Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstatema. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. 1 :o.

1926-03-15 · 59 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1926:24, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstatema. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. 1 :o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2h.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1926 kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstatema.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

1 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Ahl och Sjöblom väckt motion nr 20 Ang.

har hemställts, »att riksdagen må tillerkänna f. d. vaktkonstapeln vid krono-Pension med

häktet i Norrtälje Janne Reinhold Nordin rätt att uppbära pension med oav- belopp åt

kortat belopp.» färre vakt
Beträffande

vad motionärerna till stöd för sitt yrkande anfört får utskottet .LlbXordm.

hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas att Nordin, som den 1 november 1895

anställts i fångvårdens tjänst och från och med den 1 januari 1903 konstituerats

till vaktkonstapel vid kronohäktet i Norrtälje, efter att under fem år hava

åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom förklarats skyldig jämlikt bestämmelsen

i 6 § c) av gällande civila pensionslag att avgå från tjänsten samt beviljats

avsked med utgången av november månad 1925, varvid han tillerkänts

honom författningsenligt tillkommande pension med 1,476 kronor årligen.

^Då Nordin åtnjuter honom författningsenligt tillkommande pension och Utskottet.

några särskilda skäl icke blivit anförda av beskaffenhet att böra föranleda ett

undantag för Nordins vidkommande från de för statens civila befattningshavare

i allmänhet gällande pensioneringsgrunderna, har utskottet ansett sig böra avstyrka

bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer sålunda,

a-tt förevarande motion II: 20 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 16 käft. (Nr 2å.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr

Ang.

pension från

statens anstalt

för

pensionering

av folkskollärare

m. fl. åt

förra föreståndarinnan

vid arbetsstugan

i

Korpilombolo

Elsa

Henrika

Onnela.

Utskottet.

Ang.

pension åt

arbetaren

vid statens

järnvägsbyggnader

K. J. E.

Söder.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 nästlidna februari dagtecknad proposition

nr 87 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra föreståndarinnan vid arbetsstugan i Korpilombolo

Elsn Henrika Onnela må förklaras berättigad att, räknat från och med

den 1 juli 1924, komma i åtnjutande av tjänstepension från statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl. på villkor, som Kungl. Maj :t kan finna

gott föreskriva.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Elsa Henrika Onnela,

som är född den 20 maj 1860, från och med den 1 januari 1904 till och med

den 30 juni 1924 varit anställd såsom föreståndarinna vid arbetsstugan i Korpilombolo,

att hon under denna tid icke åtnjutit tjänstledighet, att hennes årliga

tjänstgöringstid utgjort 9 månader, att hon vid fullgörandet av sin

tjänst visat synnerlig duglighet och ett aldrig svikande intresse samt att hennes

avlöning varit ytterst obetydlig, till dess stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor

genom kungl. brev den 15 april 1921 erhöll statsbidrag till avlöning

åt föreståndarinnor vid stiftelsens arbetsstugor inom de finsktalande delarna

av länet, varefter hennes avlöning utgått med en grundlön av 1,650

kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt anhåller utskottet att få hänvisa till propositionen.

Såsom statskontoret erinrar, har vid utbetalning av statsbidrag till Elsa

Henrika Onnelas avlöning avdrag gjorts, motsvarande den pensionsavgift, som

skulle hava påvilat henne, därest hon varit delägare i statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. Med hänsyn härtill och då det synes vara

billigt, att Elsa Henrika Onnela beredes pension genom statsmakternas försorg,

finner utskottet sig böra tillstyrka, att hon tillerkännes sådan från statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. i enlighet med de grunder,

anstalten föreslagit, detta dock under den förutsättning att stiftelsen Norrbottens

läns arbetsstugor enligt åtagande erlägger erforderlig engångsavgift för

henne.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

3:o.

I punkten 5 ro av en till riksdagen den 20 februari 1926 avlåten proposition

nr 1661 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen dels förklara den omständigheten, att järnvägsarbetaren Klas Johan

Edvard Söder icke uppnått härför stadgad levnadsålder, icke utgöra hinder för

honom att vid avgången ur statens järnvägars tjänst erhålla en årlig pension

av 450 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 8 no
'')

Beträffande punkterna l:o—4:o av prop. nr 166, se utlåtande nr 25, punkterna 31:o—34:o.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 2^.

vember 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, dels

och medgiva, att den Söder sålunda tillkommande pensionen skall i avseende

å tilläggsförmåner så anses, som hade den i vanlig ordning beviljats av järnvägsstyrelsen

enligt föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse.

Av handlingarna framgår, att Söder, som har hustru och två minderåriga

barn att försörja, varit anställd vid statens järnvägsbyggnader sedan år 1898

eller alltså i 27 år, att han lider av dubbelsidig synnervsatrofi och därför är för

framtiden arbetsoduglig, att han sedan den 24 juli 1922 i oavbruten följd åtnjutit

sjukavlöning, samt att lian, som är född den 28 maj 1875, alltså ännu

ej uppnatt den för pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

föreskrivna minimiåldern av 55 år.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag Utskottet.

och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande framställning.

4:o.

I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion Ang.

nr 63 har hemställts, »att riksdagen matte bevilja sådan pension, som avses i pension åt

1. § kungl. kung. 8 nov. 1918 angående pensionering av förmän och arbetare sprängarvid

statens järnvägsbyggnader m. m., åt förre bergsprängarförmannen Edvin f°rJmann/n

Andersson, Trollhättan». dersson"''

Med avseende å motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas att Andersson, som är född den 29 november

1849, under ar 1920 gjort framställning hos vattenfallsstyrelsen om erhållande

av pension jämlikt kungörelsen den 8 november 1918 angående pen- ,

sionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning. Efter verkställd utredning i ärendet fann

styrelsen genom beslut den 15 april 1921 den gjorda ansökningen icke kunna

bifallas, enär Andersson icke varit anställd vid statens järnvägsbyggnader,

statens vattenfallsverks byggnadsföretag eller liknande statens arbetsföretag

under minst 25 år.

Sedan Andersson därefter år 1923 ingått till Kungl. Maj:t med anhållan

om pension, anförde vattenfallsstyrelsen i ett över ansökningen avgivet utlåtande

den 26 oktober 1923 bland annat följande.

Såsom av Anderssons ansökan framginge, hade han tidigare, nämligen år

1920, hos vattenfallsstyrelsen ansökt om pension enligt kungörelsen den 8 november

1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Som stöd

för sm ansökan hade Andersson åberopat nedan angivna anställningar:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.

Åren 1880—våren 1886 = c:a 674 år.

Sommaren 1886 = c:a 7* år.

Under tiden 20/10 1886—30/9 1889

= c:a 3 år

*

År 1891 = 1 år.

Åren 1893—1894 = 2 år.

År 1901 = 1 år.

Åren 1906—1920 = c:a 14 år.

Arbete med anläggning av materialgård,

mätningar, palningar m. m. vid Katrineberg

utanför Stockholm för riksdagshuset

å Riddarholmen och för

rikshusbyggnaderna på Helgeandsholmen

(befäl: kapten Amundson).

Arbete med kloakledning å Svea Artilleriregementes

kaserngård.

Bergsprängningsarbeten för Svea och

Höta livgardes kasernbyggnader.

Grrundläggningsarbeten för Gustav

Adolfskyrkan i Stockholm.

Rivnings- och jordschaktningsarbeten för

riks byggnaderna å Helgeandsholmen.

Sprängningsarbeten lör vattenledning till

tullhuset i Eskilstuna.

Anställning vid statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning.

Beträffande den förstnämnda av ifrågavarande anställningar både styrelsen

från riksgäldskontoret inhämtat, att inga arbeten utom möjligen sadana, som

betingats av byggnadens underhåll, utförts för gamla riksdagshuset pa Riddarholmen

under uppgivna tidrymd. Såsom framhållits i en genom styrelsens

kameralbyrås försorg upprättad promemoria, varav avskrift bifogats Anderssons

framställning, hade riksdagen först år 1888 beslutat att de nya rikshusbyggnaderna

skulle uppföras. Samma år hade dåvarande kaptenen Amundson

förordnats såsom arbetschef och verkställande ingenjör vid byggnadsarbetena.

Egendomen Katrineberg hade av Amundson år 1889 inköpts från dåvarande

ägare Tjäders stärbhus, vars intressen bevakats av fröhandlare!! Erik tjäder

i Stockholm. Denne hade vid förfrågan meddelat, att ingå arbeten för statens

räkning förekommit å egendomen under den tid, Tjäders stärbhus agt densamma

Det kunde med stöd av de sålunda från skilda hall erhalma, samstammiga

uppgifterna anses uteslutet, att ifrågavarande anställning avsett något

statens arbetsföretag. Under sommaren 1886 och under tiden /io 1886 /»

1889 hade Andersson enligt egen uppgift arbetat hos enskilda arbetsgivare,

som haft ifrågavarande arbeten på entreprenad. 1 ullhuset i Eskilstuna tor

vilket lian uppgivit sig hava arbetat år 1901, hade uppförts och bekostats av

nämnda stad. Ingendera av nyssnämnda fyra anställningspenoder vore sålunda

av sådan natur, att densamma kunde tillgodoräknas Andersson i pensionshanseende.

Alltså återstode endast cirka 17 tjänstår, varav cirka 14 ar i vederbörlig

ordning styrkts. Det vore dessutom ej utan vidare uppenbart, att de

3 obestyrkta åren kunde tillgodoräknas sökanden. Alldenstund Andersson sålunda

ej uppfyllt i ovannämnda kungörelse föreskrivna fordringar i fråga om

antalet tjänstår vid vissa statens arbetsföretag, hade ansökningen ej kunnat av

vattenfallsstyrelsen bifallas. ... ,

I samband med sin nu förevarande, hos KmngL Maj :t gjorda ansökan hade

Andersson visserligen uppgivit, att anställningen vid nksbyggnaderna a Helgeandsholmen

omfattat åren 1893—1895, alltså ett år mera än vad som förut

uppgivits, vilken anställning styrkts genom intyg från tvenne personer, men

denna omständighet kunde ej hava någon avgörande inverkan pa Iragan om

Anderssons rätt till pension. ,

För en kroppsskada, som Andersson år 1911 lidit i sin tjänst vid statens vattensfallsverks

byggnadsarbeten, hade han i enlighet med då gällande olycks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr £4.

5

fallslag tillerkänts en årlig livränta av 30 kronor. Med anledning av Anderssons

uppgift, att hans avlöning under de senaste nio åren varit nedsatt med

50 procent, ville vattenfallsstyrelsen meddela, att Andersson, vilken tidigare

arbetat såsom bergsprängarförman, från och med år 1914 till följd av sjuklighet

och tilltagande ålder enligt egen önskan beretts lättare arbete, varmed givetvis

följde en lägre arbetsförtjänst än den, som han förut uppnått. Även

vid södra Sveriges statsarbeten, varest Andersson efter entledigandet ur statens

vattenfallsverks tjänst varit anställd, hade han av nyssnämnda orsaker tilldelats

en avlöning, som med cirka 30 procent understigit avlöningen för fullgod

arbetare.

I ett på grund av remiss avgivet utlåtande i ärendet den 21 januari 1924

framhöll statskontoret, att det på grund av utredningen i ärendet syntes vara

uteslutet att med tillämpning av förenämnda kungörelse bereda sökanden någon

pension. Med hänsyn till hans arbete under 14 år vid vattenfa llsverkets byggnadsavdelning

och den skada han därunder genom olycksfall ådragit sig, ifrågasatte

statskontoret emellertid att vattenfallsverket borde bemyndigas att av verkets

medel utbetala en gratifikation av förslagsvis 300 kronor.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 april 1924 tillerkändes Andersson en

gratifikation till det av statskontoret ifrågasatta beloppet.

Såsom av det anförda framgår har frågan om beviljande av pension åt Andersson

varit föremål för prövning såväl av vattenfallsstyrelsen som av Kungl.

Maj:t. Därvid har Andersson ansetts icke kunna tilldelas pension, emedan

hans styrkta tjänstgöringstid i statens tjänst endast uppgått till omkring 14

år. Då vid den prövning, utskottet ägnat det föreliggande ärendet, intet framkommit

som kunnat giva stöd för en annan ståndpunkt än den Kungl. Maj:t

intagit i frågan, har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till motionärens

förslag.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 63 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

5:o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1926 dagtecknad proposition nr 64

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit

riksdagen medgiva, att mästaren vid mynt- och justeringsverket Carl Alfred

Sjöblom må från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller

entledigande från sin befattning vid verket, under sin återstående livstid åtnjuta

en årlig pension av 2,400 kronor, att utgå av sjunde huvudtitelns reservationsanslag

till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift förenade

kostnader.

Utskottet.

Ang.

pension åt

mästaren vid

mynt- och

justeringsverket

C. A

Sjöblom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Sjöblom är född den

4 juni 1853 och varit i myntverkets tjänst sedan den 23 april 1875. Till följd

av tilltagande sjuklighet har han nu uttalat önskan att avgå från sin befatt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.

Utskottet.

Ang.

understöd åt

städerskan

G. Andersson

Grönlund.

Utskottet.

ning. Under sin tjänstgöring vid verket har han städse med stort nit och

framstående skicklighet fullgjort sina åligganden.

Sjöbloms avlöningsförmåner hava under de senare åren utgjort kontant lön

jämte ålderstillägg 4,000 kronor samt hyresbidrag 300 kronor, vartill kommit

stadgat dyrtidstillägg.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Då Sjögren, som numera uppnått 72 års ålder, under nära 51 år varit anställd

i statens tjänst, finner utskottet goda skäl föreligga för att åt honom

bereda pension. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

6:o.

I punkt 2:o av nyssnämnda proposition nr 64 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan Gunilla Andersson Grönlund, född Månsson,

må från och med månaden näst efter den, då hon lämnar sin anställning vid

tullkammaren i Hälsingborg, under sin återstående livstid uppbära ett årligt

understöd av 696 kronor, att utgå av tullmedel.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande.

Gunilla Grönlund, som är född den 26 maj 1861 och änka sedan år 1890, har

varit anställd såsom städerska vid tullkammaren från den 1 februari 1897.

Denna anställning har utgjort hennes huvudsakliga eller enda förvärvskälla

under ifrågavarande tid. Den dagliga arbetstiden har sedan flera år uppgått

till 7 ä 8 timmar, oberäknat tid för storrengöring m. m. Ersättning för arbetet

har under tiden till och med den 30 juni 1905 utbetalts av Hälsingborgs

stad samt därefter utgått av tullmedel. Den månatliga ersättningen har under

åren 1905—1920 efter hand ökats från 30 kronor 50 öre till 155 kronor.

Under tiden 1 maj 1920—31 december 1924 har densamma utgjort 175 kronor

och därefter 200 kronor. Änkan Grönlund har emellertid haft att själv bekosta

erforderligt biträde och arbetsmateriell, vilka kostnader under senare år, så

länge hon själv deltagit i arbetet, beräknats uppgå till 800 kronor om året.

Sedan september månad 1924 är hon till följd av sjukdom och orkeslöshet ur

stånd att fortsätta arbetet och måste av sin nuvarande ersättning avstå 175

kronor i månaden till arbetsbiträde. Hon är för sitt uppehälle uteslutande

hänvisad till de inkomster hon kan erhålla från tullverket.

I övrigt hänvisar utskottet till vad propositionen i ämnet innehåller.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om beredande av understöd åt städerskan

Grönlund och finner icke anledning till erinran mot det föreslagna

understödsbeloppet, som beräknats i enlighet med de grunder, vilka numera tor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2J/.. 7

de höra tillämpas vid beviljande av pension eller understöd av här ifrågavarande

art.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

B. Militära pensionsväsendet.

7 :o.

I en till riksdagen den 29 januari 1926 avlåten proposition nr 57 har Kungl. 4n9

rf ension s t or
Maj

:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet bättring åt

över försvarsärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit riksdagen med- v^nyS

giva, aft verkmästaren å månadslönarstat vid flottans‘varv i Karlskrona Victor Svensson.

Henrik Svensson må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring

med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller må varda

beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i samma ordning

som fjdlnadspension.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med av riksdagen ti- Utskottet.

digare i liknande fall tillämpade grunder, har icke givit utskottet anledning till

erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

8:o.

I punkt 2 :o av samma proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen med- Ang.

giva, att mästaren å månadslönarstat vid flottans varv i Stockholm Johan ^^''^bättring^ät

tor Emanuel Sandberg må från och med månaden näst efter den, varunder mästaren J.

han, efter uppnådd pensionsålder, erhåller avsked med pension, under sin åter- * • ^er^and~

stående livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå

från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal

vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare i ett flertal likartade fall med- Utskottet.

delade beslut får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts

förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bank outskottets utlåtande Nr 2^.

Ang.

pensionsförbättring

åt

förre mästaren

A. A.

Djuréen.

Utskottet.

Ang.

pensionsförbättring

åt

vissa månadslönare

vid flottans

varv i

Karlskrona.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

till

förre värnpliktige

Helge

Natanael

Andersson.

9:o.

Under punkt 3:o av samma proposition nr 57 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre maskinisten vid flottans stations i Karlskrona

ångkvarns- och bageriinrättning, förrel mästaren å månadslönarstat Anton

August Djuréen må från och med den 1 oktober 1925 under sin återstående

livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 910 kronor, att utgå från anslag,

som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid

marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag, vilket står i överensstämmelse

med tidigare beslut av riksdagen i likartade fall, har utskottet icke funnit anledning

till erinran mot detsamma, varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

10 :o.

I en till riksdagen den 12 februari 1926 avlåten proposition nr 91 har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att envar av verkmästarna å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona

Karl Aldo Fransson Liljegren, Anton Adolf Carlsson Windahl, Victor

Olsson och Oscar Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig

pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller

må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen, och i

samma ordning som fyllnadspension.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall beviljat verkmästare

å månadslönarstat vid flottans varv i Karlskrona pensionsförbättring

efter samma grunder, som i propositionen föreslås. Vid granskning av Kungl.

Maj:ts här ifrågavarande förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran,

varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

11 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition nr 78

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att till Helge Natanael Andersson må — utan hinder därav att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bantcoutskottets utlåtande Nr 2b.

9

under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1926 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt

grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson den 5 oktober 1919 inryckt

för fullgörande av tjänstgöring såsom icke vapenför värnpliktig vid

Karlskrona grenadjärregemente, att han under sin ifrågavarande tjänstgöring

åtnjutit vård å regementets sjukhus för hypertrofi av tonsillerna, lungåkomma

samt subakut ledgångsreumatism, på grund av vilken .sistnämnda åkomma

han den 16 februari 1920 hemförlovats såsom till krigstjänst oduglig, samt att

han åtminstone sedan år 1921 lidit av lungtuberkulos.

