Utlåtande, i anledning av väckt motion angående pensionering av landets justerare.
1926-05-20 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1926:54, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående pensionering av landets justerare.
Dokumentets text
4
Bankoatskotlets utlåtande Nr 54.
Mynt- och
justeringsverket.
Utskottet.
Gällande bestämmelser
rörande
justerare.
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1926 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående pensionering av
landets justerare.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 117, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har herr Loven hemställt, »att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning huruvida
och på vad sätt pensionering av landets justerare kan åstadkommas».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av mynt- och justeringsverket, som anfört följande:
»Frågan om justerarnas pensionering har många gånger varit på tal,
och justerarna själva hava genom »Föreningen för Sveriges justerare av
mått och vikt» i skrivelse i december 1922, som inkom till verket den 4
januari 1923, framställt ett förslag härom. Under sådant förhållande har
verket ingenting att invända emot ett tillstyrkande från bankoutskottets
sida, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
huruvida och på vad sätt pensionering av landets justerare kan åstadkommas.
»
Enligt gällande bestämmelser är riket i och för justering av mått och
vikt indelat i särskilda distrikt. Distriktsindelningen bestämmes av myntoch
justeringsverket, som även har att medelst konstitutorial på viss tid,
högst fem år i sänder, antaga justerare, en för varje distrikt eller om så
finnes lämpligen kunna ske för två eller flera distrikt.
För närvarande är, såvitt senaste statskalender utvisar, riket indelat i
54 justeringsdistrikt, och antalet justerarbefattningar utgör 30, av vilka
emellertid 3 äro vakanta. Statskalendern utvisar, att av de 27 nuvarande
justerarna 13 tillika äro innehavare eller f. d. innehavare av statstjänster.
Levnadsåldern vid första förordnandet som justerare utgjorde lägst 25 och
högst 57 år, och medelåldern vid första anställningen översteg 40 år. Enligt
vad vidare framgår av statskalendern äro 6 av de nuvarande justerarna
70 år eller därutöver.
/
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskollets utlåtande Nr 5i.
o
Ersättning till justerare utgår i form av arvode för varje förrättning enligt
av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 15 september 1911 (nr 90) fastställda
bestämmelser. Dessa arvoden tillfalla i sin helhet justerarna, som
själva hava att bestrida alla med justeringsarbetet förenade kostnader.
Till följd av prisstegringen hava under senare år utöver de arvoden, som
i nyssnämnda kungörelse fastställts, utgått tilläggsarvoden med vissa procent.
Beträffande tilläggsarvodenas storlek gäller för närvarande enligt kungörelse
den 12 december 1924 (nr 507) — vilken författning genom kungörelse den
31 december 1925 (nr 509) givits förlängd giltighet tillsvidare intill dess ny
taxa å avgifter för justering av mått och vikt varder av Kungl. Maj:t fastställd
— alt tilläggsarvodena skola motsvara 40 procent av arvodena, dock
med avrundningar i vissa fall. Därest innehavare av justerarbefattning i
något fall under ett år uppburit tilläggsarvoden till högre sammanlagt belopp
än 4,000 kronor, skall överskottet inlevereras till mynt- och justeringsverket.
Av sålunda inlevererade medel bildas en under nämnda verks
förvaltning stående fond, om vars användning Kungl. Maj:t förklarat sig
framdeles efter förslag av mynt- och justeringsverket komma att meddela
närmare föreskrifter.
Nyssnämnda fond, den s. k. justeringsfonden, uppgick vid utgången av
år 1925, enligt vad utskottet inhämtat, till i avrundat tal 71,500 kronor.
Inkomsterna av justeringsarbetet äro för de särskilda justerarna synnerligen
växlande. Enligt vad mynt- och justeringsverket meddelat i skrivelse
den 19 juni 1920 hade en beräkning av medelinkomsten för varje justerare
för åren 1917, 1918 och 1919 visat, att för 7 justerare bruttoinkomsten
ej uppgått till 3,000 kronor, att sagda inkomst för 6 justerare ställt
sig mellan 3,000 och 5,000 kronor, för 7 mellan 5,000 och 8,000 kronor,
för 5 mellan 8,000 och 12,000 kronor samt att för 5 justerare bruttoinkomsten
överskridit 12,000 kronor. Högsta och lägsta bruttoinkomsterna
utgjorde under år 1917 15,934 kronor, respektive 889 kronor, under år
1918 30,915 kronor, respektive 1,032 kronor och under år 1919 32,672
kronor, respektive 404 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat ställa sig
förhållandena för närvarande i stort sett på samma sätt som under nyss
angivna år. För år 1925 utgjorde högsta bruttoinkomsten i avrundat tal
30,600 kronor.
Enligt vad mynt- och justeringsverket i nyssnämnda skrivelse framhållit,
är anledningen till olikheten i fördelningen av inkomsterna i främsta rummet
att söka i distriktens egen beskaffenhet. I de distrikt, där inga fabriker
för tillverkning av mätnings- och vägningsredskap finnas, inskränker
sig nämligen justerarnas verksamhet till omjustering av begagnade redskap.
Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 23 december 1918 uppdragit åt ^°r^dc°bcmynt-
och justeringsverket att verkställa utredning huruvida icke andra ståmmelser
grunder beträffande justerarnas avlöningsförmåner än de nu gällande borde r°^^Xgds^ö^li
landeri m. m
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
komma till tillämpning samt att därefter avgiva det förslag till bestämmelser,
vartill utredningen kunde föranleda, framlade mynt- och justeringsverket
i förberörda skrivelse den 19 juni 1920 förslag i ämnet.
Detta förslag gick ut på att justerarna skulle tilldelas dels viss grundlön,
dels ock viss procent av de justeringsavgifter, som intjänades inom
distrikten- Denna procent skulle motsvara tjänstgöringspenningar för ordinarie
befattningshavare. På grund av den olika arbetsmängden inom olika
distrikt hade grundlönen ansetts böra sättas olika med hänsyn till justeringens
omfattning. Verket hade därvid tänkt sig distriktens indelning i
tre klasser. För justerare av l:a klass skulle utgå en grundlön å 2,200
kronor, för justerare av 2:a klass 3,600 kronor och för justerare av 3:e
klass 5,000 kronor. Därtill skulle komma ortslillägg och ålderstillägg i
enlighet med då gällande löneslat för statskontoret och länsstyrelserna.
Enligt mynt- och justeringsverkets förslag skulle till justerare av l:a klass
hänföras sådana, vilkas beräknade medelinkomst av justeringsavgifter uppgått
till högst 3,000 kronor, till justerare av 2:a klass de, vilkas inkomst
varit högre än 3,000 kronor men icke överstigit 5,000 kronor, och till justerare
av 3:e klass de, vilkas inkomst varit högre än 5,000 kronor. Vid
nytillsättning av justerare skulle verket hava att taga hänsyn till medeltalet
av den inkomst, som justeraren inom vederbörande distrikt under de
senaste sex åren haft av justeringsavgifter.
För att justerarna skulle kunna tillerkännas ovanberörda grundlöner utan
att statsverket betungades av särskild kostnad, ansåg mynt- och justeringsverket
nödvändigt att justeringsavgifterna, som vid tidpunkten för förslagets
avgivande utgingo med 30 procents förhöjning, höjdes med ytterligare
20 procent. Avgifterna för justering enligt ovanberörda kungörelse den
15 september 1911 skulle sålunda ökas med 50 procent, dock så att ny
taxa utfärdades med behövliga avrundningar och till äventyrs även med
lämpliga förändringar i övrigt. De influtna justeringsavgifterna skulle fördelas
så, att 60 procent av desamma skulle levereras till jusleringsfonden
och återstående 40 procent tillfalla vederbörande justerare.
Förslaget innebar vidare, att justerarna skulle vara berättigade att erhålla
rese- och traktamentsersättning av statsverket för av mynt- och justeringsverket
anbefallda resor samt komma i åtnjutande av pension vid uppnådda
70 års ålder. För justerares rätt till pensionsförmån ansågos bestämmelserna
i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra
tillämpas. Pensionsavgifterna skulle dock inbetalas till jusleringsfonden
samt fråga om beviljande av pension prövas av mynt- och justeringsverket
som jämväl skulle äga att utbetala pensionerna.
I ärendet framställdes jämväl vissa andra förslag, däribland ett av föreningen
Sveriges justerare av mått och vikt, vari hemställdes bland annat
att justerarna måtte tillsättas liksom andra tjänstemän på stat genom kungl.
fullmakt eller medelst konstitutorial, gällande till pensionsålderns inträde.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlutande Nr 5t.
Till följd av remiss avgav 1902 års lönereglering skommitté den 7 september
1921 utlåtande i ärendet. Kommittén framhöll däri, att en ingående
revision av vad nu vore bestämt eller i tillämpning rörande justeringen
av mått och vikt i flera hänseenden vore påkallad. Detta gällde
till en början de instruktiva bestämmelserna beträffande justerare och den
praxis, som tillämpades i fråga om befattningarnas tillsättande, fortvaron
av erhållna förordnanden in. m. Även den nu gällande indelningen i
justeringsdistrikt syntes näppeligen kunna anses ändamålsenlig. En ny
indelning måste anses önskvärd, varvid i den mån så kunde ske borde
uppmärksammas den olika arbetsmängd som påvilat juslerarna inom de
särskilda distrikten samt de synnerligen växlande inkomster de av justeringsarbetet
åtnjutit. Allra främst syntes dock bestämmelserna angående
justeringsavgifterna vara i behov av en genomgripande revidering.
Beträffande frågan, huruvida befattningarna såsom justerare av mått och
vikt borde göras till ordinarie statstjänster, framhöll kommittén hurusom
det syntes kommittén att under rådande statslinansiella läge någon utökning
av statens ordinarie personal icke borde komma till stånd, därest
detta ej undantagsvis kunde anses vara av förhållandena oundgängligen
påkallat. Alt så skulle vara fallet beträffande de befattningar, om vilka
vore fråga, syntes icke kunna med fog göras gällande. Men oavsett det
statslinansiella läget syntes det kommittén att innan spörsmålet om ett
antal justerarbefattningars uppförande på ordinarie stat bringades till vidare
behandling, först måste föreligga utredning rörande lämpligheten och
möjligheten av en sådan omgestaltning av jusleringsväsendet, att vederbörande
justerare måtte kunna i sin befattning erhålla full sysselsättning
och icke såsom för närvarande i ett flertal fall syntes vara förhållandet
befattningen vore att betrakta enbart såsom bisyssla.
Sedan mynt- och justeringsverket till följd av remiss ånyo yttrat sig i
ärendet den 20 december 1921, fann Kungl. Maj:t enligt beslut den 31
december 1925 de i ärendet innefattade förslag och framställningar i fråga
om ändrade bestämmelser rörande justerarnas av mått och vikt avlöningsförhållanden
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Genom
beslut samma den 31 december 1925 uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt
mynt- och justeringsverket att så snart ske kunde uppgöra och till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag till ny taxa å avgifter för justering av mått och vikt.
I föreliggande motion har framhållits bland annat att den fond, som Motionen.
hopsamlats av till mynt- och justeringsverket inlevererade tilläggsavgifter
för justering, rättvisligen syntes böra användas för justerarnas pensionering.
Pension borde utgå efter den proportion vari justerarna helt använts
i tjänsten och i förhållande till det arvode de härför uppburit. Något
direkt anslag för pensioneringen syntes icke komma att behövas, då fonden,
som alltjämt växte, syntes vara tillfyllest för ändamålet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
Utskottets Enligt utskottets mening lärer det av principiella skäl knappast kunna
yttrande, ifrågasättas, att en ordnad pensionering av justerare skulle genom statsmakternas
försorg åvägabringas, så länge justeringsväsendet är anordnat på sätt för
närvarande är fallet. Frågan om justerarnas pensionsförhållanden synes i
varje fall icke böra upptagas till behandling, förrän det jämlikt Kungl. Maj:ts
förberörda beslut den 31 december 1925 under utredning varande spörsmålet
rörande revision av nu gällande bestämmelser beträffande ersättningen
för justering av mått och vikt vunnit en lösning. Under sådana
förhållanden har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka att riksdagen
nu skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag i här förevarande
ämne.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion 11:117 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1926.
På bankoutskottels vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 53.
Reservation
av herr Lovén, som ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.
CENTRAI.TRYCKERIET, STOCKHOLM 1 926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.