Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående kompletterande dekorering av andra kommarens plenisal.

1926-05-14 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1926:51, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning angående kompletterande dekorering av andra kommarens plenisal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den li maj 1926 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning

angående kompletterande dekorering av andra kommarens

plenisal.

I en till bankoutskottet ställd, den 22 nästlidna april dagtecknad skrivelse,

hava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort framställning i fråga om kompletterande

dekorering av andra kammarens plenisal; och hava fullmäktige i

sådant avseende anfört och hemställt följande:

»Vid 1914 års senare riksdag väcktes en motion, i vilken hemställdes, att

liksdagen matte besluta att uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att

genom arkitekten Aron Johansson och konstnären Axel Törneman låta utarbeta

plan till kompletterande dekorering av andra kammarens plenisal och

att därefter förelägga riksdagen, om möjligt redan samma års riksdag, den

sålunda utarbetade planen för prövning och eventuellt godkännande. I avgivet

utlutande förklarade sig bankoutskottet icke hava något att erinra mot

motionen och tillstyrkte bifall till densamma, dock med uttalande, att den

ifrågavarande planen borde åtföljas av kostnadsförslag. Utskottets hemställan

blev av riksdagen bifallen. Sedan efter anmodan av riksgäldsfullmäktige

dels plan och kostnadsberäkningar för ifrågavarande dekorering, dels ock

fem skisser till de planerade målningarna in. in. uppgjorts samt berörda för

slag på utskottets anmodan underkastats granskning ur konstnärlig synpunkt

av en särskild nämnd, avgav utskottet den 29 augusti 1914 förnyat

utlåtande i ärendet, däri utskottet under hänvisning till ett av den sakkun

niga nämnden avgivet yttrande i övrigt anförde, att utskottet med hänsyn

till de tryckta tiderna icke ville föreslå riksdagen att fatta beslut angående

dekoreringens utförande. Förslaget föranledde i enlighet med utskottets

hemställan icke heller någon riksdagens åtgärd.

Under erinran om vad således år 1914 förekommit, väckte vid 1925 års

riksdag inom andra kammaren herr Rydén jämte fyra andra av kammarens

ledamöter en motion (nr 102), däri hemställdes, att riksdagen måtte dels

uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att genom konstnären Axel

Törneman och arkitekten Aron Johansson låta utföra kompletterande dekorering

av andra kammarens plenisal i enlighet med det förslag, som av fullmäktige

den 28 juli 1914 överlämnades, dels ock bemyndiga fullmäktige att

av anslaget till riksdagskostnader bestrida för denna dekorering erforderliga

utgifter.

I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 60) hemställde bankoutskottet

— under framhållande av att med hänsyn bl. a. till den långa tid, som förflutit,

sedan ärendet sist behandlades, åtgärder i motionens syfte icke syntes

böra vidtagas utan att en förnyad utredning först verkställdes — att riks
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 8 sand. 35 höft. (Nr 51.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

dagen i anledning av motionen måtte uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontor^

att genom en av fullmäktige för utredning av vissa lokalfrågor in. in.

inom riksdagshuset utsedd delegation närmare utreda, vilka åtgärder borde

vidtagas i fråga om eu ytterligare dekorering av andra kammarens plenisal.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Sedan fullmäktige avlämnat ifrågavarande utlåtande till berörda delegation

för vidtagande av erforderliga åtgärder, träffades genom delegationens försorg

avtal med konstnären Törneman om utarbetande av fem skisser till

ifrågavarande dekorering mot ett arvode av 3,000 kronor, som, i händelse

Törneman sedermera erhölle uppdrag att utföra dekoreringsarbetet, skulle

avdragas å hans honorar därför.

Delegationen avslutade i december 1925 sina arbeten, varefter ärendets

vidare behandling omhänderhafts av fullmäktige.

Vid Törnemans i senare hälften av december 1925 inträffade död förelågo

de beställda skisserna i huvudsak färdiga.

Fullmäktige, som funno önskvärt, att frågan om skissernas användande

vid ifrågavarande dekorering blev noggrant utredd, anhöllo i skrivelse av

den 5 nästlidna januari till kungl. akademien för de fria konsterna om akademiens

yttrande, huruvida och i vad mån skisserna kunde för ändamålet

användas, samt i senare fallet om förslag till de åtgärder, som lämpligen

borde vidtagas för arbetets fullföljande. Fullmäktige anhöllo tillika om ett

uttalande, vilket penningvärde skisserna kunde anses äga utöver det för

deras utarbetande avtalade beloppet 3,000 kronor, särskilt för det fall att

skisserna kommo till användning vid plenisalens dekorering.

Till svar å berörda skrivelse mottogo fullmäktige en den 16 sistlidna

februari dagtecknad skrivelse från akademien, vari akademien, efter en ingående

motivering, såsom sin uppfattning uttalade, att eu direkt förstoring

av de Törnemanska skisserna icke inneburo en antaglig lösning av dekoreringsfrågan.

Ej heller funne akademien lämpligt, att den konstnär, som

erhölle uppdraget att fullfölja plenisalens utsmyckning, bleve i fråga om

ämnesval och komposition bunden vid de föreliggande skisserna, utan borde

skäligen lämnas honom samma frihet, som Törneman åtnjutit.

Med anledning av en av fullmäktige framställd förfrågan rörande det penningvärde,

skisserna kunde anses äga utöver de 3,000 kronor, varom överenskommelse

träffats med Törneman, föresl''og akademien på angivna skäl fullmäktige

att för de fem skisserna i inlösen betala 2,000 kronor utöver den

avtalade ersättningen.

I enlighet med akademiens förslag hava fullmäktige låtit till Törnemans

stärbhus för inlösen av skisserna utbetala sistnämnda belopp.

I en till fullmäktige från akademien översänd skrivelse av den 20 sistlidna

februari hava ledamöterna R. Östberg och C. Westman uttalat en från akademiens

majoritet avvikande uppfattning under framhållande av att de

företedda skisserna ägde ett sådant konstnärligt värde, att de gott kunde

tjäna som underlag för en definitiv lösning av plenisalens dekorativa utsmyckning.

Sedermera hava till fullmäktige ingivits dels den 4 sistlidna mars en av

konstnären R. Lindström in. fl. undertecknad skrivelse, däri, med instämmande

i herrar Östbergs och Westmans reservation, uttalades, att skisserna

ägde det konstnärliga värde, att de borde komma till utförande, särskilt då

rummet redan fått sitt dekorativa inslag genom de tre av Törneman fullbordade

fälten och att intet borde hindra, att en annan lämplig konstnär

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

3

fortsatte och avslutade Törnemans arbete, dels ock den 16 i denna månad

eu av professor A. Bergström in. fl. undertecknad skrivelse, däri undertecknarna,

som förklarade sig ej tro på möjligheten av överförande av de Törnemanska

skisserna, föreslogo dekorcringsuppdragets överlämnande till en uppgiven

känd konstnär.

Slutligen har arkitekten A. Johansson inlämnat en den 14 i denna månad

dagtecknad skrivelse, däri han anslutit sig till professor Bergströms m. fl.

berörda förslag samt i korthet utformat ett program för dekoreringsarbetet.

Med anledning hl. a. av de vitt skilda uppfattningar, som, på sätt ovan

omförmälda handlingar utvisa, framförts i fråga om sättet för fullföljande

av arbetet med plenisalens dekorering hava fullmäktige ansett sig böra söka

utreda kostnaderna för de olika alternativ för dekoreringens utförande, som

synas kunna komma under övervägande, nämligen 1) de Törnemanska

skissernas överförande med mer eller mindre väsentliga ändringar av eu för

ändamålet utsedd konstnär, 2) uppdragande åt lämplig konstnär att efter

upprättande av helt nya skisser utföra målningarna samt slutligen 3) utlysande

av eu ny allmän tävlan bland svenska konstnärer.

Från två kända konstnärer hava fullmäktige erhållit kostnadsförslag för

överförande av Törnemans skisser, slutande, det ena å 22,000 kronor för målningar

al secco och 24,000 kronor för målningar al fresco och det andra å

16,000 kronor för målningar al fresco. I båda fallen tillkommer eventuell

ersättning till Törnemans stärbhus för reproduktionsrättens förvärvande samt

i det senare jämväl kostnaden för förstärkning och putsning av väggarna.

Vad beträffar det andra alternativet torde man kunna räkna med eu

kostnad för dess genomförande av omkring 25,000 kronor.

På begäran av fullmäktige har direktören för kungl. konsthögskolan,

professor O. Hjortzberg avgivit ett yttrande rörande kostnaderna för det

tredje alternativet (ny tävlan). Av yttrandet framgår, att kostnaderna böra

beräknas till 10,000 kronor för pris och inköp av tävlingsförslag, 1,500

kronor för arvoden till prisnämndens ledamöter samt högst 35,000 kronor

för målningarnas utförande. Härtill torde böra läggas ytterligare förslagsvis

1,500 kronor för annonser, trycksaker och eventuellt sekreterarearvode in. m.

Sammanlagt skulle kostnaden således uppgå till omkring 48,000 kronor.

Därest, såsom professor Hjortzberg förklarat sig anse nödvändigt, plenisalens

tak ommålas och eventuellt dekoreras, ökades ifrågavarande kostnad

med det därför erforderliga beloppet, beräknat till högst 6,000 kronor. Framhållas

bör mellertid, alt frågan om takets målning torde uppkomma, även

om dekoreringens utförande skulle ske enligt något av de övriga alternativen.

I fråga om ersättning för reproduktionsrätten till skisserna, vartill Törnemans

stärbhus torde vara lagligen berättigat, hava fullmäktige förhandlat

med stärbhuset, som därvid skriftligen erbjudit sig överlåta berörda rätt mot

ett kontant belopp av 5,000 kronor, med anhållan dock att i betraktande av

de konstnärliga förtjänster, Törneman nedlagt i hela dekoreringsfrågan, och

de svåra ekonomiska förhållanden, vari stärbhuset befunne sig, erhålla ett

tillägg av samma belopp eller således i ett för allt 10,000 kronor. Därest

dessa anspråk skulle komma att utgöra ett hinder för skissernas användande,

har emellertid stärbhuset, med hänsyn till den avlidnes minne och för att

möjliggöra realiserandet av ett av dennes främsta, av honom själv högt

skattade livsverk, förklarat sig villigt att avstå från större eller mindre del

av förenämnda belopp, ja från varje ersättning i förevarande hänseende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskotiets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

Efter att hava tagit under övervägande vad således i ärendet förekommit

få fullmäktige för egen del anföra följande.

Enligt fullmäktiges enhälliga mening bör den ovan omförmälda utvägen

med anordnande av en ny tävlan ej ifrågakomma, med hänsyn särskilt till

de därmed förenade dryga kostnaderna och den tidsutdräkt med frågans

lösning, som därav skulle bliva en följd. Därest denna fullmäktiges uppfattning

godkännes, skulle således för dekoreringsfrågans lösning återstå att

välja mellan att låta överföra de Törnemanska skisserna med mer eller

mindre väsentliga ändringar eller att hänvända sig till någon konstnär i och

för erhållande av nya skisser. I betraktande av de vitt skilda uppfattningar,

som bland sakkunniga uttalats i frågan, möter det givetvis stora svårigheter

för fullmäktige att intaga någon bestämd ståndpunkt till nyssberörda två

alternativ. Till följd därav anse sig fullmäktige ej kunna för sin del giva

bestämt företräda åt någon av lösningarna. Under ärendets behandling har

emellertid inom fullmäktige starkt framhållits, att frågans historiska utveckling

talar för att gå den förra vägen.

Därest de Törnemanska skisserna skulle anses böra komma till användning,

torde beslut därom av vissa personliga skäl helst böra fattas av innevarande

riksdag, så att arbetet kan igångsättas under instundande sommar. Uppdrag

synes i så fall böra meddelas fullmäktige att efter den ytterligare utredning,

som kan anses erforderlig, träffa avtal om arbetets utförande. Skulle åter

berörda skisser ej komma till användning, vilja fullmäktige föreslå, att beslut

fattas om uppdrag åt lämplig konstnär att utföra nya skisser, men att

frågan om arbetets vidare fullföljande uppskjutes till 1927 års riksdag. En

jämförelse mellan konstnären Törnemans och de nya skisserna bör givetvis

ske, innan definitivt beslut fattas om dekoreringsarbetets fullföljande.

Beviljande av något särskilt anslag synes ej erforderligt, vare sig beslut

fattas om de Törnemanska skissernas överförande eller om utarbetande avnya

skisser, utan torde fullmäktige kunna bemyndigas att, på grundval av

förenämnda kostnadsberäkningar, av anslaget till riksdags- och revisionskostnader

använda erforderligt belopp.»

Vid skrivelsen voro fogade samtliga däri omförmälda handlingar jämte

de ifrågavarande, av numera avlidne konstnären Axel Törneman utförda

skisserna. Av berörda handlingar har utskottet ansett sig böra såsom bilagor

vid detta utlåtande foga dels det av akademien för de fria konsterna avgivna

utlåtandet tillika med ett särskilt yttrande av två utav akademiens ledamöter,

dels ock vissa uttalanden av ett antal konstnärer in. fl.

Enligt utskottets mening måste det anses vara synnerligen önskvärt, att

dekoreringen av andra kammarens plenisal snarast möjligt varder slutförd.

Såsom framgår av fullmäktiges här ovan intagna skrivelse, föreligga i fråga

om sättet för dekoreringens utförande tre olika alternativ, nämligen dels att

förut omförmälda, av Törneman utförda skisser med mera eller mindre

väsentliga ändringar av någon för ändamålet utsedd konstnär överföras å

salens fem återstående valvfält, dels att lämplig konstnär erhåller i uppdrag

att efter upprättande av helt nya skisser utföra ifrågavarande målningar, dels

ock slutligen att ny allmän tävlan utlyses bland svenska konstnärer.

I likhet med fullmäktige anser utskottet, att den sistnämnda utvägen med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

5

anordnande av en ny tävlan icke bör komma i fråga, då därigenom kostna

derna torde bliva ganska dryga och vidare frågans lösning måste komma att

fördröjas. Beträffande de båda övriga alternativen har utskottet efter noggrant

övervägande av vad i ärendet förekommit stannat vid den uppfattning,

att dekoreringen bör fullföljas i huvudsaklig överensstämmelse med de

utav Törneman utförda skisserna, då härigenom efter all sannolikhet åt plenisalen

skulle kunna förlänas en mera enhetlig och ur estetisk synpunkt till

talande verkan. Det torde böra uppdragas åt fullmäktige att efter den ytterligare

utredning, som kan anses erforderlig, med lämplig konstnär träffa avtal

om arbetets utförande helst redan under instundande sommar i samband med

de ändringsarbeten inom riksdagshuset, som blivit av innevarande års riksdag

beslutade.

Beträffande kostnaderna hava dessa — förutom de 5,000 kronor, som

redan utbetalts för inlösen av skisserna — beräknats till omkring 24,000 kronor.

Härtill kommer det belopp, som må anses vara skäligt att utbetala till

Törnemans stärbhus för reproduktionsrätten till skisserna samt för rätten att

använda av Törneman tidigare utförda skisser, vilket belopp i anslutning till

visst erbjudande från stärbhusets sida synes böra begränsas till 5,000 kronor.

Såsom fullmäktige erinra, lärer något särskilt anslag för ändamålet icke behöva

anvisas, utan torde fullmäktige böra erhålla bemyndigande att av anslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus

använda erforderligt belopp.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret

förevarande framställning, må dels uppdraga åt fullmäk

tige att med lämplig konstnär träffa avtal om utförande i

andra kammarens plenisal av kompletterande dekorering i

huvudsaklig överensstämmelse med här ovan omförmälda,

av avlidne konstnären A. Törneman utförda skisser, dels

ock bemyndiga fullmäktige att av förslagsanslaget till riksdags-

och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens''

hus för ändamålet använda erforderligt belopp.

Stockholm den 14 maj 1926.

På bankoutskottets vägnar:

BEBNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson i Stensholm, Pettersson i Olovstorp, Dalberg,

Enhörning, Johansson i Friggeråker, Bondeson, Ström och Östergren; samt

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Winkler, Borggren, Bäcklund,

Lovén, Bgberg, Wikström och Ernfors.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr Öl.

Till Riksgäldsfullmäktige.

Bilagor.

Till svar å Fullmäktiges skrivelse d. 5 jan. d. å. angående eventuell användning

av 5 av framlidne konstnären A. Törneman utförda skisser för

kompletterande dekorering av andra kammarens plenisal i riksdagshuset får

Kgl. Akademien för de fria konsterna anföra följande:

De skisser, varom här är fråga och som företetts inför akademien, avse

salens fem läktarnischer. I sina motiv hänsyfta de på landets huvudnäringar,

skogsskötsel, handel och sjöfart, bergsbruk, industri och åkerbruk. De ha

vid konstnärens död icke alla fått samma grad av utarbetning; den skiss t. ex.,

som hänför sig till industrien och framställer en kraftstationsbyggnad vid

ett vattenfall, är knappast mer än en summarisk antydan av kompositionens

huvuddrag.

Fullmäktige hava i sin skrivelse begärt akademiens yttrande, huruvida

och i vad mån skisserna kunna användas för det fortsatta arbetet på salens

dekorering, något som då skulle kunna tänkas ske genom att en annan konstnär

finge i uppdrag att antingen överföra skisserna i trogen återgivning, fast

i förstorad skala, på de avsedda murytorna eller där anbringa målningar,

som åtminstone genom motiv och komposition anknyta sig till de Tömemanska

skisserna.

Det är enligt akademiens mening generellt taget otänkbart att på den förstnämnda

av dessa båda vägar nå fram till ett i högre mening konstnärligt

resultat. I och med skissen till eu monumentalmålning har konstnären ingalunda

givit allt vad uppgiften kan avkräva honom, den är endast upptakten

till de ansträngningar, som skola giva det slutliga arbetet, konstverkets liv

och anda. Vid utförandet framträda så många nya krav, som ej lika tydligt

gjorde sig gällande vid skissarbetet hemma i atelieren. Rummets belysningslörhållanden

t. ex. fordra kanske en hel omstämning av färgskalan o. s. v.

Törneman själv skulle säkerligen ha ställts inför många sådana problem,

om han fått tillfälle fortsätta sitt arbete. Men huru skulle det bliva möjligt

för en annan att vidtaga de nödvändiga ändringarna utan att våldföra sig

på de skisser, han fått i uppdrag att »överföra»?

Akademien måste alltså av rent konstnärliga och allmängiltiga skäl ställa

sig avvisande mot tanken, att en uppgift av denna art skulle kunna värdigt

lösas på detta opersonliga sätt. Vad nu beträffar det här föreliggande spe•ciella

fallet, så visar det sig dessutom vid en undersökning av de platser i

plenisalen, för vilka målningarna äro avsedda, alt de modifikationer, som

ovan sagts bliva oundvikliga vid varje monumentalmålnings överförande

från skissen till muren, i detta fall måste bliva högst betydliga, ja, ställvis

verkliga omarbetningar av hela kompositionen.

Som exempel må tagas en av skisserna, den i och för sig utmärkt vackra

och väl avvägda kompositionen med ett hamnmotiv. Den vägg, som skulle

mottaga denna komposition, har i verkligheten en helt annan form än vad

skissen ger vid handen. Denna väggyta är för det första icke obruten, utan

de båda sidopartierna av den halvcirkelformiga ytan bilda vinklar mot mittplanet

och upptagas dessutom till stor de! av dörrpartier. För de på skissen

i dessa sidofält placerade mörkare fartygspartierna in. m., som bilda en verkningsfull

omramning till tavlans ljusa mittfält, finnes alltså i verkligheten

icke plats på muren. Dessutom avskäres mittfältet för ögat nedtill av läktarens

mot väggen högt uppstigande bänkrader. Den på skissen utefter tavlans

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

7

nedre kant insatta pråmen, som här bildar eu inramning och förbindelse

mellan de mörka sidopartierna, skulle ej alls bliva synlig nedifrån salen, ja,

ej ens på läktaren annat än från dess översta ståplatser. Liknande anmärkningar

kunna riktas även mot skisserna »åkerbruk» och »industri». Endast

å de två skisserna med figurer har konstnären delvis beaktat förbanden

varande rumsförhållanden.

Dessa anmärkningar behöva icke vara nedsättande för den avlidne konstnärens

minne, — de träffa ju ett ofärdigt arbete, som han själv ej avlämnat

som slutgiltigt förslag.

Av vad sålunda anförts såväl ur generell synpunkt som med avseende på

nu föreliggande fall, torde med all tydlighet framgå, att en direkt förstoring

av de Törnemanska skisserna icke innebär en antaglig lösning av denna

dekoreringsfråga.

Återstår att besvara frågan, i vad mån skisserna genom sitt ämnesval

kunna anses användbara och tjänliga som utgångspunkt för av annan konstnär

utförda målningar på de ännu odekorerade fälten. I och för sig har

akademien intet att invända mot dessa ämnen, men det bör påpekas, att

Törneman, när han uppgjort sina förslag, haft frihet välja motiv i samklang

med sin egen konstnärliga läggning. Om uppdraget att fullfölja salens utsmyckning

gives åt en annan konstnär, bör denne skäligen lämnas samma

frihet. Han måste ändå självfallet i sitt arbete taga hänsyn till de redan

befintliga freskerna i salen och stämma sitt verk att samklinga med dem.

Fullmäktige hava i sm skrivelse även begärt akademiens uttalande, vilket

penningvärde skisserna kunna anses äga utöver de 3,000 kronor, varom överenskommelse

träffats med Törneman. Fullmäktige förutsätta därvid visserligen

den möjligheten, att skisserna skulle kunna komma till användning vid

salens dekorering, men även om detta ej skulle visa sig lämpligt, synas Fullmäktige

vilja veta, om Törneman enligt akademiens mening kan anses hava

blivit fullt ersatt för sitt arbete med dessa 3,000 kronor.

Akademien får då framhålla, att detta pris godtagits av Törneman under

förhoppning och med stora utsikter att få sig uppdraget själva utförandet

av monumentalmålningarna, som ju skulle komplettera de av honom förut

i salen utförda freskerna. Priset kan därför icke sägas avvägt efter det

arbete, både andligt och materiellt, som ligger bakom skisserna och som ej

heller kunnat komma fullt till uttryck i dem. De iakttagelser och förstudier,

varpå de grunda sig, skulle givetvis kommit till gagn även vid utförandet av

de stora målningarna. Arvodet för dem skulle alltså delvis blivit en ersättning

även för skisserna såsom ett led i det stora arbetet i dess helhet.

I betraktande härav och då de fem skisserna i och för sig äro vackra prov

på sin upphovsmans konstnärsskap och fullt värdiga att bevaras inom riksdagshuset,

där de dessutom skulle utgöra ett bidrag till dess konstnärliga

historia, vill akademien, med hänsyn dessutom till de behjärtansvärda omständigheter,

vari Törnemans plötsliga bortgång försatt hans efterlevande,

föreslå Fullmäktig»? att för de fem skisserna i inlösen betala 2,000 kronor

utöver den kontrakterade summan.

Stockholm d. 16 febr. 1926.

Å Kgl. Akademiens vägnar:

I. DUST. CE ASON

IErik Lindberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Undertecknade insände till akademiens extra sammanträde den 16 februari

1926, då fråga om Törnemans skisser till riksdagshuset slutbehandlades,

följande skrivelse:

* Till KlingI. Akademien för de fria konsterna.

Med anledning av att vid akademiens extra sammanträde den 16 innevarande

februari förekommer till behandling förslag till skrivelse ang. A. Törnemans

skisser, få undertecknade på nedan anförda skäl hemställa, att ärendet

ej vid sammankomsten slutgiltigt avgöres.

Till vår kännedom har kommit att intresset för väggarnas i riksdagshuset

smyckning med målningar med användande av de Törnemanska skisserna

är bland konstnärer ganska stort. Möjlighet att för denna smyckning riksgäldsfullmäktige

kunna påräkna hjälp av någon framstående och med kalkmålning

fullt förtrogen konstnär synes föreligga.

Under sådana förhållanden ha vi ansett, att akademien ej bör avgiva sitt

utlåtande, innan denna möjlighet blivit undersökt, utan att detta sker först

efter en sådan undersökning. Beroende härvid på vilka krafter visa sig stå

till buds för lösandet av frågan kan akademiens ståndpunkt komma att

ändras eller modifieras.

Ett helt avvisande från akademiens sida av förslaget att genom annan

konstnär fullborda skisserna kan komma att synas mindre lyckligt, om det

visar sig, att möjlighet finnes för fullmäktige att genom för uppdraget fullt

lämplig konstnär få frågan lyckligt löst.

Det synes sålunda, att den svarsskrivelse akademien har att avlåta till riksgäldsfullmäktige

efter nämnda undersökning kan komma att erhålla en annan

formulering än den som nu föreligger.

Då undertecknade äro förhindrade närvara vid det extra sammanträdet få

vi därför skriftligt hemställa, att ärendet av akademien åter bordlägges för

att vid senare sammanträde åter behandlas.

Till detta sammanträde skola vi söka skaffa all upplysning angående de

möjligheter, som finnas för frågans lösning på ovan angivet sätt.»

Då vi anse, att möjlighet finnes att få den av fullmäktige hysta önskan förverkligad,

begära vi, att vid akademiens svar på den gjorda förfrågan få som

reservation mot detta svar bilägga här föreliggande skrivelse.

Enligt vår uppfattning äro nämligen de företedda skisserna av ett sådant

konstnärligt värde, att de gott kunna tjäna som underlag för en definitiv lösning

av plenisalens dekorativa utsmyckning. Ett fortsatt arbete i den riktning,

som konstnären med sina skisser angivit, anse vi bör kunna ifrågakomma

— motsvarande tillvägagångssätt återfinnas ju mångfaldiga gånger

och med gott konstnärligt resultat under gångna tider, och det synes otvivelaktigt

att nu ock för detta fall även finnas konstnärligt vederhäftiga krafter,

som med pietetsfullt intresse och i överensstämmelse med sina egna konstnärliga

synpunkter vilja och kunna fortsätta, där Törneman släppt. Detta synes

här så mycket mindre svårt, som maneret och idésvären#i skisserna ej är av

den säregna art, att det kan betecknas som omöjligt för en annan konstnär att

taga vid. De redan av Törneman utförda målningarna i samma rum och av

samma fältstorlek komma dessutom givet att underlätta arbetet genom att i

viss mån bliva för detsamma vägledande.

Vi få sålunda som vår mening framhålla, att riksgäldsfullmäktige låta undersöka

vilka''möjligheter som finnas att genom lämplig konstnär få den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

9

dekorativa utsmyckningen i riksdagshuset utförd på grundval av de Törnemanska

skisserna.

Stockholm den 20 februari 1926.

Ragnar Östberg. C. Westman.

Till Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

Sedan undertecknade tagit del av Kungl. Akademiens svar på riksgäldsfullmäktiges

hemställan angående Törnemans skisser till riksdagshuset och

den vid densamma bifogade reservationen av herrar Westman och Östberg,

få vi, jämte ett instämmande i reservationen, för egen del bifoga följande:

Vi anse dessa skisser äga det konstnärliga värde, att de böra komma till

utförande, särskilt då rummet redan fått sitt dekorativa inslag genom de tre

av Törneman redan fullbordade fälten, och att ingenting bör hindra, att en

annan lämplig konstnär fortsätter och avslutar Törnemans arbete.

Rikard Lindström.

Georg Pauli. Hanna Pauli.

Jurgen Wrangel. Einar Forseth.

När döden rycker penseln ur en ung konstnärs hand, är det hans kamraters

plikt att efter bästa förmåga söka realisera den uppgift han velat full
Isaac

Grunewald.

Till Herrar Riksgäldsfullmåktige.

Undertecknade, som med intresse följt utvecklingen av förslagen för

frescomålningarna i riksdagshuset och som ej tro på möjligheten av översättning

av de av A. Törneman efterlämnade skisserna, anse sig böra framhålla,

att uppdraget borde överlämnas till den konstnär, som redan förut visat

sin kapacitet som dekorativ vägg- och murmålare, professor Olle Hjortzberg.

Vi anhålla f. d. sk., att herrar riksgäldsfullmåktige ville föreslå riksdagen att

direkt hänvända sig till professor Hjortzberg.

Alfr. Bergström. Gottfrid Kallstenius. Oscar Björck.

Albert Engström. Carl Milles. Vilhelm Smith.

Carl Wilhelmson. Ivar Tengbom.

Till Herrar Riksgäldsfullmåktige.

Det direktiv för salens vidare utsmyckning, vilket skisserades av den kommitté,

som hade att övervaka och godkänna herr Axel Törnemans arbeten,

framhöll, att övriga fem väggfält skulle fyllas med målningar harmonierande

med de tre då redan utförda freskerna samt tak ommålas till samklang med

målningarna och träpanelen, som är utförd i rödbok, erhålla en mörk färgton.

Det var således en ganska grundlig omvandling av salens karaktär, till

mörker och dysterhet, som man då ansåg vara önsklig för att konstverkens

allt för dystra färgskala skulle avhjälpas. Direktivet innehöll indirekt en

* skarp kritik mot de utförda målningarna, vilka ju egentligen skulle rättat

sig efter salen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Ovan i korthet relaterade program för salens slutliga utsmyckning anser

jag emellertid böra underkastas en omprövning. Det tillkom icke efter fullmoget

övervägande.

De sista Törnemanska målningarna och den närmare granskning av dekorationsfrågan,

dessa givit anledning till, hava övertygat mig om, att man

måste slå in på en ny och enklare väg. De brutna och styckade väggfälten i

läktarnischerna äro icke sådana, att de lämpligen kunna fyllas med framställningar

av den art, skisserna angivit, oavsett att dessa äro komponerade

för de ytor, de skola fylla. Nedstämningen av färgen å träpanelen är ett

dyrbart arbete och skulle dessutom medföra sämre ljusförhållanden i salen.

Jag är övertygad om, att fullföljandet av idén från 1914 bör övergivas och

andra riktlinjer väljas.

Vad är då att göra?

Jag har mycket funderat över saken och på sistone utbytt tankar med en

konstnär, som i dylika frågor torde vara den mest kompetente i landet, och

kommit till min ovan uttalade övertygelse, som jag har ansett mig icke böra

undanhålla herrar fullmäktige, trots att jag under den senare behandlingen

av dekoreringsfrågan ställts helt utanför.

Det program, som jag anser bör följas, är i korthet följande.

Å fondväggen i varje läktarnisch placeras en allegorisk figurframställning,

symboliserande landets huvudnäringar: jordbruk, skogsskötsel, bergsbruk

etc. eller andra ämnen. Läget väljes så, att läktarpubliken icke för mycket

skymmer dessa konstverk. Framställningarna torde, vad beträffar färg och

stil, höra överensstämma med de redan utförda 3:ne målningarna. Därpå är

jag dock ej fullt säker. Väggar och takfält omkring figurerna liksom även

takvalven över själva salen målas i ton, eventuellt med ornament, som framhåller

de olika konstverken och harmonierar med träpanelen, vilken lämnas

orörd. Huruvida några figurliga framställningar böra påtänkas i stora valvet

måste närmare begrundas.

I den sålunda bildade interiören bilda de tre målningar, som redan finnas,

utsmyckningens huvudmoment, i första hand riktande blicken mot salens

förnämsta del, talmansnischen.

Det föreslås nu tävlan om nya skisser. Jag tror icke, att man vinner något

genom en sådan dyrbar och omständlig apparat. Bättre vore, att överlämna

uppdraget åt en konstnär, som man med säkerhet vet kunna gå i land

därmed. En sådan person finnes lyckligtvis inom Sverige, nämligen professor

Olle Hjortzberg .

Tid, penningar och det bästa möjliga resultat skulle vinnas genom, att anförtro

honom arbetet.

Stockholm den 14 april 1926.

Aron Johansson.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.