Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte. Till konstitutionsutskottets handläggning hava bada kamrarna hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 33, vari Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga följande Förslag till Lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863

1926-02-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1926:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte. Till konstitutionsutskottets handläggning hava bada kamrarna hänvisat en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 33, vari Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga följande Förslag till Lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1926 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i

förordningen den 16 november 1863 angående allmänt

kyrkomöte.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava bada kamrarna hänvisat en

av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 33, vari Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61

s. 3) angående allmänt kyrkomöte.

Härigenom förordnas, att § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående

allmänt kyrkomöte skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 10.

De från Konungen hänskjutna mål böra företrädesvis till behandling förekomma.

Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,

kyrkohandbok eller katekes, bör, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet

höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling

företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller genom

personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger mötet

självt bestämma.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 saml. 2 höft. (Nr 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottets

yttrande.

Beträffande motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till det propositionen

bilagda utdraget av protokollet över justitiedepartementsärenden den 7 januari

1926.

Enligt nu gällande lydelse av andra stycket i § 10 kyrkomötesförordningen

skola, då »fråga är om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,

kyrkohandbok eller katekes» (de s. k. kyrkliga böckerna) betänkande häröver

avgivas av kyrkomötets prästerliga ledamöter, den s. k. prästerliga avdelningen.

I övrigt äger mötet självt bestämma sättet för den förberedande handläggningen

av dessa liksom andra ärenden.

Det föreliggande förslaget innefattar endast den ändringen i omförmälda bestämmelser,

att stadgandet om avgivande av utlåtande angående ifrågavarande

ärenden från den prästerliga avdelningens sida skulle göras fakultativt i stället

för obligatoriskt. Det skulle alltså ankomma på den prästerliga avdelningen

själv att bestämma, huruvida densamma i särskilda fall skulle begagna sin

rätt att — vare sig samfällt eller genom särskilt utsedda medlemmar — avgiva

utlåtande i dylika ärenden eller ej. I övrigt skulle det liksom för närvarande

stå kyrkomötet fritt att genom sin arbetsordning meddela ytterligare bestämmelser

rörande den förberedande behandlingen jämväl av ärenden av detta

slag.

Mot detta förslag, som framkommit på initiativ av 1925 års kyrkomöte, har

utskottet intet att erinra och får alltså hemställa,

att förevarande kungl. proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 februari 1926.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg, Strömberg*, David Bergström, Thulin*,

Adolf Dahl, Reuterskiöld, August Ljunggren, G. W. Hansson, N. J. F. Almkvist,

N. J. M. Svensson, Sävström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström, Borg*, Hallen,

Björkman i Norrköping,* Forssell, Fast och Svensson i Grönvik.

* Ej närvarande vid utlitandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

3

Reservationer:

1) av herr Engberg, som med instämmande av herr Sävström anfört:

Då det föreliggande förslaget innebär, att den prästerliga avdelningen i det

fall, som i kyrkomötesförordningens § 10, andra stycket, sägs, efter eget beprövande

kan delegera sin befogenhet till ett utskott och därigenom på ett viktigt

område kyrkomötets prästerliga avdelning får en väsentligt ändrad ställning

och ett för mötets organisation konstitutivt drag omvandlas, har jag ansett, att

den föreslagna reformen har ett organiskt och principiellt sammanhang med det

av departementschefen i utsikt ställda förslaget till nyreglering av kyrkomötets

befogenheter över huvud och följaktligen bör övervägas i samband med detta.

Jag har därför inom utskottet yrkat,

att förevarande kungliga proposition måtte av riksdagen avslås.

2) av herrar David Bergström och Bäckström, vilka yttrat:

Då av handlingarna i ärendet framgår, att ett bifall till den föreslagna ändringen

i § 10 av förordningen angående allmänt kyrkomöte kan medföra vittgående

konsekvenser, ledande till avsteg från den likställighet mellan lekmannaelementet

och det prästerliga elementet, vilken hittills varit i princip erkänd

och vid fragornas slutliga behandling och avgörande tillämpad inom kyrkomötet,

hava vi ansett oss höra yrka avslag pa Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

3) av herr Ileuterskiöld, som inom utskottet yrkat avstyrkande av Kungl.

Maj :ts proposition och ansett utskottets yttrande böra erhålla följande lydelse:

Enligt (= utskottet) —--— liksom andra ärenden.

Det föreliggande förslagets innebörd och räckvidd är vida större än vid ett

första påseende kan tyckas. Såsom av kyrkolagsutskottets av kyrkomötet bifallna

betänkande nr 37 vid 1925 ars kyrkomöte framgår, har kyrkomötet redan,

under förutsättning att berörda förslag blir lag, beslutit, att även vissa paragrafer

i kyrkomötets arbetsordning skola erhålla viss angiven ändrad lydelse,

varigenom tillskapas ett s. k. beredningsutskott av 6 prästmän och 5 lekmän

under det eljest alla utskott bestå av lika antal präster och lekmän — av

vilka en prästman skall vara ärkebiskopen såsom självskriven ordförande. Beredningsutskottet

skall ersätta den prästerliga avdelningen men kan inte. så

länge kyrkomötesförordningen gäller i sin n. v. form, införas utan att föranleda

att de ärenden, som prästerliga avdelningen lagenligt skall behandla,

städse bliva dubbelbehandlade. Redan nu är en sådan dubbelbehandling möjlig

genom vanligt kyrkomötesutskott vid sidan av prästerliga avdelningen, men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

praktiska skäl hindra självklart, att detta förhållande kan bliva regel. Meningen

med lagändringen är därför att fullständigt omkasta nuvarande ordning,

så att enbart utskottsbehandling blir regel och dubbelbehandling genom

prästerliga avdelningen vid sidan därav undantag. Lika visst som hittills utskottsbehandling

i dylika fall aldrig förekommit, även om avdelningen tillsatt

beredningsdelegationer —- alldeles som utskott kunna göra och stundom

givit dessa en blandad karaktär; lika visst synes vara, att, om lagändringen

genomföres, den prästerliga avdelningens fortsatta tillvaro blir en ren papperstillvaro

och dess verksamhet, ehuru av lagen fortfarande ansedd som lämplig,

genom kyrkomötets egna åtgärder praktiskt taget fullständigt avskaffad, då

det knappast är antagligt, att ett av prästman väckt förslag om dubbelbehandling

någonsin skulle vinna prästerlig majoritet. Mot kyrkolagsutskottets

betänkande hade avgivits en reservation av herr Ekström, som anfört: »Mot

förslaget, att frågorna om de s. k. kyrkliga böckerna skulle såsom regel undandragas

de prästerliga ledamöternas allmänna beredning och i stället överlämnas

åt ett utskott av fem präster och fem lekmän under ärkebiskopen såsom självskriven

ordförande, anmäler jag min reservation, enär sålunda

1 ro. en maktförskjutning skulle till den självskrivne ordförandens förmån

äga rum på ett sätt, som varit för kyrkomötesförordningen främmande:

2:o. att från dessa frågors förberedande behandling skulle uteslutas 25 av

de prästerliga ledamöterna såsom däri deltagande och 25 lekmannaledamöter

såsom enligt praxis ägande tillträde till prästerliga ledamöternas förhandlingar

såsom åhörare av dessa.

Detta uteslutande skulle enligt praxis vid utskottens sammansättning sannolikt

drabba isynnerhet de yngre ledamöterna, vilka med hittills gällande beredningssätt

haft utmärkta tillfällen att före dessa ärendens behandling i plenum

göra sig redan vid de prästerliga ledamöternas behandling av desamma

därmed förtrogna.

Do hittillsvarande stadganden medgiva såväl nu ifrågavarande ärendens särskilda

förberedande behandling genom nämnder bestående jämväl av adjungerade

lekmän, innan ärendena behandlas i prästerliga avdelningen, synes den av

utskottet tillstyrkta ändringen av kyrkomötesförordningen snarare vara ägnad

att försvaga än att stärka grundligheten i kyrkomötets behandling av ärendena

rörande de s. k. kyrkliga böckerna.»

Bortsett från det betänkliga i att riksdagen genom bifall till lagändringen

skulle göra sig medskyldig till att kyrkomötets självskrivne ordförande omedelbart

blir även ordförande i ett av de viktigaste utskotten, vilket är något

i sak helt annat än att, såsom nu, vara även prästerliga avdelningens ordförande,

i det att han som ordförande i ett blandat beredningsutskott har vida

större både möjlighet och skyldighet att söka jämka meningarna och framdriva

förslag till beslut; bortsett även från det betänkliga i att riksdagen genom

bifall till lagändringen skulle göra sig medskyldig till att kyrkomötesförordningens

egen princip om lika antal lekmän och prästmän vid alla gemensamma

förhandlingar brytes; måste det, efter utskottets tanke, anses ytterst

betänkligt att på detta sätt praktiskt avskaffa den prästerliga avdelningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £.

5

Det kan icke undgås, att denna principiella reform, ty en sådan är den, ehuru i

skyddande förklädnad, föregriper frågan om kyrkomötets ställning och uppgifter.

Enligt gällande rätt är kyrkomötet, utom i rena lagfrågor och privilegiifrågor,

allenast en rådslående och överläggande församling, och därvid är

det helt naturligt att, beträffande de kyrkliga böckerna, mötets så att säga

tekniskt sakkunniga hälft först och alltid bereder ärendet. Vad det här gäller

är att få ett så fullödigt uttryck som möjligt av prästernas sammanarbetade

mening, som först genom sin allmänlighet får värde och rättslig betydelse, såsom

bl. a. stadgandet om 2/3 majoritet vid dessa frågors avgörande i mötet direkt

och indirekt visar. Utskottet anser därför, att kyrkomötet, vars legala möjligheter

att självt ordna sitt eget arbete, även vid avslag å föreliggande förslag

kvarstår, icke för närvarande bör till sin organisation såsom kyrkomöte så

principiellt omdanas, som förslaget medför, och detta så mycket mindre som

kyrkomötet självt tydligen, ehuru felaktigt, icke velat betrakta frågan såsom

annat eller mera än en fråga om bästa sättet att bereda ärendena.

Utskottet hemställer sålunda,

att förevarande kungl. proposition måtte av riksdagen avslås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:18 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående al a1 i texten