Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

1926-04-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1926:7, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1926 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7,

i anledning av väckt motion, II: 332, angående åtgärder

för en effektivare personalbokföring i riket m. m.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 332, har herr Månsson Motionm.

i Erlandsro hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kung], Maj:t täcktes låta verkställa en allsidig utredning

rörande åtgärder i syfte att ernå en effektivare personalbokföring i riket

•och i samband därmed av frågan om införande av personliga identitetseller

medborgarböcker.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Med i huvudsak enahanda syfte som den ovan nämnda motionen väckte

herr Månsson i Erlandro m. fl. vid 1925 års riksdag inom andra kammaren

en motion, nr 197, vari föreslogs utredning rörande lämpligheten av

ändring i kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningen i syfte att

införa särskilda s. k. kyrkoskrivningsböcker. Motionen åsyftade i första

hand att ernå större effektivitet i fråga om personalbokföringen i riket.

Men jämväl i andra avseenden förmenades införandet av dylika personliga

registreringsböcker komma att visa sig förenat med betydande fördelar.

Motionen hänvisades för förberedande behandling till kammarens fjärde Motionen,

tillfälliga utskott, som inhämtade yttranden över den av statistiska centralbyrån,

pensionsstyrelsen, Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse,

styrelsen för Svenska landskommunernas förbund samt Föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjänstemän.

Statistiska centralbyrån framhöll, att en anordning med personliga s. k. Yttranden,

kyrkoskrivningsböcker skulle i viss mån motsvara det i Stockholm brukliga

systemet med s. k. flyttningsbetyg, som av personerna själva förvarades,

vilket system i stort sett fungerat rätt tillfredsställande. Den allvarligaste

invändning män enligt statistiska centralbyråns mening kunde

rikta mot det föreslagna nya systemet, vore att det skulle i ganska hög grad

öka prästerskapets skrivgöromål för kyrkobokföringen. Huruvida motio
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 12 satnl. 2 avd. 6 höft. (Nr 7—8.)

Motion vid

1925 irs

riksdag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

närernas förhoppning, att utskrivningen av åldersbetyg icke skulle efter de

nya kyrkoskrivningsböckernas införande behöva ofta förekomma, vore

riktig, ansåge statistiska centralbyrån ganska ovisst; ifall man i detta avseende

vågade döma efter erfarenheter från Stockholm, så talade denna erfarenhet

snarast i annan riktning. Statistiska centralbyrån funne emellertid

de sannolika fördelarna av det föreslagna systemet i alla fall så pass

stora, att frågan väl förtjänade en utredning, vilken utredning dock måste

bliva rätt omfattande, då åtskilliga delar av såväl kyrkobokföringsförordningen

som mantalsskrivningsförordningen därav berördes.

Pcnsionsstijrelsen framhöll, att med hänsyn till de arbetsuppgifter, som

åvilade pensionsstyrelsen, varje åtgärd, som kunde tänkas medföra eu förbättring

av ifrågavarande missförhållanden, måste hälsas med tillfredsställelse.

Beträffande förslaget om införande av särskild s. k. kyrkoskrivningsbok

för varje person anförde styrelsen härefter, att det visserligen

syntes styrelsen föga sannolikt, att detsamma i och för sig skulle i större

utsträckning kunna leda till ett avhjälpande av berörda missförhållanden,

såvida icke samtidigt infördes tämligen stränga ordningsföreskrifter, exempelvis

stadgande, att ingen finge i sin tjänst anställa person med mindre

denne genom företeende av sin kyrkoskrivningsbok kunde styrka, att han

fullgjort vad honom i kyrko- och mantalsskrivningshänseende ålegat. Då

emellertid den föreliggande frågan enligt styrelsens mening vore av stor

vikt och då det givetvis vore tänkbart, att en grundlig utredning i ämnet

skulle kunna anvisa lämpliga utvägar för en tillfredsställande lösning, hade

styrelsen ansett sig höra tillstyrka den ifrågasatta utredningen. Pensionsstyrelsen

underströk vidare vikten av att en eventuell utredning i ämnet

toge sikte jämväl på frågan, huruvida de föreslagna böckerna lämpligen

skulle kunna tjäna andra ändamål än det i motionen i första hand åsyftade.

