Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel jämte i ämnet väckta motioner.

1926-04-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:104, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

1

Nr 104.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med

förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel

jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 20 februari 1926 avlåten proposition, nr 170.

vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

att

antaga nedanstående förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel.

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Av de under visst år jämlikt förordningarna om automobilskatt, om

särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin

och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt

18 § i förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedel

(automobilskattemedel) skola tjugu procent tillfalla rikets städer för att användas

för dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden

för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den

allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

2 §•

Av den städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent

fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som

från dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 65 höft. (Nr 104.) 927 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

3 §•

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent

på följande sätt:

a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll

medelst vägkassan, utgår bidrag med en tiondel av distriktets verkliga

kostnad under året näst före det, varunder automobilskattemedlen influtit,

för vägunderhåll och vinterväghållning, därvid i nämnda kostnad jämväl

inbegripes all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avser byggande

av väg. Sådant bidrag utgår dock icke, med mindre vägunderhållet hela

det år, varunder automobilskattemedlen influtit, ålegat vägkassan; och

skall bidraget, där vägunderhållet ej jämväl hela det därförut förflutna

året ålegat vägkassan, såvitt angår vägunderhållet beräknas å den jämlikt

46 § i lagen den 23 oktober 1891 angående vägliållningsbesvärets utgörande

på landet uppskattade kostnaden.

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola

läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar

väghållningsdistrikt att förebringa nöjaktig utredning om storleken av

samma kostnad, må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets

rätt till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma

de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt

från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns

landstingsområden betraktas såsom särskilda län.

2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande

högst en procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens

förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,

som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt

användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas

på sätt Konungen förordnar.

4 §■

Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och

2 mom. skola tillgodokomma visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring

av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom länet

samt till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar

och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad

försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn

för automobiltrafiken. Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår

till beviljade bidrag skall besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott

bliver i enahanda ordning utdelat eller om dess användning annorledes

förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927, från och med

vilken dag förordningen den 20 juni 1924 (nr 258) om fördelning av automobilskattemedel

upphör att gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

3

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför

Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslaget, får utskottet hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl hänvisats följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen

dels två lika lydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr

272, av herr C. Boberg m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 396,

av herr N. Månsson i Erlandsro m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte

i det i Kungl. Maj:ts proposition, nr 170, framlagda förslag till förordning

om fördelning av automobilskattemedel vidtaga sådana ändringar,

att det jämlikt 3 § 1 mom. a) utgående underhållsbidraget bestämmes till

två tiondelar,

att samma bidrag må utgå å kostnader för av vägkassa underhållen väg

jämväl för det fall, att icke samtliga vägar inom distriktet övertagits till

underhåll medelst vägkassan, samt

att slutligen bidrag jämlikt 4 § må kunna utgå jämväl för förbättring av

för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom köping och municipalsamhälle;
dels

två lika lydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 273, av herrar Å. Ingeström och E. Larsson samt den andra inom andra

kammaren, nr 397, av herrar O. Jeppsson och E. Björnberg, däri yrkats, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i den i Kungl. Maj:ts proposition

nr 170 föreslagna förordning om fördelning av automobilskattemedel, att i

3 § 1 mom. a) orden »en tiondel» ändras till »tre tjugondelar»;

dels en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland väckt

motion, nr 392, i vilken hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta

att i Kungl. Maj:ts proposition nr 170 med förslag till förordning om fördelning

av automobilskattemedel göra den ändringen, att även vägdistrikt,

som blott övertagit mera trafikerade vägar till underhåll medelst vägkassan

skall erhålla, för dessa vägars underhåll sommar- och vintertid jämte därå

löpande förvaltningskostnader, bidrag av bilskattemedel i samma utsträckning

som de vägdistrikt, som överlåtit hela vägunderhållet på vägkassan,

beräknat efter den verkliga kostnaden för vägarnas underhåll samt under

villkor, som för övrigt angivas i den kungl. propositionen för erhållande av

bilskattemedel till vägunderhåll och att vederbörande måtte vidtaga den ändring

i lagtexten, vartill ett eventuellt bifall till motionen kan giva anledning;

