Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 11, 13 och 23 §§ i lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk dels ock en i ämnet väckt motion.

1927-05-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1927:39, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 11, 13 och 23 §§ i lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 89.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1927 kl. Va 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 2, 11, 13 och 23 §§

i lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska

verk dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 11 mars 1927 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 221, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 2, 11, 13 och 24 §§ i lagen den 30 maj 1919 (nr 381)

om rätt till litterära och musikaliska verk.

Härigenom förordnas, att 2, 11, 13 och 24 §§ i lagen den 30 maj 1919 om

rätt till litterära och musikaliska verk skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

2 §.

Författare äge-----för hand.

Därjämte have författare till skrift eller muntligt föredrag uteslutande rätt

att offentligen föredraga verket och författare till dramatiskt, mimiskt eller

kinematografiskt verk uteslutande rätt att offentligen uppföra detsamma ävensom

tonsättare uteslutande rätt att offentligen utföra av honom komponerat mu
-

sikaliskt verk.

Författare äge-----av verket.

11 §.

Utan hinder av vad i denna lag är stadgat vare tillåtet:

1) att vid-----ytterligare utveckling;

2) att utgiven dikt begagnas såsom text i musikaliskt verk eller på konsertprogram;
3)

att mindre — —----punkt avses.

I fall-----översättning tillåten.

I vetenskaplig-----använda förfarandet.

Har skrift eller muntligt föredrag utgivits, vare offentligt föredragande därav

tillåtet,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 saml. lavd. 23 höft. (Nr 39—40.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande

rätt.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

då åhörarna äga tillträde utan avgift och återgivandet icke heller eljest sker

i förvärvssyfte, eller

då den av återgivandet härflytande inkomst är avsedd för välgörande ändamål

och den eller de föredragande icke erhålla någon ersättning.

13 §.

Då skrift, teckning eller avbildning eller musikaliskt verk begagnas efter

vad i 11 § första eller tredje stycket eller i 12 § första stycket är tillåtet, skall

författarens namn angivas, så framt detsamma finnes utsatt å verket.

24 §.

Med böter från och med fem till och med tvåtusen kronor straffes:

1) den, som-----eller delvis;

2) den, som-----3 § sägs;

3) den, som utan författarens eller hans rättsinnehavares tillstånd

i annat fall, än i 11 § medgives, offentligen föredrager en enligt denna lag

skyddad skrift eller skyddat muntligt föredrag,

eller offentligen uppför skyddat dramatiskt, mimiskt eller kinematografiskt

verk,

eller i annat fall, än i 12 § medgives, offentligen utför skyddat musikaliskt

■”erk,

vare sig verket återgives i sin helhet eller delvis.

Den brottslige ersätte ock all skada.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1927.

Har före lagens trädande i kraft författarrätten med avseende på en skrift

eller ett muntligt föredrag överlåtits eller någon eljest erhållit tillstånd att

offentligen föredraga dylikt verk, tillkomme ändock, sedan verket utgivits,

rätten till sådant föredragande författaren, så framt ej annorledes är avtalat.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft en

inom första kammaren i anledning av propositionen väckt motion, nr 331, däri

herr Pauli hemställt, att riksdagen måtte avslå propositionen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget, tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse för desamma

ej lämnas här nedan, hänvisa till de vid propositionen fogade protokollen; och

får utskottet i fråga om vad motionären anfört till stöd för sitt yrkande hänvisa

till motionen.

Det skydd, som enligt bestämmelserna i lagen den 30 maj 1919 om rätt till

litterära och musikaliska verk tillkommer skrift eller muntligt föredrag, omfattar

med avseende på rätten till offentligt föredragande allenast outgivet

verk. I 2 § tredje stycket stadgas sålunda: »Innan skrift eller muntligt föredrag

utgivits, tillkomme författaren uteslutande rätt att offentligen föredraga

verket.» Har verket utgivits, är däremot rätten att föredraga det fri för envar.

Och jämlikt medgivande i 11 § första stycket under 1 må offentligen hål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 89.

3

let föredrag, ändå att det icke är utgivet, på visst sätt begagnas vid författande

av nytt, i det väsentliga självständigt verk. I förevarande hänseende

intaga tonsättare en förmånligare ställning än författare till verk, som nu

nämnts, i det att tonsättarnas kompositioner, frånsett vissa undantag, jämlikt

2 § andra stycket jämväl efter utgivandet äro skyddade mot offentligt utförande.

I en till justitiedepartementet den 5 juni 1925 inkommen skrivelse anhöll Framställstyrelsen

för Sveriges författarförening, att Kung!. Maj:t måtte vidtaga åt- s^eriges förgärder

för vinnande av sådan ändring av lagen om rätt till litterära och musi- fattarkaliska

verk, att författare tillerkändes uteslutande rätt till offentligt före- föröver åt?

dragande av sitt litterära verk. Därest denna hemställan ej kunde bifallas, givet yttanhöll

styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om införandet av lagligt ran eförbud

mot uppläsning genom radio av skönlitterärt verk utan författarens

medgivande. Över denna framställning avgav svenska akademien den 16 december

1926 infordrat utlåtande och tillstyrkte därvid, att Kungl. Haj:t ville

föranstalta om laga förbud mot uppläsning genom radio av skönlitterärt verk

utan författarens medgivande.

Det nu framlagda lagförslaget, som bortsett från vissa formella jämkningar Fropositioär

av samma lydelse som det till lagrådet remitterade, innebär en utvidgning ’ ''

av författarrätten i enlighet med den av styrelsen för författarföreningen i

första hand gjorda hemställan. Enligt 2 § andra stycket i förslaget skall

nämligen författare till skrift eller muntligt föredrag hava uteslutande rätt

att offentligen föredraga verket. Och förslaget har icke, såsom svenska akademien

föreslog, begränsat författarens uteslutande föredraganderätt till skönlitterärt

verks uppläsning genom radio. Dock hava i förslagets 11 § vissa

inskränkningar gjorts i denna rätt. Av dessa inskränkningar äro de, som upptagas

i nämnda paragrafs fjärde stycke, av det största intresset. Där stadgas,

att om skrift eller muntligt föredrag utgivits, offentligt föredragande därav

är tillåtet, dels då åhörarna äga tillträde utan avgift och återgivandet icke

heller eljest sker i förvärvssyfte, dels ock då den av återgivandet härflytande

inkomst är avsedd för välgörande ändamål och den eller de föredragande

icke erhålla någon ersättning. De undantag, som sålunda i förslaget uppställts,

äro desamma som nu gälla beträffande utförande av musikaliskt

verk. De avsedda ändringarna i gällande lags 2 och 11 §§ hava föranlett

vissa jämkningar i 13 och 24 §§. Den föreslagna lagen skall träda i kraft

den 1 juli 1927.

Till motivering av den nu berörda utvidgningen av författarrätten anförde

departementschefen vid remissen till lagrådet bland annat:

I vanliga fall torde de olika möjligheter att ekonomiskt utnyttja ett litterärt

arbete, vilka stå dess författare till buds, ingalunda tillförsäkra honom ett sådant

utbyte, att han kan ställa sig likgiltig till frågan om rätten att offentligen

föredraga verket. Detta förhållande har under senare tid blivit än mer framträdande.

Exempelvis torde den av världskriget förorsakade förskjutningen av

penningvärdet i olika länder hava tungt drabbat dem, som av författarverksamhet

hava sin utkomst. Rätt och billighet synas då kräva, att lagstiftningen

icke i större omfattning än omständigheterna oundgängligen påkalla förhindrar

Departementschefen

vid remissen

till lagrådet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutslcottets utlåtande Nr 39.

författaren att själv draga nyttan av de värden lian skapat. Även ur allmänt

kulturell synpunkt är ett vidgat skydd för den litterära författarverksamheten

av stor och påtaglig betydelse.