I sådant hänseende erinrade styrelsen särskilt om frågan om införande av

s. k. försäkringsböcker i samband med den allmänna pensionsförsäkringen,

vilken fråga tidigare vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.

Medel för ändamålet hade anvisats av såväl 1918 som 1919 års riksdagar,

men saken hade kommit att av särskilda skäl förfalla. Nu hade förslag

om införande av försäkringsböcker framlagts även av statens besparingskommitté

i dess den 19 februari 1925 avgivna betänkande angående

socialförsäkringens organisation. Då dessa försäkringsböcker måste innehålla

åtskilliga av de identifieringsuppgifter, som skulle förekomma i de

föreslagna kyrkoskrivningsböckerna, borde vid den ifrågasatta utredningen

jämväl tagas under övervägande, huruvida icke försäkringsbok och kyrkoskrivningsbok

lämpligen borde kunna sammanslås till en bok.

Sveriges allmänna prästförenings centralstyrelse ansåg, att ett sådant

identitetsbevis, som den föreslagna kyrkoskrivningsboken skulle utgöra,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 3

tvivelsutan vid många tillfällen vore av obestridligt värde, men framhöll

samtidigt, att dess erfarenhet gåve vid handen, att kyrkoskrivningsböckerna

icke torde komma att medföra de förmåner, som motionärerna antoge. Man

hade anledning befara, att böckerna skulle i så stort antal fall förstöras,

slarvas bort eller icke komma till någon användning, särskilt icke vid besök

å pastorsexpedition, och hela syftet skulle förfelas. Så t. ex. uppvisades

ytterst sällan enligt föreskrift värnpliktigs inskrivningsbok för stämpling

vid in- och utflyttning. Till och med flyttningsbetyg förkomme och plägade

ofta, efter att helt kort tid ha innehafts av vederbörande, inlämnas i

illa medfaret skick. — Första utskrivandet av sådana böcker för hela riket

skulle, tryckkostnaden oräknad, medföra högst väsentliga utgifter, enär

detta omfattande arbete icke kunde utföras av de redan mycket betungade

krafter, över vilka expeditionerna förfogade. — Man kunde med skäl frukta,

att ett införande av de föreslagna kyrkoskrivningsböckerna skulle medföra

en avsevärt ökad belastning av pastorsexpeditionerna genom ständigt förnyad

utskrivning av sådana böcker och att dessa likväl icke skulle bevaras

och användas. Centralstyrelsen avstyrkte på anförda skäl motionen.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund framhöll för sin del,

att behovet av ett mera tillfredsställande mantalsskrivningsförfarande

gjorde sig mycket starkt gällande, sedan hemortsrätten blivit beroende på

den faktiska mantalsskrivningen, men ansåg att kyrkoskrivningsböckerna

knappast kunde i och för sig åstadkomma så väsentlig ändring i bestående

förhållanden, då några ändringar i författningen ej ifrågasatts för själva

mantalsskrivningen. Svårigheterna beträffande fastställande av hemortsrätten

i fattigvårdshänseende vore störst i fråga om personer, som icke hade

någon fast vistelseort. För utrönande av deras hemortsrätt skulle det

givetvis vara av stor betydelse om de hade en ”medborgarbok”, som utvisade

deras verkliga mantalsskrivningsort. Det vore emellertid att befara,

att i de fall, där behovet av dessa böcker vore som störst, skulle de mera

sällan finnas. För andra människor, som kanske i hela sitt liv vistades

i samma kommun för att ej säga samma gård, skulle ett sådant dokument

sakna varje praktisk nytta. Anordningen skulle emellertid medföra en

kostnad för hela riket, som knappast kunde förbises, då det gällde att bedöma

systemet. Med införandet av dylika böcker måste vidare följa ett

visst ansvar för böckernas bevarande samt fordras någon straffpåföljd för

försummelser häremot. Det ifrågasattes, huruvida en åtgärd av berörda

slag vore till så stor nytta, att den kunde berättiga en anordning med ett

så allmänt riskmoment för stora delar av befolkningen, som åtgärden skulle

innebära. — Det skulle emellertid kunna tänkas, att behovet av en dylik

medborgarbok kunde föreligga eller uppkomma för andra ändamål än

själva civilbokföringen och samtidigt fylla mera reella behov. Men då av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

Utskottet

vid 1925 års

riksdag.

