Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911

1926-05-20 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:49, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1926 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående vissa ändringar i den vid förordningen

den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

fogade tulltaxa ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 25 februari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 202, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen besluta,

dels att nedanstående rubriker i den vid förordningen den 9 juni 1911

(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa skola hava

följande lydelse:

Konserver — — — vikt inberäknad:

168-a. sardiner och tonfisk; ävensom brisling (sprats) och

dylika Åskslag, inlagda såsom sardiner............... 1 kg. —: 25

353. Avfall av naturligt silke ............................................... — fritt

353 Vä. Ospunna konstsilkefibrer och andra motsvarande, på

konstlad väg ur cellulosa framställda textilfibrer i

mindre längder............................................................... 1 kg. —: 15

Silke, även i förening med annat spånadsämne:

konstgjort:

358. garn, helt eller delvis bestående av till rubr.

353 V2 hänförliga konstsilke- eller andra motsvarande

fibrer men utan inblandning av annat

silke.......................................................................... 1 kg. —: 50

359. i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar,

såsom dockor, spolar, rullar och dylikt ........... 1 kg. 2: 50

360. annat ............................................................................ 1 kg. 2: —

Anm. Effekt- eller fantasigarn — — — — hela längd.

Arbeten av mjuk kautschuk:

635. hov- och andra buffertar, plattor, packningar och

tätningar, ej särskilt nämnda; ävensom s. k.

gummiklackar och gummisulor ............................ 1 kg. —: 50

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 31 häft. (Nr U9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Herr Nyländers

motion.

Herr Lithanders

motion.

Herr Lövgrens

i Nyborg

motion.

dels att omedelbart efter avdelningen VIII A i samma tulltaxa skall

intagas följande anmärkning:

Anm. till Avd. VIII A.

Vid tullbehandling av andra än till rubrikerna nr 362 och 366 hänförliga

spånadsvaror, tillverkade helt eller delvis av till rubrik nr 358 hänförligt

garn, skall sådant garn i tullbehandlingshänseende likställas med garn av ull.

dels att till rubriken 634 i tulltaxan skall fogas följande anmärkning:

Anm. Hit hänföras även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk.

dels ock att dessa ändringar skola träda i kraft å dag som Konungen

bestämmer.

Till utskottet hava jämväl hänvisats tre i anledning av propositionen inom

andra kammaren väckta motioner, nämligen nr 402 av herr Lithander, nr

403 av herr Lövgren i Nyborg och nr 407 av herr Nyländer.

I herr Nyländers motion har hemställts, att riksdagen ville med avslag

å Kungl. Maj:ts proposition besluta, att till rubriken 168 a av den vid förordningen

den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxan

skulle införas en anmärkning av följande lydelse:

»Till denna rubrik hänföres även brissling (sprats) och dylika Åskslag, inlagda

som sardiner, allt för så vitt de icke äro rökta.»

I den av herr Lithander väckta motionen har hemställts, att Kungl.

Maj:ts proposition nr 202, i vad densamma avser ändring av rubriken 635

i gällande tulltaxa, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

För den händelse riksdagen skulle anse, att beslut i nämnda fråga borde

fattas innevarande år har av herr Lithander, som åberopat ett av kommerskollegium

i ärendet avgivet utlåtande, hemställts, »att tullen å gummiklackar

och -sulor — åtminstone intill dess mera fullständig utredning föreligger

i ämnet — icke bestämmes till lägre belopp än vad som av kommerskollegium

föreslagits, nämligen 80 öre per kilogram jämlikt tulltaxans

rubriknummer 636».

Herr Lövgren i Nyborg har i sin motion hemställt, att tulltaxerubriken

631 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Kautschuk, guttaperka och balata, oarbetade, härunder inbegripna även

för skosulor avsedda plattor av råkautschuk; ävensom s. k. regenererat

gummi... fria.»

Vid bifall härtill borde, enligt vad i motionen anförts, Kungl. Maj:ts

förslag till anmärkning vid tulltaxerubriken 634 avslås.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

3

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de sålunda föreliggande förslagen,

får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa

till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet samt till

motionerna.

De olika förslag till tullförändringar, som propositionen innefattar, näm- utskottet,

ligen i fråga om sardiner och konstsilke samt vissa kautschuksvaror, äro

föranledda av en av generaltullstyrelsen i skrivelse den 17 december 1925

gjord framställning, över vilken utlåtande avgivits av kommerskollegium.

