Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel jämte i ämnet väckta motioner.
1926-04-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1926:104, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
1
Nr 104.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1926 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med
förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel
jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 20 februari 1926 avlåten proposition, nr 170.
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
att
antaga nedanstående förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel.
Förslag
till
Förordning
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Av de under visst år jämlikt förordningarna om automobilskatt, om
särskild skatt å automobilgummiringar och om särskild skatt å bensin
och motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt
18 § i förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedel
(automobilskattemedel) skola tjugu procent tillfalla rikets städer för att användas
för dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden
för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den
allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.
2 §•
Av den städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent
fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som
från dem influtit i automobilskatt.
Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 65 höft. (Nr 104.) 927 26 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
3 §•
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent
på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, utgår bidrag med en tiondel av distriktets verkliga
kostnad under året näst före det, varunder automobilskattemedlen influtit,
för vägunderhåll och vinterväghållning, därvid i nämnda kostnad jämväl
inbegripes all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avser byggande
av väg. Sådant bidrag utgår dock icke, med mindre vägunderhållet hela
det år, varunder automobilskattemedlen influtit, ålegat vägkassan; och
skall bidraget, där vägunderhållet ej jämväl hela det därförut förflutna
året ålegat vägkassan, såvitt angår vägunderhållet beräknas å den jämlikt
46 § i lagen den 23 oktober 1891 angående vägliållningsbesvärets utgörande
på landet uppskattade kostnaden.
Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola
läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar
väghållningsdistrikt att förebringa nöjaktig utredning om storleken av
samma kostnad, må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets
rätt till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.
b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma
de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns
landstingsområden betraktas såsom särskilda län.
2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande
högst en procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens
förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,
som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt
användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas
på sätt Konungen förordnar.
4 §■
Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och
2 mom. skola tillgodokomma visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring
av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom länet
samt till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar
och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad
försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn
för automobiltrafiken. Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår
till beviljade bidrag skall besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott
bliver i enahanda ordning utdelat eller om dess användning annorledes
förordnas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927, från och med
vilken dag förordningen den 20 juni 1924 (nr 258) om fördelning av automobilskattemedel
upphör att gälla.
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
3
Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför
Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslaget, får utskottet hänvisa till
ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling hava jämväl hänvisats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen
dels två lika lydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
272, av herr C. Boberg m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 396,
av herr N. Månsson i Erlandsro m. fl., däri hemställts, att riksdagen måtte
i det i Kungl. Maj:ts proposition, nr 170, framlagda förslag till förordning
om fördelning av automobilskattemedel vidtaga sådana ändringar,
att det jämlikt 3 § 1 mom. a) utgående underhållsbidraget bestämmes till
två tiondelar,
att samma bidrag må utgå å kostnader för av vägkassa underhållen väg
jämväl för det fall, att icke samtliga vägar inom distriktet övertagits till
underhåll medelst vägkassan, samt
att slutligen bidrag jämlikt 4 § må kunna utgå jämväl för förbättring av
för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom köping och municipalsamhälle;
dels