motionärerna endast ifrågasatts kyrkoskrivningsböcker och då dessa ingalunda

kunde sägas erbjuda några avsevärda fördelar, avstyrktes den föreslagna

utredningen.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän var av den uppfattningen,

att införandet av särskilda s. k. kyrkoskrivningsböcker i ringa

grad komrae att öka effektiviteten av kyrko- och mantalsskrivningsförfarandet

men däremot icke oväsentligt tynga arbetet för medborgarens registrering

samt avsevärt stegra kostnaderna härför. — Det vore att antaga,

att de föreslagna kyrkoskrivningsböckerna i stor utsträckning komme att

slarvas bort och efter hand oupphörligen få ersättas med nya, vilket kunde

förutses bliva besvärligt och tidsödande för pastorsämbetena. Motionärernas

tanke, att kyrkoskrivningsboken skulle innehålla upplysningar även

om sambandet mellan kyrko- och mantalsskrivning, vore givetvis mycket

önskvärd att kunna realisera. Här mötte dock praktiska svårigheter, som

ingalunda vore lätt överkomliga. De s. k. förskrivningarna (kyrkoskrivningarna)

ägde sålunda rum i november, medan mantalsskrivningarna

hänförde sig till förhållandena den 1 januari eller eventuellt senare. Upplysning

om sambandet mellan kyrko- och mantalsskrivning torde med hänsyn

tagen även till andra omständigheter icke kunna meddelas av pastorsämbete

i annat fall än att mantalslängden i sin helhet utgjorde en avskrift

av församlingsboken. Att mantalslängden nu ofta upptoge personer, som

icke låtit sig kyrkoskrivas, d. v. s. sådana, som slarvade med inlämnandet

av sina flyttningsbetyg, vore ingalunda något ovanligt. Denna avigsida av

folkregistreringen torde emellertid icke få sin lösning enbart genom utfärdandet

av kyrkoskrivningsböcker. — En utredning i motionens huvudsyfte

förefölle föreningen väl motiverad, men denna borde ej läggas riktigt

så snävt, som motionärerna enligt sitt förslags formulering tänkt sig, utan

omfatta ordnandet i stora drag av folkregistreringen på ett för framtiden

mera betryggande sätt. — En fråga, som kanske i viss grad kunde komma

att stå i samband med en effektiv folkregistrering, vore det under utredning

varande spörsmålet om rationell skatteuppbörd.

Fjärde tillfälliga utskottet anförde i sitt utlåtande, nr 3, i anledning av

motionen följande:

”Föreliggande motion berör en synnerligen viktig fråga, då som bekant

personalbokföringen i riket är av grundläggande betydelse inom ett stort

antal grenar av det moderna samhällslivet. Och det torde få anses ofrånkomligt,

att brister vidlåda det för ifrågavarande ändamål nu tillämpade

systemet. I de yttranden i anledning av motionen, som utskottet inhämtat,

har även framhållits önskvärdheten ur olika synpunkter av att förbättringar

kunde komma till stånd på här ifrågavarande område. Utskottet är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5

jämväl för sin del övertygat om att åtgärder i syfte att öka effektiviteten

av vårt personalbokföringssystem skulle vara av behovet påkallade.

Såsonfen lämplig åtgärd i berörda syfte föreslås nu i förevarande motion

utredning angående införande av s. k. kyrkoskrivningsböcker, och förmena

motionärerna, att ett mera tillfredsställande mantalsskrivningsresultat härigenom

skulle ernås. Med allt erkännande åt motionens syfte kan utskottet

dock ej dela denna motionärernas uppfattning, att någon mera nämnvärd

förbättring uti ifrågavarande avseende vore att förvänta genom införandet

av dylika böcker. Härtill kommer, att det föreslagna systemet säkerligen

skulle visa sig förenat med rätt betydande olägenheter, framför

allt för pastorsämbetena. I nu berörda hänseenden får utskottet hänvisa

till ovan refererade yttranden i frågan av Sveriges allmänna prästförenings

centralstyrelse, styrelsen för Svenska landskommunernas förbund samt

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän. Däri anförda skäl

mot det framlagda förslaget har utskottet funnit tungt vägande.

