Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, m. m.

1926-02-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:6, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bev Ulnmgsu. t skottets betänkande Nr tf.

1

Nr 6.

■ i Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1926 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning om vissa ändringar i

förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket, m. m.

I en den 7 januari 1926 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 36, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över flnansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914

(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.1

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. i förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

skola, 22 § 2 mom. i nedan angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett

belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i

fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med

nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

För inom riket tillverkad

vara

bor till riket införd vara

procent av

belopp för

procent av

priskurantpri-

setellervärdet

1 st.

1 kg.

set eller värdet

1 st.

1 kg- ;

öro

kr.

öre

.

kr.

Cigarrer .......................................

22

0.8

_

26

4

Cigarrcigarretter ...........................

29

O.t

32

2

_

Cigarretter ....................................

44

0.2

—

39

1

_

Röktobak ...................................

39

—

1

39

1.50 |

Tuggtobak ....................................

29

—

1

39

—

1.50 1

Snus .......................

37

—

0.5 0

39

—

1.50 |

\ Senaste lydelse, se 1924: 245.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 3 höft. (Nr 6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr €:

1 skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett

därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår

till högst 3.3 gram.

22 §.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,

skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt 18 §

belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare

för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma

prisknrantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta moment, med

samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 10 procent av varans priskurantpris

eller värde.

Till — - — avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1926.

dels ock bemyndiga Kungl. Maj;t att å statens vägnar med aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet träffa överenskommelse om ändring i det mellan

staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande

av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse

med följande förslag:

»Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är

överenskommelse träffad därom att § 8 femte stycket i kontraktet den 12

februari 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I övrigt må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent

och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond

samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5,000,000 kronor, jämväl

till andra fonder.»

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen m. m. får utskottet,

i den mån redogörelse ej lämnas bär nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Utskottet. Föreliggande proposition upptager i huvudsak två särskilda spörsmål. Så

Propositio- föreslås dels en höjning av den å tobaksvaror utgående värdeskatten och i

nens innehåll. gamband härmed en reglering nedåt av den å importerad tobaksvara utgående

licensavgiften dels ock ändrade grunder för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets

rätt att disponera uppkommen vinst. Härjämte hava ett par frågor

rörande önskemål inom tobakshandeln gjorts till föremål för omnämnande.

Överföring av Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflöto före den 1 juli 1924

vinst till skatt. _ bortsett från den kronoskatt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet hade

stämmelser att erlägga — i väsentligen tre olika former, nämligen dels såsom utdel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 3

ning å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels såsom tobaksskatt,

vilken utgick med belopp motsvarande vissa procent av priskurantpriset

eller varans värde, och dels såsom tullavgifter; till nämnda

inkomstformer kom såsom en fjärde den år 1922 införda särskilda skatten.

Genom eu den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 192, framlades 1924 ombland

annat vissa förslag till förändringar i tobaksbeskattningen. Dessa ^faks^e^

förslag inneburo i sina huvuddrag, att tullavgifterna å såväl råtobak som skattningen,

färdiga tobaksvaror överfördes till en efter stycketal respektive vikt utgående

skatt, i samband varmed till skydd för den svenska odlingen monopolets utövare

berättigades att tillgodoföra sig ett mot råtobakstullen svarande belopp

för varje inköpt kilogram av svensk tobak, att den ordinarie och den

särskilda skatten sammanslogos till en efter värdet utgående procentuell

skatt, att, med bibehållande i övrigt av ungefär den dåvarande sammanlagda

skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, 3 procent av totalomsättningens

belopp överfördes från vinst till skatt, i samband varmed den

i licensavgiften ingående andelen till monopolbolaget, som då utgick med

18 procent av priskurantpriset, begränsades till högst 14 procent av samma

pris, att skattesatserna de olika varuslagen emellan så avvägdes, att med

utgångspunkt från den dåvarande skattebelastningen den föreslagna överföringen

av vinst till skatt i huvudsak drabbade röktobak, som då var lågt

beskattad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, samt

därefter i fallande skala snus, cigarretter, tuggtobak och cigarrer, samt att

den sedan år 1922 införda merbelastning, som utöver tullen åvilade de importerade

varorna, bibehölls, ehuru med någon jämkning nedåt. Vidare

föreslogs ingående av avtal med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet om

tillägg till det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade

kontraktet angående utövande av svenska statens tobaksmonopol. Enligt

punkt 5 av detta tilläggsavtal skulle det åligga bolaget att vid fastställandet

av tobaksvaras priskurantpris så avväga den del av belastningen, som avsåge

att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknades högre än

som vore erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.

Till grund för den i propositionen nr 192 till 1924 års riksdag föreslagna

överföringen av viss vinst till skatt uttalade dåvarande departementschefen,

att den inkomst, som staten ville erhålla ur tobakshanteringen, för framtiden

borde i större utsträckning än som skett uttagas i form av skatt,

medan utdelningen å såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalet borde

kunna icke oväsentligt nedsättas. Den föreslagna överföringen förutsågs dock

bliva otillräcklig för nedbringande av vinsten till skäligt belopp i förhållande

till aktiekapitalet, och det förutsattes, att efter vunnen erfarenhet

rörande vinstöverföringens verkningar ytterligare sådan överföring skulle

bliva vidtagen genom åtgärder från statsmakternas sida.

Bevillningsutskottet vid 1924 års riksdag tillstyrkte i betänkande nr 35

de av Kungl. Maj:t i propositionen nr 192 framlagda förslagen. Ett par

s. 4 Kontrollera mot PDF

Beräkningen

av tobaksskatten

för

budgetåret

1925—1926.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr tf.

uttalanden av bevillningsutskottet i nämnda betänkande torde bär böra återgivas.

Beträffande ett motionsvis framfört yrkande om uteslutande av punkt 5

i förslaget till tilläggskontrakt med monopolbolaget rörande vinstens beräkning

vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris kunde utskottet icke

dela motionärens uppfattning. Bestämmelsen vore enligt utskottets förmenande

tvärtom nödig och nyttig i syfte att till allmänhetens fromma hålla

varupriserna nere vid det prisläge, som betingades av kostnaderna för varans

tillverkning och försäljning, av den för varan bestämda skatten samt av

skälig vinst å rörelsen. Att en sänkning av den under de senaste åren till

9 och 10 procent uppgående vinsten å preferensaktier, som vore tillförsäkrade

4 1/t procent och hade företrädesrätt till G procent, vore berättigad, därom

syntes icke mer än en mening kunna råda. Också hade givetvis den höga

vinsten i huvudsak framkallats av onormala förhållanden. Någon fara, att

icke preferensaktieägarna skulle erhålla vad de rimligen kunde begära, syntes

icke föreligga. För ett med monopolbolaget i viss mån jämförligt företag,

aktiebolaget vin- & spritcentralen, vore vinsträtten för preferensaktierna

bestämd till 7 procent, och det syntes vara anledning antaga, att denna

procentsats komrne att öva inflytande vid monopolbolagets bedömande av

vad som skulle enligt tilläggskontraktet anses vara skälig vinst. Utskottet

kunde alltså icke tillstyrka, att riksdagen bifölle det motionsvis framförda

yrkandet.

1924 års riksdag biföll, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan,

Kung. Maj:ts i propositionen nr 192 framlagda förslag samt tillkännagav

detta för Kungl. Maj:t i skrivelse den 9 maj 1924, nr 150, under åberopande

av utskottets, av riksdagen godkända betänkande nr 35.

Författningar i ämnet utfärdades den 20 juni 1924, varjämte Kungl. Maj:t

å statens vägnar samma dag med monopolbolaget träffade överenskommelse

av det innehåll, som i sistberörda proposition förutsatts.