Före den 1 juli 1925 var all konserverad fisk såsom hänförlig till tull- Sardiner

taxerubriken 168: Konserver, etc., andra slag (än kött av nötboskap eller får), m m

ej särskilt nämnda, vid införsel till riket belagd med en tull av 50 öre t1 ro po ti
ger

kilogram. I samband med den vid 1925 års riksdag godkända bandelstraktaten

med Spanien blev nämnda rubrik från förstnämnda tidpunkt uppdelad

på det sätt, att för sardiner och tonfisk — rubrik 168 a — tullen nedsattes

till 25 öre per kilogram, under det att för andra hithörande konserver

den förutvarande tullsatsen bibehölls oförändrad.

Genom den i propositionen föreslagna ändrade avfattningen av tulltaxerubriken

168 a skulle till densamma överföras brisling (sprats) och dylika

Åskslag, inlagda såsom sardiner, och tullen å dessa varor (s. k. oäkta sardiner)

sålunda sänkas från 50 till 25 öre för kilogram.

Beträffande nyssberörda år 1925 genomförda ändring har generaltullstyrelsen Generaltulli

sin ovannämnda skrivelse anfört bland annat följande: styrelsen.

»Vid tillämpningen av rubriken i dess ändrade form bar styrelsen utgått

från den uppfattningen, att med sardiner avsåges inläggningar av den till

sillsläktet hörande äkta sardinen, Clupea pilchardus, men däremot icke inläggningar

av annan liknande fisk (brissling eller sprats m. fl.), en uppfattning

som lärer få anses ur vetenskaplig synpunkt riktig. Även de sistnämnda

förekomma i handeln ofta under benämningen ''sardiner’. I tillgänglig

facklitteratur angivas visserligen åtskilliga kännetecken såsom karakteristiska

för den äkta sardinen till skillnad från andra fisksorter, men det

har i praktiken visat sig så gott som omöjligt att utan anlitande av särskild

sakkunskap i tvivelaktiga fall avgöra fiskens art. Även det förhållandet,

att man vid tullbehandlingen nödgas öppna ett antal burkar, vilka sålunda

bliva tillspillogivna såsom handelsvara, medför givetvis redan i och för sig

olägenheter för importören. Ur saklig synpunkt framstår även såsom en

oegentlighet, att den billigare varan beskattas dubbelt så högt som den

dyrare. Det bar nämligen uppgivits att en av de förnämsta franska firmornas

pris å 100 dosor sardiner i olja utgör 332 francs, medan priset å sprats är

180 francs. (Spanska sprats lära säljas till avsevärt lägre pris.) Vikten ä

de förstnämnda utgjorde 165 gram och å de senare 155 gram per dosa.

Ehuru det torde ligga i den inhemska konservindustriens intresse, att den

medgivna tullnedsättningen endast kommer äkta sardiner till godo, ser sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Departe
mentschefen.

styrelsen av ovan anförda tulltekniska skäl nödsakad att hemställa om sådan

ändring, att alla slags sardiner beläggas med samma tull.»

Kommerskollegium har med sitt utlåtande överlämnat ett av Sveriges

kemiska industrikontor till kollegium avgivet yttrande, däri kontoret avstyrkt

generaltullstyrelsens förslag såsom enligt kontorets mening ägnat att

skada den svenska konservindustrien.

För egen del har kommerskollegium avstyrkt generaltullstyrelsens förslag

och till stöd för avstyrkandet, efter erinran att tullsänkningen på äkta sardiner

tillkommit såsom en eftergift åt spanska intressen i gengäld mot att

vissa svenska önskemål tillgodosågos, anfört:

Kollegium hade på sin tid framhållit vikten av att den medgivna tullnedsättningen

begränsades till sardiner, särskilt som endast dylika i någon

större utsträckning varit föremål för import från Spanien; genom en dylik

tullnedsättning borde de spanska kraven sålunda kunna tillgodoses utan att

därigenom någon större olägenhet vållades svenska industriintressen. En

ändring i nu föreslagen riktning skulle emellertid i väsentlig mån och på

olika sätt påverka räckvidden av detta traktatpolitiska medgivande, särskilt

om därigenom även s. k. rökta sardiner, inlagda i olja eller tomatsås, bleve

jämställda med de i svensk-spanska handelstraktaten avsedda, äkta sardinerna.

