Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till åtgärder för Mälarens reglering.
1926-05-14 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1926:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till åtgärder för Mälarens reglering.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
1
Nr 129.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1926 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
anslag till åtgärder för Mälarens reglering.
(4:e avd.)
I den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen nr 1
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927
har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln, punkt 27, föreslagit riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,
för åtgärder för Mälarens reglering beräkna ett extra reservationsanslag
av 50,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 19 februari 1926
avlåten proposition, nr 196, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande
behandling, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
protokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att för åtgärder för Mälarens reglering förbudgetåret 1926—1927
anvisa ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Att spörsmålet om Mälarens reglering fordrar en snar lösning sammanhänger,
såsom av propositionen inhämtas, med planerna på byggandet av
den s. k. Biksbron. Detta brobygge, som länge stått på dagordningen
och som på grund av trafikförhållandena snart måste komma till stånd,
berör nämligen den viktigaste av de för regleringen erforderliga anordningarna,
dammbyggnaden i Norrströms norra gren. Ur såväl praktiska
som estetiska synpunkter bör denna dammbyggnad förläggas till samma
plats som bron, och arbetenas utförande vid olika tidpunkter skulle
otvivelaktigt medföra betydande svårigheter samt avsevärt högre kostnader.
Det torde sålunda vara tydligt, att — alldeles frånsett den inverkan, som
det år 1924 inträffade, osedvanligt höga vattenståndet kan hava haft för
frågans upptagande — den lämpliga tidpunkten för företagets genomförande
nu är inne.
Genom Mälarkommissionens arbete föreligga planer och kostnadsförslag
beträffande erforderliga arbeten samt approximativa beräkningar rörande
nyttan av företaget. Den av kommissionen verkställda utredningen har
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 sand. 78 käft. (Nr 129—131.) 926 so 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
ansetts visa, att avsevärda fördelar skulle stå att vinna genom en begränsning
av vattenstånden på sätt föreslagits. Någon granskning rörande
riktigheten av de erhållna resultaten föreligger dock icke.
Enligt vad i den tekniska utredningen anförts skulle regleringen avse
l:o) att begränsa högvattenståndet till fördel för jordbruket, sjöfarten i
hamnarna och trafiken genom slussarna i Stockholm och Södertälje, lågt
belägna kajer, vägar och byggnader samt industriella anläggningar och tomtmark
ävensom vattenkraftverk;
2:o) att höja lågvattenståndet till fördel för sjöfarten samt till förbilligande
av blivande hamn- och farledsanläggningar, till förbättring av sanitära förhållanden
vid lågt belägna platser ävensom till skydd för trärustbäddar och
träpålningar under byggnader, broar och kajer;
3:o) att hålla vissa normala vattenstånd dels och huvudsakligen under vegetations-
och skördetiden (15 maj—1 oktober) till fördel för jordbruket samt
under seglationstiden (15 april—31 december) av hänsyn till sjöfarten, vilket
vattenstånd tillika bleve eu normal lågvattenyta, medförande fördelar av
samma slag som lågvattenståndets höjning men betydligt större på grund
av sin varaktighet, dels även under övriga delar av året;
4:o) att åstadkomma en viss normal minimitappning av hänsyn till de
sanitära intressena i Stockholm och Södertälje; och
5:o) att begränsa uppströmningen av havsvatten till fördel för avlopps- och
vattenledningsförhållandena i Stockholms stad och angränsande orter.
På grund av de tappningsmöjligheter, som erhållits i Södertälje och
Hammarbyleden, har det blivit kommissionen möjligt att upptaga kostnaderna
för företagets genomförande avsevärt lägre än tidigare ansetts
nödigt. Mot de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag av år
1908 med då rådande penningvärde beräknade utgifterna av 2,140,000
kronor för enbart byggnadsarbeten svarar sålunda nu en beräknad total
kostnad å 1,800,000 kronor. Härigenom har ock förhållandet mellan
båtnad och kostnad kommit att ställa sig gynnsamt. För att möjliggöra
en bättre översikt härutinnan samt i fråga om den fördelning av kostnaderna
på de olika intressegrupperna, som föreslagits av kommissionen,
meddelas i propositionen följande sammanställning:
Kostnadens
Båtnad.