I riksstaten upptogos för budgetåret 1924—1925 tobaksskatt med 50 miljoner

kronor och utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet med 9

miljoner kronor. För nämnda statsregleringsperiod utgjorde den behållna

inkomsten från tobakshanteringen 51,068,382 kronor 61 öre av tobaksskatt,

1,028,690 kronor 87 öre av särskild skatt å tobaksvaror och 8,990,000 kronor

såsom utdelning å stamaktierna i bolaget.

1 statsverkspropositionen till 1925 års riksdag beräknades för budgetåret

1925—1926 inkomsten av tobaksskatt till 50 miljoner kronor, och såsom utdelning

i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet upptogs med hänsyn till

punkt 5 i tilläggsavtalet ett belopp av 6,380,000 kronor.

Bevillningsutskottet vid 1925 års riksdag yttrade sig över berörda förslag

till beräkning av tobaksskatten i betänkande nr 45 (punkt 9). Med anledning

av bestämmelsen i punkten 5 av tilläggsavtalet anförde utskottet: De

prissänkningar å olika tobaksvaror, som av bolaget till följd av nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande A''r 6. 5

bestämmelse vidtagits eller kunde komma att vidtagas, måste, då tobaksskatten

till en del utginge i procent av priskurantpriset, medföra en minskning

av statens inkomster av tobaksskatten, under förutsättning ätt konsumtionen

ej väsentligen ökades. Det hade synts utskottet angeläget att.

därest en sådan minskning framträdde, Kungl. Maj:t redan vid början

av 1926 års riksdag framlade sådant förslag om höjning av skattesatserna

för tobak, som kunde erfordras för att inkomsten av tobaksskatten

för budgetåret 1925—1926 skulle komma att uppgå till minst 50 miljoner

kronor. Under framhållande därav hade utskottet ansett sig kunna godtaga

den av Kungl. Maj:t föreslagna beräkningen av tobaksskatten.

I enlighet med bevillningsutskottets förslag beslöt 1925 års riksdag att

för budgetåret 1925 — 1926 beräkna tobaksskatten till 50 miljoner kronor,

vilket riksdagen jämte vissa andra beslut tillkännagav för Kungl. Maj:t i

skrivelse den 6 juni 1925, nr 332, under åberopande av utskottets, av riksdagen

godkända betänkande nr 45.

Till det vid den föreliggande propositionen fogade utdraget av statsråds- Propositioprotokollet

har föredragande departementschefen, med åberopande av utförda

beräkningar, förklarat, att ändring av skattesatserna icke vore erforderlig i

ändamål att säkerställa den beräknade inkomsten av tobaksskatten för budgetåret

1925—1926.

Fullföljande de år 1924 i propositionen nr 192 framlagda och av bevillningsutskottet

och riksdagen godkända riktlinjerna i frågan om överförande

av vinst till skatt har i den föreliggande propositionen, i enlighet med vad

monopolbolagets styrelse föreslagit, framlagts förslag om höjning av värdeskatten

å alla varuslag av tobak med 4 procent samt om sänkning av maximum

för den monopolbolaget tillkommande andelen av licensavgiften vid

tobakshandlarnas import från 14 till 10 procent av varans priskurantpris

eller värde. Berörda förslag innefattas i det vid propositionen fogade förslaget

om vissa ändringar i monopolförordningen.

Rörande verkan i beskattningshänseende av detta förslag har föredragande

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört bland annat följande:

»Med de förordade skattesatserna torde man hava att påräkna en inkomst

av tobaksskatten av omkring 55,500,000 kronor för helt budgetår,

d. v. s. omkring 5.5 miljoner kronor mera än det i riksstaten för

innevarande budgetår beräknade beloppet. Å andra sidan torde utdelningen ä

de staten tillhöriga stamaktierna i bolaget bliva reducerad från 6,380,000

kronor till 3,770,000 kronor, och den bolaget åvilande kronoskatten kan ävenledes

förväntas bliva minskad. I fråga om kronoskatten gör sig minskningen

icke gällande för budgetåret 1926—1927; då inlevereras nämligen dylik skatt

avseende inkomsten av 1925 års rörelse. Däremot hänför sig den utdelning,

som skall tillgodokomma statsverket under nästkommande budgetår, till

bolagets verksamhet under år 1926. Det måste anses vara i överensstämmelse

med den tankegång, som ligger till grund för den nu föreslagna överföringen

från vinst till skatt, att blivande utdelning såvitt möjligt närmar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

sig den med hänsyn till de nya skattesatserna beräknade. Dessa skattesatser

synas mig därför böra bringas i tillämpning snarast möjligt under

innevarande år. Jag föreslår i sådant hänseende den 1 mars 1926. Vid

bifall till detta förslag torde tobaksskatten för budgetåret 1925—-1926 kunna

beräknas giva omkring 51.7 miljoner kronor.»

Fondaosätt- I förevarande proposition föreslås jämväl bemyndigande för Kungl. Maj:t

nm9‘ att å statens vägnar med monopolbolaget träffa överenskommelse om ändring

i det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontraktet

angående utövande av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse

med ovan intagna förslag. Detta förslag innebär, att i § 8 av

kontraktet, enligt vilken paragraf monopolbolaget äger att endast i vissa

angivna fall verkställa avsättning till fonder, den ändringen skulle vidtagas,

att, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å

stamaktierna med 13 procent, avsättning finge äga rum till vinstregleringsfond

samt, efter det vinstregleringsfonden uppginge till 5 miljoner kronor,

jämväl till andra, ej särskilt angivna fonder.

Till stöd för sistberörda förslag har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört bland annat att, då det med hänsyn till omfattningen

av bolagets verksamhet kunde erbjuda svårighet att verkställa affärsberäkningarna

så, att bolaget för varje år erhölle just den vinst, som förutsattes

i femte punkten av tilläggskontraktet, departementschefen — lika med

monopolbolagets styrelse, som framkommit med förslaget i fråga — ansåge,

att bolaget borde erhålla möjlighet till ytterligare fondbildning, samt i anslutning

därtill framhållit, att han icke funnit betänkligheter kunna resas

mot förslaget med hänsyn till de ovan återgivna, av riksdagen år 1924 godkända

uttalandena angående skälig norm för aktieutdelningen.

buskemål Rörande frågan om tobakshandlarnas ställning till tobaksmonopolet, vilken

fråga tidigare varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, hade till det vid

propositionen nr 192 fogade statsrådsprotokollet dåvarande departementschefen

gjort vissa uttalanden, återgivna å sid. 9 och 10 i det förevarande proposition

bilagda utdraget av statsrådsprotokollet. 1 berörda uttalanden förklarade sig

1924 års bevillningsutskott instämma samt tilläde: Utskottet insåge å ena

sidan till fullo vikten av att försäljningsorganisationen ordnades efter ekonomiska

och affärsmässiga principer till nedbringande av försäljningskostnaden.

Men å andra sidan hyste utskottet den uppfattningen, att, även inom den

ungefärliga ramen för de dåvarande försäljningskostnaderna, hänsyn i något

större utsträckning än dittills skulle kunna tagas till de olika handlaregruppernas

behov genom lämplig differentiering av rabattsatserna. Därvid borde

uppenbarligen i främsta rummet hänsyn tagas till sådana detaljhandlare som

utövade tobaksvaruförsäljning såsom huvudsaklig förvärvskälla. I övrigt

ville utskottet särskilt understryka vikten av förtroendefull samverkan mellan

: monopolbolaget och handelns utövare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 7

I sitt anförande till statsrådsprotokollet i förevarande ämne liar föredradragande

departementschefen redogjort för de överläggningar, som förts

rörande tobakshandlarnas förhållande till monopolbolaget i anledning av

bland annat ovan återgivna, av 1924 års bevillningsutskott gjorda och

av riksdagen godkända uttalanden i ämnet. Enligt departementschefens

anförande till nämnda protokoll hade monopolbolagets styrelse ansett differentiering

av rabattsatsen för olika detaljhandlare oförenlig med drivande

av bolagets rörelse enligt sunda affärsprinciper, i anledning varav förslag

om andra åtgärder till specialtobakshandlarnas förmån varit under övervägande.

Efter prövning av olika förslag hade monopolbolagets styrelse och

Sveriges tobakshandlares riksförbund förhandlat på grundval av följande av

bolagsstyrelsen i december 1925 framlagda förslag:

»1) Monopolbolaget åtager sig att bära kostnaderna för en avlösning av de

särskilda hänsyn mot tobakshandlandena, varå 1914 och 1924 års riksdagar

gjort häntydan, på de villkor och i enlighet med de grunder, som i punkterna

2)—9) här nedan angivas.

2) Ersättning utgår endast till tobakshandlande, som år 1918 varit i bolagets

böcker upptagen såsom tobaksspecialist samt i denna egenskap under

nämnda år erhållit ''avlösning’ enligt bolagets styrelses beslut den 9 januari

1918.

Ersättning utgår dock icke:

a) till handlande, som från bolaget uppburit bidrag i anledning av affärens

nedläggande;

b) till handlande, vars tobaksaffär efter 1918 års ''avlösning'' eljest upphört

eller överlåtits ä annan person, dock att, ifall affären genom innehavarens

frånfälle övergått till efterlevande make eller barn, överlåtelsen icke skall

utgöra hinder mot ersättnings utgående.

3) Ersättning utgår med ett belopp, motsvarande 8 procent ä den totalsumma,

för vilken vederbörande handlande enligt bolagets räkenskaper under

år 1924 inköpt tobaksvaror från bolaget, dock lägst med 1,200 kronor och

högst med 3,000 kronor.

I sådana fall, där det är uppenbart, att vederbörande handlandes försäljning

av bolagets varor är obetydlig i förhållande till handlandens försäljning

av andra varor, böra ersättningsbeloppen likväl minskas.

4) Fråga om ersättning skall prövas av en kommission av 3 personer, tillsatta

av Kungl. Maj:t (eller av kommerskollegium), därvid förutsättes, att

en medlem tages från bolaget och eu ur f. d. tobaksspecialisternas led.

5) Ansökan om ersättning skall vara avfattad enligt av bolaget fastställt

formulär samt ingivas till bolaget inom 6 månader från det denna överenskommelse

blivit på sätt i 9:de punkten sägs definitivt gällande.

6) Sveriges tobakshandlares riksförbund förklarar, att genom denna överenskommelse

de särskilda hänsyn gentemot tobakshandlandena, varå 1914 och

1924 års riksdagar gjort häntydan, blivit fullständigt och slutligt avlösta.

Varje handlande, som av kommissionen tillerkänts ersättning, skall dessutom

mot beloppets utfående skriftligen förklara, att han erhållit fullständig

och slutlig ersättning för ifrågavarande, av riksdagen åsyftade hänsyn.

Skulle en handlande hava underlåtit att inom den i punkt 5) stadgade tid

inkomma med ansökan om ersättning, är han icke dess mindre förlustig all

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

rätt för framtiden till ifrågavarande hänsyn. Denna bestämmelse skall gälla

vare sig handlanden tillhör Sveriges tobakshandlares riksförbund eller icke.

7) Bolaget förhinder sig att avsätta en fond av 600,000 kronor, som förräntas

efter 5 procent och varav avkastningen må användas till understöd

åt sådana f. d. tobaksspecialister, som på grund av ålderdom eller sjuklighet

finnas vara i särskilt behov därav. För att handlande skall kunna komma

i åtanke till sådant understöd, skall han uppfylla de förutsättningar, som i

punkt 2) här ovan äro bestämda för erhållande av ersättning varom där

sägs; dock att, ifall affär efter ''avlösningen’ år 1918 övergått från en

handlande till dennes barn, sådana icke kunna ifrågakomma till understöds

erhållande. För att erhålla understöd erfordras ytterligare, att sökanden

styrker, att han vid tiden för ansökan alltjämt bedriver handel med tobaksväror

i öppen butik.

Understöd sökes hos den i punkt 4) omförmälda kommission, vilken har

att pröva, om villkoren för understöds erhållande äro för handen, samt att

bestämma understödets belopp. Understöd må icke beviljas för mer än ett

år i sänder och må icke per år överstiga 200 kronor. Kommissionen skall

dock hava befogenhet att i särskilda fall, där så finnes lämpligt, åt person,

som kan antagas vara i stadigt behov av understöd, inköpa en livränta eller

på annat sätt genom ett engångsbelopp förmedla anordnandet av sådan persons

framtida försörjning.

Fonden tillhör bolaget och skall, sedan anledning att utdela understöd

enligt här givna principer icke vidare föreligger, tillika med odisponerade

räntor återgå till bolagets fria disposition.

Instruktion för kommissionen med de närmare bestämmelser, som må finnas

erforderliga, utfärdas av Kungl. Maj:t.

8) Bolaget förbinder sig att bära kostnaden för den i 4:de och 7:de punkterna

omförmälda kommissionens verksamhet till de belopp som Kungl. Maj:t

bestämmer.

9) Det förutsättes, att denna överenskommelse genom Kungl. Maj:ts försorg

i en eller annan form förelägges riksdagen till godkännande, och att

densamma jämväl antages av bolagets bolagsstämma.

Det förutsättes vidare, att, sedan denna överenskommelse blivit sålunda

godkänd samt genomförd, bolaget för framtiden skall vara oförhindrat att

i avseende å försäljning av dess produkter allenast tillämpa sådana affärsmässiga

grundsatser, som bolaget finner vara riktiga.»

Det nu återgivna avtalsförslaget innebär i huvudsak, att engångsgottgörelse

skall utgå till de tobakshandlare, vilka år 1918 varit i monopolbolagets böcker

upptagna »såsom tobaksspecialister och i denna egenskap under nämnda år

erhållit viss ersättning av bolaget. Den efter omsättningen utgående ersättningen

enligt tredje punkten av avtalsförslaget har av monopolbolagets

styrelse beräknats draga en kostnad av omkring 2 miljoner kronor.

Departementschefen har i sitt anförande till statsrådsprotokollet anfört,

att det icke vore otvivelaktigt, att ett avtal med ovannämnda innehåll

kunde grundas på de av riksdagen gjorda uttalandena eller att monopolbolaget

vunne det med avtalets genomförande avsedda syftet. Vid sådant

förhållande fann departementschefen sig icke beredd att för det dåvarande

tillstyrka någon åtgärd från statsmakternas sida i förevarande fråga. Det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 9

syntes emellertid departementschefen lämpligt, att vad som sålunda förekommit

bringades till riksdagens kännedom.

Till det vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet har departementschefen

slutligen redogjort för en till honom den 19 december 1925

ingiven framställning från svenska tobaksengrossisternas förening rörande

importhandelns ställning till tobaksmonopolet. Denna framställning har

departementschefen icke funnit skäl biträda.

Den i propositionen föreslagna höjningen av värdeskatten har utskottet

funnit väl avvägd och ägnad att tillgodose ovanberörda, av bevillningsutskottet

och riksdagen åren 1924 och 1925 uttalade önskemål.

Mot den nu föreslagna ändringen i det mellan staten och bolaget den

12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande av svenska

statens tobaksmonopol har utskottet icke haft någon erinran att framställa.

Emellertid har det icke undgått utskottets uppmärksamhet att, till följd

av berörda ändring av kontraktet, vinstmedel, som icke äro erforderliga

för rörelsens bedrivande, skulle komma att hopsparas hos bolaget. Det

synes därför böra tagas under övervägande, huruvida icke vid utgången

av avtalstiden en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade staten

omedelbar dispositionsrätt till de medel, som med de föreslagna bestämmelserna

skulle komma att fonderas hos bolaget.

Vad vidare angår frågan om åtgärder för tillgodoseende av specialtobakshandlarnas

önskemål, uttalade 1924 års bevillningsutskott den uppfattningen,

att, inom den ungefärliga ramen för de dåvarande försäljningskostnaderna,

hänsyn i något större utsträckning än dittills skulle kunna

tagas till de olika handlaregruppernas behov genom lämplig differentiering

av rabattsatserna. Mot en sådan åtgärds lämplighet ur merkantil synpunkt

hava starka betänkligheter rests från monopolbolagets sida. Då det här

ovan återgivna förslaget till ordnande av mellanhavandet mellan bolaget

och vissa återförsäljare torde tillgodose alla de berättigade anspråk på

gottgörelse, som kunna resas från deras sida, utan att därigenom åtgärder

tillgripas, som ur synpunkten av rörelsens affärsmässiga drivande befinnas

vara mindre tilltalande, anser utskottet det kunna försvaras, att

en uppgörelse träffas i huvudsaklig överensstämmelse med berörda förslag.

Därest en dylik överenskommelse kommer till stånd, anser utskottet, att

bolaget helt fullgjort de särskilda förpliktelser mot tobakshandlandena,

varå riksdagen år 1924 liksom år 1914 häntytt.

Slutligen har svenska tobaksengrossisternas förening i en till utskottet

i anledning av förevarande proposition ingiven skrift uppgivit, att genom

de år 1924 antagna skattesatserna importörernas ställning avsevärt försämrats.

På grund därav har föreningen anhållit, att antingen en omläggning

av beskattningen måtte äga rum eller ock åtgärder vidtagas för

inlösen av importfirmorna. Utskottet har emellertid icke funnit skäl att

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 3 höft. (Nr 6.) 2

Önskemål

inom importhandeln.

Utskottets

jfttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

under förhandenvarande förhållanden vidtaga någon åtgärd i anledning

av skriften.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 36,

1) antaga ovan införda förslag till förordning om

vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914

(nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket; samt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med

aktiebolaget svenska tobaksmonopolet träffa överenskommelse

om ändring i det mellan staten och bolaget

den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående

utövande av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig

överensstämmelse med ovan intagna förslag till

sådan överenskommelse.

Stockholm den 8 februari 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Wohlin, Gustal Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad,

Rune*, Boinan, Pers*, Boren, Johan Bergman, Månsson i Furuvik*, Jönsson

i Boa, Olsson i Ramsta, Johansson i Arkösund* Lithander, Hedlund i Östersund*

Olsson i Golvvasta* Bengtsson i Kullen*, Lövgren i Nyborg, Wahlmark och

Åström.

Icke närvarit vid justeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

11

Reservationer:

av herr Bergman, som ansett att tredje stycket å sid. 9 i utskottets betänkande

bort hava följande lydelse:

»Den nu föreslagna ändringen i det mellan staten och bolaget den 12

februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande av statens tobaksmonopol

synes med hänsyn till sitt huvudsyfte att begränsa den privata

vinstutdelningen vara välbetänkt. Emellertid---bolaget. Det synes

därför böra tagas under övervägande, huruvida icke vid utgången av avtalstiden

en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade staten omedelbar

dispositionsrätt till de medel som med de föreslagna bestämmelserna skulle

komma att fonderas hos bolaget. Därjämte synes det önskvärt, att redan

vid den ändring av § 8 femte stycket i kontraktet mellan staten och bolaget

av den 12 februari 1915 som är avsedd att nu vidtagas, bestämmelse meddelas

därom, att avsättning till ''andra fonder’ icke må äga rum utan Kungl.

Maj:ts prövning och medgivande i avseende på sådana fonders ändamål.»

av herr Lithander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.