäftad med olägenheter på grund av svårigheterna

att på ett rationellt sätt verkställa fördelningen av den för jästfabrikerna

medgivna totala tillverkningskvantiteten. Under de gångna åren hade man

lagt produktionen av ren jäst till grund, kombinerad med ett visst hänsynstagande

till i vilken mån jästgivande metoder användas av vederbörande

fabrikant. Oaktat sistnämnda omständighet komme fabriker, som arbetade

med jästgivande metoder, att erhålla betydligt större kvantiteter än vad de

med tillämpning enbart av de jästgivande metoderna borde tillverka, under

det att fabriker, som arbetade enligt de äldre metoderna, hade fått mindre

kvantiteter sig tilldelade än vad de av dem tillämpade metoderna förutsatte;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 35

det både sålunda inträffat, att sistnämnda fabriker mot slutet av tillverkningsåret

varit nödsakade att låta jästluten utrinna utan att kunna tillvarataga

densamma. Så tillverkade en jästfabrik under tillverkningsåret 1923 —

1924 med tillämpning av de jästgivande metoderna under april, maj och juni

respektive 17, 10 och 18 liter brännvin per 100 kilogram jäst; då emellertid

den för tillverkningen i fabriken medgivna brännvinskvantiteten icke kunde

uppnås med dessa låga utbytestal, tillverkade man vid samma fabrik i september

154 liter brännvin per 100 kilogram jäst, d. v. s. man övergick från

en jästgivande metod till en spritgivande metod. Vid andra fabriker voro

däremot kvantiteterna otillräckliga, och måste brännvinstillverkningen bär

avbrytas under flera månader. I viss grad skulle dock dessa olägenheter

kunna motverkas därigenom, att bestämmelse om en absolut begränsningssiffra

kombinerades med bestämmelse om ett visst utbytestal.

I detta avseende komme den relativa begränsningsmetoden icke att vålla

några svårigheter. Ämbetsverken hava ock erinrat om att begränsningen

i fråga om spritutbyte vid jästfabrikerna sedan gammalt knutit sig till ett

visst utbytestal. Det syntes naturligt, att denna princip fasthölles och att

ändring allenast vidtoges så till vida, att utbytestalet underkastades den

revision, som betingades av utvecklingen på jästindustriens område.

Enligt ämbetsverkens mening syntes de anförda skälen närmast visa hän

på att, om ett statsingripande borde komma till stånd, detta ingripande

borde äga rum på grundval av den relativa begränsningsmetoden. Här

uppstode emellertid svårigheten att fixera ett utbytestal, genom vilket man

kunde draga en rättvis gräns mellan en jästfabrikation, där brännvinsframställningen

kunde sägas vara en binäring till jästframställningen, och en

jästfabrikation, där spritfabrikationen vore huvudsaken. Kontrollstyrelsen

hade år 1922 föreslagit ett utbytestal av 80 liter sprit per 100 kilogram jäst,

och professor Kullgren hade i sin utredning ganska nära anslutit sig till

detta förslag, då han ansett den riktiga siffran vara 80 eller 85 liter sprit

per 100 kilogram jäst. Ämbetsverken föreslogo nu, att ett utbytestal av

högst 80 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst borde

fastställas samt att berörda utbytestal skulle beräknas i medeltal för varje

kvartal.

Ämbetsverken hava därefter övergått till frågan om undanröjandet av de

anmärkningar, som framställts mot de i avtalet mellan aktiebolaget Vin- och

spritcentralen och jästfabrikanterna stadgade bestämmelserna, vilka ansetts

hava medfört en privilegierad ställning för vissa jästfabrikanter beträffande

såväl de pris fabrikanterna ägde erhålla för levererat brännvin som även deras

möjlighet att vinna avsättning för hela sin produktion av brännvin. I fråga

om rätten att tillverka brännvin av olika råämnen hava ämbetsverken till

en början erinrat om att 1920 års riksdag avslagit ett av Kungl. Maj:t

framlagt förslag om provisorisk reglering av brännvinstillverkningen

(proposition nr 348), varigenom kunde sägas, att riksdagen då uttalat sig

för en fri konkurrens mellan olika slag av sprittillverkare inom ramen av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

den myckenhet sprit, som reningsverken för tillgodoseende av konsumtionen

kunde uppköpa.

