Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

1926-04-22 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1926:34, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1926 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §

i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

I en till riksdagen avlåten, den 25 sistlidna februari dagtecknad proposition

nr 189, som hänvisats till bankoutskottet, bär Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid

propositionen fogade

Förslag
till
Förordning
om

ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)

angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående

postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

I fråga om skyldighet för den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen

(postgirokonto), att inbetala visst grundbelopp gäller vad Konungen förordna!-

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1926.

Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet är av följande lydelse

:

»I 3 § av förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse

stadgas, att den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen (postgirokonto),

har att inbetala visst grundbelopp, som ej må från kontot uttagas förr än

tre månader efter skedd uppsägning av kontot. Grundbeloppets storlek bestämmes

av generalpoststyrelsen, dock må det ej utan Kungl. Maj:ts medgivande

sättas högre än 50 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 24 höft. (Nr 34— 38.)

866 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Generalpost
styrelsen.

I en den 20 februari 1926 inkommen skrivelse bär generalpoststyrelsen

gjort framställning om sådan ändring av ovanberörda författningsrum, att

styrelsen i vissa fall skulle kunna medgiva befrielse från skyldigheten att

inbetala grundbelopp. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Enligt vad under hand meddelats generalpoststyrelsen hade inom lotsstyrelsen

fråga väckts att utbetala befattningshavare vid lotsverket tillkommande

avlöningsmedel över postgirot. Detta uppslag torde hava framkallats

därav, att vederbörande inom förenämnda styrelse kommit till den uppfattningen,

att den ifrågasatta anordningen skulle för lotsverkets vidkommande

verka arbetsbesparande, varjämte man utgått ifrån, att befattningshavarna

skulle komma att låta åtminstone någon del av avlöningen såsom sparmedel

innestå i postgirorörelsen. Ett annat icke oviktigt skäl vore, att många av

de i lotsverket anställda tjänstemännen ofta för långa tider åt gången befunne

sig på fyrskepp eller i annan sjötjänst, och om dessa befattningshavare

icke vidtagit några dispositioner beträffande avlöningarna, bleve dem

tillkommande medel under tiden räntelösa.

Förutsättningen för att postgirot skulle av lotsverket på avsett sätt kunna

utnyttjas vore emellertid, att för envar vid verket anställd person öppnades

postgirokonto. För realiserandet härav uppstode emellertid eu viss svårighet

genom bestämmelsen att den, som önskade erhålla postgirokonto, hade

att inbetala visst grundbelopp. Detta utgjorde för närvarande tjugu kronor.

Beträffande postgirokonto, som i tjänsteärende erfordrades för statsmyndighet

eller för under sådan myndighet lydande ämbets- eller tjänsteman, erlades

grundbeloppet av statskontoret utom vad anginge de affärsdrivande verken

och riksbanken, vilka själva erlade grundbelopp för sina och underlydande

tjänstemäns postgirokonton.

Även med utgång ifrån att det läge i statens intresse, att postgirokonton

öppnades för lotsverkets personal, torde sålunda öppnade konton icke kunna

anses såsom statskonton, då vederbörande befattningshavare måste äga fri

disposition över å respektive konto innestående medel. Om det icke trots

detta kunde ordnas så, att statskontoret finge deponera medel för grundbeloppen

även för dessa konton, skulle sålunda tjänstemännen själva få insätta

ifrågavarande belopp. Man torde emellertid knappast kunna utgå ifrån

att de i regel skulle vara hågade till eu dylik deposition, som i alla händelser

kändes såsom en utgift. Och av en de! skulle måhända icke utan

viss svårighet depositionen kunna verkställas.

Ville man genomföra anordningen, måste säkerligen någon annan utväg

utfinnas. För sin del hölle generalpoststyrelsen före, att den enklaste lösningen

vore, att styrelsen bemyndigades att frikalla enskild person, som begärde

postgirokonto, från skyldigheten att inbetala grundbelopp, när det

ansåges ligga i det allmännas intresse eller vara av social betydelse, att han

skaffade sig sådant konto.

