Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående avyttrande till telegrafverket av riksbankens fastighet i Umeå.
1926-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1926:40, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående avyttrande till telegrafverket av riksbankens fastighet i Umeå.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1926 kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
angående avyttrande till telegrafverket av riksbankens
fastighet i Umeå.
I en till bankoutskottet ingiven, den 8 innevarande april dagtecknad
skrivelse hava fullmäktige i riksbanken gjort framställning om utverkande
av riksdagens bemyndigande för fullmäktige att för en köpeskilling av
232,000 kronor till telegrafverket försälja riksbankens fastighet i Umeå m. m.,
och hava fullmäktige i avseende härå anfört följande:
»Sedan från telegrafverkets sida framhållits behov av ökade lokaler för
verket inom riksbankens fastighet i Umeå samt förhandlingar härom ägt
rum mellan riksbanken och telegrafverket, har kungl. telegrafstyrelsen i
skrivelse den 10 februari 1926 till fullmäktige i riksbanken anfört, att
enligt den utredning, som företagits i avsikt att utröna huru länge telegrafverkets
nuvarande lokaler i Umeå skulle vara tillräckliga, verket under
senare delen av år 1928 skulle stå inför situationen att då icke kunna
mottaga ytterligare abonnenter vid Umeå station samt att vid denna beräkning
icke någon hänsyn tagits till den tillströmning av nya abonnenter,
som med säkerhet skulle uppstå, om en ifrågasatt utvidgning av frikretsen
vid Umeå komme till stånd. Efter vidare påpekande, att ökande av telefonstationens
kapacitet genom insättandet av ytterligare lokalbord icke läte sig
göra, särskilt med hänsyn till otillfredsställande hygieniska förhållanden,
har telegrafstyrelsen därför framhållit, att det vore en tvingande nödvändighet
att telegrafverket erhölle utvidgade lokaler i Umeå i så god tid, att
ny stationsinredning kunde vara färdigmonterad att tagas i bruk under
år 1928.
För frågans utredning utarbetades först genom telegrafverkets försorg två
alternativa förslag rörande möjligheten för verket att erhålla behövlig utvidgning
av lokalerna.
Det ena av dessa förslag innebar, att telegrafverkets nuvarande lokaler i
våningen en trappa upp i fortsättningen skulle bibehållas för verkets räkning
och att utökning skulle erhållas genom påbyggnad.
Det andra förslaget till utvidgning av telegrafverkets lokaler avsåg att
verket skulle övertaga samtliga av riksbanken disponerade lokaler och att
riksbanken skulle avflytta till en för bankens räkning nyuppförd byggnad.
Med avseende på dessa förslag framhöll telegrafstyrelsen först såsom sin
uppfattning, att det förra förslaget innebure den bästa lösningen och hemställde,
att fullmäktige ville vidtaga erforderliga åtgärder för utförande av
påbyggnadsarbetet, så att lokalerna i påbyggnaden kunde ställas till telegrafverkets
förfogande under förra delen av år 1928.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 26 häft. (Nr ko.)
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
TJtskottet.
Till svar härå hava fullmäktige den 27 nästlidne februari meddelat, att
riksbanken icke vore benägen att utföra det ifrågasatta påbyggnadsarbetet,
som skulle förvandla riksbankshuset till en väsentligen för telegrafens
speciella behov avpassad byggnad. En sådan förändring borde utföras av
telegrafstyrelsen i ett telegrafen tillhörigt hus och icke av riksbanken i eu
banken tillhörig fastighet.
Med avseende å det andra förslaget, vilket senare omarbetats av professor
Lallerstedt, så att verket skulle övertaga och omändra verkställande styrelseledamotens
bostadsvåning, men banken kvarstanna i sina lokaler på nedre
botten, funno fullmäktige detta förslag ej böra genomföras på annat sätt, än
att fastigheten finge överlåtas till telegrafverket. Fullmäktige förklarade
sig därför villiga att hos riksdagen göra framställning om försäljning till
telegrafverket av fastigheten till pris, varom överenskommelse kunde träffas.
Telegrafstyrelsen har med anledning härav i skrivelse den 4 mars 1926
meddelat, att styrelsen ej hade något emot att förvärva riksbankens ifrågavarande
fastighet för angivet värde av 232,000 kronor.
Under förhandlingarna i denna fråga har kungl. generalpoststyrelsen hos
fullmäktige gjort förfrågan, huruvida icke, i det läge frågan kommit, den för
samtliga av lokalfrågan intresserade statsinstitutioner lämpligaste lösningen
av frågan vore, att telegrafverket övertoge det nuvarande riksbankshuset,
samt att riksbanken och postverket i gemenskap föranstaltade om uppförande
av två byggnader, en för vartdera verket, å i kvarteret Fabriken belägen
tomt, som generalpoststyrelsen erhållit Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande
att förvärva.
Då emellertid ovannämnda av telegrafstyrelsen och fullmäktige i riksbanken
godkända förslag torde vara det mest praktiska och minst kostbara, hava
fullmäktige icke funnit den av generalpoststyrelsen föreslagna lösningen vara
lämplig att genomföra.
Mellan telegrafverket och riksbanken har sålunda överenskommits, att för
tillgodoseende av telegrafverkets behov av ökat utrymme, verkställande
styrelseledamotens bostadsvåning en trappa upp skulle upplåtas till verket
för dess behov samt att, i och för bättre bevakning, bankvaktmästarens nuvarande
bostad skulle nedflyttas från vindsvåningen till bottenvåningen, där
i bankens nuvarande lokaler syntes för ändamålet kunna beredas lämpligt
utrymme.
Under åberopande av vad sålunda anförts anhålla fullmäktige, att utskottet
må utverka riksdagens bemyndigande för fullmäktige att till telegrafverket
avyttra riksbankens fastighet i Umeå för en köpeskilling av 232,000 kronor
samt att i köpekontrakt härom intages förbehåll, att riksbanken skall enligt
gällande hyresavtal mellan riksbanken samt post- och telegrafverken fortfarande
tillsvidare disponera vissa lokaler i fastigheten.»
Enligt vad utskottet inhämtat, äro inom riksbankens byggnad i Umeå för
närvarande inrymda dels i bottenvåningen lokaler för riksbanken och för
postverket, dels ock i våningen en trappa upp telegrafverkets stationslokaler
och verkställande styrelseledamotens bostadsvåning, varjämte å vinden inretts
en mindre bostadslägenhet för bankens vaktmästare.
Efter förhandlingar mellan riksbanken och telegrafverket angående beredande
av ökat utrymme för telegrafverket inom bankens ifrågavarande
fastighet har, såsom av fullmäktiges här ovan intagna skrivelse framgår,
telegrafstyrelsen i skrivelse den 10 sistlidna februari meddelat, hurusom det
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
3
vore en tvingande nödvändighet, att telegrafverkets lokaler utvidgades i så
god tid, att ny stationsinredning kunde vara färdigmonterad att tagas i
bruk under år 1928. För frågans lösning hade två förslag utarbetats, och
skulle enligt det ena av dessa telegrafverket, med bibehållande av sina nuvarande
lokaler i våningen en trappa upp, erhålla ökat utrymme genom en
påbyggnad, vilken enligt vad som meddelats under hand beräknats draga eu
kostnad av omkring 143,900 kronor. Det andra förslaget åter innebar, att
telegrafverket skulle övertaga samtliga av riksbanken disponerade lokaler
och att riksbanken för sina behov skulle låta uppföra en nybyggnad. Dä
telegrafstyrelsen ansåg det förra alternativet utgöra den bästa lösningen, hemställde
styrelsen om vidtagande av åtgärder för utförande av erforderliga
påbyggnadsarbeten. Fullmäktige voro emellertid icke benägna att låta utföra
berörda arbeten, då fastigheten därigenom i själva verket komme att bliva
en för telegrafverkets speciella behov avpassad byggnad. En dylik förändring
borde därför enligt fullmäktiges mening verkställas av telegrafstyrelsen
såsom ägare av fastigheten.
Vad det andra alternativet anginge, hade detta förslag omarbetats så, att
telegrafverket skulle få övertaga verkställande styrelseledamotens bostadsvåning
och banken behålla sina nuvarande lokaler. En förutsättning för
detta förslags genomförande hade fullmäktige dock ansett vara den, att
telegrafverket förvärvade fastigheten, och förklarade fullmäktige sig villiga
att hos riksdagen göra framställning härom. De inrednings- och ombyggnadsarbeten,
som erfordrades för utförande av sistnämnda förslag, hava
enligt under hand meddelade upplysningar beräknats draga en kostnad av
omkring 80,700 kronor. Telegrafstyrelsen har sedermera i skrivelse den 4
nästlidna mars förklarat sig villig att övertaga fastigheten för ett pris av
232,000 kronor, motsvarande enligt vad som meddelats utskottet riksbankens
kostnader för byggnaden.
Fullmäktige omnämna i sin förenämnda skrivelse vidare, att generalpoststyrelsen
hos fullmäktige gjort förfrågan, huruvida icke i sakens nuvarande
läge den bästa lösningen vore den, att telegrafverket övertoge riksbanksbyggnaden
samt riksbanken och postverket gemensamt föranstaltade om uppförande
av två byggnader, en för vartdera verket, å den tomt inom staden,
som styrelsen erhållit Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande att förvärva.