Av utredningen framgår vidare, att Andersson i en till riksförsäkringsanstalten

den 21 april 1925 inkommen skrift gjort framställning om ersättning

för den sjukdom, som han ådragit sig under värnpliktstjänstgöringen. Då

berörda framställning icke gjorts inom den föreskrivna tiden av tre år från

det tjänstgöringen upphörde eller från den senare tidpunkt, då skadan yppades,

fann riksförsäkringsanstalten enligt beslut den 22 juni 1925 sig icke kunna

tillerkänna Andersson någon ersättning för ifrågavarande sjukdom.

Hos Kungl. Maj:t har Andersson sedermera anhållit att utan hinder därav,

att hans framställning om ersättning icke blivit gjord inom den författningsenligt

föreskrivna tiden, komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna

i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

I ärendet har riksförsäkringsanstalten den 17 augusti 1925 avgivit utlåtande

och därvid anfört, att, ehuruväl riksförsäkringsanstalten vid ärendets prövning

funnit Andersson hava ådragit sig sin ifrågavarande sjukdom under sådana

förhållanden, att ersättning bort tillerkännas honom, därest framställning om

ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, anstalten icke ansåge sig kunna

tillstyrka, att ett undantag i förevarande fall medgåves från gällande preskriptionsbestämmelser.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade statsrådsprotokollet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat dispens Utskottet.

från de i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, stadgade preskriptionsbestämmelserna.

Såsom föredragande departementschefen framhållit, har efter den år 1920

vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden från 2 år till 3 år dylik dispens

i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade

fall, i vilka anspråket på ersättning likväl gjorts gällande inom den

tid, som sedermera stadgats, eller tre år. Med hänsyn härtill har utskottet

hyst tvekan om lämpligheten att i det nu förevarande fallet medgiva undantag

från sålunda tillämpad praxis. Då utskottet detta oaktat funnit sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet ansett sig böra

framhålla, att denna ståndpunkt föranletts av det i propositionen jämväl berörda

förhållandet, att enligt vad omständigheterna synts giva vid handen särskild

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr ZJ,..

Ang.

viss ersättning

till

underofficerskorpralen

John

Timus Anderssons

dotter Ruth

Majken

Gunhild.

Utskottet.

Ang.

ersättning

till förre

värnpliktige

E. A. Långström.

undersökning enligt 11 § i förberörda förordning bort äga rum men av vederbörande

militärbefäl underlåtits.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må vinna riksdagens

bifall.

12 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition nr 79

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att i anledning av underofficerskorpralen John Timus Anderssons död

på grund av .sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, må — utan hinder

av att dödsfallet inträffat, sedan mer än två år förflutit från det sjukdomen

yppades, ävensom att framställning om ersättning icke gjorts inom föreskriven

tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utgivas livränta till

Anderssons minderåriga dotter Ruth Majken Gunhild enligt grunderna för

förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att John Timus Andersson

insjuknade i lungtuberkulos under sin tjänstgöring vid flottan under maj månad

1916, att han på grund av nämnda sjukdom meddelades avsked den 30 juni

1920, att han avled i samma sjukdom den 28 maj 1922 samt att han vid dödsfallet

efterlämnade minderåriga dottern Ruth Majken Gunhild, född den 29

mars 1916.

Utskottet tillåter ,sig beträffande utredningen i övrigt att hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande proposition.

13 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposition

nr 188 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att till förre värnpliktige Ernst Atte Långström må —- utan

hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den

1 januari 1926 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter utskottet sig att hänvisa till propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

B ankout skottets utlåtande Nr 2£.

11

Såsom av utredningen i ärendet framgår har Långström icke inom föreskri- Utskottet.

ven tid gjort framställning om ersättning i anledning av den sjukdom han

ådragit sig under sin militärtjänstgöring. På sätt under punkten 11 :o här

■ovan erinrats, har efter den år 1920 beslutade utsträckningen av preskriptionstiden

enligt förordningen den 18 juni 1909 dispens i förevarande

hänseende i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen

underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning likväl gjorts gällande

inom den tid, som sedermera stadgats eller alltså tre år. I några fall hava

emellertid särskilda omständigheter ansetts böra föranleda till dispens, oaktat

även sistnämnda tid överskridits. Så har nämligen skett, då omständigheterna

givit vid handen, att sådan undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen

den 18 juni 1909, bort äga rum. Den i förevarande ärende verkställda

utredningen synes ådagalägga, att Långströms hälsotillstånd vid tiden för hemförlovningen

bort giva anledning till dylik undersökning. På grund härav och

då, enligt vad riksförsäkringsanstalten i ärendet meddelat, Långströms sjukdom

uppkommit under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna i

sistnämnda förordning kunnat tillerkännas honom, därest framställning om

ersättning gjorts inom föreskriven tid, finner utskottet i likhet med departementschefen

det vara billigt, att han kommer i åtnjutande av ersättning enligt

i förordningen angivna grunder. Ersättningen torde böra utgå från och med

den 1 januari 1926.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

14:o.

I en inom andra kammaren av herr Wallerius väckt motion nr 114, vari tre Ang.

av kammarens övriga ledamöter instämt, har hemställts, »att riksdagen måtte viss erfm"

medgiva, att till värnpliktige nr M 37 201/1915 Oskar Ernst Isaksson må —- beröringsutan

hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den j^alid^och

tid, som föreskrivits i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i pensionsanledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt E. Isaksson.

grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat,

att Isaksson fullgjorde sin värnpliktstjänstgöring vid andra beväringskompaniet

vid flottans station i Stockholm under tiden den 2 november 1915—G

september 1916 och den 24 augusti—27 oktober 1918,

att han under förstnämnda tid varit kommenderad till tjänstgöring å vedettbåten

Oden, tillhörande kanonbåten Disa,

att denna tjänstgöring enligt uppgift av kommendörkaptenen J. Lagercrantz

varit ganska krävande, i synnerhet vid bogsering vintertid av kolpråmar m. m.,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr OZA.

att Isaksson under denna tid angripits av sjukdom av flera slag, bland annat

vatten i lungsäcken, vilket föranlett att han tidvis måst vårdas å sjukhus,

att han efter första tjänstgöringstidens slut den 21 september 1916 intogs å

Uddevalla lasarett, varest han vårdades till den 5 januari 1917 för vänstersidig

lungsäcksinflammation jämte bältros,

att han under hela den tid, som förflutit efter första tjänstgöringstidens slut,

haft att kämpa med sjukdom,

att denna under flera år betraktades såsom reumatism, i anledning varav han

av vederbörande läkare blev ordinerad bad, samt

att Isaksson först den 1 april 1924, då han rådfrågade en läkare i Göteborg,

erhöll vetskap om, att han led av tuberkulos i ryggraden.

Den 13 maj 1925 gjordes hos riksförsäkringsanstalten framställning om ersättning

åt Isaksson jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909

om ersättning i anledning av kroppsskada, adragen under militärtjänstgöring.

I samband med den utredning, som av riksförsäkringsanstalten verkställdes i

ärendet, uttalades bland annat av förste läkaren vid flottans station i Stockholm

A. Widstrand, att Isakssons sjukdom sannolikt daterade sig från tiden för hans

militärtjänstgöring och att således denna tjänstgöring enligt nämnda läkares

åsikt sannolikt bidragit till sjukdomens utveckling och möjligen varit orsaken

till densamma.

I skrivelse den 23 oktober 1925 förklarade riksförsäkringsanstalten —

under hänvisning till att rätten till ersättning enligt förberörda förordning den

18 juni 1909 vore förverkad, därest ej framställning om dylik ersättning gjordes,

beträffande skada som yppats före ingången av år 1919, inom två år efter det

skadan yppats — sig icke kunna tillerkänna Isaksson någon ersättning. En

av anstaltens ledamöter anmälde vid beslutets fattande skiljaktig mening och

anförde, att med hänsyn till de omständigheter, under vilka den sjukdom framträtt,

varav Isaksson sedermera befunnits lida, han ansåge hinder icke föreligga

för anstalten att med stöd av den föreliggande framställningen till prövning

upptaga frågan om ersättning till Isaksson enligt 1909 års berörda förordning.

Sedermera har hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om beredande av ersättning

åt Isaksson. Över denna framställning hava utlåtanden infordrats av

arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, vilka i ärendet

hört riksförsäkringsanstalten, samt av marinförvaltningen.

I anledning av sistnämnda framställning har riksförsäkringsanstalten till

prövning upptagit frågan, huruvida Isaksson varit berättigad till ersättning enligt

merberörda förordning, därest ansökan om ersättning gjorts inom därför

föreskriven tid. Därvid har den hos riksförsäkringsanstalten anställde biträdande

läkaren docenten A. Troell ansett det rimligen kunna antagas, att militärtjänstgöringen

skäligen bidragit till ifrågavarande sjukdoms uppkomst och

utveckling. Anstaltens överläkare professorn J. Åkerman har ansett, att Isaksson

haft tuberkulos redan före värnpliktstjänstgöringen, men att denna kunde

hava försämrat den sjukes tillstånd. För egen del har riksförsäkringsanstal
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr

13

ten funnit svårigheter möta för avgivande av ett bestämt yttrande i frågan. Anstalten

hölle emellertid före, att det icke torde kunna uteslutas, att Isakssons

militärtjänstgöring bidragit till hans ifrågavarande sjukdom samt att Isaksson

sålunda, om framställning gjorts inom föreskriven tid, skulle varit berättigad

till ersättning enligt förordningen i fråga.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava i utlåtande

den 16 februari 1926 anfört bland annat följande:

I 12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgades, att rätten till ersättning

i anledning av sådan kroppsskada vore förverkad, därest ej framställning

om ersättning gjordes inom två år efter det skadan yppats. Då Isakssons

sjukdom, enligt vad som framginge av utredningen, yppats under hans

militärtjänstgöring, skulle han följaktligen författningsenligt icke vara berättigad

till någon ersättning för ifrågavarande sjukdom. Då emellertid sjukdomens

art icke blivit konstaterad förrän den 1 april 1924 och Isaksson följaktligen

icke haft kännedom om dess allvarliga karaktär förrän vid denna tidpunkt,

ansåge arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att ett undantag från

preskriptionsbestämmelserna i förevarande fall gjordes, så mycket mera som

här förelåge verkligt ömmande omständigheter. Departementet och styrelsen

tilläte sig i sådant avseende erinra, hurusom riksdagen i ett flertal fall

— senast genom skrivelse den 10 mars 1925 nr 65 —, där anledning funnits antaga,

att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling

samt ömmande omständigheter i övrigt förelegat, medgivit utbetalande av

ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter utan hinder av däri stadgade

preskriptionsbestämmelser.

På grund av det sålunda anförda och då enligt vad som framginge av utredningen

i ärendet, det icke syntes kunna uteslutas, att militärtjänstgöringen bidragit

till uppkomsten eller utvecklingen av Isakssons tuberkulösa ryggradssjukdom,

hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen att Kungl. Maj:t

måtte i proposition till 1926 års riksdag föreslå riksdagen medgiva, att till

Isaksson finge — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit

gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för ovannämnda

förordning den 18 juni 1909 kunde anses berättigad.

I sitt den 23 februari 1926 avgivna utlåtande har marinförvaltningen instämt

i arméförvaltningens civila departements och sjukvårdsstyrelses hemställan.

Enligt vad utskottet inhämtat är ärendet för närvarande beroende på Kungl.

Maj:ts prövning.

Av det anförda framgår, att riksförsäkringsanstalten ansett det icke vara

uteslutet, att Isakssons militärtjänstgöring bidragit till hans sjukdom samt att

han sålunda skulle hava varit berättigad till ersättning enligt förordningen den

18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

därest framställning om sådan ersättning blivit gjord inom föreskriven

tid eller inom två år efter det sjukdomen yppats. Av utredningen in
-

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 8J/..

hämtas, att sjukdomen yppats under Isakssons militärtjänstgöring den 2 november—6

september 1916 men att framställning om ersättning gjorts först

den 13 maj 1925.

Såsom arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse erinrat

har riksdagen tidigare i vissa fall, där anledning funnits att antaga att

militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling samt

ömmande omständigheter i övrigt förelegat, medgivit utbetalande av ersättning

i enlighet med förordningens föreskrifter utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser.

På sätt utskottet i annat sammanhang framhållit har

emellertid, efter år 1920 beslutad utsträckning av preskriptionstiden från två

till tre år, dylik dispens i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen

underkastade fall, där anspråk på ersättning likväl gjorts

gällande inom den sedermera stadgade tiden eller tre år. Så har i detta fall

icke ägt rum. Utskottet har emellertid funnit ett särskilt skäl att det oaktattillstyrka

undantag i förevarande fall uti den omständigheten, att ehuruväl

Isakssons sjukdom kommit i dagen redan under militärtjänstgöringen,

dess art dock konstaterats först år 1924 samt att med hänsyn härtill delade

meningar yppats inom riksförsäkringsanstalten beträffande frågan, huruvida

vid tiden för framställningens ingivande rätten till ersättning varit förverkad.

Utskottet har sålunda ansett sig böra förorda, att Isaksson må utan hinder

av att framställning om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid erhålla

den ersättning vartill han enligt grunderna för ovanberörda förordning

den 18 juni 1909 må finnas berättigad. Ersättning, som kan varda beviljad,

synes böra utgå för tiden från och med den 1 januari 1926.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:114, må

medgiva, att till förre värnpliktige nr M 37 201/15 Oskar

Ernst Isaksson må — utan hinder därav att framställning om

ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12

§ av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring -—- från

och med den 1 januari 1926 från beväringsmanskapets invalidoch

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt

grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

15 ro.

Ang.

ändring i

grunderna

för ersättning

i anledning

av

kroppsskada,

adragen

under militärtjänstgöring.

I en inom andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm väckt motion nr

21 har föreslagits, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte så snart ske kan låta verkställa utredning rörande ändrade

grunder för ersättnings utgående m. m. i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag

i ärendet, vartill utredningen kan giva anledning».

Betäffande motiveringen tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

BanTcoutskottets utlåtande Nr 2-i.

15

Utskottet delar deri i motionen uttalade uppfattningen, att behov föreligger Utskottet.

av ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Utskottet vill ock erinra, att riksförsäkringsanstalten

jämte tillkallade sakkunniga redan den 30 december 1918 avgivit

förslag rörande sådana ändrade bestämmelser. Nämnda förslag, varöver

yttranden avgivits av vederbörande myndigheter, har hittills icke föranlett

någon statsmakternas åtgärd. Emellertid har, enligt vad utskottet inhämtat,

Kungl. Maj :t genom beslut den 5 mars 1926 anbefallt riksförsäkringsanstalten

att, i den mån så betingas av numera föreliggande ändrade förhållanden,

före den 1 augusti 1926 inkomma med förnyat förslag i ämnet.

Vid sådant förhållande lärer det icke vara erforderligt, att riksdagen nu avlåter

skrivelse i ärendet till Kungl. Maj:t; och har utskottet alltså funnit sig

böra avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 21 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

16:o.

I en inom andra kammaren av herr Paulsen väckt motion nr 24 har hem- Ang.

ställts, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. musikförstekonstapeln Carl Ed- fm åt förr''

mund Holmström ett årligt understöd av 600 kronor». Inusik/örste
Beträffande

motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen Ji°vta£e\n

meci därvid iogade bilagor. ström.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Holmström, som är

född den 1 juni 1863, den 13 maj 1876 kommit i krigstjänst vid Södra skånska

infanteriregementet och sedermera vid nämnda regemente, Svea artilleriregemente

och Vaxholms artillerikår varit i tjänst tillhopa omkring 22 år, intill

dess han den 31 oktober 1898 vid 35 års ålder erhållit avsked ur tjänsten.

Att tilldela Holmström understöd av statsmedel på grund av hans förut- Utskottet.

varande krigstjänst har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka. Ej heller

har utskottet funnit sig kunna förorda, att Holmström skulle, såsom i vissa fall

medgivits, förklaras berättigad till underhåll från Vadstena krigsnianshuskassa

såsom om han tjänat kronan under den tid, som för sådant underhålls

erhållande är föreskriven. På sätt av utredningen framgår har Holmström

redan vid 35 års ålder lämnat krigstjänsten och sedermera ej varit i statens

tjänst anställd, och ett medgivande av nyssnämnda art skulle under sådana

förhållanden kunna framkalla avsevärda konsekvenser. Utskottet får sålunda

hemställa,

att förevarande motion II: 24 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

17 :o.

I en inom andra kammaren av herr Fjellman väckt motion nr 124 har hem- Ang.

ställts, »att riksdagen matte besluta, att pensionsåldern för musikdirektörer böjning av

höjes från 50 till 55 år.» åldern/1''r

musikdirek
törer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 2Jf.

Till stöd för yrkandet anför motionären följande:

_ »Läkares, veterinärers och intendenters pensionsålder inträder som bekant

vid 55 års ålder, alltså 5 år senare än musikdirektörers. Tänker man sig

närmare in i saken förefaller det nästan, som om förhållandet snarare borde

vara omvänt.

Arméns läkare, veterinärer och intendenter åtfölja alltid trupperna i fält

och få där fullgöra en tjänstgöring, som erfordrar synnerlig vigör. De måste

ofta arbeta, även då trupperna vila, och deras tjänstgöring sträcker sig ibland

till nätterna.

Musikdirektörernas arbete består huvudsakligen i att utbilda signalister

och musikanter och med dessa inöva harmonimusik. I regel befinna de sig

ofta först vid 50-årsåldern på höjdpunkten av sin verksamhet genom den ökade

erfarenhet och mognad de förskaffat sig under sin tjänstetid.»

Utskottet. Även enligt utskottets mening torde vissa skäl kunna anföras för att till

prövning upptaga frågan om ändring av pensionsåldern för musikdirektörer

vid försvarsväsendet. En sådan prövning lärer dock böra företagas i samband

med behandling av pensionsåldern för försvarsväsendets befattningshavare

i allmänhet och alltså anstå intill dess frågan om antagande av nya bestämmelser

beträffande militär tjänstepensionering — vartill förslag numera avgivits

av 1921 års pensionskommitté — kan upptagas till avgörande. Under sådana

förhållanden har utskottet ansett den nu väckta motionen icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande motion II: 124 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

18:o.

Ang.

årligt understöd

åt förre

soldaten

Johan

Ljung.

I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion nr 170 har hemställts,

»att riksdagen må av billighetsskäl tillerkänna förre soldaten Johan

Ljung ett årligt understöd av 300 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Av handlingar i ärendet framgår, bland annat, att Ljung, som är född den

16 januari 1854 och sålunda uppnått 72 års ålder, varit i krigstjänst såsom

soldat vid Hälsinge regemente under tiden den 6 november 1874—17 juli 1893

eller 18 år 8 månader 11 dagar ävensom att han numera befinner sig i behövande

villkor.