två lika lydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 273, av herrar Å. Ingeström och E. Larsson samt den andra inom andra
kammaren, nr 397, av herrar O. Jeppsson och E. Björnberg, däri yrkats, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i den i Kungl. Maj:ts proposition
nr 170 föreslagna förordning om fördelning av automobilskattemedel, att i
3 § 1 mom. a) orden »en tiondel» ändras till »tre tjugondelar»;
dels en inom andra kammaren av herr P. Bergström i Bäckland väckt
motion, nr 392, i vilken hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta
att i Kungl. Maj:ts proposition nr 170 med förslag till förordning om fördelning
av automobilskattemedel göra den ändringen, att även vägdistrikt,
som blott övertagit mera trafikerade vägar till underhåll medelst vägkassan
skall erhålla, för dessa vägars underhåll sommar- och vintertid jämte därå
löpande förvaltningskostnader, bidrag av bilskattemedel i samma utsträckning
som de vägdistrikt, som överlåtit hela vägunderhållet på vägkassan,
beräknat efter den verkliga kostnaden för vägarnas underhåll samt under
villkor, som för övrigt angivas i den kungl. propositionen för erhållande av
bilskattemedel till vägunderhåll och att vederbörande måtte vidtaga den ändring
i lagtexten, vartill ett eventuellt bifall till motionen kan giva anledning;
dels en inom andra kammaren av herrar K. A. Ryberg och G. Johansson
i Hallagården väckt motion, nr 395, däri yrkats, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i det förslag till förorordning angående automobilskattemedlens
fördelning, som innehålles i Kungl. Maj:ts proposition nr 170, att bidrag
av automobilskattemedel enligt de i nämnda förslag till förordning angivna
grunderna — likväl så, att i stället för de verkliga kostnaderna för
vägunderhållet räknas med de uppskattade kostnaderna — jämväl må tillkomma
sådana väghållningsdistrikt, vilkas vägunderhåll icke helt övertagits
4
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
medelst vägkassa samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför nödiga
ändringar i ovannämnda förslag till förordning;
dels en inom andra kammaren av lierrar E. G. Eriksson i Västbro och
A. Lindgren väckt motion, nr 398, vari hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om fördelning av
automobilskattemedel 3 par. mom. a, att det föreslagna bidraget med en
tiondel av automobilskattemedlen måtte höjas till två tiondelar, och att vederbörande
utskott måtte företaga den ändring i lagtexten, som betingas av
ett bifall till motionen;
dels ock slutligen en inom andra kammaren av herrar L. A. Schill och
A. W. Lundén väckt motion, nr 399, däri yrkats, att 3 § 1 mom. i Kungl.
Maj:ts proposition nr 170 angående förslag till förordning om fördelning av
automobilskattemedel måtte på det sätt antagas, att § 3 erhåller följande
förändrade lydelse:
§ 3-
1 mom. Av landsbygdens ----följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars vägar helt eller delvis övertagits till underhåll
medels vägkassan, — — —
samt att vederbörande utskott måtte vidtaga den vidare omformning av
förordningen, som därav kan föranledas.
Beträffande de av motionärerna till stöd för sina framställningar anförda
skälen får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt förordningen den 20 juni 1924 (nr 258) om fördelning av automobilskattemedel
skola av automobilskatten, gummiringskatten samt bensin- och
motorspritskatten 20 procent tillfalla rikets städer för att användas för deras
gata- och väghållning samt 80 procent landsbygden för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln särskilt
betydelsefulla vägar och broar. Av städernas andel i skattemedlen fördelas
80 procent mellan de olika städerna i förhållande till de belopp, som
från dem influtit i automobilskatt, under det att återstående 20 procent fördelas
mellan städerna på sätt Kungl. Maj:t förordnar. Sistnämnda föreskrift
har föranletts därav, att den antagna delningsgrunden —- beloppet av från
varje stad influten automobilskatt — icke ansetts i alla fall kunna bereda
fullt rättvis fördelning mellan de olika städerna, varför viss del av skattemedlen
ställts till Kungl. Maj:ts förfogande i utjämningssyfte.
Av landsbygdens andel uti ifrågavarande skattemedel skola 80 procent
tillkomma de särskilda länen i förhållande till den automobilskatt, som influtit
från vederbörande läns landsbygd, under det att av återstående 20
procent ett belopp, motsvarande högst 1 procent av landsbygdens andel av
skattemedlen, må användas till vissa för vägväsendet gagneliga forskningsocli
undersökningsarbeten samt återstoden fördelas mellan länen på sätt
Konungen förordnar. Sistnämnda föreskrift har, liksom motsvarande bestämmelse
beträffande städerna, tillkommit i utjämningssyfte. Av de skattemedel,
som sålunda tillkomma länen, beviljar Kungl. Maj:t bidrag till förbättring
av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar samt till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 1G4.
O
underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar,
vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras,
ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken.
