Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ordnandet av den högre lantbruksundervisningen.

1926-04-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1926:44, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ordnandet av den högre lantbruksundervisningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

1

Ur 44.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1926 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ordnandet av den

högre lantbruksundervisningen.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion

nr 299, av herr Nilsson i Hörby har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag av sakkunniga

snarast möjligt rörande lämpligaste sättet för ordnande av den högre lantbruksundervisningen.

Beträffande motiveringen för denna framställning får utskottet hänvisa

till motionen.

Vid 1909 års riksdag väcktes i bägge kamrarna motioner, åsyftande utredning

och förslag rörande anordnande av lantbrukshögskoleundervisning vare

sig vid eu fullt fristående läroanstalt eller i samband med en eller flera

närstående undervisningsanstalter. Motionärerna höllo före, att det vore

lämpligast, att en särskild lantbrukshögskola inrättades och förlädes till

Stockholm.

Riksdagen avlät med anledning härav en skrivelse i ämnet den 21 april

1909 (nr 92) och framhöll därvid sakens stora betydelse och fann av närmare

angivna skäl frågan om den högre lantbruksundervisningens ordnande obestridligen

vara aktuell. Detta framginge bland annat även av de framställningar,

som gjorts dels av lantmäteristyrelsen angående anstalter för en

högre lantbruksundervisning för lantmäterielever dels ock av lantbruksstyrelsen

rörande anordnande av en högre avdelning eller fortsättningskurser

vid lantbruksinstituten och vilka framställningar föranlett en då

pågående utredning genom sakkunniga. De sålunda ifrågasatta fortsättningskurserna

syntes emellertid icke kunna uppfylla alla önskningar angående en

högre lantbruksundervisning, som med fog kunde framställas. Utan att

vilja på något sätt uttala sig angående den väg, på vilken frågan borde

lösas, eller göra gällande, att den behövde lösas i hela sin omfattning på en

gång, inskränkte sig riksdagen till att framhålla önskvärdheten av att, då

onekligen flera utvägar syntes möjliga, dessa bleve upptagna till prövning.

Förutom den av lantbruksstyrelsen föreslagna utvidgningen av lantbruksinstituten

och det av motionärerna förordade anordnandet av särskild lantbrukshögskoleundervisning

i Stockholm, eventuellt i samband med andra

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 10 saml. 13 höft. (Nr 44J 1

Historik.

1909 år8

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Inrättande av

fortsättningskurser

vid

lantbruksinstituten.

Kungl. Maj:ts

beslut den 17

februari 1911

angående utredning

om

den högre

lantbruks•

undervisningen.

1911 års

sakkunnigas

betänkande.

högskolor därstädes, ansåge riksdagen en tredje utväg kunna tänkas, nämligen

förläggande av den nya högskoleundervisningen till ett av universiteten

med eller utan samband med närliggande institut.

Den 7 juni 1910 avgav lantbruksstyrelsen förslag beträffande anordnande

vid instituten av fortsättningskurser, vilka syntes böra och kunna snarast

inrättas oberoende av högskolefrågan. För 1911 års riksdag framlade Kungl.

Maj:t förslag angående dylika fortsättningskurser, vilka också kommo till

stånd och sedan dess existerat vid bägge instituten.

Den 17 februari 1911 anmälde dåvarande departementschefen ärendet om

utredning i högskolefrågan. Genom fortsättningskursernas inrättande skulle

enligt hans mening de vägande skäl, som talade för att även i vårt land

tillfälle bereddes till vetenskapligt forskningsarbete på jordbruksområdet,

icke i något hänseende förlora i styrka. Departementschefen hemställde, att

Kungl. Maj:t måtte bemyndiga honom att tillkalla högst fem sakkunniga

personer för att verkställa närmare utredning och uppgöra förslag angående

anordnande i vårt land av tillfälle till vetenskapligt forskningsarbete på

lantbrukets och dess binäringars verksamhetsområden samt en därmed förbunden

lantbruksundervisning högre än den, som då meddelades, och efter

fortsättningskursernas inrättande komme att meddelas vid rikets lantbruksinstitut,

samt framhöll, att vid denna utredning hänsyn borde tagas icke

endast till lämpligaste sättet för denna högre lantbruksundervisnings bedrivande

utan ock till de olika vägar för frågans lösning, som läte tänka sig,

samt de skäl, vilka kunde tala för eller emot anlitandet av den ena eller

den andra av dessa vägar.

