Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa motioner angående pensioner eller understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade motioner angående pensioner eller understöd. l:o.

1926-04-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1926:39, Utlåtande, i anledning av vissa motioner angående pensioner eller understöd. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade motioner angående pensioner eller understöd. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa motioner angående pensioner eller

understöd.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade motioner angående pensioner eller understöd.

l:o.

I en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 64 har hem- An9- ställts, »att riksdagen måtte bevilja arbetaren Arvid Nilsson i Porjus ett år- drj''tfd

ligt understöd eller en pension med ett belopp, som kan anses skäligt med pension åt

hänsyn till storleken av de pensionsbelopp, som bruka tillerkännas arbetare ^mulon. *

vid statens järnvägsbyggen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Nilsson, som är född den 1 september

1855 och numera enligt läkarbetyg på grund av sjukdom fullständigt

oförmögen till arbete, uppgivit sig hava varit anställd vid vissa statens arbetsföretag

under de tider, som framgå av nedanstående sammanställning:

År M.

1879—1880 Stuguvattentjälens kronopark...................... . 10

1882—1883 statens järnvägar, Bräcke ...................... 2 _

1884—1885 » » , Bispgården .................... 2

1886—1887 » » , Långsele ...................... 2

1889 » » , Anundsjö .................... 1 _

1892—1893 » » , Vännäs ...................... 2

1894—1895 » » , Bastuträsk .................... 2

1906 » » , Boden-Gällivare .............. 1 —

1907 » » , Gällivare .................... 1 —

1909—1910 Karesuando, landsvägsbygnad...................... 2 _

1911 järnvägsbyggnaden Gällivare—Porjus.................... 1

19 febr. 1912—1 jan. 1915 Porjus kraftverksbygnad ............ 2 10

5 mars 1915—4 maj 1915 Porjus kraftverk.................... — 2

13 juli 1915—17 aug. 1915 statsbanan Karungi—Haparanda.... — 2

9 nov. 1917—6 mars 1918 Porjus kraftverksbyggnad .......... — 4

27 april 1918—15 aug. 1918 Inlandsbanans norra distrikt........ — 4

17 aug. 1919—17 febr. 1920 Suorvadammens byggnad .......... — 6

Sept. 1918—jan. 19191 — 5

Juli 1920—okt. 1920 Luleälvens kraftverksbyggnader ........ — 4

Dec. 1921—maj 1922 ] — 6

Summa anställningstid c:a 22 år 5 mån.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 saml. 25 höft. (Nr 39.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoulskottets utlåtande Nr SO.

Vattenfallsstyrelsen.

över berörda motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har yttrat följande:

»Då Nilsson varit anställd bland annat vid statens järnvägsbyggnader och

statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, torde Kungl. Ma j ds kungörelse

den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning

närmast vara tillämplig i förevarande fall. Enligt bestämmelserna i denna

kungörelse kan arbetare, som under minst 25 år varit anställd vid vissa statens

arbetsföretag, och som uppnått en levnadsålder av minst 55 år tilldelas

pension.

I sin tjänsteförteckning har Nilsson uppgivit, att han under sammanlagt

cirka 22 år 5 månader innehaft sådan anställning, som berättigar till pension.

Av denna tid avse 5 år 1 månad anställning vid statens vattenfallsverk, 14 år

6 månader avse anställning vid statens järnvägsbyggnader, 2 år anställning

vid byggnad av Karesuandovägen samt 10 månader anställning vid viss revirförvaltning.

Då, såsom av handlingarna i ärendet framgår, Karesuandovägen

byggdes genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg med tillhjälp

av medel, som för ändamålet anvisats av riksdagen, torde samtliga uppgivna

arbetsställen kunna betraktas såsom sådana statens arbetsföretag, vilka avses

i § 1 av ovannämnda kungörelse. Av den uppgivna tjänstetiden äro 5 år 7

månader styrkta genom intyg av vederbörande arbetsbefäl. Anställningen

vid byggnaden av Karesuandovägen är vitsordad av tvenne Nilssons arbetskamrater.

Järnvägsstyrelsen har uppgivit, att, då arbetarrullor och dylikt

från äldre statsbanebyggnader endast ofullständigt finnas att tillgå, och då

det konstaterats, att arbeten verkligen pågingo vid de platser och tider samt

bl. a. under befäl av de ingenjörer, Nilsson uppgivit, hans egna uppgifter angående

anställningarna vid statens järnvägsbyggnader ej synas osannolika.