dels en inom andra kammaren av herrar K. A. Ryberg och G. Johansson

i Hallagården väckt motion, nr 395, däri yrkats, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i det förslag till förorordning angående automobilskattemedlens

fördelning, som innehålles i Kungl. Maj:ts proposition nr 170, att bidrag

av automobilskattemedel enligt de i nämnda förslag till förordning angivna

grunderna — likväl så, att i stället för de verkliga kostnaderna för

vägunderhållet räknas med de uppskattade kostnaderna — jämväl må tillkomma

sådana väghållningsdistrikt, vilkas vägunderhåll icke helt övertagits

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

medelst vägkassa samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför nödiga

ändringar i ovannämnda förslag till förordning;

dels en inom andra kammaren av lierrar E. G. Eriksson i Västbro och

A. Lindgren väckt motion, nr 398, vari hemställts, att riksdagen ville besluta

sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om fördelning av

automobilskattemedel 3 par. mom. a, att det föreslagna bidraget med en

tiondel av automobilskattemedlen måtte höjas till två tiondelar, och att vederbörande

utskott måtte företaga den ändring i lagtexten, som betingas av

ett bifall till motionen;

dels ock slutligen en inom andra kammaren av herrar L. A. Schill och

A. W. Lundén väckt motion, nr 399, däri yrkats, att 3 § 1 mom. i Kungl.

Maj:ts proposition nr 170 angående förslag till förordning om fördelning av

automobilskattemedel måtte på det sätt antagas, att § 3 erhåller följande

förändrade lydelse:

§ 3-

1 mom. Av landsbygdens ----följande sätt:

a) Till väghållningsdistrikt, vars vägar helt eller delvis övertagits till underhåll

medels vägkassan, — — —

samt att vederbörande utskott måtte vidtaga den vidare omformning av

förordningen, som därav kan föranledas.

Beträffande de av motionärerna till stöd för sina framställningar anförda

skälen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt förordningen den 20 juni 1924 (nr 258) om fördelning av automobilskattemedel

skola av automobilskatten, gummiringskatten samt bensin- och

motorspritskatten 20 procent tillfalla rikets städer för att användas för deras

gata- och väghållning samt 80 procent landsbygden för att användas företrädesvis

till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt

betydelsefulla vägar och broar. Av städernas andel i skattemedlen fördelas

80 procent mellan de olika städerna i förhållande till de belopp, som

från dem influtit i automobilskatt, under det att återstående 20 procent fördelas

mellan städerna på sätt Kungl. Maj:t förordnar. Sistnämnda föreskrift

har föranletts därav, att den antagna delningsgrunden —- beloppet av från

varje stad influten automobilskatt — icke ansetts i alla fall kunna bereda

fullt rättvis fördelning mellan de olika städerna, varför viss del av skattemedlen

ställts till Kungl. Maj:ts förfogande i utjämningssyfte.

Av landsbygdens andel uti ifrågavarande skattemedel skola 80 procent

tillkomma de särskilda länen i förhållande till den automobilskatt, som influtit

från vederbörande läns landsbygd, under det att av återstående 20

procent ett belopp, motsvarande högst 1 procent av landsbygdens andel av

skattemedlen, må användas till vissa för vägväsendet gagneliga forskningsocli

undersökningsarbeten samt återstoden fördelas mellan länen på sätt

Konungen förordnar. Sistnämnda föreskrift har, liksom motsvarande bestämmelse

beträffande städerna, tillkommit i utjämningssyfte. Av de skattemedel,

som sålunda tillkomma länen, beviljar Kungl. Maj:t bidrag till förbättring

av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar samt till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1G4.

O

underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar,

vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras,

ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken.

