Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en allsidig utredning rörande värt lands behov av försvarsanstalter m. TO.

1926-05-11 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:127, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en allsidig utredning rörande värt lands behov av försvarsanstalter m. TO.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

1

>r 127.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1926 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en

allsidig utredning rörande värt lands behov av försvarsanstalter

m. TO.

(l:a avel.)

Uti två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr E. Trygger m. fl. (nr 113) och den andra inom andra kammaren

av herr A. Lindman ni. fl. (nr 93) har hemställts, att riksdagen måtte be
sluta

dels att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en allsidig utredning

rörande vårt lands behov av försvarsanstalter ur strategisk synpunkt

och med hänsyn till olika krigsfall, dels att med hänsyn härtill

beslutet om den under andra perioden avsedda övergången till den nya

härordningen tills vidare icke skall träda i verkställighet,

dels ock att riksdagen må besluta de höjningar av Kungl. Majrts

äskanden under fjärde huvudtiteln, som härav må kunna föranledas.

Motionärerna hava till stöd för sina framställningar anfört följande:

»Vid föregående års riksdag framhöllo vi, att tiden icke var lämplig

för en nedrustning, och reserverade oss därför mot antagandet av den av

första särskilda utskottet förordade försvarsordningen. Vi dela sålunda

icke ansvaret för det beslut om nedrustning, vilket fattades av förra årets

riksdag, och vi hysa alltjämt den uppfattningen, att 1925 års försvarsordning

icke skänker erforderlig trygghet för vår nationella säkerhet.

Nedrustningsbeslutet fattades vid en tidpunkt, då — för att återgiva

hans excellens statsministerns uttalande i Kungl. Majrts proposition nr

50/1925 — ’det i världen alltjämt rådande osäkerhetstillståndet innesluter

även för en nation, som icke är direkt hotad, möjligheten att

bliva indragen i konflikter mellan andra stater’. Den svenska nedrustningen

påskyndades icke dess mindre och utbröts härigenom från sambandet

med de inom Nationernas förbund pågående strävandena att åstadkomma

en av förbundet reglerad allmän nedrustning. Såsom mest anmärkningsvärd

framstår emellertid den omständigheten, att nedrustningsbeslutet

veterligen icke grundades på någon utredning av vårt lands behov

av försvarskrafter.

De händelser, vilka inträffat efter avslutandet av föregående års riksdag,

hava styrkt vår uppfattning, att det utrikespolitiska läget nu icke

berättigar till en nedrustning i vårt land. Den avspänning, som i viss

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 saml. 77 höft. (Nr 127—128.) 1060 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

mån blivit en följd av det s. k. Locarnoavtalet, har gjort sig gällande

huvudsakligen med avseende på förhållandena i västra Europa. De förhandlingar,

vilka föregingo nämnda avtal, ävensom bestämmelserna i detsamma

visa tydligt, att anledningarna till det alltjämt rådande osäkerhetstillståndet

förnämligast äro att söka i östra Europa. Därtill kommer, att

Sovjet-Ryssland icke deltagit i sagda förhandlingar, än mindre träffat några

avtal, vilka äro ägnade att mildra motsättningarna mellan detta land och

dess europeiska grannstater.

De rustningsbegränsningar, vilka ställts i utsikt i frederna och i förbundsakten

för Nationernas förbund, hava hittills vidtagits endast beträffande

de besegrade staterna. Även under den tid, vilken förflutit efter

Locarnoavtalets avslutande, hava strävandena efter en allmän nedrustning

tagit sig uttryck endast i utfärdandet av inbjudningar till sammanträde

med en kommission sakkunniga, som skall utföra förberedande undersökningar

för anordnandet av en konferens för minskning och begränsning

av rustningarna. Det framhålles dock uttryckligen, att innan en sådan

konferens kan komma till stånd, måste »från den allmänna säkerhetens

synpunkt tillfredsställande förhållanden hava tryggats». Huru dessa förhållanden

gestalta sig i östra Europa framgår därav, att Hyssland ytterligare

befästat sin militära maktställning. Dess armé räknar nu i fredstid

över åtta hundra tusen man och om trupperna för särskilda ändamål

inräknas, i runt tal en million man; dess flotta är stadd i stark utveckling

och torde inom en snar framtid åter nå en styrka jämförlig med den

under världskriget. Ryssland är också i förhållande till sina europeiska

granstater vida starkare nu än före världskriget. I Finland, där en revision

av försvarsväsendet står på dagordningen, avser man enligt uppgifter i

dagspressen att väsentligt öka den nuvarande försvarsorganisationen.

I sitt utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 50/1925

angav första särskilda utskottet såsom ett av motiven för den förordade

nedrustningen »en åstundan, att vårt folk skulle i och med sitt ställningstagande

i försvarsfrågan ådagalägga sin vilja att medverka till en internationell

begränsning av rustningarna». Den sålunda ådagalagda viljan har

emellertid, såvitt det kommit till allmän kännedom, icke utövat något inflytande

på frågan om en allmän europeisk rustningsminskning. Tvärtom

hava, såsom ovan berörts, våra närmaste grannländer i öster redan vidtagit

eller avse att vidtaga avsevärda ökningar med avseende på sina rustningar.

Ändamålet med en allmän rustningsminskning är enligt förbundsaktens

uttalande ett bevarande av freden. Vidmakthållandet av den försvarsorganisation,

som kan anses erforderlig för tryggandet av Sveriges nationella

säkerhet, utgör förvisso icke ett hinder för fredens bevarande och betraktas

helt visst icke på något håll såsom ett sådant. Tvärtom kan

Sveriges vanmakt bliva en fara för freden i Östersjöområdet. I detta

sammanhang torde böra framhållas, att konstituerandet av självständiga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

3

stater inom de från Ryssland frånskilda områdena vid Östersjön ökat konfliktsanledningarna

i nordöstra Europa. Genom vårt medlemskap i Nationernas

förbund hava vi i viss mån frånträtt vår neutralitet och utsättas redan

därigenom i högre grad än förut för faran att bliva indragna i ett krig,

vilket berör Östersjön, frånsett att medlemskapet i sagda förbund kan

medföra förpliktelser, vilka vi icke kunna undandraga oss. Den beslutade

nedrustningen står därför icke i överensstämmelse varken med vårt lands

trygghet eller med vårt medlemskap i Nationernas förbund.

I det föregående har framhållits, att nedrustningsbeslutet icke grundats

på erforderlig utredning av vårt lands behov av försvarskrafter. Försvarsorganisationen

har tvärtom fastställts utan behörig hänsyn till huru organisationen

skall användas för att fylla de med densamma avsedda uppgifterna

eller om dessa uppgifter över huvud taget kunna fyllas med

nämnda organisation. Det synes hava förelegat desto större skäl att företaga

en utredning i berörda hänseenden, som de ansvariga militära myndigheterna,

i den mån de satts i tillfälle att avgiva yttrande om organisationens

lämplighet, med skärpa framhållit, att vårt lands behov av försvarskrafter

icke kan anses tillgodosett med en krigsmakt, organiserad

enligt det då föreliggande och nu i huvudsak antagna förslaget.

Varje organisation måste bestämmas av de uppgifter, vilka tillkomma

densamma. Detta gäller i särskilt hög grad vid fastställaudet av en så

omfattande och för riket betydelsefull organisation som försvarsväsendet.

Dess uppgifter äro — därom synes fullständig enighet råda — att trygga

rikets neutralitet och att, om denna kränkes, utgöra ett värn för landets

självständighet. Behovet av stridskrafter för fyllande av dessa uppgifter

kan fastställas endast efter noggranna undersökningar, vilka utmynna i en

försvarsplan. Förutvarande försvarsorganisationer hava av statsmakterna

antagits på grundval av dylika utredningar. I detta sammanhang må återgivas

ett uttalande av dåvarande statsministern Karl Staaff, när det gällde att

ordna vårt försvarsväsende med hänsyn till de på grund av unionsupplösningen

ändrade förhållandena. I sitt yttrande till statsrådsprotokollen

den 5 januari 1906 anförde herr Staaff bl. a. följande:

För att uj:>pnå största möjliga effektivitet åt landets försvarskrafter

synes det vara erforderligt, att en närmare samverkan anordnas mellan

de båda olika grenarna av försvarsväsendet. Första förutsättningen för

en sådan samverkan är, att en gemensam försvarsplan uppgöres med huvudsyfte

att i stora drag klargöra, vilken verksamhet armén och vilken verksamhet

flottan bör utveckla under olika eventualiteter av fientligt angrepp

mot vårt land, samt vilka anordningar med avseende härpå böra vidtagas

till stärkande under fredens dagar av armén och flottan.’

Den sålunda ifrågasatta försvarsplanen torde böra förslagsvis uppgöras

av chefen för generalstaben och chefen för flottans stab i samråd med

varandra. Sedan detta arbete blivit fullbordat, torde en granskning ur

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

>Statsutskottets utlåtande Nr 127.

finansiell synpunkt av möjligheterna till planens realiserande böra följa,

och lärer då bliva tillfälle att upptaga frågan, huru denna granskning på

det mest fruktbärande sätt bör försiggå.’

''Ett sådant tillvägagående, som jag nu tillåtit mig angiva, skulle enligt

min mening medföra synnerligen stora fördelar. Eu med omsorg förberedd

planmässighet, önskvärd på alla statslivets områden, är särskilt i

fråga om vårt försvar av utomordentligt stor betydelse. Ty för ett litet

och jämförelsevis fattigt land är det oundgängligt att kraftigt genomföra

principen det möjligast effektiva försvar för den därför nedlagda kostnaden.

’

Utredningar av det slag, vilka sålunda ansågos nödvändiga för 20 år

sedan, äro än mera av behovet påkallade efter tillkomsten av flygvapnet.

Därest nedrustningen grundas på den uppfattningen, att något eller

några av de krigsfall, vilka tillförene lagts till grund för försvarsplanen,

numera icke behöva tagas i betraktande, torde en sådan utmönstring —

såsom ock framhölls under förlidet års försvarsdebatt — icke böra företagas

av de militära myndigheterna utan bestämmas av den ansvariga

riksledningen.

Med den minskning av försvarsorganisationens styrka, som måste bliva

en följd av 1925 års försvarsbeslut, kan det visa sig nödvändigt att även

i andra avseenden begränsa krigsmaktens uppgifter i överensstämmelse med

vad som framhållits i chefens för generalstaben skrivelse till ordföranden

i 1924 års riksdags särskilda utskott. Även i detta hänseende bör beslutet

fattas av den ansvariga riksledningen. De problem, till vilka riksledningen

sålunda har att taga ställning, äro av den betydelse och den

omfattning, att desamma kräva en synnerligen grundlig utredning och ett

icke mindre noggrant övervägande under hänsynstagande till olika faktorer.

Resultatet av riksledningens ställningstagande i dessa avseenden blir också

avgörande för vår grad av trygghet.

Av det föregående torde framgå, att omfattande utredningar äro erforderliga,

innan en genomgripande omorganisation av vårt försvarsväsende

genomföres. Andra perioden av övergången till den nya härordningen

omfattar bland annat indragning av ett stort antal truppförband och innebär

sålunda i väsentliga delar ett upprivande av den nuvarande organisationen.

En sådan indragning bör i varje fall icke ske, förrän ovan antydd

utredning och planläggning utförts. I motsatt fall kan det inom kort

visa sig nödvändigt att vidtaga mer eller mindre genomgripande förändringar

i den beslutade organisationen.

En annan omständighet, som i hög grad talar emot genomförandet vid

nu beslutad tidpunkt av andra perioden av övergången till den nya härordningen,

är nödvändigheten att alltjämt vidmakthålla en erforderlig krigsberedskap.

I detta sammanhang torde för frågans belysande böra återgivas

ett uttalande av statsminister Staaff i hans ovan omnämnda yttrande:

''Givet är, att försvarsplanen bör avse en gradvis skeende utveckling av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

o

försvarsmedlen, så ordnad och avpassad, att under varje utvecklingsskede

finnes en verklig krigsberedskap, d. v. s. att de under varje sådant skede

befintliga försvarsmedel och försvarskrafter äro uti fullt krigsberett och

krigsdugligt tillstånd.’ — Dessa synpunkter göra sig självfallet i minst

lika hög grad gällande vid en minskning av försvarsmedlen som vid en

utveckling.

Planläggningen av stridskrafternas användning vid krig omfattar icke

endast fastställandet av vissa allmänna grundsatser för uppträdandet under

olika krigsfall. Den innefattar även detaljerade planer berörande krigsberedskapens

alla områden. De organisatoriska förändringarna medföra behovet

av helt nya krigsorganisationsplaner för högre och lägre truppförband.

Dessutom måste verkställas nya beräkningar och uppgöras nya

planer för stridskrafternas mobilisering samt för deras koncentrering till

olika områden. Innan den nya organisationen genomföres, måste alla de

arbeten, som äro förenade med denna planläggning och därmed sammanhängande

åtgärder i övrigt, vara slutförda såväl inom den högsta krigsledningen

som vid de högre och lägre truppförbanden. Bristfälliga förberedelser

i nämnda hänseenden skulle utan tvivel framkalla eu desorganisation

redan vid början av ett krig, vilken lätt kunde få ödesdigra

följder.

I chefens för generalstaben yttrande i anledning av Ivungl. Maj:ts proposition

nr 50/1925 framhålles, att de arbeten, vilka bleve erforderliga i

samband med andra övergångsperiodens ikraftträdande, icke kunde beräknas

vara slutförda förrän tidigast under året 1928—1929. Med anledning

därav framhölls nödvändigheten av att uppskjuta andra övergångsperioden

åtminstone till nämnda år. I yttrandet framhålles även, att ett dylikt

svaghetstillstånd icke under några omständigheter får medföra sådana förhållanden,

att hären icke i händelse av krig kan hastigt och noggrant

utföra sin mobilisering och koncentrering. Utskottet ansåg sig med hänsyn

till den föreliggande utredningen icke heller vara i tillfälle att bedöma,

huruvida det kunde befinnas erforderligt eller lämpligt att i fråga om den

personal, som bleve övertalig vid andra övergångsperiodens ikraftträdande,

vidtaga en motsvarande förskjutning, som förordats beträffande den första

övergångsperioden. Detta uttalande kan knappast tydas annorlunda, än

att utskottet varit tveksamt rörande lämpligheten av att genomföra andra

övergångsperioden så tidigt som föreslagits eller under budgetåret 1927 —

1928. Under riksdagsdebatterna förekom icke någon invändning mot utskottets

ovan anförda uttalande. I riksdagens skrivelse återfinnes emellertid

intet uttryck för den sålunda framlagda uppfattningen.

Om andra övergångsperioden genomföres i enlighet med senaste riksdags

beslut, kommer följden sannolikt att bliva, att den fåtaliga armén vid

denna tidpunkt i större eller mindre omfattning saknar erforderliga planer

för sin mobilisering och koncentrering, vilket, såsom ovan berörts, måste

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

1925 års

riksdag.

medföra en i motsvarande grad bristfällig krigsberedskap med därav följande

ytterligare vådor för rikets säkerhet.

Det är fördenskull uppenbart, att genomförandet av andra övergångsperioden

måste uppskjutas.

En följd härav bliver, att inskrivning av värnpliktiga även nästföljande

år måste ske till samtliga nu befintliga truppförband och att linjekontingenten

sålunda måste givas samma storlek som innevarande år. Bestämmelsen

i värnpliktslagen § 53, andra stycket, måste med hänsyn härtill

givas utsträckt giltighetstid. Den sålunda erforderliga ökningen av

linjekontingenten, utöver vad i 1925 års värnpliktslag stadgats, medför

höjda kostnader för de värnpliktigas underhåll in. m. Dessa kostnader

inträda huvudsakligen först under budgetåret 1927 —1928, men medföra

dock en mindre ökning av vissa anslagsposter även för nästkommande

budgetår, utöver vad i statsverkspropositionen äskats.

De ovan anförda synpunkterna gälla huvudsakligen lantförsvaret. Beträffande

sjöförsvaret göra sig emellertid motsvarande synpunkter gällande.

Ehuru redan nu på grund av flottans materiella svaghetstillstånd ett påskyndande

av den beslutade ersättningsbyggnaden vore högeligen påkallad,

synes oss dock i fråga om sistnämnda försvarsgren skäl föreligga att avvakta

resultatet av den pågående utredningen rörande flottplanen och

ersättningsbyggnaderna, innan ytterligare åtgärder kunna ifrågasättas.

Rörande luftförsvarets utveckling inom de gränser, som 1925 års riksdagsbeslut

uppdragit, förutsätta vi icke nu någon ändring.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att det måste vara med

det allmännas intresse överensstämmande, att det övertaliga befälet kan

placeras i nyttiga befattningar. Sker övergången så brådstörtat, som nu

förutsättes, skulle redan hösten 1926 ett antal av omkring 270 officerare,

370 underofficerare och 200 övriga att överföras till övergångsstat. Dessa

torde näppeligen kunna beräknas bliva absorberade på arbetsmarknaden,

innan hösten 1927 ett antal av ytterligare omkring 460 officerare, 520

underofficerare och 800 övriga militära befattningshavare måste lämna sin

tjänst. De med en sådan anordning förenade olägenheterna måste såväl

för det allmänna som för de därav berörda individerna bliva högst betydande.

»

I sitt utlåtande nr 1 anförde första särskilda utskottet vid 1925 års

riksdag, att utskottet anslöte sig till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om

övergången till den nya härorganisationen med den jämkning, att den för

första övergångsperioden föreslagna begränsningen av officers- och underofficerskadern

vid de nu bestående truppförbanden genom överföring tvångsvis

till övergångsstat icke skulle vidtagas förrän omedelbart efter repetitionsövningarna

hösten 1926. Härigenom erhölles en för utbildningen

av 1925 års värnpliktsklass önskvärd större befälstillgång än enligt Kungl.

Maj:ts förslag, samtidigt som de förestående indragningarna med större

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

7

omsorg kunde planläggas och utföras. Skulle det därigenom tillgängliga

antalet officerare och underofficerare befinnas icke vara erforderligt, borde

det ankomma på Kungl. Maj:t att genom permittering anpassa det i tjänst

varande befälet efter utbildningsarbetets behov.

Utskottet uttalade vidare, att detsamma med hänsyn till den föreliggande

utredningen då icke vore i tillfälle att bedöma, huruvida det kunde

befinnas erforderligt eller lämpligt att vidtaga eu motsvarande förskjutning

i fråga om den personal, som bleve övertalig vid andra övergångsperiodens

ikraftträdande.

Enligt vad som framgår av 1925 års riksdags skrivelse nr 310 godkände

riksdagen vad utskottet sålunda uttalat.

Med framhållande av att ett år förflutit sedan riksdagens ifrågavarande

skrivelse avläts och möjlighet syntes föreligga att åstadkomma en fullständigare

utredning i berörda hänseende, har utskottet, med stöd av § 46

riksdagsordningen, i skrivelse till vederbörande statsråd den 20 april 1926

anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning till chefen för generalstaben

att skyndsamt verkställa utredning beträffande det i särskilda utskottets

vid 1925 års riksdag sistberörda uttalande berörda spörsmålet.

I anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 23 april 1926 chefen

för generalstaben att verkställa utredning i frågan, huruvida det kunde

befinnas erforderligt eller lämpligt att beträffande den personal vid armén,

som bleve övertalig vid andra övergångsperiodens ikraftträdande, vidtaga

en förskjutning, motsvarande den, som av 1925 års riksdag beslutats

ifråga om den för första övergångsperioden av Kungl. Maj:t föreslagna

begränsningen av officers- och underofficerskadern genom tvångsvis överföring

till övergångsstat. Den 1 maj 1926 har chefen för generalstaben

inkommit med den sålunda infordrade utredningen vilken såsom bilaga är

fogad vid detta utlåtande.

Utskottet kan icke finna skäl föreligga att, sedan 1925 års riksdag

antagit en på omfattande utredningar grundad försvarsorganisation, vars

genomförande redan tagit sin början, riksdagen nu skulle hos Kungl.

Maj:t anhålla om ny allsidig utredning av vårt lands behov av försvarsanstalter.

Utskottet anser sig alltså icke kunna tillstyrka vad motionärerna

i nämnda hänseende hemställt.

Motionärerna hava jämväl yrkat, att med hänsyn till den begärda utredningen

den under andra perioden avsedda övergången till nya härordningen

tillsvidare icke skall träda i verkställighet. Då den nya utredningen

enligt utskottets mening icke bör äga rum, följer härav, att det

med hänsyn till utredningen ifrågasatta uppskovet icke bliver erforderligt.

Emellertid har utskottet, såsom förut anförts, i anledning av det av

1925 års försvarsutskott gjorda uttalandet beträffande andra övergångsperioden

inhämtat yttrande från chefen för generalstaben. I detta yttrande

Chefens

för generalstaben

utlåtande

den 1 maj

1926.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 127,

har gjorts gällande, bland annat, att vissa svårigheter kunna förväntas

uppstå vid genomförandet i enlighet med 1925 års riksdags beslut av

andra övergången under budgetåret 1927 —1928.. Utskottet har i anledning

härav under hand inhämtat, att vederbörande departementschef icke

anser åsyftade svårigheter vara av den art, att den genom statsmakternas

beslut föreskrivna indragningen under budgetåret 1927 —1928 av övertaliga

truppförband behöver uppskjutas. Med hänsyn härtill föranleder

generalstabschefens yttrande från utskottets sida endast det uttalandet j

att, därest ifråga om personalens överföring till övergångsstat under här

avsedda period, ändring i de av riksdagen fastställda grunderna skulle

anses påkallad, utskottet förväntar, att Kungl. Maj;t för 1927 års riksdag

framlägger av omständigheterna motiverade förslag.

Med den ställning, utskottet sålunda intagit till de i motionerna framförda

utrednings- och uppskovskraven, följer, att utskottet icke kan förorda

de begärda höjningarna av vissa anslag under fjärde huvudtiteln.

Utskottet hemställer alltså,

att herrar Tryggers m. fl. och Lindmans, m. fl. före

varande motioner I: 113 och II: 93 icke må. till någon

riksdagens åtgärd föranleda. . ''

Stockholm den 11 maj 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Hvarnzelius, Oscar Olsson, J. L. Widell,

J. Nilsson i Malmö, 0. Bergqvist, E. J. G. Rosén, E. A. Hallin, J. G. H''allen, P.

A. Bergström, G. A. Carlsson i Gävle, C. G. V. Hammarskjöld och Alexander Nilsson;

från andra kammaren: herrar A.. Anderson i Råstock, A'' WiIclund,,S, Bengtsson

i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson, i Kullenbergstorp, A. A. Törnkvist i

Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge, 0. Nilsson i Örebro,

B. F:smi Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm och K. S. V. Word.

Reservation

av herrar J. L. Widell, O. Bergqvist, E. A. Hallin, C. G. V. Hammar

skjöld, Alex. Nilsson, A. Wiklund, P. M. Olsson i Blädinge, 0. Olsson i,

Kullenbergstorp och B. F:son Holmgren, vilka ansett att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»I anslutning till de av motionärerna anförda synpunkterna anser sig

utskottet böra tillstyrka, att en allsidig utredning verkställes rörande vå-rfc

lands behov av försvarsanstalter. . ■

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

9

Nödvändigheten av det framförda kravet på uppskov med andra perioden

av övergången till den nya härordningen måste utskottet finna ytterligare

bestyrkt av innehållet i chefens för generalstaben ovannämnda yttrande.

Av detta yttrande synes framgå, att efter den nya härordningen avpassade

mobiliserings- och koncentrationsplaner ej kunna bliva färdiga förrän mot

slutet av år 1928. Under sådana förhållanden komma, därest övergången

sker i enlighet med den godkända planen, de erforderliga förutsättningarna

att saknas för en mobilisering och koncentrering av armén, i händelse en

sådan skulle påkallas under år 1928. Därtill komma de betydande olägenheterna

för personalen, som en övergång redan vid slutet av år 1927

måste medföra, ävensom den rubbning å arbetsmarknaden för förvaltningspersonal

av olika slag m. fl. som åtgärden jämväl kommer att föranleda.

Utskottet anser sig därför böra tillstyrka ett uppskov med andra övergångsperioden.

Vad angår utgifterna under fjärde huvudtiteln för budgetåret 1926—1927

påverkas desamma endast i så obetydlig omfattning av förevarande förslag,

att utskottet icke ansett sig behöva i anledning härav föreslå några

höjningar av huvudtitelns anslag.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av herrar Tryggers m. fl.

och Lindmans m. fl. förevarande motioner I: 113 och II: 93

besluta,

a) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig

utredning rörande vårt lands behov av försvarskrafter ur

strategisk synpunkt och med hänsyn till olika krigsfall;

b) att 1925 års riksdags beslut om den under andra

perioden avsedda övergången till den nya härordningen

tillsvidare icke skall träda i verkställighet.»

Bilaga.

Till ordföranden i riksdagens statsutskott.

Sedan till vederbörande statsrådsledamot från ordföranden i riksdagens

statsutskott inkommit en den 20 april 1926 dagtecknad skrivelse, vari anföres

följande:

»I sitt utlåtande nr 1 anförde första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag,

att utskottet anslöte sig till Kungl. Maj:ts förslag ifråga om övergången

till den nya härorganisationen med den jämkning, att den för första övergångsperioden

föreslagna begränsningen av officers- och underofficerskadern

vid de nu bestående truppförbanden genom överföring tvångsvis till övergångsstat

icke skulle vidtagas förrän omedelbart efter repetitionsövningarna

hösten 1926. Härigenom erhölles en för utbildningen av 1925 års värnpliktsklass

önskvärd större befälstillgång än enligt Kungl. Maj:ts förslag,

samtidigt som de förestående indragningarna med större omsorg kunde plan
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

läggas och utföras. Skulle det därigenom tillgängliga antalet officerare och

underofficerare befinnas icke vara erforderligt, borde det ankomma på Kungl.

Maj:t att genom permittering anpassa det i tjänst varande befälet efter utbildningsarbetets

behov.

Utskottet uttalade vidare, att detsamma med hänsyn till den föreliggande

utredningen då icke vore i tillfälle att bedöma, huruvida det kunde befinnas

erforderligt eller lämpligt att vidtaga en motsvarande förskjutning i fråga

om den personal, som bleve övertalig vid andra övergångsperiodens ikraftträdande.

Enligt vad som framgår av 1925 års riksdags skrivelse nr 310 har riksdagen

godkänt, vad utskottet sålunda uttalat.

Då nu ett år förflutit, sedan riksdagens ifrågavarande skrivelse avläts,

och möjlighet synes föreligga att åstadkomma en fullständigare utredning i

berörda hänseende, får jag, i egenskap av ordförande i riksdagens statsutskott,

med stöd av 46 § riksdagsordningen härigenom anhålla, att Herr Statsrådet

behagade utverka Kungl. Maj.ds befallning till chefen för generalstaben

att skyndsamt verkställa utredning beträffande det i särskilda utskottets

sistnämnda uttalande berörda spörsmål och därmed före den 3 nästkommande

maj till utskottet inkomma.»

bär Kungl. maj:t den 23 sistlidna april i nåder anbefallt chefen för generalstaben

att verkställa och före den 3 maj 1926 till riksdagens statsutskott

inkomma med utredning i frågan, huruvida det kan befinnas erforderligt eller

lämpligt att beträffande den personal vid armén, som blir övertalig vid andra

övergångsperiodens ikraftträdande, vidtaga en förskjutning, motsvarande den,

som av 1925 års riksdag beslutats ifråga om den för första övergångsperioden

av Kungl. Maj:t föreslagna begränsningen av officers- och underofficerskadern

genom tvångsvis överföring till övergångsstat.

I anledning härav får jag härmed äran avgiva den av Kungl. Maj:t anbefallda

utredningen

Nästlidet års riksdag beslöt, att övergången till nya härordningen skall,

enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, genomföras i tvenne

omgångar på i huvudsak följande sätt:

1) Under budgetåret 1925—1926 sker en allmän kaderminskning och begränsning

i övrigt av de bestående truppförbanden till huvudsaklig överensstämmelse

med den beslutade nya truppförbandsorganisationen, dock att

begränsningen av officers- och underofficerskadern icke vidtages förrän

omedelbart efter repetitionsövningarna 1926.

2) Under budgetåret 1927—1928 verkställes indragning av övertaliga truppförband.

Angående den tidpunkt, vid vilken indragningen av övertaliga truppförband

skall verkställas, bestämmes i 1925 års riksdags skrivelse nr 310 endast,

att den skall äga rum under budgetåret 1927—1928. I Kungl. Maj:ts proposition

nr 50 angives emellertid, att indragningen av övertaliga truppförband

bör äga rum omedelbart efter repetitionsövningarna hösten 1927.

Därest beträffande den personal vid armén, som blir övertalig vid andra

övergångsperiodens ikraftträdande, en förskjutning vidtages, motsvarande

den som av 1925 års riksdag beslutats ifråga om den för första övergångsperioden

av Kungl. Maj:t föreslagna begränsningen av officers- och underofficerskadern

genom tvångsvis överföring till övergångsstat, innebär detta,

att nämnda personal bibeliålles å aktiv stat intill tiden omedelbart efter

repetitionsövningarna hösten 1928.

För att kunna bedöma förhållandena i samband med andra övergångsperioden

är det erforderligt att taga hänsyn till värnpliktskontingentens uttagning

och fördelning. Vid 1925 års inskrivning tillämpades 1914 års värn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

11

pliktslag. Samtliga vapenföra värnpliktiga uttogos följaktligen till vapentjänst.

Innevarande års inskrivningsförrättningar hava ägt rum enligt 1925

års värnpliktslag. De vapenföra värnpliktiga uppdelas därför i till linjetjänst

uttagna och till ersättningsreserven uttagna. Den årskontingent värnpliktiga,

som uttages till linjetjänst, har jämlikt värnpliktslagens 53 § beräknats så

stor, att samtliga nu bestående truppförband i regel erhålla i härordningen

angivet antal värnpliktiga. Från och med 1927 träder däremot värnpliktslagens

24 § i kraft, vilket innebär, att till linjetjänst uttages endast ett antal

värnpliktiga beräknat för de truppförband, vilka skola bibehållas enligt 1925

års härordning.

Därest övergången verkställes i full överensstämmelse med 1925 års riksdags

beslut, synes den böra i huvudsak utföras enligt följande grunder.

Den nya värnpliktsområdesindelningen bör träda i kraft den 1 januari

1927 — beträffande val av ledamöter och suppleanter i inskrivningsnämnder

och i inskrivningsrevisioner från och med den 1 september 1926.

Utbildningsarbetet vid »övertaliga truppförband» bör fortsättas till och

med repetitionsevningarna hösten 1927. Till samma tidpunkt böra de »övertaliga

truppförbanden» bibehållas såsom mobiliseringsenheter. Indragningen

av »övertaliga truppförband» kan, om den utföres i denna ordning, anses

äga rum vid sagda tid, emedan deras uppgifter såväl under fred som i händelse

av krig då upphöra. Av praktiska skäl torde indragningen böra äga

rum först något senare, förslagsvis den 1 januari 1928.

I propositionen till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets ordnande

framliålles beträffande övergången till den nya härordningen, att den föreslagna

nya härordningen i många avseenden innebiir stora förändringar,

varför övergången till densamma i flera fall torde bliva förenad med avsevärda

svårigheter. Särskilt gällde detta den föreslagna indragningen av

vissa infanteriregementen med därav följande omläggning av inskrivningsoch

värnpliktsväsendet m. m. Med hänsyn härtill måste eu alldeles särskild

uppmärksamhet ägnas åt frågan, huru denna övergång skall på lämpligaste

sätt ordnas. En indragning av truppförband komplicerade redan i och för

sig övergångsspörsmålet, därigenom att eu del av personalen vid de indragna

truppförbanden, för tillgodoseendet av såväl statsintresset som erforderlig

billighet gentemot denna personal, måste fördelas på de kvarvarande förbanden,

ett arbete, som torde komma att bliva både tidsödande och besvärligt.

Men även om detta arbete skulle kunna genomföras på jämförelsevis

kort tid, bleve det icke möjligt att i full omfattning genomföra övergången

inom den tid, som tidigare hållits för sannolik. Organisationen av

hela inskrivningsväsendet och landstormen sammanhänger nämligen med

infanteriregementena. En indragning av dylika förband i den omfattning,

som föreslagits, komme sålunda att medföra eu genomgripande omgestaltning

av landets indelning i inskrivnings- och rullföringsområden med vad

därtill liörer samt eu omläggning av den nuvarande landstormsorganisationen.

Men härtill komme ytterligare en omständighet, som krävde allvarligt beaktande,

nämligen kravet på att såväl under övergångsperioden som vid

tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande hava ett ordnat mobiliseringsväsende.

En ingående undersökning av nu berörda förhållanden hava

givit vid handen, att ett ordnat genomförande av övergången till den föreslagna

organisationen icke kunde äga rum redan hösten och vintern 1926—

1927, utan att det bleve nödvändigt att framskjuta organisationens ikraftträdande

till omedelbart efter repetitionsövningarna hösten 1927

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

I yttrande den 14 februari 1925 angående förslag till organisation av lantförsvaret

och förslag till värnpliktslag gjorde chefen för generalstaben gällande,

att de arbeten, vilka voro erforderliga för mobiliseringsverket, d. v. s. för

härens mobilisering och koncentrering, vore av den stora omfattning, att de

icke kunde beräknas färdiga förrän tidigast under året 1928—1929.

Vad först angår indragningen av personal, torde något hinder icke förefinnas

att planlägga och utföra densamma med erforderlig omsorg vid den i

härordningsbeslutet förutsatta tidpunkten. Det synes emellertid uppenbart, att

de officerare och underofficerare, vilka vid andra övergångsperiodens ikraftträdande

bliva övertaliga, under denna förutsättning i allmänhet icke under

tiden närmast efter överföringen kunna förskaffa sig lämplig civil anställning

eller sysselsättning, emedan överföringen till övergångsstat äger rum

redan ett år efter överföringen i samband med första övergångsperioden.

Svårigheterna i detta avseende måste bliva så mycket större, som nämnda

officerare och underofficerare, enligt vad nedan visas, under tiden närmast

efter överföringen sannolikt komma att i stor utsträckning behöva tagas i

anspråk för viss militär tjänstgöring. Ett uppskjutande åtminstone till

hösten 1928 av tidpunkten för överföringen till övergångsstat av nämnda

personal måste därför betecknas såsom lämplig redan med hänsyn till erforderlig

billighet gentemot densamma. Men härför talar även en annan

synpunkt. Det kan nämligen betecknas såsom ett statsintresse, att flertalet

av de till övergångsstat tvångsvis överförda inom rimlig tid kunna erhålla

en ordnad civil verksamhet.

Beträffande åter planläggningen och genomförandet av övergången till

den nya härordningen giver en nu verkställd beräkning vid handen att för

arméfördelningsstaber och truppförband ävensom för vissa civila myndigheter,

särskilt järnvägsmyndigheterna, vid tiden för repetitionsövningarna

hösten 1927 torde komma att återstå omfattande arbeten för ifrågavarande

ändamål, vilka arbeten åtminstone på vissa händer kunna fullbordas först

vid slutet av år 1928.

Om den personal vid armén, vilken blir övertalig vid andra övergångsperiodens

ikraftträdande, får kvarstå på aktiv stat till omedelbart efter 1928

års repetitionsövningar, blir det möjligt att intill denna tid i huvudsak bibehålla

nuvarande mobiliseringsplaner för de övertaliga truppförbanden, och

i sammanhang härmed även för armén i dess helhet. Härigenom erliålles

tid att utarbeta de nya organisations- och mobiliseringsplanerna och därmed

sammanhängande handlingar innan nämnda planer behöva träda i kraft.

Med hänsyn härtill måste det anses erforderligt att vidtaga den ifrågasatta

förskjutningen beträffande den personal vid armén, som blir övertalig vid

andra övergångsperiodens ikraftträdande.

I sammanhang härmed är det emellertid synnerligen önskvärt, att utbildningsarbetet

vid de »övertaliga truppförbanden» fortsättes intill samma tid.

Det är nämligen av särskild vikt, att mobiliseringen direkt anknytes till

fredsutbildningen, så att inkallelsen till tjänstgöring i fred och vid krig

kan utföras enligt samma grunder. Härför fordras emellertid, att den årskontingent,

som år 1927 uttages till linjetjänst, i huvudsak fördelas efter

de grunder, vilka tillämpas innevarande år.

Det är givet, att nämnda arbeten för ordnandet av mobiliseringsväsende,

särskilt om de skola utföras på kort tid, komma att inom staber och truppförband

taga betydande arbetskrafter i anspråk. Det är likaledes tydligt,

att detta förhållande kommer att inverka menligt på utbildningarbetet, diirest

icke särskilda åtgärder vidtagas. De aktiva kadrerna hava nämligen av kostnadsskäl

begränsats till det för förvaltningen och utbildningen i fred oundgängligen

nödvändiga. Till förvaltningen i här avsedd mening kunna arbeten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 127.

13

med nämnda mobiliseringsplaner ocli krigsförberedelser icke räknas. För

detta ändamål torde därför, därest övergången genomföres i bestämd ordning,

komma att anlitas ett stort antal av de officerare och underofficerare,

vilka överförts på övergångsstat. För att minska härmed förenade olägenheter

för personalen, synes det billigt, att för nämnda personal, den tid

under vilken de äga uppbära innehavda löneförmåner i motsvarande grad

förlängas.

Stockholm den 1 maj 1926.

C. Cr. Hammarskjöld.

Chef för generalstaben.

H. Kellgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.