Under behandlingen av jästspri tf rågan hade det från olika håll uttalats

önskvärdheten av att förhållandet mellan olika tillverkare av sprit ordnades

på ett rättvist och rationellt sätt. Om man betraktade frågan ur

principiella nationalekonomiska synpunkter, syntes onekligen den anordningen,

för vilket förslaget vid 1920 års riksdag utgjorde ett uttryck, vara

riktigast, nämligen att spritframställning i första rummet medgåves av mer

eller mindre värdelösa avfallsprodukter, under förutsättning att framställning

av sprit ur dessa avfallsprodukter kunde ske på lika billigt sätt som

ur annat råmaterial, och först i andra rummet av ämnen vilka eljest direkt

kunde komma folkhushållet tillgodo. Denna ur nationalekonomisk synpunkt

riktiga åskådning syntes emellertid icke kunna hävdas gentemot de starka

ekonomiska intressen, som på den förevarande frågans område gjorde sig

gällande. Lantbrukarna i vissa trakter av södra Sverige gjorde sålunda

med styrka den uppfattningen gällande, att de med ekonomisk fördel på

viss slags jord allenast kunde odla potatis och att avsättning för denna

potatis endast kunde erhållas genom brännerierna, från vilka lantbrukarna

i sin tur erhölle en såsom fodermedel värdefull avfallsprodukt, dranken.

Enligt ämbetsverkens mening kunde ej heller bestridas, att en betydande

inskränkning i tillverkningen av brännvin ur potatis skulle föranleda en

omläggning av lantbruksproduktionsförhållandena i östra och norra Skåne.

Ämbetsverken hava vidare omnämnt, att vissa jordbruksintressen vore

knutna jämväl vid jästtillverkningen. Vid denna tillverkning hade tidigare

använts icke obetydliga kvantiteter spannmål, särskilt lättare korn som icke

kunde avyttras såsom maltkorn, och det vid spannmålsinmäskningen uppkomna

avfallet, draven, hade avyttrats till lantbrukarna. Å andra sidan

hade jästfabrikerna, i den mån mera jästgivande metoder börjat tillämpas

och därmed melass förbrukades såsom råämne i stora kvantiter, kommit i

direkt konkurrens med lantbrukets utövare, som önskade köpa denna produkt

för utfodringsändamål.

Såsom härav framginge kunde statsåtgärder i den ena eller andra riktningen

föranleda icke avsedda konsekvenser för lantbruket. Det under nuvarande

produktionsförhållanden riktiga regulativet torde, då några speciella

sociala synpunkter icke förelåge, vara den fria konkurrensen. I enlighet

härmed skulle brännvinsframställning fortfarande såsom hittills få

vara medgiven ur vilka råämnen som helst. Detta gällde alltså enligt

ämbetsverkens mening även brännvinstillverkning ur betor och melass.

Skulle emellertid den fria konkurrensen upprätthållas, borde sådana avtal,

som ansåges ingripa hinderligt i den fria konkurrensen mellan olika brännvinstillverkare,

icke böra förekomma.

Förutsättningen för en lösning av jästspritfrågan vore enligt ämbetsverkens

mening alltså, att det mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen och de.

jästfabriker, som tillverkade brännvin, träffade avtalet av den 4 december 1919

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

37

upphävdes. En sådan lösning syntes ock höra kunna tillfredsställa de uppfattningar,

som framkommit i riksdagen. Den ifrågasatta lösningen skulle i

realiteten innebära en återgång till förhållandena före år 1919, varvid jästfabrikerna

på grund av träffade avtal levererade det av dem tillverkade

brännvinet till aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Någon annan ändring

i fråga om jästfabrikantemas leverans till bolaget av den kvantitet brännvin

de lagenligt ägde tillverka förutsatte ämbetsverken alltså icke härmed

skola inträda, än att prissättningen vid konkurrens mellan olika slag av

brännvin framdeles komme att ordnas på ett möjligast rationellt sätt.

Ämbetsverken hava därefter utförligt behandlat olika utvägar för en rationell

prissättning å jästspriten och hava kommit till det resultatet, att jästspritens

pris borde bestämmas i förhållande till potatisspritpriset och i övrigt

huvudsakligen baseras på att jästspriten i renad form icke komme att betinga

högre kostnad än renad potatissprit, varvid hänsyn ock skulle tagas

till jästspritens mera begränsade användning. I den mån så ansåges erforderligt,

borde direktiv i lämplig form härom lämnas. Slutligen hava ämbetsverken

framhållit den höga nivå, som de svenska spritprisen under senare

år uppnått i jämförelse med världsmarknadspriset, vilket särskilt gällde

priset å potatisråbrännvinet, samt uttalat angelägenheten av att, då den tillverkade

råspriten försåldes inom landet allenast till monopolföretag, prissättningen

även å andra slag av brännvin än jästbrännvin verkställdes på

sådant sätt, att icke tillverkarna tillförsäkrades otillbörlig vinst.

Ämbetsverken hava därjämte anmält, att för ernående av den ändring i

gällande avtalsbestämmelser mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen och

jästfabrikanterna, som enligt ämbetsverkens mening utgjorde en förutsättning

för en lösning av jästspritfrågan på föreslaget sätt, förhandlingar

ägt rum med vederbörande jästfabrikanter samt att dessa därvid förklarat

sig villiga att, under förutsättning att det förslag till ordnande av jästspritfrågan,

som ämbetsverken föreslagit, vunne statsmakternas godkännande,

häva det med aktiebolaget Vin- och spritcentralen träffade avtalet av den 4

december 1919 i de punkter, som för jästfabrikanternas del medförde en

förmånsställning i fråga om såväl leveransrätt som prisvillkor.

I sitt anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll bar föredragande departementschefen

i fråga om rätten att tillverka brännvin i sammanhang

med jästfabrikation anfört följande.

Den av ämbetsverken anvisade lösningen av frågan om jästsprittillverkningen

syntes vila å riktiga grunder. Mot en anordning, enligt vilken sprit

Ange vid jästfabrikerna framställas i den mån spriten utvunnes såsom biprodukt

vid jästtillverkningen, kunde invändningar icke kunna med fog resas. Av

de sätt på vilka en dylik anordning kunde förverkligas syntes den tidigare

tillämpade relativa begränsningen erbjuda avgjorda fördelar framför den

på de senare åren använda absoluta begränsningen, och de av ämbetsverken

föreslagna utbytestalen förefölle — med hänsyn till utredningen om teknikens

Departe
mentschefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Utskottets

yttrande.

utveckling å området — väl avvägda. Såsom ämbetsverken framhållit liava

de ifrågavarande jästfabrikanterna under bindande former förklarat sig

villiga avstå från de särskilda fördelar, som innehölles i vissa bestämmelser

i 1919 års avtal med aktiebolaget Vin- och spritcentralen, under förutsättning

att statsmakterna godkände de av ämbetsverken föreslagna bestämmelserna.

Därmed hade, såsom ämbetsverken likaledes understrukit, förutsättningar

skapats för en principiellt riktig prissättning å jästråsprit. — Erforderliga författningsbestämmelser

i denna del syntes lämpligen böra inarbetas i brännvinstillverkningsförordningen.

Utskottet delar den av bevillningsutskottet vid flera tillfällen uttalade

uppfattningen, att jästfabrikationen bör ordnas så, att därvid icke större

spritkvantitet utvinnes än som är nödvändigt vid användande av rationella

tillverkningsmetoder. Enligt utskottets mening hava de begränsningar i

tillverkningen av jästråsprit, som ägt rum till följd av ovannämnda av 1923

—1925 års riksdagar fattade beslut, varit nödvändiga till förekommande av

en osund utveckling å ifrågavarande område; och de utredningar i ämnet,

som hittills verkställts, hava icke förmått övertyga utskottet om behovet av

ett högre årligt spritutbyte vid jästberedningen än omkring 3,500,000 liter.

Det relativa begränsningstal, som föreslagits i propositionen, skulle emellertid

under förutsättning att jästproduktionen icke nedginge medföra en avsevärd

ökning i den mängd jästråbrännvin, som Unge framställas. Enligt ovan införda

tabell uppgick den under tillverkningsåret 1923—1924 i jästbrännerierna

framställda myckenheten ren pressad jäst till 6,377,410 kilogram. Därest jästbrännerierna

komme att utnyttja hela den dem enligt propositionen tillkommande

rätten att tillverka brännvin, skulle därför den vid dessa brännerier

tillverkade brännvinsmängden stiga till över 5,100,000 liter eller sålunda till

en kvantitet, som med omkring 1,600,000 liter överstiger den för närvarande

högst medgivna. Enär följaktligen ett fastställande av ett så högt begränsningstal

som det i propositionen föreslagna skulle stå i direkt strid mot de av

bevillningsutskottet förordade riktlinjerna för en utveckling inom jästfabrikationen,

har utskottet icke kunnat ansluta sig till propositionen i denna del.

Då utskottet stannat vid att föreslå en begränsningsmängd av 60 liter

brännvin per 100 kilogram pressjäst — en myckenhet, som torde medgiva

tillverkning av ungefärligen samma kvantitet jästsprit, som må framställas

under innevarande tillverkningsår — hava särskilt två omständigheter

varit avgörande för utskottets ståndpunkt. De temporära begränsningsregler,

som under de tre senaste åren lämnats, hava säkerligen menligt inverkat å

jästindustrien till följd av den ovisshet, vari industrien därigenom försatts,

och genom svårigheten för denna att anpassa sig efter en absolut begränsningsmetod.

Vidare måste det anses i hög grad angeläget, att ovannämnda

mellan jästbrännerierna samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen förefintliga

avtal häves, då det förmånliga pris, som genom avtalet tillerkänts

jästfabrikerna för av dem tillverkat brännvin, kan medföra en tendens att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 39

utvinna högsta medgivna myckenhet sprit samt avtalet förty direkt förhindrar

en vidare utveckling till ökat jästutbyte och minskad spritutvinning. Vederbörande

jästfabrikanter hava jämväl förklarat sig villiga att, därest utskottets

förslag rörande spritkvantitetens begränsning vinner riksdagens bifall, för

sin del häva berörda avtal i de punkter, som för jästfabrikanterna medföra

förmåner i fråga om såväl leveransrätt som prisvillkor.

I sin den 15 december avgivna skrivelse hava kommerskollegium och

kontrollstyrelsen uppgivit, att jästfabriker, som arbetat enligt de äldre tillverkningsmetoderna,

mot slutet av tillverkningsåret varit nödsakade att låta

jästluten utrinna utan att kunna tillvarataga densamma. Då möjligheten

att anpassa tillverkningen efter den föreskrivna begränsningen givetvis är

vida större, genom att denna gjorts för framtiden bestående och beroende av den

tillverkade jästmängden, än vid en tillfällig och absolut begränsning, synes

det sannolikt, att ett dylikt tillvägagångssätt icke skall behöva framdeles

ifrågakomma. Därest emellertid för någon fabrikant skulle uppstå ekonomiska

eller drifttekniska svårigheter att med tillämpning av den av utskottet

föreslagna begränsningsföreskriften framställa jäst av bästa kvalitet, synes

en sådan lagändring böra äga rum, att ur den överskjutande avfallsluten

sprit må framställas för tekniskt och industriellt bruk.