I anledning av vid 1925 års riksdag väckta motioner i syfte att av den

andel av automobilskattemedlen, som tillkomme landsbygden, erforderligt

belopp skulle ställas till förfogande för att beträffande de väghållningsdistrikt

inom landet, där samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan.

användas för tilldelning av ett ytterligare väghållningsbidrag å 15 procent

utöver det ordinarie bidrag av 30 procent, som nu utginge enligt gällande

väglag, anförde riksdagen i skrivelse 6 A, hurusom vissa med en dylik anordning

förbundna, av riksdagen närmare angivna betänkligheter ur synpunkten

av en rättvis fördelning å skilda landsdelar och inom skilda vägdistrikt,

i olika hög grad betungade av automobiltrafik, syntes kunna förminskas

genom att i motionerna angiven fördelningsprocent sänktes från 15

till exempelvis högst 10 procent, varvid ytterligare utjämningsbidrag i av

motionärerna föreslagen form ej skulle utgå. I samband därmed syntes den

allmänna, nu till 20 procent bestämda och till Kungl. Maj:ts förfogande

ställda utjämningsandelen kunna sänkas. Ett allmänt medgivande av rätt

till visst bidrag till vägunderhållet från automobilskattemedlen innebure

nämligen i och för sig en utjämning av dessa skattemedel till förmån för de

hårdast betungade landsdelarna, oberoende av vad från dessa landsdelar influtit

i skatt.

Genom brev den 22 maj 1925 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att verkställa utredning beträffande frågan, i vad mån

kraven att medelst automobilskattemedel erhålla större lättnad i vägunderhållet

skulle kunna tillgodoses.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med hänsyn till önskvärdheten

för styrelsen att för ärendets allsidiga behandling kunna samråda med inom

det praktiska vägväsendet erfarna personer, hemställt om tillkallande av

några på oihrådet sakkunniga med uppdrag att gemensamt med styrelsen

avgiva det infordrade förslaget, uppdrog departementschefen, efter erhållet

bemyndigande, åt ledamöterna av riksdagens första kammare Anders Olof

Frändén, Carl Petrus Valdemar Nilsson i Gränebo och landshövdingen Axel

Wilhelm Teodor von Sneidern samt ledamöterna av riksdagens andra kammare

Anders Anderson i Kåstock och Gustaf Henning Andersson i Kasjön

att i egenskap av sakkunniga biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid

verkställande av utredning av frågan om revision av gällande bestämmelser

rörande automobilskattemedlens fördelning.

Hen 14 november 1925 hava väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och de

sakkunniga avgivit betänkande med förslag till förordning om fördelning av

automobilskattemedel samt till kungörelse med närmare bestämmelser angående

fördelningen av automobilskattemedel.

Över betänkandet hava yttranden avgivits av länsstyrelserna i samtliga

län, statskontoret, riksräkenskapsverket, svenska vägföreningen, kungl. automobilklubben

och svenska landskommunernas förbund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Utskottets

yttrande.

En i stort sett tillfredsställande lösning av förevarande fråga bär synts

departementschefen kunna vinnas genom att låta underhållsbidraget — vilket,

i enlighet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och de sakkunniga

föreslagit, skulle sättas till 10 procent — utgå av den efter utjämningsandelens

avsättande förefintliga återstoden av landsbygdens andel i automobilskattemedlen,

innan sagda återstod fördelas på länsfonder. Utjämningsandelen,

reducerad från nuvarande 20 till 15 procent av landsbygden tillkommande

automobilskattemedel, skulle enligt denna lösning användas för sitt ursprungliga

ändamål. Återstoden skulle fördelas enligt två från varandra fristående

fördelningsgrunder: den del, som motsvarade 10 procent av vägdistriktens

sammanlagda kostnader för vägunderhåll m. m., i proportion till nämnda

kostnader, och återstoden i proportion till den från länens landsbygd influtna

automobilskatten.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som utarbetats på grundval av förenämnda

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte tillkallade sakkunniga verkställda utredning,

innebär, att till väghållningsdistrikt, vilkas samtliga vägar övertagits

till underhåll medelst vägkassan, skulle utgå, förutom det ordinarie vägunderliållsbidraget

å 30 procent, ett ytterligare bidrag å 10 procent av automobilskattemedel.

Motionsvis har emellertid gjorts gällande, att det sålunda föreslagna bidraget

å 10 procent vore för lågt tillmätt för att tillnärmelsevis motsvara

den betydande ökning av vägliållningsbördan, som föranletts av den alltjämt

växande automobiltrafiken.

