Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av verklig

1926-02-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1926:4, Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av verklig

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4-

Utskottets

yttrande.

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1926 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

införande av verklig (decisiv) folkomröstning.

I en i första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

nr 37, har herr Lindhagen hemställt, »att riksdagen ville hos regeringen begära

ett snart övervägande av införande i någon form av verklig (decisiv)

folkomröstning i vårt land samt framläggande för riksdagen av det förslag om

tillägg till grundlagarna, vartill förhållandena kunna föranleda».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I sin skrivelse nr 343 anhöll 1920 års riksdag hos Kungl. Maj:t om en allsidig

utredning rörande folkomröstningsinstitutets verkningar i främmande

länder och huruvida, i vilken utsträckning samt under vilka former och betingelser

institutet måtte kunna införas i vår författning. Med anledning härav

tillsatte Kungl. Maj:t samma år en kommitté med uppdrag att verkställa det

begärda utredningsarbetet. Denna kommitté avgav den 8 februari 1921

betänkande med förslag om införande av grundlagsbestämmelser om konsultativ

folkomröstning; detta förslag framfördes motionsvis vid 1921 års riksdag,

antogs av båda kamrarna och genomfördes definitivt vid 1922 års

riksdag. Följande år, den 28 februari 1923, avlämnade kommittén ett andra

betänkande, omfattande frågan om decisiv (avgörande) folkomröstning. I

detta betänkande kom kommittén till slutsatsen, »att nuvarande förhållanden

i vårt land icke giva tillräckliga skäl för att framlägga förslag om införande

av ett decisivt folkomröstningsinstitut i Sveriges författning.» Som skäl för

denna sin uppfattning framhöll kommittén bl. a., att tanken på ett decisivt

folkomröstningsinstitut icke ägde någon större aktualitet. De framförda reformkraven

hade enligt kommitténs mening icke fått det fäste i den allmänna

opinionen, som borde utgöra en förutsättning för en positiv lösning.

Utskottet, som anser, att de av folkomröstningskommittén år 1923 angivna

skäl mot att upptaga frågan om införande av decisiv folkomröstning till positiv

lösning fortfarande äga giltighet, hemställer,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 9 februari 1926.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4-

3

Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg,* David Bergström, Ådolf Dahl, Beuterslciöld,

G. Wi Hansson, Stendahl, N, J. F, Almkvist, Eeander, Larsén, S dvs ironi,

Magnusson i Tumhult, Vennerström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström, Hallen,

Andersson i Igelboda, Forssell och Svensson i Grönvik.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Engberg, som anfört:

Den konsultativa folkomröstningen utgör ett led i ett statsmakternas utredningsarbete.

Den är en form för inhämtande av de upplysningar beträffande

opinionsläget inom nationen, vilka för vissa ömtåliga frågors vidkommande

äro behövliga för att bedöma både huruvida och i vad mån en ifrågasatt lagstiftning

har nödigt underlag i folkmeningen. I den konsultativa folkomröstningen

delegera därför statsmakterna ingenting av sin befogenhet tillbaka till

folket. De endast skaffa sig bättre vägledning för utövandet av de befogenheter,

som i enlighet med det representativa systemets hela idé äro till dem

genom folket i val och genom författningens uppbyggnad delegerade. Helt

annorlunda beträffande den decisiva folkomröstningen. I denna är det icke

längre fråga om inhämtande av upplysningar till vägledning för statsmakternas

omdöme, icke om ett led alltså i ett pågående utredningsarbete i syfte att

skapa största möjliga klarhet över det underlag i folkmeningen ett reformkrav

faktiskt kan påräkna. Den decisiva folkomröstningen är ett led i själva beslutsproceduren.

Statsmakterna delegera tillbaka till folket sin rätt att fatta

det avgörande beslutet i en fråga. Därmed genombrytes det representativa

systemets egen princip. Medan ett konsultativt referendum såsom ett led i ett

statsmakternas utredningsarbete kunnat harmoniskt inpassas i vår författning,

måste däremot ett decisivt referendum betraktas som ett högst betänkligt avsteg

från det svenska statsskickets idé. Vid sådant förhållande har jag ansett

det vara av vikt, att konstitutionsutskottet i sitt ställningstagande till kravet

på decisiv folkomröstning i första rummet tar sikte på sakens principiella sida

och följaktligen i sin avslagsmotivering betonar, att ett decisivt referendum må

av riksdagen avvisas icke blott med hänsyn till kravets bristande aktualitet,

utan även och framför allt med hänsyn till dess egenskap av att stå i klar motsättning

till grundtanken i vårt statsskick. Inom utskottet har jag därför yrkat,

att utskottets utlåtande måtte få följande lydelse:

Vid det förhållandet, att kravet på ett inskrivande i vår författning av decisiv

folkomröstning står i bestämd och klar motsättning till vårt statsskicks

grundläggande principer och att kravet i fråga dessutom saknar varje som

helst aktualitet, får utskottet hemställa,

att förevarande motion måtte av riksdagen avslås.

2) av herr V enner ström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.