Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt korrekturläsaren Carl Oskar Lundin.

1926-02-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1926:15, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt korrekturläsaren Carl Oskar Lundin.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

3

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1926 kl. 12 in.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt korrekturläsaren

Carl Oskar Lundin.

I två till bankoutskottets förberedande behandling hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena i första kammaren under nr 61 av herr von Geijer

och den andra i andra kammaren under nr 122 av herrar af Ekenstam

och Hagman, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja korrekturläsaren

i riksdagens tryckeriexpedition C. O. Lundin för hans återstående livstid

en årlig pension av 1,500 kronor från och med den dag avsked i vederbörlig

ordning beviljas honom».

Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört följande:

»Vid innevarande riksdag har till korrekturläsare antagits f. d. faktorn

Carl Oskär Lundin. Lundin uppnår emellertid enligt vad bifogade åldersbevis

utvisar den 9 nästkommande februari 82 år och synes med hänsyn

till av denna höga ålder föranledd försvagad hörsel icke höra någon längre

tid kvarstå i tjänst.

Lundin antogs år 1905 till motläsare i riksdagens tryckeriexpedition och

har sedermera oavbrutet varit anställd som tjänsteman i denna expedition,

med placering från och med år 1907 som korrekturläsare, och omfattar

således denna hans tjänstgöring sammanlagt mera än 21 år. Lundin kar

jämväl tjänstgjort vid samtliga under denna tid infallande urtima riksdagar.

Enligt tryckeriföreståndarens härmed vidfogade intyg har Lundin under den

tid, denne samarbetat med honom, med samvetsgrannhet, nit och mönstergill

punktlighet fullgjort sina åligganden.

Vid sådant förhållande synes Lundin, som är för sin utkomst beroende av

sin inkomst från riksdagen, vid sitt frånträdande av sin tjänst som korrekturläsare

böra komma i åtnjutande av pension.

Vid två särskilda tillfällen under senare år har riksdagen i anledning av

väckta motioner berett korrekturläsare inom tryckeriexpeditionen pensioner,

nämligen år 1914 (se bankoutskottets utlåtande nr 7 vid 1914 års B-riksdag)

åt korrekturläsaren H. A. Brander, och år 1919 (se bankoutskottets utlåtande

nr 26) åt korrekturläsaren G. M. Karlström. Brander hade därvid varit anställd

som tjänsteman i tryckeriexpeditionen i närmare 35 år samt Karlström i

över 25 år. Bägge dessa korrekturläsare tillerkändes en årlig pension av

1,500 kronor. Jämväl Lundin synes böra komma i åtnjutande av en penison

å enahanda belopp. Då Lundin vid sitt antagande som korrekturläsare innevarande

år förklarats skyldig att avgå, så fort han beretts pension, torde

pensionsrätten böra inträda omedelbart efter ett riksdagens bifall till denna

motion.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Utskottet.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lundin, som enligt vad utskottet

inhämtat uppbär pension för enskild tjänst till belopp av 2,000 kronor,

först år 1905 vid 61 års ålder vunnit anställning hos riksdagen.

Utskottet vill erinra, att vid förlidet års riksdag fråga förevar om beviljande

av pensioner åt två hos riksdagen anställda stenografer. I sitt

i detta ärende avgivna, av riksdagen godkända utlåtande (nr 19, punkten

1) anförde utskottet principiella betänkligheter mot att en även under

längre tid innehavd anställning hos riksdagen i och för sig skulle kunna

anses berättiga till erhållande av särskild pensionsförmån samt framhöll,

att utskottet därför måste ställa sig i hög grad betänksamt mot varje

förslag, som kunde vara ägnat att medföra prejudicerande verkan i sådan

riktning. Utskottet uttalade vidare, att i de enstaka fall, då riksdagen

tidigare beviljat pensioner åt befattningshavare, som under lång tid innehaft

anställning hos riksdagen, anledningen därtill enligt utskottets förmenande

närmast varit att söka antingen i att befattningshavarens verksamhet

ansetts hava varit av särskild betydelse för riksdagens arbete eller

att befattningshavaren funnits vara i behov av något understöd.

Vid prövning av nu förevarande ärende har utskottet funnit några särskilda

skäl icke föreligga av sådan art, att de enligt vad nyss angivits

synas kunna motivera beviljande av pension. Utskottet har alltså ansett

sig böra avstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förenämnda motioner 1: 61 och II: 122 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 februari 1926.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Närvarande: se anteckning vid utlåtandet nr 14.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1920.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.