Vidare har kollegium anfört vissa omständigheter, som syntes kollegium

tala för att särskiljandet av äkta sardiner från andra liknande slag av fiskkonserver

icke, åtminstone numera, borde möta några mera betydande svårigheter.

I synnerhet gällde detta enligt kollegii mening s. k. rökta sardiner,

vilka väl representerade huvudparten av den import som skulle beröras av

den ifrågasätta ändringen. I allt fall syntes svårigheterna ej kunna anses

vara av den betydenhet, att de borde utgöra motiv för en ändring som kunde

befaras verka undergrävande för beståndet av en inhemsk industri och dessutom

i hög grad skadlig för inhemsk fiskerinäring.

För egen del bär föredragande departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll

i nu förevarande del anfört huvudsakligen följande:

Departementschefen kunde icke finna, att den tullsänkning varom här vore

fråga hade sådan betydelse för den inhemska konservfabrikationen att enbart

detta skäl borde hindra genomförandet av ett förslag, som vore väl motiverat

ur såväl sakliga som tulltekniska synpunkter. Det måste nämligen anses

uppenbart, att en högre tull på den sämre kvaliteten av sardininläggningar

icke vore sakligt tillfredsställande och att ett avhjälpande av denna oegentlighet

följaktligen borde ske. Genom en sådan åtgärd skulle därtill, såsom

generaltullstyrelsen ock gjort gällande, en för såväl tullverket som importörerna

värdefull lättnad i tullbehandlingen kunna åstadkommas. Med avseende

å sistnämnda förhållande ville departementschefen särskilt understryka

nödvändigheten att tillvarataga varje möjlighet att i fråga om tulltaxan och

dess tillämpning söka ernå förenklingar, för så vitt icke betydande allmänna

intressen talade däremot. Departementschefen tvekade således icke att tillstyrka

förslaget om likställighet i tullhänseende mellan olika slag av sardininläggningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49. 5

Till stöd för det av herr Nyländer framställda ändringsyrkandet, vilket

går ut på att den av Kungl. Maj:t föreslagna tullnedsättningen skulle inskränkas

att avse icke rökta s. k. oäkta sardiner, har motionären anfört :

»Under de senaste åren har den inhemska fiskkonservindustrien nedlagt

jämförelsevis stora kapitalkostnader på uppförandet av särskilda anläggningar

för beredning av ’rökta sardiner’ av skarpsill. Enligt de upplysningar

jag erhållit från ledande håll inom den inhemska fiskkonservindustrien

skulle en nedsättning i tullsatsen med 25 öre för dessa s. k. oäkta

sardiner bliva till allvarligt förfång såväl för konservindustrien som för

inom densamma anställd arbetarpersonal. Tillverkningen av ''rökta sardiner’,

måste nämligen, för den händelse det nuvarande tullskyddet i ett

slag reducerades med 50 procent, nedläggas, och finner jag mig på denna

grund icke kunna biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

De här i landet tillverkade s. k. oäkta sardinerna äro i övervägande utsträckning

rökta. För den händelse Kungl. Maj:ts förslag begränsas att

endast gälla sådana oäkta sardiner, som ej äro rökta, skulle följaktligen

den inhemska industriens berättigade intressen ej i mera betydande mån

trädas för nära. Någon svårighet att vid tullbehandlingen skilja rökta

sardininläggningar av brissling och dylika fiskslag från äkta sardiner förefinnes

ej, enligt vad jag inhämtat från generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå.

Mot det av mig framförda förslaget skulle sålunda endast kvarstå

den andra invändning, som från Kungl. Maj:ts sida framförts mot det

nuvarande tullbehandlingssystemet, nämligen det sakligt otillfredsställande

i att en sämre vara drager högre tull än en bättre. Häremot vill jag emellertid

anföra, att den gjorda jämförelsen synes mig oberättigad med hänsyn

därtill, att det i ena fallet är fråga om en tull, vars verkningar uteslutande

äro av fi n an s tu 11 sk ar a k tä r, och i det andra om en verklig skyddstull. Härförutom

vill jag framhålla, att det ingalunda är något ovanligt i vår tulltaxa,

att dylika ojämnheter i tullbeskattningen måst införas på grund av

ingångna handelsavtal med främmande makter. Ifrågavarande invändning

synes mig för den skall icke vara av den karaktär, att en inhemsk industri

uteslutande på denna grund bör berövas sitt en gång medgivna tullskydd.»