I avseende härå må erinras, att 1924 års riksdag med bifall till Kungl
Maj:ts därom gjorda framställning medgivit, att för inköp för postverkets
räkning av viss tomt i staden Umeå finge användas ett belopp av 9,000
kronor av ett utav riksdagen tidigare anvisat reservationsanslag. Därvid
har riksdagen uttalat, att det syntes framgå, att postverkets lokalförhållanden
i Umeå vore mycket otillfredsställande och att en lättnad därutinnan icke
kunde åstadkommas annat än genom nybyggnad.
Fullmäktige hava emellertid icke ansett den av generalpoststyrelsen föreslagna
lösningen vara lämplig att genomföra utan hålla före, att ovannämnda
av telegrafstyrelsen och riksbanken godkända förslag vore både det
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
mest praktiska och det minst kostsamma. Mellan riksbanken och telegrafverket
har därför överenskommits, dels som nämnt att till sagda verk skulle
av banken upplåtas verkställande styrelseledamotens bostadsvåning, dels ock
att för erhållande av bättre bevakning bankvaktmästarens nuvarande bostad
skulle flyttas från vindsvåningen till bottenvåningen, där lämpliga utrymmen
kunde för ändamålet beredas.
Beträffande förvärvet av fastigheten hava fullmäktige ansett det förbehåll
böra göras i blivande köpekontrakt, att riksbanken fortfarande tills vidare
Unge disponera erforderliga lokaler inom fastigheten enligt gällande hyresavtal
mellan riksbanken samt post- och telegrafverken.
Av vad i ärendet förekommit synes framgå, att behovet av utvidgade
lokaler för telegrafverkets rörelse i Umeå är av den art, att åtgärder för
detta behovs tillgodoseende snarast möjligt böra vidtagas. Beträffande sättet
för en utvidgning av de nuvarande lokalutrymmena torde, enligt vad i
ärendet verkställd utredning givit vid handen, den lämpligaste utvägen få
anses vara den, att telegrafverket övertager den en trappa upp belägna, åt
verkställande styrelseledamoten vid kontoret för närvarande upplåtna bostadsvåningen.
För genomförande av en sådan anordning synes det vara riktigast,
att telegrafverket också förvärvar hela fastigheten och således
själv låter utföra för ändamålet erforderliga ändringsarbeten. Vad själva
fastighetsköpet angår må framhållas, att detta sett ur synpunkten av staten
i dess helhet, i sak icke kan sägas innebära någon ny statsutgift utan endast
en överflyttning från ett statens organ till ett annat. Om telegrafverket
sålunda blir ägare av fastigheten, lärer emellertid i det köpekontrakt, som
därom kommer att avslutas, böra intagas ett bestämt förbehåll att riksbanken
fortfarande tills vidare må disponera erforderliga lokaler inom fastigheten
I detta avseende har meddelats utskottet, att något behov för telegrafverket
av den nuvarande riksbankslokalen icke kan väntas komma ifråga inom en
ganska lång tid. Det må vidare här ånyo erinras, hurusom postverket med
hänsyn till behovet av ökade lokalutrymmen erhållit medgivande att inköpa
en tomt i staden och att en lättnad i postverkets lokalförhållanden icke
torde kunna åstadkommas annat än genom uppförande å nämnda tomt av
en nybyggnad. Efter postverkets avflyttning skulle telegrafverket alltså
erhålla ytterligare möjlighet till utvidgning av sina lokaler och riksbanken
således med visshet kunna påräkna att få kvarstanna i sina nuvarande
lokaler. Det synes dock som nämnt böra i köpekontraktet uttryckligen
föreskrivas, att banken tills vidare under minst 10 år må få disponera
sina nuvarande lokaler i enlighet med de särskilda hyresbestämmelser, som
gälla mellan riksbanken samt post- och telegrafverken.
Mot den föreslagna köpeskillingen 232,000 kronor synes icke vara någon
anledning till erinran.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 40.
5
att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksbanken
att till telegrafverket överlåta den riksbanken tillhöriga
fastigheten i Umeå mot en köpeskilling av 232,000 kronor
och med förbehåll att riksbanken må i enlighet med
gällande hyresbestämmelser mellan riksbanken samt postoch
telegrafverken fortfarande tills vidare under minst
10 år disponera den nuvarande banklokalen inom fastigheten.
Stockholm den 26 april 1926.
På bankoutskottets vägnar:
K. J. GUSTAFSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av törsta kammaren: herrar Gustafsson i Stenshoim, Pettersson i Oiovstorp, Dalberg,
Enhörning, Johansson i Friggeråker, Bondeson, Östergren och Sandén; samt
av andra kammaren: herrar Winkler, Bäckland, Olsson i Berg, Boven, Rgberg, Kloo,
Wikström och Molander.
bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 samt. 26 höft. (Nr iO.)
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.