Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande livräntas utbytande mot kapitalbelopp.

1927-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande livräntas utbytande mot kapitalbelopp.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Frågans behandling

vid

1926 års

riksdag
-

Kr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1927 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande livräntas utbytande mot kapitalbelopp.

I eu inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 33,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Luterkort hemställt, att riksdagen

måtte för sin del besluta,

antingen att 6 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete enligt dess lydelse i lag den 18 juni 1926 måtte i nedanberörda del

erhålla följande ändrade lydelse: »På därom av den skadade gjord ansökan må

försäkringsrådet besluta, att i stället för livränta eller del därav skall till den

skadade utgivas ett kapital för en gång till belopp motsvarande högst livräntans

eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder»;

eller ock att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Kungl.

Maj:t låta verkställa skyndsam utredning, om och huruvida i vidsträcktare

män än vad nu är fallet för olycksfall beviljad livränta må kunna utbytas mot

kapitalbelopp, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande yrkande, får

utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Föreliggande spörsmål var föremål för behandling av riksdagen senast sistlidna

år. I motion nr 279 i första kammaren hemställde nämligen herr Lulerkort,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att 6 § 3 mom. andra stycket i det

för riksdagen framlagda förslaget om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete måtte erhålla följande lydelse: »På

därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när skäl därtill äro

för handen, besluta att i stället för livränta eller del därav skall till den skadade

utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande högst livräntans eller

livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder».

Andra särskilda utskottet, till vilket motionen remitterades för förberedande

behandling, inhämtade i vederbörlig ordning yttrande över densamma från försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten. Försäkringsrådet tillstyrkte motionärens

förslag så vitt anginge livräntor å mindre belopp t. ex. vid invaliditetsgrad

upp till 15 å 20 procent, eventuellt även med begränsning till visst maximibelopp

för livräntan. Eiksförsäkringsanstalten avstyrkte förslaget, därvid anstalten

anförde bland annat, att om man vidhölle den av motionären angivna

505 27

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 5

principen, att livränta endast i undantagsfall borde utbytas mot kapitalbelopp,

vilken princip enligt anstaltens mening i stort sett vore riktig och för vilken

flera vägande skäl kunde anföras, det förefölle som om rent lagtekniskt sett den

nuvarande formuleringen av lagrummet bättre än den av motionären föreslagna

formuleringen gåve ett riktigt uttryck för denna princip. Två ledamöter av

riksförsäkringsanstalten voro av avvikande mening.

Utskottet ansåg med hänsyn till vad ämbetsverken anfört tillräckliga skäl

icke föreligga för ett tillstyrkande av förslaget. Utskottets hemställan om

avslag å motionen bifölls av riksdagen.

I ålderdomsförsäkringskommitténs år 1915 avgivna förslag till lag om försäkring

för olycksfall i arbete hade icke upptagits rätt för den skadade att fa

livräntan utbytt mot kapital. Kungl. Maj:ts förslag till 1916 års riksdag följde

i förevarande hänseende ålderdomsförsäkringskommittén. I särskilda motioner

hemställdes emellertid om sådan ändring av förslaget, att utbyte av livränta

mot kapital skulle få äga rum under vissa omständigheter. Det särskilda utskott,

till vilket Kungl. Maj:ts proposition och i ämnet väckta motioner överlämnades,

anförde, att utskottet i likhet med kommittén, vars ståndpunkt delats

av departementschefen, ansåge utbyte av livränta mot kapital i allmänhet icke

böra äga rum. Även i fråga om livräntor vid lägre invaliditetsgrader borde

denna regel fasthållas. Emellertid kunde det icke förnekas, att i vissa fall förhållandena

kunde vara sådana, att det måste framstå som både obilligt och

olämpligt, om ej möjlighet skulle finnas att göra ett dylikt utbyte. Sålunda

kunde i särskilda fall av omständigheterna klart framgå, att det för den skadade

skulle vara till verkligt och varaktigt gagn, om han genom erhållande av

ett kapital bleve i stånd att skaffa sig nya insikter eller förvärvsmöjligheter.

Det vore dock klart, att man i dylika fall måste framgå med den största försiktighet

och endast i undantagsfall och då tillräckliga garantier funnes för

att det åsyftade ändamålet skulle kunna vinnas borde medgiva utgivande av

kapital i stället för livränta. Utskottet framställde det förslag, som sedermera

av riksdagen antogs och blev gällande lag.

Livräntas eller livräntedels utbytande mot kapitalbelopp kan givetvis understundom

vara till stort gagn, särskilt i sådana fall då livräntetagaren genom

det erhållna kapitalet kan få medel till lämplig yrkesutbildning eller till att

förskaffa sig eget hem och dylikt. Såsom framgår av riksförsäkringsanstaltens

yttrande år 1926 till andra särskilda utskottet (utlåtande nr 1 sid. 82) har

kapitalutbetalning under åren 1918—1923 skett i sammanlagt 74 fall, nämligen

i 19 fall för yrkesutbildning, i 37 fall för egendomsköp, i 11 fall för startande

av affär och i 7 fall för annat ändamål. Sammanlagda utbetalda kapitalvärdet

utgjorde 178,498 kronor 86 öre. Att medgiva en vidsträcktare avlösning av

mindre livräntor skulle givetvis lända till minskning av förvaltningsbesväret

för försäkringsinrättningarna. Det skulle härigenom medföra vissa besparingar,

och dessa skulle givetvis ökas, därest man, i likhet med vad som skett i vissa

främmande länder, i fråga om mindre livräntor stadgade, att i kapital allenast

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

skulle utbetalas ett mindre antal års sammanlagda livräntor. Med hänsyn till

livräntans ändamål synes emellertid en allmännare användning av en sådan

anordning icke vara att tillråda. De nuvarande bestämmelserna, att synnerliga

skäl skola föreligga för utbyte av livräntan mot kapital anser utskottet, icke

minst med hänsyn till livräntetagaren själv, vara välgrundade. Då utskottet ej

blivit övertygat om att dessa föreskrifter ej skulle lämna rum för en tillfredsställande

praxis, kan utskottet icke förorda bifall till motionärens förslag.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 4 mars 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAJST.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*, Sigfrid Hansson,

greve Spens och Frändén, fröken Hesselgren samt herrar Berglund och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Öberg, Hage, Magnusson

i Skövde, Johanson i Hallagården, Johansson i Sollefteå*, Olovson i Västerås och

Andersson i Rasjön*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Luterkort och Hage.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.