Det i propositionen innefattade förslaget till ändrad lydelse av tulltaxerubriken

168 a har, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,

framlagts dels i syfte att undanröja de olägenheter av tullteknisk natur,

vilka till följd av svårigheten att skilja mellan sardiner i egentlig mening

och s. k. oäkta sardiner vidlåda de nuvarande bestämmelserna i hithörande

del av tulltaxan, och dels på grund av det sakligt otillfredsställande i de

nuvarande tullsatserna, vilka innebära att den billigare varan beskattas

dubbelt så högt som den dyrare.

Vid bifall till Kungl. Majds förslag endast i den utsträckning som herr

Nyländers motion avser skulle, även om de med de nuvarande bestämmelserna

förenade tulltekniska svårigheterna bleve väsentligen avlägsnade, dock

den oegentlighet kvarstå, vilken ligger däri att en vara av annan kvalitet,

som betingar ett lägre pris, drager högre tull än en dyrare. Mot herr Nyländers

förslag talar även, att det ur tullpolitisk synpunkt synes mindre tilltalande

att utan hänsyn till kvaliteten utvälja en viss grupp av ett varuslag

och låta densamma draga en högre tull, allrahelst om denna tull kommer

Herr Xibland

ers

motion.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Konstsilke

m. m.

Utskottets

yttrande.

Rågummiplattor

m. m.

Proposi
tionen.

Generaltull
styrelsen.

att företrädesvis träffa importen från ett visst land, under det att importen

av samma varuslag från andra länder undgår den högre tullen. Av nu

angivna skäl har utskottet ansett sig böra i nu ifrågavarande del förorda

bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat.

Det i förevarande proposition intagna förslaget till lydelse av följande

tulltaxerubriker, nämligen 353, 353 1/2 och 358—360, samt av en anmärkning

till avdelning VIII A i tulltaxan, allt avseende tullen å konstsilke m. m.,

har sedermera med vissa jämkningar upptagits i propositionen nr 224, till

vilken utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande nr 46 tillstyrkt bifall.

Vid angivna förhållande påkallar förevarande proposition i nyssberörda del

icke något utskottets särskilda yttrande.

Beträffande kautschuk, guttaperka och balata samt varor därav skiljer

tulltaxan mellan oarhetade, vilka, jämte s. k. regenererat gummi, äro upptagna

i rubriken 631, samt arbeten av mjuk kautschuk (rubrikerna 633—643)

och arbeten av hårdgummi (rubrikerna 644—647). I rubriken 632 är därjämte

upptagen kautschuk, upplöst eller i degform (dock ej utvalsad i plattor

eller vidare bearbetad), med eller utan inblandning av andra ämnen, såsom

svavel, grafit och harts; ävensom konstgjord mjuk kautschuk.

De i propositionen föreslagna ändringarna i nyssnämnda tulltaxebestämmelser

avse tullbeskattningen av dels rågummiplattor för skosulor och dels

gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk.

Av 1906 års tulltaxekommitté anfördes beträffande den rubrik i det av

kommittén framlagda tulltaxeförslaget, som motsvarar nuvarande rubriken

631, att kautschuk, guttaperka och balata importerades antingen råa, i

skrovliga plattor, flaskor, block med flera former, eller renade, i vilket skick

de förekomme såsom skrovliga, med hål försedda plattor, samt att bägge

slagen naturligtvis borde, såsom råmaterial för kautschuksindustrien, fortfarande

åtnjuta tullfrihet.

Generaltullstyrelsen har i sin framställning i ämnet erinrat om tulltaxekommitténs

berörda motivering samt framhållit, att det av denna förefölle,

som om avsikten varit att rubriken borde omfatta endast råmaterial för

kautschukindustrien. Generaltullstyrelsen har vidare anfört följande:

»Den råkautscbuk, som framställes vid gummiplantagerna, kan hava undergått

olika behandling. Ett behandlingssätt består däri, att den koagulerade

mjölksaften föres mellan valsar under vattentillströmning för avlägsnande

av främmande ämnen. Den sålunda erhållna produkten benämnes crepe, av

kommittén betecknad såsom ''skrovliga, med hål försedda plattor’. För användning

såsom råmaterial inom gummiindustrien är dimensioneringen av

sådana plattor eller crepe utan betydelse. På senare tiden har emellertid ett

slags tjockare gummi-crepe kommit till användning inom skoindustrien

såsom ersättning för läder till sulor i skodon. Denna s. k. sulcrepe skiljer sig

från den vanliga crepen däri, att den först utvalsats till fullt exakta dimen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49. 7

sioner av 1/M till tums tjocklek, därefter undergått en torkningsprocess

och slutligen sammanpressats till plattor av önskad tjocklek.

