Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och sockerindustri ävensom Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna 159 och 160 för oraffinerat socker i gällande tulltaxa.

1926-02-12 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1926:7, Betänkande, i anledning av väckta motioner om åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och sockerindustri ävensom Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubrikerna 159 och 160 för oraffinerat socker i gällande tulltaxa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1926 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och

sockerindustri ävensom Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrad lydelse av rubrikerna 159 och 160 för oraffinerat

socker i gällande tulltaxa.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 53 i

första kammaren av herr Jönsson m. fl. och nr 78 i andra kammaren av

herr Månsson i Erlandsro m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om företagande av skyndsam utredning

angående nödiga åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och

sockerindustri samt om framläggande för innevarande riksdag av det förslag,

vartill utredningen i fråga kan föranleda».

Även andra motioner, som avse åtgärder i syfte att trygga den inhemska

sockerbetsodlingen och sockerindustrien, hava hänvisats till bevillningsutskottet.

Ehuru nu åsyftade motioner äro väckta i anledning av Kungl.

Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag om sänkning av sockerskatten,

har bevillningsutskottet, som givetvis kommer att yttra sig över

sistnämnda förslag i vanlig ordning i sitt betänkande angående beräkning

av bevillningarna och som å andra sidan av uppenbara skäl måste skyndsamt

avgiva yttrande över de motioner, som avse åtgärder för sockernäringens

främjande, funnit nödvändigt att till omedelbar behandling upptaga

samtliga dessa motioner i ett sammanhang.

I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framställda förslag

om sänkning av sockerskatten hava väckts följande motioner av ovannämnda

innebörd, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 56 i första kammaren av herrar Pålsson

och Elof Andersson och nr 62 i andra kammaren av herr Jönsson i Revinge

m. fl., i vilka hemställts, »att den av Kungl. Maj:t föreslagna skattesänkningen

med 4 öre per kilogram socker endast skall gälla för inhemskt

sådant, producerat av vitbetor»;

dels de likalydande motionerna nr 57 i första kammaren av herr von

Geijer m. fl. och nr 59 i andra kammaren av herr Winkler m. fl., i vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 4 höft. (Nr 7.) 1

Motioner.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

hemställts, »att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 1 i vad densamma avser ändring av 21 § i förordningen den 19 maj

1922 angående beskattning av socker, besluta, att nämnda paragraf skall

från och med den 1 juli 1926 hava följande lydelse:

21 $.

1. För socker, som utlämnas från sockerfabrik eller allmänt sockernederlag,

skall med nedan angivna undantag erläggas skatt med 10 öre för varje

kilogram.

Skatt erlägges icke för sådant socker, som, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter, gjorts obrukbart till förtäring av människor (denaturerats)

eller som, under iakttagande av föreskrifterna i 27 §, utlämnats för överförande

till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller för utförsel ur

riket genom tullkammare under den kontroll och de villkor, som i tullstadgan

bestämmes för utförsel av nederlagsgods.

2. För socker, som införes till riket, skall vid utlämnandet samtidigt

med tull enligt tulltaxan till tullverket erläggas enahanda skatt av 14 öre

för varje kilogram; dock må obeskattat socker från tullkammare överföras till

sockerfabrik, allmänt sockernederlag eller annan tullkammare i den ordning,

tullstadgan föreskriver för försändning av oförtullat gods från tullkammare

till tullkammare, och med användande av förpassningsinlaga enligt av

generaltullstyrelsen fastställt formulär.

För socker, som enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor införes tullfritt, må jämväl frihet från sockerskatt

åtnjutas.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd

eller utebliven betalning gäller beträffande skatt för infört socker vad i tullstadgan

finnes föreskrivet rörande tullavgifter;»

dels ock motionerna nr 131 i första kammaren av herr Clemedtson och

nr 262 i andra kammaren av friherre Lilliecreutz, i vilka hemställts, »att

riksdagen, under förutsättning att riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

framställda förslag om sänkning av sockerskatten eller

eljest beträffande nämnda skatt beslutar en sänkning, som avser även det

socker, som införes till riket, måtte besluta motsvarande höjning av sockertullen

att träda i kraft samtidigt med skattesänkningen».