I samband med frågan om införandet av kyrkoskrivningsböcker har

framförts den tanken, att en personlig registreringsbok kunde vara av behovet

påkallad ur andra synpunkter än de i motionen framförda. Sålunda

har erinrats om förslaget om försäkringsböcker för införande av anteckningar

rörande erlagda avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen,

vilket förslag tidigare biträtts av riksdagen men sedermera kommit att av

särskilda skäl förfalla. Utskottet har givetvis haft blicken öppen för att

något slag av medborgarebok skulle kunna vara ur flera synpunkter lämplig

och ändamålsenlig, men utskottet har icke ansett sig kunna utan att gå

utöver motionens ram ingå på en behandling av denna fråga. Vad särskilt

angår frågan om försäkringsböcker må dock erinras, att förslag i ämnet

ånyo framlagts av statens besparingskommitté i dess betänkande den 19

februari 1925 angående socialförsäkringens organisation. Denna fråga har

för övrigt förelagts nu pågående riksdag genom en av herr Johansson i

Edsbyn inom andra kammaren väckt motion, nr 375, i anledning av Kung!.

Maj :ts proposition, nr 91, med förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet visserligen anser en utredning

i motionens syfte önskvärd, men att motionärerna så snävt begränsat

sitt förslag, att ett bifall till motionen enligt utskottets mening icke skulle

kunna leda till avsett resultat.”

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda, vilken hemställan blev av kammaren bifallen.

Nu förevarande motion hänvisades av andra kammaren till dess fjärde

tillfälliga utskott, som i anledning härav anförde i sitt utlåtande nr 2 följande:
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Andra kärn- I nu föreliggande motion har motionären utvidgat sitt föregående år fram

marensutskott ...n , , , 0 , . , .

1926. stånda yrkande, sa att det nära ansluter sig till den ståndpunkt, som kommit

till uttryck i utskottets ovan återgivna utlåtande till 1925 års riksdag.

Huvudvikten har sålunda nu lagts vid frågan om utredning angående åtgärder,

som över huvud taget kunna leda till en effektivare personalbokföring

i riket.

Vad då först denna fråga angår, hyser utskottet nu samma åsikt som

föregående år eller att åtgärder i syfte att öka effektiviteten av vårt personalbokföringssystem

skulle vara av behovet påkallade. Utskottet vill härvid

särskilt peka på det stora antal fattigvårdsprocesser, som årligen förekomma

och vålla såväl fattigvårdssamhällena som de dömande myndigheterna

ett synnerligen betungande arbete jämte ej oväsentliga kostnader,

utan att de kunna anses medföra motsvarande reell nytta. Samtidigt utgöra

dessa ständiga processer ett betydande irritationsmoment de olika

kommunerna emellan. Att en av de viktigaste orsakerna till nu berörda

processer är att söka i brister, som vidlåda nuvarande mantalsskrivningsförfarande,

torde vara obestridligt, då frågan om hemortsrätt i fattigvårdshänseende

som bekant numera är beroende av den faktiska mantalsskrivningen.

Men även i andra avseenden gör sig behovet av större säkerhet och effektivitet

i fråga om personalbokföringen starkt gällande. Utvecklingen

av det moderna samhällslivet och särskilt de åtgärder, som på senare år

genomförts på det sociala området, utgå ifrån en tillfredsställande registrering

av befolkningen i riket. Såsom exempel må nämnas den allmänna

pensionsförsäkringen. Då denna bygger på att såsom allmän regel varje

svensk medborgare skall genom erläggande av avgifter tillförsäkra sig rätt

att vid invaliditet och senast vid fyllda 67 år erhålla en mot det erlagda

avgiftsbeloppet svarande pension, måste pensionsstyrelsen årligen verkställa

en individuell bokföring av samtliga erlagda avgifter. Och utskottet

har sig bekant, att betydande svårigheter förorsakas nämnda myndighet

vid handhavandet av det mer än 4 miljoner kort omfattande register, som

föres för ändamålet, på grund av bristande säkerhet med avseende på

mantalsskrivningen.

Det må även framhållas, att icke oväsentliga skattebelopp säkerligen för

varje år undandragas såväl staten som kommunerna, därigenom att mantalsskrivningen

ej är tillräckligt effektiv.

Att anvisa några särskilda åtgärder för avhjälpande av de påtalade bristerna

är ej för utskottet möjligt och torde ej heller vara behövligt, utan

synes det böra ankomma på den ifrågasatta utredningen att söka utfinna

de lämpligaste vägarna för vinnande av det avsedda syftet.