Av tulltaxans nuvarande lydelse framgår icke med tydlighet, huruvida

sistnämnda slags crepe bör betraktas såsom oarbetad kautschuk eller icke.

Styrelsen har emellertid bland annat i det förhållandet, att i rubriken 632

undantagits i plattor utvalsad kautschuk, upplöst eller i degform, även utan

inblandning av andra ämnen såsom svavel, grafit och harts (icke vulkaniserad

kautschuk), funnit stöd för den uppfattningen, att ifrågavarande sulcrepe

borde betraktas såsom arbetad kautschuk, och har sålunda gillat varans

hänförande till rubrik 635 — — — plattor — — — ej särskilt nämnda,

med en tull av 50 öre per kilogram, en tullbehandling som även fastställts

av regeringsrätten.

Emellertid kan en sådan tullbehandling av denna vara giva anledning

till erinringar i såväl formellt som reellt avseende. I förstnämnda hänseende

har framhållits, hurusom i facklitteraturen skiljes på råkautschuk

samt mjuk kautschuk och hårdgummi, av vilka de båda sistnämnda slagen

till skillnad från råkautschuk utgöra vulkaniserad kautschuk. Det vore ur

denna synpunkt oegentligt att inordna sulcrepen, vilken icke undergått

någon vulkanisering, under arbeten av mjuk kautschuk. Det kan vidare

ifrågasättas, huruvida den nuvarande tullbeskattningen av denna artikel

är motiverad av sakliga skäl. Då sulcrepen framställes å produktionsorten

för rågummit, lärer den inhemska kautschuksindustrien ej hava intresse av

att denna vara tullbelägges. Den enda omständighet, som ur tullskyddssynpunkt

kunde anföras till stöd härför, torde vara den inhemska garverinäringens

intresse av att sullädret icke uttränges ur marknaden. Någon

större fara i detta avseende lärer emellertid icke föreligga. Enligt vad som

uppgivits har priset å sulcrepen på jämförelsevis kort tid stigit från 3 å 4

till 9 å 10 kronor per kilogram, vilket givetvis, så länge priset hålles på

denna höjd, utövar en återhållande inverkan på användningen av detta ersättningsmaterial

för sulläder. Dessutom torde allmänhetens intresse för

rågummisulor vara övergående, då lädret anses hava vissa egenskaper, som

göra detsamma lämpligare för skosulor. Därest sulcrepen med hänsyn till

garveriindustriens ovan berörda intresse anses böra tullbeskattas, synes den för

till rubriken 634 hänförliga varor fastställda tullsatsen, 25 öre per kilogram,

som bättre överensstämmer med tullen å sulläder, vara lämpligare

än den för förstnämnda vara nu utgående tullsats.»

Under förutsättning att rågummiplattor ansåges böra bliva tullfria har

generaltullstyrelsen föreslagit viss ändrad lydelse av rubriken 631 i tulltaxan.

Ansåges däremot varan såsom generaltullstyrelsen alternativt ifrågasatt

böra beläggas med en tull av 25 öre per kilogram, syntes detta lämpligen

kunna ske genom att till rubriken 634 i tulltaxan fogades eu så

lydande anmärkning:

»Hit hänföras även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk.»

I detta sammanhang har generaltullstyrelsen riktat uppmärksamheten på

den nuvarande tullbeskattningen av ännu ett par förbrukningsartiklar av

kautschuk, nämligen s. k. gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk.