Att verkets offentliga föredragande länge varit mindre beaktat vid utformandet

av författarrätten, torde till stor del hava berott därpå, att dess förbehållande

åt författaren tidigare icke ansetts kunna för honom innebära någon

synnerlig förmån. Härutinnan synas dock de senaste årens uppfinningar och

tekniska framsteg hava medfört en genomgripande förändring. Den snabba utveckling

på radiotelefoniens område, som denna tid haft att uppvisa, har öppnat

förut oanade möjligheter att med människorösten som uttrycksmedel göra

alstren av en författares verksamhet bekanta för de vidaste kretsar. Och samtidigt

har rundradiorörelsen vunnit en tillräckligt stark ekonomisk ställning

för att kunna erbjuda full och säker ersättning åt dem, vilkas andliga arbete

utnyttjas i radiounderhållningens tjänst.

Ej minst till följd av den nyssnämnda rörelsens hastiga uppsving lärer skillnaden

mellan det skydd, som åtnjutes för de litterära verken, samt det, som

kommer tonkonstens alster till del, framstå såsom sakligt mindre befogad.

Icke heller torde principiella grunder tala för dess upprätthållande. Giltiga

skäl synas alltså föreligga för att nu taga steget fullt ut och låta författarrätten

omfatta även ett verks offentliga föredragande. Att på sätt författarföreningen

alternativt hemställt och svenska akademien tillstyrkt inskränka

en lagändring i denna riktning till att avse allenast föredragning genom rundradio

har jag icke funnit nödigt eller lämpligt.

Departementschefen upptog i det följande till behandling frågan om rundradiorörelsens

ställning till den sålunda förordade lagändringen samt framhöll

härvid till en början, att denna rörelse i vårt land liksom på flera andra

håll på visst sätt omhändertagits av staten. Sålunda erfordras jämlikt lagen

den 16 maj 1924 om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för

telegrafering eller telefonering utan tråd m. m. Kungl. Maj:ts tillstånd, då

någon vill utföra eller nyttja sådan anläggning, vilken ej är avsedd enbart

för mottagande av utsändning från annan anläggning av enahanda slag. Tillståndet

kan endast meddelas för viss tid, och Kungl. Maj:t föreskriver därvid

på vilket sätt och under vilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.

För rätt att inneha radiomottagningsapparat erfordras tillstånd av telegrafstyrelsen.

Innehavaren är ock skyldig att erlägga viss avgift, som för närvarande

utgör, i vanliga fall, 10 kr. per år. Sedan telegrafstyrelsen erhållit

tillstånd att uppföra rundradiostationer i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall

och Boden, bemyndigade Kungl. Maj:t den 3 oktober 1924 styrelsen att

med aktiebolaget Radiotjänst träffa överenskommelse rörande rundradiorörelsens

ordnande i Sverige. På grund av detta bemyndigande träffades därefter

mellan telegrafstyrelsen och bolaget sådan överenskommelse, som nyss nämnts.

Enligt avtalet har bolaget — i vars styrelse, som består av sju ledamöter,

ordföranden jämte en ledamot utses av Kungl. Maj:t — erhållit viss dispositionsrätt

över förutnämnda radiostationer, vilka emellertid underhållas och

betjänas av telegrafstyrelsen. Rundradiorörelsen skall av bolaget så bedrivas,

att folkupplysningen och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas, och bolaget

skall vara underkastat de bestämmelser om kontroll över rundradioprogrammen,

som Kungl. Maj:t kan komma att utfärda. Emellertid erhåller bolaget

viss andel, högst hälften, av nyssberörda för innehav av mottagningsappa
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

rat utgående avgifter, överenskommelsen gäller för ett kalenderår i sänder

med ömsesidig rätt till uppsägning minst tre månader före årets utgång.

Sedan departementschefen meddelat, att aktiebolaget Radiotjänst beretts

tillfälle att yttra sig över ett i enlighet med de grunder, som nyss angivits,

inom justitiedepartementet utarbetat utkast till ändring i gällande lag, samt

att bolaget i avgivet yttrande hemställt, att de ifrågasatta lagändringarna

måtte bliva föremål för ytterligare utredning, innan de förelädes riksdagen,

anförde departementschefen vidare:

Rundradiorörelsens ställning till det ifrågasatta upphävandet av rätten för

en var att offentligen föredraga ett utgivet litterärt verk förtjänar tvivelsutan

särskild uppmärksamhet. Med hänsyn till önskemålet att göra jämväl de bredare

lagren av vårt folk förtrogna med den värdefullare litteraturen lärer med

fog kunna ifrågaställas att i avseende på nämnda rörelse medgiva viss lättnad

i beroendet av författarrätten. Så som rörelsen för närvarande bedrives torde

den nämligen icke kunna jämställas med ett vanligt förvärvsföretag utan få

betraktas på samma sätt som en eljest under statlig kontroll utövad kulturell

verksamhet.

Emellertid lärer knappast kunna försvaras att göra rundradiorörelsen helt

oberoende av författarrätten. Uppenbarligen skulle detta för den enskilde författaren

framstå såsom synnerligen obilligt. Att beröva författaren rätten till

ersättning för sådant begagnande av hans verk, som äger rum genom rundradiorörelsen,

måste jag anse uteslutet. Däremot kunde måhända vissa föreskrifter

meddelas i syfte att reglera förhållandet mellan rörelsens utövare

och en författare, som -— utan giltigt skäl ■— vägrar att lämna medgivande

till uppläsning av sitt verk eller därför fordrar oskäligt hög ersättning. Dock

synas stora svårigheter möta att härutinnan finna en utväg, som i tillbörlig omfattning

beaktar båda parternas intressen.

Motsvarande spörsmål möter för övrigt jämväl med avseende på musikaliska

verk. Medan sålunda rundradiorörelsen för fyllandet av sina program knappast

kan vara så beroende av nu ifrågavarande alster av författarverksamheten, att

rörelsen är helt hänvisad till författarens godtycke, kunna de musikaliska verken

i allmänhet icke undvaras vid utsändningar för underhållning genom rundradio.

Det spörsmål synes därför vara förtjänt av ett närmare övervägande,

huruvida icke en jämkning i nu förevarande hänseende vore påkallad även i

tonsättarens utföranderätt. Härför torde emellertid tidpunkten icke vara lämplig.

På sätt anförts i aktiebolaget Radiotjänsts skrivelse pågå nämligen förberedelser

för hållande i Rom under oktober månad detta år av en kongress

för ytterligare revision av den senast i Berlin den 13 november 1908 reviderade

bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Med all säkerhet

kan förväntas, att därvid författarrättens förhållande till rundradiorörelsen

skall bliva föremål för överläggning. Angående det resultat, som härav kan

komma att framgå, lärer för närvarande intet med visshet kunna sägas. Emellertid

har italienska regeringen i samråd med den till skyddande av nyssnämnda

verk inrättade internationella byrån i Bern utarbetat förslag till ändring

av vissa artiklar i konventionen, avseende bland annat uteslutande rätt för

upphovsmännen till dylika verk att medgiva verkets offentliggörande genom

telegrafering eller telefonering med eller utan tråd eller på annat liknande

sätt. Tydligen är det av vikt, att vårt land, som från och med den 1 januari

1920 tillträtt nämnda konvention, inför utsikten att inom kort taga ställning

till frågan om ratificering av en ny konvention, icke på förhand binder sig

vid en lagstiftning, som möjligen skulle kunna förhindra en eljest önskvärd anslutning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Lagrådet.

6 Första lagutslcottets utlåtande Nr SO.

I fråga om lämpligheten att nu skrida till lagstiftning om uteslutande rätt

för författare att föredraga sitt verk anförde departementschefen i detta sammanhang

ytterligare:

Den omständigheten att i en nära framtid frågan om rundradiorörelsens ställning

kan antagas bliva föremål för lagstiftningsåtgärder, torde likväl icke behöva

föranleda uppskov med lösningen av spörsmålet om författarrättens utsträckande

till att omfatta också fö re dragan de rätten. Och någon väsentlig

skillnad i behandlingen av litterära och av musikaliska verk torde ej böra

ifrågakomma beträffande tillgodoseendet av radiorörelsens intressen, då detta

ämne en gång blir föremål för prövning. Någon olägenhet synes därför knappast

ur nu antydda synpunkt vara att befara av lagändringens genomförande.

Vid förslagets granskning i lagrådet yttrade justitierådet Alexanderson, med

vilken regeringsrådet Planting-Gyllenbåga och justitierådet Wedberg instämde:

Av utredningen i remissprotokollet framgår att tillkomsten av rundradion är

det nya moment som egentligen föranlett kravet på lagändring i den riktning,

som nu föreslås. Svenska akademien har för sin del begränsat sig till att

tillstyrka förbud mot uppläsning genom radio av skönlitterärt verk utan författarens

medgivande. Departementschefen har emellertid — förutom att begränsning

till det skönlitterära området av otvivelaktigt giltiga grunder ej

iakttagits — ansett sig böra i huvudsak tillmötesgå den av styrelsen för Sveriges

författarförening i första hand gjorda hemställan att författare skall ej

blott i fråga om rundradiering, utan om offentligt föredragande överhuvud av

hans utgivna verk ensam äga bestämmanderätt. Undantag göres i förslaget endast

för sådana fall där varken inträdesavgift upptages eller återgivandet eljest

sker i förvärvssyfte ävensom för välgörenhetstillställning, där recitatören medverkar

utan ersättning.

Huruvida de bättre skälen tala för eller mot att låta den ifrågasatta utvidgningen

av författarrätten till ett nytt område få denna allmänna innebörd, synes

dock högeligen tvivelaktigt. Författarföreningens styrelse har med sitt

yrkande åsyftat ej allenast ekonomiskt skydd, utan även möjlighet för en författare

att hindra att — såsom styrelsen uttrycker det — hans verk misshandlas

av klåpare. Sistnämnda syfte kan tydligen ej nås genom förslaget, enär

just i de nyss nämnda undantagsfallen största risken förefinnes för ett återgivande

som ej gör verket rättvisa. Vad åter det ekonomiska skyddet angår,

vill det synas som om den jämförelse med musikaliska verk, som i remissprotokollet

anställes, icke vore särdeles bindande. Den stundom uttalade farhågan

att tillfälle att åhöra diktverks uppläsning skulle vara ägnat att minska

i stället för att stimulera hågen för litteraturinköp torde vara avsevärt

mindre berättigad än motsvarande betänklighet i fråga om musikverken. Emellertid

måste det erkännas stå i god överensstämmelse med rättskänslans krav att

om exempelvis en konstnär av en uppläsningsafton inhöstar en avsevärd inkomst,

han borde hava att dela med sig därav åt de författare, vilkas verk han

föredragit. Men om å andra sidan varje möte eller underhållning varvid en

ringa inträdesavgift av allmänheten upptages till betäckande av kostnaderna,

skall för möjligheten av det förädlande och lyftande inslag, uppläsning av ett

diktverk innebär, vara beroende av författarens utverkade samtycke, måste det

befaras att ingen eller ytterst ringa ekonomisk fördel härav beredes författarvärlden,

men däremot många tillfällen till kontakt med den levande kulturen

berövas allmänheten. Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas att, om man

vill tillerkänna författare en uteslutande rätt att bestämma över även annan

offentlig föredragning än den som sker per rundradio, likväl uppställa mera

vittgående undantag; men vid närmare prövning synes det praktiskt ogörligt

att draga gränsen väsentligt annorledes än i förslaget skett. Det torde likaså

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

7

få erkännas att reformen skulle allt för mycket förfela sitt syfte, om ej — såsom

förslaget innebär — redan utgivna och av författarrätt hägnade verk intoges

under det nya skyddet och om ej detta skydd finge komma författaren

själv eller hans efterlevande till godo. Men därmed följer i många fall en ökad

svårighet för hugade uppläsare att utan omgång komma i förbindelse med

rättsinnehavaren. Endast om man finge antaga att författarvärlden, inklusive

avlidna författares arvingar, allmänt sammanslöte sig och uppdroge åt

den för ändamålet skapade organisationen att å deras vägnar förfoga över

ifrågavarande rätt, ställde sig detta i vissa mån annorlunda. Men att en dylik

anordning verkligen skulle vinna allmän tillslutning, synes av flera skäl föga

troligt.

Begränsar man alltså den föreliggande lagstiftningsuppgiften till att gälla

författarrätt i förhållande till rundradion, så framträder emellertid än starkare

än redan eljest vore fallet frågan om nu är rätta tidpunkten för en lösning

av denna uppgift. Något trängande behov kan ju icke sägas föreligga, då

det av utredningen i ärendet framgår att rundradioverksamhetens ledning tagit

synnerlig hänsyn till författarvärldens berättigade intressen. Vad denna

ledning åberopat till stöd för sin mening att frågan har flera sidor, som borde

komma under närmare övervägande, innan en lagreglering företages, tyckes

också vara förtjänt av beaktande. Men framför allt synes det av departementschefen

vitsordade förhållandet att redan innevarande år en internationell

kongress skall till behandling upptaga spörsmålet om författarrättens förhålland

till rundradiorörelsen utgöra ett tungt vägande skäl att låta frågan för

närvarande vila och avvakta om och vilka resultat kunna av kongressens överläggningar

framkomma. Även om lösningen därigenom skulle fördröjas ett eller

annat år, synes efter vad som erinrats därmed knappast vara förenade olägenheter

av verklig praktisk betydelse.

På grund av det anförda finner jag mig icke kunna tillstyrka att förslag i

ämnet nu förelägges riksdagen.

Justitierådet von Seth fann förslaget ej föranleda annan saklig erinran, än

att han hemställde att i 11 § sista punkten måtte införas en bestämmelse, varigenom

muntligt föredragande frigives, även då det äger rum vid sådan sammankomst,

som avser underhållning, och den eller de föredragande ej erhålla någon

ersättning.

Vid anmälan den 11 mars 1927 av lagrådets yttrande meddelade departementschefen

— efter erinran om hänvisningen inom lagrådet till att rundradioverksamhetens

ledning tagit synnerlig hänsyn till författarvärldens berättigade

intressen — att författarföreningens styrelse den 10 mars 1927 till justitiedepartementet

inkommit med en skrivelse i ärendet, däri anförts bland annat

följande:

De förhoppningar föreningen vid tiden för tillkomsten av framställningen

den 5 juni 1925 hyst om samförstånds ernående hade icke gått i uppfyllelse.

Visserligen hade aktiebolaget Radiotjänst i skrivelse den 2G maj 1926 förklarat,

att bolaget, när det funne billighetsskäl tala därför, komme att lämna skäligt

arvode till en författare, vars verk bleve uppläst genom radio, ävensom

att där så vore möjligt låta. honom yttra sig angående den, som utsetts att föredraga

verket. Detta mångtydiga uttalande innebure i själva verket, at.t det

fortfarande skulle vara bolagets ensak att avgöra huruvida författaren skulle

få någon bestämmanderätt över det offentliga föredragandet av hans verk.

Någon utsikt till en på rättvis grund vilande uppgörelse mellan bolaget och

författarna förelåge således ej. Desto mera påkallat vore, att den ifrågasatta

lagändringen genomfördes utan onödigt uppskov. För övrigt syntes den ersätt
-

Departementschefen

vid avlåtandet

av propositionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

ning bolaget tänkt sig för det fall, att en författare själv föredroge sitt verk,

hava avsett allenast uppläsandet i och för sig, varemot föredraganderätten icke

tillmätts något värde.

Departementschefen anförde härefter:

Även om å radioverksamhetens sida finnes benägenhet att söka tillgodose

författarintresset, torde en tillfredsställande ordning i detta hänseende knappast

kunna uppnås utan en lagändring i den riktning förslaget angiver. Med

hänsyn härtill anser jag mig icke kunna frångå min tidigare uttalade uppfattning

angående önskvärdheten av att en sådan lagstiftning redan nu kommer

till stånd.

Utskottet anser väl, att den genom radioverksamheten skapade möjligheten

att i en helt annan omfattning än förr genom uppläsning utnyttja författares

arbete, utgör anledning för lagstiftaren att taga i övervägande de i förevarande

förslag berörda frågor. Men i likhet med lagrådets flesta ledamöter och

på de skäl, som av dem anförts, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka en

lagstiftning i enlighet med förslaget. Särskilt vill utskottet framhålla, att

ett så vidsträckt uppläsningsförbud som det i propositionen ifrågasatta kan

komma att visa sig menligt för det allmänna kulturlivets intressen. Om nämligen

varje möte eller underhållning, varvid en ringa inträdesavgift av allmänheten

upptages till betäckande av kostnaderna, skall för ett diktverks uppläsning

vara beroende av författarens samtycke, måste det, såsom lagrådets

flesta ledamöter erinra, befaras, att ingen eller ytterst ringa ekonomisk fördel

härav beredes författarvärlden men däremot många tillfällen till kontakt med

den levande kulturen berövas allmänheten. Vad åter angår uppläsningen genom

radio, synes det av departementschefen vitsordade förhållandet att inom

kort en internationell kongress skall till behandling upptaga spörsmålet om författarrättens

förhållande till rundradiorörelsen utgöra ett tungt vägande skäl

att lata frågan för närvarande vila och avvakta om och vilka resultat kunna av

kongressens överläggningar framkomma. Att det dröjsmål, som härigenom

kan uppstå, icke skall behöva medföra någon egentlig olägenhet för författarna,

synes utskottet antagligt. Ty med den ställning, radiorörelsen intager till

staten, torde möjligheter icke saknas att, om så finnes erforderligt, i ganska

stor utsträckning utan lagändring tillgodose författarnas intressen i förevarande

hänseende.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att förevarande proposition måtte av riksdagen lämnas

utan bifall; samt

2) att den i ämnet väckta motionen måtte anses besvarad

genom utskottets hemställan under 1).

Stockholm den 10 maj 1927.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 39.

9

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Hederstierna, Jacob Larsson, Klefbeck,

Edw. Larson, G. Dahl*, Per Gustafsson* och Bissmark;

från andra kammaren: herrar Lindley, Leo, Jansson i Edsbäcken, Söderberg, Johansson

i Brånalt, Johanson i Huskvarna, Sjögren och Christenson i Södertälje*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Hederstierna, som, med instämmande av herr Jansson i Edsbäcken,

yrkat, att riksdagen måtte, med avslag å motionen, bifalla propositionen;

2) av herr Edw. Larson, som anfört:

Utöver medgivandet att begagna utgiven dikt såsom text i musikaliskt

verk göres i Kungl. Maj:ts proposition från förbudet att utan författarens

tillstånd offentligen föredraga ett litterärt verk ytterligare undantag blott

för sådana fall där varken inträdesavgift upptages eller återgivandet eljest

sker i förvärvssyfte ävensom för välgörenhetstillställning där recitatören

medverkar utan ersättning. Emellertid förekomma även andra fall, då

uppläsning av en författares verk äger rum under sådana förhållanden

att å ena sidan allmänna hänsyn göra ett undantag från förbudet synnerligen

önskvärt, medan å andra sidan författaren knappast kan äga något

ekonomiskt intresse av förbudets upprätthållande. Det händer sålunda, att

en i ideellt syfte bildad förening eller annan sammanslutning anordnar fester

eller andra sammankomster för att därigenom direkt eller indirekt tillgodose

nyssnämnda syfte utan att därför välgörenhetstillställning kan sägas föreligga.

Därest, såsom ofta förekommer, vid en dylik fest eller sammankomst någon

mindre entréavgift upptages, måste enligt propositionsförslaget författarens

samtycke under alla förhållanden sökas, om en dikt eller annat skönlitterärt

arbete skall uppläsas. Emellertid synes detta understundom kunna bliva onödigt

betungande, nämligen i sådana fall då recitatören icke erhåller någon ersättning.

Även om olägenheterna härav icke böra överskattas, då ju den uppläsning,

som äger rum vid vissa sådana sammankomster, exempelvis inom eu

arbetarnas ungdomsklubb, i ett stort antal fall icke kan vara att hänföra till

offentligt föredragande, synes likväl en ytterligare undantagsbestämmelse av

nu antydd innebörd vara att tillstyrka. Ett dylikt stadgande, som jämväl

nära anknyter till grunderna för de beträffande författarskyddet redan i lagen

upptagna undantagsbestämmelserna, har ock förordats av en ledamot i lagrådet.

Icke heller dettas övriga ledamöter ha uttalat några principiella betänkligheter

mot en dylik begränsning av uppläsningsförbudet utan tvärtom yttrat,

att det skulle bereda författarna ingen eller ytterst ringa ekonomisk fördel,

om varje möte eller underhållning, varvid en ringa inträdesavgift av allmän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 89.

heten upptoges till betäckande av kostnaderna, skulle för möjligheten av det

förädlande och lyftande inslag, uppläsning av ett diktverk innebär, vara beroende

av författarens utverkade samtycke. Med en tilläggsbestämmelse i den

nu förordade riktningen torde i själva verket förbudets tillämplighetsområde

i stort sett begränsas till de fall, då den som offentligt uppläser ett skönlitterärt

verk handlar, mer eller mindre yrkesmässigt, i förvärvssyfte. Att vid stadgandets

avfattning direkt använda sig av begreppet yrkesmässighet lärer å

andra sidan böra undvikas, på grund av den obestämdhet, som ofta måste vidlåda

detta begrepp, överfört till författarrättens område.

På grund av det anförda får jag därför hemställa,

1) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas

med den ändring att 11 § i förslaget måtte erhålla följande

lydelse:

»11 §.

Utan hinder av vad i denna lag är stadgat vare tillåtet:

1) att vid---ytterligare utveckling;

2) att utgiven dikt begagnas såsom text i musikaliskt verk

eller på konsertprogram;

3) att mindre---punkt avses.

I fall —--översättning tillåten.

I vetenskaplig---använda förfarandet.

Har skrift eller muntligt föredrag utgivits, vare offentligt

föredragande därav tillåtet,

då åhörarna äga tillträde utan avgift och återgivandet icke

heller eljest sker i förvärvssyfte, eller

då den av återgivandet härflytande inkomst är avsedd för

välgörande ändamål och den eller de föredragande icke erhålla

någon ersättning, eller

då återgivandet huvudsakligen avser underhållning och den

eller de föredragande icke erhålla någon ersättning.»; samt

2) att den i ämnet väckta motionen måtte anses besvarad

genom den i första punkten gjorda hemställan;

3) av herr Bissmark med avseende å motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:257 Riksdagens skrivelse Nr 257 a1 i texten