Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

1926-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1926:47, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1926 kl. 8,30 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad

icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk.

I en till riksdagen avlåten, den 25 februari 1926 dagtecknad proposition nr

176, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj: t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att,

utöver pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)

med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, jämväl må från och med den 1 juli

1926 utgå ytterligare pensionsförhöjning (förhöjning II)

till den, som i befattning såsom extra ordinarie tjänsteman vid statens

trafikerade järnvägar eller såsom fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader

eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman vid statens

vattenfallsverk före den 1 juli 1924 pensionerats enligt bestämmelserna i

någotdera av de den 29 juni 1917 fastställda reglementena för pensionskassorna

för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid statens järnvägar

och vid statens vattenfallsverk (nr 441 och 443), med belopp, som motsvarar

hälften av skillnaden mellan den del av den pensionären tillkommande pensionen

som utgör statspension och den statspension som skulle hava tillkommit

honom, därest han i den befattning och med det antal tjänstår han innehaft

pensionerats under juli 1924, samt

till annan icke-ordinarie personal, som pensionerats enligt nyssnämnda

pensionsreglementen, ävensom till den, som pensionerats enligt reglementet

den 29 juni 1917 (nr 442) för telegrafverkets pensionskassa för pensionering

av verkstads-, förråds- och linjearbetare, med belopp som angivas i

den i § 4 mom. 1 c) av förenämnda kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280)

intagna tabell B.

Vid den reglering av pensioner utav äldre typ, som vidtogs vid 1925 års

riksdag (se bankoutskottets utlåtande 1925 nr 55) erhöllo de pensionärer en

särställning, som fått sina pensioner avpassade efter bestämmelserna i reglementena

den 29 juni 1917 (nr 441—443) för de särskilda pensionskassorna

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 8 saml. 31 höft. (Nr 47.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa pensionärer, till vilka vid tidpunkten

för pensionsregleringens genomförande dyrtidstillägg enligt de för

oreglerade pensioner gällande grunderna utgingo, hänfördes till de grupper

f. d. befattningshavare i statens tjänst vilka kommo i åtnjutande av den s. k.

förhöjning I, utgörande kompensation för minskning i dyrtidstillägg. Däremot

uteslötos ifrågavarande pensionärer från åtnjutande av den verkliga

pensionsförhöjningen, den s. k. förhöjning II.

I sin skrivelse (nr 342) med anmälan av beslut i fråga om berörda pensionsreglering

uttalade riksdagen, att åtskilliga av ifrågavarande personal

redan erhållit pensioner till belopp motsvarande nyreglerade sådana men att

i vissa andra fall pensionerna vore så låga, att en förhöjning skäligen syntes

böra komma i fråga; och anförde riksdagen vidare, att förslag i sistnämnda

syfte emellertid måste göras till föremål för ingående undersökning, vilken

syntes böra utföras genom Kungl. Maj:ts försorg, varefter frågan därest så

funnes lämpligt snarast borde föreläggas riksdagen.

Sedan Kungl. Maj: t uppdragit åt 1921 års pensionskommitté att verkställa

den av riksdagen sålunda åsyftade utredningen, har kommittén den 9 februari

1926 avgivit förslag i ämnet. Beträffande den utredning, som ligger till

grund för förslaget, hänvisar utskottet till propositionen sid. 3—6.

Pensionskommitténs förslag innebär beträffande till arbetarpersonal hänförliga

anställningshavare — vilkas pensionsförhållanden äro ordnade med

hänsyn till alt avlöningen utgår i form av timlön — att förhöjning II skulle

utgå i enlighet med den i § 4 av mom. 1 c) i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer intagna tabell B eller enligt

samma grunder, som tillämpas för pensionsförhöjning II beträffande s. k.

riksdagspensioner. Vad angår tjänstemannapersonal går kommitténs förslag

ut på att befattningshavare, som pensionerats före den 1 juli 1924, skulle erhålla

förhöjning II med belopp, motsvarande hälften av skillnaden mellan

den del av vederbörandes pension, som utgör statspension, och den statspension

som skulle hava utgått, därest befattningshavaren i den befattning

och med det antal tjänstår han innehaft blivit pensionerad under juli 1924.

Beträffande arbetarpensionerna har någon erinran ej framställts mot kommitténs

förslag.

Vad åter angår pensionerna till f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning,

ha styrelserna för de båda verk vid vilka dylika pensioner förekomma,

nämligen statens järnuägur och statens vattenfallsverk, i sina utlåtanden i

ärendet kombinerat frågan om pensionsförbättring åt de före en viss tidpunkt

pensionerade f. d. befattningshavarna med förslag till minskning eller helt

borttagande för andra grupper pensionärer av den pensionsförhöjning, som

genom 1925 års pensionsreglering tillförsäkrats dem.