Dessa hänföras nu till samlingsrubriken för varor, ej särskilt

nämnda, av mjuk kautschuk, rubrik 643, och beläggas med en tull av 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

krona 20 öre per kilogram. Beträffande dessa artiklar har generaltullstyrelsen

anfört följande:

»Vid upprepade tillfällen har påyrkats tillämpning av en tullsats, som

stode i rimligare förhållande till handelsvärdet å dessa artiklar och i bättre

överensstämmelse med de tullsatser, som äro åsätta i fabrikationshänseende

likartade varor. Detta har emellertid med tulltaxans nuvarande lydelse

icke kunnat ske. Genom företeende av fakturor har priset styrkts utgöra

för gummiklackar 2 kronor 20 öre per kilogram och för gummisulor 2 kronor

10 öre—3 kronor per kilogram, varvid är att märka, att priset å de

förstnämnda är av tidigare datum (februari 1925) och cirka 5 procent lägre

än dagsprisen. I fabrikationshänseende torde dessa artiklar vara närmast

likställda med i rubriken 635 upptagna varuslag med en tullsats av 50 öre

per kilogram. Denna tullsats, som även påyrkats av importörer, synes,

utan att verka prohibitivt, böra innebära ett nöjaktigt skydd för den inhemska

tillverkningen.»

På grund härav har generaltullstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke till

rubriken 635 borde tilläggas orden: »ävensom s. k. gummiklackar och gummisulor».

Kommers- Vad angår rågummisulor har kommerskollegium i avgivet utlåtande förkollegium.

()r(];l| <jet av generaltullstyrelsen föreslagna senare alternativet. Såsom skäl

härför har kollegium anfört huvudsakligen följande.

Ifrågavarande material kunde närmast betraktas såsom råkautschuk, som

undergått en lindrig förarbetning. Råvarans värde bleve givetvis under

dessa förhållanden i alldeles övervägande grad bestämmande för priset,

under det att bearbetningskostnaden i mindre grad inverkade därpå. Under

dessa förhållanden syntes det kollegium oegentligt att bedöma tullsatsens

höjd procentuellt i förhållande till varans värde, vilket ju dessutom visat

sig i hög grad fluktuerande. Då man saknade utredning rörande bearbetningskostnaden

vid framställning av sulcrepe ur rågummi, syntes tullskyddets

storlek lämpligen böra avpassas i förhållande till den för sulläder

fastställda. Tullen för sulläder utginge enligt rubrik 199 (kärnstycken,

renskurna) eller 200 (hela eller halva hudar) med respektive 35 öre och 28

öre per kilogram. I betraktande härav syntes en tullsats av 25 öre per

kilogram för rågummisulor vara lämpligt avpassad.

Vad åter beträffar gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk har

det synts kommerskollegium, som om den vid jämförelse med övriga närbesläktade

varuslag ur skilda synpunkter lämpligaste avvägningen av tullsatsen

för dessa artiklar skulle ernås genom deras hänförande under rubrik

636 med en tullsats av 80 öre per kilogram.

Departe- Angående tullbeskattningen av rågummiplattor för skosulor har föred ramentschefen.

gande departementschefen ansett övervägande skäl tala för det av generaltullstyrelsen

framlagda, av kommerskollegium förordade andra alternativet

med en tullsats av 25 öre för kilogram.

Beträffande gummiklackar och gummisulor, för vilka såsom ovan nämnts

generaltullstyrelsen föreslagit en sänkning av tullen från 1 krona 20 öre till

50 öre för kilogram, medan kommerskollegium stannat vid att föreslå en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

sänkning till 80 öre för kilogram, har departementschefen ansett, att viss

tveksamhet väl kunde råda, huruvida dessa artiklar stode närmast de kautschukarbeten,

som hänfördes till rubriken 635, eller dem, som hänfördes till

rubriken 636, men förklarat sig dock hålla före, att bearbetningsgraden för

artiklarna icke vore större och kvaliteten %ej heller högre än att deras hänförande

till rubriken 635 vore fullt försvarbart. Då härtill komme, att ur

tullskyddssynpunkt ingen anledning funnes att hålla tullsatsen hög, har

departementschefen på denna punkt förordat generaltullstyrelsens förslag.

Herr Lövgren i Nyborg har i sin motion upptagit det av generaltullsty- Herr Lövgrens

relsen i ovannämnda framställning först framlagda alternativet beträffande 1 yyJ>or9

rågummiplattor för skosulor, innefattande förslag om tullfrihet tör sådana

plattor.