Utan att vilja frånkänna de sålunda anförda synpunkterna ett visst berättigande

anser dock utskottet försiktigheten bjuda, att ifrågavarande bidrag

för närvarande icke sättes högre än Kungl. Maj:t föreslagit. I detta avseende

vill utskottet i övrigt allenast erinra om de betänkligheter, som 1925

års riksdag ur synpunkten av eu rättvis fördelning av inflytande automobilskattemedel

å skilda landsdelar och inom skilda distrikt ansåg kunna anföras

mot att en alltför stor del av inflytande automobilskattemedel disponerades

för ifrågavarande ändamål.

Gentemot den i propositionen uppställda fordran att ifrågavarande underhållsbidrag

icke må utgå med mindre samtliga vägar övertagits av väghållningsdistriktet,

har i väckta motioner framhållits, att verkligt bärande skäl

icke syntes kunna förebringas för att icke låta detta bidrag avse jämväl av

vägkassan underhållna vägar inom distrikt, där vägkassan allenast delvis

övertagit underhållet. Såsom i propositionen framhålles, torde emellertid

ett vägkassans fullständiga övertagande av vägunderhållet böra betraktas

som en nödvändig garanti för att underhållsbidraget skall bliva till avsedd

nytta för vägväsendet. Att märka är också, att enligt förordningens 4 §

bidrag till underhåll av här avsedda vägar kan efter särskild framställning

beviljas för fall att underhållet är på grund av automobiltrafik i synnerlig

grad försvårat.

Utskottet har alltså jämväl i denna del ansett sig böra tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 104. 7

I en av de i ämnet väckta motionerna liar uppmärksamheten fästs på det

rådande förhållandet, att köpingar och vissa andra stadsliknande samhällen

för närvarande ärö helt utestängda från att erhålla bidrag från automobilskattemedel.

Enligt utskottets mening torde förevarande fråga vara av beskaffenhet

att böra göras till föremål för särskild utredning, och anser utskottet,

att riksdagen bör göra framställning härom hos Kungl. Maj:t.

Vad angår den motionsvis påyrkade rätten till underhållsbidrag jämväl

till sådana väghållningsdistrikt, inom vilka vägkassan icke övertagit underhållet,

vill utskottet allenast erinra, att vissa i liknande syfte vid 1924 och

1925 års riksdagar gjorda yrkanden av riksdagen avslagits.

För vinnande av erforderlig garanti för ett tillförlitligt underlag för bidragets

beräknande har i statsrådsprotokollet ställts i utsikt utfärdande av

vissa föreskrifter avseende ett enhetligt ordnande av vägdistriktens bokföring.

I anledning härav föranlåtes utskottet uttala, att om än utskottet förutsätter

som självklart, att viss kontroll över vägdistriktens bokföring och förvaltning

måste utövas, det dock framstår som angeläget, att de föreskrifter,

som i detta avseende må komma att meddelas, icke bliva onödigtvis betungande

eller eljest medföra alltför långt gående inskränkningar i väghållningsdistriktens

självbestämmanderätt.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

och i anledning av de av herrar Boberg in. tl. och

Månsson i Erlandsro in. tl. väckta motionerna (I : 272 och

II: 396) ävensom med avslag å de av herrar Ingeström och

E. Larsson, Bergström i Bäckland, Urberg och Johansson i

Hallagården, Jeppsson och E. Björnberg, Eriksson i Yästbro

och Lindgren samt Scliill och Lunden väckta motionerna

(1:273 samt II: 392, 395, 397, 398 och 399), må

a) antaga i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 20 februari 1926 intagna, riksdagens prövning underställda

förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i vad

mån bidrag av automobilskattemedel må utgå jämväl för vägväsendet

inom köpingar och vissa andra stadsliknande samhällen

samt om framläggande för riksdagen av det förslag i

ämnet, vartill utredningen må giva anledning.

Stockholm den 27 april 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAKNZELIUS.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 104.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,

C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Berggult, C. 1. Asplund, P. A. Bergström,

G. Kobb, A. R. Rooth, C. A. Carlsson i Gävle, D. A. Petrén och J. B. Johansson

i Fredrikslund;

från andra kammaren: herrar A. Andersson i Råstock, A. Wiklund, C. R.

Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenhergstorp,

E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,

S. Persson i Fritorp, K. G. E. Eriksson i Stockholm och O. Andersson i Höör.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 104. Reservation.