Redan i de yttranden som pensionskommittén erhållit från järnvägs- och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

3

vattenfallsstyrelserna framhölls, att vissa hithörande f. d. tjänstemän, nämligen

sådana som pensionerats efter i skrivelserna angivna tidpunkter under år

1924, kommit i åtnjutande av såväl pensionstillägg som förhöjning I, trots

att dessa befattningshavare fått sina löner reglerade jämsides med de ordinarie

tjänstemännen och att pensionsbeloppen därför bort vara att anse såsom

nyreglerade. De båda verksstyrelserna ha med hänsyn härtill ansett att,

ehuru förhöjning I visserligen enligt författningens nuvarande ordalydelse

måst tilldelas pensionärerna, sådan förhöjning likväl ej bort tillkomma dem

samt att i överensstämmelse härmed ändring härutinnan nu borde vidtagas.

Vattenfallsstyrelsen ifrågasätter härjämte, huruvida ej även vissa inskränkningar

i dessa pensionärers rätt att åtnjuta pensionstillägg samtidigt borde

genomföras.

I de till Kungl. Maj:t inkomna utlåtandena över kommittéförslaget hava

järnvägs- och vattenfallsstyrelserna vidhållit sin från pensionskommitténs

uppfattning avvikande principiella ståndpunkt och föreslagit vissa ändringar

i kommitténs förslag. Järnvägsstyrelsen föreslår sålunda, att pensionärer vilkas

pensioner beräknats på grundval av löner från och med år 1920 ej böra

tilldelas någon pensionsförhöjning, att pensionärer vilkas pensioner beräknats

på grundval av löner såväl före som efter den 1 juli 1920 visserligen

böra tilldelas pensionsförhöjning II men ej pensionsförhöjning I samt att

pensionärer vilkas pensioner beräknats uteslutande med hänsyn till löneställningen

före den 1 juli 1920 böra tilldelas såväl förhöjning I som förhöjning

II. Vattenfallsstyrelsen, som likaledes föreslår viss förbättring av de

äldre pensionerna, uttalar å sin sida önskvärdheten av att vissa begräns

ningar vidtagas i tilldelandet av såväl pensionstillägg som förhöjning I. Med

hänsyn till den tvekan vattenfallsstyrelsen förklarat sig hysa, huruvida de

pensionärer för vilka redan fastställts ny pension, inkluderande pensionstillägg

och förhöjning I, må kunna underkastas ifrågavarande minskning i

den nya pensionen, inskränker sig styrelsen emellertid i detta avseende till

att föreslå, att de icke-ordinarie tjänstemän som framdeles komma att pensioneras

enligt nuvarande pensionsreglementen undantagas från åtnjutande

av pensionstillägg och förhöjning I.

Departementschefen har beträffande sistberörda spörsmål anfört följande: Departc
»Den

skiljaktiga uppfattning rörande pensionsförbättring för icke-ordinarie mcntschefe,L

tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som råder mellan

pensionskommittén å ena sidan och vederbörande verksstyrelser å andra

sidan, bottnar såsom tidigare angivits i det olika ställningstagandet till frågan,

huruvida de pensionärer vilkas pensioner helt eller delvis grundats på

nyreglerade löner böra äga åtnjuta pensionstillägg och förhöjning I.

Pensionskommittén har utvecklat den uppfattningen, att här ifrågavarande

pensionärer icke böra berövas den rätt till pensionstillägg och förhöjning 1

som tillkommer dem enligt 1922 och 1925 års pensionsregleringar. Vad särskilt

angår förhöjning I, utgör denna endast kompensation för den minskning

i pensionsförmåner, som ifrågavarande pensionärer underkastades ge
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

nom att i samband med 1295 års pensionsreglering de förut utgående högre

dyrtidstilläggen utbyttes mot dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade pensioner

gällande grunderna. Pensionskommittén har ock framhållit, att dessa

pensionärer före sitt inträde i vederbörande pensionskassa icke haft tillfälle

att genom avgiftsinbetalning bidraga till sin pensionering, vadan de vid pensioneringen

fått vidkännas en avsevärd avkortning i pensionen. Då kommittén

räknat med att detta skulle bliva fallet, så länge nuvarande pensionsreglementen

kunna antagas förbliva gällande, har kommittén ansett någon

ändring i den av verksstyrelserna angivna riktningen icke nu böra vidtagas.

Järnvägs- och vattenfallsstyrelserna åter hävda, att någon anledning icke

förelegat att tilldela de pensionärer vilkas pensioner beräknats på grundval

av nyreglerade löner dyrtidstillägg enligt de tidigare gällande gynnsammare

grunderna, eftersom pensionerna måste varit att anse som nyreglerade. Att

dylikt dyrtidstillägg likväl utgått måste därför ha varit beroende på ett förbiseende

vid dyrtidstilläggsförfattningens utarbetande, och enligt verksstyrelsemas

mening borde konsekvenserna av detta förbiseende nu rättas, sedan

uppmärksamheten blivit fäst därvid. Vattenfallsstyrelsen tillämpar motsvarande

betraktelsesätt jämväl på nu utgående pensionstillägg. Från dessa utgångspunkter

ha ämbetsverken icke kunnat tillstyrka förslaget, att ytterligare

pensionsförhöjning i den av kommittén föreslagna omfattningen skulle beredas

pensionärer, vilkas pensioner beräknats på grundval av löner som till

någon del varit att anse såsom nyreglerade.

