Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
1926-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1926:47, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
1
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1926 kl. 8,30 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad
icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk.
I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1926 dagtecknad proposition nr
176, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj: t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att,
utöver pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)
med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, jämväl må från och med den 1 juli
1926 utgå ytterligare pensionsförhöjning (förhöjning II)
till den, som i befattning såsom extra ordinarie tjänsteman vid statens
trafikerade järnvägar eller såsom fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader
eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman vid statens
vattenfallsverk före den 1 juli 1924 pensionerats enligt bestämmelserna i
någotdera av de den 29 juni 1917 fastställda reglementena för pensionskassorna
för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid statens järnvägar
och vid statens vattenfallsverk (nr 441 och 443), med belopp, som motsvarar
hälften av skillnaden mellan den del av den pensionären tillkommande pensionen
som utgör statspension och den statspension som skulle hava tillkommit
honom, därest han i den befattning och med det antal tjänstår han innehaft
pensionerats under juli 1924, samt
till annan icke-ordinarie personal, som pensionerats enligt nyssnämnda
pensionsreglementen, ävensom till den, som pensionerats enligt reglementet
den 29 juni 1917 (nr 442) för telegrafverkets pensionskassa för pensionering
av verkstads-, förråds- och linjearbetare, med belopp som angivas i
den i § 4 mom. 1 c) av förenämnda kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280)
intagna tabell B.
Vid den reglering av pensioner utav äldre typ, som vidtogs vid 1925 års
riksdag (se bankoutskottets utlåtande 1925 nr 55) erhöllo de pensionärer en
särställning, som fått sina pensioner avpassade efter bestämmelserna i reglementena
den 29 juni 1917 (nr 441—443) för de särskilda pensionskassorna
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 saml. 31 höft. (Nr 47.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa pensionärer, till vilka vid tidpunkten
för pensionsregleringens genomförande dyrtidstillägg enligt de för
oreglerade pensioner gällande grunderna utgingo, hänfördes till de grupper
f. d. befattningshavare i statens tjänst vilka kommo i åtnjutande av den s. k.
förhöjning I, utgörande kompensation för minskning i dyrtidstillägg. Däremot
uteslötos ifrågavarande pensionärer från åtnjutande av den verkliga
pensionsförhöjningen, den s. k. förhöjning II.
I sin skrivelse (nr 342) med anmälan av beslut i fråga om berörda pensionsreglering
uttalade riksdagen, att åtskilliga av ifrågavarande personal
redan erhållit pensioner till belopp motsvarande nyreglerade sådana men att
i vissa andra fall pensionerna vore så låga, att en förhöjning skäligen syntes
böra komma i fråga; och anförde riksdagen vidare, att förslag i sistnämnda
syfte emellertid måste göras till föremål för ingående undersökning, vilken
syntes böra utföras genom Kungl. Maj:ts försorg, varefter frågan därest så
funnes lämpligt snarast borde föreläggas riksdagen.
Sedan Kungl. Maj: t uppdragit åt 1921 års pensionskommitté att verkställa
den av riksdagen sålunda åsyftade utredningen, har kommittén den 9 februari
1926 avgivit förslag i ämnet. Beträffande den utredning, som ligger till
grund för förslaget, hänvisar utskottet till propositionen sid. 3—6.
Pensionskommitténs förslag innebär beträffande till arbetarpersonal hänförliga
anställningshavare — vilkas pensionsförhållanden äro ordnade med
hänsyn till alt avlöningen utgår i form av timlön — att förhöjning II skulle
utgå i enlighet med den i § 4 av mom. 1 c) i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer intagna tabell B eller enligt
samma grunder, som tillämpas för pensionsförhöjning II beträffande s. k.
riksdagspensioner. Vad angår tjänstemannapersonal går kommitténs förslag
ut på att befattningshavare, som pensionerats före den 1 juli 1924, skulle erhålla
förhöjning II med belopp, motsvarande hälften av skillnaden mellan
den del av vederbörandes pension, som utgör statspension, och den statspension
som skulle hava utgått, därest befattningshavaren i den befattning
och med det antal tjänstår han innehaft blivit pensionerad under juli 1924.
Beträffande arbetarpensionerna har någon erinran ej framställts mot kommitténs
förslag.
Vad åter angår pensionerna till f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning,
ha styrelserna för de båda verk vid vilka dylika pensioner förekomma,
nämligen statens järnuägur och statens vattenfallsverk, i sina utlåtanden i
ärendet kombinerat frågan om pensionsförbättring åt de före en viss tidpunkt
pensionerade f. d. befattningshavarna med förslag till minskning eller helt
borttagande för andra grupper pensionärer av den pensionsförhöjning, som
genom 1925 års pensionsreglering tillförsäkrats dem.
Redan i de yttranden som pensionskommittén erhållit från järnvägs- och
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
3
vattenfallsstyrelserna framhölls, att vissa hithörande f. d. tjänstemän, nämligen
sådana som pensionerats efter i skrivelserna angivna tidpunkter under år
1924, kommit i åtnjutande av såväl pensionstillägg som förhöjning I, trots
att dessa befattningshavare fått sina löner reglerade jämsides med de ordinarie
tjänstemännen och att pensionsbeloppen därför bort vara att anse såsom
nyreglerade. De båda verksstyrelserna ha med hänsyn härtill ansett att,
ehuru förhöjning I visserligen enligt författningens nuvarande ordalydelse
måst tilldelas pensionärerna, sådan förhöjning likväl ej bort tillkomma dem
samt att i överensstämmelse härmed ändring härutinnan nu borde vidtagas.
Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter härjämte, huruvida ej även vissa inskränkningar
i dessa pensionärers rätt att åtnjuta pensionstillägg samtidigt borde
genomföras.
I de till Kungl. Maj:t inkomna utlåtandena över kommittéförslaget hava
järnvägs- och vattenfallsstyrelserna vidhållit sin från pensionskommitténs
uppfattning avvikande principiella ståndpunkt och föreslagit vissa ändringar
i kommitténs förslag. Järnvägsstyrelsen föreslår sålunda, att pensionärer vilkas
pensioner beräknats på grundval av löner från och med år 1920 ej böra
tilldelas någon pensionsförhöjning, att pensionärer vilkas pensioner beräknats
på grundval av löner såväl före som efter den 1 juli 1920 visserligen
böra tilldelas pensionsförhöjning II men ej pensionsförhöjning I samt att
pensionärer vilkas pensioner beräknats uteslutande med hänsyn till löneställningen
före den 1 juli 1920 böra tilldelas såväl förhöjning I som förhöjning
II. Vattenfallsstyrelsen, som likaledes föreslår viss förbättring av de
äldre pensionerna, uttalar å sin sida önskvärdheten av att vissa begräns
ningar vidtagas i tilldelandet av såväl pensionstillägg som förhöjning I. Med
hänsyn till den tvekan vattenfallsstyrelsen förklarat sig hysa, huruvida de
pensionärer för vilka redan fastställts ny pension, inkluderande pensionstillägg
och förhöjning I, må kunna underkastas ifrågavarande minskning i
den nya pensionen, inskränker sig styrelsen emellertid i detta avseende till
att föreslå, att de icke-ordinarie tjänstemän som framdeles komma att pensioneras
enligt nuvarande pensionsreglementen undantagas från åtnjutande
av pensionstillägg och förhöjning I.
Departementschefen har beträffande sistberörda spörsmål anfört följande: Departc
»Den
skiljaktiga uppfattning rörande pensionsförbättring för icke-ordinarie mcntschefe,L
tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som råder mellan
pensionskommittén å ena sidan och vederbörande verksstyrelser å andra
sidan, bottnar såsom tidigare angivits i det olika ställningstagandet till frågan,
huruvida de pensionärer vilkas pensioner helt eller delvis grundats på
nyreglerade löner böra äga åtnjuta pensionstillägg och förhöjning I.
Pensionskommittén har utvecklat den uppfattningen, att här ifrågavarande
pensionärer icke böra berövas den rätt till pensionstillägg och förhöjning 1
som tillkommer dem enligt 1922 och 1925 års pensionsregleringar. Vad särskilt
angår förhöjning I, utgör denna endast kompensation för den minskning
i pensionsförmåner, som ifrågavarande pensionärer underkastades ge
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
nom att i samband med 1295 års pensionsreglering de förut utgående högre
dyrtidstilläggen utbyttes mot dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade pensioner
gällande grunderna. Pensionskommittén har ock framhållit, att dessa
pensionärer före sitt inträde i vederbörande pensionskassa icke haft tillfälle
att genom avgiftsinbetalning bidraga till sin pensionering, vadan de vid pensioneringen
fått vidkännas en avsevärd avkortning i pensionen. Då kommittén
räknat med att detta skulle bliva fallet, så länge nuvarande pensionsreglementen
kunna antagas förbliva gällande, har kommittén ansett någon
ändring i den av verksstyrelserna angivna riktningen icke nu böra vidtagas.
Järnvägs- och vattenfallsstyrelserna åter hävda, att någon anledning icke
förelegat att tilldela de pensionärer vilkas pensioner beräknats på grundval
av nyreglerade löner dyrtidstillägg enligt de tidigare gällande gynnsammare
grunderna, eftersom pensionerna måste varit att anse som nyreglerade. Att
dylikt dyrtidstillägg likväl utgått måste därför ha varit beroende på ett förbiseende
vid dyrtidstilläggsförfattningens utarbetande, och enligt verksstyrelsemas
mening borde konsekvenserna av detta förbiseende nu rättas, sedan
uppmärksamheten blivit fäst därvid. Vattenfallsstyrelsen tillämpar motsvarande
betraktelsesätt jämväl på nu utgående pensionstillägg. Från dessa utgångspunkter
ha ämbetsverken icke kunnat tillstyrka förslaget, att ytterligare
pensionsförhöjning i den av kommittén föreslagna omfattningen skulle beredas
pensionärer, vilkas pensioner beräknats på grundval av löner som till
någon del varit att anse såsom nyreglerade.
Utan att vilja underkänna de av järnvägs- och vattenfallsstyrelserna fram
förda principiella skälen för att helt eller delvis undandraga de efter viss
tidpunkt pensionerade icke-ordinarie befattningshavarna i tjänstemannaställning
pensionstillägg och pensionsförhöjning I anser jag dock frågan härom
icke böra nu upptagas till avgörande. Någon praktisk olägenhet av att nu
utgående pensionsförmåner få tillsvidare bibehållas synes knappast behöva
befaras, då förmånerna i allt fall avsevärt understiga de pensionsbelopp, som
skulle hava utgått därest hel avgiftspension fått uppbäras. Visserligen förekommer
— såsom vattenfallsstyrelsen påpekat — att i fall, då invalidpensioner
och förhöjda sjukpensioner utgå, pensionsförmånerna sammanlagt
kunna överstiga summan av statspension och hel avgiftspension. Jag finner
emellertid ej heller sist anförda förhållanden, vilka enligt vad jag inhämtat
äro till finnandes endast i ett fåtal fall, vara av den vikt, att inskränkningar
i de pensionsförmåner som fastställdes i samband med 1925 års pensionsreglering
redan nu böra vidtagas. Avgörande för mitt ställningstagande har
härvid varit, att frågan om ett definitivt ordnande av pensionsförhållandena
för den icke-ordinarie personalen vid kommunikationsverken för närvarande
är under utredning inom pensionskommittén, och jag förutsätter, att den av
järnvägs- och vattenfallsstyrelserna föreslagna beskärningen av pensionsförmånerna
för vissa grupper pensionärer i detta sammanhang upptages till närmare
omprövning. Att frågan om en dylik begränsning av pensionsförmånerna
för vissa pensionärer sålunda får tills vidare anstå synes icke böra
hindra genomförandet för andra pensionärer av en såsom nödig ansedd förbättring
av pensionerna.
Med min sålunda angivna utgångspunkt kan jag ansluta mig till pensionskommitténs
förslag jämväl i vad angår förhöjning II till f. d. befattningshavare
i tjänstemannaställning. Ett godtagande av detta förslag torde
ej lägga några hinder i vägen för genomförandet framdeles av en rationell
och definitiv reglering av pensionsförhållandena för kommunikationsverkens
icke-ordinarie personal.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
5
Kostnaderna för den ifrågasatta pensionsförhöjningen hava beräknats till
en början komma att uppgå till omkring 85,000 kronor för år. Utgifterna
äro avsedda att bestridas från vederbörande verks medel.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Såsom utskottet redan år 1925 framhållit måste en förhöjning av pensionerna
för ifrågavarande pensionärer-vid vissa kommunikationsverk enligt utskottets
mening anses vara påkallad. Mot det förslag till pensionsreglering
som nu framlagts har utskottet, vad angår arbetarpersonalen, icke något att
erinra. Även beträffande personal i tjänstemannaställning synes anledning
till invändning mot förslaget i och för sig icke föreligga. Med avseende
å den av järnvägs- och vattenfallsstyrelserna väckta frågan om att helt
eller delvis undandraga vissa pensionerade icke-ordinarie befattningshavare
pensionsförhöjning I och pensionstillägg vill utskottet på de av departementschefen
åberopade skälen ansluta sig till den meningen, att denna
fråga icke för närvarande synes behöva upptagas till avgörande utan torde
kunna anstå i avvaktan på den pågående utredningen rörande ett definitivt
ordnande av pensioneringen för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.
Utskottet vill härvid i likhet med departementschefen framhålla,
att de utgående pensionsförmånerna på grund av reduktionen i avgiftspensionerna
i allmänhet väsentligt understiga vad som motsvarar hel pension
och att någon praktisk olägenhet av att utgående pensionsförmåner få tills
vidare bibehållas sålunda knappast kan anses föreligga. Utskottet förutsätter
emellertid att det av verksstyrelserna berörda spörsmålet kommer under närmare
omprövning i samband med nyssnämnda utredning angående en definitiv
lösning av pensionsfrågan för icke-ordinarie befattningshavare vid ifrågavarande
verk och alltså inom kort kan komma under statsmakternas
prövning.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl Maj:ts ifrågavarande proposition.
Stockholm den 10 maj 1926.
På bankoutskottets vägnar:
Utskottet.
K. J. GUSTAFSSON.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp, Dalberg,
Enhörning, Bondeson, Ström, östergren och Bodin; samt
av andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Ryberg, Kloo, Höglund, Törnkvist
i Bjuv, Wikström och Uddenberg i Varberg.
av herr Bondeson.
Reservation
CENTHALTRYCKEBIET, STOCKHOLM 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.