Utskottet. Att såsom motionären ifrågasatt tillerkänna Ljung i hans egenskap av f. d.

soldat understöd av statsmedel finner sig utskottet icke kunna förorda. Emellertid

har riksdagen i vissa fall, där ömmande omständigheter ansetts föreligga,

förklarat båtsmän eller indelta soldater berättigade till underhåll från Vadstena

krigsmanhuskassa, oaktat de icke tjänat kronan under den tid, som är

föreskriven för en dylik förmån. Med hänsyn till Ljungs tjänstetid och övriga

åberopade omständigheter har utskottet funnit skäl tillstyrka, att riksdagen

lämnar ett medgivande av nu antydd art. Den ifrågasatta förmånen

torde böra utgå från och med den 1 juli 1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

IT

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 170, må

medgiva, att förre soldaten vid Hälsinge regemente Johan

Ljung jnå från och med den 1 juli 1926 från Vadstena krigsmanshuskassa

tilldelas underhåll enligt samma grunder som

om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

19 :o.

I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Bjuv väckt motion nr 171 Ang.

har hemställts, »att förre husaren vid Sandby skvadron av kungl. skånska ftödåtUrr

husarregementet Nils Svensson Kilman måtte tilldelas ett årligt understöd av * ''husaren ™

600 kronor». N. Svensson

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Kilman, som är född den 5 februari

1856, varit i krigstjänst såsom indelt husar vid Skånska husarregementet under

tiden den 23 september 1874—14 augusti 1894 eller i det närmaste 20 år

ävensom att han numera befinner sig i behövande omständigheter samt lider

av sjukdom.

På grund av de i ärendet åberopade omständigheterna har utskottet ansett Utskottet.

sig böra tillstyrka, att Kilman beredes underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

såsom om han i avseende å tjänstetiden uppfyllt villkoren för sådan

förmån. Utskottet får sålunda, under hänvisning jämväl till vad under nästföregående

punkt anförts, hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 171,

må medgiva, att förre husaren vid Skånska husarregementet

Nils Svensson Kilman må från och med den 1 juli 1926 från

Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma

grunder som om han tjänat för underhålls erhållande föreskriven

tid.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

20 :o.

Uti en inom andra kammaren väckt motion nr 33 har herr Hedin hemställt, Ang.

»att riksdagen ville besluta, att komminister P. A. Sandrén från den 14 januari pension eller

1925 skall tilldelas lämplig pension, beräknad efter senast utgående lön 1,980 tionåtkomkronor

per år, och att pensionen sålunda skäligen torde fastställas till 700 kro- ^"saZirén

nor per år jämte vederbörligt dyrtidstillägg.»

Därest pension ansåges icke kunna beviljas, har motionären alternativt hemställt,

att Sandrén i stället matte tilldelas en gratifikation, beräknad till motsvarande

belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 16 käft. (Nr 24.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

BanTcoutsTcottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

pensionsförbättring

åt

f. d. ty g förvaltaren

C.

R. Mohlin.

Utskottet.

Till stöd för yrkandet anför motionären bland annat:

»Komministern i Mariestad P. A. Sandrén — född år 1854 — antogs och

konstituerades såsom fängelsepredikant vid länsfängelset i Mariestad den 15

april 1907, med en lön av 1,000 kronor per år. I samband med Kungl. Maj ds

några år senare fattade beslut att höja fängelsepredikanternas avlöning till

1,500 kronor, bestämdes även, att predikanter vid fängelserna ej längre skulle

tillsättas med konstitutorial. För att komma i åtnjutande av nämnda för

Sandrén välbehövliga löneförbättring nödgades han därför avsäga sig konstitutorialet.

Han kvarstod emellertid vid befattningen såsom fängelsepredikant

till den 14 januari 1925, då han entledigades — detta på grund av att predikantbefattningen

efter fängelsets övergång till jordbruksfängelse skulle sammanslås

med annan tjänst, vilken icke lämpligen kunde av Sandrén fullgöras.

Kungl. fångvårdsstyrelsen har vid Sandréns avgång genom direktören vid

fängelset låtit framföra sin Tacksamma erkänsla för det gagnerika arbete, ^han

under en lång följd av år med oförtröttat nit och varmt intresse ägnat fångvården

under utövningen av sitt viktiga kall’.»

Då utskottet av principiella skäl ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension

eller gratifikation beviljas för ifrågavarande befattning, vilken haft karaktär

av bisyssla och innehafts under jämförelsevis kort tid, får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:33 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Ang. försvarsdepartementet.

21 :o.

I en till riksdagen den 29 januari 192G avlåten proposition nr 56 har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

tygförvaltaren av 1 :a klassen vid artilleriets fabriker och tyganstalter Carl

Richard Mohlin må från och med den 21 mars 1925 under sin återstående livstid

uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,450 kronor för år räknat, att

utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

vid armén och marinen.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet funnit sig böra tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förslag, att Mohlin beredes pensionsförhöjning

till belopp av 1,450 kronor för år, att liksom honom tillkommande pension å allmänna

indragningsstaten utgå från och med den 21 mars 1925.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.

19

22 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagteeknad proposition

nr 127 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av ^In^attOastatsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen get till allmedgiva,

att det änkan Klara Sofia Nilsson jämlikt högsta domstolens utslag

den 23 december 1925 tillerkända skadestånd å 100 kronor för månad, att utgå staten av

från den 5 maj 1923 under hennes återstående livstid, så länge hon lever ogift, Ki^a^Sofia

må bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten, med iakttagande Nilsson tillav

att å nämnda skadeståndsbelopp icke må åtnjutas någon sådan tilläggsför- er*£stånd*

mån, som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande.

Den 1 maj 1923 påkördes i Örebro kassören Frans Nilsson jämte vissa andra

personer av en Svea trängkårs enskilda lägerkassa tillhörig, åt kronan till brukande

upplåten automobil, förd av furiren vid Positionsartilleriregementet Karl

Erik Viktor Pettersson. Kassören Nilsson erhöll därvid så svåra skador, att

han den 5 i samma månad avled.

På grund av mot kronan, Svea trängkårs enskilda lägerkassa och furiren

Pettersson vid Örebro rådstuvurätt förd ansvarstalan förpliktades genom rådstuvurättens

dom den 19 oktober 1923, vilken av Svea hovrätt genom utslag

den 10 januari 1924 fastställdes, jämlikt 2 och 7 §§ i lagen den 30 juni 1916

angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik, Pettersson i egenskap

av förare, lägerkassan i egenskap av ägare samt kronan i egenskap av

brukare av automobilen i fråga, gemensamt eller vilken gälda gitte, att, bland

annat, till kassören Nilssons änka Klara Sofia Nilsson utgiva ett skadestånd

av 125 kronor för månad, räknat från dagen för mannens frånfälle, så länge

hon levde ogift. På av kronan och lägerkassan anförda besvär över hovrättens

utslag har högsta domstolen genom utslag den 23 december 1925 gjort den

ändring beträffande livräntan till änkan Nilsson, att densamma, såvitt dess

gäldande åligger kronan och lägerkassan, bestämts till 100 kronor för månad.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som på de i propositionen anförda skälen biträder Kungl. Maj:ts Utskottet.

ifrågavarande förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

23 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagteeknad proposition nr Ang.

128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, under punkten 1 :o niakeri/örföreslagit

riksdagen medgiva, att förre förmannen vid Upplands infanterirege- maxydén ''E''

mentes skomakeriverkstad Johan Emanuel Nydén må från och med den 1 maj

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Banlcoutskottets utlåtande Nr 21±.

Utslcottet.

1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,020 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nydén är född den 26 december

1871; att han under tiden den 7 november 1889—den 18 januari 1908 tjänat

som soldat vid Upplands infanteriregemente; att han alltsedan år 1908 varit

anställd såsom förman vid nämnda regementes skomakeriverkstad, vilken anställning

han lämnat med utgången av april månad 1925; att han under de

senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till 2,400 kronor för år; att han icke uppbär något understöd från

Vadstena krigsmanshuskassa; att han har vänstra armén amputerad i sin helhet

samt företer symptom på åderförkalkning, i följd varav hans arbetsförmåga

är i mycket hög grad nedsatt; samt att han tjänat utmärkt väl såsom soldat

samt utan anmärkning och efter bästa förmåga utfört det honom såsom arbetsförman

vid regementets skomakeriverkstad åliggande arbete.

Angående grunderna för beräknande av pensionsbeloppets storlek i förevarande

fall har statskontoret i avgivet utlåtande anfört bland annat följande.

Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes numera böra vid framställning till

riksdagen om beviljande av pension uppmärksammas, hurusom i de bestämmelser

om ny pension, som av 1925 års riksdag godkänts samt meddelats i

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), förutsattes, att pensioner, som av

riksdagen komme att beviljas efter år 1925. till beloppet så avpassades, att de

kunde betraktas såsom nyreglerade och alltså icke berättiga till annan tillläggsförmån

än dyrtidstillägg enligt de för sådant tillägg till tjänstepension

efter den 1 juli 1925 gällande grunder. Då det alltså i detta fall gällde att

föreslå ett belopp, som kunde anses lämpligt såsom nyreglerad pension, syntes

ledning för beloppets avpassande kunna hämtas från de såsom nyreglerade betecknade

pensioner, som enligt av 1925 års riksdag godkända och i kungörelsen

den 8 april 1925 (nr 87) fastställda grunder tillkomme viss icke-ordinarie

personal vid statens hingstdepåer. För sådan befattningshavare bland nämnda

personal, som innehade förmansställning, vore bestämt ett pensionsbelopp av

lägst 720 kronor vid 25 tjänstår, med förhöjning av 30 kronor för varje tjänstår

utöver 25, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 1,200 kronor; och inträdde

rätt att komma i åtnjutande av pension, bland annat, då befattningshavare,

efter att hava uppnått en levnadsålder av minst 50 år, entledigades på

grund därav, att han befunnes till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller försvagat

hälsotillstånd varaktigt oförmögen till arbete. Då i nu förevarande

fall, där sålunda angiven förutsättning för pension förelåge, anställningstiden

i statens tjänst finge anses utgöra 35 år, syntes pensionsbeloppet böra bestämmas

till 1,020 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet anser sig böra tillstyrka, att pension beredes förre skomakeriförmannen

Nydén. De grunder, efter vilka det föreslagna pensionsbeloppet

avpassats, finner utskottet för sin del böra komma i tillämpning vid beviljande

av pension till befattningshavare i den ställning, varom här är fråga. Utskottet

får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2\.

21

24 :o.

I punkt 2 :o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen Ang.

medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken Frey Teodor Sandberg ■Pj^f,°cn(lyt

må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna befaren F. T.

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 960 kronor. Sandberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandberg är född den 1 augusti

1864; att han alltsedan den 1 februari 1895 varit anställd vid ammunitionsfabriken;

att han under ar 1924 vid fabriken uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till omkring 2,400 kronor; att han på grund av

åderförkalkning och ålderdomssvaghet är oförmögen att vidare fullgöra de

med hans anställning vid fabriken förenade göromål; samt att han under sin

tjänstetid vid fabriken iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag Utskottet.

och får på grund härav hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

25 :o.

I punkt 8:o av förevarande proposition nr 128 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre skomakeriarbetaren vid Göta artilleriregementes

intendenturverkstäder August Andersson Bandqvist må från och med den 1 november

1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sundqvist är född den 3 december

1858; att han från och med år 1875 till och med den 30 april 1918 varit anställd

hos de entreprenörer, som handhaft skolagningen för Göta artilleriregemente,

samt därvid i regementets lokaler och med regementets materialier utfört

skoreparationer för regementets räkning; att han alltsedan den 1 maj 1918

varit anställd såsom skomakeriarbetare vid regementets intendenturverkstäder;

att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,370 kronor för år; att han

lider av kronisk ledgångsreumatism och till följd därav anses vara för framtiden

oförmögen att sköta sin befattning; samt att han på ett synnerligen förtjänstfullt

sätt och efter bästa förmåga fullgjort sitt arbete vid regementet.

I fråga om den förebragta utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Ang.

pension åt

förre skomakeriarbetaren

A. A

Sundqvist.

Då riksdagen tidigare i vissa fall medgivit tillgodoräknande i pensionshän- Utskottet.

seende av tid, varunder arbetare vid arméns verkstäder under förhållanden,

liknande de här förevarande, utfört arbete för statens räkning utan att hava

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 2J/..

Ang.

pension åt

förre,

skrädderiarbetaren

A.Bergqvist.

Utskottet.

Ang. ^

pension åt

förre

arbetaren

A. N.

Karlsson.

varit direkt anställda vid vederbörande truppförband, anser utskottet skäl föreligga

att tillstyrka pension för förre skomakeriarbetaren Sundqvist. Utskottet,

som beträffande det föreslagna pensionsbeloppet ej funnit anledning till erinran,

får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

26 :o.

Kungl. Maj:t har i punkten 4:o av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att förre skrädderiarbetaren vid Livregementets grenadjärers

intendenturverkstäder Anders Bergqvist må från och med den 1 juli 1925

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 768 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bergqvist är född den 15 januari

1846; att han varit anställd såsom skrädderiarbetare vid Livregementets grenadjärers

intendenturverkstäder under åren 1882—1915, vilken anställning han

emellertid under sistnämnda år måst lämna på grund av sjuklighet; att han

under de senare åren av sin anställning vid regementet uppburit en avlöning

av i medeltal omkring 730 kronor för år; att han lider av åderförkalkning, i

följd varav han anses vara fullständigt oförmögen till arbete och hans arbetsoförmåga

betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående; att han med nit

och plikttrohet utfört sitt arbete för kronans räkning och alltid ådagalagt ett

mycket gott uppförande och fört en hedrande vandel; samt att han enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring uppbär ett årligt understöd av 66 kronor.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Ehuruväl Bergqvist, såsom av utredningen framgår, lämnat sin anställning

i statens tjänst redan för omkring 10 år sedan, har utskottet ansett hinder icke

böra möta för beviljande av pension, enär han vid avgången ur tjänst uppnått

69 års ålder. Då utskottet ej heller funnit anledning till erinran mot det

föreslagna pensionsbeloppet, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

27 :o.

Under punkten 5:o av förevarande proposition nr 128 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid Åkers krutbruk August

Niklas Karlsson må från och med den 1 juni 1925 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 960 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson är född den 8 augusti

1863; att han alltsedan den 8 augusti 1883 varit anställd vid Åkers krutbruk;

att han under de senare åren från krutbruket uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,210 kronor för år; att han

på grund av allmänna åldersförändringar och försvagade kroppskrafter ej

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoidslcottets utlåtande Nr 2b.

23

längre är arbetsför; samt att han under sin ifrågavarande anställning visat god

arbetsskicklighet och sig utmärkt väl förhållit.

Beträffande vad i propositionen i övrigt anförts i detta ämne får utskottet

hänvisa till densamma.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa, Utskottet.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

28 :o.

I punkten 6:o av förevarande proposition nr 128 har Kungl. Maj:t föreslagit Ang.

riksdagen medgiva, att sömmerskan vid Norrlands dragonregementes repara- ^nimnskan

tionsverkstäder, änkan Selma Dorotea Iied, född Persson, må från och med må- S. D. Hett.

naden näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hed är född den 11 september

1858; att hon sedan Norrlands dragonregementes förflyttning till Umeå år

1900 varit anställd vid regementet först såsom kokerska vid manskapsköket

till den 31 augusti 1909 och från den 1 september samma år såsom sömmerska

vid linnereparationsverkstaden; att hon under de senare åren vid regementet

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring

1,170 kronor för år; att hennes arbetsförmåga på grund av höggradig

hjärtförstoring är väsentligt nedsatt; att hon är medellös; samt att hon under

sin anställningstid utfört sina sysslor på ett tillfredsställande sätt.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till riksdagens beslut under senare år i åtskilliga liknande fall 1 tskottet.

har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

29 :o.

Kungl. Ma,j:t har i punkten 7 :o av samma proposition föreslagit riksdagen -pl3- „

medgiva, att sömmerskan vid Göta livgardes intendenturverkstäder Katarina sömmerskan

Vilhelmina Edling må från och med månaden näst efter den, varunder hon NA .Ed!ing.

entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Edling är född den 11 oktober

1851; att hon alltsedan den 1 september 1888 varit anställd som sömmerska vid

Göta livgarde; att hon under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor

för år; att hon lider av väsentligt minskad rörlighet i vänstra höftleden

till följd av brott å lårbenshalsen ävensom av kronisk svullnad av högre under
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets .utlåtande Nr 8Jt.

benet samt av höggradig muskelreumatism, på grund varav hon anses vara i

det närmaste oförmögen till arbete och nämnda arbetsoförmåga anses komma

att bliva bestående; samt att hon städse fullgjort sitt arbete vid regementet till

full belåtenhet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet. Utskottet biträder Kungl. Maj.ds förslag och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj ds ifrågavarande framställning.

30 :o.

Ang. = Kungl. Maj d har i punkten 8:o av ifrågavarande proposition föreslagit riks^tvättföre-

^aSen medgiva, att tvättförestånderskan vid Norrlands artilleriregemente, änstånderskan

kan Gustava Molander, född Andersson, må från och med månaden näst efter

der, född ^en’ varunder hon entledigas från sin anställning vid regementet, under sin

Andersson, återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Molander, som är född den 24 april

1859, är änka efter framlidne styckjunkaren vid Norrlands artilleriregemente

K. J. Molander; att hon alltsedan den 1 oktober 1905 varit anställd såsom

tvättförestånderska vid nämnda regemente; att hon under de senare åren vid

regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till

1,500 kronor för år; att hon lider av åderförkalkning och oregelbunden hjärtverksamhet,

i följd varav hon är mindre arbetsför och hennes arbetsförmåga

med sannolikhet inom närmaste framtiden icke kan betecknas som väsentlig;

att hon utfört sitt arbete vid regementet synnerligen plikttroget och förtjänstfullt

samt ådagalagt ett hedrande uppförande såväl i som utom tjänsten; samt

att hon efter sin avlidne man uppbär en årlig pension av 230 kronor jämte dyrtidstillägg

därå.

Beträffande utredningen i ärendet i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Utskottet. Enligt grunder, som under senare år i vissa liknande fall tillämpats, har

pension åt kvinnliga daglönare och med dem jämförliga befattningshavare

plägat avpassas med hänsyn till tjänstårens antal på sådant sätt, att pensionen

vid 25 tjänstår bestämts till 400 kronor. Vid större antal tjänstår har pensionsbeloppet

ökats med 10 kronor för varje överskjutande år, medan å andra

sidan vid lägre antal tjänstår beloppet reducerats med 10 kronor för varje felande

år. Med tillämpning i förevarande fall av samma grunder skulle pensionsbeloppet,

då änkan Molander har 20 tjänstår, sättas till 350 kronor, vilken

summa efter omräkning till ny pension motsvaras av ett pensionsbelopp å

732 kronor. Till stöd för ett högre pensionsbelopp har i detta fall åberopats,

att änkan Molander utfört sitt tvättarbete vid Norrlands artilleriregemente i

egenskap av förestånderska för regementets tvättinrättning. Då utskottet

emellertid anser, att å andra sidan viss hänsyn bör tagas till den henne till
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2h.

