Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring sårk eten å serafimerlasarettet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1926-05-20 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:157, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring sårk eten å serafimerlasarettet m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

1

Nr 157.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1926 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

angående ändring sårk eten å serafimerlasarettet m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna statsverkspropositionen har

Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten 75, föreslagit riksdagen

att, i avbidan på proposition angående nybyggnader för en ny medicinsk

högskola samt för ändringsarbeten å serafimerlasarettet in. m., för budgetåret

1926—1927 under åttonde huvudtiteln för ändamålet beräkna ett extra

reservationsanslag av 507,600 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 19 mars

1926 dagtecknad proposition, nr 216, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit riksdagen,

att till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september 1925

avgivna förslag för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag

av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp för samma

ändamål beviljas av Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen,

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

G. Sederholm m. fl. (nr 301) och den andra inom andra kammaren av

herr E. Bernström m. fl. (nr 429) däruti hemställts, att riksdagen ville med

anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 216 besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa allsidig utredning

angående det ifrågasatta nya centralsjukhusets förläggning å annan

plats än Ladugårdsgärde, samt därefter till riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen må föranleda;

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 91 käft. (Nr 157.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

en inom första kammaren av herr I. Holmgren väckt motion (nr 302)

däruti hemställts att riksdagen måtte

dels, utöver av Kungl. Maj:t till ändringsarbeten å serafimerlasarettet äskade

medel, anslå 276,225 kronor eller det mindre belopp, som kan finnas skäligt,

att under förutsättning av bidrag från Stockholms stad och län i den

form och till belopp, som av Kungl. Maj:t godtages, användas till ytterligare

ändringsarbeten å lasarettet,

dels ock medgiva att, därest med Kungl. Maj:ts tillåtelse av serafimerlasarettet

för enahanda ändamål upptages lån å högst 1,314,350 kronor, vad

till förräntning av detta belopp och amortering därav å tid, som Kungl.

Maj:t bestämmer, erfordras, må såsom annan kostnad för lasarettsdriften fördelas

efter de grunder, som nu för sådan kostnad tillämpas eller framdeles

kunna varda av Kungl. Maj:t godkända; samt

eu inom andra kammaren av herr R. Wagnsson väckt motion (nr 430),

däruti hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning av Karolinska

institutets och serafimerlasarettets byggnadsfrågor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar andragna

skälen får utskottet hänvisa, i fråga om de båda förstnämnda motionerna,

till motion I: 301 samt i övrigt till respektive motioner.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet, erinrar departementschefen, hurusom

behovet av förbättrade lokaler för karolinska institutets teoretiska och

kliniska institutioner sedan lång tid varit trängande, på samma gång institutet

utvecklats i en omfattning och med en snabbhet, som man förut icke

kunnat förutse. Genom denna utveckling hade institutet kommit att intaga

platsen som rikets största medicinska högskola.

Departementschefen redogör vidare för ett av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

framlagt förslag angående nya lokaler för karolinska institutets

kliniska institutioner och för de i anledning härav avgivna utlåtandena.

Givet är, framhåller departementschefen, att ett tillgodoseende av önskemålet

om nya byggnader och nya lokaler för den medicinska högskolan i

Stockholm är en fråga av synnerligen komplicerad beskaffenhet, som på

grund av sin ekonomiska räckvidd ej kan med ens avgöras utan tarvar ej

blott en lång beredelsetid utan även en lång tid för sitt realiserande. Med

hänsyn till särskilt sistnämnda omständighet anser departementschefen det

vara av vikt, att intresset främst riktas på den punkt, där behovet av förbättringar

visat sig vara mest framträdande, den nämligen, som rör de kliniska

institutionerna och särskilt dem, som äro förlagda till serafimerlasarettet.

Serafimerlasarettets kliniska institutioner skulle således i första hand tillgodoses

och först i andra rummet de teoretiska institutionerna. Det av 1919 års

sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget har också i främsta rummet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

3

tagit sikte på den kliniska undervisningens behov, och departementschefen

anser de sakkunnigas principståndpunkt i detta hänseende vara den, varifrån

man bör utgå, då man söker finna en lösning av karolinska institutets och

dess institutioners byggnadsfrågor. Emellertid är — framhåller departementschefen

— sakkunnigförslaget av en så omfattande finansiell räckvidd,

att det enligt hans mening måste underkastas ett ytterligare övervägande i

syfte att söka få fram ett förslag, som utan alltför betungande kostnader för

det allmänna kan tillfredsställa den medicinska undervisningens och sjukvårdens

behov.