Den i motionen nr 57 i första kammaren och nr 59 i andra kammaren

föreslagna lydelse av 21 § skiljer sig endast därutinnan från den i statsverkspropositionen

föreslagna, att för socker som införes till riket skattesatsen

14 öre är i motionerna bibehållen. De båda nu nämnda motionerna hava

således samma innebörd som motionerna nr 56 i första kammaren och nr

62 i andra kammaren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 3

I förevarande sammanhang har bevillningsutskottet även upptagit till

behandling en till utskottet hänvisad, den 31 december 1925 dagtecknad

proposition nr 13, i vilken Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen

dels besluta, att rubrikerna 159 och 160 i den vid förordningen den 9

juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa skola

erhålla följande ändrade lydelse:

Socker:

oraffinerat:

159 polariserande mer än 98 procent

160 polariserande högst 98 procent ..

Anm. l. — — — _ _ _ _ _

Anm. 2. — — — — — _ _ _

Kvantitet

för tull- beräkningen

Tullsats

Kronor

öre

1 kg.

10

1 kg.

07

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag som Konungen

bestämmer.

Då bevillningsutskottet nu går att yttra sig rörande de föreliggande förslagen,

vill utskottet till en början erinra om den ståndpunkt, riksdagen

under senare år vid upprepade tillfällen intagit, då fråga varit om att genom

tullförhöjningar understödja betryckta näringar. I enlighet med förslag av

bevillningsutskottet har riksdagen iakttagit regeln att icke vidtaga åtgärder,

som måste verka fördyrande på allmänt brukliga livsförnödenheter och därför

måste i sin mån medföra stegring i produktionskostnaderna för våra

näringar. Då nu Kungl. Maj:t ansett det statsfinansiella läget medgiva en

nedsättning av sockerskatten, skulle uppenbarligen den härmed åsyftade nedsättningen

i priset för en viktig förnödenhet, vilken förbrukas i ungefär lika

stor omfattning oberoende av förmögenhetsställning, förfelas, därest sådana

anordningar skulle träffas, genom vilka skattesänkningen komme att antingen

gälla endast det inhemska sockret eller motvägas av en tullförhöjning.

Bevillningsutskottet, som intager enahanda principiella ståndpunkt

som funnit uttryck i den nyss angivna av riksdagen följda regeln, är följaktligen

i princip motståndare till varje förslag av nämnda innebördMot

dylika förslag resa sig betänkligheter även ur den synpunkten, att

sockernäringen åtnjuter ett i jämförelse med andra grenar av jordbruksnäringen

högt skydd. Icke heller de särskilda omständigheter, som i fråga

om sockerbetsodlingen åberopas, hava synts utskottet vara av den natur, att

de innebära skäl för ett frångående av en hittills konsekvent intagen ståndpunkt.

Visserligen är sockerproduktionen för vissa stora delar av landet i

Propositionen

nr 13.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

olika hänseenden av största vikt och är därigenom även för folkhushållningen

i dess helhet av stor betydelse, men dels får detta förhållande icke

bortskymma, att andra näringar av likaledes stor betydelse för landet befinna

sig i än större trångmål, och dels måste tillses, huruvida de vägar, som föreslås

eller eljest erbjuda sig för sockerproduktionens understödjande, äro framkomliga

och kunna av bevillningsutskottet förordas. Till en undersökning,

huru i sistberörda hänseende ma förhålla sig, skall utskottet nu övergå.

Vad först angår motionerna nr 56 i första kammaren och nr 62 i andra

kammaren samt nr 57 i första och nr 59 i andra kammaren, i vilka föreslagits,

att skattesänkningen skulle gälla endast det inhemska sockret, har

utskottet efter undersökning funnit och av vederbörande i utrikes- och handelsdepartementen

fått bekräftat, att på grund av bestämmelser i vissa handelstraktater

invändningar skulle kunna göras mot en dylik lagstiftning

Redan av detta skäl har utskottet ansett uteslutet att anlita den i de fyra sistnämnda

motionerna anvisade utvägen att understödja den inhemska sockerframställningen.