Till stöd för sitt yrkande har motionären bland annat framhållit, att den

i propositionen föreslagna anmärkningen till tulltaxerubriken 634 skulle

medföra samma oegentlighet i tekniskt avseende, som hittills varit rådande,

nämligen att visst slag av rå kautschuk komme att innefattas bland arbeten

av mjuk kautschuk; rågummit förlorade givetvis icke genom valsning sin

karaktär av rågummi och överginge än mindre till att bliva ett arbete

av mjuk (vulkaniserad) kautschuk. Till stöd för sitt yrkande har motionären

vidare anfört följande.

»Beträffande den framförda synpunkten, att i förevarande fall storleken

av tullen borde anpassas i förhållande till det tullskydd, som vore fastställt

för den vara, vilken ifrågavarande rågummiplattor vore avsedda att ersätta,

må endast framhållas, att det synes riktigast, att frågan om tullskydd

avgöres med hänsyn till behovet av skydd för tillverkningen av den vara,

vilken skulle komma att träffas av tullen, oavsett vilket t ull skydd som ansetts

böra beredas andra artiklar med likartad användning, men vilkas

produktionsförhållanden te sig helt annorlunda. Då nu valsning av rå

kautschuk till sådana, för skosulor avsedda plattor, varom här är fråga, förekommer

endast vid produktionsorten, synes ett tullskydd för denna obetydliga

bearbetning vara omotiverat. Även om vid denna tullfrågas bedömande

hänsyn skulle anses böra tagas därtill, att rågummit i föreliggande fall

användes såsom ersättning för sulläder, synes tillverkningen av sistnämnda

vara tillräckligt skyddad genom det avsevärt högre pris rågummiplattorna

betinga i förhållande till sulläder. Då vidare ingen anledning lärer föreligga

att åsätta denna vara finanstull, synes tullfrihet böra beredas för densamma,

vilket lämpligen lärer kunna ske genom det av generaltullstyrelsen

i första alternativet framlagda förslaget.»

I motiveringen till den av herr Lithander väckta motionen har anförts, Herr Lithanatt

vid årets riksdag inom första kammaren väckts en motion, nr 11, om ders mofwnskrivelse

till Kungl. Maj:t rörande sänkning av tullen å galoscher samt att

bevillningsutskottet i betänkande nr 4 i anledning av sistnämnda motion dels

erinrat, att 1917 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 241) anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning av frågan, huruvida de i

tulltaxans avdelning IX upptagna tullsatserna för kautschuk och kautschuksBihang

till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 31 höft. (Nr M.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

TJtskottets

yttrande.

varor samt packningar av spånadsämnen kunde anses dåmera väl avvägda,

ävensom till riksdagen inkomma med det förslag till ändrade tullsatser, vartill

utredningen kunde föranleda, dels ock, under anförande att förslag i

nyssnämnda ämne vore att vänta till en kommande riksdag, hemställt, att

motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Herr Lithander

har vidare erinrat, att riksdagen hifallit bevillningsutskottets nämnda hemställan,

samt anfört, att av enahanda skäl frågan angående tullen å gummisulor

och gummiklackar borde anstå, till dess berörda utredning bleve slutförd.

Såsom ytterligare skäl för att avvakta utredningen har herr Lithander

framhållit, att kommerskollegium för gummisulor och gummiklackar föreslagit

en tull av 80 öre för kilogram, under det att i propositionen framlagts

generaltullstyrelsens förslag om tullens bestämmande till 50 öre för kilogram,

samt att nämnda skiljaktigheter berodde på olika åsikter rörande med vilka

i tulltaxan upptagna kautschuksvaror sulor och klackar i fabrikations- och

prishänseende närmast vore att jämföra, till bedömande av vilken fråga

emellertid någon utredning icke förebragts.

Av den av generaltullstyrelsen lämnade, ovan återgivna redogörelsen

framgår, att tillverkningen av s. k. rågummisulor för skodon försiggår å

produktionsorten för rågummi samt att råvaran behöver undergå endast eu

mindre väsentlig bearbetning för att erhålla de för användningen såsom

skosulor lämpliga dimensionerna. Den inhemska kautschuksindustrien har

således intet intresse av en tull på rågummisulor. Vidare är, på sätt generaltullstyrelsen

framhållit, priset på gummisulor så väsentligt mycket högre än

priset på sulläder, att den inhemska garveriindustrien beträffande tillverkningen

av sistnämnda vara i prisskillnaden har ett fullt tillräckligt skydd.

