Utlåtande i anledning av väckt motion om indragning av militieombudsmannaämbetet.
1926-02-11 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1926:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om indragning av militieombudsmannaämbetet.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1926 kl. 2 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion om indragning av militieombudsmannaämbetet.
I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 210, hemställes av herr Lithander m. fl.,
»att riksdagen måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 96—102 och 110 regeringsformen, § 12, 2 och § 68
riksdagsordningen samt § 1 5:o tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen.
§ 96.
Varje lagtima riksdag skall förordna eu för lagkunskap och utmärkt
redlighet känd man att, såsom riksdagens ombud, efter den instruktion
riksdagen för honom utfärdat, hava tillsyn över lagarnas efterlevnad av
domare och ämbetsmän samt att vid vederbörliga domstolar i laga ordning
tilltala dem, som uti sina ämbetens utövning av våld, mannamån
eller annan orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter
behörigen fullgöra. Vare dock han i all måtto underkastad samma
ansvar och plikt, som allmän lag och rättegångsordning för aktörer utstaka.
§ 97.
Denne riksdagens justitieombudsman, som, så länge han ämbetet inneliaver,
skall i alla avseenden anses lika med Konungens justitiekansler,
väljes på sätt riksdagsordningen stadgar; och bör därvid jämväl utses eu
man av de egenskaper, som hos denna ämbetsman erfordras, att honom
efterträda, ifall han, innan nästföljande lagtima riksdag anställt nytt val
av justitieombudsman, skulle med döden avgå, samt att utöva ämbetet
under den tid justitieombudsmannen kan vara av svår sjukdom eller annat
laga förfall därifrån hindrad.
§ 98.
I händelse justitieombudsmannen, under det riksdag är församlad, avsäger
sig det erhållna förtroendet eller med döden avgår, skall riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 samt 4 käft. (Nr 6.) 3io 86 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
i ämbetet genast insätta den man, som blivit till hans efterträdare utsedd.
Skulle justitieombudsmannens utsedde efterträdare, under riksdag, avsäga
sig det erhållna förtroendet eller i justitieombudsmansämbetet insättas
eller med döden avgå, utväljes, på ovan stadgade sätt, eu annan behörig
man i hans ställe. Inträffar något av dessa fall emellan riksdagarna,
skall riksdagens rätt härutinnan genom de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utövas.
§ 99.
Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna övervara
högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens, hovrätternas,
kollegiernas eller i dessas ställe inrättade verks och alla lägre|domstolars
överläggningar och beslut, dock utan rättighet att sin mening därvid yttra,
samt äga tillgång till alla domstolars, kollegiers och ämbetsverks protokoll
och handlingar. Konungens ämbetsmän i allmänhet vare skyldige
att lämna justitieombudsmannen laglig handräckning, samt alla fiskaler,
att medelst aktioners utförande honom biträda, då han det äskar.
§ 100.
Justitieombudsmannen åligge att till varje lagtima riksdag avlämna
redogörelse för sin förvaltning av det honom anförtrodda ämbete samt
däruti utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas och författningarnas
brister och uppgiva förslag till deras förbättring.
§ 101.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flere funnes hava av
egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon,
emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära och egendom, eller
regeringsrätten eller en eller flere av dess ledamöter funnes hava vid
prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last, vare
justitieombudsmannen pliktig, ävensom Konungens justitiekansler berättigad,
att vid den rikets domstol, som här nedanföre bestämmes, den
felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets lag befordra.
§ 102.
Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå av presidenten
uti Konungens och rikets Svea hovrätt, vilken däruti före ordet,
presidenterna uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen
fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad, fyra de
äldsta justitieråd, ävensom, i båda fallen, högste befälhavaren över de i
huvudstaden tjänstgörande trupper, högste närvarande befälhavaren för den
vid huvudstaden förlagda delen av flottan, tvenne de äldsta råd i Svea
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
hovrätt och det äldsta råd i varje av rikets kollegier. Då antingen justitiekansleren
eller justitieombudsmannen finner sig befogad att högsta
domstolen eller regeringsrätten samfällt eller särskilda enderas ledamöter
inför riksrätten tilltala, äske han hos presidenten i Konungens och rikets
Svea hovrätt, såsom riksrättens ordförande, laglig kallelse å den eller
dem, som skola tilltalas. Presidenten — — — — — i rikets tjänst.