De sakkunniga, som på grund härav tillkallades, avgåvo betänkande i

april 1913.

Nämnda sakkunniga funno på angivna skäl alternativet att förvandla

instituten till högskolor, vare sig med eller utan bibehållande jämsides därmed

av deras uppgift att utbilda praktiska lantbrukare, icke böra ifrågakomma.

Fortsättnings- eller konsulentkurserna ansågo de vara en tillfällig

anordning, vilken borde bortfalla, när lantbrukshögskoleundervisning inrättades.

Ej heller funno de ändamålsenligt att söka införliva dylik undervisning

med verksamheten vid centralanstalten för jordbruksförsök. De ansågo

därför nödvändigt, att en ny anstalt inrättades för ändamålet. Härvid

upptogo de till skärskådande möjligheten att till en gemensam institution

sammanföra en lantbrukshögskola med andra i viss mån närstående högskolor.

Skäl både för och emot kunde enligt de sakkunnigas mening anföras

beträffande en sådan anordning, dock hade den i utlandet alltmera

befunnits olämplig. För övrigt syntes dem tiden för frågans lösande i dylik

riktning vara i Sverige redan försutten, enär särskilda högskolor, med vilka

kombination varit möjlig, redan organiserats; att efteråt söka inpassa en

lantbrukshögskola i någon av dessa vore olämpligt. Alltså återstode enligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

3

de sakkunnigas mening valet mellan en fristående högskola i Stockholm

eller en agronomisk fakultet vid något av universiteten. Då de sakkunniga

funnit det uppenbart, att en fristående lantbrukshögskola i Stockholm skulle

med hänsyn till ekonomien ställa sig mycket ogynnsammare än en universitetsfakultet,

och då de dessutom ansåge, att frågan kunde ur principiell synpunkt

få en fullt lika fördelaktig lösning på det senare sättet, hade de ej

funnit nödigt att i betänkandet intaga en detaljerad utredning angående

det förra av dessa alternativ. Däremot hade de, efter att i valet mellan

Uppsala och Lund hava stannat vid att förorda Uppsala, verkställt en ingående

utredning angående organisation, kostnader m. m. för förläggande

dit av en agronomisk fakultet. Med ett beräknat antal av 150 studerande,

däri inräknade dem, som nu besökte konsulentkurserna vid instituten, föreslogo

de inrättande av 7 professurer jämte docenturer och befattningar så''

som biträdande lärare m. m. Den årliga utgiftsstaten beräknades efter då

gällande penningvärde till 128,800 kronor. Kostnader för byggnader och

uppsättning av inventarier m. m. beräknades till 1,369,000 kronor.

Vid betänkandet var fogad reservation av de sakkunnigas ledamot, professorn

M. Weibull, vilken ansett den högsta lantbruksundervisningens förläggande

till Lunds universitet i visst samband med institutet vid Alnarp

vara den väg, vilken bäst ledde till målet.

Betänkandet innefattar vidare förslag angående lantmäteriundervisningens

förläggande till den agronomiska fakulteten i Uppsala. Härför beräknades

en årskostnad av 39,650 kronor och en engångskostnad av 63,000 kronor. I

reservation uttalade de sakkunnigas ledamot direktören C. Rydberg, att

lantmätarnas utbildning syntes fortfarande böra bedrivas institutmässigt vid

undervisningsanstalt i Stockholm.

I de över betänkandet avgivna utlåtandena av olika myndigheter bar behovet

av en högre lantbruksundervisning allmänt vitsordats, men beträffande

det lämpligaste sättet för frågans lösande hava synnerligen växlande uppfattningar

gjort sig gällande.

Lantbruksakademien har funnit betänkandet icke belysa frågan ur alla

de synpunkter, som kunde anses avgörande, och fördenskull avstyrkt detsamma

samt hemställt om ny fullständig utredning angående samtliga de i

1909 års riksdagsskrivelse omnämnda utvägarna. Reservationer hava avgivits

dels av akademiens dåvarande preses dels ock av 11 andra ledamöter.

Den förstnämnde har ansett, att genom de ettåriga fortsättningskurserna

vid instituten behovet av en grundligare utbildning av lärare vid de högre

lantbruksläroverken och av konsulenter vore tillgodosett och att för den

vetenskapliga forskningen vore i vissa avseenden sörjt genom centralanstalten

men att däremot för utbildning av institutlärare och av föreståndare vid

nämnda centralanstalt ävensom för vetenskapliga studier i allmänhet eu

högskola vore av betydelse. Den borde förläggas till Stockholm. De 11

övriga reservanterna anslöto sig till ett av akademiens förvaltningskommitté

Yttranden

över de sakkunnigas

betänkande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

framlagt förslag till uttalande, vari upprättandet av en högskola i Stockholm

mera utförligt tillstyrktes och motiverades.

Styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

har genom ordförandes utslagsröst biträtt den mening, som uttalades i preses,

reservation mot lantbruksakademiens yttrande, under det att två ledamöter

biträtt det av samma akademis förvaltningskommitté föreslagna yttrandet.

Lärarrådet vid institutet i Ultuna har ansett utredningen i betänkandet

ofullständig och avstyrkt de sakkunnigas förslag.

Styrelsen för samma institut har ansett höjande av lantbruksundervisningen

böra ske på det beståendes grund och utan tvära brytningar, vilka

nödvändigtvis skulle tillintetgöra betydande materiella och ideella värden

och medföra menliga följder för de nuvarande instituten. Dessa borde utvecklas

och samarbete anordnas med universiteten samt den mera specialiserade

lantbruksvetenskapliga utbildningen främjas genom resestipendier till

utlandet. Styrelsen har därför avstyrkt de sakkunnigas förslag.

Lärarrådet vid Alnarv har hållit före, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag skulle medföra en försämring av lärår- och konsulentutbildningen

och därmed en tillbakagång av hela vår lägre lantbruksundervisning

och dels icke ställa den lantbruksvetenskapliga forskningen i bättre

läge än den skulle intaga vid en naturlig utveckling vid instituten. Förslaget

avstyrktes därför. Däremot framhölls såsom önskvärt, att en utredning

åstadkom mes angående de förändringar i institutens organisation och

arbetssätt, som möjligen vore behövliga för att instituten skulle på ett tillfredsställande

sätt fylla kraven på vetenskaplig undervisning och forskning.

Reservationer avgåvos av tre lärare, av vilka en tillstyrkte en självständig

högskola, vilken emellertid borde vara förlagd inom Malmöhus län.

Styrelsen för institutet vid Alnarp har framhållit, att i betänkandet saknades

utredning angående möjligheten att utvidga lantbruksinstituten och

ävenså huruvida icke en kombination av studier vid instituten och vid den matematisk-naturvetenskapliga

sektionen av filosofiska fakulteten vid universiteten

i många fall kunde åvägabringas. Särskilt den sista utvägen borde kunna i Sverige

bereda stora fördelar på grund av institutens läge i närheten av universitetsstäderna

och den borde bliva den billigaste för staten. Fn ny utredning

borde ske, huru instituten borde utvidgas för att bliva i stånd att mottaga

— ej nödvändigt i internat — ett större antal elever än hittills och tillika

lämna sin andel vid den högre lantbruksundervisningen i samband med

högre agronomexamina vid universiteten. Intill en sådan utredning åstadkommits,

avstyrktes de sakkunnigas förslag.