Enligt departementschefens uppfattning bör frågan om ett nytt kliniskt

sjukhus hänskjutas till förnyad utredning, därvid dels med hänsyn i främsta

rummet till att nå fram till ett ekonomiskt förmånligare förslag samt dessutom

med hänsyn till förefintligt sjukvårdsbehov och med aktgivande å den

i ärendet förebragta kritiken bör tagas i övervägande, vilka kliniker böra

omedelbart flyttas och vilka böra vänta eller flyttas vid en senare tidpunkt,

i samband varmed detaljerade ritningar och kostnadsberäkningar höra uppgöras

med hänsyn härtill, dels ock en allmän om än ej i detalj utformad

plan bör uppgöras rörande den tilltänkta utflyttningen och nybyggandet för

karolinska institutets teoretiska institutioner.

Med utgångspunkt från denna uppfattning om behovet av ett nytt kliniskt

sjukhus, vilket borde med det snaraste komma till stånd, har departementschefen

vidare upptagit frågan om ändringsarbeten å det nuvarande serafimerlasarettet.

Det av förenämnda sakkunniga i detta hänseende framlagda förslaget

slutar å ett belopp av 615,200 kronor, vilken summa de sakkunniga

tänkt sig skola så fördelas, att hälften, 307,600 kronor, bestrides av staten

och av återstående hälften två tredjedelar bestridas av Stockholms stad och

en tredjedel av Stockholms län. Den sålunda ifrågasatta fördelningsgrunden

har icke givit anledning till erinran från departementschefens sida. Han

anser den på staten ankommande delen av dessa kostnader böra anvisas

under förutsättning, att återstoden varder i enlighet med vad nyss sagts

beviljad av Stockholms stad och län, och borde i sinom tid, sedan beslut

föreligga om anvisande av olika myndigheter utav de för ändamålet erforderliga

medlen, direktionen för serafimerlasarettet inkomma till Kungl. Maj:t

med ett specificerat förslag till de ändringsarbeten, som böra vidtagas, vilket

förslag uppenbarligen bör vara i allt väsentligt grundat på ovanberörda

sakkunnigyttrande.

Den av departementschefen i utsikt ställda utredningen rörande förevarande

byggnadsfrågor anser departementschefen emellertid för sitt realiserande

fordra vissa givna förutsättningar. Den första av dessa förutsättningar

anser departementschefen sammanhänga med den medicinska undervisningens

krav på att äga ett för denna undervisning tillfredsställande sjukmaterial.

Den del av läkarutbildningen, som för den blivande läkarens praktiska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

verksamhet utan gensägelse vore den viktigaste, utgjordes av de till de stora

allmänna sjukhusen förlagda kurserna och tjänstgöringarna. Och den mest

betydelsefulla förutsättningen för att denna s. k. kliniska tjänstgöring skulle

för den blivande läkaren bliva så god och allsidig som möjligt, vore att de

sjukhus, som upplätes för undervisningen, erbjöde ett för densamma lämpat

och framför allt rikhaltigt och omväxlande sjukmaterial. Departementschefen

anser det vara av utomordentlig vikt, att ett samarbete med Stockholms

stads sjukvårdsanstalter alltjämt vidmakthålles; det vore nämligen av

vital betydelse för den institutet åliggande läkarutbildningen att kunna förfoga

över det sjukmaterial som staden bjöde. Erfarenheten visade helt naturligt,

att ju större antal sjuka och ju mera rikhaltigt och omväxlande sjukmaterial,

som stode till undervisningens förfogande, desto större vore möjligheten

att giva undervisningen nödig bredd och fördjupning. Därför strävade också

allestädes de för den medicinska undervisningen ansvariga att tillgodogöra

sig så mycket som möjligt av det sjukmaterial, som kommunerna erbjöde.

Utginge man sålunda — framhåller departementschefen — från att man

borde för framtiden söka träffa sådana anordningar, att den kliniska tjänstgöringen

vid landets största medicinska högskola bleve förlagd till de stora

allmänna sjukhusen i huvudstaden, måste man finna grundtanken i de sakkunnigas

förslag vara riktig att basera den föreslagna organisationen på ett

samarbete med Stockholms stad och i viss mån även med Stockholms län.

Ett genomförande av denna princip stötte emellertid vid realiserande av den

kliniska undervisningens byggnadskrav på avsevärda svårigheter, som ytterligare

komplicerades därav, att man i föreliggande fall hade att räkna med en tredje

faktor, nämligen serafimerlasarettet, vilket vore att betrakta såsom en självständig

stiftelse, om ock bidrag till dess driftkostnader lämnades av stat och

kommun. Enligt de sakkunniga skulle serafimerlasarettet förbliva den part,

som förmedlade statens och kommunernas intressen, varvid det nu bestående

samarbetet mellan lasarettet å ena sidan och staden och länet å den

andra skulle vidare utvecklas, så att staden och länet nu liksom vid föregående

tillfällen skulle deltaga i kostnaderna för lasarettets nydaning men

på ett sådant sätt, att kommunen och länet komme att dela kostnaderna såväl

för nybyggnaderna som för driften av serafimerlasarettet i proportion

till det gagn, de olika parterna hade av det nya sjukhuset. Förslaget förutsatte,

att det nya lasarettet allt fortfarande skulle bestrida viss del av den

sjukvård, som för karolinska institutets undervisning vore oumbärlig, och att

kostnaderna för sjukvården fördelades mellan staten såsom ansvarig för den

medicinska undervisningen och kommunerna såsom ansvariga för sjukvården.

Denna grundförutsättning eller så att säga ledande tanke i ett blivande

avtal har departementschefen icke kunnat finna annat än fullt riktig.

Huru emellertid denna princip för ett blivande avtal borde i sina detaljer

utformas, därom kunde givetvis — säger departementschefen — delade

meningar råda. Departementschefen anser det ej heller erforderligt att redan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

5

nu en bestämd ståndpunkt intages till dessa detaljer. Vad han däremot

anser vara av betydelse är, att redan från början klarhet vinnes om de förutsättningar,

från vilka man borde utgå vid uppbyggande av den ifrågasatta

organisationen av det nya kliniska sjukhusets tillkomst och verksamhet.

Dessa förutsättningar eller grunder anser departementschefen kunna angivas

på följande sätt:

Därest till serafimerlasarettet under nyttjanderätt upplåtes tomt, tillhörig

staten, betalar lasarettet från och med tidpunkten för lasarettsverksamhetens

begynnande å denna tomt såsom ersättning härför till staten

eu årlig tomtavgift, beräknad med hänsyn till värdet av den mark, som

varder för ändamålet upplåten.

Kostnaderna för byggnadsföretaget fördelas lika på de i detsamma ingående

vårdplatserna.

Staten betalar dels byggnadskostnaderna för vårdplatserna för garnisonens

sjuka, dels mot det att staten med full äganderätt övertager lasarettets nuvarande

tomter med fastigheter, byggnadskostnaderna för de vårdplatser å tillhopa

240, vilka enligt nu gällande avtal äro av lasarettsdirektionen upplåtna

till sjuka från Stockholms stad och Stockholms län, dels ock byggnadskostnaderna

för de vårdplatser, vilka anses böra stå öppna för sjuka från hela riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka

staden utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet

befintliga (200) önskar förbehålla åt staden tillhöriga sjuka. ^

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka

länet utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet befintliga

(40) önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

Byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka äro förlagda till hel- eller

halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

Lasarettets utrustning bekostas enligt de i det föregående angivna grunderna;

dock bekostar staten ensam den del av utrustningen, som förorsakas

av den medicinska undervisningen.

Lasarettets drift handhaves av en direktion, i vilken staten, Stockholms

stad och Stockholms län äro till lämpligt antal representerade.

Driftkostnaderna, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna, bestridas

sålunda:

staten betalar dels kostnaden för den medicinska undervisningen, dels

kostnaden för garnisonens sjuka, dels enligt vad nedan sägs viss del av

övriga kostnader;

alla å lasarettet intagna sjuka, med undantag för garnisonens sjuka,

betala fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgifter av

den, som enligt lagen om fattigvård är därför ansvarig (vederbörande fattigvårdssamhälle,

landsting eller kommun);

av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden

för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,

den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Då nu angivna allmänna grunder i sig innefatta frågor, vilka äro av betydelse

för spörsmålets vidare bedömande, har departementschefen ansett lämpligt

att nu framlägga desamma, och borde dessa grunder, därest någon erinran

mot dem icke av riksdagen framställdes, böra tjäna såsom en utgångspunkt

för den fortsatta prövningen av förevarande spörsmål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Såsom den andra av ovanberörda förutsättningar för den fortsatta utredningen

angiver departementschefen fastställandet av en lämplig tomt för det

nya kliniska sjukhuset och karolinska institutets härmed förbundna teoretiska

institutioner.