§ no.
Ej må någon riksdagsman under tilltal ställas eller sin frihet berövas
för sina gärningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den kammare,
till vilken han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, däruti
minst fem sjättedelar av de röstande instämt. Ej heller — — —
— ^ _ — — — beivra låta.
Bliver riksdagsman, medan riksdag samlad är, eller under resa till eller
ifrån riksdagen, enär man vet honom i sådant ärende stadd vara, med
ord eller gärning ofredad, gälle därom vad angående våld eller förolämpning
emot Konungens ämbetsmän, i eller för ämbete, i allmän lag stadgat
är. Samma lag vare, om riksdagens fullmäktige, revisorer eller justitieombudsman
eller sekreterare eller kanslibetjänte i någon av riksdagens
kamrar eller i något dess utskott, i eller för utövning av sådan befattning,
våldföres eller förolämpas.
Riksdagsordningen.
§ 42.
2. Utskottet skall ock granska justitieombudsmannens avgivna redogörelse,
ävensom hans ämbetsdiarier och registratur, samt med utlåtande
däröver till riksdagen inkomma.
§ 68.
Till följd av regeringsformens 96 § skall varje lagtima riksdag förordna
eu för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hava tillsyn över
lagarnas efterlevnad av domare och ämbetsmän samt att inför den riksrätt,
som i bemälde grundlags 102 § till dess inrättning och göromål beskrives,
eller vid andra vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala dem.
som i sina ämbetens utövning anses av väld, mannamån eller annan orsak
hava någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter
behörigen fullgöra.
Denne riksdagens justitieombudsman, vilkens rättigheter och åligganden
ytterligare så väl i regeringsformen som genom särskild instruktion utstakas,
väljes av fyrtioåtta för tillfället nämnda valmän, av vilka vardera kammaren
inom sig utser tjugufyra. Dessa valmän, vilka böra till valförrättningen
sammanträda samma dag, då de blivit utsedda, och ej må åtskiljas förr
än valet är fulländat, skola först samfällt, medelst slutna sedlar, var för
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
Utskottets
yttrande.
sig föreslå den man, som de anse böra komma under omröstning. Falla
därvid rösterna till mer än hälften på en man, är han behörigen vald.
Äro åter rösterna så delade mellan flera, att sådan pluralitet för någon
icke äger rum, anställes ny omröstning med slutna sedlar till antagande
av den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke antages, av den,
som näst honom blivit av de flesta kallad o. s. v. -Skulle, sedan alla
omröstningarna sålunda försiggått, likväl ingen hava erhållit den här föreskrivna
pluralitet, anställes ny omröstning över alla dem, som vid den
första omröstningen blivit satta ifråga; skolande den, som erhållit de flesta
rösterna, anses behörigen vald.
Yalmännen böra vid samma tillfälle, då justitieombudsman utses, och
på enahanda sätt, välja en man av de egenskaper, som hos denne ämbetsman
erfordras, för att honom efterträda, i fall han, innan nästa lagtima
riksdag anställt nytt val av justitieombudsman, skulle med döden
avgå, samt att utöva ämbetet under den tid justitieombudsmannen kan
vara av svår sjukdom eller annat laga förfall därifrån hindrad.
I händelse justitieombudsmannen, under det riksdag är församlad, avsäger
sig förtroendet, eller med döden avgår, insätter riksdagen genast i
ämbetet den man, som blivit till hans efterträdare utsedd. Skulle justitieombudsmannens
utsedde efterträdare, under riksdag, avsäga sig det erhållna
förtroendet eller i justitieombudsmansämbetet insättas eller med
döden avgå, utväljes på ovan stadgade sätt en annan behörig man i hans
ställe.
Inträffar något av dessa fall mellan riksdagarna, skall riksdagens rätt
härutinnan genom de av riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontor^ t utövas.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 4.