25

kommande änkepensionen å 230 kronor årligen, liar utskottet funnit sig icke

böra tillstyrka högre pensionsbelopp än nyss nämnts eller 732 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må medgiva, att tvättförestånderskan vid Norrlands

artilleriregemente, änkan Gustava Molander, född Andersson,

må från och med månaden näst efter den, varunder

hon entledigas från sin anställning vid regementet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 732 kronor.

31 :o.

Under punkten 9:o av ifrågavarande proposition nr 128 har Kungl. Ma j-t

slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att maskinisten vid ridskolan Ver Johan

Söderström må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderström är född den 12 november

1859; att han varit anställd såsom gardist vid förutvarande Andra livgardet

under tiden den 13 augusti 1880—den 13 augusti 1886 och innehaft anställning

såsom rättare vid Strömsholms hingstdepå under tiden 1 december 1896

—den 31 oktober 1909, varefter han den 1 november 1909 tillträtt sin nu innehavande

befattning såsom maskinist vid ridskolan; att han under de senare

åren uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, enligt stat uppgått

till 1,290 kronor för år, och härjämte åtnjutit förmånen av fri bostad; att hans

arbetsförmåga på grund av sjukdom är i hög grad nedsatt; samt att han såväl

vid hingstdepån som vid ridskolan alltid skött sina åligganden till full belåtenhet.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att Söderström efter avgång ur tjänst beredes pension

av statsmedel. Vad angår pensionsbeloppet har utskottet ansett lämpligt att

jämväl i detta fall — liksom i vissa övriga av de i förevarande proposition behandlade

pensionsärendena — utgå från de grunder, som numera gälla beträffande

pensionering av viss icke-ordinarie personal vid hingstdepåerna, så

mycket hellre som Söderström under en följd av år haft anställning vid Strömsholms

hingstdepå. Då Söderströms befattning såsom maskinist vid ridskolan

lärer kunna i pensionshänseende anses likvärdig med befattning såsom kormästare

och fodermarsk och Söderström får anses hava 35 för pension beräkneliga

tjänstår, skulle pensionen enligt nyssnämnda grunder bestämmas till

1,020 kronor årligen eller samma belopp, som under punkten 23 :o här ovan

tillstyrkts för förre skomakeriförmannen J. E. Nydén.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, må medgiva, att maskinisten vid ridskolan Per

Johan Söderström må från och med månaden näst efter den,

Ang.

pension åt

maskinisten

J. Söderström.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2h.

26

varunder han entledigas från sin anställning vid skolan, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,020 kronor.

32 :o.

Ang. I en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposilaglönarna

^on nr 160 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

J. A. Linde- av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkt 1 :o före^L^lLdhJri

slaSLt riksdagen medgiva, att envar av daglönarna vid flottans varv i Stockholm

Johan Alfred Lindeherg och Karl Leonard Hultherg må från och med

dagen näst efter den, varunder han erhållit avsked från sin anställning vid

varvet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat,

beträffande Lindeherg, att han, som den 20 november 1925 uppnått 68 års

ålder, då innehade en tjänstetid vid flottans varv av nära 22 1/2 år; och att

han från varvet år 1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till 3,194 kronor 95 öre; samt

beträffande Hultherg, att han, som den 8 februari 1926 uppnått 68 års

ålder, då innehade en tjänstetid vid flottans varv av 24 år; att han från varvet

år 1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 2,433

kronor 36 öre; samt att han befinner sig i behövande omständigheter.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet. Då utskottet icke haft något att erinra mot förevarande förslag, får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av riksdagen

bifallas.

Ang.

pension åt

förre daglönaren

P.

J. Olsson.

Utskottet.

33 :o.

Kungl. Maj:t har vidare i punkt 2:o av förenämnda proposition nr 160 föreslagit

riksdagen medgiva, att förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona

Veter Johan Olsson må från och med dagen näst efter den, varunder han erhållit

avsked från sin anställning vid varvet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Olsson, som den 21 mars

1925 uppnått 68 års ålder, då innehade en tjänstetid av 24 år; att hans arbetsförmåga

är nedsatt på grund av sjukdom; att han under sin tjänstetid

icke undergått någon bestraffning; samt att han för sitt uppehälle efter avgången

ur tjänst är i behov av understöd.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Då utskottet vill ansluta sig till det föreliggande förslaget, hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2f.

27

34 :o.

I enlighet med Kungl. Maj:ts under punkt 3:o av nyssnämnda proposition

framställda förslag och med hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen

i förevarande ärende får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att daglönaren vid marinens centrala

beklädnadsverkstad Axelina Hedvig Sofia Trulsson må

från och med dagen näst efter den, varunder hon entledigas

från sin anställning vid verkstaden, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

768 kronor.

35 :o.

I en till riksdagen aviåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposition

nr 162 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1 :o föreslagit

riksdagen medgiva, att envar av nedannämnda, vid Karlsborgs fästningsbyggnad

anställda arbetare må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning i statens tjänst, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med följande belopp,

nämligen Karl Gustafsson och Karl August Helge vardera med så stort

belopp, att pensionen jämte honom förut tillerkänd pension uppgår till 996

kronor, Viktor Kjellberg med 852 kronor, Emil Liden med 852 kronor, Gottfrid

Karlsson med 792 kronor, Karl Leonard Stark med 996 kronor, August Andersson

med 900 kronor, Herman Sanfrid Angel Forsell med 900 kronor och

Johan Gustaf Gustafsson med 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Karl Gustafsson, att han är född den 24 februari 1850; att 1909

års riksdag beviljat honom en årlig pension av 300 kronor under hans återstående

livstid, men att han hittills icke tillträtt denna pension, utan alltjämt

kvarstått vid sin anställning vid fästningsbyggnaden, så att han numera kan

tillgodoräkna sig sammanlagt 53 tjänstår i statens tjänst; att han under åren

1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i

medeltal omkring 1,890 kronor för år, varjämte han under nämnda tre år åtnjutit

förmånen av fri bostad med bränsle; att han på grund av sin höga ålder

nu uttalat önskan att avgå från sin anställning; att han icke äger nämnvärda

tillgångar; samt att han, som är gift, har att försörja sin hustru, vilken

är gammal och sjuklig;

beträffande Karl August Helge, att han är född den 9 augusti 1855; att 1914

års riksdag beviljat honom en årlig pension av 300 kronor under hans återstående

livstid, men att han hittills icke tillträtt denna pension, utan alltjämt

kvarstått vid sin anställning vid fästningsbyggnaden, så att han numera kan

tillgodoräkna sig sammanlagt 40 tjänstår i statens tjänst; att han under åren

1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i

medeltal omkring 1,510 kronor för år, varjämte han under nämnda tre år åtnjutit

förmånen av fri bostad med bränsle; att han på grund av sina höga ålder nu

uttalat önskan att avgå från sin anställning; samt att han icke äger nämnvärda

tillgångar;

A it g.

pension åt

kvinnliga

daglönaren

A. H. S.

Trulsson.

Ang.

pension åt

vissa arbetare

vid

Karlsborgs

fästningsbyggnad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.

beträffande Viktor Kjellberg, att lian, som är född den 5 juli 1871, varit

anställd vid statens arbeten vid Karlsborgs, Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästningsbyggnader under sammanlagt något mer än 22 år; att han under

åren 1922—1924 från Karlsborgs fästningsbyggnad uppburit eu avlöning,

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,650 kronor

för år; att han på grund av förlamning med höggradig muskelatrofi å

högra armen och skuldergördeln är för framtiden oförmögen att med arbete

försörja sig; att han, som trots sin sjukdom hittills kunnat kvarstå i sin förmansbefattning,

då han såsom förman ej haft att utföra kroppsarbete, utan

endast utövat arbetsledning, numera emellertid måste avgå från sin befattning,

då denna med den inskränkning av arbetsstyrkan vid fästningsbyggnaden,

som på grund av minskad arbetstillgång därstädes inom kort måste vidtagas,

ej längre bliver behövlig; att han icke äger nämnvärda tillgångar; samt att han

har tre minderåriga barn att försörja;

beträffande Emil Liden, att han, som är född den 3 december 1863, varit

stamanställd i militärtjänst under 6 1/2 år samt varit anställd vid statens arbeten

vid Karlsborgs, Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnader,

statens järnvägsbyggnader samt Trollhätte kanal- och kraftverksbyggnad under

sammanlagt ej fullt 23 år; att han under åren 1922—1924 från Karlsborgs

fästningsbyggnad uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått

till i medeltal omkring 1,410 kronor för år; att han, ehuru han ännu är något

arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang

med en förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas

från sin anställning; samt att han, förutom en för upplånade penningar byggd,

till 5,000 kronor taxerad bostadslägenhet, icke äger nämnvärda tillgångar;

beträffande Gottfrid Karlsson, att han, som är född den 17 september 1861,

varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad under ej fullt 21 år; att han

under åren 1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått

till i medeltal omkring 1,660 kronor för år; att han, ehuru han ännu är

något arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang

med förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas

från sin anställning; samt att han icke äger nämnvärda tillgångar ;

beträffande Karl Leonard Stark, att han, som är född den 20 april 1865,

varit stamanställd i militärtjänst under 4 år och 10 månader samt varit anställd

vid statens arbeten vid Karlsborgs fästningsbyggnad, statens järnvägsbyggnader

och Trollhätte kanal- och kraftverksbyggnad under sammanlagt

37 V2 år; att han, som icke haft arbete vid Karlsborgs fästningsbyggnad från

slutet av mars månad 1920 till början av oktober månad 1924, från fästningsbyggnaden

för månaderna oktober—december sistnämnda år uppburit en avlöning,

frånsett dyrtidstillägg, av 280 kronor 35 öre; att han, ehuru han ännu

är något arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang

med förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas

från sin anställning vid fästningsbyggnaden; samt att han, förutom en

å ofri grund uppförd, till 1,000 kronor taxerad byggnad, icke äger nämnvärda

tillgångar;

beträffande August Andersson,, att han, som är född den 28 oktober 1863,

varit anställd vid statens arbeten vid Karlsborgs fästningsbyggnad, statens järnvägsbyggnader

samt Trollhätte kanal- och kraftverksbyggnad under sammanlagt

30 ä 31 år; att han under åren 1922—1924 uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1.420 kronor för år; att

han numera på grund av kronisk muskelreumatism är för framtiden oförmögen

att med arbete försörja sig; att han, förutom en till 1,500 kronor taxerad bostadslägenhet,

icke äger nämnvärda tillgångar; samt att han, som är gift, har

fem minderåriga barn att försörja;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.

29

beträffande Herman Sanfrid Angel Forsell, att han, som är född den 22 oktober

1865, varit stamanställd i militärtjänst i 9 år samt anställd vid statens

arbeten vid Karlsborgs, Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningsbyggnader,

statens järnvägsbyggnader samt Trollhätte kanal- och kraftverksbs^ggnad

under sammanlagt 25 år; att han under åren 1922—1924 från Karlsborgs fästningsbyggnad

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till

i medeltal omkring 1,840 kronor för år; att han, ehuru han ännu är något

arbetsför, av fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg avsetts att i sammanhang

med förestående minskning av fästningsbyggnadens arbetsstyrka entledigas från

sin anställning; samt att han, förutom en till 3,000 kronor taxerad bostadslägenhet,

icke äger nämnvärda tillgångar;

beträffande Johan Gustaf Gustafsson, att han, som är född den 24 oktober

1856, varit anställd vid statens arbeten vid Karlsborgs, Vaxholms och OscarFredriksborgs

fästningsbyggnader, statens järnvägsbyggnader samt Trollhätte

kanal- och kraftverksbyggnad ävensom vid uppförandet av Karlsborgs radiostation

under sammanlagt 26 å 27 år; att han under åren 1922—1924 från

Karlsborgs fästningsbyggnad uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstilllägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,290 kronor för år; att han på grund av

dels åderförkalkning, dels ock genom ålder förorsakad nedsättning av kroppskrafterna

är oförmögen att för framtiden genom arbete försörja sig; att han,

förutom en å ofri grund befintlig, till 1,000 kronor taxerad bostadsbyggnad,

icke äger nämnvärda tillgångar; samt att han, som är gift, har en sjuklig hustru

och två minderåriga barn att försörja.

Beträffande utredningen i övrigt anhåller utskottet få hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen finner sig utskottet

böra tillstyrka, att arbetarna Karl Gustafsson och Karl August Helge må

komma i åtnjutande av förhöjning i dem förut av riksdagen beviljade pensioner,

ävensom att övriga här ovan omförmälda arbetare erhålla pension, då de

lämna tjänsten. I avseende å beloppens storlek har utskottet icke funnit något

att erinra mot statskontorets av departementschefen biträdda förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

36 :o.

Under punkt 2:o av förenämnda proposition nr 162 föreslår Kungl. Maj:t,

att riksdagen må medgiva, att förmannen vid Karlsborgs fästningsbyggnad,

kakelugnsmakar- och sotarmästaren Carl Gustaf Larsson må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid fästningsbyggnaden,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Larsson är född den

9 september 1862; att han alltsedan februari månad 1892 varit anställd vid

Karlsborgs fästningsbyggnad, dock att fästningsbyggnaden ej kunnat hålla

Larsson med ständigt arbete, varför han under de tider av sammanlagt cirka

fyra månader per år, som han ej behövts för arbetens utförande eller för råd
-

Utskottet.

Avg.

pension åt

kakelugnsmakar-

och

sotarmästnren

C. G.

Larsson.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 2J/..

frågning, permitterats och själv fått skaffa sig arbete på annat håll; att

han under åren 1922—1924 vid fästningsbyggnaden uppburit en avlöning, som,

frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,120 kronor för år; att

han på grund av åderförkalkning och nedsatta kroppskrafter är oförmögen

att vidare fullgöra det med hans anställning vid fästningsbyggnaden förenade

arbete samt att för framtiden med arbete försörja sig; att han med nit och

skicklighet fullgjort sitt arbete samt alltid iakttagit en hedrande vandel; att

han ej äger nämnvärda tillgångar över skulderna; samt att han har hustru

och ett minderårigt barn att försörja.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet. På grund av vad i ärendet förekommit anser utskottet det vara med billighet

överensstämmande, att ett årligt understöd av statsmedel beredes Larsson, och

har utskottet funnit sig böra biträda det förslag i berörda avseende, som

innehålles i propositionen.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

37 :o.

Ang. Kungl. Maj:t föreslår vidare i punkt 3:o av berörda proposition nr 162 att

förre°forti riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikafikationsar-

tionsförvaltning Edvard Andersson må från och med den 1 november 1925 under

Andersson s^n återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Andersson är född

den 1 oktober 1858; att han, som från den 24 april 1901 under skilda perioder

arbetat vid fortifikationsförvaltningen eller flottans varv i Karlskrona, den

26 oktober 1925 avgått ur tjänst efter en sammanlagd tjänstetid av 21 år

4 månader; att hans arbetsförmåga på grund av minskade kroppskrafter och

sjuklighet är i mycket hög grad nedsatt; samt att han är gift och har två

hemmavarande barn, utan vilkas hjälp han och hans hustru skulle vara ställda

utan existensmedel.

Utskottet, som i fråga om utredningen i övrigt hänvisar till propositionen,

får med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att Kungl. Maj :ts föreliggande framställning må vinna riksdagens

bifall.

38 :o.

Ang. ^ I punkt 4:o av meranämnda proposition nr 162 föreslås vidare, att riksParbetar

en dagen må medgiva, att arbetaren vid arméns intendenturförråds i Stockholm

C. J. Juhlin. verkstadsavdelning Carl Johan Juhlin må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 852 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 2b.

31

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Juhlin är född den

24 juli 1857; att han varit anställd såsom garvare vid arméns intendenturförråds

i Stockholm verkstadsavdelning alltsedan den 15 mars 1901; att han

på grund av sin höga ålder antages komma att lämna sin ifrågavarande anställning

under år 1926; att han under de senare åren vid intendenturförrådet

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring

2,150 kronor för år; samt att han städse på ett plikttroget, förtjänstfullt

och skickligt sätt fullgjort sina åligganden vid förrådet och alltid fört en

hedrande vandel.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

39 :o.

Kungl. Maj:t har vidare under punkt 5:o av nyssnämnda proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes intendenturverkstäder

Johan Moberg må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Moberg är född den 29

september 1851; att han från och med den 15 september 1895 med vissa avbrott

varit anställd såsom skomakeriarbetare vid olika truppförband, senast från

och med den 12 oktober 1915 vid Svea livgardes skomakeriverkstad; att han

under de senare åren vid Svea livgarde uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,220 kronor för år; samt att

han städse på ett fullt tillfredsställande sätt utfört sitt arbete vid regementet

samt under sin tjänstgöring varit plikttrogen och arbetsam.

Utskottet tillåter sig att beträffande utredningen i övrigt hänvisa till propositionen

och får med biträdande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må av riksdagen

bifallas.

40 :o.

Under punkt 6:o av ovanberörda proposition nr 162 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att vardera av arbetarna vid Karlskrona fästnings

fortifikationsförvaltning, förmannen Nils Oscar Andersson och Andreas Andersson

Bäck må från och med månaden näst efter den, då han entledigas från

sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension, Andersson av 1,224 kronor och Bäck av 948 kronor;

samt att envar av förutvarande arbetarna vid samma förvaltning Joel Håkansson,

Sven Svensson och Sven Olsson må från och med den 1 januari 1926 under

Utskottet.

Ang.

pension åt

skomakeriarbetaren

J. 3,1, r

Ang.

pension åt

vissa fortifikationsarbetare

och

f. d, fortifikationsarbetare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 2Jf.

Ang.

årligt understöd

åt

''orre soldaten

J. A.

Wadman.

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension,

Håkansson av 852 kronor, Svensson av 792 kronor och Olsson av 732 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är ''född den 4 april 1864, i en följd

under mer än 35 år varit anställd vid Karlskrona fästningsbyggnad, de senaste

15 åren såsom förman; att hans arbetsförmåga numera är i mycket hög grad

nedsatt; samt att han, som är gift och har två hemmavarande barn, icke har

annan kontant inkomst än arbetsförtjänsten;

beträffande Bäck, att han, som är född den 3 maj 1861, i mera än 35 år

tjänat staten; att han är gift och utan andra tillgångar än sin arbetsförtjänst;

samt att han på grund av ålder och sjukdom är oförmögen att genom arbete

försörja sig och sin hustru;

beträffande Håkansson, att han som är född den 6 september 1864 och i

mera än 28 år tjänat staten, numera på grund av sjuklighet fått vidkännas en

nedsättning i arbetsförmågan, som tvungit honom avgå från arbetet och sannolikt

blir bestående; samt att han har hustru och minderårig son och är i behov

av understöd;

beträffande Svensson, att han, som är född den 2 mars 1862 och i mera än

23 år tjänat staten, på grund av minskad arbetstillgång vid befästningsarbetena

erhållit avsked från sin befattning därstädes den 20 december 1924; att

hans arbetsförmåga på grund av sjuklighet och tilltagande ålder är i väsentlig

grad nedsatt; samt att han är änkling och i saknad av tillgångar; samt

beträffande Olsson, att han, som är född den 18 augusti 1855 och tjänat staten

i över 20 år, därav mera än 15 år från 20 års ålder, på grund av tilltagande

sjuklighet och åldersbräcklighet erhållit avsked från sin befattning vid befästningsarbetena

den 1 september 1924; samt att han är gift, utan tillgångar

och i behov av understöd för sitt och sin hustrus uppehälle.