Ett flertal tomter i huvudstadens mer eller mindre omedelbara närhet har

under utredningens gång varit föremål för närmare övervägande. Såsom

framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen ägnat denna fråga

en ingående prövning.

Sedan gammalt har Kungsholmen utgjort ett centrum för den medicinska

undervisningen, och där hava också ett flertal allmänna sjukhus och sjukvårdsinrättningar

samlats. Det har givetvis, framhåller departementschefen,

legat närmast till hands, att man vid sökandet efter en tomt för ett nytt

kliniskt sjukhus först kastat blicken på nämnda stadsdel. Den enda staten

tillhöriga där belägna tomt, som kunnat ifrågasättas, hade varit ett tomtområde

vid Marieberg, eventuellt tillökat med områden från nuvarande Konradsberg.

Mot tomtens läge anser departementschefen intet vara att erinra; tvärtom skulle

där uppförda sjukhus erhålla en utmärkt belägenhet invid Mälaren och vetta mot

söder. Däremot gjorde såväl tomtens areal — en alltför begränsad och mot söder

avsmalnande byggnadsyta — som de där rådande terrängförhållandena, att

densamma enligt departementschefens mening icke kunde anses lämplig för ett

så stort byggnadsföretag som det nu ifrågavarande. Därest hit skulle förläggas

en medicinsk högskola med dithörande kliniska och teoretiska institutioner,

måste tomten i fråga uppenbarligen utvidgas med stora delar av närgränsande

områden. Dessa sistnämndas för byggnadsarbeten av nu ifrågavarande

art synnerligen olämpliga beskaffenhet komme — på grund av omfattande

sprängnings- och schaktningsarbeten — att väsentligt höja byggnadskostnaderna.

Då härtill komme, att den ifrågasatta ingångslinjen till

Stockholm av västra stambanan — den s. k. Smedsuddslinjen — vore tänkt

så förlagd, att järnvägslinjen skulle skära denna tomt, har departementschefen

icke funnit ett allvarligt reflekterande å densamma böra ifrågakomma.

Längre ut på Kungsholmen ligger en staden tillhörig tomt, Kristinebergstomten.

Mot denna tomt erinrar departementschefen, att densamma vore för liten

och att dess mot norr sluttande läge i hög grad komplicerade och nästan omöjliggjorde

ett rationellt utnyttjande av densamma för sjukhusändamål. Då härtill

komme, att densamma förvärvats av Stockholms stad för exploatering

för industriändamål och att stadsplanetävlan beträffande detta område för

närvarande påginge, har departementschefen ansett densamma icke kunna tagas

i betraktande i nu förevarande sammanhang.

Av de norr om staden belägna tomterna hade områden vid Karlberg och

Norrbacka under utredningens gång varit föremål för närmare omprövning.

Båda tomterna tillhörde staten och vore tillräckligt stora för ändamålet. De

vore emellertid, erinrar departementschefen, starkt kuperade, och deras ianspråktagande

skulle medföra omfattande och dyrbara sprängningsarbeten även
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

7

som nödvändiggöra ett spritt och därför mera kostsamt byggnadssätt än det

nu för tiden eftersträvade mera koncentrerade, som kunde komma till användning

å en mera plan yta. Vad som dock framför allt gjorde, att man efter

departementschefens mening icke kunde taga dessa tomter i allvarligt övervägande,

vore deras läge i förhållande till en del ännu svävande trafikfrågor —

Karlbergstomten skulle genomskäras av den ovanberörda Smedsuddslinjen ■—- och deras belägenhet alldeles intill rangeringsbangården vid Tomteboda och

beträffande Norrbackatomten dessutom dennas läge omedelbart vid den stora

godsstationen vid Norrtull. Sistnämnda omständigheter gjorde dem enligt departementschefens

mening olämpliga för sjukhusändamål, då bullret från

dessa stationer, där arbetet påginge även under större delen av natten, måste

komma att inverka i hög grad störande på de sjuka.

En vid Experimentalfältet belägen tomt anser departementschefen väl lämpad

för ändamålet, men densamma vore upptagen av lantbruksakademiens

lokaler och anläggningar. Då en förflyttning av dessa näppeligen i detta

sammanhang syntes kunna ifrågasättas, har departementschefen icke ansett

denna tomt böra nu komma i betraktande, helst det gällde ett relativt snabbt

igångsättande av de planerade byggnadsföretagen.

Vände man sig vidare mot trakterna söder om Stockholm, både tre härstädes

liggande tomter varit föremål för närmare uppmärksamhet från

departementschefens sida. Den staten tillhöriga Johannishovstomten hade ansetts

vara i hög grad olämplig för ändamålet. Den jämna delen av denna

tomt vore redan för en avsevärd tid uthyrd till idrottsplats, och den söderut

liggande terrängen vore så starkt kuperad, att den skulle draga mycket höga

byggnadskostnader, vartill komrne, att den gränsar intill Stockholms stads

slakthus och dithörande industriella anläggningar. Nämnda omständigheter

anser departementschefen böra utesluta densamma från närmare beaktande.

^irsta-tomten eller det s. k. Afstå gärde omfattade ett fullt tillräckligt stort

område och erbjöde en plan yta, å vilken efter departementschefens uppfattning

de erforderliga byggnaderna kunde utan fördyrande sprängningsocli

planeringsarbeten givas en god och ändamålsenlig placering. Emot denna

tomt talade dess avlägsna belägenhet, som ansåges medföra svårigheter såväl

för de studerande som för erhållande av ett tillfredsställande sjukmaterial

för poliklinikerna.

Vad därefter beträffar Enskede-tomizn, framhåller departementschefen, att

densamma tillhörde Stockholms stad och onekligen vore av beskaffenhet att

kunna tagas i övervägande. För densammas utnyttjande för ifrågavarande

ändamål talade dels dess storlek, dels dess jämna och för byggnadsarbeten

lämpade byggnadsyta men mot densamma dess ej endast i och för sig avlägsna

utan från de allmänna förbindelselederna isolerade läge.

Departementschefen kommer sist till det av sjukhusbyggnad ssakkunniga

föreslagna området å Ladugårdsgärdet. Denna tomts lämplighet för karolinska

institutets kliniska och teoretiska institutioner hade blivit vid olika tillfällen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Utskottets

yttrande.

vitsordad. Tomten erbjöde, framhåller departementschefen, med sin storlek

och sin plana byggnadsyta samma fördelar som tomterna å Arsta gärde och

vid Enskede men saknade den med dessa tomter förenade nackdelen av deras

avlägsna läge. De skäl, som talade emot tomten å Ladugårdsgärdet, vore dels

militära, dels ock av ekonomisk art. De av de militära myndigheterna anförda

synpunkterna anser departementschefen dock icke i och för sig vara

av beskaffenhet att böra stå hindrande i vägen för disponerande av ett område,

som i övrigt befunnits lämpligt. Vad de ekonomiska synpunkterna

beträffar, hade synnerlig vikt fästs vid desamma, därvid framhållits det utomordentligt

höga värde, som marken å Ladugårdsgärdet måste anses äga.

Såsom framgår av departementschefens redogörelse, är det tre områden,

som han anser vara förtjänta att framför andra komma i fråga; dessa äro

de ovannämnda tomterna å Arsta gärde, vid Enskede och å Ladugårdsgärdet.

Då det gällde att träffa ett val mellan dessa områden ställer sig departementschefen

i hög grad tveksam. De ekonomiska synpunkterna talade enligt

departementschefens mening med sådan styrka emot den medicinska högskolans

förläggande till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgades avstå från

tanken härpå. Skulle riksdagen dela denna uppfattning anser departementschefen,

att man i första hand borde räkna med endera av de nyss omförmälda

tomterna å Arsta gärde och vid Enskede såsom plats för karolinska institutets

kliniska och teoretiska institutioner. För att vinna en fast utgångspunkt

för det fortsatta utredningsarbetet, finner departementschefen det vara av

vikt, att redan nu riksdagen sattes i tillfälle att uttala sig i fråga om disponerande

av för ändamålet lämplig tomt.

Motionsvis har, främst av ekonomiska skäl, yrkats på ett undantagande

av Ladugårdsgärdestomten vid en eventuell förnyad utredning angående tomtområden

för den nya medicinska högskolan.

Det förslag, som från sjukhusbyggnadssakkunnigas sida föreligger angående

nya lokaler för serafimerlasarettet, är av en synnerligen omfattande

räckvidd och innebär högst betydande anspråk på statens ekonomiska medverkan.

Utskottet måste ställa sig ytterst betänksam gentemot de i statsrådsprotokollet

angivna planerna, ej minst med hänsyn till de ekonomiska

konsekvenser, desamma äro ägnade att medföra. Vad som främst givit utskottet

anledning till tvekan är, huruvida ett så stort kliniskt sjukhus, som

förslaget avser, verkligen är av förhållandena påkallat för tillgodoseende av

läkarutbildningen i landet. Det synes utskottet icke tillräckligt utrett, huruvida

icke serafimerlasarettet allt fortfarande skulle kunna, låt vara efter

vissa ändrings- och tillbyggnadsarbeten, fylla de krav den medicinska undervisningen

rimligen kan uppställa.

Departementschefen angiver såsom cn förutsättning för den medicinska

undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Ehuruväl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

9

tvekan kan råda, huruvida ett sådant samarbete bör betraktas såsom en

oeftergivlig fordran vid tillgodoseendet av en ändamålsenlig läkarutbildning,

har utskottet dock icke ansett, att tanken härpå bör i frågans nuvarande

läge tillbakavisas, därvid dock utskottet håller före, att frågan bör från principiell

ståndpunkt upptagas till förnyat skärskådande. De av departementschefen

från hans ståndpunkt angivna grunderna för ett avtal med

Stockholms stad innehålla emellertid moment, där enligt utskottets mening

betydligt förmånligare villkor för statsverket måste anses vara oeftergivliga.

Även härutinnan synes en förnyad utredning erforderlig i syfte att nå

fram till en överenskommelse, där statens intressen bliva väsentligt bättre

tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra tagas i betraktande, huruvida

icke de villkor, som gällt och gälla i fråga om nybyggnader för och

underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, i tillämpliga delar

kunna tjäna till ledning.

Utskottet har följaktligen icke kunnat undgå den uppfattningen, att en

förnyad utredning i hela den föreliggande frågan är nödvändig. I avvaktan

på denna utredning torde det nuvarande serafimerlasarettet alltjämt böra äga

bestånd och fullgöra sina uppgifter i den medicinska undervisningens tjänst.

Utskottet har vid sådant förhållande intet att erinra mot det av Kungl.

Maj:t äskade anslaget till vissa ändringsarbeten å lasarettet. Däremot har

utskottet i det skede, vari frågan nu befinner sig, icke funnit sig kunna

förorda bifall till herr Holmgrens i ämnet väckta motion.

Departementschefen har från förutsättningen av nybyggnader för en ny

medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit

föremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan.

Skulle den förnyade utredning, utskottet håller för nödvändig, ådagalägga,

att det nuvarande serafimerlasarettet icke längre kan, även med därvid vidtagna

utvidgnings- och förbättringsarbeten, motsvara den medicinska undervisningens

behov, utan att lasarettet behöver förflyttas till en annan plats,

lärer frågan om den lämpligaste tomten härför då ånyo uppkomma till prövning.

Utskottet vill framhålla, att denna fråga bör under angivna förutsättning

underkastas en förnyad noggrann undersökning, och vill nu icke i

annan mån uttala sig härutinnan, än att utskottet vill framhålla, att den i

statsrådsprotokollet omnämnda tomten å Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn

till det höga försäljningsvärde marken här betingar, under några förhållanden

vidare komma i betraktande. Dock vill utskottet framhålla, hurusom

i utredningen beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade

tomtvärdet, då ju endast härigenom klar översikt kan vinnas över de

verkliga kostnaderna för sjukhusbygget.

Vid den av utskottet sålunda förordade nya utredningen torde jämväl

frågan om garnisonssjukhusets sammanförande med serafimerlasarettet böra

bliva föremål för ytterligare övervägande särskilt vad den finansiella sidan

av saken angår.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Med vad utskottet sålunda anfört, torde såväl herrar Sederholms m. fl.,

och Bernströms m. fl. som herr Wagnssons ovanberörda motioner få anses

besvarade.

Utskottet hemställer alltså,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas

den 24 september 1925 avgivna förslag för budgetåret 1926—

1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 307,600 kronor,

under förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål

beviljas av Stockholms stad och Stockholms läns landsting;
2)

att riksdagen må avslå herr Holmgrens ovanberörda

motion I: 302;

3) att herrar Sederholms m. fl. och Bernströms m. fl. ovanberörda

motioner, I: 301 och II: 429, må anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört;

4) att herr Wagnssons ovanberörda motion II: 430 må

anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 20 maj 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande:

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, C. P. V.

Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, E. J. G. Rosén, E. A. Hallin,

C. J. G. Swartz, G. Kobb, D. A. Petrén och I. H. E. Pauli;

från andra kammaren: A. Anderson i Häst ock, K. V. Rydén, C. R. Jansson i Falun,

S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp,

A. Å. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, B. F:son Holmgren,

J. Olsson i Digernäs, 8. Persson i Fritorp och P. C. Jonsson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

11

Reservationer:

1) av herrar O. Bergqvist, C. J. G. Swartz, B. H. Petrén, I. H. E. Pauli,

A. Anderson i Råstock, K. V. Bydén, A. A:son Törnkvist i Karlskrona och

P. C. Jonsson, vilka ansett att utskottets motivering bort hava följande

lydelse:

»De yttre betingelserna för karolinska institutets verksamhet kunna ingalunda

anses motsvara institutets nuvarande utveckling. Behovet av förbättrade

och nya lokaler för dess olika institutioner har sedan länge varit

allmänt erkänt, och ett tillgodoseende av kravet i detta hänseende torde icke

utan men för den medicinska undervisningen kunna längre undanskjutas.

Utskottet är lika med departementschefen övertygad om nödvändigheten att

åtgärder i berörda hänseende med det snaraste komma till stånd. I enlighet

med vad departementschefen framhållit, har utskottet funnit, att det föreliggande

trängande behovet måste tillgodoses förmedelst nya byggnader.

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen liksom ock vid

besök, som ledamöter av utskottet å ort och ställe gjort, har utskottet erhållit

den bestämda uppfattningen, att det ej är möjligt att genom till- och

påbyggnader å det nuvarande serafimerlasarettet eller genom nybyggnader

å dess nuvarande begränsade tomtområde erhålla lokaler och utrymmen,

som kunna tillfredsställa den medicinska undervisningens behov. Utskottet

håller följaktligen före, att den enda utvägen att vinna en ändamålsenlig

lösning av den föreliggande frågan är att söka träffa anordningar för uppförande

av nya byggnader för den medicinska högskolan i Stockholm. Givet

är emellertid, att, därest man utgår från förutsättningen av uppförande med

det snaraste av nya byggnader för karolinska institutets kliniska institutioner,

utskottet icke är benäget tillstyrka åtgärder, som betinga nedläggande av

större kostnader å det nuvarande lasarettet än vad som är oundgängligen

nödvändigt för uppehållande av dess verksamhet under tiden intill dess ett

nytt kliniskt sjukhus kommer till stånd. Utskottet har därför ansett sig

höra tillstyrka Kung! Maj:ts förslag i detta hänseende, men kan icke förorda

vad i samma avseende ifrågasatts i herr Holmgrens ovanberörda motion.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen tänkt sig,

att den stora frågan om nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk

högskola skall hänskjutas till förnyad utredning. Utskottet finner eu

dylik skyndsam utredning synnerligen önsklig, och bör givetvis därvid i

främsta rummet beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till

skäliga proportioner. I samband härmed torde, likaledes i besparingssyfte,

böra tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till det föreliggande

förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunna i vissa fall begränsas och

ytterligare inskränkningar kunna göras, särskilt i avseende å laboratorier

och andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda anordningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

Utskottet är vidare med departementschefen fullt ense därutinnan, att det

är av en utomordentlig betydelse för läkarutbildningen vid landets största

medicinska högskola att kunna förfoga, över det sjukmaterial, som de stora

kommunala sjukhusen i Stockholm erbjuda. Med hänsyn härtill anser utskottet

lika med departementschefen fullt riktigt, att vid genomförande av

den ifrågasatta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms

stad, eu anordning, som enligt utskottets mening principiellt sett

måste lända till båtnad för båda parterna. I detta hänseende har departementschefen

angivit vissa allmänna grunder. Utskottet har icke nu velat i

vidare mån uttala sig om dessa grunder än att utskottet håller före, att desamma

böra underkastas en förnyad revision, därvid bör tillses, att statsverkets

intressen varda på ett bättre sätt tillgodosedda än det föreliggande

förslaget giver vid handen. I avseende å ett annat kliniskt undervisningssjukhus

i vårt land — Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund — har

staten bidragit såväl till nybyggnader som till de årliga driftkostnaderna, och

de villkor, som härutinnan varit och äro gällande, torde få i stort sett anses

bättre än det föreliggande förslaget tillgodose statens berättigade intressen.

Vad vidare angår frågan om förläggningsplatsen för en ny medicinsk

högskola, har utskottet ägnat denna fråga en ingående uppmärksamhet,

och genom besök, som medlemmar av utskottet företagit till nästan samtliga

av departementschefen angivna tomter, har utskottet sökt bilda sig en

uppfattning om den tomt, som från olika synpunkter kan anses lämplig och

ändamålsenlig såsom förläggningsplats för den nya medicinska högskolan.