Även lantbruksstyrelsen har fäst uppmärksamheten på att de sakkunnigas

betänkande innefattade utredning endast angående ett av de i riksdagens

skrivelse omnämnda alternativen och att även i denna del utredningen vore

så tillvida ofullständig, som den beaktansvärda frågan angående åstadkommande

av samband i en eller annan form mellan en till universiteten för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

5

lagd högre lantbruksundervisning och närliggande lantbruksinstitut icke

upptagits till prövning. En sådan lösning syntes dock skola erbjuda icke

obetydliga fördelar såväl för fakultetsundervisningen som för vederbörande

institut. Enligt styrelsens åsikt borde utbildningen av konsulenter och lantbrukslärare

fortfarande kvarbliva vid instituten, varest de praktiska jordbruksintressena

voro förhärskande och den pedagogiska utbildningen lättare

främjades än vid en högskola. Då skulle för högskolan återstå ett så pass

ringa antal studerande, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke dessas krav

på högre utbildning kunde åtminstone tillsvidare tillgodoses på andra vägar.

På grund härav och med hänsyn därjämte till att det syntes skola vålla

svårighet att genast besätta de föreslagna professurerna vid en högskola med

kompetenta innehavare, och att, om dessa togos från instituten eller försöksanstalterna,

samma svårigheter skulle för dessa institutioner uppstå att fylla

tomrummen, har lantbruksstyrelsen ansett lämpligt att tillsvidare stipendier

inrättades för studier vid utländska högre lantbruksundervisningsanstalter.

Härigenom skulle, när riktlinjerna för den högre lantbruksundervisningens

ordnande i Sverige en gång läge klara och tydliga, lösningen av frågan

underlättas. För närvarande avstyrktes de sakkunnigas förslag och styrelsen

hade därför icke haft skäl ingå på en granskning av förslagets detaljer.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har tillstyrkt de sakkunnigas

förslag om den högre lantbruksundervisningens ävensom lantmäteriundervisningens

förläggande till universitetet i Uppsala och allenast framställt

vissa erinringar beträffande organisationen m. m.

Större akademiska konsistoriet i Lund har biträtt förslaget, att ifrågavarande

undervisning skulle bedrivas vid universitetet, men ansett att den

borde förläggas till Lund i enlighet med professor Weibulls reservation vid

sakkunnigbetänkandet.

Universitetskanslern har ansett goda skäl vara förebragta för förslaget

att den högre lantbruksundervisningen skulle meddelas vid en agronomisk

fakultet och förordat dess förläggande till Uppsala.

Lantmäteristyrelsen har gjort gällande, att lantmäteriundervisningen borde

baseras på inlärande av bestämda kurser och icke huvudsakligen på självstudier,

liksom vid universiteten. En särskild undervisning för lantmätare

voro på grund härav och av andra angivna skäl att förorda. Dock kunde

en kombination med lantbrukshögskola tänkas i form av gemensam yttre

gestaltning men ingen tvångsvis ordnad gemensam undervisning. Förläggning

till Uppsala syntes skola medföra olägenheter från lantmäteriets synpunkt.

Man kunde möjligen i Stockholm förena skogsliögskolan, lantbrukshögskolan

och en högskola för lantmäteri och geodesi till en gemensam institution

med tre fakulteter.

Förevarande fråga har även varit föremål för mycken uppmärksamhet i

lantbruksintresserade kretsar. I fackpressen har den ganska livligt debatterats,

utan att dock meningarna kunna anses hava samlat sig om någon viss linje
-

Särskilda

framställ
ningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Organisationsändringar

vid

lantbruksinstituten.

Lantbruksstyrelsens

yttrande

över

förevarande

motion.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i skrivelse den 15 april 1919

hemställt om verkställande av dylik utredning. Sällskapet har därvid med

erinran om de olika vägar, som syntes erbjuda sig för frågans lösning,

yttrat, att vid utredningen borde i lika hög grad beaktas utbildningen av

praktiskt dugliga yrkesmän för det större jordbrukets behov som utbildningen

av teoretiskt skolade och kunniga forskare, undervisare och ämbetsmän,

vadan utredningen borde utmynna i ett förslag, som avsåge att meddela

bästa möjliga undervisning för båda dessa utbildningssyften. Ävenså

syntes utredningen böra omfatta utbildningen av lantbruksingenjörer och

lantmätare samt den högre undervisningen i trädgårdsskötsel för att få utrönt,

huruvida och i vilken mån dessa utbildningsgrenar kunna förenas

med den högre lantbruksundervisningen.

