Bankoulskotlcts utlåtande Nr 27
1926-03-16 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1926:27, Bankoulskotlcts utlåtande Nr 27
Dokumentets text
Bankoulskotlcts utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1926 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning au väckt motion angående förbättring av
pensioner av äldre typ till änkor efter befattningshavare i
statens tjänst.
I en till bankoutskotlets förberedande behandling hänvisad, inom andra
kammaren väckt motion nr 276 hava herrar Petersson i Lerbäcksbyn och
Fjällman hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån
en förbättring av pensioner av äldre typ må kunna beredas änkor efter
befattningshavare i statens tjänst, samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill en dylik utredning må föranleda».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet hänvisa till motionen.
Såsom i motionen omförmäles, väcktes vid förlidet års riksdag en motion,
åsyftande att jämväl åt änkor efter f. d. befattningshavare i statens tjänst
måtte beredas någon förbättring av deras pensionsföihållanden.
Bankoutskottet avstyrkte motionen i utlåtande, så lydande:
»Såsom jämväl i motionen framhålles, råder en bestämd skillnad mellan
statens åtaganden beträffande å ena sidan f. d. befattningshavares pensionering
och å andra sidan familjepensioneringen. Utskottet vill i detta avseende
erinra, att, medan staten själv i huvudsak ombesörjer befattningshavarnas
pensionering, familjepensioneringen däremot överlämnats åt befattningshavarna
själva, varvid dock staten medverkat vid upprättandet av de för
denna pensionering avsedda kassor samt anslagit medel till förvaltningsbidrag
och i vissa fall bidragit till själva pensioneringen. Sådan familjepensioneringen
för närvarande är ordnad, företer densamma stora ojämnheter.
Pensioneringsgrunderna skifta, avgifterna äro på olika sätt beräknade
och någon enhetlig grund för statens bidrag förefinnes icke. Under
sådana förhållanden måste det givetvis vara förenat med stora svårigheter
att genomföra en pensionsreglering, på sätt i motionen avses. Det må
vidare erinras, att staten i ganska stor utsträckning tillgodosett det på
grund av penningvärdets fall inträdda behovet av en förbättring av änkepensionerna
genom att bevilja dels pensionstillägg dels ock dyrtidstillägg,
vilka senare beräknas efter gynnsammare grunder än de i allmänhet gällande.
Det är alltså jämförelsevis betydande uppoffringar staten fått vidkännas
uti ifrågavarande hänseende. Att staten nu skulle ikläda sig
ytterligare förpliktelser beträffande änkepensioneringen, finner sig utskottet
därför icke kunna tillstyrka, så mycket mindre som detta efter all sanno
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 19 höft. (Nr 27—28) 1
Utskottet.
Bankoulskottet
1925
2
Bankontskottets utlåtande Nr 27.
likhet skulle kunna leda till en fullständig omläggning av den ställning,
staten hittills intagit till familjepensioneringen. Härtill kommer, att en
dylik åtgärd givetvis kunde vara ägnad att hos delägarna i vederbörande
pensionskassor minska intresset för att, där så anses erforderligt, själva
sörja för en förbättring av pensionstagarnas ställning. Under sådana
omständigheter har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka någon utredning
i motionens syfte.»
En reservant inom utskottet hemställde om avlåtande av en skrivelse i
motionens syfte. Motionen föranledde i enlighet med utskottets hemställan
icke någon riksdagens åtgärd.
Då några nya skäl icke blivit anförda av beskaffenhet att ändra den
ståndpunkt utskottet förlidet år intagit i denna fråga, får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 276 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1926.
På bankoutskotlets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Pettersson i Olovstorp, Dalberg, Johansson i
Friggeråker, Bondeson, Ström, Andersson i Hägelåkra, Östergren och Lindgren;
samt
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkter, Borggren, Bäcklund,
Hamrin, Lovén, Ryberg och Svensson i Betingetorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.