Då den inhemska jästförbrukningen fluktuerar jämförelsevis ringa, torde

framdeles icke några större rubbningar uppkomma i den inbördes proportionen

mellan jästspriten, å ena sidan, samt jordbruksspriten och sulfitspriten,

ä den andra. Utskottet har emellertid redan nu velat uttala att, därest i

framtiden jäst komme att tillverkas för export, någon ökning av den jästspritkvantitet,

som må försäljas till partihandlare med rusdrycker, icke bör

av sådan anledning komma till stånd.

Med det nu anförda har utskottet angivit sin ståndpunkt jämväl till de

motioner, som väckts av herrar Alexander Nilsson och Per Gustafsson samt

av herr Nilsson i Hörby m. fl.

Då det av herrar Gardell i Gans och Laurin framställda förslaget innebär

ett avsteg från den av utskottet uttalade grundsatsen att jästfabrikationen

bör bedrivas på sådant sätt, att icke högre utbyte av brännvin erliålles

än som med användande av rationella tillverkningsmetoder är nödvändigt,

har utskottet icke kunnat ansluta sig till sistnämnda förslag.

Herr Persson i Pritorp har i motionen nr 433 i andra kammaren föreslagit

bibehållande av den s. k. övertillverkningsavgiften. Enligt utskottets

mening hava emellertid icke några bärande skäl kunnat åberopas för detta

yrkande. Då redan genom den avfattning 8 § i förslaget till tillverkningsförordning

erhållit torde framgå, att med fristående cistern avses sådan cistern,

som ej inbyggts i särskilt hus, har utskottet icke funnit erforderligt att biträda

det i sistnämnda motion framställda förslaget om lagrummets förtydligande.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet funnit den föreslagna

omläggningen av skatteuppbörden ändamålsenlig samt propositionen i övrigt

icke givit anledning till erinran, får utskottet hemställa,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

att riksdagen, måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 217, icke kunnat oförändrad

bifallas samt med avslag å motionerna I: 304 av herrar

Alexander Nilsson och Per Gustafsson, II: 433 av herr

Persson i Pritorp, II: 434 av herrar Gardell i Gans och

Laurin samt II: 435 av herr Nilsson i Hörby m. fl.,

antaga

1) ovan införda förslag till förordning angående tillverkning

och beskattning av brännvin med den ändring

att i 13 § 2 mom. begränsningsmängden »åttio liter»

utbytes mot »sextio liter» samt att förty 13 § erhåller

följande ändrade lydelse:

13 $.

Tillverk- 1. I annat bränneri än jästbränneri och sulfitbränniltfuverk°Cl1

neri vare brännvinstillverkning tillåten allenast från

ningens om- klockan tolv på dagen första helgfria dag i oktober

fattning. månad till första helgfria dag i maj månad det därpå

följande året vid samma timme.

2. I jästbränneri må under varje fjärdedel av tillverkningsåret

icke framställas större myckenhet brännvin

• av normalstyrka än att mot sextio liter svara etthundra

kilogram under samma tid tillverkad ren pressad

jäst. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin

som vid + 15° å Celsii termometer innehåller femtio

volymprocent alkohol.

2) ovan införda förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)

angående försäljning av rusdrycker;

3) ovan införda förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr 508)

angående handel med skattefri sprit; och

4) ovan införda förslag till förordning om ändrad

lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli

1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Stockholm den 14 maj 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

41

Närvarande: herrar Röing, Wohlin*, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune, Pers, Björnsson.