Utskottet, som i fråga om utredningen i övrigt hänvisar till propositionen,

har icke haft något att erinra mot förevarande förslag och hemställer,

att Kungl. Maj:ts berörda framställning må vinna riksdagens

bifall.

41 :o.

I en inom första kammaren av herr Sandegård väckt motion nr 191 har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre soldaten vid K. Bohusläns

regemente J. A. Wadman må från och med den 1 juli 1926 å allmänna indragningsstaten

uppbära under sin återstående livstid ett årligt understöd av 500

kronor.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

På anhållan av utskottet har arméförvaltningen anbefallts att avgiva yttrande

över ifrågavarande motion och att därvid så vitt möjligt förebringa utredning

angående arten och omfattningen av den anställning, som AV adman

enligt tillgängliga handlingar i handräckningstjänst innehaft vid Bohusläns

regemente samt beträffande de förhållanden i övrigt, som vore av beskaffenhet

att kunna inverka på frågan om understöd åt Wadman.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

33

Med anledning härav har arméförvaltningens civila departement i avgivet

utlåtande anfört följande:

Wadman, som är född den 16 september 1865, anhöll under år 1924 i eu

till Kungl. Maj :t ställd skrift att få komma i åtnjutande av understöd, över

vilken skrift arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse

den 17 juni 1924 avgåvo yttrande. Av ansökningshandlingarna

och den då i ärendet verkställda utredningen framgick,

att Wadman, som den 28 januari 1891 kom i tjänst vid Bohusläns regemente

efter att förut under tva ar hava vant anställd vid Gröta artilleriregemente,

den 17 september 1904 erhöll avsked på grund av oförmögenhet till

vidare krigstjänst enligt läkarbetyg efter en sammanlagd tjänstetid av 15 år

7 månader 19 dagar,

att han således med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyllde de villkor,

som iunnos föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

att han, som efter sitt avsked varit anställd såsom handräckningskarl vid

Bohusläns regementes förråd å Backamo i 9 år 3 månader 13 dagar, befann sig

i behövande omständigheter,

att han vid av extra provinsialläkaren N. Dahlberg den 4 februari 1924

företagen läkarundersökning uppgivit sig alltsedan sitt avsked hava lidit

av symptom av magkatarr, på grund varav hans arbetsförmåga blivit i hög

grad nedsatt,

att han, enligt ett av samma läkare utfärdat intyg, företedde symptom av

börjande åderförkalkning,

att förefintligheten av den sjukdom, kronisk magkatarr, varav Wadman uppgivit

sig hava lidit alltsedan avskedet och till vars uppkomst han ansåge militärtjänstgöringen

hava varit orsak, icke blivit genom den verkställda utredningen

styrkt,

att, även om kronisk magkatarr föranlett Wadmans avskedande ur krigstjänsten,

militärtjänstgöringen likväl icke kunde anses hava varit orsak till

nämnda sjukdoms uppkomst

samt att sagda tjänstgöring ej heller kunde hava varit orsak eller bidragit

till uppkomsten av den börjande åderförkalkning, som vid förenämnda läkarundersökning

konstaterats.

På grund av vad vid den verkställda utredningen sålunda framkommit beträffande

w admans tjänste- och sjukdomsförhållanden fann civila departementet

sig icke kunna tilldela Wadman något underhåll från Vadstena krio-smanshuskassa.

Ej heller kunde departementet, enär Wadman då ännu ej fyllt 60 år i strid

mot bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 6 februari 1920 angående decentralisering

av vissa ärenden rörande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa

och mvalidhusfonden, tilldela honom någon gratifikation från invalidhuslonden.

Då vidare Wadman redan i december månad år 1913 avgått från sin anställning

såsom handräckningskarl vid Bohusläns regementes intendenturförråd å

Backamo efter en anställningstid av endast 9 år 3 månader 13 dagar och vid endast

48 ars ålder,^ utan att det blivit styrkt, att sjukdom, ådragen under tjänstgöringen

vid förrådet, förorsakat hans avgang, funno armeförvaltningens intendents-

och civila departement samt sjukvårdsstyrelse sig icke kunna tillstyrka

att något understöd i annan form bereddes honom från medel tillhörande

fjärde huvudtiteln.

Genom beslut den 4 juli 1924 fann Kungl. Maj:t Wadmans ansökning ej

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Arméförvaltningens

civila departement.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 16 käft. (Nr 24.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Banlcoutskottets utlåtande Nr

Enligt vad som framgår av den nu väckta motionen om understöd åt Wadman

jämte vid densamma fogade handlingar har efter ovan omförmäla utredning

icke framkommit något, som giver stöd åt antagandet, att militärtjänstgöringen

varit orsak till uppkomsten av den sjukdom (magkatarr) ,varav Wadman

uppgivit sig hava lidit alltsedan sitt avsked, men vilken sjukdom, såsom

förut anförts, icke konstaterades vid den år 1924 företagna läkarundersökningen.

Till stöd för förefintligheten av dylik sjukdom liar i motionen åberopats

ett intyg av några Wadman närboende grannar vilka uppgivit att

Wadman, alltsedan han år 1904 på grund av sjukdom avskedades tran .bohusläns

regemente, lidit av den sjukdom, för vilken avsked meddelades honom

(magsjukdom bestående i ständiga kräkningar och dålig matsmältning). Aven

om så varit fallet är därmed icke sagt, att militärtjänstgöringen vant orsak

till ifrågavarande sjukdom. I detta avseende har intet förebragts, som skulle

kunna föranleda ändring av departementets tidigare beslut i fråga om underhåll

åt Wadman. Visserligen hava Wadmans nyssnämnda grannar såsom

framgår av deras i bestyrkt avskrift vid motionen fogade intyg, uttalat, att

ifrågavarande sjukdom enligt deras uppfattning uppkommit »genom den ansträngande

tjänstgöring, som ålegat Wadman vid regementet, da han ensam

varit kommenderad att fullgöra vakttjänst vid regementets vidlyftiga etablissement»,

men då detta uttalande icke torde kunna tillmätas någon betydelse vid

bedömandet av det medicinska spörsmålet, huruvida sjukdomen ådragits i tjänsten,

anser departementet ifrågavarande intyg icke vara agnat att rubba den

uppfattning, till vilken, bland andra, arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse vid

ärendets tidigare prövning kommit.

Skulle Wadman anses berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

bleve följden, att ett mycket stort antal med Wadman likställda 1. d.

indelta soldater, som erhållit avsked pa grund av sjukdom utan att militärtjänsten

skäligen kunnat antagas hava bidragit till sjukdomens uppkomst och

utan att tjänstetiden uppgått till minst 20 år, borde komma i åtnjutande^ av

enahanda förmån. Med hänsyn till de konsekvenser ett tilldelande av understöd

från Vadstena krigsmanshuskassa i förevarande fall skulle medföra anser

sig departementet icke kunna tillstyrka, att Wadman tillerkännes dylikt undorstöd.

Däremot är Wadman, som den 16 september 1925 fyllde 60 år, numera

jämlikt föreskrifterna i ovan omförmälda brev den 6 februari 1920 berättigad

till en årlig gratifikation av 15 kronor från invalidhusfonden och kommer dylikt

understöd, så snart framställning därom till departementet inkommit, att

honom i vederbörlig ordning tilldelas. o

Beträffande ifrågasatt understöd åt AVadman pa grund av hans anställning

såsom handräcknmgskarl vid intendenturförradet a^ Backamo. hava inga nya

skäl blivit anförda, som skulle kunna föranleda någon ändring av arméförvaltningens

intendents- och civila departements samt

derdånigt yttrande den 17 juni 1924 anförda asikt i denna fråga. Civila departementet

anser sig därför icke kunna tillstyrka att årligt understöd av

statsmedel beredes honom i anledning av denna hans anställning.

I detta sammanhang anser sig departementet, med hänsyn till storleken av

det i motionen ifrågasatta understödet, böra meddela, att Wadman, därest den

år 1924 verkställda utredningen givit vid handen, att militärtjänstgöringen

varit orsak till Wadmans här omskrivna magsjukdom, skulle av departementet

hava tilldelats ett årligt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa av 36

kronor jämte underhållsförhöjning 25 kronor eller tillhopa 61 kronor. Från

och med den 1 oktober 1925 eller månaden näst efterden, under vilken Wadman

uppnått 60 levnadsår, skulle ifrågavarande underhall hava höjts till 100 kronor

för år, förutom härå belöpande dyrtidstillägg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

35

Såsom av det anförda framgår har en av Wadman under år 1924 hos Kungl.

Maj:t gjord framställning om understöd efter verkställd utredning förklarats

icke föranleda någon Kungl. Haj:ts åtgärd. Med hänsyn härtill och då några

nya omständigheter icke framkommit av beskaffenhet att böra föranleda "ett

frångående av den ståndpunkt, Kungl. Maj:t intagit i frågan, har utskottet

ansett sig höra avstyrka bifall till motionärens föreliggande hemställan.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion I: 191 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

42 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 67 hava herrar Carlström och

Past, med instämmande i motionens syfte av en utav kammarens Övriga ledamöter,

hemställt, »att riksdagen måtte medgiva sergeanten i kungl. Smålands

husarregemente Carl Oskar Ragnar, vid erhållet avsked, pension å allmänna

indragmngsstaten i likhet med den som tillfaller sergeant på stat»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med därvid

iogade bilagor.

Beträffande Ragnars anställnings- och tjänstgöringsförhållanden framgår av

tillgängliga handlingar bland annat,

att Ragnar, som är född den 18 september 1873, den 18 september 1893 antagits

till indelt soldat vid Smålands husarregemente,

att han den 30 januari 1903 övergått på ny stat såsom obefordrad starnanstalld

volontär genom kontrakt med viss anställningstid

att han den 24 augusti 1904 befordrats till hovslagarvicekorpral, den 25 november

samma ar till hovslagarkorpral, den 1 januari 1915 till hovslagarfurir

av andra klass och den 1 januari 1919 till hovslagarfurir av första klass allt

vid nämnda regemente,

att han sedan den 1 januari 1908 uppehållit befattning som hovslagarunderofficer

vid regementet och sedan 1913 varit lärare i praktiskt hovbeslag vid

regementets hovslagenskola, vilka befattningar han skött på ett i allo berömvart

satt, samt

att han den 20 januari 1914 utnämnts till sergeant i regementet.

Under år 1921 gjorde vederbörande regementschef hos Kungl. Maj:t framställning

om beredande åt Ragnar vid uppnådda 50 levnadsår av pension lika med

den som tillkomma sergeant av första klass på stat. I häröver den 27 september

192i avgivet utlåtande anförde arméförvaltningens civila departement - med

ormalan att Ragnar, därest han kvarstode i tjänst till fyllda 50 år, bleve bera

tigad att från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjuta författningsenligt unerhall

jämte korpralstillägg — att departementet, vid det förhållande att

Ragnar endast innehaft manskapsbeställning på stat och det av verkställd utre

ning icke framkommit att han på grund av sjuklighet vore urståndsatt att

"3^ Slg„°ch S“ fa^J/amt då ett bifall till ansökningen sannolikt skulle

föranleda manga liknande framställningar, funne sig böra avstyrka densamma

Utskottet

Ang.

pension åt

sergeanten

Carl Oskar

Ragnar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr ZJf.

Armeförvaltningen

civila depot

tement.

Genom beslut den 11 november 1921 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedermera medgav Kungl. Maj:t, som tidigare genom särskilda beslut beviljat

Ragnar tillstånd att kvarstå i tjänsten under vissa perioder, enligt beslut

den 9 mars 1923 att Ragnar finge kvarstå i tjänst vid regementet under högst

ytterligare tre år till och med den 18 september 1926.

Vid 1924 års riksdag väcktes av herrar Carlström och Fast motion (II: 17)

om beredande åt Ragnar vid erhållet avsked av pension å allmänna indragningsstaten

i likhet med den, som tillfölle sergeant på stat. I häröver avgivet

utlåtande (nr 26, p. 5) anförde bankoutskottet bland annat, att, enär Ragnar

under mer än 30 års tid varit i krigstjänst och alltsedan 1908 med bästa vitsord

fullgjort åligganden, vilka i fråga om ansvar och krav på fackinsikter torde

kunnat jämställas med dem, som tillhörde underofficer på stat, det syntes utskottet

som om vissa billighetsskäl talade för beredande åt Ragnar efter avskedstagande

ur tjänsten av någon pension utöver det underhåll, som författningsenligt

komme att tillerkännas honom från Vadstena krigsmanshuskassa.

Då emellertid Ragnar, såsom ovan framhållits, medgivits rätt att kvarstå i

tjänst till och med den 18 september 1926 och då frågan, huruvida Ragnar på

grund av sin tjänstgöring som hovslagarunderofficer borde tillerkännas pension

eller understöd av .statsmedel, syntes utskottet böra upptagas först i samband

med hans avskedstagande, ansåge sig utskottet sakna anledning att då

ingå på en närmare prövning av detta spörsmål. Utskottet hemställde därför,

att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, vilken hemställan

av riksdagen bifölls.

Över den nu väckta motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har yttrat bland annat följande:

»Någon pension i likhet med den, motionärerna föreslagit, anser sig departementet

emellertid icke kunna tillstyrka, enär Ragnar icke innehaft underofficersbeställning

på stat. Däremot anser departementet det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att Ragnar böredes något årligt understöd utöver

det som författningsenligt tillkommer honom från Vadstena krigsmanshuskassa,

såsom erkänsla för det ansvarsfulla och maktpåliggande arbete, han

under en lång följd av år utfört i statens tjänst. Underhållet från nämnda kassa

är alltför ringa för att kunna anses som skälig ersättning för dylikt arbete

efter avgång ur tjänst. Detta underhåll uppgår nämligen för Ragnars vidkommande

under de närmaste åren efter avskedet till endast 100 kronor för år,

därav 15 kronor utgör underhåll i fjärde klassen av Vadstena krigsmanshuskassa,

25 kronor underhållsförhöjning enligt kungörelsen den 6 augusti 1909

angående ändrade bestämmelser i fråga om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

samt 60 kronor korpralstillägg. Sedermera ökas visserligen underhållet

till 100 kronor för år jämte dyrtidstillägg (150 kronor) och korpralstillägg

(60 kronor), när Ragnar fyllt 60 år, och till 200 kronor jämte nyssnämnda

tillägg, när han uppnått en levnadsålder av 67 år, men även dessa

underhållsbelopp måste enligt departementets åsikt anses för låga i förhållande

till det arbete, han utfört under sin anställningstid vid regementet. Härtill

s. 37 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskoiiets utlåtande Nr Z4.

37

kommer att Ragnar, enligt vad motionärerna uppgivit, har familj och minderåriga

barn att försörja samt att han vid erhållet avsked ej torde kunna påräkna

någon sysselsättning, som giver dräglig bärgning. I betraktande härav torde

det icke kunna anses obilligt, att någon fyllnad till det årliga underhållet från

Vadstena krigsmanshuskassa tillerkännes Ragnar.

Beredandet åt Ragnar av dylik fyllnad torde ej komma att medföra några

vittgående konsekvenser. En under nästlidet år i anledning av eu av förre

sergeanten i Livgardets till häst reserv J. A. Johannisson gjord framställning

i liknande ärende verkställd utredning gav nämligen vid handen, att det bland

Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare då endast fanns ett fåtal understödstagare,

vilka kunde antagas hava innehaft anställning under med Ragnar

jämförliga förhållanden. Förutom, nämnde Johannisson skulle det. enligt

vad utredningen visade, bland understödstagarna endast finnas 2 hovslagarkorpraler

vid Skånska dragonregementet och 1 hovslagarkonstapel vid Göta

artilleriregemente, vilka, under förutsättning att de fullgjort åligganden jämförliga

med dem, som tillkomma underofficer på stat, skulle i avseende å tjänstgöring

kunna likställas med Ragnar. Departementet håller vidare för sannolikt,

att av i tjänst varande manskap det knappast torde finnas någon, som i

förevarande hänseende kan likställas med Ragnar.

Beträffande beloppet av det årliga understöd, som skulle kunna tillerkännas

Ragnar utöver honom tillkommande underhall från Vadstena krigsmanshuskassa,

anser departementet för sin del, att detsamma bör bestämmas i enlighet

med de grunder, som av de senare årens riksdagar följts vid beviljandet av

pensioner åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans eller verkstadsföreståndares

ställning. Dylika arbetare hava fått sig tilldelade pensioner,

som med inräknande av vad pensionären kunnat uppbära i underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa uppgått till 700 å 1.000 kronor för år. beroende

på tjänstetidens längd och andra omständigheter (se riksdagens skrivelser

nr 302/1922. p. 36 b och c, nr 183/1923 p. 7 och 8, nr 108/1924 p. 7 a

och b samt nr 201/1925 p. 3 och 17). Till ifrågavarande belopp hava i enlighet

med kungörelserna om pensionstillägg och ny pension kommit de genom

dessa förordningar bestämda särskilda förmåner, varigenom totala pensionsbeloppet

av sådana pensioner numera utgör 1,116 å 1,452 kronor.

Då emellertid Ragnar icke får kvarstå i tjänst till den ålder, vilken i regel

utgjort villkor för erhållande av dylik pension och då han under omkring 10 år

av sin anställningstid vid regementet varit indelt soldat, under vilken tid

tjänstgöringen icke torde hava omfattat mer än omkring en månad varje år.

synes Ragnars pension närmast böra bestämmas i anslutning till det lägsta

av ovan angivna pensionsbelopp eller 1.116 kronor. Detta resultat uppnås.

om ^Ragnar utöver ''sitt understöd från Vadstena krigsmanshuskassa erhåller

en årlig pension av 1.000 kronor. Detta understödsbelopp, å vilket icke bör

beräknas pensionstillägg eller förhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280), kommer jämväl att ungefärligen motsvara vad en förman eller verkstadsförestandare

med en anställningstid av minst 30 år erhåller i förtidspension

enligt bestämmelserna i Kungl. kungörelsen den 15 januari 1926 angående

förtidspension och ävskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid

armén och marinen. Förtidspensionen för en dylik löntagare utgör nämligen

enligt förordningen 1,080 kronor. Departementet anser, att det föreslagna

pensionsbeloppet av 1,000 kronor bör utgå utöver det underhåll, som Ragnar

kommer att uppbära från Vadstena krigsmanshuskassa. Det torde nämligen

med hänsyn till grunderna för sistnämnda underhålls utgående samt arten av

Ragnars tjänstgöring och åldern vid hans avskedstagande få anses skäligt, att

de förhöjningar i understödet från Vadstena krigsmanshuskassa. som författningsenligt

skola utgå, då Ragnar uppnått 60, respektive 67 år, komma honom

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Statskon
toret.

personligen till godo, vilket icke skulle bli fallet, om pensionen tillmättes så,

att denna tillsamman med underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa skulle

uppgå till visst fixerat belopp.

På grund av vad sålunda anförts får departementet för sin del hemställa,

att Iiagnar måtte tillerkännas en årlig pension från allmänna indragningsstaten

av 1,000 kronor att utgå utöver vad honom tillkommer i underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa; börande pensionen beräknas och utgå från och

med månaden näst efter den, under vilken Ragnar avgår ur tjänst eller från

och med den 1 oktober innevarande år.»

För egen del har statskontoret anfört:

»Vad därefter vidkommer det i motionen nr G7/II väckta förslaget om pension

åt sergeanten Ragnar åberopar statskontoret den utredning, som av

arméförvaltningens civila departement framlagts i förenämnda skrivelse. Statskontoret,

som i likhet med arméförvaltningens civila departement anser, att i

motionen framställt förslag om att Ragnar skulle erhålla samma pensionsförmån,

som tillkommer sergeant på stat, icke kan tillstyrkas, håller dock före, att

omständigheterna i detta fall böra föranleda till någon pension åt Ragnar

ungefär i överensstämmelse med vad som plägar i pension beviljas vid truppförband

anställd arbetare i förmans eller verkstadsföreståndares ställning; och

har statskontoret icke annat att erinra mot vad civila departementet föreslagit

än att i detta fall liksom eljest, när en underhållstagare i Vadstena krigsmanshuskassa

erhåller verklig pension, i denna senares belopp synes böra inräknas

vad som utgår från krigsmanshuskassan. Man bestämmer alltså i detta sammanhang

vad Ragnar skäligen bör hava i understöd för sitt arbete i statstjänsten;

och vad härav icke erhålles från krigsmanshuskassan utgår från allmänna

indragningsstaten. Pensionsbeloppet synes i detta fall skäligen kunna bestämmas

till 1,116 kronor, motsvarande en oreglerad pension å 700 kronor. Vid

bifall härtill skulle sergeanten Ragnar förklaras berättigad att från och med

månaden näst efter erhållet avsked åtnjuta årlig pension från allmänna indragningsstaten

till sådant belopp att detsamma jämte vad till honom må utgå från

Vadstena krigsmanhuskassa uppgår till sammanlagt 1,116 kronor.»

Utskottet. Såsom av utredningen framgår har Ragnar varit i krigstjänst under mer än

33 år, varav över 23 år såsom fast anställd vid Smålands husarregemente, och

därvid alltsedan början av år 1908 fullgjort göromål, vilka ansetts i vissa avseenden

kunna jämställas med dem som åligga underofficer på stat. Under

sådana förhållanden finner utskottet i likhet med de hörda myndigheterna det

vara billigt, att Ragnar efter avgång ur tjänst tillerkännes någon pension

utöver honom författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Beträffande storleken av den pension, som synes böra beredas

Ragnar, har utskottet intet att erinra mot det av statskontoret tillstyrkta beloppet

1,116 kronor. Utskottet anser i likhet med statskontoret det vara riktigast,

att — liksom tidigare i liknande fall plägat ske — i pensionsbeloppet

inräknas det underhållsbelopp, som må tillkomma Ragnar från Vadstena krigsmanshuskassa.

Pensionen torde böra beviljas från allmänna indragningsstaten

och utgå från och med månaden näst efter den, vari Ragnar erhåller avsked

från sin beställning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 67, må

medgiva, att hovslagarfuriren av första klass vid Smålands hu
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr %4.

39

sarregemente, sergeanten i regementet Carl Oskar Ragnar ma

från och med månaden näst efter den, vari han erhåller avsked,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årlig pension till sådant belopp att pensionen jämte vad

honom må bliva tilldelat från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till 1,116 kronor.

43 :o.

I en inom andra kammaren av herr Törnkvist i Bjuv väckt motion nr 172 _ /•

har hemställts, »att f. d. korpralen i regementet, vid 4:de skvadronen av kungl. gtöefåtförre

skånska husarregementet Martin Herder Blixt måtte tilldelas ett årligt under- korpralen

M. H. Bhxt.

stöd av 600 kronor.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår bland annat följande.

Blixt, som är född den 7 januari 1865, kom den 15 september 1883 i krigstjänst

vid Skånska husarregementet, där han kvarstod såsom indelt husar

(korpral i regementet) till den 1 augusti 1925, då han erhöll avsked efter när

mare 42 tjänstår. Under tjänstgöring vid regementet ådrog sig Blixt den

5 september 1923 på grund av olycksfall en knäskada, för vilken han hos riksförsäkringsanstalten

gjorde framställning om ersättning. Efter verkställd ut

redning i ärendet fann riksförsäkringsanstalten genom beslut den 17 januari

1925 ersättning jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag icke kunna tillerkännas,

enär skadan, såvitt tillgängliga handlingar utvisade, icke medfört ned

sättning i Blixts arbetsförmåga med minst 10 procent. Sedan Blixt hos försäkringsrådet

anfört besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut, farm rådet

enligt utslag den 10 juli 1925 ej skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Blixt, som under de tider då han ej varit i tjänstgöring vid regementet haft

anställning såsom gruvarbetare hos Höganäs-Billesholms aktiebolag, har på

grund av genom läkarbetyg styrkt nedsättning i arbetsförmågan nödgats lämna

denna anställning med pension från och med den 1 november 1924.

Från och med den 1 september 1925 uppbär Blixt honom på grund av krigs

tjänsten författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Detta utgår för närvarande med 100 kronor årligen jämte dyrtidstillägg

å 150 kronor. Underhållet kommer enligt gällande bestämmelser att

höjas till 200 kronor årligen efter det Blixt uppnått 67 års ålder. Från Höganäs-Billesholms

aktiebolag åtnjuter Blixt, enligt vad utskottet inhämtat, för

närvarande pension med 300 kronor årligen.

Såsom av utredningen framgår har frågan om ersättning till Blixt med an- Utikottet.

ledning av den skada, han ådragit sig under tjänstgöring vid Skånska husarregementet,

i vederbörlig ordning varit föremål för prövning av riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet, vilka myndigheter enligt gällande bestämmelser

funnit sig icke kunna tillerkänna honom ersättning, enär den av

skadan förorsakade nedsättningen av arbetsförmågan icke uppgått till det

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

minimum av 10 procent, som för ersättnings bekommande är stadgat. Under

sådana förhållanden har utskottet, oaktat ömmande omständigheter enligt utskottets

mening föreligga, funnit sig icke kunna tillstyrka, att understöd eller

ersättning skulle genom riksdagens beslut beredas Blixt i anledning av berörda

skada. På grund härav och då Blixt åtnjuter honom i egenskap av förutvarande

indelt husar författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till den väckta

motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 172 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

III. Ang. socialdepartementet.

44 :o.

Ang. # I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1926 dagtecknad proposition nr

PeY>andreat ^4 ^ar Kungi. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av stats

kanslisekre- rådsprotokollet över socialärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit

Sjöcrona. riksdagen medgiva, att andre kanslisekreteraren i Kungl. Maj :ts kansli,

amanuensen i socialdepartementet Cornelius Hans Sjöcrona må från och med

månaden näst efter den, vari han lämnar sin anställning i nämnda departement,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,980 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Sjöcrona är född den 21 juli 1881 och avlade juris utriusque kandidatexamen

den 15 september 1909 samt antogs till e. o. notarie i Svea hovrätt den 21

september 1909. Efter tjänstgöring hos Stockholms rådstuvurätt tjänstgjorde

han från och med den 25 april 1910 till och med den 23 januari 1912 å Södertörns

domsaga och förrättade därvid ett lagtima hösteting jämte därunder förekommande

rannsakningar och andra extra förrättningar. Från och med den 24

januari 1911 till utgången av september månad 1916 tjänstgjorde han vid dåvarande

överintendentsämbetet, nuvarande byggnadsstyrelsen, och innehade därstädes

förordnande såsom förste intendent, motsvarande byråchef i byggnads

styrelsen, omkring 5 månader samt såsom extra notarie 3V2 månader. Under

tiden januari—maj 1917 tjänstgjorde han i tullverket samt från och med maj

månad 1917 till och med den 31 december 1918 i domänstyrelsen, där han innehade

förordnande å dåvarande första gradens tjänst 6 månader 4 dagar. Från

och med den 1 januari 1919 till och med den 30 juni 1920 tjänstgjorde han i

kammarkollegium. Sjöcrona, som den 10 april 1912 antagits till amanuens i

civildepartementet, tjänstgjorde till och med den 30 juni 1920 i nämnda departement

och innehade därstädes förordnande såsom kanslisekreterare 2 månader

24 dagar samt såsom andre kanslisekreterare 1 år 1 månad 20 dagar. Han utnämndes

den 22 juni 1920 att vara andre kanslisekreterare i Kungl. Maj:ts

kansli. Efter civildepartementets uppdelning har han sedan den 1 juli 1920

varit anställd såsom amanuens i socialdepartementet och därstädes innehaft för

ordnande såsom andre kanslisekreterare 10 månader 18 dagar.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2Jf.

41

I ärendet hava vidare åberopats intyg av överläkaren vid Lunds hospital och

asyl, professorn V. Wigert samt hospitalsläkaren vid Stockholms hospital G.

Eländer, vilka under förmälan att de sedan längre tid varit Sjöcronas läkare

intygat, att Sjöcrona sedan flera år lider av nervsjukdom (psychoneuros), som

— sannolikt för all framtid — i mycket hög grad inkräktar på hans arbetsförmåga

och sålunda gör honom oförmögen att fullgöra sina tjänståligganden,

ävensom säkerligen gör det omöjligt för honom att på ett nytt verksamhetsområde

finna utkomstmöjligheter.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under erinran att riksdagen tidigare i vissa fall beviljat pensioner åt icke- Utskottet.

ordinarie befattningshavare i amanuensställning inom den civila statsförvalt

ningen får utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

45 :o.

Under punkten 2 ro av nyssnämnda proposition nr 94 har Kungl. Maj:t Ang.

föreslagit riksdagen medgiva, att överbarnmorskan vid bammorskeläroanstal- ^gverbarnten

i Stockholm Hildur Riben må från och med månaden näst efter den, vari morskan rid

hennes anställning vid nämnda läroanstalt upphör, dock tidigast från och med ^utroanstal
-

den 1 oktober 1926, under sin återstående livstid å

uppbära en årlig pension av 408 kronor.

allmänna indragningsstaten ten i Stockholm

Hildur

Riben.

Av utredningen inhämtas bland annat att Hildur Riben, som den 12 september

1926 fyller 55 år och då är pensionsmässig, varit anställd som överbarnmorska

vid bammorskeläroanstalten i Stockholm sedan den 1 januari 1912, att

hon vid sidan av sin statsanställning haft anställning i Stockholms stads tjänst

såsom barnmorska vid Södra barnbördshuset, i vilken egenskap hon har rätt

till pension från Stockholms stad vid 55 års ålder med 1,282 kronor jämte dyrtidstillägg,

samt att hon i egenskap av barnmorska vid Södra barnbördshuset

vid 55 års ålder äger uppbära pension från statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl. å ungefär 200 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj :ts förslag och får sålunda

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

Utskottet

46 :o.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts under punkten 3:o av ifrågavarande pro- Ang.

position nr 94 framställda förslag och under hänvisning till den i propositio

nen lämnade utredningen i ärendet får utskottet hemställa, syningsman
nen

A. Pra
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr Zi.

att riksdagen må medgiva,

dels att polisuppsyningsmannen Anders Pravitz må från

och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin

anställning såsom polisuppsyningsman, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 1,032 kronor under villkor att pension till lika stort

belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg

enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för

f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande likväl

att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda

pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad

som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den

från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

47 :o.

Ang. I punkt 4:o av samma proposition nr 94 har Kungl. Maj:t föreslagit riksförhöjd

. , .

pension åt dagen medgiva,

poliskon- dels att poliskonstapeln Carl Gustaf Thorsell må från och med månaden

StaÅhorsdiG näst efter den, varunder han avgår från sin anställning såsom poliskonstapel,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära — i

stället för honom av 1919 års lagtima riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 500

kronor — en årlig pension av 1,032 kronor under villkor att pension till lika

stort belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,

som äro eller kunna varda fastställda för f. d. befattningshavare i statens

tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda

pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad som

av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna indragningsstaten

utgående delen av pensionsbeloppet.

Av utredningen framgår bland annat, att 1919 års lagtima riksdag med bi

fall till Kungl. Maj :ts i proposition nr 107 gjorda hemställan i ämnet medgivit,

att Thorsell, som är född den 22 januari 1857 och tillhört Blekinge läns ridande

polis alltsedan år 1896, finge från och med månaden näst efter den, varunder

hans anställning vid poliskåren upphörde, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp av 500

kronor under villkor att pension med lika stort belopp utginge av landsting,

kommuner eller enskilda. Emellertid har Thorsell, som vid 1919 års ingång

på grund av med läkarbetyg styrkt sjuklighet beräknats icke kunna vidare

utöva sin tjänstebefattning, efter vunnen förbättring i sitt hälsotillstånd och

till stor del även till följd av sådan förändring i ridande polisens tjänstgöring,

att patrulltjänst verkställes icke till häst utan med motorfordon, alltjämt kvarstått

och kvarstår även tills vidare under år 1926 i sin tjänstebefattning emot

åtnjutande av därför numera utgående avlöning utgörande för år: arvode 1,750

s. 43 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottebs utlåtande Nr Zk.

43

kronor, ålderstillägg 450 kronor och beklädnadsersättning 500 kronor eller tillsammans

2,700 kronor jämte stadgat dyrtidstillägg, som för sista halvåret 1925

uppgått till 502 kronor.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Då Thorsell icke tillträtt den pension, som år 1919 beviljats honom, utan

alltjämt kvarstår i tjänst, synes det vara billigt att han vid avgång från tjänsten

tillerkännes pension till belopp, som numera anses utgöra skälig pension

för polisman. Riksdagen har ock tidigare i vissa fall medgivit förhöjning av

beviljad pension under liknande förhållanden.

På grund härav får utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot

Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

IV. Ang. kommunikationsdepartementet.

48 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 65 har hemställts,

»att riksdagen måtte bevilja f. d. vågmästaren och arbetsförmannen Petter

August Lindström, Svartbjörnsbyn, Boden, ett årligt understöd av den storlek,

som brukar utgå till befattningshavare och arbetare vid statens järnvägsbyggnader».

Beträffande den till stöd för yrkandet anförda motiveringen får utskottet

hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas att Lindström, som är född den 2 november

1865, under tiden från år 1906 intill slutet av år 1913 varit anställd

såsom arbetsförman vid byggnadsarbeten för den för försvarsväsendets räkning

anlagda landsvägen Boden—Lappträsk, varefter han intill utgången av

år 1925 innehaft befattning såsom vågmästare å nämnda väg med sex månaders

årlig tjänstgöring i vägunderhållsarbeten, vilken sistnämnda befattning Lindström

dock under år 1925 på grund av sjukdom bestritt genom vikarie. Enligt

läkarbetyg är Lindström numera på grund av sjukdom ständigt sängliggande.

Beträffande hans ekonomiska ställning har vederbörande kommunalnämndsordförande

intygat, att Lindström icke såvitt bekant ägde annan tillgång än

de undantagsförmåner han för sig och sin hustru betingat sig av sina söner

vid försäljning till dem av ett honom tillhörigt hemman samt att sönerna genom

den skuld, 8,000 kronor, de iklätt sig vid hemmansköpet, syntes hava. svårt

att fullgöra sina underhållsskyldigheter till föräldrarna.

Såvitt utredningen giver vid handen har Lindström varit i statens tjänst anställd

under omkring 8 år vid vägbyggnadsarbeten, varjämte han under omkring

11 år för statens räkning utfört vägunderhållsarbeten med en årlig tjänstgöringstid

av 6 månader. Med hänsyn till Lindströms korta anställningstid

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt förre

vågmästaren

och arbetsförmannen

F. A.

Lindström.

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 2J^.

Ang.

pension åt

extra biträdet

vid domkapitlet

i

Härnösand

Anna Blomberg.

Utskottet.

Ang.

pension åt

vaktmästaren

M.

Henrikson.

har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka, att pension eller understöd beredes

honom av statsmedel; och får utskottet på grund härav hemställa,

att förevarande motion II: 65 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

V. Ang. ecklesiastikdepartementet.

49 :o.

I punkten 1 :o av en till riksdagen den 12 februari 1926 avlåten proposition

nr 86 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att extra biträdet vid domkapitlet i Härnösand Anna Blomberg

må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid uppbära

å allmänna indragningsstaten eu årlig pension till belopp av 1,044 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Anna Blomberg, som

är född den 14 augusti 1883, år 1901 anställts såsom tillfälligt skrivbiträde

hos domkapitlet i Härnösand samt från och med den 1 april 1904 innehaft

anställning såsom extra biträde därstädes, att hon under största delen av de

senaste fem åren varit tjänstledig på grund av sjukdom ävensom att hon enligt

läkarintyg numera är oförmögen till förvärvsarbete och saknar alla tillgångar.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till Anna Blombergs låga levnadsålder samt till den jämförelsevis

korta tid, hennes effektiva tjänstgöring hos domkapitlet omfattar, har

utskottet i likhet med föredragande departementschefen hyst tvekan, huruvida

pension i nu förevarande fall borde beviljas. Då utskottet det oaktat funnit

sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet velat uttryckligen framhålla,

att detta skett på grund av de synnerligen ömmande förhållanden, som

i förevarande fall åberopats.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

50 :o.

Under punkt 2:o av ifrågavarande proposition nr 86 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid domkapitlet i Lund Mårten

Henrikson må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat, att Henrikson är född den 6

november 1850, att han på grund av sjukdom (cardioarteriosclerosis) är för

framtiden oförmögen att fullgöra sin tjänst samt att han sedan år 1884 varit

anställd såsom domkapitlets vaktmästare och uppehållit denna sin befattning

ända tills för någon tid sedan, då han nödgats upphöra därmed på grund av

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr Si.

45

sin hjärtsjukdom. Henriksons lön har sedan år 1922 utgått med 1,350 kronor,

varutöver han från och med budgetåret 1924—1925 åtnjutit tillfällig löneförbättring

med 100 kronor årligen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har på de i propositionen anförda skälen funnit sig böra biträda Utskottet.

Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

51 :o.