Utskottet anser alltså i likhet med motionären, att en blivande utredning

av den föreliggande frågan ej bör i förväg bindas genom angivande av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 7

särskilda direktiv eller gränser, inom vilka den bör hållas. Utskottet vill

dock framhålla, att utredningen givetvis måste komma att omfatta såväl

kyrkobokförings- som mantalsskrivningsförordningen. Vad den förstnämnda

angår, torde det vara av stor vikt, att det tillses, att den omarbetning

av denna, som må bliva nödvändig, samtidigt tager hänsyn till

innehållet i vissa på senare år tillkomna lagar, varvid såsom exempel må

nämnas lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård.

Vad härefter angår den senare delen av det i föreliggande motion gjorda

yrkandet, eller att i samband med den ovan ifrågasatta utredningen måtte

utredas jämväl frågan om införande av personliga identitets- eller medborgarböcker,

ställer sig utskottet liksom föregående år tveksamt i fråga

om möjligheterna att genom dylika böcker ernå en bättre personalbokföring.

Tanken synes dock innebära ett uppslag värt att närmare undersökas

i samband med en eventuell utredning av folkregistreringsfrågan i

dess helhet. Måhända kan därvid visa sig, att de ifrågasatta böckerna,

samtidigt som de utgöra ett led i registreringen, kunna tjäna andra ändamål

och därigenom bliva av större värde.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra kammaren

måtte för sin del besluta att riksdagen ville i skrivelse till Kun<d

Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes låta verkställa en allsidig utredning

rörande åtgärder i syfte att ernå en effektivare personalbokföring i riket

och i samband därmed av frågan om införande av personliga identitetseller

medborgarböcker.

Utskottets hemställan blev av andra kammaren bifallen, och första kammaren,

som delgivits detta beslut, har hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga

utskott, som i anledning härav får anföra följande.

Utskottet har icke känt sig övertygat därom att trängande skäl för det

närvarande påkalla eu riksdagens skrivelse om utredning rörande ändrad

pei sonalbokföring i riket. Den svenska folkbokföringen, som regleras av

kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningarna, fyller i allmänhet

otvivelaktigt, därest dessa förordningar rätt tillämpas, högt ställda krav

på tillförlitlighet och ordning. Emellertid framföras mot folkbokföringens

effektivitet anmärkningar från huvudsakligast två håll. Dels framhåller

pensionsstyrelsen, att med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åvila densamma,

missförhållanden i nu omhandlade fråga förefinnas. Det synes

emellertid utskottet att, därest från pensionsstyrelsens synpunkter, vilka

undandraga,sig eu mera ingående granskning från utskottets sida, allvarligare

brister i folkbokföringen äro tillfinnandes, det lärer ankomma på

detta ämbetsverk att gå i författning därom att ändringsförslag, som tillgodoser

ämbetsverkets krav, underställes Kungl. Maj:ts prövning. Vidare

anmärkes från skatteuppbördshåll, att olägenheter för skatteuppbörden

Andra

kammarens

beslut.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

vållas genom bristande effektivitet i personalbokföringssystemet. Vad ändring

i systemet från denna synpunkt beträffar, synes denna nära sammanhänga

med de frågor, som för närvarande underkastas granskning av 1924

års uppbördssakkunniga. Efter vad utskottet inhämtat, hava även nämnda

sakkunniga upptagit personalbokföringen till undersökning från de synpunkter

de hava att beakta. Det synes därför utskottet lämpligt att avvakta

resultatet av denna utredning, innan en skrivelse i frågan avlåtes

från riksdagens sida. Den utredning, som i motionen ifrågasättes, skulle

slutligen i och för sig draga avsevärda kostnader, och därest en fullständig

omläggning av nu gällande personalbokföringssystem med anledning av

utredningen möjligen skulle komma till stånd, torde denna omläggning i

sin tur åsamka stat och kommuner betydande utgifter. Med hänsyn härtill

och då utskottet på ovan anförda skäl icke finner anledning för det

närvarande föreligga till en skrivelse om utredning i frågan, får utskottet

hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 29 april 1926.

På utskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Närvarande: herrar Österström, Hooth, Julin, Larsén,* Abrahamsson,* I)ahl, G., och

Nilsson, Alexander.

• Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.