Även om vid fastställandet av tullbehandlingen av rågummisulor hänsyn

skulle anses böra tagas till nyssnämnda industris intressen, ligger häri följaktligen

icke heller något skäl för tullbeskattning av rågummisulor.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall

till det i herr Lövgrens i Nyborg motion framställda ändringsyrkandet, vilket

överensstämmer med det av generaltullstyrelsen såsom första alternativ framlagda

förslaget i frågan. Därmed vinnes även, att varan inordnas i tulltaxan

på ett med hänsyn till sin karaktär av rågummi lämpligare sätt än

det i propositionen framställda förslaget innebär.

Vad angår gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk har utskottet

ansett den i herr Lithanders ovannämnda motion åberopade omständigheten,

att utredning rörande avvägningen av de i tulltaxans avdelning

IX upptagna tullsatserna för kautschuk och kautschuksvaror m. m.

pågår, icke utgöra hinder för en jämkning av den nuvarande synnerligen

höga tullen å dessa artiklar. Beträffande därefter frågan om tullens bestämmande

till 50 eller 80 öre för kilogram har utskottet av de skäl, som före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

11

dragande departementschefen anfört, stannat vid att tillstyrka bifall till den

lägre i propositionen föreslagna tullsatsen.

Under åberopande av vad ovan anförts, får utskottet hemställa, Hemställan.

att riksdagen måtte

A) med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 202,

i vad den avser tullen å sardiner m. m., samt med avslag

å motionen II: 407 av herr Nyländer besluta,

1) att rubriken 168 a i gällande tulltaxa skall hava

följande ändrade lydelse:

Kvantitet

för tullbe- räkningen.

Tullsats.

Konserver — — — vikt inbe- räknad :

Kronor

öre

168a.

sardiner och tonfisk; ävensom

brissling(sprats)ochdylika Åsk- slag, inlagda såsom sardiner

1 kg.

25

2) att ändringen skall träda i kraft å dag som

Konungen bestämmer;

B) med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition nr

202, i vad den avser tullen å rågummiplattor m. m.,

icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas samt med

bifall till motionen II: 403 av herr Lövgren i Nyborg

ävensom med avslag å motionen II: 402 av herr Lithander,

besluta,

1) att rubrikerna 631 och 635 i gällande tulltaxa skola

hava följande ändrade lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Kvantitet

för tullbe- räkningen.

Tullsats.

631.

Kautschuk, guttaperka och ba-

Kronor

öre

lata, oarbetade, härunder in- begripna även för skosulor av- sedda plattor av rå kautschuk;

ävensom s. k. regenererat

gummi .................................

fria

Arbeten av mjuk kautschuk:

*635.

hov- och andra buffertar,

plattor, packningar och tät- ningar, ej särskilt nämnda;

ävensom s. k. gummi- klackar och gummisulor

1 kg.

50

2) att dessa ändringar skola träda i kraft å dag som

Konungen bestämmer;

C) besluta, att Kungl. Maj:ts proposition nr 202, i vad

den innehåller förslag till lydelse av följande tulltaxerubriker,

nämligen 353, 353 V2 och 358—360, samt av

anmärkning till avdelningen VIII A i tulltaxan, måtte

anses besvarad genom vad utskottet i sitt betänkande nr

46 rörande nämnda rubriker och anmärkning hemställt.

Stockholm den 20 maj 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

13

Närvarande:

vid beslut angående punkterna A och C:

herrar Röing, Wohlin*, Bärg*, Pers, Björnsson*, Boren*. Johan Bergman, Månsson i Furuvik.

Jönsson i Boa, Lithander, Bengtsson i Kullen, Alexis Björkman, Vrång*, Björklund*, Olsson i

Gävle, Granath* och Nilsson i Hörby*.

vid beslut angående punkten B:

herrar Röing, Wohlin*, Gustaf Nilsson i Kristianstad*, Rune*, Pers, Björnsson*, Johan Bergman,

Månsson i Furuvik, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Lithander, Lövgren i Nyborg*.

Jönsson i Slätåker, Andersson i Hedsta*, Åström, Vrång*, Björklund*, Granath*, Johansson i

Krogstorp* och Nilsson i Hörby*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Lithander.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 31 häft. (Nr U9.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:279 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 202 angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 6 i texten