Nilsson uppgiver även, att den sammanlagda tjänstetiden vid statens järnvägsbyggnader

torde i verkligheten vara betydligt längre än den i tjänsteförteckningen

upptagna, men att han ej nu kan draga sig till minnes erforderliga

detaljer beträffande vissa anställningar.

Till statsrådsprotokollet för civilärenden den 22 mars 1918 har statsrådet

och chefen för civildepartementet, rörande beräknandet av tjänstetiden i

pensionshänseende för arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning, anfört bland annat, att man icke torde

kunna uppställa alltför stora fordringar på att uppgifterna angående tjänstetidens

längd skulle vara officiellt bestyrkta, men att i allmänhet dock torde

böra fordras, att dessa uppgifter bestyrkas, åtminstone vad det gäller att

fastslå, att vederbörande någon tid av varje angivet år varit anställd vid uppgivet

byggnadsföretag. I överensstämmelse härmed har enligt § 3 av ovan

åberopade kungörelse den 8 november 1918 vederbörande verksstyrelse medgivits

viss prövningsrätt beträffande tillgodoräknandet av tjänstetid i pensionshänseende

för ifrågavarande arbetare.

Vid äldre statsbanebyggnader erhöllo arbetarna ej arbetsbetyg eller liknande

bevis om sin anställning. Har då arbetaren ej själv gjort erforderliga

anteckningar och sviker dessutom minnet, vilket lätt kan ske vid den jämförelsevis

höga ålder, som t. ex. Nilsson uppnått, kan det mången gång vara

svårt, för att icke säga omöjligt, att kunna rekonstruera en komplett tjänsteförteckning.

Det torde därför förekomma fall, då sannolikhetsskäl synas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

3

kunna tagas i betraktande vid bedömandet av en pensionsfråga av föreliggande

art.

I detta sammanhang tillåter sig vattenfallsstyrelsen erinra om att styrelsen

i utlåtande till Kungl. Maj:t den 12 mars 1925 över kommunikationsverkens

lönekommittés betänkande angående pensionering av icke ordinarie personal

vid kommunikationsverken uttalat sig för beviljande av reducerad pension

åt icke stadigvarande arbetare vid statens vattenfallsverk efter en något kor

tare tjänstetid än 25 år.

Alldenstund Nilsson varit anställd vid olika statens arbetsföretag, synes den

pension, som möjligen kan komma att tilldelas honom, ej böra utgå av statens

vattenfallsverks medel utan av det under riksstatens elfte huvudtitel upptagna

ordinarie förslagsanslaget till pensionering av förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.»

Under hänvisning till vattenfallsstyrelsens yttrande har statskontoret för

egen del anfört huvudsakligen följande:

Det syntes statskontoret, som om i detta fall sådana omständigheter skulle

kunna anses föreligga, som billigtvis borde föranleda till beviljande av något

årligt understöd. Att tillmäta beloppet efter de grunder, som kommit till tilllämpning

i kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning, syntes dock statskontoret i detta fall knappast vara lämpligt.

I stället kunde ifrågasättas, huruvida icke här lämpligen kunde beviljas

ett understöd till ungefär det belopp av 500 kronor, som järnvägsstyrelsen

ägde att i form av gratifikation efter särskild ansökning tilldela förutvarande

arbetare vid banavdelningen. Vid bifall härtill syntes understödsbeloppet.

med iakttagande av avrundning till med tolv jämnt delbart krontal, kunna

bestämmas till 504 kronor med föreskrift tillika, att å detta understöd icke

finge åtnjutas dyrtidstillägg eller annan tilläggsförmån. Understödet syntes

lämpligen kunna anvisas att utgå å allmänna indragningsstaten. Ett sådant

understöd motsvarade ungefär en nyreglerad pension å 384 kronor jämte

dyrtidstillägg därå enligt nu gällande grunder.

Av utredningen framgår, att Nilssons uppgivna anställningstid i statsarbeten,

sammanlagt omkring 221/2 år, endast till en del blivit vederbörligen styrkt.

På grund härav har utskottet hyst någon tvekan, huruvida pension borde i

detta fall beviljas. Med hänsyn till vad vattenfallstyrelsen i ärendet anfört

har utskottet likväl, då sannolika skäl tala för riktigheten av de lämnade

uppgifterna beträffande anställningstiden, icke velat motsätta sig att ett

mindre årligt understöd beredes Nilsson under hans återstående livstid. Detta

understöd torde böra bestämmas till ett nyreglerat belopp av 384 kronor, att

på sätt statskontoret ifrågasatt åtnjutas från allmänna indragningsstaten.

