Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till handlanden Fr. Ekman för på grund av monopolisering av vinoch sprithandeln förlorad näring.

1926-03-02 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:33, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till handlanden Fr. Ekman för på grund av monopolisering av vinoch sprithandeln förlorad näring.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

3

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1926 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till handlanden

Fr. Ekman för på grund av monopolisering av vin- och

sprithandeln förlorad näring.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr E. Lithander väckt motion, nr 259,

vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts,

att riksdagen ville besluta tilldela herr Fr. Ekman, Göteborg, ersättning för

på grund av monopoliseringen av vin- och sprithandeln förlorad näring

med ett belopp av 3,000 kronor per år räknat från den 1 januari 1919.

Beloppet har synts motionären lämpligen böra utgå från av aktiebolaget

Vin- och spritcentralen till statsverket inlevererade medel.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Med anledning av förevarande förslag vill utskottet till en början erinra

om, att då frågan om ersättning till vissa näringsidkare i anledning av

genomförandet av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker m. m. i proposition nr 287 förelädes 1920 års riksdag, föredragande

departementschefen i fråga om spörsmålet om ersättning till handelsresande,

personal och agenter inom spirituosahanteringen anförde, bland

annat, att aktiebolaget Vin- och spritcentralen förklarat sig villigt att till

prövning upptaga ansökningar från personal om erhållande av ekonomiskt

understöd samt att efter bästa förmåga pröva varje fall för sig och antingen

skaffa vederbörande lämplig anställning eller ock månatligen eller på annat

periodiskt sätt utbetala det understöd, respektive den ersättning i ett för

allt, som kunde synas befogad. Då bolaget kunde förväntas uppfylla den

lämnade förbindelsen och, på samma sätt som redan under åren 1918 och

1919 samt början av 1920 ägt rum, pröva möjligen tillkommande nya ersättningsfall,

uttalade departementschefen såsom sin mening, att ifrågavarande

ersättningsspörsmål erhållit en sådan lösning, att någon särskild

åtgärd från statsmakternas sida icke syntes honom vara erforderlig. Departementschefen

anmälde samtidigt, att i några fall enskilda ersättningssökande,

bland annat den i motionen omförmälte Ekman, direkt till Kungl. Maj:t

inkommit med framställningar om ersättning. Enär emellertid med hänsyn

till vad under ärendenas behandling upplysts, någon befogad erinran icke

kunde göras mot de i aktiebolaget Vin- och spritcentralen fattade besluten,

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande AV 33.

syntes framställningarna departementschefen icke böra föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

I den skrivelse, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut i anledning av

förenämnda proposition, anförde riksdagen, bland annat, att riksdagen vid

prövning av vad i ärendet förekommit och de slutsatser, som i propositionen

blivit uttalade, funnit sig kunna i allt väsentligt ansluta sig till desamma.

Såsom den föreliggande motionen giver vid handen, bar Ekman, som vid

tidpunkten för den nya rusdryckslagstiftningens genomförande bedrev agenturverksamhet

inom vin- och spirituosabranschen i Göteborg, av Vin- och spritcentralen

tillerkänts en årlig pension av 1,000 kronor från och med den 1

januari 1919.

Av en motionen närsluten bilaga inhämtas, att Ekmans nettoinkomst på

försålda varor inom sagda bransch under åren 1911—1918 uppgått till följande

belopp:

År 1911 .........................

........................... kronor

443: 04

» 1912 .........................

.......................... »

314:88

» 1913 .........................

.......................... »

635: ro

» 1914 ..........................

.......................... »

2,288: 12

» 1915 ..........................

.......................... »

1,427: 94

» 1916 ..........................

.......................... »

837:78

» 1917 ..........................

.......................... »

3,105: i o

» 1918 ..........................

.......................... »

42: —

Av dessa siffror framgår således, att under fem av de åtta år, denna tablå

omfattar, Ekmans inkomst av här ifrågavarande slag understigit beloppet

av den pension, som tillerkänts Ekman och under tre av sagda år icke ens

uppgått till hälften av detta belopp. Ekmans medelårsinkomst för hela åttaårsperioden

uppgick till omkring 1,130 kronor. Vid sådant förhållande synes

det utskottet uppenbart, att den Ekman beviljade pensionen, som i det närmaste

motsvarar hela hans medelårsinkomst av verksamheten under åttaårsperioden

och väsentligen överstiger den inkomst, Ekman under flertalet av

dessa år haft av sin verksamhet, måste betraktas såsom för Ekman synnerligen

förmånligt beräknad.

Utskottet vill slutligen hava påpekat, att, enligt vad till utskottets kännedom

kommit, Ekman, utöver sin pension, i december sistlidet år erhållit ett

tillfälligt understöd från Vin- och spritcentralen å 500 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Lithanders ifrågavarande motion, II: 259, icke

må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 2 mars 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 32.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.