Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1923

1927-04-26 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1927 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående ändring i vissa

delar av förordningen den 15 juni 1923 (nr 281)

om motorfordon dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 174, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över

följande förslag till

Förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni

1923 (nr 281) om motorfordon.

Härigenom förordnas, dels att § 2 mom. 1 tredje stycket samt §§ 35 och 46

i förordningen den 15 juni 1923 skola upphöra att gälla, dels ock att § 4

mom. 1, § 9 mom. 4, § 34 och § 54 mom. 1 i samma förordning skola i nedan

angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4.

Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad och tilldelad igenkänningsmärke,

vill hos besiktningsman anmäla densamma till besiktning

(första besiktning), skall därvid uppgiva den avsedda huvudsakliga användningen

av automobilen (personvagn eller lastvagn), dess tillverkare, om denne

är känd, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer, automobilens egen

tjänstevikt, längd, bredd och största hjultryck, drivkraftens art (flytande

bränsle, elektricitet, ånga), motorns cylinderantal och cylinderdimensioner,

antalet av fabrikanten uppgivna hästkrafter hos motorn samt hjulringarnas

bredd å slitytan och beskaffenhet, varvid särskilt skall uppgivas, om ringarna

äro av gummi eller ej. Tillika skall----lastvagn, maximilasten.

§ 9.

Mom. 4. Beviljas registrering, skall länsstyrelse i registret införa:

a) dag för---i registret;

h) den avsedda huvudsakliga användningen av automobilen (personvagn,

lastvagn), typ (märke eller fabrikat), automobilens egen tjänstevikt, längd,

bredd och största hjultryck, drivkraftens art, antalet hästkrafter hos motorn

Bihang till riksdagens protokoll 1927. ,9 samt. 2 avd. 18 höft. (Nr 27.) so6 »7 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27,

samt hjulringarnas beskaffenhet, ävensom, i fråga om personvagn, det antal

passagerare, som automobilen är avsedd att föra, samt, beträffande lastvagn,

maximilasten;

c) uppgift å automobilens hemort;

d) ägarens namn---uppgift; samt

e) uppgift å — — — tilldelade igenkänningsmärke.

Bevis om---till sökanden.

§ 34.

I avseende å motorcykel gäller i tillämpliga delar vad här ovan är stadgat

angående automobil, dock med följande undantag.

Å motorcykel---ett bromssystem.

I ansökan---med bivagn.

Vid registrering av motorcykel skall länsstyrelse i särskild avdelning av

automobilregistret införa:

a) dag för---i registret;

b) motorcykelns huvudsakliga användning och typ (märke eller fabrikat),

vikten av motorcykeln (bivagn ej medräknad) i normalt, fullt driftfärdigt

skick, däri inbegripen vikten av till motorcykeln hörande verktyg och reservdelar

samt bränsle, smörjolja och vatten (motorcykels tjänstevikt), drivkraftens

art och antalet hästkrafter hos motorn, hjulringarnas beskaffenhet

samt huruvida motorcykeln är försedd med bivagn och i sådant fall bivagnens

vikt;

c) uppgift å motorcykelns hemort;

d) ägarens namn---svarande uppgift;

e) uppgift å — — — tilldelade igenkänningsmärke.

Vad om---med motorcykel.

§ 54.

Mom. 1. För förrättning —---följande taxa:

För första besiktning eller efterbesiktning:

av automobil ........................

» motorcykel med eller utan bivagn ..

» motorredskap ....................

» släpvagn ........................

För prövning --— av Konungen.

15 kronor

5 »

15 »

10 »

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927 utom i vad den avser § 2

mom. 1 tredje stycket, § 4 mom. 1 och § 9 mom. 4, i vilka delar förordningen

träder i kraft den 1 januari 1928.

Beträffande motorcykel, som den 1 juli 1927 är i bruk och enligt hittillsvarande

bestämmelser icke skolat registreras, skola dock §§ 35 och 46 fortfarande

äga giltighet intill den 1 januari 1928.

Utan hinder av vad i förordningen om motorfordon är stadgat angående

viss ålder för erhållande av körkort må den, som den 1 juli 1927 innehar och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

brukar motorcykel, varom i föregående stycke sägs, och senast den 31 december

1927 fyller 16 år, efter länsstyrelses prövning erhålla körkort, innefattande

tillstånd att tills vidare föra samma motorcykel. Ansökan om sådant

körkort bör insändas till länsstyrelsen före den 1 november 1927.

För vinnande av registrering från och med den 1 januari 1928 av motorcykel,

varom här är fråga, har motorcykelns ägare att före den 1 november 1927 anmäla

densamma till registrering.

I samband med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

följande med anledning av propositionen väckta motioner, nämligen inom

första kammaren nr 219 av herr Larsén med instämmande i motionens syfte

av herr J. B. Johansson m. fl. och nr 226 av herr Bindley samt inom andra

kammaren nr 320 av herr Lindqvist i Halmstad med instämmande i motionens

syfte av herr Andersson i Falkenberg m. fl.

I motionerna nr 219 i första kammaren och nr 320 i andra kammaren,

vilka motioner äro lika lydande, hemställes, att riksdagen vid avgivande av

sitt yttrande över förslaget till ändringar i motorfordonsförordningen ville

föreslå vissa i motionerna närmare angivna bestämmelser ävensom att dessa

särskilda bestämmelser skola gälla för motorcyklar, vilkas skattevikt ej överstiger

femtio kilogram.

I motionen nr 226 i första kammaren föreslås, att riksdagen ville, med

avslag å förevarande proposition, hemställa att snarast möjligt få sig förelagt

ett mera omfattande förslag till revision av förordningen om motorfordon.

Beträffande grunderna för det ifrågavarande författningsförslaget får utskottet,

i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionens

innehåll.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden tillåter

sig utskottet hänvisa till motionerna, i den mån redogörelse diirför icke

lämnas i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag.

Nu gällande förordning om motorfordon av den 15 juni 1923 upptager

i § 34 den bestämmelsen, att i avseende å motorcykel, vars vikt överstiger

50 kilogram, i tillämpliga delar skall, med vissa särskilt angivna undantag,

gälla vad i förordningen är stadgat angående automobil. Enligt § 35 i förordningen

är däremot motorcykel, vars vikt uppgår till högst 50 kilogram,

i .allt väsentligt undantagen från förordningens bestämmelser. För rätt att

föra sådan motorcykel erfordras således ej körkort, ej heller att hava uppnått

viss ålder. Dylik motorcykel behöver ej registreras eller hava igenkänningsmärke.

Endast i fråga om viss utrustning, körhastighet och sätt

att befara vägar och gator äro föreskrifterna beträffande automobil tillämpliga

å sådan motorcykel.

Såsom framhållits i propositionen vila gällande bestämmelser om motorcyklar

med en vikt av 50 kilogram eller därunder å den förutsättningen att

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

dessa motorcyklar i huvudsak utgöras av vanliga velocipeder med hjälpmotorer.

Denna förutsättning är emellertid numera icke för handen. Teknikens

framsteg har lett till ett utplånande av den gräns, som förut fanns

mellan motorcyklar med en vikt, som ej översteg 50 kilogram, och motorcyklar

vägande över 50 kilogram. Under den sista tiden har nämligen konstruerats

eu ny motorcykeltyp, den s. k. lättviktsmotorcykeln, vilken ej är

inrättad för trampning utan i huvudsak är av samma konstruktion som vanlig

motorcykel men med avsevärt mindre cylindervolym och med en vikt av allenast

mellan 40 och 70 kilogram. På grund av sin ringa vikt har sålunda ett stort

antal motorcyklar kommit att stå utanför motorfordonsförordningens huvudstadganden.

Rörande antalet vid årsskiftet befintliga lättviktsmotorcyklar

inhämtas av propositionen, att detsamma kan skattas till ungefär 6,000.

Det i propositionen innefattade lagförslaget innebär i huvudsak, att lättviktsmotorcyklarna

skola underkastas samma bestämmelser, som för närvarande

gälla i fråga om de tyngre typerna. Såsom motiv till den föreslagna

författningsändringen anföres i propositionen bl. a., att lättviktsmotorcyklarna

i stor utsträckning begagnas av personer — ofta minderåriga — vilka sakna

erforderlig kännedom om cyklarnas rätta manövrering och om gällande trafikregler

samt i övrigt brista i den mognad och det allmänna omdöme, som

den trafikerande allmänheten bör kunna fordra av envar vägfarande. Vidare

har framhållits, hurusom personer, för vilka körkort indragits, snart nog

förskaffat sig en lättviktsmotorcykel och därmed gjort körkortsindragningen

mer eller mindre verkningslös med därav följande fara för trafiksäkerheten.