Vid den undersökning, som utskottet vidtagit, har utskottet visserligen

funnit den ifrågasatta tomten å Ladugårdsgärdet vara den, som från alla

synpunkter skulle vara den mest fördelaktiga i nu förevarande avseende;

med hänsyn emellertid till det stora markvärde, denna tomt anses representera,

och i syfte att ej beskära staten möjlighet att kunna till försäljning

exploatera här befintliga områden, har utskottet icke ansett sig kunna förorda,

att denna tomt kommer i betraktande för nu ifrågavarande ändamål.

Vad de övriga av departementschefen angivna tomterna beträffar, erbjuda

visserligen de å Söder belägna tomtområdena vissa fördelar, särskilt områdena

vid Lnskede och Arsta gärde i sin jämna och för byggnadsarbeten

lämpade byggnadsyta. Mot detsamma talar emellertid framför allt deras i

förhållande till stadens centrala delar alltför avlägsna läge. Det torde nämligen

få anses i hög grad olämpligt att så långt bort förlägga en medicinsk

högskola, dit flera hundra studenter dagligen och ofta flera gånger om dagen

måste begiva sig för att följa undervisningen, och än mer ett stort kliniskt

sjukhus med dess många och omfattande polikliniker. Vad som för den

kliniska undervisningen framstår såsom en oeftergivlig förutsättning, är tillgången

till ett rikt och omväxlande poliklinikmaterial, och från denna synpunkt

torde det vara uteslutet att förlägga ett sjukhus av nu ifrågavarande

beskaffenhet till platser, som ligga så avlägset från stadens mera bebyggda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 157.

13

delar som de ifrågasatta tomterna på Söder. Komma härtill de olägenheter

i övrigt, som det avlägsna läget måste medföra för de å klinikerna intagna

sjuka, synes man icke kunna närmare reflektera å de föreslagna södertomterna.

De å Kungsholmen belägna tomterna Kristineberg och Marieberg-Konradsberg,

anser utskottet ävenledes olämpliga. Tomterna torde vara alltför små

och erbjuda för byggnadsarbeten i hög grad olämpliga terrängförbållanden,

vartill kommer, att en hel del stora sjukhus redan nu äro förlagda till

Kungsholmen, vadan uppförande av ytterligare ett stort sjukhuskomplex

härstädes icke torde vara att betrakta såsom önskligt.

Norrbacka-tomten, som ligger inom Solna kommun, är belägen mellan

två stora rangeringsbangårdar. Det dag och natt pågående bullret från

dessa stationer måste komma att inverka i hög grad störande och menligt

på de sjuka. Tomtens av åtskilliga berg söndersplittrade terräng torde i

hög grad försvåra uppförande av ett sjukhus efter moderna principer och i allt

fall så väsentligt fördyra anläggnings- och byggnadskostnaderna, att ett närmare

reflekterande på denna tomt icke synes tillrådligt.

Tomten vid Experimentalfältet anser utskottet lika med departementschefen

icke nu böra kunna komma i betraktande.

Av de utav departementschefen omnämnda tomtområdena återstår sålunda

endast en, nämligen tomten vid Karlberg, vilken utskottet anser kunna bliva

föremål för ett närmare övervägande. Emellertid har utskottet funnit sig

böra till uppmärksammande vid ett eventuellt val framhålla ytterligare ett

område, vilket icke, såvitt av statsrådsprotokollet framgår, hittills varit föremål

för någon mer ingående undersökning. Detta område — för korthetens

skull benämnt Fältrittklubbens bana — är beläget å Norra Djurgården väster

om Livgardets till häst kasern och norr om Östermalms idrottsplats mellan

Sturevägen, Gasverksvägen samt järnvägsspåret till Värtahamnen; en del av

detta område utgöres nu av Fältrittklubbens bana. Nu senast angivna två

tomter har utskottet ansett vara av beskaffenhet att böra göras till föremål

för en ny och jämförande undersökning, och detta så mycket mer, som området

vid Fältrittklubbens bana hittills icke veterligen varit föremål för någon

undersökning i nu berörda hänseende.

Med vad utskottet sålunda anfört i tomtfrågan torde herrar Sederholms

m. fl. och Bernströms m. fl. ovanberörda motioner få anses besvarade.

Av vad utskottet vidare i det föregående anfört, torde jämväl den av

herr Wagnsson väckta motionen få anses besvarad.»

2) av lierr JB. F:son Holmgren, vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till herr I. Holmgrens motion I: 302;

3) av herr C. P. V. Nilsson i Gränebo, samt

4) av J. Nilsson i Malmö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 216 angående ändringsarbeten å serajimcrlasarettet in. in. s. 9 i texten