5:o. Så snart någon förbrytelse mot denna lag blivit av chefen för
justitiedepartementet hos justitiekansleren anmäld, åligge den sistnämnde
att ofördröjligen låta förbrytelsen, genom tillförordnad aktor, vid behörig
domstol åklaga; och bör han dessutom, för egen del, genom vederbörande
ombud, över tryckfrihetens lagliga bruk tillbörlig uppsikt hava. Vare likaledes
justitieombudsmannen pliktig att, i avseende på förbrytelser emot
denna lag, lämna sin ämbetsåtgärd, enligt de i instruktionen, rörande
hans befattning med andra mål, föreskrivna grunder. Enskilt förolämpande
äger målsäganden att själv eller genom ombud åtala.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Det förslag, som legat till grund för militieombudsmannaämbetets inrättande,
framlades av Kungl. Maj:t vid 1914 års senare lagtima riksdag,
varefter vederbörande grundlagsbestämmelser definitivt genomfördes år 1915.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr (i.
Det framhölls härvid, att de kontrollinstitutioner i fråga om den statliga
förvaltningen, som redan funnos, särskilt justi tieombudsmannaämbetet,
knappast kunde anses tillräckliga för sitt ändamål. Sedan dessa institutioners
tillkomst hade nämligen den statsverksamhet, som utgjorde kontrollens
föremål, i hög grad utvecklats, och det vore därför behövligt att,
om en tillfredsställande kontroll skulle kunna utövas över statsförvaltningen
i dess helhet, antingen förstärka de förefintliga kontrollmyndigheternas
arbetskrafter eller ock upprätta en ny kontrollmyndighet för vissa
områden. Den lämpligaste utvägen syntes härvid vara att anordna speciell
kontroll för försvarsverkets vidkommande. Försvarsväsendets ur olika synpunkter
säregna ställning, bland annat med hänsyn till den allmänna värnpliktens
djupgående betydelse för den enskilde, gjorde en kontroll på detta
område påkallad. Till undanröjande av misstro mot och missförstånd
om försvarsverket funnes intet bättre medel än inrättande av en sakkunnig
och opartisk myndighet med uppgift såväl att självmant ägna förhållandena
eu ständig och noggrann uppmärksamhet som ock att undersöka befogenheten
av framställda klagomål och anmärkningar.
Förefintligheten av en särskild kontrollmyndighet på förevarande område
torde fortfarande vara av det värde, att de i motionen anförda besparingssynpunkterna
i detta fall icke få vara utslagsgivande.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 februari 192fi.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. von GEI JER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Engberg*), Strömberg, Thulin, Adolf Dahl, Reuterskiöld,
August Ljunggren, G. W. Hansson*), Stendahl, N. ,T. F. Almkvist, Leander,
Sävström, Vennerström, Gustafson i Kasenberg, Bäckström*), K. A. Westman, Hallén*),
Björkman i Norrköping, Sjöström och Forssell.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Reuterskiöld, Gustafson i Kasenberg, K. A. Westman och
Forssell, som yrkat, att motiveringen skulle lyda sålunda: »Det förslag —
— — år 1915. Det framhölls härvid bland annat, att försvarsväsendets
ställning, särskilt med hänsyn till den allmänna värnpliktens djupgående
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 5 samt. 4 höft. (Nr 6.) sio S6 2
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
betydelse för den enskilde gjorde en kontroll på detta område påkallad.
Utskottet anser ock, i överensstämmelse härmed, att, så länge värnplikten
utgör försvarsorganisationens väsentliga grund, denna kontroll bör bibehållas,
men utskottet kan å andra sidan icke förneka, att militieombudsmannaämbetet
såsom fristående institution blir allt mera överflödigt och
att det därför med fog kan ifrågasättas, huruvida ej detsamma kunde
förenas med justitieombudsmansämbetet till ett justitie- och militieombudsmansämbete.
Då emellertid denna fråga ännu knappast är mogen
för utredning, hemställer utskottet
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
2) av herr Björkman i Norrköping, som ansett, att utskottet i sitt utlåtande
bort utsäga, att utskottet väl till fullo beaktade de synpunkter,
som i besparingshänseende talade för överförande av militieombudsmannens
förhållandevis ringa arbetsuppgifter å justitieombudsmannen, men
att utskottet för närvarande ej funne omständigheterna föranleda till hemställan
om bifall till motionen.
Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.