Då ifrågavarande motioner, såsom ovan nämnts, äro väckta

i anledning av ett av Kungl. Maj:t i fråga om sockerskatten avgivet föislag,

som icke behandlas i detta betänkande, har utskottet velat undvika att nu

avgiva slutligt yttrande i anledning av desamma. Utskottet kommer därför

att giva sin hemställan i anledning av dessa motioner formen av ett förslag

till beslut av innebörd, att den sockerskatt, som innevarande riksdag kan

komma att i sinom tid besluta, kommer att utgå efter enahanda skattesats

för inhemskt och för utländskt socker.

De förslag, som skulle kunna ifrågakomma, äro således dels det, som innefattas

i motionerna nr 131 i första kammaren och nr 262 i andra kammaren

och avse en mot skattesänkningen svarande höjning av sockertullen, och dels

de förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag

i ämnet, vilket framlagts i motionerna nr 53 i första kammaren och nr

78 i andra kammaren.

Vid bedömandet av dessa förslag har bevillningsutskottet beaktat följande.

Det ingångna kontraktet angående betodling till Svenska sockerfabriksaktiebolaget

under åren 1924, 1925 och 1926 har av Skånes betodlares centralförenings

styrelse uppsagts under åberopande av prisläget å sockermarknaden,

och uppsägningen har godkänts av bolaget. Därefter hava förhandlingar

angående villkoren för hetodlingen förts mellan parterna under ledning av

vice häradshövdingen E. Wehtje såsom av parterna utsedd ordförande, över

nämnda förhandlingar har häradshövdingen Wehtje i en till de båda styrelserna

ställd skrift lämnat en utförlig redogörelse, av vilken utskottet erhållit

tillfälle att taga del. Av redogörelsen framgår, att enligt det förslag, bolaget

slutligen framlagt, priset för 100 kilogram betor med en sockerhalt av 16

procent vid gällande låga krossmelispris, vilket efter avdrag av skatt beräknats

till 40 öre, skulle uppgå till endast omkring 2 kronor 21 öre, att betodlarföreningen

uppställt en bestämd fordran på ett minimipris av 3 kronor 15 öre för 100 kilogram

betor med nämnda sockerhalt, ett pris som motsvarade det beräknade själv
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 5

kostnadspriset men som enligt bolagets förslag uppnåddes först vid ett genomsnittligt

krossmelispris av 55 öre, samt att sockerbolaget förklarat sig icke

kunna ikläda sig någon ytterligare garanti utöver den i det nyssnämnda

slutliga förslaget avgivna. Vidare har uppgivits, att medelsockerhalten hos

betor, avverkade vid Svenska sockerfabriksaktiebolagets fabriker under åren

1915—1924, utgjort 17.2 procent, vadan för betor med sistnämnda sockerhalt

priset enligt bolagets beräkningsgrunder skulle utgöra 2 kronor 40 öre för

100 kilogram betor vid ett krossmelispris av 40 öre. I redogörelsen har vidare

meddelats, att, sedan det visat sig för det dåvarande omöjligt att bringa

parternas ståndpunkter närmare varandra, ordföranden låtit med förhandlingarnas

fullföljande tills vidare anstå.

Till en början har det synts utskottet sannolikt, att förhandlingarna icke

komma att återupptagas, förrän parterna fått del av den ståndpunkt, riksdagen

kommer att intaga till de nu föreliggande motionerna. Det är denna

uppfattning, som för bevillningsutskottet varit avgörande, då utskottet, på

sätt ovan nämnts, funnit sig böra redan nu upptaga frågan till behandling.

