Sök i Ratio Lex

Utlåtande över motionen från kungl. järnvägsstyrelsen och även berett svenska järnvägsföreningen tillfälle yttra sig över motionen. De sålunda avgivna yttrandena äro såsom bilaga fogade vid detta utlåtande.

1926-03-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1926:4, Utlåtande över motionen från kungl. järnvägsstyrelsen och även berett svenska järnvägsföreningen tillfälle yttra sig över motionen. De sålunda avgivna yttrandena äro såsom bilaga fogade vid detta utlåtande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1926 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i anledning

av väckt motion, I: 26, om förenklade taxor och

bestämmelser rörande de enskilda järnvägarnas trafik.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 26, har herr Leander hemställt,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kungl. Maj :t

gå i författning om, att taxor och bestämmelser rörande trafiken för de enskilda

järnvägarna måtte bringas till största möjliga enhetlighet.

Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat utlåtande över motionen från kungl. järnvägsstyrelsen

och även berett svenska järnvägsföreningen tillfälle yttra sig över motionen. De

sålunda avgivna yttrandena äro såsom bilaga fogade vid detta utlåtande.

I sitt ovannämnda utlåtande har järnvägsstyrelsen jämte annat framhållit, att

en utredning rörande de enskilda järnvägarnas taxor inom en relativt nära liggande

framtid komme att upptagas och att denna utredning även komme att

beröra motionens syftemål. Järnvägsföreningen har bland annat anfört, att de

enskilda järnvägarna själva önskade erhålla största möjliga enhetlighet och likformighet,

och vore järnvägsföreningen fullt förvissad om att Kungl. Maj:t vid

granskning och fastställande av de nya taxor, som inom kort komme att framläggas,

skulle, så långt de olika trafikförhållandena det medgåve, taga all

möjlig hänsyn till det självklara kravet att vinna största möjliga enhetlighet.

Med anledning av vad sålunda anförts från järnvägsstyrelsen och järnvägsföreningen

och med hänsyn jämväl därtill, att det av motionären påpekade enstaka

fallet icke synes böra i och för sig föranleda till ett riksdagens krav på en

allmän revision av hithörande frågor får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1926.

På utskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Motionen.

Yttranden.

Utskottet.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1926. 12 saml. 2 avd. 3 höft. (Nr 4.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Närvarande vid ärendets slutbehandling i utskottet: herrar Österström, Rooth, Julin,

Andersson*, Henrik, Dahl, G., Holmgren och Larsén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Holmgren, som ansett, att utskottets utlåtande borde avfattats sålunda:

Motionen uttalar två önskemål. Angående det första av dessa, eller enhetligheten

i taxorna, har järnvägsföreningen bland annat anfört, att de enskilda

järnvägarna själva önskade erhålla största möjliga enhetlighet och likformighet,

och vore järnvägsföreningen fullt förvissad om, att Kungl. Maj:t vid granskning

och fastställande av de nya taxor, som inom kort komme att framläggas, skulle

så långt de olika trafikförhållandena det medgåve, taga all möjlig hänsyn till det

självklara kravet att vinna största möjliga enhetlighet. Utskottet, som delar järnvägsföreningens

mening om önskvärdheten av enhetlighet i taxorna, vill framhålla,

att alldeles samma principiella och praktiska skäl, som äro avgörande för

denna uppfattning, även och i samma grad tala för motionärens andra önskemål,

nämligen möjligaste enhetlighet ifråga om övriga trafikbestämmelser. Beträffande

dessa senare har hittills endast i mindre utsträckning statligt ingripande

ägt rum, utan ha sådana bestämmelser, som icke äro angivna i den av

Kungl. Maj :t fastställda taxan, fastställts av de enskilda järnvägarna enrådigt.

Det är påtagligt, att för att enhetlighet skall kunna ernås ifråga om sistnämnda

bestämmelser i de avseenden, där detta är önskvärt, kräves att den statliga

kontrollen vidgas till att omfatta även ifrågavarande bestämmelser. I sitt

ovannämnda utlåtande har järnvägsstyrelsen jämte annat framhållit, att en utredning

rörande de enskilda järnvägarnas taxor numera kan anses icke vara

alltför avlägsen, samt att därvid torde komma att få upptagas bland annat även

vissa allmänna principfrågor rörande vidgat statligt ingripande och kontroll.

Huru långt motionens syftemål kan komma att förverkligas i sammanhang

med nämnda utredning beror sålunda i mycket på, vilket intresse som i densamma

kan komma att ägnas frågan om vidgat statligt ingripande och kontroll

över de enskilda järnvägarnas trafikbestämmelser.