Boren, Johan Bergman, Månsson i Furuvik *, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta’,

Lithander, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Jönsson i Slätåker, Wahlmark*,

Åström, Björklund, Olsson i Gävle och Nilsson i Hörby.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

A) angående utskottets hemställan:

1) vid 2 § i förslaget till förordning angående tillverkning och beskattning

av brännvin:

av herrar Pers, Björnsson, Johan Bergman, Månsson i Furuvik, Olsson

i Ramsta, Åström och Olsson i Gävle, vilka anfört:

»I nu gällande brännvinstillverkningsförordning äro vissa närmare angivna

ämbets- och tjänstemän samt innehavare av vissa befattningar undantagna

från rätten att tillverka brännvin, varjämte brännvinstillverkning är förbjuden

å viss kronan tillhörig mark. I propositionen har nu på hemställan

av kontrollstyrelsen föreslagits att dessa bestämmelser måtte upphävas, enär

kontrollen över brännvinstillverkningen numera ej skulle i samma grad

utövas av vissa bland de nämnda personerna och då för övrigt betryggande

garantier ansåges under nuvarande förhållanden förefinnas utan dessa bestämmelser.

överståthållarämbetet har i sitt i ärendet avgivna yttrande

framställt erinringar mot kontrollstyrelsens det oaktat i propositionen upptagna

förslag. Vi dela i detta avseende överståthållarämbetets mening och

anse för övrigt att det vore med hänsyn till ifrågavarande ämbetsmäns och

befattningshavares ställning lyckligast, om nu gällande bestämmelser i det

väsentliga bibehölles. Vi anse ej heller tillräckliga skäl förefinnas att upphäva

bestämmelsen om förbud mot brännvinsbränning å viss särskilt angiven

mark. Vi hava fördenskull inom utskottet yrkat, att 2 § måtte erhålla

följande lydelse:

2 $.

1. Den som vill idka tillverkning av brännvin skall — — stadgade.

2. överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare, lands
kamrerare,

landsfogde, lands- eller stadsfiskal, polistjänstemän, domare på

landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik ämbetseller

tjänsteman, kyrkobetjänt, lärare vid allmän undervisningsanstalt, i tjänst

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 saml. 27 höft. (Nr UU.) 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

varande läkare samt varje sådan ämbets- och tjänsteman, som till följd av sin

befattning kan komma att deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller

kontroll därå, må icke befatta sig med dylik tillverkning. Detsamma gälle

ock om bolag, i vars styrelse någon i detta moment nämnd person är ledamot,

ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för brott, som omförmäles

i 30, 31 eller 32 §§ av denna förordning eller i 20 § 1 mom. av förordningen

angående handel med skattefri sprit.

3. Å ecklesiastika och andra boställen, så ock å annan kronans jord, som

ej med stadgad åborätt besittes, vare brännvinstillverkning förbjuden.»

2) vid 13 § 2 mom. i förslaget till förordning angående tillverkning och

beskattning av brännvin:

av herr Nilsson i Hörby;

B) angående utskottets motivering:

av herr Röing, som anfört:

»De synpunkter, som utskottet utvecklat i sin motivering, kan jag icke

dela. Det enda skäl, som föranlett mig att biträda utskottets hemställan,

har varit, att utskottet intagit en principiell ståndpunkt mot yrkandena i

motionerna 1: 304 och II: 435, varigenom jästindustrien äntligen kan erhålla

det lugn, varav densamma är i behov, efter de många försök, som inom riksdagen

gjorts, att genom ett statsingripande främja vissa producenters privatekonomiska

intressen på jästindustriens bekostnad. Min uppfattning i den

föreliggande frågan har jag utvecklat i en reservation vid 1924 års bevillningsutskotts

betänkande nr 49, och den av mig i reservationen uttalade uppfattningen

vidhåller jag alltjämt.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:266 Skrivelse till Kunungen, i anledning av Kungl. proposition med förslag till förordning antillverkning och beskattning av brännvin s. 2 i texten