Utlåtande i anledning av väckt motion angående krigsväsendets fullständiga avrustning såsom, mål för Nationernas förbund m. m.
1926-02-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1926:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående krigsväsendets fullständiga avrustning såsom, mål för Nationernas förbund m. m.
Dokumentets text
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1926 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
krigsväsendets fullständiga avrustning såsom,
mål för Nationernas förbund m. m.
I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 103, hemställer herr Lindhagen, »att riksdagen ville hos regeringen
begära initiativ till att akten om Nationernas förbund må genom behörigt
beslut undergå följande ändringar, nämligen
1) att, i stället för den i artikel 8 förordade begränsningen av de nationella
rustningarna, klart uttalas, att förbundets mål är krigsväsendets fullständiga
avrustning samt att i övrigt i akten tydligt framhållits befogenheten och värdet
av enskilda medlemmars avrustning, såsom en förebild och förberedelse
av den allmänna avrustningen;
2) att bestämmelserna i artiklarna 10 och 16 om exekutiva maktmedel, de
s. k. ekonomiska och militära sanktionerna utgå ur akten;
3) att i akten införes bestämmelse därom, att nationernas självbestämningsrätt
i olika världsdelar icke får, såsom skett i akten och i Genéveprotokollet,
betraktas såsom en inre angelägenhet för den härskande staten, utan måste
vara en internationell rättsfråga.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottets De i förevarande motion framställda spörsmålen beträffande svenskt initiativ
yttrande, ändringar i akten om Nationernas förbund hava redan tidigare varit föremål
för konstitutionsutskottets och riksdagens prövning genom av samma motionär
väckta motioner vid 1924 och 1925 års riksdagar (motionerna nr 149
och 153, respektive nr 170). Utskottet, som tidigare avstyrkt ifrågavarande
förslag (utskottets utlåtanden nr 1.1 vid 1924 och nr 8 vid 1925 ars riksdag),
har icke funnit skäl att ändra denna sin ståndpunkt.
Yad beträffar det under punkt 1) framställda yrkandet bör framhallas, att
Sverige alltsedan sitt inträde i Nationernas förbund sökt medverka vid det
arbete för universell och effektiv begränsning av de nationella rustningarna,
varom förbundsaktens art. 8 talar. Detta arbete bör utan tvivel fullföljas,
varemot ett svenskt initiativ, som direkt åsyftar allmän avrustning, i närvarande
läge ej bör ifrågakomma. Särskilt vill utskottet betona, att denna fråga
icke lär kunna lösas annorledes än i samband med skapande av garantier
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5. 5
för de till förbundet anslutna staternas trygghet, ett spörsmål, som i motionen
icke beröres.
I fråga om yrkandet under punkt 2), enligt vilket bestämmelserna om s. k.
militära och ekonomiska sanktioner borde utgå ur förbundsakten, bör erinras
om att man från svensk sida sökt möjliggöra, att de förpliktelser, som enligt
ifrågavarande bestämmelser åligga förbundets medlemmar, icke må bliva mera
betungande än som kan anses skäligt med hänsyn till den trygghet, som genom
förbundet beredes. Att helt borttaga dessa stadganden lär emellertid ej rimligtvis
kunna komma i fråga; såvida förbundet överhuvud skall kunna verka
för sina syften, måste vissa maktmedel stå detsamma till buds.
Vad slutligen beträffar det under punkt 3) anförda önskemålet synes detta
vara alltför oklart och obestämt angivet för att kunna tjäna till utgångspunkt
för praktiskt handlande.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 februari 1926.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEIJER,
Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg* Strömberg, Thulin, Adolf Dahl, JReuterskiöld,
August Ljunggren, G. W. Hansson, Stendahl, N. J. F. Almkvist, Leander,
Sävström, Vennerström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström, K. A. Westman, Hallen/''
Björkman i Norrköping, Sjöström och Forssell.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Reuterskiöld, som ansett motiveringen böra lyda:
De i förevarande---ståndpunkt. Då motionärens syften icke torde
kunna vinnas genom formella ändringar i förbundsakten, hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
2) av herr Ljunggren mot motiveringen;
3) av herr Stendahl mot motiveringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.