9

Reservation

av herrar S. H. Kvarnzelius, G. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund

och 0. Olsson i Kullenbergstorp, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts---ändamål.

I propositionen uppställes som förutsättning för att ifrågavarande vägunderhållsbidrag

å 10 procent skall utgå, att samtliga vägar inom vägdistriktet

övertagits till underhåll av vägkassan. För egen del anser sig utskottet

— i anslutning till vad härutinnan motionsvis påyrkats — böra tillstyrka

sådan ändring i nämnda bestämmelse, att rätten till underhållsbidrag må

avse jämväl av vägkassan underhållna vägar i distrikt, som endast delvis

övertagit underhållet. Såsom av ett flertal länsstyrelser framhållits, torde

nämligen skäl saknas att från bidrags åtnjutande utestänga väghållningsdistrikt,

som övertagit exempelvis allenast genomlöpande större stråkvägar.

Att i räkenskaperna särskilja, de av vägkassan underhållna vägarna torde ej

heller möta några större svårigheter. Till vinnande av ytterligare garantier

mot missbruk har emellertid utskottet — utöver de av Kungl. Maj:t föreslagna

stadgandena om granskning av räkenskaperna och möjlighet att vid

bristande utredning förklara bidraget förverkat — ansett sig böra föreslå

viss föreskrift om skyldighet att hava räkenskaperna så förda, att härav

framgår, huru stor del av distriktets väghållningskostnader, som belöper å

till underhåll av vägkassan övertagna vägsträckor. Beträffande ifrågavarande

distrikt, som endast delvis övertagit underhållet, torde dock rätten till bidrag

böra begränsas att avse vägunderhåll och vinterväghållning men icke

förvaltningskostnad.

I en av---får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl Maj:ts förevarande proposition

och de av herrar Boberg m. fl., Bergström i Bäckland,

Månsson i Erlandsro m. fl. samt Schill och Lundén i

ämnet väckta motionerna (1: 272 och II: 392, 396 och 399) ävensom

med avslag å de av herrar Ingeström och E. Larsson,

Ryberg och Johansson i Hallagården, Jeppsson och Björnberg

samt Eriksson i Yästbro och Lindgren väckta motionerna

(1:273 samt II: 395, 397 och 398), må

a) med förklarande, att Kungl. Maj:ts förslag i ämnet icke

kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, för sin de] antaga

bifogade förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel

(Bil. A.);

b) i skrivelse---giva anledning.»

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 65 käft. (Nr 104.)

927 26 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 104. Reservation.

Bil. A.

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem

procent på följande sätt:

a) Till väghållningsdistrikt, vars vägar helt eller delvis övertagits till

underhåll medelst vägkassan, utgår bidrag med en tiondel av distriktets

verkliga kostnad under året näst före det, varunder automobilskattemedlen

influtit, för vägunderhåll och vinterväghållning å sålunda övertagna

vägar. Hava distriktets samtliga vägar övertagits, må i nämnda

kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen

avser byggande av väg. Sådant bidrag utgår dock icke, med mindre vägunderhållet

hela det år, varunder automobilskattemedlen influtit, ålegat

vägkassan; och skall bidraget, där vägunderhållet ej jämväl hela det därförut

förflutna året ålegat vägkassan, såvitt angår vägunderhållet beräknas

å den jämlikt 46 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet uppskattade kostnaden.

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola

läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Beträffande

väghållningsdistrikt, som endast delvis övertagit distriktets vägar till underhåll

av vägkassan, skola räkenskaperna vara så förda, att härav framgår

huru stor del av distriktets kostnader för vägunderhåll, som belöper

å till underhåll av vägkassan övertagna vägsträckor, ävensom för vinterväghållning.

Försummar väghållningsdistrikt att förebringa nöjaktig utredning om

storleken av samma kostnad, må, i den ordning Konungen bestämmer,

väghållningsdistriktets rätt till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.

b) ------------------

2 mom. — — — -— — — — — — — — — — —---

4§-

Denna förordning — — — att gälla.

Stockholm, K. L. Beckman» Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:211 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fördelning av automobilska t temedel jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten