Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna virket.

1927-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna virket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

IVr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1927 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder

för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga

det i de allmänna flottlederna sjunkna

virket.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr

149, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Luterkort hemställt,

att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt

det genom lagstiftning må möjliggöras att i större omfattning än hittills

tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna virket samt därefter

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande yrkande, får

utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Förevarande spörsmål har, såsom i motionen uppgivits, varit föremål

för riksdagens övervägande senast vid 1919 års lagtima riksdag.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

ändring i vissa delar av vattenlagen m. m. väcktes inom andra kammaren

två motioner i detta ämne, nr 295 av herrar Aarnseth och Eriksson i

Grängesberg samt nr 318 av herr Lövgren i Nyborg.

I den förra motionen hemställdes, att i lagen om flottning i allmän

flottled måtte införas stadgande om att sjunket flottgods, som icke av

ägaren upptoges inom ett år efter flottningen, skulle vara statens egendom.

I den senare motionen yrkades, att virke, som i allmän flottled eller farled

funnes i sjunket eller sjunkande tillstånd, måtte förklaras för var mans

egendom.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 18, anförde andra lagutskottet i

denna fråga följande:

Att den väckta frågan om ett bättre tillvaratagande av det i de allmänna

flottlederna sjunkna virket är värd allt beaktande från lagstiftarens sida torde

vara ådagalagt genom de i saken lämnade uppgifter om mängden av det

virke, som årligen sjunker i dessa leder. Huru lågt man än beräknar sjunkningsprocenten,

är det dock uppenbart, att betydande mängder virke årligen

förfaras på detta sätt. Det är givet, att det vore en stor nationalekonomisk

vinst, om blott en del av detta virke kunde tillvaratagas och komma den

allmänna hushållningen till godo. Visserligen har från sakkunnigt håll uppgivits,

såväl att det vore förenat med stora tekniska svårigheter att åtkomma

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 7 käft. (Nr 11—12.)

Frågans

behandling

vid 1919 års

lagtima

riksdag.

502 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

Vidtagna

åtgärder i

anledning av

1919 års

riksdagsskrivelse.

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

och upptaga sjunkvirket, som ock att ett dylikt upptagande ej skulle lämna

ekonomiskt utbyte. Men enligt vad för utskottet uppgivits torde det finnas

exempel, att flottningsföreningar under senare åren gått i författning om

virkes upptagande å lämpliga platser och att detta visat sig ekonomiskt fördelaktigt

för vederbörande virkesägare. Yad angår de åberopade tekniska

svårigheterna för upptagandet, vill utskottet tillika erinra om, att det icke

torde vara uteslutet att, därest på lagstiftningens väg möjlighet öppnades

att i större grad än hittills tillvarataga sjunkvirket, detta skulle bliva en

sporre för teknici att utfinna för ändamålet lämpliga upptagningsmetoder.

Utskottet ifrågasätter, om från flottningsföreningarnas och de flottandes sida

hittills i denna sak allt gjorts som kunnat göras. För utomstående är det

enligt såväl gällande lagstiftning som den nu föreslagna flottningslagen ej tilllåtet

att upptaga sjunkvirke annat än i vissa angivna undantagsfall. En

utväg, varigenom även åt andra än flottningsföreningar under närmare angivna

villkor bereddes tillfälle att upptaga sjunkvirke, kunde möjligen medföra

större resultat av upptagningarna.

Utskottet finner alltså, att det icke är förenligt med god hushållning att

låta det stora kapital, som representeras av det sjunkna virket, förbliva liggande

outnyttjat, utan att staten borde föranstalta en grundlig undersökning,

huruvida det icke kunde bliva ekonomiskt och tekniskt möjligt att till någon

del tillvarataga ifrågavarande virke. En dylik utredning synes böra i första

hand omfatta den rättsliga sidan av frågan, särskilt i vad mån de flottandes

äganderätt till virket bör anses lägga hinder i vägen för dettas tillvaratagande

genom utomstående, men även övriga frågan berörande spörsmål

torde samtidigt böra undersökas.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra föreslå skrivelse i

sålunda angivet syfte.

På utskottets hemställan avlät riksdagen den 16 maj 1919 eu skrivelse

till Kungl. Maj:t, däri anhölls, att det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa

utredning, huruvida och på vad sätt det genom lagstiftning eller andra åtgärder

kunde möjliggöras att i större omfattning än dittills tillvarataga det

i de allmänna flottlederna sjunkna virket, samt att därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av förenämnda skrivelse uppdrog Kungl. Maj:t den 25

september 1920 åt en sakkunnig att verkställa en förberedande utredning

av den i skrivelsen avsedda frågan. Genom beslut den 24 november 1922

förklarade sedermera Kungl. Maj:t, att utredningsarbetet skulle vila från

och med den 1 januari 1923 och därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda

medgivande upptagas.

Enligt utskottets mening bör den av riksdagen år 1919 begärda och

år 1922 avbrutna utredningen rörande förevarande spörsmål återupptagas,

helst som detta synes kunna ske utan att större kostnader orsakas det

allmänna. Härvid förutsätter utskottet, att de förarbeten, som redan verkställts,

tillgodogöras vid utredningens slutförande. Vid ett återupptagande

av utredningen synes densamma böra erhålla den omfattning, som angavs

i 1919 års riksdagsskrivelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

I sitt utlåtande vid 1919 års riksdag uttalade utskottet, att det enligt

den då föreslagna och nu gällande lagstiftningen ej vore tillåtet för utomstående

att upptaga sjunkvirke annat än i vissa angivna undantagsfall.

När utskottet nu förordar en utredning, bör denna enligt utskottets uppfattning

ej blott beröra spörsmålet, huruvida tillfälle må beredas även åt

andra än de nu berättigade att upptaga sjunkvirke enligt vissa föreskrifter,

som på skäligt sätt avväga mot varandra stående intressen och genom

erforderlig kontroll förebygga rättstvister, utan även avse den ekonomiska

och tekniska möjligheten att genom lämpliga anordningar i större utsträckning

tillvarataga ifrågavarande virke.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motion ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

låta verkställa av riksdagen redan tidigare påkallad utredning,

huruvida och på vad sätt det genom lagstiftning eller

andra åtgärder må möjliggöras att i större omfattning än

hittills tillvarataga det i de allmänna flottlederna sjunkna

virket, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 4 mars 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*, von Stockenström,

greve Spens, Berglund, Sundberg, Åkerberg* och Luter kort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg, Hage, Johanson

i Hallagården, Bos*, Johansson i Sollefteå* och Olovson i Västerås.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av greve Spens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:76 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om lagstiftningsåtgärder för beredande av ökad möjlighet att tillvarataga det i de allmänna flottlederna sju a1 i texten