Hushållningssällskapens ombud hava likaledes genom skrivelse den 30

september 1924 gjort framställning om förnyad allsidig utredning i ämnet.

Sedan Kungl. Maj:t den 24 maj 1918 på framställningar av de bägge

nuvarande lantbruksinstitutens styrelser bemyndigat dessa att utse ombud

för överläggning angående en allsidig revision av institutens stadgar, ha institutens

styrelser i skrivelser den 23 maj, respektive 30 september 1919 framlagt

förslag till vissa organisationsändringar vid instituten, bland annat

innebärande anställandet av ökade lärarkrafter. De teoretiska inträdesfordringarna

till agronomkursen borde höjas och närmare motsvara studentexamenskompetens.

De praktiska förkunskaperna borde noggrannare kontrolleras.

Beträffande konsulentkursen hava även vissa ändringar föreslagits,

varjämte med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal elever, som hittills

genomgått denna kurs, framhållits, att för vissa befattningar i lantbrukets

tjänst borde krävas att hava genomgått denna kurs, så att detta verkligen

skulle för eleverna innebära en påtaglig förmån. Nämnda omorganisationsförslag

hava sedermera överlämnats till lantbruksstyrelsen för yttrande.

Utskottet har i vederbörlig ordning infordrat lantbruksstyrelsens yttrande

över förevarande motion. Styrelsen har anfört i huvudsak följande:

»Frågan angående ordnandet av den högre lantbruksundervisningen har

under de senare decennierna stått på dagordningen och varit föremål för

åtskillig uppmärksamhet, som bland annat tagit sig uttryck i tillsättandet

av en kommitté, som år 1913 efter slutförandet av sitt uppdrag i avgivet

betänkande föreslog frågans lösning genom upprättande av en agronomisk

fakultet vid universitetet i Uppsala.

Det sålunda framförda förslaget möttes icke med sådant allmänt gillande,

att dess omedelbara förverkligande kunde ifrågasättas. Dels förutsatte det

betydande ekonomiska uppoffringar från det allmännas sida och dels syntes

grunden för detsamma i så måtto något osäker, som någon fast beräkning

angående det stadigvarande behovet av högskolemässigt utbildade agronomiska

krafter icke förelåg. När så världskrigets verkningar gjorde sig gällande

även i vårt land, var det helt naturligt, att den slutgiltiga lösningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

7

av förevarande fråga blev ställd på framtiden. Under den tid som förflutit

efter världskrigets avslutande, torde på grund av de statsfinansiella

svårigheterna ringa utsikt hava förefunnits att med framgång framföra

krav på de ekonomiska uppoffringar, som alltid måste vara förbundna med

en tidsenlig omorganisation av ifrågavarande undervisning.

Genom de av styrelsen för lantbruksinstitutet vid Ultuna samt av styrelsen

för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp år 191!) framställda^ förslag

till nya stadgar för instituten ävensom till vissa organisatoriska detaljförändringar

aktualiserades åter frågan om den högre lantbruksundervisningens

ordnande, åtminstone för lantbruksinstitutens vidkommande. Det

syntes emellertid önskvärt, för att icke säga nödvändigt, att söka klargöra

lantbruksinstitutens uppgift och eventuella inordnande i den högre lantbruksundervisningen,

innan nämnda förslag till nya stadgar för instituten slutgiltigt

prövades.

Av detta skäl och med hänsyn jämväl till Kungl. Maj:ts ställningstagande

mot anlitande — annat än i undantagsfall — av kommittéer eller särskilda

sakkunniga för verkställande av utredning i förekommande frågor, bär

lantbruksstyrelsen sökt att med egna krafter åstadkomma erforderlig utredning

i denna fråga, såvitt den anginge lantbruksinstituten, ett arbete, som

tog sin början år 1923. Vissa, delvis ganska omfattande förarbeten äro

också utförda. Måhända bör här också erinras därom, att Kungl. Maj:t

såsom ett led i detta utredningsarbete berett lantbruksstyrelsens chef och

byråchefen för styrelsens lantbruksbyrå tillfälle att under — låt vara

kortvariga — besök på respektive platser studera den högre lantbruksundervisningens

organisation och nuvarande ställning i såväl Danmark

som Norge.