I anledning av vid 1925 års riksdag väckta motioner i syfte att av den
andel av automobilskattemedlen, som tillkomme landsbygden, erforderligt
belopp skulle ställas till förfogande för att beträffande de väghållningsdistrikt
inom landet, där samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan.
användas för tilldelning av ett ytterligare väghållningsbidrag å 15 procent
utöver det ordinarie bidrag av 30 procent, som nu utginge enligt gällande
väglag, anförde riksdagen i skrivelse 6 A, hurusom vissa med en dylik anordning
förbundna, av riksdagen närmare angivna betänkligheter ur synpunkten
av en rättvis fördelning å skilda landsdelar och inom skilda vägdistrikt,
i olika hög grad betungade av automobiltrafik, syntes kunna förminskas
genom att i motionerna angiven fördelningsprocent sänktes från 15
till exempelvis högst 10 procent, varvid ytterligare utjämningsbidrag i av
motionärerna föreslagen form ej skulle utgå. I samband därmed syntes den
allmänna, nu till 20 procent bestämda och till Kungl. Maj:ts förfogande
ställda utjämningsandelen kunna sänkas. Ett allmänt medgivande av rätt
till visst bidrag till vägunderhållet från automobilskattemedlen innebure
nämligen i och för sig en utjämning av dessa skattemedel till förmån för de
hårdast betungade landsdelarna, oberoende av vad från dessa landsdelar influtit
i skatt.
Genom brev den 22 maj 1925 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att verkställa utredning beträffande frågan, i vad mån
kraven att medelst automobilskattemedel erhålla större lättnad i vägunderhållet
skulle kunna tillgodoses.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med hänsyn till önskvärdheten
för styrelsen att för ärendets allsidiga behandling kunna samråda med inom
det praktiska vägväsendet erfarna personer, hemställt om tillkallande av
några på oihrådet sakkunniga med uppdrag att gemensamt med styrelsen
avgiva det infordrade förslaget, uppdrog departementschefen, efter erhållet
bemyndigande, åt ledamöterna av riksdagens första kammare Anders Olof
Frändén, Carl Petrus Valdemar Nilsson i Gränebo och landshövdingen Axel
Wilhelm Teodor von Sneidern samt ledamöterna av riksdagens andra kammare
Anders Anderson i Kåstock och Gustaf Henning Andersson i Kasjön
att i egenskap av sakkunniga biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid
verkställande av utredning av frågan om revision av gällande bestämmelser
rörande automobilskattemedlens fördelning.
Hen 14 november 1925 hava väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och de
sakkunniga avgivit betänkande med förslag till förordning om fördelning av
automobilskattemedel samt till kungörelse med närmare bestämmelser angående
fördelningen av automobilskattemedel.
Över betänkandet hava yttranden avgivits av länsstyrelserna i samtliga
län, statskontoret, riksräkenskapsverket, svenska vägföreningen, kungl. automobilklubben
och svenska landskommunernas förbund.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Utskottets
yttrande.
En i stort sett tillfredsställande lösning av förevarande fråga bär synts
departementschefen kunna vinnas genom att låta underhållsbidraget — vilket,
i enlighet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och de sakkunniga
föreslagit, skulle sättas till 10 procent — utgå av den efter utjämningsandelens
avsättande förefintliga återstoden av landsbygdens andel i automobilskattemedlen,
innan sagda återstod fördelas på länsfonder. Utjämningsandelen,
reducerad från nuvarande 20 till 15 procent av landsbygden tillkommande
automobilskattemedel, skulle enligt denna lösning användas för sitt ursprungliga
ändamål. Återstoden skulle fördelas enligt två från varandra fristående
fördelningsgrunder: den del, som motsvarade 10 procent av vägdistriktens
sammanlagda kostnader för vägunderhåll m. m., i proportion till nämnda
kostnader, och återstoden i proportion till den från länens landsbygd influtna
automobilskatten.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag, som utarbetats på grundval av förenämnda
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte tillkallade sakkunniga verkställda utredning,
innebär, att till väghållningsdistrikt, vilkas samtliga vägar övertagits
till underhåll medelst vägkassan, skulle utgå, förutom det ordinarie vägunderliållsbidraget
å 30 procent, ett ytterligare bidrag å 10 procent av automobilskattemedel.
Motionsvis har emellertid gjorts gällande, att det sålunda föreslagna bidraget
å 10 procent vore för lågt tillmätt för att tillnärmelsevis motsvara
den betydande ökning av vägliållningsbördan, som föranletts av den alltjämt
växande automobiltrafiken.
Utan att vilja frånkänna de sålunda anförda synpunkterna ett visst berättigande
anser dock utskottet försiktigheten bjuda, att ifrågavarande bidrag
för närvarande icke sättes högre än Kungl. Maj:t föreslagit. I detta avseende
vill utskottet i övrigt allenast erinra om de betänkligheter, som 1925
års riksdag ur synpunkten av eu rättvis fördelning av inflytande automobilskattemedel
å skilda landsdelar och inom skilda distrikt ansåg kunna anföras
mot att en alltför stor del av inflytande automobilskattemedel disponerades
för ifrågavarande ändamål.
Gentemot den i propositionen uppställda fordran att ifrågavarande underhållsbidrag
icke må utgå med mindre samtliga vägar övertagits av väghållningsdistriktet,
har i väckta motioner framhållits, att verkligt bärande skäl
icke syntes kunna förebringas för att icke låta detta bidrag avse jämväl av
vägkassan underhållna vägar inom distrikt, där vägkassan allenast delvis
övertagit underhållet. Såsom i propositionen framhålles, torde emellertid
ett vägkassans fullständiga övertagande av vägunderhållet böra betraktas
som en nödvändig garanti för att underhållsbidraget skall bliva till avsedd
nytta för vägväsendet. Att märka är också, att enligt förordningens 4 §
bidrag till underhåll av här avsedda vägar kan efter särskild framställning
beviljas för fall att underhållet är på grund av automobiltrafik i synnerlig
grad försvårat.
Utskottet har alltså jämväl i denna del ansett sig böra tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag.
Statsutskottets utlåtande Nr 104. 7
I en av de i ämnet väckta motionerna liar uppmärksamheten fästs på det
rådande förhållandet, att köpingar och vissa andra stadsliknande samhällen
för närvarande ärö helt utestängda från att erhålla bidrag från automobilskattemedel.
Enligt utskottets mening torde förevarande fråga vara av beskaffenhet
att böra göras till föremål för särskild utredning, och anser utskottet,
att riksdagen bör göra framställning härom hos Kungl. Maj:t.
Vad angår den motionsvis påyrkade rätten till underhållsbidrag jämväl
till sådana väghållningsdistrikt, inom vilka vägkassan icke övertagit underhållet,
vill utskottet allenast erinra, att vissa i liknande syfte vid 1924 och
1925 års riksdagar gjorda yrkanden av riksdagen avslagits.
För vinnande av erforderlig garanti för ett tillförlitligt underlag för bidragets
beräknande har i statsrådsprotokollet ställts i utsikt utfärdande av
vissa föreskrifter avseende ett enhetligt ordnande av vägdistriktens bokföring.
I anledning härav föranlåtes utskottet uttala, att om än utskottet förutsätter
som självklart, att viss kontroll över vägdistriktens bokföring och förvaltning
måste utövas, det dock framstår som angeläget, att de föreskrifter,
som i detta avseende må komma att meddelas, icke bliva onödigtvis betungande
eller eljest medföra alltför långt gående inskränkningar i väghållningsdistriktens
självbestämmanderätt.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
och i anledning av de av herrar Boberg in. tl. och
Månsson i Erlandsro in. tl. väckta motionerna (I : 272 och
II: 396) ävensom med avslag å de av herrar Ingeström och
E. Larsson, Bergström i Bäckland, Urberg och Johansson i
Hallagården, Jeppsson och E. Björnberg, Eriksson i Yästbro
och Lindgren samt Scliill och Lunden väckta motionerna
(1:273 samt II: 392, 395, 397, 398 och 399), må
a) antaga i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 20 februari 1926 intagna, riksdagens prövning underställda
förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel;
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i vad
mån bidrag av automobilskattemedel må utgå jämväl för vägväsendet
inom köpingar och vissa andra stadsliknande samhällen
samt om framläggande för riksdagen av det förslag i
ämnet, vartill utredningen må giva anledning.
Stockholm den 27 april 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,
C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Berggult, C. 1. Asplund, P. A. Bergström,
G. Kobb, A. R. Rooth, C. A. Carlsson i Gävle, D. A. Petrén och J. B. Johansson
i Fredrikslund;
från andra kammaren: herrar A. Andersson i Råstock, A. Wiklund, C. R.
Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, O. Olsson i Kullenhergstorp,
E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs,
S. Persson i Fritorp, K. G. E. Eriksson i Stockholm och O. Andersson i Höör.
Statsutskottets utlåtande Nr 104. Reservation.
9
Reservation
av herrar S. H. Kvarnzelius, G. I. Asplund, J. B. Johansson i Fredrikslund
och 0. Olsson i Kullenbergstorp, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts---ändamål.
I propositionen uppställes som förutsättning för att ifrågavarande vägunderhållsbidrag
å 10 procent skall utgå, att samtliga vägar inom vägdistriktet
övertagits till underhåll av vägkassan. För egen del anser sig utskottet
— i anslutning till vad härutinnan motionsvis påyrkats — böra tillstyrka
sådan ändring i nämnda bestämmelse, att rätten till underhållsbidrag må
avse jämväl av vägkassan underhållna vägar i distrikt, som endast delvis
övertagit underhållet. Såsom av ett flertal länsstyrelser framhållits, torde
nämligen skäl saknas att från bidrags åtnjutande utestänga väghållningsdistrikt,
som övertagit exempelvis allenast genomlöpande större stråkvägar.
Att i räkenskaperna särskilja, de av vägkassan underhållna vägarna torde ej
heller möta några större svårigheter. Till vinnande av ytterligare garantier
mot missbruk har emellertid utskottet — utöver de av Kungl. Maj:t föreslagna
stadgandena om granskning av räkenskaperna och möjlighet att vid
bristande utredning förklara bidraget förverkat — ansett sig böra föreslå
viss föreskrift om skyldighet att hava räkenskaperna så förda, att härav
framgår, huru stor del av distriktets väghållningskostnader, som belöper å
till underhåll av vägkassan övertagna vägsträckor. Beträffande ifrågavarande
distrikt, som endast delvis övertagit underhållet, torde dock rätten till bidrag
böra begränsas att avse vägunderhåll och vinterväghållning men icke
förvaltningskostnad.
I en av---får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl Maj:ts förevarande proposition
och de av herrar Boberg m. fl., Bergström i Bäckland,
Månsson i Erlandsro m. fl. samt Schill och Lundén i
ämnet väckta motionerna (1: 272 och II: 392, 396 och 399) ävensom
med avslag å de av herrar Ingeström och E. Larsson,
Ryberg och Johansson i Hallagården, Jeppsson och Björnberg
samt Eriksson i Yästbro och Lindgren väckta motionerna
(1:273 samt II: 395, 397 och 398), må
a) med förklarande, att Kungl. Maj:ts förslag i ämnet icke
kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, för sin de] antaga
bifogade förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel
(Bil. A.);
b) i skrivelse---giva anledning.»
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 65 käft. (Nr 104.)
927 26 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 104. Reservation.
Bil. A.
Förslag
till
Förordning
om fördelning av automobilskattemedel.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem
procent på följande sätt:
a) Till väghållningsdistrikt, vars vägar helt eller delvis övertagits till
underhåll medelst vägkassan, utgår bidrag med en tiondel av distriktets
verkliga kostnad under året näst före det, varunder automobilskattemedlen
influtit, för vägunderhåll och vinterväghållning å sålunda övertagna
vägar. Hava distriktets samtliga vägar övertagits, må i nämnda
kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen
avser byggande av väg. Sådant bidrag utgår dock icke, med mindre vägunderhållet
hela det år, varunder automobilskattemedlen influtit, ålegat
vägkassan; och skall bidraget, där vägunderhållet ej jämväl hela det därförut
förflutna året ålegat vägkassan, såvitt angår vägunderhållet beräknas
å den jämlikt 46 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet uppskattade kostnaden.
Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola
läggas på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Beträffande
väghållningsdistrikt, som endast delvis övertagit distriktets vägar till underhåll
av vägkassan, skola räkenskaperna vara så förda, att härav framgår
huru stor del av distriktets kostnader för vägunderhåll, som belöper
å till underhåll av vägkassan övertagna vägsträckor, ävensom för vinterväghållning.
Försummar väghållningsdistrikt att förebringa nöjaktig utredning om
storleken av samma kostnad, må, i den ordning Konungen bestämmer,
väghållningsdistriktets rätt till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.
b) ------------------
2 mom. — — — -— — — — — — — — — — —---
4§-
Denna förordning — — — att gälla.
Stockholm, K. L. Beckman» Boktr., 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1926:211 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fördelning av automobilska t temedel jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten