Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående mera betryggande bestämmelser om avstyckning av fastighets huvudsakliga jordbruk.

1927-02-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående mera betryggande bestämmelser om avstyckning av fastighets huvudsakliga jordbruk.

Dokumentets text

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

37

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1927 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående mera betryggande

bestämmelser om avstyckning av fastighets huvudsakliga

jordbruk.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

167, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen ville besluta den ändring av 19 kap. 3 § i lagen om delning

av jord på landet, att i slutet av paragrafen tillägges i anslutning till

den upphävda norrländska ägostyckningslagens huvudsakliga bestämmelser:

»Vid avstyckning av fastighets huvudsakliga jordbruk skall avstyckning,

med hänsyn till såväl denna jords omfattning som ock till den myckenhet

husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark som tilldelas den avstyckade

fastigheten, varda tjänlig för jordbruk, och må ej därvid det utbrutna

jordbruket märkeligen försvagas.»

Beträffande vad motionären anfört till stöd för ifrågavarande hemställan

får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Såsom i motionen erinrats, förelåg ifrågavarande spörsmål till bedömande

vid behandlingen under fjolårets riksdag av lagförslaget om delning av jord

å landet. De av motionären framförda synpunkterna vunno emellertid

icke då beaktande. Några nytillkomna omständigheter hava icke anförts,

som kunna föranleda utskottet att förorda en ändring i 1926 års jorddelningslag,

vilken ännu icke trätt i kraft.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

Utskott et.

K. G. WESTMAN.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ii. G. Westman, von Sydow, von Stockenström, Sigfrid

Hansson, greve Spens, Frändén, Lindhagen och I tern lund; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Holmström i Stockholm,

Johansson i Sollefteå3'', Andersson i Rasjön, Pettersson i Hällbacken, Gardell i (lans och

Petersson i Lerbäcksbyn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lindhagen, som anfört:

Då den stora lagen om delning av jord på landet år 1926 antogs, upphävdes

även den norrländska ägostyckningslagen, vilken ett par år förut utsträckts

ända ned till Mälardalen.

Nämnda ägostyckningslags huvudsyfte var att bevara jordbrukskärnan i

de gamla bondgårdarna, som förvärvats av bolag och enskilda spekulanter.

Det ansågs vara av vikt, att dessa vid utbrytning skulle tillförsäkras åtminstone

tillräckligt med »åker, äng, husbehovsskog, odlingsmark och mulbete».

Även det sistnämnda hade alla beredningar och även kolonisationskommittéer

förklarat tillsvidare vara oumbärligt.

Så kom det nya lagförslaget, i vars utarbetande någon medkänsla med

förenämnda realitet ej synes beretts tillfälle att deltaga. Det talades i kapitlet

om avstyckning knappast om jordbruk utan främst om »ägovidd». Om

ändamålet med den till avstyckning avsedda ägovidden bestämmer jordägaren,

och lantmätaren får i uppdrag att giva form åt hans avsikter. Föreskriften

att odlings- och mulbetesmark också skall tilläggas sådan utbrytning

är alldeles borttaget.

Det kan vara fara värt, att förslaget i tillämpningen kommer att utmynna

i mycket uti en återgång till 1896 års överklagade ägostyckningslag med

fri utstyckningsrätt, såsom herr von Sneidern under diskussionen också

hoppades skulle bliva fallet. Ett totalt upphävande således av syftet med

norrländska ägostyckningslagen, som skulle upphäva rätten att utstycka

bara inägojord, vilket även en annan i förhållandena insatt ledamot av

första kammaren detta år antytt vara uppgiften för arrendejordens frilösning.

Man ser således huru även här utvecklingens orm biter sig i stjärten.

Det är ju tragiskt, om detta skulle ske genom en lagstiftning, som i sin

motivering högtidligen förklarar, att besutenhetsbegreppet skall bliva den nya

lagens ledstjärna.

Vid frågans behandling röstade i första kammaren södra och mellersta

Sverige i regel för propositionen oförändrad, under det att flertalet norr
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. 39

landsrepresentanter röstade för nedanstående tillägg. Omröstningen utföll

med 67 röster mot 30.

Det hemställes, med hänsyn jämväl därtill att vid ett så stort lagförslags

prövning erforderlig uppmärksamhet åt detaljer ej kan påräknas,

att riksdagen ville besluta den ändring av 19 kap.

3 § i lagen om delning av jord på landet, att vid slutet

av paragrafen tillägges i anslutning till den upphävda

norrländska ägostyckningslagens huvudsakliga bestämmelser:
»Vid

avstyckning av fastighets huvudsakliga jordbruk

skall avstyckning, med hänsyn till såväl denna jords

omfattning som ock till den myckenhet husbehovsskog,

odlings- och mulbetesmark, som tilldelas den avstyckade

fastigheten, varda tjänlig för jordbruk, och må ej därvid

det utbrutna jordbruket märkeligen försvagas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.