Enligt utskottets mening saknas numera anledning att uppställa olika

regler i förevarande hänseende för motorcyklar av olika vikt, helst man med

den lättare motorcykeltypen kan uppnå hastighet, som överstiger den i förordningen

stadgade maximihastigheten. Utskottet har därför icke funnit

anledning till erinran mot förslaget att lättviktsmotorcyklarna skola jämställas

med motorcyklar, som väga över 50 kilogram. Utskottet kan icke

dela den i herr Lindleys motion framförda uppfattningen, att de i propositionen

föreslagna ändringarna äro av den bagatellartade beskaffenhet att

deras genomförande bör anstå i avvaktan på en allmän revision av inotorfordonsförordningen.

Då denna revision enligt vad i propositionen upplysts

snart torde vara förestående, saknas vidare enligt utskottets förmenande

anledning att, såsom i nämnda motion ifrågasättes, hos Kungl. Maj:t hemställa

om ett mera omfattande förslag till revision av förordningen.

Såsom framgår av propositionen hava ej blott s. k. lättviktsmotorcyklar

utan även vanliga velocipeder med hjälpmotorer blivit i förslaget jämställda

med de tyngre motorcyklarna. Föredragande departementschefen har nämligen

ansett, att tillräcklig anledning icke förelåge att meddela särskilda bestämmelser

i fråga om dessa velocipeder. Såsom skäl härför har departementschefen

angivit dels att dessa velocipeder numera förekomma i obetydlig

utsträckning och dels att en dylik lagstiftning skulle medföra en icke

önskvärd ökning av antalet dylika cyklar. Utskottet har emellertid icke

funnit dessa skäl avgörande. Enligt utskottets mening böra velocipeder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. f)

med hjälpmotorer eller löstagbara motorer i allt väsentligt jämställas med

vanliga trampcyklar. Det uttalande, som av vederbörande departementschef

gavs år 1920 i fråga om dessa velocipeder, torde enligt utskottets mening

fortfarande äga giltighet. Vid föredragning i statsrådet den 7 februari 1920

av förslag till vissa ändringar i då gällande automobilförordning yttrade

nämligen föredragande departementschefen, att det skulle vara förenat med

avsevärda praktiska svårigheter att tillämpa alla automobilförordningens

stadganden på cyklar, vilkas motorer icke voro på mera varaktigt sätt

förenade med själva fordonen utan kunde lätt löstagas från desamma. Bestämmelserna

om registrering och besiktning samt om körkort skulle sålunda

svårligen kunna utan vidare lända till efterrättelse i avseende å sådana cyklar.

Utskottet anser sålunda, att i fråga om dylika cyklar fortfarande böra tilllämpas

de särskilda bestämmelser, som för närvarande gälla i fråga om

motorcyklar med en vikt ej överstigande 50 kilogram.

I fråga om den ålder, som bör stadgas för rätt att föra motorcykel och särskilt

lättare sådan, har hos departementschefen rått en viss tveksamhet. Departementschefen

har emellertid ansett denna fråga vara av den räckvidd, att den

icke borde i nu förevarande sammanhang få sin lösning utan borde få anstå

i avvaktan på en allmän revision av motorfordonsförordningen. Det har synts

departementschefen angeläget att under den tid av ett eller annat år, inom

vilken fråga om eu allmän revision kan förväntas bliva slutligt löst, dispens

från åldersbestäminelsen må kunna tills vidare meddelas efter prövning i

det särskilda fallet, under hänsynstagande såväl till vederbörandes allmänna

förutsättningar och förmåga att föra motorcykel som motorcykelns beskaffenhet

ävensom till de särskilda omständigheter, som kunna åberopas såsom

skäl för viss eftergift på denna punkt.

I sitt den 28 oktober 1922 avgivna betänkande med förslag till förordning

om motorfordon m. m. anförde 1920 års automobilsakkunniga i denna fråga

följande:

Det har vid olika tillfällen ifrågasatts, om ej det nuvarande villkoret, att

en förare skall hava uppnått 18 års ålder, vore för strängt, och om ej, såsom

här och var i utlandet skett, denna ålder kunde sänkas till 16 år. Ett

sådant förslag synes dock icke tillrådligt. Under våra breddgrader kunna

personer under 18 år ej i allmänhet anses hava nått den utveckling och

mognad och det omdöme, som erfordras för att föra automobil. I våra

grannländer Danmark och Norge är minimiåldern också 18 år. Att å andra

sidan höja åldern till 21 år, varpå yrkande ävenledes framkommit, har synts

kunna vålla olägenheter av flera slag, särskilt för befolkningen på landsbygden,

där det kunde bliva svårt nog att erhålla förare, om åldern höjdes.

Enligt sakkunnigas mening bör åldern 18 år vara uppnådd redan vid prövningen

inför besiktningsman; eleven förer vid denna prövning automobilen

på eget ansvar. Bestämmelser i berörda syfte innehållas i § 14 mom. 2 och 3.

Sakkunniga utgå ifrån, att någon dispens från nu föreslagna åldersbestämmelser

icke kommer att medgivas.

Uti det i proposition till 1923 års riksdag innefattade förslaget till förordning

om motorfordon uppställdes, liksom i den då gällande automobilför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Lagutskottets utlåtande Nr 27.

ordningen, såsom villkor för erhållande av körkort att sökanden fyllt 18 år.

I propositionen framhölls av föredragande departementschefen, att medan

tidigare meddelats dispens från berörda bestämmelse i ett stort antal fall

man numera förutsatte att så ej skulle ske.

Eiksdagen framställde icke någon erinran mot ifrågavarande förslag och

ej heller mot departementschefens sistberörda uttalande.

De restriktiva bestämmelser i fråga om rätten att föra lättviktsmotorcykel,

som föreslagits i propositionen och av utskottet biträtts, torde enligt

utskottets mening böra föranleda, att frågan om åldersgränsen för rätt att

föra motorcykel nu upptages till avgörande. Såsom ovan nämnts gäller för

närvarande i fråga om rätten att föra automobil och motorcykel med en

vikt av över 50 kilogram samma åldersgräns, nämligen 18 år. Enligt det

i propositionen innefattade författningsförslaget skulle denna åldersgräns

komma att gälla även i fråga om lättare motorcyklar, dock skulle i fråga

om sistnämnda slag av motorcyklar dispens kunna meddelas för person,

som den 1 juli 1927 innehar och brukar sådan cykel och senast den 31

december 1927 fyller 16 år. Dessutom har i motiveringen ifrågasatts en

allmän dispensrätt för Kungl. Maj:t utan särskilt stadgande i förordningen.

Den omfattning motorismen numera tagit har givetvis bidragit till att personer

redan vid tidig ålder bliva väl förtrogna med motorn och dess funktioner.

Med hänsyn till den stora betydelse, som användningen särskilt av

lättare motorcyklar kan hava för yngre arbetare med föräldrahem på långt

avstånd från arbetsplatsen ävensom i liknande fall för skolungdom, anser

utskottet en sänkning av åldersgränsen för rätt att föra motorcykel till 16

år vara erforderlig. Någon särskild fara ur trafiksynpunkt torde icke kunna

uppkomma härav, då ju körkort allenast kan erhållas av den, som enligt

besiktningsmannens uppfattning befinnes lämplig såsom förare. Denna

lämplighetsprövning skall givetvis avse jämväl rätten att föra tyngre motorcykel,

då ju särskilda körkort för olika slag av motorcyklar icke äro avsedda

att utfärdas. Utskottets förslag innebär alltså en sänkning av åldersgränsen

för rätt att föra motorcykel från 18 till 16 år, men har däremot

icke avseende å rätten att föra automobil.

I propositionen har förordats, att besiktningsavgiften för motorcykel, såväl

lättare som tyngre, skall sättas till fem kronor, vilket innebär en sänkning

för tyngre motorcyklar från tio till fem kronor.

Utskottet har icke något att erinra mot detta förslag.

Utskottet vill i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida tidpunkten icke

nu är inne för en allmän sänkning av de i motorfordonsförordningen förekommande

besiktningsavgifterna. I sammanhang härmed synes även böra

tagas under övervägande frågan om lämpligheten av en ändring i de grunder,

efter vilka besiktningsmännens arvoden för närvarande beräknas.

Enligt nu gällande förordning skola för första besiktning eller för efterbesiktning

erläggas avgift enligt följande taxa:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 7

för automobil .................................................. 15 kronor,

för motorcykel med eller utan bi vagn............ 10 ,

för motorredskap ............................................. 15 ,

för släpvagn ...................................................... 10

För prövning av förares kompetens utgår en avgift av 10 kronor.

Dessa avgifter uppbäras av besiktningsmannen, som årligen har att härför

lämna redovisning till vederbörande länsstyrelse. Besiktningsman äger vidare

att vid resa, som föranledes av förrättning, uppbära rese- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 12 oktober 1923 utfärdade instruktionen

för besiktningsmän för motorfordon äger besiktningsman att ur de avgifter,

som till honom erlagts för utförda besiktningar och förarprov, tillgodogöra

sig arvode med för kalenderår räknat hela den del av avgifternas summa,

som icke överstiger 16,000 kronor; hälften av den del av avgifternas summa,

som överstiger 16,000 men icke 20,000 kronor samt en tredjedel av den del

av avgifternas summa, som överstiger 20,000 kronor. Såsom tillsyningsman

över körskola åtnjutes därutöver, enligt länsstyrelsens bestämmande, ett

arvode av högst 1,000 kronor årligen.

Frågan om besiktningsavgifterna har varit föremål för statsrevisorernas

uppmärksamhet i deras till innevarande års riksdag avgivna berättelse.

Revisorerna hava låtit införskaffa uppgifter å besiktningsmän, som under

åren 1924 och 1925 varit förordnade, samt å summan av de besiktningsavgifter

m. m., som envar av dem uppburit. Enligt en av statsrevisorerna

lämnad sammanställning över de uppburna avgifterna uppgår summan av

inom riket uppburna besiktningsavgifter för år 1924 till 832,293 kronor och

för år 1925 till 957,988 kronor. Till statsverket har härav inlevererats 61,885

respektive 85,030 kronor. Den av vederbörande besiktningsman behållna

andelen i besiktningsavgifterna överstiger vad år 1925 beträffar för 9 av besiktningsmännen

20,000 kronor. 9 besiktningsmän hava för sagda år för

egen del uppburit 15,000 till 20,000 kronor och 16 besiktningsmän 10,000

till 15,000 kronor.

I ärendet hava statsrevisorerna för egen del gjort följande uttalande:

Den allmänna obligatoriska besiktning, som motorfordonen för närvarande

äro underkastade, företages i samband med registreringen, det vill säga

då fordonen äro nya och då felaktigheter i regel icke torde förekomma. Med

undantag för de s. k. trafikbilarna är efterbesiktning icke obligatorisk i andra

fall, än då sådana ändringar å fordonet företagits, att rättelse påkallas med

avseende å de uti automobilregistret införda uppgifterna. Någon mera ingående

undersökning för upptäckande av verkliga brister i axlar och hjul, styrinrättningar

m. m. lärer icke vid besiktningarna företagas. Sin egentliga

betydelse torde dessa hava såsom grundval för registreringen. Ur trafiksäkerhetssynpunkt

torde däremot det nuvarande besiktningsförfarandet få tillmätas

ett tämligen underordnat värde, och sammanfattningsvis torde kunna

sägas att detsamma i sin nuvarande utformning innebär en i förhållande

till effektiviteten alltför stor omgång. Yad åter angår den del av besiktningsmannaarbetet,

som avser prövningen av automobilförare (för körkorts

erhållande), torde denna ur säkerhetssynpunkt hava större betydelse. Tvivels
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

utan förutsattes för utövandet av nämnda uppgift ett stort mått av ansvarskänsla

och samvetsgrannhet samt goda tekniska insikter.

I de mindre städerna och på landsbygden synes besiktningsmannaarbetet

i allmänhet utövas såsom bisyssla till annan yrkesanställning, varvid den

årliga arvodesinkomsten uppgår till belopp, växlande från cirka 100 till omkring

10,000 kronor. I Stockholm och vissa andra städer, där besiktningsmannauppdraget

utövas mera yrkesmässigt, har den behållna andelen av

uppburna avgifter i ett flertal fall stigit till omkring 20,000 kronor för år.

Vad Stockholm beträffar, äro två utav de därstädes tillsatta besiktningsmännen

dessutom anställda som besiktningsmän inom Stockholms län; då

vid beräkningen av dessa besiktningsmäns andel i uppburna avgifter ingen

sammanläggning av inkomsterna från de båda besiktningsområdena ägt rum,

har för dessa båda besiktningsmän inkomsten under de senare åren kommit

att uppgå till närmare 30,000 kronor. I de sålunda angivna sifferuppgifterna

har icke räknats med inflytande arvoden såsom kontrollant för körskolor.

Även då arbetet på detta sätt utövas mera sammanhängande, synes det

dock icke vara så tidskrävande att icke möjligheter till annat förvärvsarbete

förelegat. Enligt vad införskaffade uppgifter giva vid handen hava i vissa

fall medhunnits upp till 25 eller ännu flera fordonsbesiktningar och förarprov

om dagen, varvid uppburits avgifter till belopp av cirka 350 kronor

eller därutöver per dag. I stället förekomma andra (lagar eller tidsperioder,

då inga förrättningar företagits. Själva expeditionsarbetet synes icke vara

av någon mera krävande beskaffenhet. Besiktningsinstrumentet innefattar i

regel — förutom vissa uppgifter rörande fordonens tillverkning och typ, vikt

m. m., vilka uppgifter grundas på de upplysningar, som automobilinneliavaren

härutinnan författningsenligt har att lämna — allenast ett jakande

svar på en däri förefintlig tryckt fråga rörande det besiktade fordonets trafikduglighet.

I betraktande av nu anförda förhållanden och sådan utvecklingen på detta

område gestaltat sig måste revisorerna därför finna de grunder, efter vilka

besiktningsmännens arvoden för närvarande beräknas, leda till resultat, som

i allmänhet för dessa ställa sig mer än skiiligt gynnsamma.

Utskottet anser, att de ovan berörda frågorna om sänkning av besiktningsavgifterna

och om ändring i grunderna för beräknande av besiktningsmännens

arvoden böra utan avvaktan å eu allmän revision av motorfordonsförordningen

bliva föremål för Kung], Maj:ts övervägande.

Vad slutligen angår de ändringsförslag i uteslutande formellt hänseende,

som sammanhänga med det riksdagen underställda förslaget om vissa

ändringar i fråga om automobilskatten, har utskottet, under förutsättning

att sistberörda förslag vinner riksdagens bifall, intet att erinra mot de med

anledning härav föreslagna ändringarna i motorfordon sförord ningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t anmäla,

att vid granskning av det vid propositionen fogade förslag till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon riksdagen ej funnit skäl

att mot detsamma göra andra erinringar än utskottet i förevarande

utlåtande upptagit, samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

B) att de i anledning av propositionen väckta motionerna,

i] den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan under A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 26 april 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*, Linder, greve

Spens, Thorberg*, Berglund*, Sundberg och Karlsson i Gillberga;

från andra kammaren: herrar Öberg*, Hagman*, Hage*, Magnusson i Skövde*,

Ödström*, Johanson i Hallagården*, Holmström i Stockholm och Johansson i Sollefteå.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hagman och Magnusson i Skövde, vilka anfört följande:

»Vi ha icke genom de i propositionen och inom utskottet anförda skälen

blivit övertygade, att trafiksäkerheten kommer att nämnvärt främjas genom

föreskrift om körkort för rätten att föra lättare motorcyklar. En dylik föreskrift

kommer endast att förorsaka onödiga kostnader och besvär för innehavare

av motorcyklar samt en ytterligare inkomst för de förut tillräckligt

gynnade bilbesiktningsmännen. Framtvingande av körkort för redan fullt

körvana personer beträffande fordon, som äro synnerligen lätta att manövrera,

är näppeligen ägnat att främja trafiksäkerheten. Måhända kan härutinnan

en viss fördel vinnas genom motorcyklarnas registrering och hava vi häremot

intet att invända ej heller mot den av utskottet föreslagna sänkningen av

avgifterna. Vi ha sålunda mot det Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 174 bifogade förslaget till förordning angående ändring i vissa delar av

förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon velat, förutom av utskottet

gjorda erinringar, även uttala, att för förande av motorcykel, vars vikt icke

överstiger 50 kg., körkort ej må erfordras.»

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 18 höft. (Nr 27.) soc 27 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:190 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 192 a1 i texten