Med ledning av vad ovan meddelats rörande förhandlingarna torde man få

anse, att, därest parterna icke kunna genom fortsatt ömsesidigt tillmötesgående

komma till fullt samförstånd, vad som från statens sida skulle erfordras för

att överbygga klyftan dem emellan skulle hänföra sig endast till sådana fall,

då krossmelispriset vore särskilt lågt. En dylik uppgift är en förhöjning av

sockertullen, som givetvis utövar sin prishöjande inverkan oberoende av prisläget

för krossmelis, uppenbarligen icke ägnad att fylla. Vad sålunda anförts

innefattar för bevillningsutskottet ett avgörande skäl att icke förorda

bifall till motionerna nr 131 i första kammaren och nr 262 i andra kammaren

om höjning av tullen å socker.

Under utskottsbehandlingen av förevarande motioner har föreslagits, att

utskottet måtte vidtaga åtgärder för att få till stånd en utredning, syftande

till att under vissa förutsättningar genom ett statsingripande säkerställa betodling

inom landet i önskvärd utsträckning. Av den för sistnämnda förslag

framförda motiveringen har framgått, att tanken varit, att staten skulle

under vissa förutsättningar garantera sockernäringen ett understöd i penningar.

Följaktligen skulle, därest förutsättningarna komme att inträda,

förslaget medföra anvisande av ett anslag på riksstaten. De utredningar,

vilka enligt förslaget utskottet skulle söka få till stånd, komme följaktligen

att sträcka sig utom området för bevillningsutskottets grundlagsenliga uppgifter.

Denna omständighet har, oavsett andra invändningar som må kunna

göras mot nu ifrågavarande förslag, föranlett utskottet att avslå detsamma.

Vad slutligen angår den i två av motionerna, nr 53 i första kammaren

och nr 78 i andra kammaren, anvisade utvägen att avlåta en skrivelse till

Kungl. Maj:t i ämnet, har bevillningsutskottet icke funnit påkallat, att densamma

anlitas. Ett skrivelseförslag i sådan positiv form som i sistnämnda

motioner ifrågasatts har bevillningsutskottet, med den allmänna uppfattning

i frågan som utskottet i det föregående utvecklat, i varje fall icke funnit sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

kunna förorda. Det synes dessutom böra närmast ankomma på parterna att,

därest de så finna nödigt, hos Kungl. Maj:t göra framställning om medling.

För övrigt anser sig utskottet kunna förutsätta, att Kungl. Maj:t icke kommer

att lämna någon lämplig åtgärd oförsökt för att befordra åvägabringandet

av en rimlig överenskommelse emellan betodlarna och sockerbolagen.

Propositionen nr 13 avser en ändring av tulltaxerubrikerna för oraffinerat

socker. Importen av denna vara har kommit att omfatta jämväl annat slag

än kolonialsocker och en anpassning av rubrikerna efter den sålunda inträdda

förändringen har ansetts behövlig.

Utskottet, som tillåter sig hänvisa till vad chefen för finansdepartementet

till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anfört, har i likhet med

departementschefen funnit en ändrad avfattning av nämnda rubriker påkallad.

Mot det i propositionen framlagda förslaget härutinnan har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna

1:56 av herrar Pålsson och Elof Andersson och

II: 62 av herr Jönsson i Revinge m. fl. samt de likalydande

motionerna I: 57 av herr von Geijer m. fl. och

II: 59 av herr Winkler m. fl., måtte besluta, att, oavsett

den ståndpunkt riksdagen kan komma att intaga till

frågan om sockerskattens höjd, skatten för socker, som

framställts av inom landet odlade vitbetor, skall utgå

efter enahanda skattesats som skatten för socker, som

införes till riket;

2) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

proposition nr 13 samt med avslag å motionerna 1:131

av herr Clemedtson och II: 262 av herr Lilliecreutz,

dels besluta, att rubrikerna 159 och 160 i den vid

förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

inkommande varor fogade tulltaxa skola erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 7

Kvantitet

för tullbe- räkningen

Tullsats

Socker:

Kronor

öre

159

oraffinerat:

polariserande mer än 98

procent................

1 kg.

1 kg.

|

10

H7

160

polariserande högst 98 pro- cent ..................

Anm. 1. — — — — —

Anm. 2. — — — — —

U i

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å

dag som Konungen bestämmer;

3) att de likalydande motionerna I: 53 av herr Jönsson

m. fl. och II: 78 av herr Månsson i Erlandsro m. fl.

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1926.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande:

vid beslut angående punkterna Iso och 3:o:

herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad, Bune

Bärg, Boman, Pers, Björnsson, Bore», Johan Bergman, Månsson i Furuvik*, Jönsson i Boa,

Ulsson 1 Ramsta, Johansson i Arkösund, Lithander, Hedlund i Östersund*, Bengtsson i Kullen*

Lovgren i Nyborg och Nilsson i Hörby*.

vid beslut angående punkten 2:o:

herrar Röing, Wohlin, Gustaf Nilsson i Kristianstad, Johan Nilsson i Kristianstad, Rune

Bärg, Boman, Pers, Björnsson, Boren, Johan Bergman, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta,’

Johansson 1 Arkösund, Lövgren i Nyborg, Björklund, Nyländer och Olsson i Gävle.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

Reservationer:

av herr Röing, som anfört:

»Under de 23 riksdagar, som jag tillhört andra kammaren, har jag —

frånsett åren under världskriget — endast vid några få tillfällen ansett

sådana omständigheter föreligga, att jag kunnat giva min röst till förmån

för ett statsingripande i vårt näringsliv. Erfarenheten från både vårt land

och från andra länder borde ha lärt oss att endast under alldeles särskilda

förhållanden ett statsingripande är till nytta för landet. Jag anser, att

som regel friheten är den säkraste förutsättningen för ett sunt näringsliv.

Då jag tillfölje de väckta motionerna i sockerfrågan försökt att förutsättningslöst

bedöma den nuvarande situationen på sockermarknaden, har jag

kommit till den uppfattningen, att förhållandena för tillfället äro sådana,

att jag håller för högst sannolikt, att icke ens tillnärmelsevis en så pass

stor betodling, som är önsklig, kommer till stånd, såvida icke ett statsingripande

beslutas av riksdagen. Sockerröret odlas nämligen numera i så

ökad utsträckning och rörsockret försäljes för närvarande till så ytterst

låga priser, att icke blott den svenska utan även den europeiska betodlingen

i allmänhet är i fara. Under mitt arbete i 1911 års trustkommitté,

vilken kommitté som bekant utredde frågan om sockerindustrins behov

av tullskydd, under mitt arbete under världskriget som sakkunnig med

uppdrag att utarbeta förslag till av staten garanterat betpris, och även

under mitt arbete i bevillningsutskottet, då sockerfrågan under de sista

20 åren behandlats, har jag ofta haft anledning uppgöra och granska uppgjorda

produktionskalkyler för betodling och inhemsk sockerproduktion.

En dylik arbetsuppgift är således för mig icke främmande. Såvitt jag av

gjorda utredningar kan bedöma, kan den inhemska sockerindustrien, även

om denna industri i sina produktionskalkyler icke beräknar någon som

helst vinst å i företagen nedlagt kapital, tillfölje det nuvarande abnormt

låga priset å rörsocker icke betala betodlarna ett pris för betor, som ens

tillnärmelsevis motsvarar det ekonomiska utbyte, som lantbrukaren kan

beräkna, i den händelse han lägger om sin odling och odlar andra produkter

än betor. Och då har jag självklart medräknat alla de indirekta

fördelar, som lantbrukaren har av betodling. Har jag rätt i denna min

uppfattning, så är den svenska betodlingens existens för tillfället i fara,

och det gäller i så fall att undersöka, om det inom en viss ekonomisk

ram är för landet gagneligt att genom ett provisoriskt statsingripande

under vissa övergångsår säkerställa denna odling. Det gäller för var och

en att beakta, innan han intager ståndpunkt till den föreliggande frågan,

att det icke i den nuvarande situationen kan vara berättigat att vidtaga

ett statsingripande för att skydda betodlarnas eller aktieägarnas i de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer. 9

svenska sockerbolagen privatekonomiska intressen, och såvida jag har

mig bekant hava icke dylika krav framställts. De lantmän, som odla

betor och vilka som regel bruka Sveriges bästa jord, äro icke i behov

av något ytterligare statsunderstöd utöver det de redan nu hava. De kunna,

som jag redan antytt, under nuvarande förhållanden lägga om sin odling

och förtjäna mer på denna än om de fortsätta med sin betodling även om

de erhålla ett så pass högt pris som 3 kronor per 100 kilogram eller något

däröver för betor med en normal sockerhalt av 17.2 procent. Även inom

sockerindustrien synes den uppfattningen råda, att ett statsingripande ej

bör äga rum för att möjliggöra utdelning till aktieägarna, om man får

döma av en intervju med Svenska sockerfabriksaktiebolagets verkställande

direktör, i vilken han förklarar, att detta bolag är villigt uppgöra betkontrakt

på basis av en produktionskalkyl, varigenom bolagets samtliga

kostnader bli täckta, men vilken kalkyl icke upptager någon vinst för utdelning

till aktieägarna. Ben enda anledningen, varför jag önskar skydda

och trygga den inhemska betodlingen genom ett tillfälligt statsingripande

under vissa brydsamma övergångsår, är den, att jag anser denna odlings

bevarande under vissa förutsättningar vara ett riksintresse av betydelse.

En av dessa förutsättningar är, att statsgarantin är provisorisk och dess

konsekvenser kunna begränsas inom en viss ekonomisk ram. Det bär gällt

för mig att komma till en uppfattning, huru stora utgifter en statsgaranti

kan komma att medföra. Jag anser, att om staten genom sin garanti gör

ett offer, så böra de båda andra parterna, betodlarna och sockerindustrien

även göra sina offer. Enligt min uppfattning böra betodlarna förbinda

sig att odla betor i önskvärd utsträckning till ett vida lägre pris, än de nu

fordra eller till cirka 2 kronor 80 öre per 100 kilogram för betor med en

sockerhalt av 17.2 procent eller motsvarande pris för betor med en sockerhalt av

16 procent. Sockerbolagen böra förbinda sig att avsluta betkontrakt på basis

av dagens sockernotering enligt en produktionskalkyl, som täcker bolagens

samtliga produktionskostnader och skäliga avskrivningar å byggnader och

maskiner men som icke upptager någon ränta för anläggnings- eller driftkapital

utan endast verkliga skuldräntor, som tillfölje erhållna lån måste

betalas. Under sådana förhållanden minskas utgiftssumman i Svenska

sockerfabriksaktiebolagets produktionskalkyl med ett avsevärt belopp.

Staten garanterar sockerbolagen att, om sockerpriset ej stiger, betala skillnaden

mellan 2 kronor 80 öre och det betpris, som sockerbolagen genom

den nyss angivna beräkningen kunna betala på basis av dagsnoteringen å

socker. Statens eventuella kostnader för garantin böra icke uttagas genom

konsumtionsskatt utan genom direkt beskattning, alldenstund det är ett

statsintresse och icke ett konsumentintresse, som föranleder statsingripandet.

I den händelse priset skulle komma att stiga under det kommande

konsumtionsåret, skall överpriset fonderas av sockerbolagen, och uppstår

tillfölje prisstegring en dylik fond, bör staten helt och fullt återfå alla

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 7 samt. 4 höft. (Nr 7.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

utlägg för statsgarantin, innan någon av de andra parterna äger rätt

disponera någon del av den hopsamlade fonden.

Skulle frågan kunna lösas på ett dylikt sätt, innebär det, att statsgarantins

ekonomiska- ram kan begränsas till föga mer än hälften av den utgiftssumma,

som vissa motionärer tänkt sig, och ett dylikt provisoriskt offer

anser jag staten bör göra för att säkerställa den inhemska betodlingen under

vissa övergångsår. Vid bedömande av betodlingens betydelse för vårt land

får man icke förbise, att vid omläggning från betodling till odling av spannmål

och foderväxter minskas arbetstillfällena (jordbrukets arbetsbehov) med

cirka 40 procent samt avkastningen i skördeenheter med 30 å 40 procent.

Som jag förut framhållit, anser jag, att statsingripandet är försvarligt

endast om det göres provisoriskt och böra noggranna bestämmelser utarbetas,

så att åtgärden verkligen blir ett provisorium. Det kaos, som för närvarande

är rådande på sockermarknaden, måste med all sannolikhet inom

den närmaste framtiden framkalla en internationell överenskommelse. Skulle

det mot förmodan visa sig, att de nuvarande onormala förhållandena vå

sockermarknaden bli konstanta, bör den provisoriska statsgarantin omedelbart

upphöra och även det nuvarande tullskyddet för betodlingen successivt

avskrivas, så att betodlarna i en sådan situation omlägga sin odling

till den mest lönande.

Vid motionernas behandling i bevillningsutskottet meddelade jag utskottets

ledamöter det resultat, till vilket jag genom mina undersökningar kommit,

liksom ock de linjer, efter vilka jag genom ett provisoriskt statsingripande

ansåg frågan bäst borde lösas. Med det förtroendefulla samarbete,

som äger rum mellan de sittande regeringarna och bevillningsutskottet, ansåg

jag onödigt att tillstyrka bifall till vissa motionärers förslag om skrivelse

till Kungl. Maj:t med anhållan om regeringens ingripande i betkonflikten.

Jag föreslog därför, i den händelse det genom en votering

konstaterades, att det inom utskottet förefanns en majoritet för ett provisoriskt

statsingripande under vissa förutsättningar, att utskottet skulle uppdraga

åt presidiet att meddela regeringen denna majoritens uppfattning samt

även anhålla att regeringen på lämpligt sätt ville ingripa för att få ett betavtal

till stånd på i huvudsak av mig angivna grunder, sedan inom jordbruksdepartementet

de olika produktionskalkylerna granskats av sakkunniga

personer. Detta mitt förslag blev emellertid av utskottet förkastat med 11

röster mot 9. Jag är övertygad om, att, vilket beslut riksdagen än kommer

att fatta tillfölje det föreliggande utskottsbetänkandet, statsrådet och chefen

för jordbruksdepartementet kommer att med uppmärksamhet följa de pågående

underhandlingarna om ett nytt betkontrakt och att noggrant låta

granska de föreliggande produktionskalkylerna. Skulle det visa sig, att ett

betavtal ej kan komma till stånd annat än genom ett statsingripande,

hoppas jag, att regeringen framlägger för riksdagen ett förslag av provisorisk

natur, varigenom den inhemska betodligen säkerställes under en viss

övergångstid, då abnorma förhållanden äro rådande.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

samt av herrar Wohlin, Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, Borell,

Jönsson i Boa, Lithander, Bengtsson i Kullen och Nilsson i Hörby, vilka

anfört följande:

»Såsom framhålles i de i ärendet väckta motionerna, har det internationella

sockerpriset under senare tid starkt sjunkit. New-York-noteringen å socker

{centrifugal 96") var under år 1924 i medeltal 5.9 cents per lb, men hade

under månaderna oktober—november 1925 fallit till 3.9 cents per lb. Den

svenska partiprisnoteringen å bitsocker var under år 1924 i genomsnitt

omkring 80 kronor per 100 kilogram, men under oktober—november 1925

omkring 57 kronor per kilogram. Detta fall i sockerpriset får i första

rummet tillskrivas den under de senare åren starkt ökade produktionen

av rörsocker å Cuba och i andra rörsockerproducerande länder samt den

av särskilda åtgärder främjade konkurrens till låga priser av betsocker

på den europeiska marknaden, som bedrives av Tchekoslovakien m. fl.

länder i Europa.

Som följd av dessa förhållanden har sockerbetsodlingen och produktionen

av betsocker inom åtskilliga europeiska stater råkat i eu kris, som allvarligt

hotar förstnämnda viktiga odling. Denna kris kastar även i vårt land

sin skugga framför sig med avseende å instundande betkampanj, och

det är med hänsyn härtill naturligt, att frågan, på sätt som skett, genom

motioner bragts under innevarande riksdags prövning. Sedan det mellan

Skånes betodlares centralförening och Svenska sockerfabriksaktiebolaget

på våren 1924 träffade avtalet angående villkoren för sockerbetsodling under

åren 1924 — 1926 blivit uppsagt, hava förhandlingar mellan parterna om ett

nytt avtal under någon tid pågått, utan att en överenskommelse hittills

kunnat träffas. På grund av sockerprisets nuvarande låga nivå är o svårigheterna

att ena parterna stora. Ehuru vi givetvis icke kunna göra något

bestämt uttalande om utsikterna för en överenskommelse under den närmaste

framtiden, anse vi likväl situationen vara sådan, att en fullständig

passivitet från statsmakternas sida icke är tillrådlig. Vi hava för den skull

med anledning av de väckta motionerna samt av erhållna upplysningar i

övrigt icke kunnat underlåta att överväga, vilka åtgärder som enligt vår

mening böra av riksdagen vidtagas i ärendet.

Vi utgå härvid från uppfattningen, att det måste anses vara ett riksintresse

att trygga betodlingen och råsockerfabrikationen, vilkas inställande

eller reducering till ett minimum skulle komma att svårt skada hela det

ekonomiska livet i de delar av landet, där ifrågavarande näringar bedrivas.

Icke minst skulle härigenom skapas en arbetslöshet, som komme att få vidsträckta

verkningar även utöver gränserna för de sockerbetsodlande provinserna,

och som givetvis komme att menligt påverka vårt lands ekonomi

över huvud taget. Jämväl med avseende å vår handelsbalans skulle betodlingens

och råsockerfabrikationens nedläggande medföra mycket ogynnsamma

följder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. Reservationer.

Förutsättningen för ett ingripande från statens sida måste givetvis vara,

att en överenskommelse kan komma till stånd mellan betodlarna och sockerbolaget,

som säkerställer betodlingen. I frågans nuvarande läge synes det

oss icke möjligt att närmare ingå på spörsmålet, huru denna överenskommelse

bör läggas, eller att göra några uttalanden angående den lämpligaste

formen för det förutsatta statsingripandet eller omfattningen av dettaEmellertid

skulle det enligt vår mening främja tillkomsten av en uppgörelse,

därest från Kungl. Maj:ts sida åtgärder skyndsamt vidtoges för åvägabringande

av en opartisk undersökning av förhandlingsläget. I samband härmed synes

oss Kungl. Maj:t böra pröva de nu i motionerna föreslagna eller eljest

angivna olika utvägarna att genom ett statligt ingripande möjliggöra uppgörelsen.

Ur principiell synpunkt vilja vi i detta sammanhang endast tilllägga,

att betodlingen och sockerindustrien i visst avseende intaga en särställning

bland landets icke monopoliserade näringar, i det att det producerade

sockret beskattas genom en särskild accis och näringen därigenom lämnar

ett särskilt tillskott till statskassan. Ett statsingripande i här förevarande

fall lärer vid sådant förhållande icke kunna anses medföra prejudicerande

verkningar.

Med anledning av vad sålunda anförts, och då initiativet till ett statsingripande

synes oss tillkomma Kungl. Maj:t, anse vi oss böra tillstyrka bifall

till de i första kammaren av herrar Jönsson i Slätåker m. fl. och i andra

kammaren av herrar Månsson i Erlandsro m. fl. väckta likalydande motionerna

I: 57 och II: 78; och få vi alltså hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om skyndsam utredning angående nödiga åtgärder

för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och sockerindustri

samt om framläggande för innevarande riksdag

av det förslag, vartill utredningen ifråga kan föranleda.»

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:45 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och sockerindustri ävensom Kungl. Maj:ts propositi s. 1 i texten