Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställning angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
1926-02-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1926:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställning angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 192G kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majds i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti den till riksdagen den 7 januari 1926 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1926—1927 har Kungl.
Maj:t — jämte det under de särskilda huvudtitlarna föreslagits upptagande
å riksstaten för förenämnda budgetår av erforderliga anslag till
dyrtidstillägg — under åberopande av det vid propositionen under rubrik
»Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor» fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden för sagda dag föreslagit riksdagen
dels godkänna vissa av departementschefen föreslagna ändringar i bestämmelserna
angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst,
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer samt åt
pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst
m. fl., att lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1926.
dels ock besluta,
att dyrtidstillägg åt befattningshavare och pensionärer vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens domäner
och statens reproduktionsanstalt eller vid av nämnda verk övertagna företag
eller inrättningar samt dyrtidstillägg åt befattningshavare vid flottans
pensionskassa och statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. skola utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens omkostnader
i övrigt bestridas,
samt att, där arbetslönerna vid arméns och marinens verkstäder och
fabriker m. fl. anläggningar äro uppdelade i grundlöner och dyrtidstilllägg,
kostnaderna för dyrtidstilläggen skola bestridas från vederbörande
underhålls- eller anskaffningsanslag.
I enlighet med grunderna för riksdagens remiss av statsverkspropositionen
behandlar utskottet i förevarande utlåtande denna framställning
med undantag av de delar, som beröra befattningshavare under jordbruksdepartementet
och pensions- och indragningsstaterna.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 35—42
i åberopade statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 24 haft. (Nr SO.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
I anledning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning hava inom
riksdagen väckts följande motioner, nämligen inom första kammaren, nr
205 av herr P. Nilsson i Gränebb och nr 206 av herr A. Thorberg, samt
inom andra kammaren, nr 212 av herr E. Hage m. fl., nr 221 av herr
A. Forssell och nr 250 av herr J. Johansson i Kälkebo.
Ifrågavarande motioner hava hänvisats, så vitt de röra jordbruksärenden,
till jordbruksutskottet i vad de angå pensions- och indragningsstaterna, till
bankoutskottet, och i övrigt till statsutskottet.
Herr Nilsson i Gränebo har i den av honom väckta motionen, vilken är
likalydande med den inom andra kammaren av herr Johansson i Kälkebo
väckta motionen, hemställt, att riksdagen måtte besluta, att dyrtidstilläggen
för befattningshavare i statens tjänst måtte för budgetåret 1926—1927 utgå
efter ett till 170 fastställt indextal.
I den av herr Thorberg väckta motionen, vilken överensstämmer med den
av herr Hage m. fl. inom andra kammaren väckta motionen, har yrkats,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag i årets statsverksproposition
angående allmänna grunder för dyrtidstilläggets utgående till befattningshavare
i statens tjänst, dock med nedanstående ändringar:
1) Stadgandet om minskning av dyrtidstillägget för icke barnförsörjningspliktig
befattningshavare, som är under 25 år, utgår.
2) Utöver barntillägget och det procentuella dyrtidstillägget till befattningshavare
utgår ett fast bottentillägg, med 10 kronor per månad för befattningshavare
i de icke nylönereglerade verken och 8 kronor per månad för
befattningshavare i de nylönereglerade verken, dock att bottentillägg och barntillägg
tillsammans ej må uppgå till högre belopp än det procentuella tilllägget
för motsvarande tid.
3) Uppgår avlöningen för befattningshavare i icke nylönereglerat verk till
mera än 620 kronor i månaden samt i nylönereglerat till 750 kronor i månaden,
utgår å den del av avlöningen, som överstiger nämnda belopp, icke
dyrtidstillägg.
Slutligen har herr Forssell i den av honom väckta motionen hemställt,
att riksdagen ville besluta sådan ändring i grunderna för dyrtidstillägg för
statens befattningshavare, att dyrtidstillägg må utgå även å den del av
månadsavlöning, som överstiger 650 kronor för oreglerade och 800 kronor
för nyreglerade befattningar.
Beträffande de till stöd för ifrågavarande framställningar anförda skälen
får utskottet hänvisa till motionerna.
Gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i
statens tjänst tillkommo vid 1923 års riksdag och återfinnas i kungörelsen
den 15 juni 1923 (nr 265). Enligt denna kungörelse utgå dyrtidstillläggen
för olika stora avlöningsbelopp efter ett och samma procenttal. Beträffande
befattningshavare med oreglerad avlöning är detta procenttal
hälften av talet för levnadskostnadsökningen sedan ingången av augusti
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
3
månad 1914; för befattningshavare med nyreglerad avlöning utgår dyrtidstillägget
efter ett 18 enheter lägre procenttal. Dyrtidstillägg utgår
ej å högre belopp än 650 kronor i månaden för oreglerad och 800
kronor i månaden för nyreglerad avlöning. Förhöjning av dyrtidstillägget
på grund av försörjningsplikt gent emot barn under 16 års ålder tillkommer
befattningshavare vid oreglerade verk med 5 kronor och vid reglerade
verk med 4 kronor för månad och barn. För befattningshavare under
25 år och utan försörjningsplikt som nu nämnts nedså t-tes dyrtidstillägget
mod en tiondel.
Beträffande de fortsatta allmänna grunderna för dyrtidstilläggen har departementschefen
anfört följande:
»För min del anser jag de nu gällande grunderna för dyrtidstilläggen i
såväl sakligt som tekniskt hänseende äga sådana företräden framför dem
som tillämpades före den 1 juli 1923 eller som framfördes i nyssnämnda
motioner vid 1924 och 1925 års riksdagar, att ett frångående av dessa
grunder icke utan tvingande skäl bör äga rum. I överensstämmelse med
riksdagens ståndpunkt till detta spörsmål finner jag mig därför böra föreslå,
att det gällande systemet bibehålies jämväl för budgetåret 1926—1927.
Beträffande åter systemets detaljer hava tid efter annan yrkanden
framkommit som förtjäna upptagas till förnyad prövning. Jag syftar
härvid närmast på de framställda kraven på upphävande av gällande bestämmelser
rörande dels begränsning av dyrtidstillägget uppåt dels ock nedsättning
av dyrtidstillägget till befattningshavare utan barn och under 25
år. I 1925 års statsverksproposition har också dåvarande chefen för finansdepartementet
rörande nämnda krav uttalat, att visst fog kunde föreflnnas
för kraven på en tillämpning av det proportionella systemet över hela linjen,
men samtidigt förklarat, att eventuell ändring av bär ifrågavarande detaljbestämmelser
borde göras beroende av en pågående, ännu ej avslutad utredning
angående avlöningsförhållandena inom statsförvaltningen m. m. I sin
skrivelse (nr 80) i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst in. fl. hänvisar ock riksdagen till departementschefens här ifrågavarande
uttalande.
Utredningen rörande statens befattningshavares avlöningsförhållanden föreligger
numera avslutad och är av trycket utkommen i serien »Sveriges
officiella statistik». Såsom huvudresultat av utredningen framgår, att lönenivån
för statens befattningshavare under senare år visat avsevärt större
genomsnittlig ökning än levnadskostnaderna och särskilt efter genomförandet
av löneregleringarna under år 1920 jämväl större ökning än den årliga
löneinkomsten för industriarbetare och dylika. Detta sistnämnda har dock
till väsentlig del berott på den senare gruppens avlöningsförluster genom
driftinskränkningar, arbetsinställelser m. m. När därför förhållandena under
år 1924 stabiliserats, visa lönestegringarna för de båda grupperna nära överensstämmelse.
Emellertid utgöra ju de statsanställda eu föga enhetlig samhällsgrupp,
och även löneutvecklingen har haft en väsentligt olika karaktär
för de skilda slagen av funktionärer. Av utredningen kan sålunda tydligt
utläsas, att medan för statens arbetare och lägst avlönade tjänstemannagrupper
de senaste årens löneutveckling medfört en väsentlig förhöjning a\
levnadsstandarden, lönestegringen för de högre avlönade stundom hållit sig
under den nivå, som angives av levnadskostnadernas genomsnittliga ökning.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 30.
Sist anförda förhållande lämnar givetvis ett visst stöd för kraven på
höjandet eller borttagandet av gällande maximibegränsning för dyrtidstillläggen.
Andra omständigheter synas mig emellertid tala mot den höjning
av statens löneutgifter som därav skulle uppkomma. Stor återhållsamhet
kräves onekligen i fråga om statens utgifter. Det under de senare åren bedrivna
besparingsarbetet har närmast avsett att genom personalreduktion
vid statsförvaltningen nedbringa statens löneutgifter. Innan man på detta
område lyckats genomföra besparingar av mera avsevärd omfattning, torde
lönestegringar av allmännare natur ej böra utan nödtvång genomföras.
För de framställda kraven på upphävande av gällande bestämmelser
rörande nedsättning av dyrtidstilläggen åt befattningshavare under 25 år
och utan barn lämnar förberörda statistiska utredning intet stöd. De befattningshavargrupper
där man företrädesvis har att söka befattningshavare
under 25 år hava tvärtom blivit i lönehänseende så väl tillgodosedda, att
ett upphävande av gällande bestämmelser i detta hänseende icke synes motiverat.
»
I två särskilda detaljhänseenden har departementschefen föreslagit ändringar
av nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser.
I stället för de i § 2, första och andra stycket, av kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst nu intagna bestämmelserna skulle sålunda stadgas,
att Kungl. Maj:t äger med ledning av genom socialstyrelsens
försorg verkställda beräkningar rörande den ökning i levnadskostnader
s«m inträtt efter ingången av augusti månad 1914 fastställa det tal, som
skall anses motsvara medelökningen i levnadskostnader för nästföregående
budgetår, samt att detta tal för levnadskostnadsökningen skall tjäna till
grund för dyrtidstilläggets bestämmande under det löpande budgetåret.
Ytterligare har en mindre förändring ifrågasatts uti följande hänseende.
Samtliga de löneregleringar, som enligt gällande dyrtidstilläggskungörelser
medfört tillämpandet av de mindre gynnsamma grunderna för dyrtidstillläggens
utgående, hänföra sig till en tänkt prisnivå, sådan denna skulle
gestaltat sig i början av 1920-talet, om den närmast före år 1914 rådande
årliga prisstegringen fortgått med oförändrad styrka. De nya löneregleringar,
som år 1925 genomförts eller senare komma att genomföras och som
anpassats eller komma att anpassas till nämnda tänkta prisnivå, böra följaktligen
medföra, att dyrtidstilläggen till vederbörande befattningshavare
fastställas efter de mindre gynnsamma grunderna. I överensstämmelse med
den sålunda utvecklade tankegången har nu en sådan omformulering av
dyrtidstilläggsbestämmelserna ansetts böra vidtagas, att vid varje lönereglering,
vid vilken löner avpassats efter förutnämnda tänkta prisnivå, de mindre
gynnsamma dyrtidstilläggsgrunderna utan vidare skulle bliva tillämpliga.
Kostnaderna för dyrtidstilläggen skulle med en antagen index av 174 för
dela sig på följande sätt:
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
5
Milj.
Dyrtidstillägg vid affärsverken................................................................ 32. o
Dyrtidstillägg i övrigt:
1. Allmänna anslagen till dyrtidstillägg åt befattningshavare i sta
tens
tjänst å huvudtitlarna II—X ................................................... 27.5
2. Statsunderstödda undervisningsanstalter ............................................... 21. o
3. Mynt- och justeringsverket m. fl............................................................ 0.2
4. Övriga dyrtidstillägg å huvudtitlarna II—X........................................ l.o
5. F. d. befattningshavare samt änkor och barn m. fl......................... 9. o
6. Pensionerade båtsmän m. fl..................................................................... 1.3
Summa 60.o
Tillsammans 92.o
-
Under de tre senaste budgetåren hava dyrtidstilläggen utgått i enlighet med
vid 1923 års riksdag godkända bestämmelser i ämnet. Enligt sålunda
fastställda grunder skola dessa tillägg beräknas proportionellt i förhållande
till övrig utgående avlöning, dock med visst hänsynstagande till
befattningshavare med minderåriga barn.
I likhet med departementschefen vill utskottet tillstyrka, att ifrågavarande
grunder jämväl för nästkommande budgetår i stort sett oförändrade bibehållas.
Emellertid har departementschefen beträffande sättet för bestämmande av
det tal, som skall anses motsvara levnadskostnadsökningen, föreslagit den
förändringen, att, medan detta enligt nuvarande grunder fastställes kvartalsvis,
detsamma skulle fr. o. m. nästa budgetår fastställas för hela budgetåret med
ledning av medeltalet för levnadskostnadsindex under närmast föregående
budgetår. Utan att vilja förneka att detta nya beräkningssätt skulle kunna
medföra vissa praktiska fördelar, särskilt med avseende å dyrtidstilläggens
uträkning inom ämbetsverken, måste dock utskottet anse tvivelaktigt, huruvida
prisläget ännu nått en tillräcklig stabilitet för genomförande av en dylik
ändrad norm för indextalets bestämmande. Med hänsyn härtill anser utskottet
lämpligast att jämväl i denna del bibehålla nuvarande grunder oförändrade.