På grund av den stora arbetsbörda - till mycket stor del av natur att

icke tåla uppskov — som påvilat lantbruksstyrelsen, har det emellertid icke

varit möjligt att med anlitande uteslutande av styrelsens egna arbetskrafter

slutföra den påbörjade utredningen. Det var meningen att söka forcera

arbetet under sistlidna sommar, eventuellt efter inhämtat bemyndigande att

inom styrelsen tillkalla särskilda sakkunniga. På grund av förhållanden,

varöver styrelsen icke kunnat råda, har det emellertid hittills icke varit

möjligt att genomföra denna avsikt.

Frågan om den högre lantbruksundervisningens ordnande tränger emellertid

till sin lösning. Även om det knappast med fog torde kunna sägas,

att ifrågavarande undervisning sådan den för närvarande bedrives vid våra

lantbruksinstitut, är på väg att »försempas», lärer det dock icke kunna

bestridas, att den är i hög grad i behov av en omorganisation. Det lärer

icke heller kunna förnekas, att den högre lantbruksundervisningen i

vårt land i åtskilliga delar står efter motsvarande undervisning i grannländerna.

Olika förslag ifråga om sättet för en omorganisation av den högre lantbruksundervisningen

hava under årens lopp framkommit. Även om vissa

av dessa av olika skäl — i första rummet kanske ekonomiska — utan vidare

kunna lämnas ur räkningen, återstå dock åtskilliga, vilka lära böra underkastas

en mera ingående prövning. Uteslutet är givetvis icke heller, att

den slutliga lösning av förevarande fråga, som kan befinnas möjlig och

lämplig, ligger vid sidan av redan framförda förslag. Fn utredning i ämnet

synes alltså av förhållandena i hög grad påkallad och har detta behov även

av lantbruksstyrelsen uppmärksammats. Ett sådant utredningsarbete synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet.

kunna företagas under flera olika former, beträffande vilka lantbruks styrelsen

icke finner anledning att här närmare uttala sig.

Av större vikt synes vara, att för utredningen redan från början lämnas

vissa riktlinjer. Med avseende härå tillåter lantbruksstyrelsen sig att framhålla

följande.

Utredningen bör till en början inriktas på ett konstaterande av, huru

stort det normala behovet kan antagas vara av personer med högre agronomisk

utbildning av mer eller mindre fördjupad vetenskaplig karaktär.

Därest utredningen i denna del möjligen giver vid handen, att behovet av

och anslutningen till en agronomisk högskolebildning av verkligt vetenskaplig

läggning icke äro eller anses bliva tillräckligt stora för att motivera en

högskola av denna typ, synes böra utredas, huru för det jämförelsevis

ringa antal studerande, som kunna antagas önska åtnjuta verklig vetenskaplig

utbildning i vissa discipliner, må kunna beredas tillfälle till en

bekväm och naturlig övergång från den högre lantbruksundervisningsanstalt,

som kan komma att inrättas, till universitetet eller annan högskola,

där undervisning meddelas uti ifrågavarande disciplin.

Utredningen synes vidare böra avse ett noggrant klarläggande av frågan,

huruvida och i vad mån redan befintliga institutioner och byggnader kunna

tagas i anspråk för ändamålet. Skulle denna del av utredningen giva vid

handen, att nuvarande lantbruksinstitut — ettdera eller båda — icke synas

böra komma i fråga såsom underlag för den blivande högre agronomiska

undervisningen, synes jämväl böra utredas, vilken uppgift efter omorganisationen

skall anses tillkomma vederbörande institut, ävensom den förändring

i dess organisation, som i så fall lärer bliva påkallad.»

En slutlig lösning av den sedan årtionden aktuella frågan om ordnandet

av den högre lantbruksundervisningen måste otvivelaktigt anses vara i

hög grad påkallad. Sedan länge är vårt land på detta område i ett sämre

läge än grannländerna. Följderna av denna efterhlivenhet framträda

med åren alltmera, bland annat genom växande svårigheter att besätta

lärarplatserna vid lantbruksinstituten och andra befattningar, för

vilkas bestridande på tillfredsställande sätt mera vetenskapliga kvalifikationer

äro behövliga. Om alltså behovet av en förbättrad dylik undervisning

är allmänt insett och erkänt, gå meningarna starkt i sär, såväl beträffande

omfattningen av detta behov som i fråga om det sätt, på vilket

det bör tillgodoses. Såsom från liera håll framhållits är den i ämnet

hittills verkställda utredningen — vilken för övrigt numera måste anses

vara tämligen föråldrad — i dessa avseenden på åtskilliga viktiga

punkter ofullständig.

Sålunda torde den grundläggande frågan om den ifrågasatta verksamhetens

uppgifter icke vara tillräckligt noggrant klarlagd. I detta avseende

synes vara av stor betydelse att få fastslaget, vilka kompetensfordringar

man anser böra ställas på lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,

jordbrukskonsulenter m. fl. liknande tjänstemän. Därest högskoleutbildning

anses erforderlig för dessa tjänstemän, skulle högskoleundervisningen

komma att begagnas av ett relativt stort antal studerande,

under det att i annat fall sagda antal sannolikt bleve mera begränsat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44. 9

Likaledes torde frågan, huruvida högskoleundervisning kunde beredas

yrkesmän vid det praktiska jordbruket, vara förtjänt av beaktande.

Vad angår sättet för anordnande av högskoleundervisningen så synes

detta kunna bliva i hög grad beroende av vilket resultat man kommer

till beträffande behovets omfattning. Även om undervisning skulle böra

beräknas för ett så stort antal studerande, som lantbrukshögskolesakkunniga

på sin tid antagit, synes man vid den verkställda utredningen icke hava

tillräckligt beaktat och undersökt de olika möjligheter, som härutinnan

erbjuda sig. På sätt lantbruksstyrelsen framhållit synes det icke heller

vara uteslutet, att den lösning av förevarande fråga, som kan befinnas

lämplig och möjlig, ligger vid sidan av redan framförda förslag.

Det torde därför vara nödvändigt, att en förnyad allsidig utredning — som

lämnar möjlighet till fullständig jämförelse mellan de olika tänkbara utvägarna

icke minst med hänsyn till deras ekonomiska konsekvenser och

praktiska genomförbarhet — kommer att äga rum. I detta sammanhang

torde även böra framhållas vikten av en noggrann undersökning av

den synnerligen komplicerade frågan om sättet för övergången från nuvarande

förhållanden till en lantbruksundervisning av ifrågavarande art.

I detta avseende torde böra uppmärksammas vad lantbruksstyrelsen anfört

rörande betydelsen av studiestipendier för utbildningen av högre kvalificerade

lärarkrafter.

Tydligt är, att hur än frågan om högskoleundervisningen löses, den icke

kan undgå att utöva inverkan på lantbruksinstitutens organisation. Förut

omförmälda ärende angående ändringar i institutens stadgar m. m., vilket

även i och för sig tränger till lösning, torde därför böra beaktas vid

utredningen.

På sålunda anförda skäl har utskottet ansett sig böra i huvudsak tillstyrka

motionen och hemställer alltså,

att riksdagen i anledning av förevarande motion II: 299

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om allsidig

utredning samt förslag snarast möjligt rörande lämp~

ligaste sättet för ordnande av den högre lantbruks*

undervisningen.

Stockholm den 16 april 1926.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Bihang till riksdaaens protokoll 1926. 10 samt. 13 höft. (Nr U.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvax''it:

från första kammaren; herrar Nilsson i Kabbarp, Sederholm, Ingeström och Andersson

i Arbrå samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Tanga, Olsson i Broberg, Pettersson i Bjälbo,

Carlström, Uddenberg i Karlskoga, Vahlstedt och Månsson i Erlandsro.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:182 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående ordnandet av den högre lantbruksundervisningen. a1 i texten