Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda, framställning om anslag till ödebygdsvägar.

1926-05-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:143, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda, framställning om anslag till ödebygdsvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 143.

1

Nr 143.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1926 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda, framställning om anslag till

ödebygdsvägar.

(4:e avel.)

I den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927

har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt 18 av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över konimunikationsärenden för samma

dag) föreslagit riksdagen att för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar

av Kopparbergs län för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag

av 400,000 kronor.

Angående den i ärendet förebragta utredningen hänvisar utskottet till

sid. 23—26 i åberopade statsrådsprotokollet.

Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig över

fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen

icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig — en nödvändig

förutsättning för att väganläggningen enligt väglagen skall kunna

ifrågakomma — likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad

att främja landets uppodlande och bebyggande. (Lag om ödebygdsvägar

den 13 juni 1919, nr 287.)

Ödebydsväg är avsedd att anläggas på enklaste sätt men dock så, att

den är körbar under den tid av året, då marken är bar.

Enligt kungörelse i ämnet den 6 februari 1920, nr 32, prövas ansökan

om bidrags erhållande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som kan bevilja

statsunderstöd upp till 9 tiondelar av den beräknade anläggningskostnaden,

oavsett kostnaden för mark och vissa materialier, såsom jord,

sten och virke m. m., vilka materialier skola kostnadsfritt tillhandahållas

av intressenterna. Är fråga om bidrag till högre belopp än nu sägs,

skall ärendet härutinnan underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Arbetet utföres genom statens försorg och handhaves av en av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen utsedd arbetsledare. Sålunda anlagd väg får

underhållas med anlitande av statsanslag, »intill dess vägbanan erhållit

erforderlig stadga», då underhållsskyldigheten övergår på vederbörande

väghållningsdistrikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1326 6 samt. 83 höft. (Kr 143—144.) ms sg

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 143.

Utskottets

yttrande■

Till anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands län har riksdagen från år 1918 anvisat anslag,

till en början med 400,000 kronor för år räknat, för budgetåret 1923—

1924 med 385,000 kronor, för budgetåret 1924—1925 med 250,000

kronor. Sistnämnda belopp äskades jämväl i statsverkspropositionen till

nästlidet års riksdag, och föreslog Kungl. Maj:t samtidigt, efter gjord framställning,

att anslaget skulle komma även de nordligare delarna av Kopparbergs

län tillgodo. Med anledning av inom riksdagen framkomna yrkanden

om en avsevärd höjning av anslagsbeloppet anvisade emellertid

riksdagen, som medgav den föreslagna utvidgningen av anslagets användning,

för ändamålet en summa av 400,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar, att för färdigställande av

under arbete varande 18 ödebygdsvägföretag komme att krävas ett belopp

av omkring 950,000 kronor. Styrelsen meddelar vidare, att ansökningar

inneligga om byggande av ytterligare 16 ödebygdsvägar med eu sammanlagd

längd av 211 kilometer och en beräknad byggnadskostnad av över

1,000,000 kronor. Trots föreliggande stora behov av anslag har styrelsen

funnit beloppet för 1926—1927 böra begränsas till 600,000 kronor.

Departementschefen har emellertid, med hänsyn till nödvändigheten att

iakttaga återhållsamhet i statsutgifterna och då i riksstatsförslaget vore

avsett att upptagas ett nytt anslag, som i viss män tillgodosåge samma

ändamål som det förevarande, nämligen anslag för utförande av tillfartsvägar

till inlandsbanan, ansett sig icke kunna förorda, att anslaget till

ödebygdsvägar sättes till högre belopp än för innevarande budgetår eller

400,000 kronor.

Beträffande den av 1925 års riksdag i dess skrivelse nr 6 A upptagna

frågan om sättet för ödebygdsvägarnas utförande har departementschefen

omförmält, att utlåtande i ämnet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ännu icke inkommit, men samtidigt framhållit, att frågan om normer m. m.

för ödebygdsvägarna icke lämpligen kunde slutligt avgöras fristående utan

syntes böra behandlas i sammanhang med angivandet av riktlinjerna för

vägväsendets framtida gestaltning över huvud taget.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet

hemställa,

att riksdagen må för anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt

vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1926—1927

under sjätte huvudtiteln anvisa ett extra reservationsanslag

av 400,000 kronor.

Stockholm den 17 maj 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 144.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till ödebygdsvägar. a1 i texten