Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22

1926-03-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1926:22, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

1

tfr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1926 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om åstadkommande vid val till riksdagens

andra kammare av en mera rättvis fördelning av mandaten

mellan de olika partierna.

Till konstitutionsutskottet hava hänvisats de likalydande motionerna i första

kammaren nr 227 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och i andra kammaren nr

352 av herr Hamilton m. fl., i vilka motioner hemställes,

»att riksdagen ville besluta att i skrivelse anhålla det Ivungl. Maj :t måtte

låta verkställa erforderlig utredning i syfte att vid val till riksdagens andra

kammare tillförsäkra de olika partierna mandat i förhållandet till deras sammanlagda

rösttal, samt för riksdagen framlägga de förslag till ändringar i

Riksdagsordningen och i Lag om val till riksdagen, vilka för detta ändamål

må finnas påkallade.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Syftet med förevarande motion är att nå en mera exakt proportionalitet i de

vid valet uppträdande partiernas representation i riksdagens andra kammare.

Detta syfte skulle vinnas genom ett utjämningsförfarande av den innebörden,

att sedan partisiffrorna för hela riket uträknats, en slutjustering av

det totala resultatet vidtoges. I motionerna hava härvid två alternativ till utjämningsförfarande

berörts. Enligt det ena, systemet med tilläggsmandat,

skulle, jämsides med val av ledamöter i andra kammaren valkretsvis, tillika

utses ett mindre antal ledamöter på grundval av de sammanlagda rösttalen

i hela riket för vart och ett av de partier, vilka under egen partibeteckning

uppträtt vid valet och därvid ernått viss styrka. Enligt det andra skulle,

sedan valen förrättats valkretsvis i vanlig ordning, partiernas röstsiffror för

hela riket beräknas och med ledning härav en justering av de i valkretsarna

vunna resultaten vidtagas till förmån för det eller de partier, som erhållit

ett mindre antal platser än det av det totala rösttalet betingade.

Hithörande spörsmål ha som bekant, redan tidigare varit föremål för övervägande.

I den skrivelse (nr 226) vari 1918 års lagtima riksdag anhöll om

utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas till undvikande av med

det proportionella valsättet förevarande olägenheter, framhölls behovet av ändringar

i valsättet i sådan riktning, att större proportionell rättvisa ernåddes,

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 saml. 16 höft. (Nr 22.)

Uttskottets

yttrande.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

och det uttalades härvid, att frågan om införande av ett utjämningsferfarande,

vare sig med tilläggsmandat eller på annat sätt, i detta sammanhang borde

undersökas. I överensstämmelse med denna framställning hava sedermera de

för verkställande av den begärda utredningen tillsatta s. k. proportionsvalssakkunniga

i sitt betänkande II, avgivet den 18 april 1921, diskuterat här berörda

frågor.

Proportionsvalssakkunniga betona i sin framställning, att införandet av ett

utjämningsferfarande av antytt slag förutsatte grundlagsändring och därför

folie utanför de regler, som enligt de för de sakkunnigas arbete givna direktiven

utgjorde huvudföremålet för utredningen. De sakkunniga ansågo sig emellertid

ur principiell synpunkt böra upptaga frågan till övervägande och framställde

härvid ur personprincipens synpunkt åtskilliga anmärkningar mot det

ifrågasatta förfarandet.

Sålunda framhöllo härvid de sakkunniga, att införandet av ett system med

tilläggsmandat eller annat utjämningsferfarande i de former, som då förelågo

till bedömande — och som i huvudsak äro desamma som de nu ifrågasatta —

''•■kulle innebära ett understrykande av partimomentet vid de parlamentariska

valen. De omhandlade instituten förutsatte eu absolut enhetlighet i partibeteckningar,

eu uniformering av partiväsendet över hela riket; även om en

dylik uniformering faktiskt vore i det närmaste genomförd, skulle den härigenom

för framtiden fastlåsas. »Såväl härigenom som genom att hela anordningen

framträder såsom det dominerande huvuddraget i valsystemet, vore

det med den suggererande verkan valorganisationen utövar på folkets politiska

föreställningssätt, fara värt, att partiet och icke personen skulle i allt högre

grad komma att inför detta framstå såsom det i valakten huvudsakliga och

mest värdefulla.» Det kunde, yttrade de sakkunniga vidare, ifrågasättas,

huruvida den matematiskt exakta partiproportionella representationen vore av

den oomtvistliga vikt att den först och sist måste utan alla andra hänsyn tillgodoses.

