Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående pensionering av landets justerare.

1926-05-20 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1926:54, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående pensionering av landets justerare.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoatskotlets utlåtande Nr 54.

Mynt- och

justeringsverket.

Utskottet.

Gällande bestämmelser

rörande

justerare.

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående pensionering av

landets justerare.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 117, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Loven hemställt, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning huruvida

och på vad sätt pensionering av landets justerare kan åstadkommas».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av mynt- och justeringsverket, som anfört följande:

»Frågan om justerarnas pensionering har många gånger varit på tal,

och justerarna själva hava genom »Föreningen för Sveriges justerare av

mått och vikt» i skrivelse i december 1922, som inkom till verket den 4

januari 1923, framställt ett förslag härom. Under sådant förhållande har

verket ingenting att invända emot ett tillstyrkande från bankoutskottets

sida, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

huruvida och på vad sätt pensionering av landets justerare kan åstadkommas.

»

Enligt gällande bestämmelser är riket i och för justering av mått och

vikt indelat i särskilda distrikt. Distriktsindelningen bestämmes av myntoch

justeringsverket, som även har att medelst konstitutorial på viss tid,

högst fem år i sänder, antaga justerare, en för varje distrikt eller om så

finnes lämpligen kunna ske för två eller flera distrikt.

För närvarande är, såvitt senaste statskalender utvisar, riket indelat i

54 justeringsdistrikt, och antalet justerarbefattningar utgör 30, av vilka

emellertid 3 äro vakanta. Statskalendern utvisar, att av de 27 nuvarande

justerarna 13 tillika äro innehavare eller f. d. innehavare av statstjänster.

Levnadsåldern vid första förordnandet som justerare utgjorde lägst 25 och

högst 57 år, och medelåldern vid första anställningen översteg 40 år. Enligt

vad vidare framgår av statskalendern äro 6 av de nuvarande justerarna

70 år eller därutöver.

/

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskollets utlåtande Nr 5i.

o

Ersättning till justerare utgår i form av arvode för varje förrättning enligt

av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 15 september 1911 (nr 90) fastställda

bestämmelser. Dessa arvoden tillfalla i sin helhet justerarna, som

själva hava att bestrida alla med justeringsarbetet förenade kostnader.

Till följd av prisstegringen hava under senare år utöver de arvoden, som

i nyssnämnda kungörelse fastställts, utgått tilläggsarvoden med vissa procent.

Beträffande tilläggsarvodenas storlek gäller för närvarande enligt kungörelse

den 12 december 1924 (nr 507) — vilken författning genom kungörelse den

31 december 1925 (nr 509) givits förlängd giltighet tillsvidare intill dess ny

taxa å avgifter för justering av mått och vikt varder av Kungl. Maj:t fastställd

— alt tilläggsarvodena skola motsvara 40 procent av arvodena, dock

med avrundningar i vissa fall. Därest innehavare av justerarbefattning i

något fall under ett år uppburit tilläggsarvoden till högre sammanlagt belopp

än 4,000 kronor, skall överskottet inlevereras till mynt- och justeringsverket.

Av sålunda inlevererade medel bildas en under nämnda verks

förvaltning stående fond, om vars användning Kungl. Maj:t förklarat sig

framdeles efter förslag av mynt- och justeringsverket komma att meddela

närmare föreskrifter.

Nyssnämnda fond, den s. k. justeringsfonden, uppgick vid utgången av

år 1925, enligt vad utskottet inhämtat, till i avrundat tal 71,500 kronor.

Inkomsterna av justeringsarbetet äro för de särskilda justerarna synnerligen

växlande. Enligt vad mynt- och justeringsverket meddelat i skrivelse

den 19 juni 1920 hade en beräkning av medelinkomsten för varje justerare

för åren 1917, 1918 och 1919 visat, att för 7 justerare bruttoinkomsten

ej uppgått till 3,000 kronor, att sagda inkomst för 6 justerare ställt

sig mellan 3,000 och 5,000 kronor, för 7 mellan 5,000 och 8,000 kronor,

för 5 mellan 8,000 och 12,000 kronor samt att för 5 justerare bruttoinkomsten

överskridit 12,000 kronor. Högsta och lägsta bruttoinkomsterna

utgjorde under år 1917 15,934 kronor, respektive 889 kronor, under år

1918 30,915 kronor, respektive 1,032 kronor och under år 1919 32,672

kronor, respektive 404 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat ställa sig

förhållandena för närvarande i stort sett på samma sätt som under nyss

angivna år. För år 1925 utgjorde högsta bruttoinkomsten i avrundat tal

30,600 kronor.

Enligt vad mynt- och justeringsverket i nyssnämnda skrivelse framhållit,

är anledningen till olikheten i fördelningen av inkomsterna i främsta rummet

att söka i distriktens egen beskaffenhet. I de distrikt, där inga fabriker

för tillverkning av mätnings- och vägningsredskap finnas, inskränker

sig nämligen justerarnas verksamhet till omjustering av begagnade redskap.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 23 december 1918 uppdragit åt ^°r^dc°bcmynt-

och justeringsverket att verkställa utredning huruvida icke andra ståmmelser

grunder beträffande justerarnas avlöningsförmåner än de nu gällande borde r°^^Xgds^ö^li

landeri m. m

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

komma till tillämpning samt att därefter avgiva det förslag till bestämmelser,

vartill utredningen kunde föranleda, framlade mynt- och justeringsverket

i förberörda skrivelse den 19 juni 1920 förslag i ämnet.

Detta förslag gick ut på att justerarna skulle tilldelas dels viss grundlön,

dels ock viss procent av de justeringsavgifter, som intjänades inom

distrikten- Denna procent skulle motsvara tjänstgöringspenningar för ordinarie

befattningshavare. På grund av den olika arbetsmängden inom olika

distrikt hade grundlönen ansetts böra sättas olika med hänsyn till justeringens

omfattning. Verket hade därvid tänkt sig distriktens indelning i

tre klasser. För justerare av l:a klass skulle utgå en grundlön å 2,200

kronor, för justerare av 2:a klass 3,600 kronor och för justerare av 3:e

klass 5,000 kronor. Därtill skulle komma ortslillägg och ålderstillägg i

enlighet med då gällande löneslat för statskontoret och länsstyrelserna.

Enligt mynt- och justeringsverkets förslag skulle till justerare av l:a klass

hänföras sådana, vilkas beräknade medelinkomst av justeringsavgifter uppgått

till högst 3,000 kronor, till justerare av 2:a klass de, vilkas inkomst

varit högre än 3,000 kronor men icke överstigit 5,000 kronor, och till justerare

av 3:e klass de, vilkas inkomst varit högre än 5,000 kronor. Vid

nytillsättning av justerare skulle verket hava att taga hänsyn till medeltalet

av den inkomst, som justeraren inom vederbörande distrikt under de

senaste sex åren haft av justeringsavgifter.

För att justerarna skulle kunna tillerkännas ovanberörda grundlöner utan

att statsverket betungades av särskild kostnad, ansåg mynt- och justeringsverket

nödvändigt att justeringsavgifterna, som vid tidpunkten för förslagets

avgivande utgingo med 30 procents förhöjning, höjdes med ytterligare

20 procent. Avgifterna för justering enligt ovanberörda kungörelse den

15 september 1911 skulle sålunda ökas med 50 procent, dock så att ny

taxa utfärdades med behövliga avrundningar och till äventyrs även med

lämpliga förändringar i övrigt. De influtna justeringsavgifterna skulle fördelas

så, att 60 procent av desamma skulle levereras till jusleringsfonden

och återstående 40 procent tillfalla vederbörande justerare.

Förslaget innebar vidare, att justerarna skulle vara berättigade att erhålla

rese- och traktamentsersättning av statsverket för av mynt- och justeringsverket

anbefallda resor samt komma i åtnjutande av pension vid uppnådda

70 års ålder. För justerares rätt till pensionsförmån ansågos bestämmelserna

i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra

tillämpas. Pensionsavgifterna skulle dock inbetalas till jusleringsfonden

samt fråga om beviljande av pension prövas av mynt- och justeringsverket

som jämväl skulle äga att utbetala pensionerna.

I ärendet framställdes jämväl vissa andra förslag, däribland ett av föreningen

Sveriges justerare av mått och vikt, vari hemställdes bland annat

att justerarna måtte tillsättas liksom andra tjänstemän på stat genom kungl.

fullmakt eller medelst konstitutorial, gällande till pensionsålderns inträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 5t.

Till följd av remiss avgav 1902 års lönereglering skommitté den 7 september

1921 utlåtande i ärendet. Kommittén framhöll däri, att en ingående

revision av vad nu vore bestämt eller i tillämpning rörande justeringen

av mått och vikt i flera hänseenden vore påkallad. Detta gällde

till en början de instruktiva bestämmelserna beträffande justerare och den

praxis, som tillämpades i fråga om befattningarnas tillsättande, fortvaron

av erhållna förordnanden in. m. Även den nu gällande indelningen i

justeringsdistrikt syntes näppeligen kunna anses ändamålsenlig. En ny

indelning måste anses önskvärd, varvid i den mån så kunde ske borde

uppmärksammas den olika arbetsmängd som påvilat juslerarna inom de

särskilda distrikten samt de synnerligen växlande inkomster de av justeringsarbetet

åtnjutit. Allra främst syntes dock bestämmelserna angående

justeringsavgifterna vara i behov av en genomgripande revidering.

Beträffande frågan, huruvida befattningarna såsom justerare av mått och

vikt borde göras till ordinarie statstjänster, framhöll kommittén hurusom

det syntes kommittén att under rådande statslinansiella läge någon utökning

av statens ordinarie personal icke borde komma till stånd, därest

detta ej undantagsvis kunde anses vara av förhållandena oundgängligen

påkallat. Alt så skulle vara fallet beträffande de befattningar, om vilka

vore fråga, syntes icke kunna med fog göras gällande. Men oavsett det

statslinansiella läget syntes det kommittén att innan spörsmålet om ett

antal justerarbefattningars uppförande på ordinarie stat bringades till vidare

behandling, först måste föreligga utredning rörande lämpligheten och

möjligheten av en sådan omgestaltning av jusleringsväsendet, att vederbörande

justerare måtte kunna i sin befattning erhålla full sysselsättning

och icke såsom för närvarande i ett flertal fall syntes vara förhållandet

befattningen vore att betrakta enbart såsom bisyssla.

Sedan mynt- och justeringsverket till följd av remiss ånyo yttrat sig i

ärendet den 20 december 1921, fann Kungl. Maj:t enligt beslut den 31

december 1925 de i ärendet innefattade förslag och framställningar i fråga

om ändrade bestämmelser rörande justerarnas av mått och vikt avlöningsförhållanden

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Genom

beslut samma den 31 december 1925 uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt

mynt- och justeringsverket att så snart ske kunde uppgöra och till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag till ny taxa å avgifter för justering av mått och vikt.

I föreliggande motion har framhållits bland annat att den fond, som Motionen.

hopsamlats av till mynt- och justeringsverket inlevererade tilläggsavgifter

för justering, rättvisligen syntes böra användas för justerarnas pensionering.

Pension borde utgå efter den proportion vari justerarna helt använts

i tjänsten och i förhållande till det arvode de härför uppburit. Något

direkt anslag för pensioneringen syntes icke komma att behövas, då fonden,

som alltjämt växte, syntes vara tillfyllest för ändamålet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

Utskottets Enligt utskottets mening lärer det av principiella skäl knappast kunna

yttrande, ifrågasättas, att en ordnad pensionering av justerare skulle genom statsmakternas

försorg åvägabringas, så länge justeringsväsendet är anordnat på sätt för

närvarande är fallet. Frågan om justerarnas pensionsförhållanden synes i

varje fall icke böra upptagas till behandling, förrän det jämlikt Kungl. Maj:ts

förberörda beslut den 31 december 1925 under utredning varande spörsmålet

rörande revision av nu gällande bestämmelser beträffande ersättningen

för justering av mått och vikt vunnit en lösning. Under sådana

förhållanden har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka att riksdagen

nu skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i här förevarande

ämne.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:117 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 maj 1926.

På bankoutskottels vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 53.

Reservation

av herr Lovén, som ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.

CENTRAI.TRYCKERIET, STOCKHOLM 1 926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.