Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen m. m.

1926-04-23 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1926:90, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1926 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statens

övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen m. m.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 25 februari 1926 avlåten proposition, nr 195, bär

Kungl. Makt under åberopande av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för samma dag föreslagit riksdagen

dels bemyndiga Kungl. Makt, att med de större enskilda fordringsägarna

och borgensmännen i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen träffa överenskommelse

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som i det

i statsrådsprotokollet förordade förslag angivits, rörande överlåtande på staten

av deras fordringsanspråk å bolaget eller, därest sådan överenskommelse

icke kan träffas, vidtaga åtgärder för avveckling av statens kapitalengagemang

i nämnda bolag,

dels ock, vid bifall härtill, för tillvaratagande av statens intressen i bolaget

såsom anslag å riksstaten för budgetåret 1926—1927 bland utgifter för

kapitalökning anvisa ett belopp av 375,000 kronor med rätt likväl för

Kungl. Maj:t att redan före nämnda budgetårs ingång taga angivna belopp

i anspråk.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande.

»Det otillfredsställande resultat, som exploateringen av de svenska stenkolsfyndigheterna

på Spetsbergen hittills medfört, kan i och för sig knappast

utgöra tillräckligt skäl för uppgivande av det syfte, som varit bestämmande

för statens kapitalinvesteringar uti ifrågavarande företag. Det har vid upprepade

tillfällen betonats, att spetsbergstillgångarnas värde och ekonomiska

betydelse borde bedömas icke endast med hänsyn till nuvarande eller för

närmast följande år motsedda konjunkturer och förhållanden i övrigt utan

med fästat avseende på en längre framtid. Då inga omständigheter inträffat,

som skulle göra det mindre önskligt nu än då statens engagemang i

företaget gjordes att åt Sverige bevara dessa betydande tillgångar, synes det

mig vara följdriktigt att icke nu avhända sig desamma.

Emellertid står det för mig fullt klart, att staten icke bör övertaga företaget,

därest kostnaderna för övertagandet och för företagets bevarande i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

,)

statens ägo icke kunna hållas inom en jämförelsevis snäv ram. Från denna

utgångspunkt har jag trätt i förbindelse med bolagets större enskilda fordringsägare

och borgensmän för utrönande av deras villkor för överlåtande

på staten av deras fordringsanspråk å bolaget. Efter förda förhandlingar

hava dessa fordringsägare och borgensmän under hand lämnat mig ett förslag

till uppgörelse på i huvudsak följande grunder. Ifrågavarande fordringsägare

och borgensmän, som dels enligt mellan svenska staten och

bolaget den 12 juni 1923 träffad överenskommelse tillhandahållit vissa säkerheter,

mot vilka bolaget erhållit banklån till sammanlagt belopp av 1,050,000

kronor, varå ränta är ogulden från den 1 juli 1925, dels ock enligt förenämnda

i augusti 1925 träffade avtal försträckt bolaget 150,000 kronor, förbinda sig

att på svenska staten överlåta fordringsrätten gentemot bolaget för berörda

försträckningar å tillhopa 1,200,000 kronor jämte ränta på följande villkor:

Köpeskillingen för fordringarnas överlåtande uträknas med utgående från

ett totalvärde per den 1 juni 1926 på bolagets samtliga tillgångar av 1,000,000

kronor, vilket belopp utslås på bolagets samtliga skulder efter samma grunder,

som gälla för upprättande av utdelningsförslag i konkurs. Därvid skall

förenämnda fordran å 150,000 kronor jämte ränta och av staten till bolaget

utlånade 200,000 kronor jämte ränta anses äga bästa förmånsrätt. Bolagets

övriga skulder behandlas såsom oprioriterade i den mån de ej såsom löner,

skatter eller dylikt äga förmånsrätt enligt lagens bestämmelser. Om detta

anbud av staten accepteras, genomföres affären senast den 31 maj 1926

på det sätt att till representant för staten överlämnas i utbyte mot den uträknade

köpeskillingen bolagets skuldförbindelser å 1,050,000 kronor och

150,000 kronor i sådant skick, att staten på grund av desamma erhåller

fordringsrätt mot bolaget för 1,200,000 kronor jämte ränta. De av borgensmännen

tillhandahållna säkerheterna skola av dem behållas liksom allt

deras ansvar för bolagets ifrågavarande skulder skall upphöra. Samtliga av

borgensmännen innehavda eller av dem kontrollerade stamaktier i bolaget

skola, överlåtna in blanco, tillika med nyss angivna skuldförbindelser, utan

särskilt vederlag överlämnas till statens representant. Såsom villkor för

uppgörelsen gäller, att det borgensansvar, som tre av borgensmännen iklätt

sig för bolagets rederilån, avvecklas efter de regler, som skulle gälla, därest

till säkerhet för lånet framför borgen funnes inteckningar gällande med bästa

rätt i bolagets fartyg »Braganza» till belopp motsvarande den oguldna delen

av rederilånet. De av enskilda aktieägarna utsedda ledamöterna i bolagets

styrelse ställa vid anfordran sina platser till förfogande utan att påfordra

något styrelsearvode.

Av en utav bolagets styrelse gjord uppställning över bolagets beräknade

skulder per den 31 maj 1926 framgår, att den totala skuldbördan, frånsett

aktiekapitalet, då skulle uppgå till 3,595,911 kronor 87 öre, därav 2,248,661

kronor 87 öre till staten, 1,258,500 kronor till borgensmännen eller, med

dessas borgen, till banker samt 88,750 kronor diverse, delvis tvistiga, skulder.

Utgår man från denna uppställning skulle följaktligen vid eu uppgörelse

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

med de enskilda större fordringsägarna och borgensmännen enligt det av

dem framställda förslaget staten hava att till dem den 31 maj 1926 erlägga

ett belopp av i runt tal 375,000 kronor. I fråga om bolagets diverse, delvis

tvistiga, skulder kan för närvarande ej bedömas, om och i vad mån

betalning av dessa skulder kan komma att påfordras. I varje fall torde

dock icke nu medel för sådant ändamål behöva reserveras. Visserligen är

det belopp, som staten ytterligare skulle nödgas investera i företaget vid en

uppgörelse av nu antytt innehåll, mycket avsevärt, men det synes mig dock

icke så överväldigande att det icke ur de synpunkter, som varit ledande för

statens tidigare, omfattande engagemang i företaget, bör anses överkomligt.

Efter noggrant vägande av de olika skäl, som tala för och emot att staten

faktiskt övertager företaget och därigenom hindrar en eljest antagligen

oundviklig övergång av företaget på utländska händer, har jag stannat vid

att finna skälen för ett sådant statsingripande vara de starkare under förutsättning

av att övertagandet kan ske på i huvudsak de villkor, som uppställts

i förut berörda förslag till uppgörelse mellan staten och de större

enskilda fordringsägarna och borgensmännen, samt att bolagets omkostnader

under de närmaste åren nedbringas till det minimum, som kan uppnås

genom indragning av all bevakningspersonal å Spetsbergen. Förutom de i

det föregående berörda omständigheter, som synas mig stödja denna åsikt,

torde förtjäna framhållas, att staten genom övertagandet av företaget får möjlighet

att välja en lämpligare tidpunkt än den nuvarande för affärens

avveckling, därest det framdeles icke längre skulle anses önskvärt att företaget

stannar i statens ägo. Möjligen kan tillfälle då också yppas till en

försäljning inom landet. Vidare är det icke säkert, att, även om en omedelbar

försäljning under hand av företaget nu beslutas, ett sådant program

för avveckling av affären kan fullföljas. Såsom de sakkunniga påpekat,

måste man räkna med att bolaget kan komma att försättas i konkurs. För

tillvaratagande av statens intressen vid en sådan eventualitet kan det bliva

nödvändigt, att bolagets tillgångar inropas för statens räkning. För sådant

ändamål torde det erfordras, att nödiga medel kunna disponeras vid risk

att större förluster i motsatt fall åsamkas staten än som är nödvändigt.

Det kan alltså, antingen beslut fattas därom eller icke, praktiskt sett bliva

ofrånkomligt för staten att övertaga företaget och de risker, som äro förenade

därmed.»

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, har för sin del anfört

följande:

»Då jag för min del icke kan förorda, att staten på nu föreslagna villkor

träffar överenskommelse rörande överlåtande på staten av fordringsägarnas

anspråk å bolaget, ber jag få till protokollet antecknat, att jag biträder

föredragande departementschefens hemställan endast såvitt angår åtgärder

för avveckling av statens kapitalengagemang i bolaget.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

t

Då vid 1923 års riksdag frågan om ytterligare anslag till Spetsbergsbolaget

var före, framhöll utskottet, hurusom rådande osäkerhet på

det internationella området, icke minst framträdande beträffande kolmarknaden,

gjorde ett bedömande av företagets framtida utsikter synnerligen

vanskligt. Med hänsyn till bolagets iråkade ekonomiska trångmål, närmast

uppkommet genom det katastrofartade fallet av priset på stenkol, tillstyrkte

emellertid utskottet, att fortsatt ekonomiskt bistånd lämnades, dock

allenast i viss reducerad omfattning; det i propositionen begärda lånebeloppet

å 4,500,000 kronor ansågs böra minskas till 1,500,000 kronor.

Sammanlagt belöper sig svenska statens direkta insats i Spetsbergsföretaget

till 3,700,000 kronor, vartill dock bör läggas — förutom uppkomna ränteförluster

— ett mindre rederilån ävensom viss oreglerad skuld till statens

järnvägar.

Kolpriset har sedan 1923 ytterligare sjunkit. Medan i maj 1923 dagspriset

å prima engelska ostkustkol beräknades utgöra 33—35 kronor för

ton fritt svensk hamn, uppgår priset i april 1926 till cirka 18 kronor.

Motsvarande kostnader för spetsbergskolen, vilkas försäljningsvärde beräknas

omkring 8 procent lägre, utgjorde eif svensk hamn, under år 1924

cirka 24 kronor och under år 1925 cirka 20 kronor för ton. Tidigare

hysta förväntningar på att nedbringa bolagets självkostnader ha alltså

infriats. Såsom i propositionen närmare belyses, har dock kostnadssänkningen

icke kunnat hålla jämna steg med den fallande priskurvan å stenkol.

Då nödvändiga förutsättningar för uppehållande av driften alltså för närvarande

icke synas föreligga, bör, enligt vad tillkallade sakkunniga föreslagit,

Spetsbergsbolagets verksamhet avvecklas.

Förevarande proposition avser emellertid att åstadkomma trygghet för

att Spetsbergsfyndigheterna nu skola kunna bibehållas i svensk ägo.

I sådant syfte har med de enskilda större fordringsägarna och borgensmännen

preliminär uppgörelse nu träffats, enligt vilken rätten till ifrågavarande

fyndigheter skulle övergå på staten; det belopp staten härvid

skulle hava att erlägga uppgår efter av departementschefen närmare angivna

beräkningsgrunder till 375,000 kronor. Härtill komma vissa årliga kostnader

för företagets fortsatta förvaltning, skatter m. m. Dessa kostnader

hava beräknats till 10,000 kronor för år. Efter omkring 10 år måste

emellertid enligt bergverksordningen för Spetsbergen (Svalbard) vissa

arbeten verkställas för erhållande av utmål, och ungefär 5 år därefter

inträder skyldighet att idka gruvdrift i sådan omfattning, att cirka 15

man måste vara i verksamhet å Spetsbergen året om.

Då utskottet för egen del har att angiva sin ståndpunkt till frågan om

spetsbergsfyndigheternas fortsatta bibehållande i statens hand, vill utskottet

erinra, hurusom det avgörande skälet för att statsmakterna lämnat

detta företag sitt stöd varit vikten för landet att kunna förfoga över ifrågavarande

för svensk räkning ockuperade fyndigheter, vilka inrymma kol
-

Utskott c

yttrana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

lager av största mäktighet och tillräckliga att under århundraden framåt

lämna ett för landet mycket betydelsefullt bränsletillskott. Kraftiga uttalanden

från representativt håll inom industrien och näringslivet i övrigt

rörande den stora vikten av att de ifrågavarande stenkolstillgångarna på

Spetsbergen bibehölles på svenska händer hava också förelegat. Dessutom

har avseende fästs vid de ansträngningar och uppoffringar, som jämväl

andra länder underkastat sig för att säkerställa sitt framtida bränslebehov.

Härom vittna icke blott de mycket stora och svenska statens uppoffringar

väsentligt överstigande kapital, som investerats på Spetsbergen från såväl

norsk som holländsk sida, utan ock den allmänna internationella konkurrensen

på bränsleområdet, vilken bland annat tagit sig uttryck i vissa

förtrustnings- och monopolsträvanden.

Vad som sålunda tidigare anförts till stöd för att ifrågavarande koltillgångar

måtte kunna tryggas åt landet torde alltjämt äga giltighet.

Såsom i propositionen framhålles, synes emellertid den enda möjligheten

för fyndigheternas bevarande i svensk hand, såvitt nu kan bedömas, vara,

att svenska staten övertager dem.

Vid nu angivna förhållande har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att

det i propositionen framlagda förslaget till uppgörelse från riksdagens sida

godtages.

På sätt departementschefen förutsatt, torde dock Kungl. Maj:t härvid

böra förbehållas rätt att, därest överenskommelse efter nu angivna grunder

icke kan träffas, vidtaga nödiga åtgärder för avveckling av statens

kapitalengagemang i Spetsbergsbolaget.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet, som

framdeles under riksdagen avgiver utlåtande beträffande sättet för beredande

av täckning för tillstyrkt anslag, nu hemställa,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att med de större enskilda

fordringsägarna och borgesmännen i svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergen träffa överenskommelse

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som

i förberörda i statsrådsprotokollet över handelsärenden

den 25 februari 1926 förordade förslag angivits, rörande

överlåtande på staten av deras fordringsanspråk å bolaget

eller, därest sådan överenskommelse icke kan

träffas, vidtaga åtgärder för avveckling av statens kapitalengagemang

i nämnda bolag;

b) vid bifall härtill, för tillvaratagande av statens

intressen i bolaget såsom anslag å riksstaten för budgetåret

1926—1927 bland utgifter för kapitalökning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

9

anvisa ett belopp av 375,000 kronor med rätt likväl

för Kungl. Maj:t att redan före nämnda budgetårs ingång

taga angivna belopp i anspråk.

Stockholm den 23 april 1926.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. Widell, C. P. V''.

Nilsson i Gränebo, J. Nilsson i Malmö, O. Bergqvist, J. G. Walles, C. I. Asplund. J. Jeansson,

G. Kobb, A. R. Rooth och C. A■ Carlsson i Gävle;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, A. Wiklund, L. J.

Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, O. Olsson i Kullenbergstorp, .4. Å. Törnkvist i

Karlskrona, E. Kristensson i Göteborg, J. Jönsson i Revinge, R. F.son Holmgren, J. Olofsson

i Digernäs och E. G• E■ Eriksson i Stockholm.

Reservation

av herrar S. H. Kvarnzelius, C. P. V. Nilsson i Gränebo, O. Bergqvist,

G. Kobb, A. R. Rooth, C. A. Carlsson i Gävle, K. V. Rydén, O. Olsson i

Kullenbergstorp, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, J. Jönsson i Rev inge och

J. Olofsson i Digernäs, som ansett, att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition må bemyndiga Kungl. Maj:t att

vidtaga nödiga åtgärder för avvecklande på lämpligaste

sätt av statens engagemang i svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen samt för detta ändamål för

budgetåret 1926—1927 under riksstatens tionde huvudtitel

anvisa ett reservationsanslag av 105,000 kronor

med rätt likväl för Kungl. Maj:t att redan före nämnda

budgetårs ingång taga angivna belopp i anspråk».

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 54 höft. (Nr S9—90.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:282 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen a1 i texten