Med anledning av vad sålunda anförts, och då en skrivelse av den innebörd,

som motionen föreslår, icke skulle innebära en skymt av klander åt något håll,

vartill icke heller finnes någon anledning, men däremot skulle vara av påtagligt

värde genom att klart angiva riksdagens principiella ståndpunkt i ett för

den väntade utredningen mycket viktigt avseende, får utskottet hemställa,

att förevarande motion måtte av första kammaren bifallas.

Israel Holmgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Forsta ''kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

3

Till Första, kammarens andra tillfälliga utskott.

I en inom första kammaren väckt motion (nr 26) har hr Ulrik Leander föreslagit,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Ivungl. Maj:t

ville gå i författning om a,tt taxor och bestämmelser rörande trafiken å de enskilda

järnvägarna måtte bringas till största möjliga enhetlighet.

Sedan utskottet i skrivelse den 26 januari 1926 hos Kungl. Maj:t anhållit om

järnvägsstyrelsens yttrande över nämnda motion, lian Kungl. Maj:t anmodat

järnvägsstyrelsen att till utskottet senast den 8 innevarande månad avgiva det

sålunda begärda yttrandet.

Med anledning härav får järnvägsstyrelsen anföra följande.

De enskilda järnvägarnas taxor för egen trafik (deras s. k. lokaltaxor) gälla

för nämnda järnvägars persontrafik såväl å egen bana som — i det väsentliga

— i samtrafik med andra banor ävensom för respektive järnvägars egen

godstrafik, men ej för deras godssamtrafik med andra banor. För denna sistnämnda

gälla särskilda bestämmelser, vilka i huvudsak äro de för statens järnvägar

fastställda. Taxorna, för egen trafik fastställas av Kungl. Maj:t efter

hörande av vissa myndigheter, bland dem järnvägsstyrelsen. De ha förr plägat

fastställas för viss tid, i regel 10, i några fall 5 år. Med hänsyn till de starkt

fluktuerande prisförhållanden, som rått sedan kriget, ha dock under senare tid,

i avvaktan på en ny taxa för statens järnvägar, några nya taxor för de enskilda

järnvägarna icke blivit fastställda, utan de äldre ha givits en successivt

förlängd giltighetstid, varvid dock smärre detaljändringar i vissa fall genomförts.

Provisoriska tillägg ha fastställts genom särskilda kungörelser.

Huvudanledningen till nuvarande stora olikformighet i de enskilda järnvägarnas

taxeförhållanden är att söka dels i det provisorium, som sålunda råder

på taxeväsendets område, och dels däri att Kungl. Maj:t i de enskilda järnvägarnas

taxor endast fastställer maximiavgifterna och vissa, viktigare allmänna

bestämmelser, medan åter förvaltningarna av de enskida järnvägarna, var för

sig enrådigt besluta om nedsättningar under fastställda avgifter och om i samband

med sådana nedsättningar stående bestämmelser, t. ex. om tur- och returbiljetters

giltighetstid, ävensom om sådana bestämmelser i övrigt, som ej äro

angivna i den av Kungl. Maj:t fastställda taxan.

Sedan prisnivån numera erhållit viss stadga, har järnvägsstyrelsen den 29

december 1925 framlagt förslag till ny taxa för transporter å statens järnvägar.

Det är att förvänta, att den nya, taxan kommer att, efter vederbörlig prövning

av järnvägsstyrelsens förslag, fastställas relativt snart, i samband varmed torde

ske lastställande av ny samtrafdkstaxa för gods, för vars nyordning dock ännu

pågå utredningar.

Beträffande de enskilda järnvägarnas särskilda lokaltaxor är däremot något

utredningsarbete ännu icke igångsatt, och enär statens järnvägars taxa i huvudsak

är förebildande för de enskilda järnvägarnas taxor, lär ett sådant icke heller

kunna med fördel upptagas, förrän någorlunda visshet föreligger beträflande

utgången vid behandlingen på högre ort av styrelsens nyssnämnda förslag till

statsbanetaxa.

Tidpunkten för företagandet av berörda, utredning kan dock numera anses

icke var allför avlägsen. Därvid torde komma att få upptagas såväl vissa allmänna

principfrågor rörande bland annat vidgat statligt ingripande och kontroll

som ock de många detaljfrågor, som föreligga till beaktande vid uppgörande

av förslag till taxa för varje särskild järnväg. Då så är, torde även

sådana förhållanden, på vilka motionären anmärker, i varje fall komma till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

beaktande och till för trafikanterna gynnsammast möjliga behandling. Ett särskilt

ingripande av riksdagen kan därför synas obehövligt.