Understödet synes höra utgå från och med ingången av år 1926.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 64,

må medgiva, att förre arbetaren Arvid Nilsson i Porjus må

från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

384 kronor.

Statskonto
ret.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

2:o.

Ang. i en inom andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 66 har föreftöd^d^arbe-slagits,

»att riksdagen måtte besluta tillerkänna arbetaren Johan Daniel Jotaren

J. D. hansson i Boden ett årligt understöd av ungefärligen samma storlek, som i

allmänhet brukar utgå till arbetare vid statens järnvägsbyggen».

Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas bland annat, att Johansson, som är

född den 31 maj 1859, under sammanlagt omkring 10 år från den 16 juli

1901 till den 12 december 1914 haft olika anställningar vid fästningsbygg

nåden i Boden samt att han dessförinnan arbetat vid olika jämvägsbyggnadsarbeten

under följande av arbetskamrater eller förmän uppgivna tider, nämligen

åren 1885—1890 och 1898—1900, varav emellertid åren 1885—1890 avse

arbete vid Gällivarebanan innan densamma övertagits av staten.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande av

statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Jämvägsstg- Järnvägsstyrelsens yttrande är av följande lydelse:

»Vad först angår motion 66/11, angående understöd åt arbetaren Johan

Daniel Johansson, angiva tillgängliga handlingar, att hans tjänstetid uppgår

till, liberalt räknat, högst 201/2 år, fördelade å anställning dels vid Gällivarebanan,

delvis innan denna år 1891 övertagits av svenska staten, samt möjligen

någon tid vid norra stambanan, dels ock vid fästningsbyggnaden i

Boden. För pension enligt för statens järnvägsbyggnaders byggnadsarbetare

gällande bestämmelser fordras emellertid minst 25 styrkta tjänstår i statens

arbeten. Dylik pension skulle Johansson alltså, i händelse av ansökan därom

hos styrelsen, icke kunnat beviljas, och detta så mycket mindre som Johansson,

såvitt handlingarna utvisa, redan år 1914, således vid 55 års ålder, slutat

arbeta i statens tjänst och därtill kommer, att det synes åtminstone tvivelaktigt,

om anställningen vid Gällivarebanan före statens övertagande av densamma

varit av natur att hava kunnat i pensionshänseende tillgodoräknas

honom. Vid sådant förhållande, och då icke ens uppgivits att Johanssons anställning

i statens tjänst varit av beskaffenhet att kvalificera honom för erhållande

av pension såsom byggnadsarbetare, synes det styrelsen uppenbart

att eventuellt understöd icke bör, på sätt motionären hemställt, sättas i relation

till pensionerna åt byggnadsarbetare.

Därest likväl riksdagen skulle finna Johansson förtjänt av något understöd,

synes det styrelsen, om man anser sig kunna bortse från det ovan anmärkta

förhållandet, att Johansson för lång tid tillbaka och medan han ännu

kan antagas hava varit arbetsför lämnat sin anställning i statens tjänst, att

detta skäligen kunde bestämmas till 500 kronor om året i ett för allt eller det

högsta belopp, som enligt kung!, brevet den 18 december 1925 må av styrelsen

såsom gratifikation tilldelas personer, som vid avgång ur statens

järnvägars tjänst efter minst 20 tjänsteår varit utan möjlighet erhålla pension

eller understöd enligt gällande lag eller författning, och tillika styrka sig på

grund av ålderdom eller sjuklighet vara oförmögna att försörja sig och i

behov av understöd. Någon anledning att sätta Johansson i gynnsammare

ställning än dessa gratifikationstagare synes styrelsen nämligen ej föreligga,

varemot å andra sidan ett eventuellt understöd, för att bliva vederbörande

till verklig hjälp, icke torde böra sättas lägre än till 500 kronor.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

5

Beträffande det väckta förslaget har statskontoret för egen del anfört hu- Statskontovudsakligen

följande:

