Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Ivungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställning om anslag till bidrag till domsagornas förvaltning.

1926-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:133, Utlåtande i anledning av Ivungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställning om anslag till bidrag till domsagornas förvaltning.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande, Nr 133.

Nr 133.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1926 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Ivungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under andra huvudtiteln gjorda framställning

om anslag till bidrag till domsagornas förvaltning.

(3:e avd.)

Uti den''till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1926—1927 har

Kungl. Maj.t under andra huvudtiteln, innefattande anslagen till justitiedepartementet,

föreslagit riksdagen (punkt 20 av det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för sagda dag) att till

bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas upptagna i den

av Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 utfärdade stadga i ämnet med de

ändringar i samma stadga, som kunna föranledas av vissa av departementschefen

i ärendet väckta förslag, anvisa för budgetåret 1926—1927 ett

extra förslagsanslag å 500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 95—99 i statsrådsprotokollet.

Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade riksdagen å extra stat för

vartdera av åren 1919 och 1920 medel till bestridande av vissa bidrag

till kostnaderna för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa, riksdagen delgivna grunder. Dessa grunder sammanfördes uti

en särskild stadga den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående

domsagornas förvaltning. Med anledning av förslag i proposition till 1920

års riksdag medgav riksdagen dels en förstärkning av anslaget för samma

år och dels en höjning av anslaget för år 1921. Sagda höjning berodde

på flera skäl. Ändringar vidtogos beträffande avlöningarna till förste

notarier i domsagorna och arvoden infördes för andre notarier, vice häradshövdingarnas

arvoden höjdes, häradshövdingar i särskilt arbetstyngda domsagor

erliöllo möjlighet att till sin hjälp erhålla biträdande domare och

ökade avlöningsförmåner bereddes åt vissa mera kvalificerade vikarier för

häradshövdingar. Såväl nämnda förändringar beträffande avlöningsförhållandena

som vissa andra i omförmälda proposition anmärkta omständigheter

föranledde en omarbetning av 1918 års domsagostadga; och utfärdades

en ny stadga den 22 juni 1920.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

15

I ett vid proposition den 13 mars 1925 (nr 173) fogat statsrådsprotokoll

framlade departementschefen vissa riktlinjer för ändringar i domsagostadgan,

avsedda att trygga bland annat en bättre utbildning av de

rättsbildade biträdena i allmänhet samt ordnande av de kvinnliga juristernas

utbildning. Riksdagen uttalade sin anslutning till de i propositionen framlagda

förslagen, varefter Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 utfärdade ny

domsagostadga (Svensk författningssamling nr 166).

Anslaget utgår för nu löpande budgetår med 500,000 kronor.

I samband med förevarande anslagsärende har departementschefen uttalat

sig angående en rekryteringen av lantdomarkåren rörande fråga av

betydelse även för anslagets användning och därvid anfört, bland annat,

följande:

För vinnande av befordran till häradshövdingtjänst stode för närvarande

förnämligast två vägar till buds. Den ena vore den s. k. lantdomarbanan,

där meriterna huvudsakligen förvärvades genom förordnanden såsom

vikarie för häradshövding, den andra vore överrättstjänstgöringen, som

ledde till häradshövdingutnämning först efter befordringar inom hovrätt

och nedre justitierevisionen. Tidigare hade dessa banor varit förhållandevis

strängt åtskilda, men genom de under de senare åren efter riksdagens

hörande utfärdade domsagostadgorna hade en viss växelverkan vunnits

mellan hovrätts- och underrättsutbildningen. Sålunda gällde numera, att

även den, som ville ägna sig åt lantdomarbanan, för att få försätta lantdomarförordnanden

måste underkasta sig viss tjänstgöring i hovrätt.

Syftet med den tjänstgöring i hovrätt, som för lantdomaraspiranterna

stadgats såsom förutsättning för vidare befordran på banan, hade, bland

annat, varit att vinna en gallring bland dessa aspiranter, så att endast

de dugligaste erhölle befordran. Emellertid syntes alltjämt vissa olägenheter

vara förbundna med den tidiga klyvning av domarutbildningen, som

läge däri, att vice häradshövdingarna huvudsakligen tjänstgjorde i underrätterna

medan assessorerna så gott som uteslutande hade sin tjänstgöring

förlagd till hovrätterna. Denna ordning kunde leda till att hovrätterna

ställde mindre krav i fråga om begåvning och skicklighet på dem, som

föresloges till vice häradshövdingar, än på assessorerna. Häri läge otvivel

aktigt én fara för en mindre tillfredsställande rekrytering av häradshöv1

dingkåren. Då det vore av stor vikt för rättsskipningen i landet att i fråga

om duglighet ställdes tillräckliga krav på de blivande häradshövdingarna,

hade departementschefen låtit utarbeta ett utkast till bestämmelser, åsyftande

att göra utbildningen så långt som möjligt gemensam för de båda

kategorierna av domaraspiranter. Enligt detta utkast skulle förordnande

till vice häradshövding och till assessor medföra samma kompetens till

fortsatt adjunktion i hovrätt, och assessorerna skulle äga samma skyldighet

som vice häradshövdingarna att mottaga vikariatsförordnande i häradsrätt,

de yngre framför de äldre. För att én definitiv prövning av vederbörandes

skicklighet ej skulle alltför länge undanskjutas, innehöll utkastet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

en bestämmelse om, att den, som förvaltat käradshövdingämbete och tjänstgjort

såsom ledamot i hovrätt under tillhopa fyra år, icke utan Kungl.

Maj:ts medgivande skulle kunna erhålla ytterligare förordnande att uppehålla

häradshövningämbete, med mindre han befordrats till assessor eller

vice häradshövding.

Detta ärende har synts departementschefen böra i förevarande sammanhang

omnämnas främst därför att den ifrågasatta likställigheten mellan

vice häradshövdingar och assessorer synts böra utsträckas till att hovrättsassessor

tillädes samma företrädesrätt till häradshövdingvikariat som vice

häradshövding, varav föranleddes en modifikation i 15 § domsagostadgan,

samt därför att föreskrift erfordrades om de löneförmåner, som borde tillerkännas

hovrättsassessor under tid, då denne vore förordnad att förvalta

häradshövdingämbete.

Sedan departementschefen omnämnt de utlåtanden i ärendet, som inhämtats

från hovrätterna samt det yttrande, som avgivits av styrelsen för

föreningen Sveriges häradshövdingar, har departementschefen uttalat, att

de erinringar, som från hovrätternas sida framställts mot det skisserade

förslaget, delvis syntes bottna i den föreställningen, att en viss åtskillnad

i avseende å kravet på duglighet måste upprätthållas mellan å ena sidan

aspiranter på lantdomarbanan och å andra sidan dem, som utbilda sig

för hovrättstjänstgöringen. Departementschefen har förklarat sig ej kunna

dela en sådan mening och har uttalat, att det synts honom ej kunna

med fog göras gällande, att några avsevärda olägenheter skulle vara förenade

med att hovrätternas assessorer finge under någon tid återupptaga

lantdomartjänstgöringen. Även om några olägenheter skulle kunna följa

av den föreslagna växelverkan'' mellan över- och underrätter, syntes de

vida uppvägas av de betydande förmånerna för det allmänna med hänsyn

icke blott till häradshövdingkårens rekrytering utan även till den rikare

och mångsidigare erfarenhet, som hovrätternas yngre ledamöter skulle erhålla

genom en utsträckt tjänstgöring i häradsrätterna.

Departementschefen anför till sist, att, om riksdagen icke hade något

att erinra mot att åtgärder vidtoges i den riktning, som angivits, föreskrifter

erfordrades om beredande av ersättning åt assessor under tid, då

denne vore förordnad att uppehålla häradshövdingämbete. Efter redogörelse

för den ersättning, som enligt gällande bestämmelse i domsagostadgan

utgår till den, som erhåller dylikt förordnande, har departementschefen

uttalat, att de avlöningsförmåner, som i avsedda fall borde tillerkännas

hovrättsassessor, icke borde sättas lägre än de, som utginge till

vice häradshövding eller tillhopa 7,500 kronor för år, vartill efter 5 år,

räknat från vice häradshövdingutnämningen, skulle komma ett ålderstillägg

med 500 kronor.

Någon ändring i ifrågavarande anslags belopp har ej påkallats av det

förslag, departementschefen framlagt. Ett bifall till förslaget har ansetts

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

17

snarare vara ägnat att något minska utgifterna å anslaget, då det kommc

att hava till följd en minskning i antalet vice liäradsliövdingförordnanden

Vid prövning av detta ärende liar utskottet icke funnit skäl till erinran

mot vad departementschefen föreslagit och får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, i likhet med vad för innevarande

budgetår ägt rum, till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna

för domsagornas förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som finnas upptagna i den

av Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 utfärdade stadga i

ämnet med de ändringar i samma stadga, som kunna föranledas

av de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden den 7 januari 1926 omförmälda

förslag, anvisa för budgetåret 1926—1927 ett

extra förslagsanslag å 500,000 kronor.

Stockholm den 14 maj 1926.

På statsutskottets vägnar:

S H. KYAENZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 132.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 79 höft. (Nr 132—133.) io9G sg 2

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:271 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra huvudtiteln gjorda framställning om anslag till bidrag till domsagorn a1 i texten