Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna virket.
1927-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1927:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna virket.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
1
IVr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1927 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder
för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga
det i de allmänna flottlederna sjunkna
virket.
I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr
149, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Luterkort hemställt,
att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt
det genom lagstiftning må möjliggöras att i större omfattning än hittills
tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna virket samt därefter
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande yrkande, får
utskottet hänvisa till motionens innehåll.
Förevarande spörsmål har, såsom i motionen uppgivits, varit föremål
för riksdagens övervägande senast vid 1919 års lagtima riksdag.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. väcktes inom andra kammaren
två motioner i detta ämne, nr 295 av herrar Aarnseth och Eriksson i
Grängesberg samt nr 318 av herr Lövgren i Nyborg.
I den förra motionen hemställdes, att i lagen om flottning i allmän
flottled måtte införas stadgande om att sjunket flottgods, som icke av
ägaren upptoges inom ett år efter flottningen, skulle vara statens egendom.
I den senare motionen yrkades, att virke, som i allmän flottled eller farled
funnes i sjunket eller sjunkande tillstånd, måtte förklaras för var mans
egendom.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 18, anförde andra lagutskottet i
denna fråga följande:
Att den väckta frågan om ett bättre tillvaratagande av det i de allmänna
flottlederna sjunkna virket är värd allt beaktande från lagstiftarens sida torde
vara ådagalagt genom de i saken lämnade uppgifter om mängden av det
virke, som årligen sjunker i dessa leder. Huru lågt man än beräknar sjunkningsprocenten,
är det dock uppenbart, att betydande mängder virke årligen
förfaras på detta sätt. Det är givet, att det vore en stor nationalekonomisk
vinst, om blott en del av detta virke kunde tillvaratagas och komma den
allmänna hushållningen till godo. Visserligen har från sakkunnigt håll uppgivits,
såväl att det vore förenat med stora tekniska svårigheter att åtkomma
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 7 käft. (Nr 11—12.)
Frågans
behandling
vid 1919 års
lagtima
riksdag.
502 27
Vidtagna
åtgärder i
anledning av
1919 års
riksdagsskrivelse.
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
och upptaga sjunkvirket, som ock att ett dylikt upptagande ej skulle lämna
ekonomiskt utbyte. Men enligt vad för utskottet uppgivits torde det finnas
exempel, att flottningsföreningar under senare åren gått i författning om
virkes upptagande å lämpliga platser och att detta visat sig ekonomiskt fördelaktigt
för vederbörande virkesägare. Yad angår de åberopade tekniska
svårigheterna för upptagandet, vill utskottet tillika erinra om, att det icke
torde vara uteslutet att, därest på lagstiftningens väg möjlighet öppnades
att i större grad än hittills tillvarataga sjunkvirket, detta skulle bliva en
sporre för teknici att utfinna för ändamålet lämpliga upptagningsmetoder.
Utskottet ifrågasätter, om från flottningsföreningarnas och de flottandes sida
hittills i denna sak allt gjorts som kunnat göras. För utomstående är det
enligt såväl gällande lagstiftning som den nu föreslagna flottningslagen ej tilllåtet
att upptaga sjunkvirke annat än i vissa angivna undantagsfall. En
utväg, varigenom även åt andra än flottningsföreningar under närmare angivna
villkor bereddes tillfälle att upptaga sjunkvirke, kunde möjligen medföra
större resultat av upptagningarna.
Utskottet finner alltså, att det icke är förenligt med god hushållning att
låta det stora kapital, som representeras av det sjunkna virket, förbliva liggande
outnyttjat, utan att staten borde föranstalta en grundlig undersökning,
huruvida det icke kunde bliva ekonomiskt och tekniskt möjligt att till någon
del tillvarataga ifrågavarande virke. En dylik utredning synes böra i första
hand omfatta den rättsliga sidan av frågan, särskilt i vad mån de flottandes
äganderätt till virket bör anses lägga hinder i vägen för dettas tillvaratagande
genom utomstående, men även övriga frågan berörande spörsmål
torde samtidigt böra undersökas.
På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra föreslå skrivelse i
sålunda angivet syfte.
På utskottets hemställan avlät riksdagen den 16 maj 1919 eu skrivelse
till Kungl. Maj:t, däri anhölls, att det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
utredning, huruvida och på vad sätt det genom lagstiftning eller andra åtgärder
kunde möjliggöras att i större omfattning än dittills tillvarataga det
i de allmänna flottlederna sjunkna virket, samt att därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Med anledning av förenämnda skrivelse uppdrog Kungl. Maj:t den 25
september 1920 åt en sakkunnig att verkställa en förberedande utredning
av den i skrivelsen avsedda frågan. Genom beslut den 24 november 1922
förklarade sedermera Kungl. Maj:t, att utredningsarbetet skulle vila från
och med den 1 januari 1923 och därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda
medgivande upptagas.
Enligt utskottets mening bör den av riksdagen år 1919 begärda och
år 1922 avbrutna utredningen rörande förevarande spörsmål återupptagas,
helst som detta synes kunna ske utan att större kostnader orsakas det
allmänna. Härvid förutsätter utskottet, att de förarbeten, som redan verkställts,
tillgodogöras vid utredningens slutförande. Vid ett återupptagande
av utredningen synes densamma böra erhålla den omfattning, som angavs
i 1919 års riksdagsskrivelse.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
3
I sitt utlåtande vid 1919 års riksdag uttalade utskottet, att det enligt
den då föreslagna och nu gällande lagstiftningen ej vore tillåtet för utomstående
att upptaga sjunkvirke annat än i vissa angivna undantagsfall.
När utskottet nu förordar en utredning, bör denna enligt utskottets uppfattning
ej blott beröra spörsmålet, huruvida tillfälle må beredas även åt
andra än de nu berättigade att upptaga sjunkvirke enligt vissa föreskrifter,
som på skäligt sätt avväga mot varandra stående intressen och genom
erforderlig kontroll förebygga rättstvister, utan även avse den ekonomiska
och tekniska möjligheten att genom lämpliga anordningar i större utsträckning
tillvarataga ifrågavarande virke.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med anledning av förevarande motion ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
låta verkställa av riksdagen redan tidigare påkallad utredning,
huruvida och på vad sätt det genom lagstiftning eller
andra åtgärder må möjliggöras att i större omfattning än
hittills tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna
virket, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 4 mars 1927.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*, von Stockenström,
greve Spens, Berglund, Sundberg, Åkerberg* och Luter kort;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg, Hage, Johanson
i Hallagården, Bos*, Johansson i Sollefteå* och Olovson i Västerås.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av greve Spens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:76 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga det i de allmänna flottlederna sju a1 i texten