Utan att vilja underkänna de av järnvägs- och vattenfallsstyrelserna fram

förda principiella skälen för att helt eller delvis undandraga de efter viss

tidpunkt pensionerade icke-ordinarie befattningshavarna i tjänstemannaställning

pensionstillägg och pensionsförhöjning I anser jag dock frågan härom

icke böra nu upptagas till avgörande. Någon praktisk olägenhet av att nu

utgående pensionsförmåner få tillsvidare bibehållas synes knappast behöva

befaras, då förmånerna i allt fall avsevärt understiga de pensionsbelopp, som

skulle hava utgått därest hel avgiftspension fått uppbäras. Visserligen förekommer

— såsom vattenfallsstyrelsen påpekat — att i fall, då invalidpensioner

och förhöjda sjukpensioner utgå, pensionsförmånerna sammanlagt

kunna överstiga summan av statspension och hel avgiftspension. Jag finner

emellertid ej heller sist anförda förhållanden, vilka enligt vad jag inhämtat

äro till finnandes endast i ett fåtal fall, vara av den vikt, att inskränkningar

i de pensionsförmåner som fastställdes i samband med 1925 års pensionsreglering

redan nu böra vidtagas. Avgörande för mitt ställningstagande har

härvid varit, att frågan om ett definitivt ordnande av pensionsförhållandena

för den icke-ordinarie personalen vid kommunikationsverken för närvarande

är under utredning inom pensionskommittén, och jag förutsätter, att den av

järnvägs- och vattenfallsstyrelserna föreslagna beskärningen av pensionsförmånerna

för vissa grupper pensionärer i detta sammanhang upptages till närmare

omprövning. Att frågan om en dylik begränsning av pensionsförmånerna

för vissa pensionärer sålunda får tills vidare anstå synes icke böra

hindra genomförandet för andra pensionärer av en såsom nödig ansedd förbättring

av pensionerna.

Med min sålunda angivna utgångspunkt kan jag ansluta mig till pensionskommitténs

förslag jämväl i vad angår förhöjning II till f. d. befattningshavare

i tjänstemannaställning. Ett godtagande av detta förslag torde

ej lägga några hinder i vägen för genomförandet framdeles av en rationell

och definitiv reglering av pensionsförhållandena för kommunikationsverkens

icke-ordinarie personal.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

5

Kostnaderna för den ifrågasatta pensionsförhöjningen hava beräknats till

en början komma att uppgå till omkring 85,000 kronor för år. Utgifterna

äro avsedda att bestridas från vederbörande verks medel.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom utskottet redan år 1925 framhållit måste en förhöjning av pensionerna

för ifrågavarande pensionärer-vid vissa kommunikationsverk enligt utskottets

mening anses vara påkallad. Mot det förslag till pensionsreglering

som nu framlagts har utskottet, vad angår arbetarpersonalen, icke något att

erinra. Även beträffande personal i tjänstemannaställning synes anledning

till invändning mot förslaget i och för sig icke föreligga. Med avseende

å den av järnvägs- och vattenfallsstyrelserna väckta frågan om att helt

eller delvis undandraga vissa pensionerade icke-ordinarie befattningshavare

pensionsförhöjning I och pensionstillägg vill utskottet på de av departementschefen

åberopade skälen ansluta sig till den meningen, att denna

fråga icke för närvarande synes behöva upptagas till avgörande utan torde

kunna anstå i avvaktan på den pågående utredningen rörande ett definitivt

ordnande av pensioneringen för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.

Utskottet vill härvid i likhet med departementschefen framhålla,

att de utgående pensionsförmånerna på grund av reduktionen i avgiftspensionerna

i allmänhet väsentligt understiga vad som motsvarar hel pension

och att någon praktisk olägenhet av att utgående pensionsförmåner få tills

vidare bibehållas sålunda knappast kan anses föreligga. Utskottet förutsätter

emellertid att det av verksstyrelserna berörda spörsmålet kommer under närmare

omprövning i samband med nyssnämnda utredning angående en definitiv

lösning av pensionsfrågan för icke-ordinarie befattningshavare vid ifrågavarande

verk och alltså inom kort kan komma under statsmakternas

prövning.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 10 maj 1926.

På bankoutskottets vägnar:

Utskottet.

K. J. GUSTAFSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp, Dalberg,

Enhörning, Bondeson, Ström, östergren och Bodin; samt

av andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Ryberg, Kloo, Höglund, Törnkvist

i Bjuv, Wikström och Uddenberg i Varberg.

av herr Bondeson.

Reservation

CENTHALTRYCKEBIET, STOCKHOLM 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.