Däremot har utskottet icke funnit anledning till erinran mot en av departementschefen
förordad omformulering av nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser
i syfte att vid förekommande nyregleringar av löner de för
kommunikationsverken med flera verk gällande dyrtidstilläggsgrunderna skola
bliva tillämpliga utan att för ändamålet erfordras särskilt riksdagsbeslut eller
författningsändring.
I avseende å de av herr Nilsson i Gränebo och Johansson i Kälkebo i
ämnet väckta motionerna har påyrkats, att det för beräkningen av dyrtidstilläggen
gällande indextalet måtte av riksdagen för nästkommande budgetår
fastställas till 170. Detta förslag är närmast framställt i anledning av departementschefens
förberörda förslag om indextalets fastställande för helt
budgetår. Då utskottet, på sätt av det ovan anförda framgår, icke kunnat
Utslcottetö
yttrande.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 30.
förorda detta system, följer härav att utskottet ej heller kan biträda ifrågavarande
motioner.]
De av herr Thorberg och herr Hage med flera väckta likalydande motionerna
gå ut på att utöver dyrtidstillägg och barntillägg skulle till varje
befattningshavare, oberoende av dennes ålder och oavsett hans ställning
som familjeförsörjare eller icke, utbetalas ett bottentillägg av 10, respektive
8 kronor för månad. Utskottet vill allenast erinra, hurusom liknande yrkanden
framkommit såväl vid 1924 som 1925 års riksdagar. I enlighet med
statsutskottets hemställan hava dock de sålunda gjorda förslagen icke vunnit
riksdagens bifall. Under hänvisning till vad utskottet tidigare i detta
avseende anfört, får utskottet] avstyrka de nu i samma syfte motionsvis
gjorda yrkandena. Ej heller har utskottet ansett sig kunna biträda de i
nämnda båda motioner framförda kraven på att nuvarande begränsning av
dyrtidstilläggen åt befattningshavare under 25 år och utan barn skulle borttagas.
Såsom departementschefen framhållit, måste nämligen ifrågavarande
befattningshavare anses vara i avlöningshänseende så jämförelsevis väl tillgodosedda,
att en ändring av nu gällande bestämmelser icke synes motiverad.
På de av departementschefen i ämnet anförda skäl anser sig utskottet
likaledes böra avstyrka det av herr Forssell motionsvis framförda förslaget
om upphävande av nuvarande begränsning av de avlöningsbelopp, å vilka
dyrtidstillägg högst må utgå.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) beträffande befattningshavare, hörande under andra
—åttonde samt tionde huvudtitlarna, med avslag å
Kungl. Maj:ts förslag, i vad avser ändring av § 2 av
kungörelsen i ämnet den 15 juni 1923 (nr 265), samt med
avslag jämväl å herrar Nilssons i Gränebo, Johanssons
i Kälkebo, Forssells, Thorbergs och Hages m. fl. i ämnet
väckta motioner (I: 205, II: 250, II: 221,1:206 och n: 212),
de båda sistnämnda motionerna i vad desamma skilja
sig från utskottets förslag, godkänna av utskottet härovan
tillstyrkt ändring i bestämmelserna angående dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst, att
lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1926,
b) besluta,
att dyrtidstillägg åt befattningshavare och pensionärer
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk eller vid av nämnda verk övertagna
företag eller inrättningar skola utgå av de medel,
av vilka verkets eller institutionens omkostnader i övrigt
bestridas,
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
7
samt att, där arbetslönerna vid arméns och marinens
verkstäder och fabriker med flera anläggningar äro uppdelade
i grundlöner och dyrtidstillägg, kostnaderna för
dyrtidstilläggen skola bestridas från vederbörande underhålls-
eller anskaffningsanslag.
Stockholm den 26 februari 1926.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. It- Kvarnzelius, Oscar Olsson, C. G. Ekman, O. Bergqvist,
E. J. G. Rosen, E. A. Hallin, J. G. Walles, P. A. Bergström, J. Jeansson, K. E. Andersson
i Eliantorp och A. R. Roolh;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson
i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O■ Olsson i Kullenbergstorp,
A. .4. Törnkvist i Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge, O. Nilsson i
Örebro, S. Persson i Fritorp och C. IJndskog.
Reservation
av herr O. Olsson i Kullenbergstorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1926:73 Skrivelse till Konungen, i anledning av Klingl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjä s. 3 i texten