Kungl. Maj:t har i punkt 3:o av ifrågavarande proposition föreslagit riks .1 ny.

dagen medgiva, att bibliotekarien hos vitterhets-, historie- och antikvitets- åt
it

• o* • 7. t-.. opo uioliotekari
akademien

signa Amalia Leijonhufvud ma från och med dagen näst efter en Sigrid

den, å vilken entledigande från hennes befattning hos akademien kan komma xn/orT

att beviljas, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1.992 hufvud.

kronor.

Av handlingarna inhämtas, att fröken Leijonhufvud, som är född den 5 juli

1862, under åren 1892—1909 innehaft anställning som lärarinna vid Åhlinska

skolan i Stockholm. Jämsides härmed antogs hon i februari år 1901 till inne

havare av den bibliotekariebefattning hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,

vilken hon alltfort bestrider. För närvarande åtnjuter hon jämlikt

Kungl. Mjaj :ts beslut den 17 februari 1922 ett årligt arvode å 3.800 kronor

för 5 timmars daglig tjänstgöring, å vilket arvode dyrtidstillägg i vanlig ordning

utgår. Enligt Kung], Maj:ts beslut den 13 oktober 1922 gälla därjämte

bestämmelserna i 1 avd. 2 kap. av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 7781

i tillämpliga delar i avseende å bibliotekarien Leijonhufvud.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade stats

rådsprotokollet.

Utskottet har icke funnit anledning föreligga till erinran mot Kungl. Maj:ts utskottet.

förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifall Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

52 :o.

Under punkt 4:o av berörda proposition nr 86 föreslår Kungl. Maj:t riks- Ang.

dagen medgiva, att f. d. professorn vid konsthögskolan Claes Axel Amos Pfn^°^r"t

Grundströms änka Carolina Grundström, född Assur, må från och med den fessorn vid

1 juli 1925 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å all- ^olan^A

Inänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1.128 kronor. .4. Grund
ströms

anka.

Av utredningen framgår bland annat, att professorn Grundström vid den tid.

då konsthögskolans befattningshavare erhöllo delaktighet i civilstatens änke

och pupillkassa, överskridit 60 års ålder och därför enligt kassans reglemente

ej'' kunde vinna inträde i densamma. Änkefru Grundström är född den 1 de
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.

cember 1860. Av avskrift av bouppteckning efter f. d. professorn Grundström

inhämtas, att han var född den 5 december 1844 och avlidit den 2 juni 1925

samt att behållningen i boet utgjorde 31,463 kronor 42 öre, varav dock endast

15,000 kronor äro placerade i sådana förmögenhetsobjekt, som kunna giva

någon avkastning.

Utskottet hänvisar beträffande utredningen i övrigt till propositionen.

Utskottet. Utskottet har, om ock med någon tvekan, funnit sig böra förorda, att pension

beredes änkefru Grundström. Vad angår pensionens storlek har utskottet

emellertid funnit anledning saknas att förorda densamma till högre belopp än

som av 1924 års riksdag tillerkänts änkan efter rektorn och professorn vid

lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp K. O. M. Weibull eller 800 kronor

årligen. Efter omräkning till nyreglerat belopp bör pension å sistnämnda belopp

numera utgå med 912 kronor. Utskottet tillstyrker alltså, att pensionen i

förevarande fall bestämmes till sistnämnda belopp.

I enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att f. d. professorn vid konsthögskolan

Claes Axel Amos Grundströms änka Carolina Grundström,

född Assur, må från och med den 1 juli 1925 under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 912 kronor.

53 :o.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts under punkt 5 ro av ifrågavarande

proposition gjorda hemställan och under hänvisning till den i propositionen

lämnade utredningen i ämnet hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att läraren i etsning vid konsthögskolan,

vice professorn Axel Tallberg må från och med

månaden näst efter den, varunder han frånträder sin befattning

vid konsthögskolan, under sin återstående livstid uppbära

å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp

av 2,724 kronor.

Ang. ^

pension åt

vice professorn

vid

konsthögskolan

A.

Tallberg.

54:o.

Ang. Uti punkt 6:o av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksrArvodet

åt dagen att från och med budgetåret 1925—1926 höja det till arvode till en asassistenten

å sistent å det fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid universitetet i Uppsala å allliskdcemiska

manna indragningsstaten utgående årliga anslaget från 2,500 kronor till 3,600

laboratoriet kronor.

vid Uppsala

universitet. ggsom [ propositionen erinrats, anvisade 1924 års riksdag med bifall till

Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning till arvode till en assistent å det

fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid universitetet i Uppsala på allmänna indrag
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2b.

47

ningsstaten från och med budgetåret 1924—1925 ett årligt belopp av 2,500

kronor. Detta belopp bestämdes i anslutning till vad som då tillkom övriga

assistenter vid andra universitetsinstitutioner i såväl Uppsala som Lund.

Vid den lönereglering, som 1925 års riksdag beslöt i fråga om olika befattningshavare

vid universiteten, höjdes assistentarvodena ä 2,500 kronor till

3,600 kronor. I de framställningar, som lågo till grund för Kungl. Maj:ts

proposition i ämnet, var emellertid ej berörd frågan om arvodet till assistenten

vid fysikaliskt-kemiska laboratoriet, vadan alltså denne genom den från och

med 1 juli 1925 gällande nya löneregleringen råkat komma i en sämre ställning

än övriga assistenter.

I fråga om utredningen i övrigt i detta ämne får utskottet hänvisa till propositionen.

Da arvodet till assistenten a det fysikaliskt-kemiska laboratoriet vid univer- Utskottet.

sitetet i Uppsala från befattningens tillkomst satts lika med övriga assistentarvoden

vid universitetets institutioner, lärer erinran ej kunna framställas mot

att arvodet nu regleras till överensstämmelse med vad av 1925 års riksdag

bestämts i fråga om berörda assistentarvoden. Med hänsyn till vad departementschefen

i ärendet upplyst har utskottet ej heller velat motsätta sig att denna

arvodesreglering vinner tillämpning räknat från och med ingången av budgetåret

1925—1926.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

55 :o.

Kungl. Maj :t har uti punkten 7 :o av förevarande proposition nr 86 föreslagit

riksdagen medgiva, att förra städerskan vid högre lärarinneseminariet Malio,

Olsdotter Kilfeldt ma, räknat från och med den 1 juli 1925, under sm återstående

livstid, så länge hon lever ogift, från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Ang.

pension åt

f örra städerskan

vid

högre lärarinneseminariet

Mot ia

Olsdotter

Kilfeldt.

Kungl. Maj :ts förevarande framställning har icke givit utskottet anledning Utskottet.

till annan erinran än att det såsom förutsättning för pensions utgående ifrågasatta

villkoret om visst civilstånd ej synes böra föreskrivas, då det här gäller en

genom vederbörandes eget arbete intjänad pension.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts ifrågavarande

framställning, må medgiva, att förra städerskan vid högre lärarinneseminariet

Maria Olsdotter Kilfeldt må, räknat från och

med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660

kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Banlcoutskottets utlåtande Nr

Ang.

pension åt

lär o ver ksvaktmästaren

J. A.

Johnsson.

Ang. o

understöd åt

vaktmästaränkan

Johanna

Dahl.

Ang. *

pension åt

läroverksvaktmästaren

B. Leijon.

Ang.

pension åt

föreläsningskonsulenten

N. Lundahl.

56:o.

I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag i punkten 8:o av samma proposition

får utskottet, under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen

i förevarande ärende, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm Johan August Johnsson

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång

från hans innehavande befattning äger rum, dock tidigast från

och med den 1 juli 1926, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440

kronor.

57 :o.

Kungl. Maj:t föreslår i punkten 9:o av förevarande proposition nr 86 riksdagen

medgiva, att förre vaktmästaren vid Kungsholms realskola i Stockholm

August Andersson Dahls änka Johanna Olof sdotter Dahl, född Dimherg, må

från och med den 1 november 1924 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

444 kronor.

Över denna framställning avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang

(utlåtande nr 25, punkt 23 :o); vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

58:o.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t uti punkten 10 :o av förevarande proposition

nr 86 föreslagit och med hänvisning till den i propositionen förebragta

utredningen i ämnet hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna

läroverket i Hälsingborg Bengt Leijon må från och

med månaden näst efter den, under vilken avgång från hans

innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,584 kronor.

59 :o.

Kungl. Maj :t har slutligen i punkten 11 :o av merberörda proposition nr 86

föreslagit riksdagen medgiva, att föreläsningskonsulenten och pedagogiske inspektören

för sinnesslöundervisningen Nils Lundahl må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning i statens tjänst, under sin

återstående livstid åtnjuta, utöver honom tillkommande pension från statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 2,136 kronor årligen.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Lundahl, som den 23

maj 1925 fyllt 67 år, från och med den 1 november 1911 haft förordnande att

s. 49 Kontrollera mot PDF

B ankout skottets utlåtande Nr 24.

49

vara föreläsningskonsulent, först i ecklesiastikdepartementet och sedermera i

skolöverstyrelsen, samt att lian från och med år 1915 varit förordnad att hos

skolöverstyrelsen vara pedagogisk inspektör över de med bidrag av statsmedel

understödda uppfostringsanstalter för sinnesslöa och fallandesjuka barn och

arbetshem för sinnesslöa och fallandesjuka ävensom under de senaste åren jämväl

över statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. För utövande av dessa

uppdrag måste Lundahl lämna sin lärarbefattning vid Lunds högre folkskolor

med augusti månad 1915. Sedan början av september månad 1915 har han uppburit

årspension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

med 1,800 kronor, vilken pension skulle hava blivit åtskilligt högre, därest han

kvarstått i tjänst som lärare, tills de nya bestämmelserna om löner och pensioner

för lärare vid högre folkskolor trätt i kraft. Lundahls arvode som föreläsningskonsulent

har utgått med 2,000 kronor under de första åren och under

de senaste åren utgjort 3,000 kronor. Såsom pedagogisk inspektör har han hela

tiden uppburit ett arvode av 1,500 kronor för år.

Till stöd för framlagt förslag om pension åt Lundahl bär skolöverstyrelsen

framhållit bland annat, att Lundahl sedan omkring 40 år ägnat sina krafter

åt den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten och under mer än 25 år

inom denna verksamhet intagit en central och ledande ställning, om vars stora

betydelse blott en mening torde råda bland alla dem, som ägde närmare kännedom

härom. Härtill borde läggas, att Lundahl under ett tiotal år såsom

pedagogisk inspektör för sinnesslöanstalterna i riket utövat en även på detta

område synnerligen förtjänstfull och betydelsefull verksamhet. Här förelåge

alltså ett arbete i det allmännas tjänst av den art, att billighet och rättvisa

krävde, att detsamma vunne det erkännande, som läge däruti, att skälig

pension bereddes den, som utfört det.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till den betydelsefulla och gagnande verksamhet, som Lundahl Utskottet

dels i sin anställning som statens föreläsningskonsulent, dels redan dessförinnan

under en lång följd av år utövat till det statsunderstödda populärvetenskapliga

föreläsningsväsendets främjande, har utskottet funnit sig böra tillstyrka,

att en tilläggspension av statsmedel beredes Lundahl utöver den pension,

han på grund av sin lärartjänstgöring åtnjuter från statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan har icke

givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

60 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1926 dagtecknad proposition nr Anq.

139 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av pensioti åt

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riks-'' norna Ma’

dagen medgiva, att till vardera av förra lärarinnorna vid S:t Katarina svenska Alm~

församlings kyrkoskola i retrograd Matilda Wilhelmina Almqvist och Maria ”qvist och

t,., , ,, , MariaElisa
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 16 käft. (Nr 24.) 4 het Almqvist.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bank outskottets utlåtande Nr

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt f. d

läroverksadjunkten

K. G. Harlin.

Elisabet Almqvist inå från och med den 1 juli 1926 under deras återstående

livstid från allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av 1,200

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

S:t Katarina svenska församlings kyrkoskola, som grundats omkring år

1800, hade varit en åttaklassig samskola för gossar och flickor, två förberedande

klasser inberäknade. Undervisningsspråket i skolan hade varit svenska.

Skolan hade till största delen underhållits genom avkastningen från en församlingen

tillhörig större fastighet, vartill kommit vissa donationsmedel och

ett mindre understöd från svenska och finska staterna. Skolan hade förvaltats

av ett skolråd, däri kyrkoherden varit ordförande. Kyrkoherden hade tillika

varit skolans rektor. Antalet rikssvenska barn hade utgjort omkring 10 procent

av hela elevantalet. På grund av sovjetmyndigheternas åtgörande hade

skolans verksamhet upphört den 1 maj 1918. De båda ifrågavarande lärarinnorna,

av vilka Matilda Wilhelmina Almqvist, född den 23 januari 1869, genomgått

pedagogiska institutet i retrograd och Maria Elisabet Almqvist, född den

4 januari 1871, genomgått gymnasium och gymnastikinstitutet i Petrograd,

hade tjänstgjort vid ifrågavarande skola i Petrograd från den 1 september

1892 till den 1 maj 1918, varvid den förstnämnda undervisat i matematik i

skolans alla klasser och i ryska språket i de högre klasserna, den sistnämnda

i ryska och tyska språken samt gymnastik. Enligt för svenska skolans lärarpersonal

gällande pensionsbestämmelser skulle ifrågavarande lärarinnor efter

25 års tjänstgöring varit berättigade till erhållande av pension, vilket emellertid

omöjliggjorts på grund av att i samband med den ryska revolutionen

svenska församlingens egendom gått förlorad. Lärarinnorna i fråga hade förutom

sin arbetsförtjänst såsom lärarinnor icke ägt någon enskild förmögenhet.

På grund av deras ålder och arbetsbristen på lärarinnebanan hade det varit dem

omöjligt att få någon anställning i Sverige.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till de förhållanden, som åberopats i propositionen, och till vad

i övrigt i ärendet inhämtats, har utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj :ts

förslag. Utskottet vill härvid i likhet med skolöverstyrelsen framhålla, att omständigheterna

i detta fall synas vara av allt för säregen natur för att några

vittgående konsekvenser av ett bifall till det väckta förslaget skulle behöva

befaras.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

61 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari dagtecknad proposition

nr 191 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Luleå Karl

Gustaf Harlin må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång

från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom

författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 1,210 kronor för år.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr S4.

51

Av handlingarna i ärendet framgår att Harlin, som är född den 16 januari

1860, avlagt filosofie kandidatexamen samt därefter tjänstgjort såsom extra

lärare under läsaret 1897 1898 vid samskolan i Motala och under läsåren

1898 1901 vid allmänna läroverket i Söderköping, att han varit rektor vid

nämnda samskola läsåren 1901—1904 samt vid allmänna läroverket i Söderköping

läsåren 1904—1907 och vid samskolan därstädes läsåren 1907—1918,

samt att han, som den 25 oktober 1918 utnämnts till adjunkt vid högre allmänna

läroverket i Luleå, tjänstgjort vid detta läroverk vårterminen 1919—vårterminen

1925. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 januari 1925 medgavs, att

Harlin finge kvarstå vid sin tjänst tills vidare till utgången av juni 1925 och

den 17 juli 1925 beviljades Harlin nådigt avsked från sin befattning. Statskontoret

har genom beslut den 2 juli 1925 förklarat Harlin berättigad att åtnjuta

avkortad pension till ett belopp av 1,460 kronor.

Beträffande Harlins verksamhet innan han tillträdde sin adjunktsbefattning

vid högre allmänna läroverket i Luleå, vilken verksamhet till stor del varit

förlagd till privata läroanstalter, har Harlin härunder liksom i övrigt visat

sig vara en mycket dugande lärare. Särskilt framhålles, att han under icke

mindre än 17 år på ett utmärkt sätt tjänstgjort såsom rektor, därav 3 år vid

statsläroverk.

Skolöverstyrelsen har erinrat, att Harlin för statspension ägt att tillgodoräkna

sig 12 tjänstår samt att han dessutom tjänstgjort ett år såsom lärare vid

och 14 år såsom föreståndare för statsunderstödda privatskolor. Det syntes

vara billigt, att han för statspension kunde fa tillgodoräkna sig 2/ä av nämnda

tid eller således 10 år. Under denna förutsättning skulle hans sammanlagda

tjänstetid för beräkning av statspension uppgå till 22 ar och hans årliga pension

till 22/33 av hans pensionsunderlag 4,000 kronor eller alltså med föreskriven avrundning

uppåt 2,670 kronor.

Vidare erinrar överstyrelsen, att riksdagen tidigare uti vissa i någon män

liknande fall (1924 ars riksdagsbeslut om tilläggspension åt f. adjunkten Gunnarsson

och f. lektorn Jungner) icke velat direkt medgiva tillräknande för

statspension av viss tid utom statens tjänst utan i stället beviljat viss tilläggspension.

Då Harlin tillerkänts en författningsenlig pension av 1,460 kronor

om året, skulle under nyss angivna förutsättningar här ifrågavarande tilläggspension

utgöra 1,210 kronor om året.

Statskontoret har för sin del under hänvisning jämväl till de av överstyrelsen

omlörmälda fallen anslutit sig till förslaget om en tilläggspension åt Harlin

till föreslaget belopp, att utgå från och med den 1 augusti 1925.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och då den tjänstepension, som enligt

nu gällande beräkningsgrunder skulle tillkomma Harlin, måste anses oskäligt

låg i förhållande till hans långvariga och väl vitsordade verksamhet i undervisningens

tjänst, finner utskottet i likhet med departementschefen att en

tilläggspension bör beviljas Harlin. Mot det i sådant avseende föreslagna beloppet

har utskottet icke haft anledning till erinran. Tilläggspensionen torde

böra utgå å allmänna indragningsstaten, räknat från och med den 1 augusti

1925.

Utskottet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutslcottets utlåtande Nr 2J^.

Ang.

tilläggspension

åt f. d

läroverksadjunkten

J. J. Ekegren.

Utskottet.

Vid bifall till förslaget torde sammanlagda beloppet av den Harlin tillkommande

pensionen jämte tilläggspensionen böra regleras i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj :ts föreliggande proposition må av riksdagen

bifallas.

62 :o.

Kungl. Maj :t har vidare i en till riksdagen avlåten, den 25 nästlidna februari

dagtecknad proposition nr 192, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid samskolan i Askersund Jöns

Jönsson Elcegren må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång

från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära •— utöver

honom författningsenligt tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till belopp av 360 kronor för år.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter utskottet sig att hänvisa till propositionen.

Såsom statskontoret erinrar, föreligger icke för närvarande rätt för statsanställd

lärare att för pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid enskild eller

kommunal läroanstalt. I speciella undantagsfall har emellertid riksdagen ansett

omständigheterna vara sådana, att riksdagen funnit sig böra bevilja en

dylik lärare tilläggspension utöver den, som tillkommit honom jämlikt civilå

pensionslagen. I detta avseende må här erinras om vad i nästföregående punkt

härom närmare förmäles ävensom att utskottet under nämnda punkt i ett

likartat fall tillstyrkt en tilläggspension. I anslutning härtill skulle i nu föreliggande

fall ytterligare omkring 3 tjänstår få räknas Ekegren tillgodo och

skulle i sådan händelse sammanlagda antalet för pension beräkneliga tjänstår

för honom hava utgjort 28 och pensionen uppgå till L’733 av pensionsunderlaget

4,000 kronor eller efter föreskriven avrundning 3,400 kronor. Då Ekegren av

statskontoret förklarats berättigad till en avkortad pension av 3,040 kronor,

skulle alltså tilläggspensionens belopp utgöra 360 kronor om året. Med hänsyn

till vad i ärendet förekommit finner utskottet sig böra tillstyrka, att en

tilläggspension till nyss angivna belopp beredes Ekegren. Denna tilläggspension

synes böra utgå å allmänna indragningsstaten under Ekegrens återstående

livstid, räknat från och med månaden näst efter den, under vilken avgång

från tjänsten ägt rum.

Vid bifall till ifrågavarande förslag torde sammanlagda beloppet av Ekegrens

pension och tilläggspension böra regleras i enlighet med föreskrifterna i

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2-k.

53

63 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hansson i Bäck väckt motion nr 125 har

hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att f. d. småskollärarinnan Nygårds

Brita Persson i Laknäs, Leksand, med etthundra (100) kronor per år under

återstående livstid får understöd eller pension från statens allmänna indragningsstat

eller annan tillgänglig kassa».

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Av motionen jämte för utskottet tillgängliga handlingar framgår bland annat,

att Nygårds Brita Persson, som är född den 21 april 1861, anställts som

lärarinna vid småskola i Leksands församling från nyåret 1879, i vilken egenskap

hon, med avbrott för tiden från våren 1892 till hösten 1894, tjänstgjort intill

hösten 1897, då hon på egen begäran erhållit avsked efter en tjänstgöringstid

av omkring 17 år, ävensom att hon numera befinner sig'' i behövande omständigheter.

Av utredningen framgår, att Nygårds Brita Persson icke varit i statens

statens tjänst anställd ävensom att hon redan år 1897 efter omkring 17 års

tjänstgöring själv begärt och erhållit avsked från sin befattning såsom småskollärarinna.

Under sådana förhållanden har utskottet funnit sig icke kunna

förorda, att hon skulle beredas pension vare sig av statsmedel eller i övrigt genom

statsmakternas försorg. Utskottet får sålunda avstyrka bifall till motionärens

förslag och hemställer förty,

att förevarande motion II: 125 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

VI. Ang. jordbruksdepartementet.

64 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1926 dagtecknad proposition nr

149 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, i punkten l:o föreslagit

riksdagen medgiva, att kansliskrivaren i jordbruksdepartementet Kristina

Maria Bengtson må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående

livstid, utöver henne författningsenligt tillkommande pension, från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig fyllnadspension till sådant belopp, att båda

pensionsbeloppen tillsammans uppgå till, för år räknat, 2,160 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Ifrågavarande befattningshavare, som enligt företett åldersbetyg är född

den 22 augusti 1861, antogs den 1 april 1900 till skrivbiträde i jordbiultsdepartementet,

varest hon därefter utan avbrott tjänstgjort. Hon har inom

departementet utnämnts att från och med den 1 januari 1918 vara kvinnligt

skrivbiträde av andra graden och från och med den 1 januari 1920 kvinnligt

skrivbiträde av tredje graden, vilken senare befattning från och med 1922 i

. Ang
ärligt

understöd

eller

pension åt

f. d. småskollärarinnan

Nygårds

Brita

Persson.

Utskottet.

Ang.

fyllnadspension

åt

kansliskri•mten

i jordbruksdepartementet

Kristina

Maria

Bengtson.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Banlcontskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Ang.

pension åt

lantbruksingenjören

J.F.Nernsts

änka.

samband med lönereglering för statsdepartementen förändrats till kansliskrivartjänst.

Efter vederbörligt förordnande har hon vid skilda tider under

tillhopa 7 månader 29 dagar uppehållit registratorstjänsten i departementet.

Före sin anställning i departementet tjänstgjorde Bengtson under något

mer än 13 år såsom skrivbiträde å Nordmarks domsagas kansli. Beträffande

denna tjänstgöring har vederbörande domhavande, häradshövdingen P. Sundblad,

i utfärdat tjänstgöringsbetyg upplyst, att hennes arbete i huvudsak

bestått i uppsättning av småprotokollen, vari hon förvärvat sådan säkerhet,

att hon, ehuru särdeles lagfartsprotokollen varit av en ganska invecklad beskaffenhet,

kunnat felfritt uppsätta dem, varjämte han vitsordat, att Bengtson

ådagalagt en ovanlig arbetsförmåga.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj :ts förslag innebär att kansliskrivaren Bengtson skulle med

hänsyn till sin jämförelsevis långa tjänstgöring såsom biträde å domarkansli,

vilken tjänstgöring ansetts hava varit av direkt nytta för hennes efterföljande

arbete i jordbruksdepartementet, beredas en tilläggspension till så stort belopp

— 288 kronor — att densamma jämte henne vid avgång från kansliskrivarbefattningen

tillkommande pension komme att uppgå till hel pension för sistnämnda

befattning eller 2,160 kronor. Utskottet vill visserligen erinra, att

de å domsagornas kanslier anställda biträdena icke äro att hänföra till befattningshavare

i statens tjänst och att riksdagen tidigare av principiella

skäl avslagit gjorda framställningar om beviljande av pension utav statsmedel

åt dylika biträden. Denna riksdagens ståndpunkt bör emellertid enligt

utskottets mening icke hindra, att vid bestämmande av pension för statstjänst

i nu förevarande fall viss hänsyn tages till ifrågavarande tjänstgöring. Då utskottet

sålunda funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, har utskottet likväl velat uttryckligen framhålla, att utskottet

härmed icke får anses i någon mån hava tagit ståndpunkt till den principiella

frågan, huruvida och i vilken utsträckning vid beräkning av tjänstår för statspension

verksamhet utom statens tjänst må böra tagas i betraktande.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

65 :o.

I punkt 2:o av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att avlidne lantbruksingenjören Johan Fredrik Nernsts änka Anna

Charlotta Nernst, född Dalén, må från och med den 1 oktober 1925, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta pension å allmänna indragningssta.

ten till belopp av 696 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Johan Fredrik Nernst,

född den 2 januari 1854, inträdde i lantbruksakademiens tjänst år 1881, att

han efter tjänstgöring såsom lantbruksstipendiat och extra lantbruksingenjör

utnämndes att från och med den 1 januari 1885 vara ordinarie lantbruks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 2Jf.

Öb

ingenjör i Gävleborgs län, att han år 1900 kommit i åtnjutande av tredje

ålderstillägget till sin lön och att han på grund av sjukdom varit tjänstledig

under tiden 1 december 1917—2 januari 919, vilken sistnämnda dag

han avgick från tjänsten med pension. Vidare inhämtas, att Nemst, vilken

icke ingått i civilstatens änke- och pupillkassa, såsom stärbhusdelägare efterlämnat

änkan Anna Nernst, född den 23 september 1869, samt två till myndig

ålder komna barn, en son och en gift dotter, ävensom att boet utvisat en behållning

av 39,403 kronor 92 öre.

Sedan lantbruksstyrelsen i avgivet utlåtande tillstyrkt en pension för änkan

Nernst å 1,000 kronor årligen, har statskontoret i ärendet anfört följande:

Då, såvitt handlingarna utvisa, änkan Nernst syntes komma att i boet efter

sin avlidne man erhålla ett kapital, vars avkastning kunde antagas ungefär

motsvara den pension å 800 kronor, som av riksdagen beviljats medellös änka

efter lantbruksingenjör, vilken icke förvärvat delaktighet i civilstatens änkeoch

pupillkassa, skulle det visserligen kunna synas i viss mån tveksamt,

huruvida i detta fall över huvud taget någon pensionsförmån av statsmedel

borde beredas. Med hänsyn emellertid till mannens långvariga tjänstetid och

änkans uppnådda levnadsålder, som torde utesluta henne från möjligheten

att med eget arbete bidraga till sin försörjning, ville statskontoret icke motsätta

sig, att någon pension av statsmedel beviljades henne; men omständigheterna

syntes böra föranleda till att beloppet i någon mån begränsades; och

ville statskontoret för sin del föreslå ett belopp av 696 kronor, vilket vore

att med avseende å rätt till dyrtidstillägg anse såsom reglerat i överensstämmelse

med det förslag, som för 1926 års riksdag framlagts i propositionen nr 63.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen i ärendet framgår, att lantbruksingenjören Nernst varit be- utskottet.

rättigaa att ingå som delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och härigenom

grundlägga rätt till pension för sin efterlämnade änka men underlåtit

att göra detta. Vid sådant förhållande torde änkepension av statsmedel ej

böra ifrågakomma med mindre särskilda skäl därför kunna anses föreligga.

Den omständigheten, att Nernst under jämförelsevis lång tid varit i statens

tjänst anställd, lärer nämligen icke i och för sig kunna föranleda till beredande

av pension åt hans änka. Då emellertid med hänsyn till den betydande behållningen

i boet efter Nernst något behov av understöd i detta fall ej synes föreligga

och då ej heller i övrigt några särskilda omständigheter anförts av beskaffenhet

att motivera statspension, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall

till den gjorda framställningen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av

riksdagen bifallas.

66 :o.

Beträffande Kungl. Maj:ts i punkten 3:o av förevarande proposition nr ^ng

149 gjorda framställning angående pension åt stallbetjänten E. Bergs änka pension''åt

avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang (utlåtande nr 25, punkt 25 :o); ten e!Bergs

vilket utskottet härigenom får för riksdagen änka.

anmäla.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr

Ang.

pension åt

arbetaren

vid Ultuna

egendom,

L. E. Lundberg.

Ang.

pension åt

ladu fogden

vid Alnarps

egendom

P. J. Dahls

änka.

Ang.

tilläggspension

åt förre

expeditionsvakten

hos

försäkringsinspektionen

P. E. Andersson.

67 :o.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts i punkten 4:o av berörda proposition nr 149

framställda förslag och under hänvisning till den i propositionen lämnade utredningen

i ärendet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid Ultuna egendom

Lars Erik Lundberg må från och med månaden näst efter

den, varunder han frånträder sin anställning därstädes, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 792 kronor.

68:o.

Över Kungl. Maj :ts under punkten 5 :o av propositionen nr 149 gjorda framställning

angående pension åt ladufogden vid Alnarps egendom P. J. Dahls

änka avgiver utskottet utlåtande i annat sammanhang (utlåtande nr 25, punkt

26 :o); vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

VII. Ang. handelsdepartementet.

69 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 5 februari 1926 dagtecknad proposition nr 101

har Kung], Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att förre expeditionsvakten hos försäkringsinspektionen Per Erik Andersson

må, räknat från och med dagen näst efter den, varunder han erhåller avsked

från sin anställning som nattvakt vid nationalmuseum, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta, utöver honom författningsenligt

tillerkänd pension å 1,272 kronor för år, en tilläggspension av 372

kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Andersson, som är född den 25 oktober

1855, varit anställd hos försäkringsinspektionen sedan den 1 januari 1904

samt att han tjänstgjort dels som nattvakt vid nationalmuseum sedan den 15

februari 1898 — vilken tjänst han fortfarande bestrider — dels som e. o. vaktmästare

hos riksgäldskontoret under tiden den 6 december 1888—1892, dels

ock som vaktmästare under 1899—1903 års riksdagar hos riksdagens andra

kammare, under 1888—1895 och 1898 års riksdagar hos riksdagens statsutskott,

under åren 1898—1903 hos riksdagens revisorer och hos 1903, 1908 och 1918

års kyrkomöten.

Då Anderssons tjänstetid hos försäkringsinspektionen och nationalmuseum

uppgått till endast 27 år 8 månader och 10 dagar, varav 5 år 10 månader och

15 dagar vid nationalmuseum under åren 1898—1903, och följaktligen allenast

27 tjänstår kunnat tagas i beräkning vid fastställandet av hans pension, har

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

57

denna med iakttagande av föreskriven avrundning bestämts till 27/35 av det för

Andersson gällande pensionsunderlaget, 1,644 kronor, eller till 1,272 kronor.

Avsked från expeditionsvaktsbefattningen har beviljats Andersson från och

med den 26 oktober 1925.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

__ Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och Utskottet.

får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

70 :o.

1 punkten 2.o av förevarande proposition nr 101 har Kung], Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att framlidne skeppsmätningsöverkontrollören och överinspektören

Karl Oskär Larssons änka Gerda Martina Elisabet Larsson, född

Lamell, må räknat från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension av 1,020 kronor.

Av handlingarna framgår bland annat, att änkan Larsson är född den 30

november 1858. Bouppteckning efter förre skeppsmätningsöverskontrollören

Karl. Oskär Larsson utvisar, att han, som varit född den 7 november 1853,

avlidit den 12 augusti 1925 och såsom stärbhusdelägare efterlämnat änkan Larsson,

två myndiga barn och en omyndig sonson, son till ett avlidet tredje barn

samt att behållningen i boet utgjorde 4,967 kronor 1 öre. Enligt företett intyg

ager ankan utöver den henne tillkommande andelen i boet efter mannen

icke andra tillgångar än dels ett kapital om 25,000 kronor, som tillfallit henne

genom testamente efter en hennes släkting, dels ock på grund av äktenskapsförord

diverse lösören till ett värde av omkring 900 kronor.

Avsked från befattningen såsom skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör

hos kommerskollegium beviljades Larsson med utgången av november

månad 1921. Han innehade då 44 tjänstår i statens tjänst. Nämnda befattning

hade han dock icke innehaft längre än från och med den 1 januari 1920

från och me(l vilken dag befattningen blev uppförd å kommerskollegii

ordinarie stat — varför han vid sin avgång från tjänsten enligt gällande pensionsbestämmelser

icke var berättigad till full pension. Med hänsyn till hans

långvariga verksamhet i statens tjänst tilldelade honom emellertid 1921 års riksdag

med bifall till en i sådant avseende avlåten proposition en årlig tilläggspension

av 3,000 kronor, varigenom han tillsammans med vad enligt civila

pensionslagen tillkom honom i pension erhöll 5,000 kronor eller den pension,

varav han skulle ha kommit i åtnjutande, därest han vid sin avgång från tjänsten

varit berättigad till full pension.

Då Larsson först vid uppnådda 66 levnadsår fått ordinarie anställning i statstjänst,

kunde han icke vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 saml. 16 käft. (Nr 24.)

Ang.

pension åt

förre skeppsmätningsöverkontrollören

K. O.

Larssons

änka

G. M. E.

Larsson.

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr Z-k.

Utskottet.

Ang.

pensioner åi

förre navigationsskolläraren

O. Mårtenssons

änka

och son.

Ehuru änkan Larssons ekonomiska ställning icke är sådan, att särskilt ömmande

omständigheter kunna anses föreligga, har utskottet likväl, med hänsyn

särskilt därtill att Larsson icke kunnat vinna delaktighet i civilstatens änkeoch

pupillkassa, funnit billighetsskäl tala för att pension beredes hans änka

av statsmedel. I fråga om storleken av pensionen har utskottet emellertid ansett

en reduktion böra äga rum av det föreslagna beloppet. Utskottet vill för

sin del förorda, att pensionen bestämmes till 696 kronor, motsvarande en oreglerad

änkepension å 600 kronor eller samma belopp, som av 1923 års riksdag

beviljats änkan efter en navigationsskoleföreståndare. Med dyrtidstillägg enligt

nuvarande grunder kommer en dylik pensionsförmån att uppgå till sammanlagt

inemot 950 kronor årligen.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:t.s ifrågavarande

framställning, må medgiva, att framlidne skeppsmätningsöverkontrollören

och överinspektören Karl Oskar Larssons änka

Gerda Martina Elisabet Larsson, född Laurell, må räknat från

och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 696 kronor.

71 :o.

I punkten 3:o av propositionen nr 101 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att framlidne navigationsskolläraren Olof Mårtenssons änka

Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas minderåriga son Sten Nils Henry

må, räknat från och med den 1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension, änkan, så länge hon förbliver änka, till belopp av 684

kronor och sonen till och med det år, varunder han uppnår 18 års ålder, till

belopp av 276 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår bland annat följande.

Mårtensson, som varit född den 27 mars 1849, hade varit lärare vid navigationsskolan

i Härnösand under åren 1882—1897 och vid navigationsskolan

i Malmö under åren 1897—1914, vilket sistnämnda år han efter uppnådd pensionsålder

avgått från sin befattning med pension. Lärarna vid navigationsskolorna

hade år 1908 erhållit möjlighet att bliva delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa. Mårtensson, som samma år fyllt 59 år, hade emellertid icke

begagnat sig av denna förmån på grund av de avsevärda retroaktiva avgifter,

som skulle ålegat honom i händelse av hans inträde i kassan.

Änkan Mårtensson är född den 27 oktober 1874 och har i äktenskapet med

den avlidne mannen en son, som är född den 1 december 1911. Enligt läkarintyg

lider änkan av kronisk sjukdom, på grund varav hennes arbetsförmåga

är nedsatt. Behållningen i boet efter Mårtensson, som avled den 28 oktober

1925, översteg icke 5,000 kronor.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

59

Beträffande förslaget om pension åt änkan Mårtensson har utskottet icke Utskottet.

funnit anledning till annan erinran än att pensionsbeloppet torde böra bestämmas

till 696 kronor, närmast motsvarande oreglerad änkepension å 600 kronor.

Vad angår frågan om pension åt makarna Mårtenssons son har utskottet,

om ock med någon tvekan, funnit sig böra tillstyrka, att sådan pension beviljas,

varvid emellertid beloppet enligt utskottets mening torde böra nedsättas till 120

kronor årligen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att framlidne navigationsskolläraren

Olof Mårtenssons änka Anna Mårtensson, född Libell, och makarnas

minderåriga son Sten Nils Henry må, räknat från och

med den 1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension änkan, så länge hon förbliver änka, till belopp

av 696 kronor och sonen till och med det år, varunder han uppnår

18 års ålder, till belopp av 120 kronor.

Stockholm den 15 mars 1926.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid slutbehandlingen av i detta utlåtande omförmälda ärenden hava närvarit;

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Pettersson i Olovstorp,

Johansson i Friggeråker, Ström, Östergren och Lindgren; samt

av andra kammaren: herrar Erilcsson i Grängesberg, Borggren, Bäcklund, Hamrin,

Lovén, Ryberg, Svensson i Betingetorp och Uddenberg i Varberg.

Herr Bondeson har begärt få antecknat, att han deltagit i den förberedande handläggningen

av förestående ärenden samt att han, som icke närvarit vid slutbehandlingen,

biträtt de av utskottet i nämnda ärenden framställda förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:148 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten