Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisationens konferens vid dess nionde sammanträde i Geneve år 1926.

1927-04-26 · 19 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisationens konferens vid dess nionde sammanträde i Geneve år 1926.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

m* 26.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1927 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa

beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisationens

konferens vid dess nionde sammanträde

i Geneve år 1926.

Genom en den 18 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 152, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande rörande de i

nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens

konferens vid dess nionde sammanträde i Geneve år 1926 fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av ett förslag till konvention angående

sjömäns anställningsavtal, ett förslag till konvention angående hemförskaffning

av sjömän, en rekommendation angående hemförskaffning av befälhavare

och lärlingar samt en rekommendation angående de allmänna grunderna för

inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden.

Konventionsförslagen och rekommendationerna hava i översättning till

svenska språket följande lydelse:

1.

Förslag till konvention angående sjömäns anställningsavtal.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående sjömäns anställningsavtal,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugufjärde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugosex

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av

fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade

i någon av de fördrags slutande staterna, samt å sådana fartygs

redare, befälhavare och sjömän.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 saml. 2 avd. 17 höft. (Nr 26.) ''.69*7 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:

krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,

fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,

lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,

fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter

eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet

understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i

nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2-

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar

hava den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,

i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap

som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrullan,

med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom

lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande

besättningen å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för

befäl över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

d) med beteckningen »fartyg i grannlandstrafik» avses fartyg, som inom

de geografiska gränser, vilka fastställts genom nationell lag, nyttjas i trafik

mellan ett land och hamnarna i ett angränsande land.

§3.

Anställningsavtal skall undertecknas av redaren eller hans representant

samt sjömannen. Tillfälle att granska avtalet skall, innan det undertecknas,

beredas sjömannen och hans rådgivare.

De förhållanden, varunder sjömannen undertecknar avtalet, skola bestämmas

i landets lag i syfte att säkerställa kontroll från vederbörande offentliga

myndighets sida.

Förestående bestämmelser angående avtals undertecknande skola anses

iakttagna, därest vederbörande myndighet intygar, att avtalets bestämmelser

i skrift företetts för myndigheten och att de bekräftats av såväl redaren

eller hans representant som sjömannen.

Landets lag skall meddela föreskrifter till tryggande, att sjömannen förstår

betydelsen av avtalets bestämmelser.

Avtalet må icke innehålla något, som strider mot landets lag eller denna

konvention.

Landets lag skall föreskriva sådana ytterligare formaliteter och garantier

beträffande avtalets slutande, som kunna anses nödiga för att skydda redarens

och sjömannens intressen.

§4.

Lämpliga åtgärder skola i enlighet med landets lag vidtagas till tryggande,

att avtalet icke kommer att innehålla bestämmelse, genom vilken parterna

{>å förhand överenskomma att avvika från vanliga regler angående domstoarnas

behörighet att upptaga tvister rörande avtalet.

Denna bestämmelse må icke tolkas så, att den utesluter anlitande av

skiljemän.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

§5-

Yarje sjöman skall erhålla en handling, som angiver hans tjänsteuppgifter

ombord. Handlingens form, de uppgifter, som skola införas däri, och sättet

på vilket detta skall ske, bestämmas av landets lag.

Denna handling må icke innehålla något omdöme om sjömannens tjänstgöring

eller någon uppgift om hans hyra.

§6.

Avtalet kan ingås antingen för bestämd tid eller för viss resa eller, om

landets lag så medgiver, för obestämd tid.

Avtalet skall tydligt angiva vardera partens rättigheter och skyldigheter.

Uppgifter skola i varje fall lämnas om:

I) sjömannens till- och förnamn, hans födelsedag eller ålder samt födelseort;
21

ort och dag för avtalets slutande;

31 namn å det eller de fartyg, varå sjömannen förbinder sig att tjäna;

41 besättningens antal, därest så föreskrives i landets lag;

5) den eller de resor, som skola företagas, om dessa vid avtalets ingående

kunna angivas;

61 den tjänst, vari sjömannen skall användas;

7) såvitt möjligt plats och tid för sjömannens inställelse i tjänsten ombord;
8)

de födoämnen, som skola tillhandahållas sjömannen, där ej landets lag

föreskriver annat system i förevarande avseende;

91 hyrans belopp;

10) avtalets upphörande d. v. s.:

a. om avtalet är ingånget för bestämd tid, dagen för avtalets utlöpande;

b. om avtalet är ingånget för viss resa, destinationshamnen och den tid

efter ankomsten, då sjömannen har rätt att lämna tjänsten;

c. om avtalet är ingånget för obestämd tid, de villkor, under vilka

vardera parten kan uppsäga avtalet, samt uppsägningstiden, vilken icke må

vara kortare för redaren än för sjömannen;

II) årlig semester med lön efter ett års tjänst hos samma redare, om

landets lag föreskriver sådan semester;

12) andra förhållanden, som landets lag må föreskriva.

§ 7.

Om landets lag föreskriver, att sjömansrulla skall föras ombord, bör i

lagen även meddelas föreskrift, att avtalet skall antecknas i eller fogas vid

rullan.

§8.

För att sjömannen skall kunna taga kännedom om beskaffenheten och

omfattningen av sina rättigheter och skyldigheter skall landets lagstiftning

innehålla bestämmelser, som möjliggöra för sjömannen att ombord inhämta

noggrann kännedom om sina anställningsvillkor; detta må ske genom anslående

av avtalets bestämmelser å plats, som är lätt tillgänglig för besättningen,

eller på annat lämpligt sätt.

§9-

Avtal för obestämd tid kan av vardera parten uppsägas att upphöra i

envar hamn, där fartyget lastar eller lossar, förutsatt att i avtalet angiven

uppsägningstid, som ej må understiga tjugufyra timmar, iakttages.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Uppsägning skall ske skriftligen; landets lag skall föreskriva sådant sätt

för uppsägningens verkställande, som är ägnat att förebygga efterföljande

tvister mellan parterna.

Landets lag bör angiva de exceptionella omständigheter, varunder uppsägning,

även om den skett i vederbörlig ordning, icke skall leda till avtalets

upphörande.

§ 10.

Avtal, vare sig för viss resa eller för bestämd eller obestämd tid, skall

anses vara vederbörligen hävt genom:

a) parternas överenskommelse;

b) sjömannens död;

c) fartygets förolyckande eller iråkade fullständiga sjöovärdigliet;

d) varje annan orsak, som må föreskrivas i landets lag eller denna konvention.

§ Il
Landets

lag skall angiva de omständigheter, under vilka redaren eller

befälhavaren må omedelbart avskeda sjömannen.

§ 12.

Landets lag skall jämväl angiva de omständigheter, under vilka sjömannen

äger rätt att erhålla omedelbart entledigande.

§ 13.

Visar sjöman för redaren eller hans representant, att han kan få fartyg

att föra eller erhålla befordran till styrman eller maskinist eller till annan

högre grad än den han innehar, eller att efter tjänstens antagande inträffat

annan omständighet, som gör det till ett väsentligt intresse för honom att

bliva fri från tjänsten, äger han att erhålla entledigande, om han utan ökad

utgift för redaren i sitt ställe sätter annan duglig och pålitlig man, som godkännes

av redaren eller hans representant.

I fall, som nu nämnts, äger sjömannen utfå hyra för den tid han varit

i tjänst.

§ 14.

Oavsett anledningen till avtalets utlöpande eller hävande skall i den handling,

som utlämnats till sjömannen enligt § 5, och i sjömansrullan antecknas,

att han är fri från anställningen, och skall sådan anteckning, om endera

parten så yrkar, bestyrkas av vederbörande myndighet.

Sjömannen äger alltid att, utöver handling, som avses i § 5, från befälhavaren

erhålla särskilt intyg rörande beskaffenheten av hans arbete eller

åtminstone, huruvida han fullgjort sina åligganden enligt avtalet.

§ 15.

Det tillkommer landets lagstiftning att föreskriva åtgärder, som äro ägnade

att trygga efterlevnaden av stadgandena i denna konvention.

§ 16.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 17.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 18-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 19.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § IT förbinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 och 15 senast den 1 januari

1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 20.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 21.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det

den inregistrerats hos sekreteriatet.

§ 22.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modi

fierande.

§ 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

2.

Förslag till konvention angående hemförskaffning av sjömän.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående hemförskaffning av sjömän,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade

i någon av de fördragsslutande staterna, samt å sådana fartygs

redare, befälhavare och sjömän.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:

krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,

fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,

lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,

fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter

eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet

understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i

nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2.

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar hava

den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,

i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap

som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrulla^

med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom

lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande besättningen

å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för befäl

över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

d) med beteckningen »fartyg i grannlandstrafik» avses fartyg, som inom

de geografiska gränser, vilka fastställts genom nationell lag, nyttjas i trafik

mellan ett land och hamnarna i ett angränsande land.

§ 3.

Varje sjöman, som under avtalstiden eller vid dess utgång lämnar fartyget,

har rätt att bliva återförskaffad till sitt hemland eller till anställningshamnen

eller till utgångshamnen för resan, enligt bestämmelser i den nationella

lagstiftningen, som skall innehålla härför erforderliga föreskrifter, inbegripet

bestämmelser, vem kostnaden för hemförskaffningen skall drabba.

Sjömans hemförskaffning skall anses fullgjord, då honom beretts lämplig

anställning å fartyg, destinerat till hamn, som i första stycket sägs.

Sjöman_ skall anses hemförskaffad, om han landsatts i sitt hemland eller

i anställningshamnen eller i närbelägen hamn eller i utgångshamnen för

resan.

Beträffande de villkor, under vilka en utländsk sjöman, som anställts å

fartyget i annat land än sitt hemland, har rätt till hemförskaffning, skall

gälla vad som föreskrives i den nationella lagstiftningen eller i brist därpå

i avtalet. Bestämmelserna i de tre föregående styckena av denna paragraf

skola emellertid äga tillämpning å sjöman, som anställts i sitt hemland.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2b. "l

§ 4-

Kostnaderna för hemförskaffningen skola icke drabba sjömannen, sanda

han lämnats i land på grund av:

a) skada liden i tjänsten;

b) skeppsbrott;

c) sjukdom, som ej ådragits med avsikt eller genom försumlighet;

d) avsked på grund av omständighet, som icke kan läggas honom till last.

§ 5-

Kostnaderna för sjömannens hemförskaffning skola innefatta alla utgifter

för själva transporten samt för logi och föda under resan ävensom för hans

underhåll intill den för hemresan bestämda tidpunkten.

Då sjöman vid hemförskaffning tjänstgör såsom medlem av besättningen,

är han berättigad till ersättning för det arbete han utför under resan.

§ 6-

Vederbörande myndighet i det land, där fartyget ar registrerat skall i

de fall, då denna konvention äger tillämpning, vara pliktig övervaka liemforskaffningen

av sjöman utan hänsyn till hans nationalitet och att, om sa erfordras,

förskottera honom respenningar.

§ 7''

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren
Den

är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, da

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ iO.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förhinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§n.

Yarje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421

av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga freds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

% Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

fördragen, tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och

protektorat.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, da konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst eu gång vart tionde

år. förelägga generalkonferensen en redgörelse för denna konventions

tillämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på

konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller

modifierande.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

3.

Rekommendation angående hemförskaffning av befälhavare och lärlingar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående hemförskaffning av befälhavare

och lärlingar, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex.

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Yersailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

Konferensen hemställer, att regeringarna måtte vidtaga åtgärder för att

trygga hemförskaffning av befälhavare och genom lärlingsavtal anställda lärlingar,

vilka icke omfattas av bestämmelserna i det av generalkonferensen

vid dess nionde sammanträde antagna förslaget till konvention angående

hemförskaffning av sjömän.

4.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för inspektionen av

sjöfolkets arbetsförhållanden.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. i*

samt beslutit antaga vissa förslag angående de allmänna grunderna

för inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden, vilken fråga utgör

den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjuguandra dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att, bland metoder och grundsatser av särskild och

trängande vikt för arbetarnas fysiska, moraliska och intellektuella välfärd,

fördraget i Versailles och de övriga fredsfördragen förplikta internationella

arbetsorganisationen att ägna särskild uppmärksamhet åt inspektionen av

arbetsförhållandena för att trygga verkställigheten av lagar och förordningar

till skydd för arbetarna;

i betraktande av att internationella arbetskonferensen å sitt femte sammanträde

(oktober 1923) antog en »rekommendation angående de allmänna

grunddragen för yrkesinspektionen för att trygga verkställigheten av lagar

och förordningar till skydd för arbetarna»;

i betraktande av att nämnda rekommendation är grundad huvudsakligen

på den erfarenhet, som vunnits vid inspektion av industriella företag, och

att det skulle bliva synnerligen svårt att tillämpa rekommendationen eller

ens anpassa den efter sjöfolkets arbete, vilket till sin beskaffenhet och de

villkor, under vilka det utföres, i grund skiljer sig från fabriksarbete;

i betraktande av att betydelsen av inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden

kommer att ökas i den mån lagstiftningen för sjöfolkets skydd

utvecklas i olika länder och nya konventioner angående sjöfolkets arbetsförhållanden

antagas av konferensen; samt

i betraktande av att det av ovannämnda skäl och för att ställa vunnen

erfarenhet till medlemmarnas förfogande till hjälp vid upprättande eller omorganisation

av deras system för inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden,

är önskvärt att fastställa de allmänna grundsatser, som i praktiken visat

sig vara mest ägnade att trygga genomförandet av åtgärder till sjöfolkets

skydd;

hemställer generalkonferensen, att varje medlem av organisationen måtte

taga följande grundsatser under övervägande:

I. Inspektionens omfattning''.

1) Den eller de myndigheter, vilka i varje land hava att svara för tillsyn å

sjöfolkets arbetsförhållanden, böra hava som förnämsta uppgift att trygga verkställigheten

av alla lagar och förordningar, vilka beröra sådana förhållanden

och skyddandet av sjöfolket under utövningen av dess yrke.

2) I den mån det kan finnas lämpligt och möjligt, må åt inspektionsmyndigheterna,

på grund av den erfarenhet de vinna under fullgörandet av sina

huvuduppgifter, även kunna anförtros andra, sekundära uppgifter av social

natur, växlande med hänsyn till uppfattning, seder och traditioner i olika

länder, under villkor likväl:

a) att dessa uppgifter icke på något sätt kunna göra intrång på fullgörandet

av inspektörernas huvuduppgifter;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

b) att de icke på något sätt kunna skada den auktoritet och den opartiskhet,

som äro nödvändiga för inspektörerna i deras förhållande till redare

och sjöfolk.

II. Inspektionens organisation.

Konferensen hemställer:

3) att överallt, där det är förenligt med administrativ praxis, till tryggande

av största möjliga enhetlighet vid tillämpningen av lagar och förordningar

rörande sjöfolks arbetsförhållanden de olika tjänsteorgan, som svara för tillsynen

över dylika lagars och förordningars tillämpning, måtte underställas

en och samma centrala myndighet;

4) att, där vedertagen administrativ praxis icke medgiver dylik centralisation

av tillsynen, de olika myndigheter, vilkas verksamhet helt eller delvis

avse sjöfolkets skyddande, måtte sättas i tillfälle att draga nytta av varandras

erfarenheter och att reglera sina arbetsmetoder enligt de gemensamma grundsatser,

som kunna anses mest effektiva;

5) att för nämnda ändamål nära förbindelse och ständigt samarbete måtte

upprättas mellan dessa olika myndigheter, i den mån det är förenligt med

administrativ praxis och på sätt som i varje land anses lämpligast (utbyte

av rapporter och upplysningar, periodiska konferenser m. m.); och

6) att regelbunden förbindelse i frågor av ömsesidigt intresse måtte upprätthållas

mellan myndigheterna för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden och

myndigheterna för tillsyn å industriellt arbete.

III. Inspektioiismyinligheteriias rapporter.

Konferensen hemställer:

7) att en årlig allmän rapport över tillsynen å sjöfolkets arbetsförhållanden

måtte utgivas av trycket av centralmyndigheten eller genom samverkan

mellan de olika myndigheter, som svara för utövandet av denna tillsyn;

8) att denna årliga rapport måtte innehålla en förteckning över gällande

nationella lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden och

tillsynen däröver jämte de ändringar däri, som trätt i kraft under året;

9) att densamma även måtte innehålla statistiska tabeller med nödiga

kommentarer rörande inspektionens organisation och verksamhet, meddelande

så vitt möjligt och så långt som är förenligt med landets administrativa

praxis, upplysning beträffande följande punkter:

a) _ antalet i sjöfart använda fartyg, underställda olika former av inspektion,

varvid dessa fartyg böra indelas efter typ (mekaniskt framdrivna fartyg och

segelfartyg) och varje kategori ytterligare uppdelas efter det ändamål, för

vilket fartygen nyttjas;

b) antalet sjömän, verkligt anställda å varje kategori av fartyg;

c) antalet fartyg, som besökts av inspektörerna, med uppgift om besättningarnas

storlek;

d) antalet och arten av förseelser, som iakttagits av inspektörerna, och de

ålagda straffen;

e) antalet olycksfall i arbete, som drabbat sjöfolk, samt dessa olycksfalls

beskaffenhet och orsaker;

f) de åtgärder, som vidtagits för genomförande av bestämmelserna i internationella,

arbetskonventioner rörande sjöfolks arbetsförhållanden, samt den

utsträckning, i vilken dessa bestämmelser kommit i tillämpning, antingen

i form av sådan årsrapport, som ingives till internationella arbetsbyrån enligt

§ 408 av fredsfördraget, eller i annan lämplig form.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

IV. Inspektörens befogenheter och åligganden.

A. Rätt att inspektera.

Konferensen hemställer:

10) att inspektionsmyndigheterna, efter att hava styrkt sin identitet, måtte

äga att enligt landets lag:

a) utan föregående tillkännagivande när som helst, dag eller natt, inspektera

fartyg, förande landets flagga, i egna eller främmande territorialvatten,

ävensom i undantagsfall, fastställda i landets lag, samt efter inhämtat tillstånd

av vederbörande sjöfartsmyndighet i öppen sjö, börande dock tiden

och sättet för inspektions utförande avpassas så, att därigenom såvitt möjligt

undvikes allvarlig olägenhet för fartygets utnyttjande;

b) utan vittnen utfråga besättningen och andra, vilkas uttalanden kunna

anses önskvärda, företaga alla efterforskningar, som kunna anses nödvändiga,

samt påfordra framläggandet av alla skeppspapper eller dokument, som enligt

författningarna skola föras och som hänföra sig till inspektionens föremål

;

11) att landets lag måtte stadga, att inspektörerna, medelst ed eller på

annat med landets administrativa praxis eller sedvänja överensstämmande

sätt skola förbinda sig att vid äventyr av straff eller lämplig disciplinär åtgärd,

icke yppa affärshemligheter, varom de kunna erhålla kännedom under

utövningen av sina åligganden.

B. Rätt till tvångsåtgärder.

Konferensen hemställer:

12) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i allvarliga

fall, då fara föreligger för besättningens hälsa eller säkerhet, efter inhämtat

tillstånd av vederbörande sjöfartsmyndighet förbjuda fartyg att lämna hamn.

innan nödiga åtgärder vidtagits ombord å fartyget till efterkommande av

gällande lagbestämmelser, dock med rätt för vederbörande att fullfölja talan

till högre administrativ myndighet eller till domstol i överensstämmelse

med lagstiftningen i de olika länderna;

13) att förbud för fartyg att lämna hamn måtte betraktas som en åtgärd

av utomordentligt allvarlig beskaffenhet, vilken får tillgripas endast såsom

en sista utväg, då alla andra inspektionsmyndigheten till buds stående lagliga

medel att skaffa respekt för lagen använts utan verkan;

14) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i särskilda

fall föreskriva omedelbara åtgärder till tryggande av tillämpningen av lagar

och förordningar rörande sjöfolks arbetsförhållanden, dock med rätt för

vederbörande att fullfölja talan till högre administrativ myndighet eller till

domstol i överensstämmelse med lagstiftningen i varje land;

15) att den centrala myndigheten måtte erhålla befogenhet att i särskilda

fall medgiva undantag från visst bestämt stadgande i lag eller förordning

rörande sjöfolks arbetsförhållanden, då myndigheten gjort sig förvissad om

att stadgandet praktiskt taget efterkommits eller att dess iakttagande icke är

nödvändigt med hänsyn till omständigheterna i det förevarande fallet, förutsatt

likväl att de åtgärder, som vidtagits, eller de bestämmelser, som träffats

för syftet ifråga, äro minst lika effektiva som ett strängt iakttagande av stadgandet.

C. Rätt att påkalla inspektion.

Konferensen hemställer:

16) att landets lag måtte stadga rätt för befälhavaren att påkalla inspektion

i alla fall, där lian finner nödigt;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

17) att landets lag måtte stadga rätt för medlemmarna av besättningen

att under de villkor, som kunna uppställas, påkalla inspektion i alla fall där

fråga är om de hygieniska förhållandena ombord, fartygets säkerhet eller

reglerna om sjöfolkets arbetsförhållanden.

D. Eedares och sjömäns samverkan med inspektions
myndigheterna.

Konferensen hemställer:

18) att, i den mån det är förenligt med administrativ praxis i varje land

och på sätt som anses lämpligast, redare och sjömän måtte anmodas att

samverka vid tillsynen över genomförandet av lagar och förordningar rörande

sjöfolks arbetsförhållanden.

Särskilt vill konferensen fästa de olika ländernas uppmärksamhet på följande

metoder för samverkan:

. a) det är av väsentlig betydelse, att alla möjligheter beredas sjöfolket att

direkt eller genom vederbörligen bemyndigade representanter hos inspektion

smyndigheterna fritt anmäla varje lagöverträdelse ombord på det fartyg,

å vilket sjöfolket är anställt, samt att inspektionsmyndigheten snarast möjligt

undersöker den fråga, som klagomålet avser, ävensom att klagomålen

av inspektionsmyndigheten behandlas som absolut konfidentiella;

b) för att åvägabringa fullständig samverkan mellan å ena sidan redare

och sjöfolk samt deras organisationer och å andra sidan inspektionsmyndigheterna

samt för att förbättra de förhållanden, som äro av betydelse för sjöfolkets

hälsa och säkerhet, är det önskvärt, att inspektionsmyndigheterna

tid efter annan med representanter för redarnas och sjöfolkets organisationer

rådgöra om bästa sättet att uppnå nämnda syften. Det är även önskvärt,

att blandade kommissioner av redare och sjöfolk upprättas och att tillfälle

beredes dem att samverka med de olika myndigheter, som övervaka

tillämpningen av lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden.

E. Garantier beträffande inspektionsorganen.

Konferensen hemställer:

19) att inspektörerna måtte utses på sådant sätt, att de åtnjuta såväl

redarnas som sjöfolkets fulla förtroende och att av dem för sådant ändamål

bör krävas:

a) egenskaper, som borga för absolut opartiskhet vid fullgörandet av deras

uppgifter;

b) erforderlig teknisk sakkunskap för fullgörandet av nämnda uppgifter.

Det är önskvärt, att personer, som tjänstgjort till sjöss, erhålla anställning

inom inspektionen, antingen fast eller tillfällig, allt efter de administrativa

myndigheternas beprövande;

, 20) ;dtj där så befinnes nödvändigt, inspektörerna måtte biträdas i sina

åligganden av kompetenta experter, som äga redarnas och sjöfolkets fulla

förtroende;

21) att inspektörerna måtte hava offentlig tjänstebefattning med en ställning,

som gör dem oberoende av regeringsskiften;

22) att förbud måtte meddelas för dem att hava något som helst ekonomiskt

intresse i de företag, som äro underställda deras tillsyn.

F. Andra uppgifter.

Konferensen hemställer:

23) att inspektörerna, som på grund av arten av sina uppgifter hava särskilt

goda tillfällen att iakttaga de praktiska verkningarna av tillämpningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26. 13

utav lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden, måtte, såvitt

det låter sig förena med de administrativa metoderna i varje land, anmodas

att biträda vid förbättrande av lagstiftningen till sjöfolkets skydd och

att så effektivt som möjligt medverka till förebyggande av olycksfall;

24) att de, såvitt det låter sig förena med administrativ praxis i varje

land, måtte kallas att deltaga i undersökningar beträffande skeppsbrott och

olycksfall ombord på fartyg och att de måtte erhålla befogenhet att, där så

finnes nödigt, ingiva rapporter över resultaten av dylika undersökningar;

25) att de, såvitt det låter sig förena med de administrativa metoderna i

varje land, måtte kallas att medverka vid förberedandet av förslag till lagar

och förordningar om skydd för sjöfolk.

Såsom i propositionen omförmäles, åligger det medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund

av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader efter avslutandet

av ett sammanträde av internationella arbetskonferensen underställa vid

sammanträdet antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller

de myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för

deras omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. För det

fall att en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller

annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive

medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse

med hänsyn därtill.

1) Förslaget till konvention angående sjömäns anställningsavtal.

Av propositionen framgår, att vissa olikheter förefinnas mellan förevarande

konventionsförslag och gällande svensk rätt. Under det att flertalet

av dessa olikheter äro av ringa betydelse, föreligger emellertid i fråga om

§ 9 första stycket i konventionen eu skiljaktighet av principiell innebörd.

Enligt 13 § sjömanslagen den 15 juni 1922 gäller, att, om överenskommelse

ej träffats om tjänsteavtalets varaktighet, vardera parten äger uppsäga

avtalet att upphöra i envar hamn, som fartyget anlöper för lossning eller

lastning; dock att, om sjömannen är svensk och antagen här i riket, avtalet

icke må från någondera sidan uppsägas till upphörande annorstädes än i

svensk lossnings- eller lastningshamn. Genom bestämmelse i 15 § göres

visst undantag från denna regel. I § 9 första stycket i konventionen stadgas

däremot, att avtal för obestämd tid må av vardera parten uppsägas i envar

hamn, där fartyget lastar eller lossar, förutsatt att vederbörlig uppsägningstid

iakttages.

I sitt yttrande över konventionsförslaget har socialstyrelsen i fråga om

§ 9 första stycket i konventionen anfört bland annat, att en ändring av sjömanslagen,

varigenom densamma bragtes i överensstämmelse med omförmälda

föreskrift i konventionsförslaget, skulle innebära en betydelsefull förändring, som

sannolikt skulle möta bestämt motstånd från sjöfartsnäringens målsmän och

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottet utlåtande Nr 26.

måhända även från sjöfolkets sida. Styrelsen liar vidare framhållit, att det

syntes styrelsen tveksamt, om konventionsförslaget från skyddssynpunkt

kunde tillerkännas någon större betydelse, ävensom att det syntes tvivelaktigt,

om övervägande skäl talade för Sveriges anslutning till konventionen.

Kommerskollegium har för sin del bestämt avstyrkt en bestämmelse av

den i 9 § första stycket föreslagna innebörden. Kollegium har bland annat

framhållit, att omvårdnaden om sjöfolkets intressen syntes motivera, att en

dylik bestämmelse icke godtoges från svensk sida. Kollegium beaktade därvid

jämväl det förhållandet, att kollegium vid skilda tillfällen från vår representation

i utlandet mottagit anmälningar om att befälhavare å svenska fartyg,

trots gällande, i viss mån restriktiva bestämmelser i ämnet, avmönstrat sina

besättningar helt eller till större delen för att ersätta desamma med utländskt

sjöfolk. Kollega granskning av förslaget föranledde i övrigt det

uttalandet, att kollegium för sin del funne den svenska sjöfartens och de i

densamma anställdas intressen avgjort tala mot Sveriges anslutning till konventionen.

Föredragande departementschefen har erinrat om att den svenska sjömanslagen

tillkommit efter samarbete med Norge, Danmark och Finland

och att det därför icke torde böra ifrågakomma att utan samråd med de

övriga nordiska länderna företaga en sådan ändring i denna lags bestämmelser,

som ett antagande av konventionens § 9 skulle medföra. Då departementschefen

inhämtat, att den danska regeringen icke för närvarande avser

att ratificera konventionen samt att i Norge och Finland frågan om ratificering

ännu är beroende på prövning, har departementschefen ansett, att icke

heller Sverige för närvarande bör ratificera ifrågavarande konvention.

Såsom av det ovan sagda framgår, förutsätter en ratificering av ifrågavarande

konvention vissa ändringar i den vid 1922 års riksdag antagna sjömanslagen,

vilken lag tillkommit efter samarbete med Norge, Danmark och

Finland. Sådana skäl synas med hänsyn till den svenska sjöfartens förhållanden

icke föreligga, att de böra föranleda Sverige att trots de betänkligheter,

som möta ur det skandinaviska lagstiftningsarbetets synpunkt, i denna

lag införa ändringar i annan ordning än den, som iakttagits vid lagens tillkomst.

I likhet med föredragande departementschefen anser alltså utskottet,

att Sverige för närvarande icke bör ratificera ifrågavarande konvention.

2) Förslaget till konvention angående liemförskaffning av sjömän.

Förevarande konventionsförslag innehåller såsom allmän regel, att sjöman,

som under avtalstiden eller vid dess utgång lämnar fartyget, alltid har rätt

att bliva återförskaffad till sitt hemland eller till anställnings- eller utgångshamnen

enligt föreskrift i den nationella lagstiftningen. Allenast för utländsk

sjöman, som anställts å fartyget i annat land än sitt hemland, skall

berörda regel icke gälla. Beträffande kostnaden för hemförskaffningen stadgas

visserligen i konventionen, att det skall ankomma på den nationella

lagstiftningen att bestämma, vem kostnaden för hemförskaffningen skall

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Ur 26.

drabba, men därjämte innehåller konventionen, att berörda kostnad icke

skall åvila sjömannen, därest han lämnats i land på grund av skada liden

i tjänsten, skeppsbrott, sjukdom, som ej ådragits med avsikt eller genom

försumlighet, eller avsked på grund av omständighet, som icke kan läggas

honom till last.

Den svenska sjömanslagen stadgar däremot icke någon generell rätt för

sjömannen att bliva hemförskaffad utan uppräknar vissa fall, då rätt till

hemförskaffning föreligger.

I ärendet hörda myndigheter hava avstyrkt konventionens ratifikation från

svensk sida, då vårt land därigenom skulle åsamkas ej blott avsevärt vidgade

förpliktelser i avseende å sjömäns hemförskaffande utan även betydligt

ökade kostnader därför. Föredragande departementschefen har i anslutning

härtill förklarat sig icke kunna tillstyrka ratifikation av förevarande konvention.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att konventionen icke

bör biträdas för Sveriges del.

3) Rekomuiesidationen angående hemförskaffning av befälhavare och lärlingar.

I fråga om denna rekommendation har departementschefen, under framhållande

att den svenska sjömanslagen innehåller vissa bestämmelser om fri

hemresa för befälhavare och att för lärlingar inom sjömansyrket gälla samma

bestämmelser som för sjömän, förklarat, att, då dessa föreskrifter torde vara

tillfredsställande, skäl icke syntes föreligga att genom ytterligare åtgärder

trygga befälhavares och lärlingars hemförskaffande. Departementschefen har

med hänsyn härtill ansett, att rekommendationen icke borde föranleda någon

åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot departementschefens

uttalande.

4) Rekommendationen angående de allmänna grunderna för inspektionen

av sjöfolkets arbetsförhållanden.

Socialstyrelsen har, med instämmande av kommerskollegium, i fråga om

denna rekommendation anfört följande. De krav, som i berörda rekommendation

framställdes, syntes i stort sett kunna sägas vara ganska val tillgodosedda

i vad ankomme på vårt lands lagstiftning och offentliga förvaltning.

I ett antal särskilda avseenden motsvarade visserligen våra förhållanden icke

rekommendationens fordringar, men i åsyftade fall syntes knappast förefinnas

tillfyllestgörande sakliga skäl för påkallande för närvarande av förändringar.

I den mån dylika i samband med revision i annat syfte av lagar eller författningar

eller andra reformer lämpligen läte sig genomföra, borde emellertid

vederbörande givetvis låta sig angeläget vara att söka undanröja antydda

skiljaktigheter. Enligt styrelsens mening borde sålunda förevarande

rekommendation icke för närvarande giva anledning till någon särskild åtgärd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

I likhet med socialstyrelsen och kommerskollegium har föredragande

departementschefen ansett, att förevarande rekommendation icke för närvarande

påkallade någon särskild åtgärd från de svenska statsmakternas

sida. Departementschefen har emellertid framhållit, att, så framt av annan

anledning förändringar komme att påkallas i gällande regler rörande inspektionen,

de i rekommendationen angivna principerna, i den mån så funnes

lämpligt med hänsyn till de i vårt land rådande förhållandena, borde vinna

beaktande.

Bestämmelser rörande inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden givas i

vårt land huvudsakligen i lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å

fartyg och förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg samt i förordningen den 13 juli 1926 med

närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om arbetstiden å svenska

fartyg (sjöarbetstidslagen). Det inspektionssystem, som i enlighet med berörda

författningar och åtskilliga i samband därmed stående föreskrifter tilllämpas

i vårt land, torde i huvudsak stå i överensstämmelse med de principer,

som uttalas i förevarande rekommendation. I vissa hänseenden förefinnas

emellertid, såsom ovan nämnts, olikheter mellan det svenska kontrollsystemet

och rekommendationens regler. Bland de viktigare skiljaktigheterna

märkas följande.

Enligt punkt 1) i rekommendationen skola den eller de myndigheter, som

hava att svara för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden, hava som förnämsta

uppgift att trygga verkställigheten av alla lagar och förordningar, som beröra

sjöfolkets arbetsförhållanden och skyddandet av sjöfolket under utövningen

av dess yrke. Dessutom må åt inspektionsmyndigheterna anförtros

andra uppgifter av social natur. Det synes sålunda vara avsett, att inspektionen

skall tillvarataga huvudsakligen sociala intressen. I fråga om den

svenska fartygsinspektionen torde böra erinras om, att denna har till åliggande

att utöva tillsyn å efterlevnaden av sjöarbetstidslagen. Vidare har

den till uppgift att vaka över att fartyg, som nyttjas till sjöfart, äro i

sj ovärdigt skick och behörigen utrustade samt så inrättade, att nödigt skydd

mot olycksfall och ohälsa beredes samtliga ombordvarande, att bostäder

ombord äro tillräckliga och lämpliga, att fartygs inrättningar och redskap

erbjuda tillräcklig säkerhet till förekommande av olycksfall och ohälsa, att

fartyg äro på betryggande sätt bemannade, samt att fartyg äro så lastade

eller barlastade, att säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

I punkterna 8) och 9) i rekommendationen givas vissa regler rörande

innehållet i den allmänna rapport, som årligen skall avgivas rörande tillsynen.

Enligt dessa skall i rapporten intagas en förteckning över. gällande lagar och

förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden och tillsynen däröver jämte

de ändringar däri, som trätt i kraft under året. Rapporten bör även lämna

upplysning rörande bland annat antalet i sjöfart använda fartyg, varvid

fartygen böra indelas efter typ och varje kategori ytterligare uppdelas efter

det ändamål, för vilket fartygen nyttjas, antalet sjömän, anställda å varje

kategori av fartyg, antalet olycksfall i arbete, som drabbat sjöfolk, samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

IT

dessa olycksfalls beskaffenhet och orsaker ävensom de åtgärder, som vidtagits

för genomförande av internationella arbetskonventioner rörande sjöfolks

arbetsförhållanden. Uppgifter i samtliga berörda ämnen ingå icke i den

berättelse, som årligen avgives av fartygsinspektionens chefsmyndighet. Visserligen

intages i berättelsen uppgift å alla under året gjorda ändringar i eller

tillägg till befintliga författningar, men däremot plägar ej lämnas förteckning

å gällande författningar. De inspekterade fartygen indelas efter sin art men

icke efter användning. I berättelsen angives ej antalet anställda sjömän eller

inträffade olycksfall. Ej heller beröres internationella arbetsorganisationens

verksamhet. Vad angår olycksfallen bör emellertid märkas, att uppgifter

härutinnan lämnas av annan myndighet, i främsta rummet socialstyrelsen.

Rekommendationens punkt 11) hemställer om införande av bestämmelse,

att inspektörerna genom ed eller på annat sätt skola tillförbindas att vid

äventyr av straff eller disciplinär åtgärd icke yppa affärshemlighet, varom

de under sin ämbetsutövning erhållit kännedom. Någon bestämmelse härom

finnes icke i vår rätt.

Enligt punkterna 16) och 17) i rekommendationen skall befälhavare å

fartyg hava en ovillkorlig rätt att påkalla inspektion samt medlem av besättningen

äga att under de villkor, som kunde uppställas av landets lag, begära

inspektion i alla fall, där fråga är om de hygieniska förhållandena ombord,

fartygets säkerhet eller reglerna om sjöfolkets arbetsförhållanden. Stadgande

om ovillkorlig rätt för befälhavare att påkalla inspektion finnes icke i de

svenska författningarna. Det ankommer i regel på inspektionsmyndigheten

att utan anmaning besluta, huruvida inspektion är erforderlig utöver vissa i

lagen angivna fall. Vad angår besättningsmans rätt att kräva inspektion

torde böra erinras om att enligt 59 § sjömanslagen besättningens flertal

ävensom förste maskinisten i vissa fall hava rätt att påkalla syn å fartyget.

Härvid är att märka, att obehörigen påkallad syn kan medföra ersättningsskyldighet

för den anmälande. En bestämmelse av sistberörda innehåll torde

icke stå i strid med punkt IT) i rekommendationen.

I punkt 18) a) i rekommendationen förutsättes, att, då klagomål från sjöfolkets

sida inkommer till inspektionsmyndighet, klagomålet behandlas som

absolut konfidentiellt. Ett dylikt förfarande torde icke överensstämma med

den hos oss rådande uppfattningen. Därest skriftlig anmälan inkommer,

måste densamma diarieföras och behandlas som offentlig handling.

För åvägabringande av samverkan mellan å ena sidan redare och sjöfolk

samt deras organisationer och å andra sidan inspektionsmyndigheterna föreslås

i punkt 18) b) i rekommendationen upprättande av blandade kommissioner

av redare och sjöfolk. Dylika organ finnas icke i vårt land.

Såsom av det anförda framgår, bestå vissa olikheter mellan den ifrågavarande

rekommendationen och gällande svenska bestämmelser i ämnet.

Dessa olikheter synas utskottet dock icke vara av det innehåll, att med

hänsyn till dem ändringar för närvarande böra vidtagas i vår lagstiftning.

Särskilt bör i detta sammanhang erinras om att fråga om omorganisation

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 17 höft. (Nr 26.) 569 27 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

av kommerskollegium för närvarande är föremål för utredning ock att förslag

härom kan förväntas komma att föreläggas riksdagen inom en nära framtid.

Vidare torde böra framhållas, att fjolårets riksdag, under hänvisning till

detta förhållande, avslagit en inom andra kammaren väckt motion, däri hemställts,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning

av frågan om överflyttande från kommerskollegium till socialstyrelsen av de

sjöfartskontrollen rörande frågor, som enbart eller i övervägande grad röra

arbetarskyddet. Tydligt är emellertid, att i den mån med hänsyn till hos

oss rådande förhållanden förändringar vidtagas i reglerna rörande inspektionen

de till grund för rekommendationen liggande principerna, där så

lämpligen ske kan, böra vinna beaktande. Utskottet delar således departementschefens

åsikt, att förevarande rekommendation icke för närvarande påkallar

någon särskild åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

Under hänvisning till vad ovan anförts tillåter sig utskottet därför hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,

att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot vad i

det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet av vederbörande

departementschef hemställts beträffande

1) förslaget till konvention angående sjömäns anställningsavtal

;

2) förslaget till konvention angående hemförskaffning av

sjömän;

3) rekommendationen angående hemförskaffning av befälhavare

och lärlingar; samt

4) rekommendationen angående de allmänna grunderna för

inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden.

Stockholm den 26 april 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*, Linder, Sigfrid

Hansson*, greve Spens, Thorberg*, Karlsson i Gillberga och Stenberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage*, Magnusson i Skövde*,

Johanson i Stockholm*, Holmström i Stockholm, Ros, Andersson i Rasjön och Gardell

i Gans.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

19

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hage.

Johanson i Stockholm och Holmström i Stockholm, vilka ansett, att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t meddela, att riksdagen

för sin del anser,

1) att förslaget till konvention angående sjömäns anställningsavtal bör av

Sverige ratificeras;

2) att förslaget till konvention angående hemförskaffning av sjömän bör

av Sverige ratificeras;

3) att beträffande rekommendationen angående hemförskaffning av befälhavare

och lärlingar Sveriges lagstiftning på ifrågavarande område snarast

må bringas i överensstämmelse med rekommendationen; samt

4) att beträffande rekommendationen angående de allmänna grunderna för

inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden Sveriges lagstiftning på ifrågavarande

område snarast må bringas i överensstämmelse med rekommendationen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som. fattats av den internationella a1 i texten