Kostnad.
storlek i för- hållande till
båtnaden.
Jordbruket.....................................
1,760,000
700,000
40 %
Stockholms stad............................
1,700.000
700,000
41 %
Övriga städer m. fl.........................
420,000
100,000
24 %
Industrier .....................................
350,000
100,000
29 %
Ägare av hus och tomtmark............
180,000
75,000
42 %
Ägare av strömfall.........................
2,000
1,000
50 %
Staten.............................................
340,000
124,000
36 %
Summa kronor
4,752,000
1,800,000
—
Den nytta, staten skulle erhålla som ägare av jordbruksmark, ingår i
det ovan angivna kostnadsbeloppet för jordbruket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Beträffande Stockholms stad har kommissionen förutsatt, att staden
skulle förbinda sig att utföra de byggnadsarbeten m. m., som enligt kommissionens
förslag erfordrades i utloppen inom Stockholm, samt att för
all framtid vidmakthålla anläggningarna ävensom att ombesörja den enligt
regleringsplanen erforderliga vattentappningen av intill 725 kubikmeter i
sekunden, allt mot en engångsersättning av 1,030,000 kronor.
Utöver erläggande av den i förhållande till båtnaden utmätta andelen i
kostnaderna, 124,000 kronor, samt förskotterande av utgifterna för vissa
utredningar m. m., skulle statens medverkan bestå dels i viss garanti för
gäldandet av större delen av den kostnad, som kan komma att belöpa å
ägare av mark eller strömfall utöver det i förslaget till kostnadsfördelning
för vederbörande angivna beloppet, dels i förbindelse att tillhandahålla
ägare av jordbruksmark statsbidrag och odlingslån, sammanlagt motsvarande
hela den å hans mark belöpande, vid företagets igångsättande beräknade
och godkända kostnaden för regleringen.
Börande den sålunda förordade begränsningen av ansvaret för kostnaderna
anför kommissionen bland annat följande:
Staten, städer, andra kommuner och industrier, som lämnade fasta anslag
till företaget, kunde icke, om ej särskilda åtaganden gjordes, bliva skyldiga
att utöver anslagen ansvara för kostnaderna för företagets utförande, så vitt
icke vederbörande anslag tilltagits så lågt, att det icke kunde anses fullt
täcka vad av kostnaderna borde belöpa å anslagsgivaren med hänsyn till
den båtnad, som uppkomme för av honom ägd mark, hamnar, allmänna farleder
och kloakledningar. Betalningsskyldigheten för den del av kostnaderna,
som icke skulle täckas genom fasta anslag eller efter regleringens utförande
uttagbara bidrag, komrne däremot att vila på mark- och strömfallsägarna.
Visserligen skulle, om regleringsarbetenas utförande ordnades på
sätt kommissionen tänkt sig, osäkerhetsmoment förefinnas egentligen endast
i fråga om kostnaderna för själva utredningen och skadeersättningar för lågvattenytans
höjning, vilka kostnader kommissionen ansåge sig hava beräknat
i överkant. Men det oaktat finge det, särskilt under nuvarande ekonomiska
förhållanden, icke med sannolikhet förväntas, att mark- och strömfallsägare,
representerande erforderlig båtnadsmajoritet — kommissionen hade härvid
särskilt tänkt på jordbrukarna — skulle, om ansvaret sålunda fördelades,
vilja ställa sig som sökande till företaget.
Den begränsning av mark- och strömfallsägares ansvarighet, som med
hänsyn härtill syntes erforderlig, borde enligt kommissionens mening lämpligen
ordnas så, att staten ställde sig som garant för den del av kostnaderna,
som eventuellt kunde lagligen belöpa på jordbruket utöver det ovan angivna
beloppet, 700,000 kronor. För att vidmakthålla vederbörandes intresse att
hålla utredningskostnaderna vid skäliga belopp borde emellertid i denna
garanti göras den inskränkningen, att å jordbruket alltjämt skulle vila eu
femtedel av kostnadsökningen. Motsvarande statsgaranti syntes böra lämnas
även i fråga om enskilda ägare av annan än jordbruksmark samt strömfallsägare.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:
»Av den förebragta utredningen framgår otvetydigt, att staten genom
den föreslagna regleringen skulle tillföras avsevärd nytta dels i egenskap
av fastighetsägare och ägare av Södertälje kanal in. fl. anläggningar, dels
4
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
såsom företrädande det allmänna. Det må särskilt erinras därom, att de
dyrbara anläggningarna vid Södertälje kanal samt djupfarleden i Mälaren
kunna för sitt ändamål fullt utnyttjas endast under förutsättning att
Mälarens vattenyta regleras i överensstämmelse med kommissionens förslag.
Då härtill kommer, att det med hänsyn till företagets stora omfattning
och de olikartade intressena möter särskilda svårigheter att utan
statens ingripande åstadkomma erforderlig samverkan till frågans lösning,
anser jag, att staten bör fullfölja det initiativ i förevarande avseende, som
nu senast tagits genom Mälarkommissionens tillsättande.
Enligt Mälarkommissionens förslag skulle regleringen genomföras såsom
ett tvångsregleringsföretag, grundat på ansökan av mark- och strömfallsägare
med anslutning av staten, städer och andra kommuner, vilka skulle
förbinda sig att mot delaktighet i företaget lämna vissa anslag till regleringens
utförande. Statens insats för närvarande skulle bestå i att förskjuta
kostnaden för den förhandlingsdelegation, som enligt kommissionens
mening vore nödvändig för att åstadkomma den erforderliga anslutningen
av mark- och strömfallsägare samt åvägabringa de förutsatta åtagandena
av städer m. fl. I fråga om kommissionens förslag angående sättet för
regleringens genomförande hava några delade meningar icke kommit till
uttryck i de avgivna yttrandena. Då det svårligen blir möjligt att på
frivillighetens väg åstadkomma en mera fullständig sammanslutning av intressenterna,
lärer också en tvångsreglering vara den enda framkomliga
vägen för att en efter den uppkommande nyttan någorlunda rättvis fördelning
av kostnaderna skall kunna ernås.
Rörande lämpligheten av kommissionens förslag att tillsätta eu förhandlingsdelegation
för de förberedande arbetena har däremot viss tvekan
kommit till synes. Lantbruksstyrelsen har nämligen antytt och reservanten
i styrelsen föreslagit, att man skulle utan förhandlingsdelegationen som
mellanled omedelbart igångsätta en ingående undersökning av båtnaden
för jordbruket, vilken under alla förhållanden bleve nödvändig, och som,
även om regleringen icke kunde nu komma till stånd, dock skulle hava
ett bestående värde.
Vid bedömande av denna fråga torde man emellertid få utgå från att
regleringen över huvudtaget icke lärer komma till stånd utan medverkan
av främst Stockholms stad och därjämte även andra vid Mälaren belägna
samhällen ävensom industrierna. Det torde vara uppenbart, att spörsmålet
om dessa intressenters bidrag, bidragens storlek och formerna för deras
utgående m. m. icke kan på ett framgångsrikt sätt lösas annorledes än
under förhandlingar med representanter för vederbörande. Det lärer alltså,
vilken väg man än går, bliva nödvändigt att förr eller senare hava tillgång
till ett organ, som kan utföra detta förhandlingsarbete, något som
även lantbruksstyrelsen i slutet av sitt yttrande betonar.»
Utskottets
yttrande.
Under det att kostnaderna för eu reglering av Mälaren — omfattande
i huvudsak vissa dammanordningar vid Norrström och Söderström, även
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 120.
0
som upprensning av Almarestäket, Erikssund och Kvicksund — beräknats
till omkring 1,800,000 kronor, skattas den härav uppkommande båtnaden till
icke mindre än omkring 4,750,000 kronor. Såsom härav framgår, måste
det väntade gagnet av företaget anses högst väsentligt i förhållande till
anläggningskostnaderna.
Att ett statens initiativ och en statens särskilda insats i detta fall påfordras,
beror, såsom lantbruksstyrelsen framhållit, på företagets i mångt
och mycket säregna karaktär och de många intressen av olikartad natur
det här gäller att ena om en gemensam stor uppgift.
Från dessa utgångspunkter har utskottet ansett sig kunna tillstyrka det
äskade anslaget å 50,000 kronor. Närmast bör detta betraktas som ett
förskott, vilket vid genomförd reglering skall ersättas staten av övriga
intressenter med å dem belöpande anpart. För fall att det förberedande
arbetet ej visar sig kunna leda till positivt resultat, förutsättes likaledes
att detta arbete avbrytes till undvikande av onödig kostnad.
På skäl, som i propositionen närmare angivas, skulle dock härutöver
vid de blivande förhandlingarna vissa preliminära utfästelser från statens
sida lämnas beträffande rätt för jordbrukare m. fl. att erhålla avdikningsanslag
och avdikningslån ävensom rörande viss maximibegränsning av
kostnaderna för i företaget deltagande jordbrukare m. fl. Dessutom har
kommissionen beräknat, att staten i egenskap av ägare till Södertälje
kanal och andra anläggningar, byggnader och tomter samt för farleder i
Mälaren skulle påföras ett bidragsbelopp av 124,000 kronor. Den nytta,
staten kan erhålla i egenskap av ägare av jordbruksmark, ingår i båtnadsbeloppet
för jordbruk, vadan alltså staten också kommer att få svara för
sin anpart, enligt uppgift cirka 10 procent, av det för jordbruket beräknade
kostnadsbeloppet å 700,000 kronor.
För egen del måste utskottet finna de uppoffringar, staten sålunda totaliter
skulle hava att vidkännas, betydande i förhållande till statens
direkta nytta av företaget. Det direkta bidragsbeloppet å 124,000 kronor
synes sålunda högt tilltaget. Att märka är att detta till en mycket stor
del faller på företag, till vilka staten visserligen står som ägare men som
dock tillkommit i hela Mälardalens intresse. Yad särskilt angår den avsedda
maximibegränsningen av vissa delägares skyldighet att deltaga i
anläggningskostnaderna och den utfästelse att svara för viss merkostnad,
staten härutinnan skulle lämna, vill utskottet ifrågasätta, huruvida ansvaret
att gälda ifrågavarande merkostnad bör helt falla på staten ensam. I
betraktande av de stora fördelar, som i synnerhet Stockholms stad skulle
hava att vinna av en genomförd reglering av Mälaren, synes utskottet
skäligen kunna påfordras, att staden ikläder sig viss del av sagda merkostnader.
Något slutligt ståndpunkttagande till hithörande spörsmål erfordras
emellertid icke nu. De avtal, som på grundval av blivande förhandlingar
kunna komma till stånd, skulle nämligen enligt den framlagda planen få
6
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
formen av utfästelser från de olika intressenterna under villkor om medverkan
från statens sida i angivna omfattning men icke givas någon för
staten bindande karaktär, på det att, när resultaten av förhandlingarna
och eventuellt gjorda ytterligare utredningar föreligga, statsmakterna med
bibehållen handlingsfrihet må kunna taga definitiv ställning till frågan.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må för åtgärder för Mälarens reglering för budgetåret
1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag av
50,000 kronor.
Stockholm den 14 maj 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVAKNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzeliws, A. C. Lindblad, Oscar
Olsson, J. L. Widell, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, ö. Berg.
qvist, E. J. G. Rosén, E. A. Hallin, J. G. Walles, J. Jeansson och G. Kobb;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, S.
Bengtsson i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, 0. Olsson
i Kullenbergstorp, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge, O. Nilsson i
Örebro, B. F:son Holmgren, S. Persson i Fritorp och E. G. E. Eriksson i Stockholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1926:280 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för Mälarens reglering. s. 8 i texten