För det närvarande kan styrelsen icke heller något närmare yttra sig om

ifrågavarande utrednings program, till vars omfattning och syfte styrelsen ej

haft anledning taga ställning, bland annat även därför, att ifrågavarande utredning,

som kan bli av stor principiell betydelse och av en betydligt arbetskrävande

omfattning, i det hela taget icke lämpligen torde böra verkställas gegenom

styrelsens försorg. Inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga

för uppgörande av förslag till ändrad organisation av väg- och vattenbvggnadsväsendet

ha nämligen i sitt den 30 september 1925 avgivna yttrande

på angivna skäl föreslagit, att järnvägsstyrelsens befattning med de enskilda

järnvägarnas taxor skall upphöra och att kontrollen över dessa skall överflyttas

till en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förlagd central järnvägsinspektion.

Järnvägsstyrelsen har även i sitt den 14 december 1925 avgivna

yttrande tillstyrkt en sådan överflyttning, och i betraktande av att järnvägsstyrelsens

handläggning av ärenden, som beröra de enskilda järnvägarnas taxeväsen,

sålunda avses att snart upphöra, måste väl berörda utredning i stället

antingen verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sedan denna utrustats

med härför nödiga arbetskrafter, eller ock anförtros åt särskilda av statsrådet

och chefen för kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga.

Huru än därmed kan komma, att ordnas, lär emellertid i varje fall en utredning,

berörande även (motionens syftemål, inom en relativt nära liggande framtid

komma till stånd, och det synes därför styrelsen som borde motionen icke behöva

föranleda någon riksdagens åtgärd.

I handläggningen av detta ärende har jämväl byrådirektören Norrman deltagit.

Stockholm den 8 februari 1926.

Axel Granholm.

Gunnar V. Alving.

Till Första kammarens andra tillfälliga utskott.

I skrivelse den 26 sistlidne januari bär utskottet lämnat styrelsen för

Svenska Järnvägsföreningen tillfälle att avgiva och till utskottet inkomma

med yttrande över herr Leanders motion nr 26 angående förenklade taxor

och bestämmelser rörande de enskilda järnvägarnas trafik, och får Svenska

Järnvägsföreningen i anledning härav avgiva följande yttrande.

Motionären har i sin motion uteslutande sysselsatt sig med persontrafiken,

och vill föreningen därför endast uttala sig om denna.

De taxor, som nu gälla för persontrafiken å enskilda järnvägar, äro fastställda

av Kungl. Maj:t för varje särskild järnväg i vad det gäller priset för

enkel biljett. Med undantag för ett par förortsbanor till Stockholm har Kungl.

Maj:t icke föreskrivit annat biljettslag för enskilda järnvägar än enkla

biljetter.

I samtrafik över två eller flera järnvägar sker sammanläggning avi de

olika järnvägarnas lokala biljettpris på resp. avstånd — Bergislagernas zontariff-förening

har dock genomgående avståndsberäkning —, och i tidtabellen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lcammarens ändra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

”Sveriges Kommunikationer” är för varje järnväg i regel angivet biljettpriset

såväl i den lokala som i samtrafiken.

För resor i en riktning finnes således i regel icke någon svårighet för en

trafikant att själv uträkna biljettpriset för en resa, om lian icke vill nöja

sig med den uppgift därom, som han erhåller i biljettluckan eller vid telefonisk

förfrågan å järnvägens chefsexpedition.

Beträffande familje-, månads-, parti- och sovvagnsbiljetter förekomma sådana

endast vid några få enskilda järnvägar, varom underrättelse givetvis

beredvilligt lämnas av vederbörande järnvägs chefsexpedition.

I fråga om tur- och returbiljetter utvidgades deras användningsområde vid

statens järnvägar den 1 april 1925 från 70 km. till omkring 350 km. Dessa

biljetters användning var sålunda före nämnda tidpunkt endast av lokal karaktär,

och endast ett fåtal enskilda järnvägar hade infört dylika biljetter.

Samtidigt med tur- och returbiljetternas utvidgade användning vid statens

järnvägar införde emellertid de enskilda järnvägarna sådana biljetter i

svensk personsamtrafik med tillämpning av samma bestämmelser rörande

giltighetstid, frivikt för resgods och rätt till reseavbrott som gälla å statens

järnvägar. Priset för dessa biljetter sänktes också å ett stort antal enskilda

järnvägar till l1/* gång priset för enkel biljett, medan priset å andra järnvägar

blev 2 gånger det enkla biljettpriset.

I personsamtrafik råder sålunda — med ett enda undantag, varom mera

härnedan — samma giltighetstid m. m. för tur- och returbiljetter, och det är

sålunda icke riktigt, vad motionären anför om den oenhetlighet och det kaos,

som skulle råda härvidlag.

I järnvägarnas lokala trafik är förhållandet något annorlunda, dels därigenom

att vissa järnvägar icke ansett sig kunna nedsätta biljettpriset för

tur- och reurbiljetter och dels därigenom att olika giltighetstid fastställts

vid olika järnvägar. Men att en trafikant skulle bli ”lurad” härav, är väl dock

en stor överdrift. Den, som skall göra en tur- och returresa på enbart en

järnväg, kan ju vid biljettköpet få all den upplysning han önskar, och det

kan icke vara riktigt, såsom motionären påstår, att tjänstemännen äro okunniga

i berörda hänseende. För övrigt skall biljettpriset mellan en järnvägs

alla stationer vara anslaget å stationerna, och järnvägarna äro nog måna om att

i väntsalarna göra anslag om både biljettpris, giltighetstid m. m. till den

resande allmänhetens bekvämlighet.

Av det ovan sagda framgår, att motionären i avseende på personsamtrafik

mellan två eller flera järnvägar lämnat en alldeles felaktig framställning av

verkliga förhållandena. Det exempel på olikhet i giltighetsbeetämmelserna

i samtrafik för tur- och returbiljetterna, som motionären betecknar såsom

taget ur högen, är emellertid ett rent undantag och har en nära till hands

liggande förklaring. Före återinförandet av tur- och returbiljetterna den

1 april 1925 hade nämligen dylika biljetter inrättats mellan Karlskrona och

Kalmar över Torsås. Giltighetstiden för dessa biljetter var 3 dagar, och avgiften

var lägre än den, som senare fastställdes i den allmänna personsamtrafiken.

Av hänsyn till trafikanterna bibehölls därför den äldre, i regel

längre giltighetstiden och det lägre biljettpriset för tur- och returbiljetterna

mellan de båda nämnda städerna, och trafikanterna ifråga torde helt visst icke

önska en försämring av dessa villkor. Motionären kan därför sägas hava haft

otur, då han anfört detta exempel, Karlskrona—Kalmar, såsom ett huvudsakligt

stöd för sin motion.

I lokaltrafik äro förhållandena visserligen mera oenhetliga, och den, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

skall beresa våra järnvägar på tur- och returbiljett lokalt på olika tider,

kan möjligen, liksom motionären synes vara, bliva irriterad av olikheterna,

men att göra de relativt enkla förhållandena till ”en hel vetenskap” eller få den

föreställningen, att järnvägarna ”hava mera lust att sätta krokben för och motarbeta

varandra än betjäna allmänheten”, synes nästan vara en lust att vända

upp och ned på verkliga förhållandena. För övrigt bör ju en lokaltrafikant

utan svårighet kunna göra sig förtrogen med en järnvägs biljettförhållanden,

även om denne trafikant har — såsom i Karlskrona — tre olika banor till sin

hembygd. Att en trafikant gör lokalresor tur- och retur på alla våra järnvägar

eller på ett större antal av dem torde höra till de sällsynta undantagen, om ett

sådant fall över huvud taget förekommer.

De nuvarande grundtaxorna å de enskilda järnvägarna äro fastställda sedan

många år tillbaka, och de hava på grund av förhållandena under världskriget

och den därpå följande depressionstiden fått provisoriska ändringar och tillägg

liksom provisorisk förlängning av sin giltighet, vilket allt gjort skillnaden i

järnvägarnas taxeförhållanden större än under normala tidsförhållanden. Nya

taxor stå emellertid nu i begrepp att skapas och torde måhända under innevarande

år för alla järnvägar bliva fastställda. Att järnvägarna själva därvid

önska erhålla största möjliga enhetlighet och likformighet vågar Järnvägsföreningen

med full säkerhet påstå. Trafikintensiteten är dock så högst olika vid

olika järnvägar, att full enhet och likformighet i avgifterna vid järnvägarna

icke är möjlig. Tack vare den hårda konkurrensen från automobilerna måste

ock järnvägarna äga frihet att smidigt anpassa taxorna efter rådande lokala

förhållanden, om de skola kunna bestå i denna konkurrens.

Svenska Järnvägsföreningen är fullt förvissad om att Kungl. Maj:t vid granskning

och fastställande av de nya taxor, som inom kort torde komma att framläggas,

skall, så långt de olika trafikförhållandena det medgiva, taga all möjlig

hänsyn till det självklara kravet att vinna största möjliga enhetlighet, och föreningen

finner fördenskull, att herr Leanders motion icke bör föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1926.

Svenska Järnvägsföreningen:

O. BÄRNHEIM.

Stockholm 1926. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.