Av de till motionen hörande handlingarna inhämtades att, även om man

medräknade Johanssons anställning vid Gällivarehanan, innan denna bana

övertagits av staten, hans anställningstid vid statsarbeten likväl icke uppginge

till 21 år och alltså icke obetydligt understege den tid av 25 år, som minst

fordrades för erhållande av pension enligt förenämnda för statens järnvägsbyggnaders

byggnadsarbetare gällande pensioneringsbestämmelser. Vid

sådant förhållande och då, såvitt handlingarna gåve vid handen, Johansson

icke arbetat för statens räkning sedan han den 12 december 1914 vid 55 års

ålder upphörde med arbetet vid Bodens fästningsbyggnad, samt den omständigheten,

att han under arbetet för statens räkning ådragit sig någon

kroppsskada icke syntes böra tillmätas avgörande betydelse, då han vore

i åtnjutande av författningsenlig årlig ersättning för nämnda skada, ville

det synas statskontoret i viss mån betänkligt att därutöver i detta fall bevilja

något understöd. Skulle emellertid även i detta fall billigheten anses bjuda,

att något årligt understöd beviljades, syntes beloppet jämväl bär lämpligen

kunna regleras på samma sätt, som ifrågasatts beträffande understödet

åt arbetaren Arvid Nilsson, dock att från understödets belopp syntes böra

avräknas vad Johansson åtnjöte i olycksfallsersättning.

Av utredningen i ärendet framgår, att Johansson under jämförelsevis korta Utskottet.

tider innehaft mera tillfälliga statsanställningar — sammanlagda tjänstetiden

synes, om anställningen vid Gällivarebanan före dess övertagande av staten

frånräknas, uppgå till högst omkring 14 år — ävensom att han redan för

omkring 12 år sedan vid 55 års ålder slutat arbeta i statens tjänst. Under

sådana förhållanden har utskottet ansett sig icke kunna förorda, att pension

eller därmed jämförligt understöd beredes honom. Utskottet har alltså funnit

sig böra avstyrka bifall till den i ämnet väckta motionen.

Utskottet får hemställa,

att förevarande motion II: 66 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

3:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 169 har herr Granath hem- ,An9-

ställt, »att riksdagen måtte medgiva, att förre banarbetaren Olof Gustaf Jonas- ftö^ä t*"förre

son fr. o. m. den 1 januari 1926 får komma i åtnjutande av ett årligt under- banarbetaren

.... „n„ , 6 O.G.Jonas
stod

av 800 kronor». son

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

av statskontoret, som inhämtat järnvägsstyrelsens yttrande i ärendet.

Järnvägsstyrelsen anför:

»Vidkommande härefter motion 169/11, angående understöd åt förre ban- Järnvägsstyarbetaren

Olof Gustaf Jonasson, så har Jonasson, såsom framgår av hand- relsen.

lingama i ärendet, av styrelsen den 19 april 1922 tillerkänts en gratifikation

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

Statskonto
ret.

Utskottet.

av 600 kronor i enlighet med kungl. brevet den 16 december 1921 med bemyndigande

för styrelsen att bevilja gratifikationer åt avgående personal.

Anledningen till att Jonasson ej därefter kommit i åtnjutande av gratifikation

är den, att han underlåtit inkomma med vederbörlig framställning därom.

Då Jonasson alltså, därest han till statens järnvägar ingiver av vederbörligt

medellöshetsintyg åtföljd ansökan om gratifikation, kommer att av styrelsen

tillerkännas sådan förmån med belopp, som dock numera genom Kungl.

Maj:ts beslut är nedsatt till högst 500 kronor, samt anledning enligt styrelsens

mening saknas att bevilja Jonasson understöd i annan ordning eller

med högre belopp än nyss angivna, håller styrelsen före att motionen icke

bör bifallas.»

Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst och då omständigheterna icke

syntes böra föranleda till beredande i detta fall av understöd i annan form

än som sålunda tillkomme Jonasson och med honom likställda förutvarande

banarbetare vid statens järnvägar, har statskontoret instämt i järnvägsstyrelsens

hemställan i fråga om nu förevarande förslag.

Av det anförda framgår att Jonasson kan, därest han till järnvägsstyrelsen

ingiver vederbörlig ansökning, av styrelsen tilldelas gratifikation i enlighet

med de i Kungl. Maj:ts brev den 18 december 1925 i sådant avseende meddelade

bestämmelser. Vid sådant förhållande och med hänsyn till vad

de hörda myndigheterna i övrigt anfört har utskottet ansett sig böra avstyrka

bifall till den väckta motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 169 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1926.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Lindley, Pettersson i Olovstorp,

Bondeson, Ström, Anderson i Hägelåkra,östergren och Bodin; samt

av andra kammaren: herrar Borggren, Olsson i Berg, Lovén, Rgberg, Kloo, Svensson

i Betingetorp, Wikström och Molander.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:186 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om understöd. a1 i texten