Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående jordbruksfastigheters delaktighet i och bestämmanderätt över vissa gemensamma tillgångar och rättigheter.

1927-04-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:25, Utlåtande i anledning av väckt motion angående jordbruksfastigheters delaktighet i och bestämmanderätt över vissa gemensamma tillgångar och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom til} riksdagens kansli den 4 april 1927 kL 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående jordbruksfastigheters

delaktighet i och bestämmanderätt över vissa gemensamma

tillgångar och rättigheter.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 67,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har av herr Brännström m. fl. hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville föranstalta om utredning och framläggande av förslag angående

jordbruksfastigheters delaktighet i och bestämmanderätt över vissa gemensamma

tillgångar och rättigheter.

Beträffande de skål, som ligga till grund för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av kammarkollegium. Det yttrande, som med anledning

härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och

hänvisar utskottet till dess innehåll.

Vid fjolårets riksdag har förevarande spörsmål i visst avseende varit föremål

för uppmärksamhet under behandlingen av förslaget till lag om delning

av jord å landet (prop. nr 38).

I fråga om de i 19 kap. 12 § i lagförslaget upptagna bestämmelserna rörande

ägovidds delaktighet i samfällighet anförde första särskilda utskottet

i sitt utlåtande nr 1 (sid. 80) följande:

Uti 12 § i gällande lag om ägostyckning stadgas, att vid sådan förrättning

bestämmelse ej må meddelas till inskränkande av den varje hemmanslott

tillkommande rätt till andel uti hemmanets särskilda rättigheter och förmåner,

däribland del i allmänning.

Såsom förut framhållits kommer vid avstyckning mantal, som kan vara

stamfastigheten åsatt, alltid att odelat kvarstå å denna. Innebörden av bestämmelserna

i förevarande paragraf är, enligt motiven, att sådana rättigheter

och förmåner, som ovillkorligen åtfölja mantalet, t. ex. del i häradsallmänning,

skola alltjämt tillkomma stamfastigheten, medan andra rättigheter

och förmåner kunna antingen läggas å en lott eller fördelas efter veder - börandes gottfinnande. Dessa bestämmelser synas alltså medföra, att genom

avstyckning avskilda jordbruksfastigheter komma att sakna del i sådana samfälligheter,

som måhända inrättats till stöd just för jordbruksnäringen i orten.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 saml. 2 avd. 16 höft. (Nr 25.)

Frågans behandling

vid

1926 års

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlutande Nr 25.

Utskottet vill till förebyggande av dylika missförhållanden föreslå ett tilllägg

till paragrafen av innehåll, att avstyckad fastighet icke må uteslutas från

rätt till delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, såvitt i

fastigheten ingår åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning,

att fastigheten varder tjänlig till jordbruk samt avstyckningen ej sker för sådant

ändamål, varom i 19 kap. 3 § sista stycket sägs. Rörande tolkningen

av uttrycken »tjänlig till jordbruk» och »mindre lägenheter» hänvisas till

vad därom anförts under sistberörda paragraf. Till samfällighet, som är

jämförlig med allmänning, böra bl. a. hänföras i Dalarna och andra orter

förekommande s. k. besparingsskogar (jfr Holm: Nytt juridiskt arkiv 1925.

sid. 544). Att angiva de grunder, efter vilka delaktigheten bör fördelas, torde

icke låta sig göra i annan mån än att den avstyckade fastigheten bör erhålla

vad å densamma skäligen kan anses belöpa av stamfastighetens andel i samfälligheter.

Att därvid uteslutande taga hänsyn till fastigheternas arealer

synes icke vara riktigt. Emellertid torde bestämmandet av fastigheternas inbördes

delaktighet icke komma att medföra större svårigheter än den mantalsfördelning,

som för närvarande äger rum vid ägostyckning.

I en vid utlåtandet fogad reservation anförde herrar Linder och Brännström

i denna fråga följande (sid. 234):

Jämlikt för närvarande gällande bestämmelser får vid ägostyckning ej

meddelas föreskrift, varigenom en hemmanslotts rätt till andel i stamhemmanets

särskilda rättigheter och förmåner inskränkes. Häri har emellertid enligt

Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende företagits den ändring, att detsamma

stadgar, att vid avstyckning skall bestämmas om och i vad mån med avstyckad

ägovidd skall följa rätt till delaktighet i område, som avsatts för

gemensamt ändamål m. m. Det kan alltså tänkas inträffa, att ett avstyckat

område icke erhåller någon andel i stamfastighetens ''särskilda rättigheter och

förmåner’. För att råda hot härpå har utskottet, såsom av dess förslag i

denna del framgår, ifrågasatt viss ändring i syfte att tillförsäkra avstyckning

delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, i vilken stamfastigheten

har andel, under förutsättning att avstyckningen dels på grund

av omfattningen och arten av tillagda ägoslag måste anses tjänlig till jordbruk,

dels ock icke är avsedd för sådant ändamål, som i 19 kap. 3 § sista

stycket sägs.

Ehuru vi för vår del godkänna den uppfattning,,som ligger till grund för

utskottets förslag, hava vi likväl ställt oss betänksamma emot införandet i

den nya jorddelningslagen av ett stadgande uti ifrågavarande syfte. Ändringsförslaget

har tillkommit i anledning av inom utskottet framställda yrkanden,

särskilt från representanter för Kopparbergs län, där avsevärda besparingsskogar

förekomma och dessas avkastning användes till gagn för alla fastigheter

och lägenheter av jordbruksnatur inom den socken, varest de äro

belägna.

Även dela vi den inom utskottet ganska enhälligt tillkännagivna uppfattningen,

att såsom förhållandena kommit att beträffande besparingsskogarna

gestalta sig i Kopparbergs län, desamma alltjämt böra odelade bibehållas.

Emellertid saknas utredning rörande de konsekvenser, stadganden i förevarande

avseende, med den omfattning utskottets förslag förordar, kunna

förväntas medföra. Jämväl i andra delar av vårt land finnas allmänningar,

t. ex. häradsallmänningar och sockenallmänningar. Efter vilka grunder avkastningen

fördelas emellan delägarna i dessa allmänningar eller om överhuvudtaget

samtliga inom häradet eller socknen befintliga hemman och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 3

lägenheter däri anses äga del, är emellertid icke med säkerhet ådagalagt.

Likaledes finnas utan tvivel andra särskilda rättigheter eller förmåner, såsom

rotebesparingskassor, sockenmagasinsfonder och sockenmagasin, invalid- och

beväringskassor, augmentsräntor m. m., däri hemman kunna antagas vara

delaktiga. I vad mån en genom avstyckning tillkommen fastighet må anses

böra få del i sådan rättighet, kan måhända i flera fall vara svårt att bestämma.

Härtill kommer, att, då mantalet hädanefter upphör att äga giltighet

såsom jämförelsegrund hemman emellan, torde jämväl en utredning med

• hänsyn till de förändrade förhållanden, denna omständighet kan förväntas

medföra, få anses erforderlig.

Av dessa anledningar hava vi för vår del ansett, att utskottet allenast bort

föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning, i vad mån avstyckning bör tilläggas ovillkorlig rätt till

delaktighet i allmänning eller därmed likställd samfällighet, vari stamfastigheten

äger del.

Reservanternas uttalande föranledde icke någon åtgärd från riksdagens

sida.

Den utredning, som i motionen begäres, avser två olika rättssynpunkter,

dels den äganderättsliga och dels den förvaltningsrättsliga.

I fråga om rätten till delaktighet i häradsallmänning och förvaltningen av

sådan allmänning gälla för närvarande bestämmelserna i förordningen den

26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna. Förslag

till ny särskild lag om häradsallmänningar har framlagts av skogslagstiftningskommittén

i dess den 9 december 1918 avgivna betänkande. Häröver

har kammarkollegium den 27 maj 1925 yttrat sig och därvid framställt

förslag till en genomgripande omläggning av gällande lagstiftning. Frågan

är alltjämt föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Rörande innebörden av den gällande rättens bestämmelser, såvitt nu är

i fråga, torde frånsett ett avseende icke råda sådan oklarhet, att igångsättande

av en utredning kan anses erforderligt.

Utskottet åsyftar härmed frågan om förhållandet mellan bestämmelsen

i förordningen den 26 januari 1894, att delägare i häradsallmänning äro,

där ej för särskilda fall blivit annorlunda bestämt, de, som i häradet bygga

och bo, efter deras oförmedlade hemmantal, och stadgandet i lagen den 18

juni 1926 om delning av jord å landet, 19 kap. 12 §, vari bl. a., som är

av intresse i detta sammanhang, även stadgas viss rätt för avstyckad ägovidd

att erhålla del i stamfastigheten tillkommande andel i allmänning eller därmed

likställd samfällighet.

Enligt sistnämnda lag torde vid avstyckning den avskilda ägovidden icke

vid sin littera komma att erhålla någon siffra, som angiver dess förhållande

till stamfastighetens mantal, men däremot torde, för den händelse den avstyckade

fastigheten tilldelas andel i stamfastighetens allmänningslott, i protokollet

och i beskrivningen komma att göras anteckning rörande storleken

av denna andel.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

Vid ett dylikt förfarande kommer tydligen för ägare av område, som avstyckats,

delägarrätt i häradsallmänning att angivas på ett sätt, som icke

står i formell överensstämmelse med förordningen den 26 januari 1894.

Det synes därför föreligga skäl för verkställande av utredning rörande

lämpligheten av att bestämmelser utfärdas, som ändra föreskrifterna i 1894

års författning på sådant sätt, att de delägare, som grunda sitt delägarskap

på avstyckning, vinna samma formella ställning som övriga delägare.

En utredning i motsvarande avseende rörande de förhållanden, som uppkomma

vid laga skifte enligt den nya jorddelningslagen, synes icke vara erforderlig,

då vid laga skifte fastighet, som förut haft skattetal sig påfört,

torde komma att bibehållas vid detsamma.

Rörande förvaltningen av besparingsskogar och därmed i vissa avseenden

jämställda sockenallmänningar hänvisas till vad därom anförts i kammarkollegii

här bifogade utlåtande. Även synes böra erinras om förordningen

den 18 juni 1920 angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens

län.

Beträffande delägarrätten till dessa skogar torde någon utredning icke vara

erforderlig, då frågan härom avgjorts i samband med skogarnas bildande.

Åtskilliga upplysningar rörande gällande rättsförhållanden med avseende å

dessa skogar lämnas i norrländska skogsvårdskommitténs betänkande år

1912.

Även i fråga om dessa skogar torde emellertid anledning förefinnas att

verkställa utredning ur den synpunkt, som ovan angivits beträffande häradsallmänningarna.

I fråga om bgsamfålligheter och därmed jämförliga samfällig heter hänvisas

till den utredning, som förefinnes i det år 1918 av särskilda sakkunniga

avgivna betänkande med förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter

m. m., vilket förslag ligger till grund för den i ämnet utfärdade lagen

den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter.

Någon utredning om vare sig de äganderättsliga eller förvaltningsrättsliga

förhållandena med avseende å dessa samfälligheter synes ej vara erforderlig.

Vad slutligen angår de fonder och kassor, som uppkommit genom jordägares

sammanskott, vill utskottet anföra följande.

I fråga om sockenmagasin och sockenmagasinsfonder erinras om kungörelsen

den 4 december 1863, enligt vilken det ankommer på kommunalstämma

att omhänderhava deras förvaltning i det fall där sådant icke förhindras av

villkor, som fästats vid donationen.

Med avseende å vissa andra hithörande slag av fonder lämnas vissa upplysningar

i kammarkollegii vid detta utlåtande fogade yttrande.

För övrigt hänvisas till den av statistiska centralbyrån år 1917 avgivna

berättelsen rörande de vid 1910 års slut befintliga stiftelserna, i vilken publi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25. 5

kation dessa förtecknats jämte upplysningar rörande deras förvaltare, ändamål,

storlek m. m.

Slutligen vill utskottet bringa i erinran, att riksdagen vid särskilda tillfällen

hos Kungl. Maj:t begärt utredning rörande lagstiftning om donerade

medel och stiftelser. Utskottet tillåter sig att härom hänvisa till första lagutskottets

utlåtande 1926, nr 11, och andra kammarens femte tillfälliga utskotts

utlåtande innevarande år, nr 1.

En anhållan om särskild utredning rörande i motionen omnämnda fonder

och kassor synes för närvarande icke vara påkallad.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motion måtte

hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande lämpligheten av

bestämmelser i syfte att delägare i häradsallmänning eller

därmed i vissa hänseenden jämställd allmänning, som grundar

sitt delägarskap på avstyckning enligt 1926 års jorddelningslag,

må erhålla samma formella ställning som övriga

delägare, ävensom vidtaga de åtgärder, som den verkställda

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 4 april 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow* von Stockenström,

greve Spens, Thorberg* Bergland,* Åkerberg* och Stenberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg* Hage, Magnusson i

Skövde,* Johanson i Hallagården, Holmström i Stockholm,* Olovson i Västerås och

Andersson i Rasjön.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlutande Nr 25.

Bilaga.

Kammarkollegii yttrande.

Av de i förevarande motion berörda särskilda rättigheter har rätten till delaktighet

i häradsallmänning under senare tid varit föremål för utredning och

övervägande. Förslag till en genomgripande omläggning av gällande lagstiftning

i detta avseende har av kungl. kollegium framlagts i dess utlåtande den

27 maj 1925 över den s. k. skogslagstiftningskommitténs den 9 december 1918

avgivna betänkande. Frågan är allt fortfarande föremål för Kungl. Maj:ts

prövning.

Några sockenallmänningar i lagens (byggningabalken 16 kap. 1 §) mening

torde ej numera förefinnas. Däremot har i sammanhang med storskiftena och

avvittringen i Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län uppstått

ett nytt slag av sockenallmänningar, som i de två förstnämnda länen även

går under namn av besparingsskogar. Av dessa allmänningsskogar förvaltas

två, Svärdsjö och Envikens i Kopparbergs län, på samma sätt som häradsallmänningar,

för de övriga gälla särskilda, av Kungl. Maj:t för varje skog

meddelade föreskrifter. Anförda underdåniga besvär rörande ifrågasatt ändring,

särskilt avseende bestämmanderätten över skogsavkastningen, i det för

förvaltningen av Hamra kapellags besparingsskog i Gävleborgs län gällande

reglemente är för närvarande jämlikt Kungl. Maj:ts remiss föremål för kungl.

kollega yttrande. Norrländska skogsvårdskommittén har i sitt år 1912 avgivna

betänkande framlagt förslag till lagar angående vård och förvaltning

rörande dels besparingsskogar och sockenallmänningar inom Kopparbergs

och Gävleborgs län, dels allmänningsskogar inom Västerbottens och Norrbottens

län. Lagstiftning rörande besparingsskogama och sockenallmänningama

i förstnämnda båda län har av kungl. domänstyrelsen förordats. Förslagen

torde ännu vara föremål för Kungl. Maj:ts övervägande.

Av övriga i motionen särskilt omnämnda förmåner och rättigheter torde

såväl sockenmagasinsfonder och sockenmagasin som invalid- och beväringskassor

hava i åtskilliga fall ombildats till kommunala gemensamhetsfonder.

De gamla militära rotekassorna, såsom knektemedelskassorna, uddemantalskassorna

i Gävleborgs län, roteringskassorna i Jämtlands län och enöreskassorna

i Uppland torde efter indelningsverkets upphörande jämlikt Kungl.

Maj:ts medgivande i särskilda fall ha fördelats mellan delägarna.

Kungl. kollegium vill icke bestrida, att behov må anses förefinnas av nya

bestämmelser för reglerande av å ena sidan de delägande jordbruksfastigheternas

inbördes andel i de gemensamma tillgångarna och å andra sidan förvaltningen

av dessa gemensamma tillgångar. Emellertid förefaller det kungl.

kollegium tvivelaktigt, huruvida, med hänsyn till olikheten i sådana tillgångars

uppkomst och natur samt syftet med desamma, av motionärerna till

synes åsyftade generella bestämmelser kunna anses genomförbara. Kungl.

kollegium förutser, att vidtagande av ändringar i grunderna för delaktigheten

i ifrågavarande gemensamhetstillgångar ofta nog skulle visa sig icke kunna

genomföras utan medgivande av samtliga delägare.

Då det knappast torde vara möjligt att utan föregången allsidig utredning

framlägga förslag till ett praktiskt genomförbart ordnande av ifrågavarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 25.

7

delaktighets- och förvaltningsfrågor under iakttagande av nödig hänsyn för

bestående rättigheter, finner kungl. kollegium anledning icke saknas för en

utredning i det i motionen angivna syftet.

I ärendets handläggning hos kungl. kollegium hava jämte undertecknade

deltagit kammarråden Bergström, Klockhoff och Wohlin, extra kammarrådet

Schalling och e. o. assessorn Skoglund.

Stockholm den 25 februari 1927.

GASTEN VON OTTER.

Otto Adelborg.

Föredragande.

/ Herm. Fehr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:140 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående jordbruksfastigheters delaktighet i och bestämmanderätt över vissa gemensamma tillgångar och rättig s. 1 i texten