»Det är ju egentligen de smärre partierna det gäller. Fråga kan

vara, om deras rätt till absolut exakt representation i hela riket är så under

alla förhållanden betvingande, som den framställes. Godtager man den proportionella

grundmaximen som en dogm, inför vilken alla andra politiska lärosatser

förblekna till betydelselöshet, så är rätten ifråga tydligen uppenbar.

Men den blir det icke, ifall man ställer sig på den ståndpunkten, att den proportionella

exaktheten icke får genomföras längre, än att den icke gör en skadlig

åverkan på andra det politiska livets värden. Kan man finna något sätt

att utan dylikt våldförande sörja för en exakt partirepresentation, så vore det

ju bra. Framtidens teknik kan måhända frambringa en kombination, i vilken

även ett tilläggssystem kan finna plats såsom ett ändamålsenligt moment. Men

ännu har man icke funnit på någon sådan, och tills det sker, torde man få

nöja sig med de approximationer, som vi ha eller som vi med valkretsförstoringen

få. De smärre partierna fa inrikta sig pa att söka förstärka sina

lokala rotfästen för att på den vägen öka sitt representantantal. Man kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

3

ställa sig tvivlande gentemot det berättigade däri, att ett parti, som, utan

någon som helst lokal resonans, genom sammanräknandet av spridda små röstsiffror

från alla landsändar nådde fram till nödig representationssiffra, kunde

utan vidare sägas hava en ''rätt’ till representation.»

De skäl, som av de sakkunniga anförts mot en anordning av sådant slag,

som i förevarande motioner förordnas, äro enligt utskottets mening vägande.

Utskottet vill därjämte framhålla, att de olika möjligheter i avseende på utformningen

av ett utjämningsförfarande, som i de föreliggande motionerna

beröras, även ur andra synpunkter synas innebära betydande vanskligheter.

Särskilt är detta fallet med en sådan anordning, enligt vilken valen skulle

förrättas valkretsvis i vanlig ordning, men därefter med hänsyn till partiernas

sammanlagda röstetal i hela riket en justering av resultaten vidtagas;

ett dylikt system skulle tydligen leda till den föga tilltalande konskevensen, att

ett mandat, som vid valet tillfallit ett visst parti i en valkrets, sedermera skulle

kunna överföras till ett annat parti i en annan valkrets. Liknande, ehuru icke

fullt så betydande praktiska olägenheter skulle tydligen vara förenade jämväl

med ett utjämningsförfarande med tilläggsmandat. Särskilt i vårt vidsträckta

land med dess skiftande lokala förhållanden och intressen synes det knappast

lämpligt, att inom en viss valkrets avgivna röster skulle kunna tillgodoräknas

en kandidat, som icke uppställts inom valkretsen.

Slutligen bör, då förevarande motioner syfta till åstadkommande av mera

fullständig proportionalitet vid fördelningen av partiernas mandat vid val till

andra kammaren, erinras om att under de senaste åren reformer genomförts,

som i sin mån äro ägnade att verka i denna riktning. Detta är särskilt fallet

dels med den utvidgning av valkretsarna, som år 1921 vidtogs och som väsentligen

betingades av hänsyn till den proportionella rättvisans krav, dels med de

bestämmelser om underparti- och fraktionsbeteckning, som år 1924 beslutades.

På anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1926.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Eng}) er g, Strömberg, David Bergström, Adolf Dahl,

Reuterskiöld, August Ljunggren,*) G. W. Hansson, Stendahl,*) N. J. F. Almkvist,*) N. S.

Norling,*) Sävström, Magnusson i Tumhult,*) Vennerström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström,

Borg,*) K. A. Westman,*) Pehrsson i Göteborg*) och IIallén.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

Reservationer:

1) av herrar Da/vid Bergström, August Ljunggren, N. J. F. Almkvist och. Bäckström,

vilka ansett utskottets yttrande och hemställan böra hava följande lydelse:

Det är uppenbart att med det nuvarande proportionella valsystemet fullständig

proportionell rättvisa ingalunda ernås. Den utvidgning av valkretsarna,

som år 1921 vidtogs och den rätt till användande av underparti- och

fraktionsbeteckning, som vid 1924 års riksdag beslutades, hava i det hänseendet

— i varje fall hittills —- icke medfört någon verkan.

Om man med användande av den officiella valstatistiken jämför resultaten

av 1921 och 1924 års val till andra kammaren, finner man att i förra fallet

kommo de två större partierna till godo 13 och i senare fallet 14 platser, vilka,

därest fullständig proportionalitet vunnit tillämpning, skolat fördelas på de

övriga partierna.

Dessa faktiska förhållanden synas utskottet utgöra talande och fullviktiga

skäl för det av motionärerna framförda kravet på verkställande av erforderlig

utredning, i syfte att vid val till riksdagens andra kammare tillförsäkra de

olika partierna mandat i förhållande till deras sammanlagda rösttal, shmt framläggande

för riksdagen av de förslag till ändringar i riksdagsordningen och

i lag om val till riksdagen, vilka för detta ändamål må finnas påkalla.''".

Den undersökning av frågan om införande av ett utjämningsferfarande på

detta område, som redan 1918 års riksdag i skrivelse nr 226 till Kungl. Maj :t

begärt, har aldrig blivit genomförd. De s. k. proportionsvalssakkunniga, till

vilka denna skrivelse på sin tid hänvisades, hlevo genom de i statsrådsprotokollet

av den 21 november 1919 för deras arbete givna direktiv anmodade att

såsom huvudföremål för sin utredning behandla sådana nya regler, som kunde

»komma till användning vid först infallande val enligt de sist antagna, vilande

författningsbestämmelserna». Åt uppgifter av detta slag ägnades också de

sakkunniges huvudsakliga arbete, vilket tydligt framgår av deras avgivna betänkande.

Vad som, i detta digra betänkande, av de sakkunniga på sammanlagt

7 y2 sidor yttras om användning av tilläggsmandat eller annat utjämningsförfarande

för åstadkommande av en fullt rättvis mandatfördelning de politiska

partierna emellan, varken är eller gör anspråk på att vara den grundliga

utredning av denna fråga riksdagen avsett att erhålla.

Vid sådant förhållande föreligger yttermera skäl att i enlighet med motionärernas

framställning påfordra, att en dylik utredning i ämnet måtte med

snaraste komma till stånd.

Påtagligt är en ingående utredning härvidlag av nöden, innan statsmakterna

kunna vara färdiga att gå till ett slutligt ståndpunktstagande och avgörande

beträffande denna angelägenhet. Önskligt vore emellertid att utredningsarbetet

måtte så bedrivas, att dess resultat och därpå grundade förslag må

kunna föreläggas riksdagen under innevarande fyraårsperiod.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22.

5

Under hänvisning till de i motionerna åberopade motiv och vad här ovan

anförts, hemställer utskottet sålunda,

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, det Kungl. Maj :t måtte låta verkställa erforderlig utredning

i syfte att vid val till riksdagens andra kammare

tillförsäkra de olika partierna mandat i förhållande till deras

sammanlagda rösttal, samt för riksdagen framlägga de förslag

till ändringar i Riksdagsordningen och i Lag om val

till riksdagen, vilka för detta ändamål finnas påkallade.

2) av herr Reuterskiöld, som, beträffande motiveringen, ansett de båda sista

styckena i utskottets utlåtande böra ersättas av följande:

De skäl, som av de sakkunniga anförts mot en anordning av sådant slag,

som i förevarande motioner förordas, äro enligt utskottets mening vägande,

men sträcka sig längre än de sakkunniga förmenat, då efter utskottets tanke

samma skäl kunna anföras beträffande alla partiers representation, oavsett om

partierna äro små eller stora. Bn »matematiskt exakt partiproportionell representation»

är i själva verket aldrig av den »oomtvistliga vikt», att alla andra

hänsyn måste stå tillbaka för ett önskemål härom. Proportionalismens syfte

är ytterst och i grunden icke eu exakt partirepresentation, utan en exakt representation

av alla olika väsentliga intressen i samhället; proportionalismen kan

härvid endast ge en approximativ s. k. rättvisa — målet måste vara den lika

representationen för alla lika väsentliga intressen, men vägen till detta mål

går genom partiernas successiva förvandling till större grupper, och det är

denna utveckling, som, om den främjas, också medför all nödig utjämning.

Ehuru utskottet sålunda till fullo erkänner det principiellt berättigade i

motionärernas förslag om utredning rörande utjämning mellan partierna, och

ehuru utskottet likaledes fullt erkänner, att de vägar motionärerna anvisat

allenast äro exemplifikationer, i följd varav en utredning skulle kunna visa på

andra, måhända mera framkomliga vägar, har utskottet dock icke ansett tiden

vara inne för igångsättandet av en dylik utredning. Utskottet finner nämligen,

att den omvandlingsprocess, som efter utskottets tanke för närvarande

pågår med avseende å de nu befintliga partierna, bör hinna längre än hittills

varit fallet, innan man klart kan se, efter vilka linjer en utjämning lämpligen

bör sökas. Härtill kommer, att under de senaste åren reformer genomförts,

som i sin mån äro ägnade att verka i utjämnande riktning från redan

förhandenvarande utgångspunkter. Detta är särskilt fallet dels med — ---

beslutades.

På anförda skäl etc.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.