I detta sammanhang ville generalpoststyrelsen omnämna, att några skolstyrelser

övervägt att insätta lärarnas avlöningar å för dem öppnade postgirokonton,

men att frågan hitintills icke kunnat realiseras på grund av bestämmelsen

om grundbelopp.

Statstjänstemän i högre ställning hade ock uttryckt sin sympati för tanken

att göra försök med avlöningsmedlens utbetalande över postgirot.

Inom generalpoststyrelsens femte byrå, dit postsparbanks- och postgiroärenden

hörde, vore man visserligen nu sysselsatt med en undersökning, huruvida

icke sådana anordningar skulle kunna vidtagas, att postsparbanken

med större fördel än postgirot skulle kunna användas för ovan angivna

ändamål. Ville man anlägga även sådan syn på frågan, att man skulle söka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

väcka tjänstemännens intresse för att använda kontona jämväl för uppsamling

av sparmedel, hade postsparbanken helt naturligt sitt givna företräde.

Emellertid vore det för närvarande omöjligt förutsäga, huruvida problemet

med postsparbanken kunde lösas på ett för alla parter tillfredsställande sätt.

Och. under alla förhållanden syntes den av generalpoststyrelsen ifrågasatta

ändringen i förordningen angående postgirorörelse önskvärd.

I detta sammanhang ansåge sig generalpoststyrelsen böra omnämna, att

grundbeloppet redan helt och hållet avskaffats i Danmark, där postgirorörelse

infördes år 1920. Så långt ansåge sig ej generalpoststyrelsen för närvarande

böra gå i sitt förslag.

Med bestämmelsen om inbetalning av visst grundbelopp avsågs huvudsakligen

att bereda en viss garanti för att den, som begärde att få postgirokonto

öppnat åt sig, verkligen ämnade begagna sig av detsamma. I de fall,

som av generalpoststyrelsen nu åsyftas, föreligger uppenbarligen icke behov

av en dylik särskild säkerhetsåtgärd. Då härtill kommer att ett fortsatt

undantagslöst uppehållande av ifrågavarande villkor för anslutning till postgirorörelsen

torde kunna motverka en önskvärd utveckling av rörelsen, synas

åtgärder i det syfte, generalpoststyrelsens föreliggande framställning avser,

böra vidtagas.

I detta sammanhang bör emellertid icke förbises, att den även för statsmyndigheterna

gällande skyldigheten att inbetala grundbelopp visat sig för

dem medföra onödig omgång. Efter verkställd utredning synes därför böra

tagas i övervägande, huruvida icke sagda skyldighet bör upphävas, såvitt

angår statsmyndigheter och med dem i förevarande hänseende likställda.

För vinnande av erforderlig möjlighet till snabb anpassning i förevarande

avseende efter postgirorörelsens utveckling torde det böra överlåtas åt Kung],

Maj:t att meddela nödiga föreskrifter i ämnet.

Den ändring, som vid bifall härtill erfordras i 3 § i förordningen om

postgirorörelse, synes lämpligen kunna träda i kraft den 1 juli 1926.»

Utskottet, som finner goda skäl vara anförda för genomförande av den

föreslagna förändringen av ifrågavarande författningsrum, har ansett sig böra

tillstyrka bifall till Kungl. Majtts proposition. Den ändrade lydelsen av

förordningen torde, såsom förslaget innehåller, böra träda i kraft den 1 juli

1926.

Åberopande vad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 189 må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 22 april 1926.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Bindley*, Pettersson

i Olovstorp, Dalberg, Bondeson, Ström*, Lindgren* och Bodin*; samt

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg*, Borggren*, Backlund,

Olsson i Berg, Hamrin, Lovén, Byberg och Svensson i Betingetorp.

Departeni en techefen.

Utskottet.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:183 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående s. 15 i texten