Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 31 och 90 §§ av lagen den 14 juni 1918

1927-04-28 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 31 och 90 §§ av lagen den 14 juni 1918

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

]

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1927 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition

med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 31 och

90 §§ av lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om

fattigvården dels och i ämnet väckta motioner.

Genom en den 18 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 109, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 6, 31 och 90 §§ av lagen den 14 juni 1918

(nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 6, 31 och 90 §§ i lagen den 14 juni 1918 om

fattigvården skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Två eller---må ske.

Fråga om dylik förening må även väckas av Konungens befallningshavande,

som därom inhämtar yttrande från kommunerna och i övrigt förfar

på sätt ovan är sagt. Där kommunerna icke äro ense om förening, som

här avses, må om densamma förordnas, endast såvitt fattigvården finnes

vara bristfällig och sammanslutningen prövas nödig för att undanröja eller

minska bristfälligheten eller det eljest finnes uppenbarligen vara till allmänt

gagn, att sammanslutningen kommer till stånd.

31 §.

Fattigvårdssamhälle skall---eller utackorderas.

Flera samhällen må förena sig om gemensam anstalt; skolande, där ej

för ändamålet bildas kommunalförbund, villkoren för föreningen samt de

bestämmelser, som äro erforderliga för skötseln av anstalten, upptagas i

reglemente, som fastställes av Konungens befallningshavande.

Framställning rörande dylik förening må ock av fattigvårdssamhälle göras

hos Konungens befallningshavande. Göres sådan framställning, eller finner

Konungens befallningshavande skäl väcka dylik fråga, inhämtar Konungens

befallningshavande, där lagen om kommunalförbund icke finnes böra tillämpas,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 19 haft. (Nr 28.) 9ui st

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

yttrande i ärendet från de samhällen frågan rörer samt verkställer i övrigt

erforderlig utredning. Uppnås mellan samhällena enighet om anordnande av

gemensam anstalt, vare lag som i nästföregående stycke sägs. I annat fall,

så ock då fråga varit om bildande av kommunalförbund men samhällena

icke enats om antagande av förbundsordning, överlämnar Konungens befallningskavande

efter utredning jämlikt nyssnämnda lag handlingarna i ärendet

jämte eget yttrande till Kung! Maj:t, som, när skäl därtill äro, äger förordna,

att samhällena eller vissa av dem skola bilda kommunalförbund

för anordnande av gemensam anstalt, samt fastställa förbundsordning och

bestämma tiden då förbundet skall träda i verksamhet. Yad sålunda stadgats

skall äga motsvarande tillämpning, då fråga uppkommer om ny medlems

inträde i kommunalförbund. Sedan kommunalförbund enligt Kungl. Maj:ts

förordnande kommit till stånd, må Kungl. Maj:t, på ansökan av förbundsmedlem,

förordna om ändring i förbundsordningen. Ej må utan Kungl.

Majrts medgivande kommunalförbund, som nu sagts, upplösas eller förbundsmedlem

vinna utträde.

Fattigvårdssamhälle, som -— — — behov därav.

90 §.

Med fullständigt---1 januari 1929.

Under övergångstiden ankommer det på Konungens befallningshavande

att söka åstadkomma ordnande inom kommunerna av sådana anstalter, i fall

där så anses lämpligt genom överenskommelser mellan kommunerna om gemensam

anstalt eller genom bildande av kommunalförbund; och må såsom

anstalt av det ena eller andra slaget godtagas redan befintlig anstalt, som

är eller kan göras lämplig för ändamålet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

propositionens innehåll.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

två i anledning av densamma väckta motioner, nr 210 i första kammaren av

herr Ernst Svensson m. fl. och nr 319 i andra kammaren av herr K. A. Westman

i Brobygård m. fl. I motionerna, vilka äro lika lydande, har hemställts, att

riksdagen måtte avslå ifrågavarande proposition.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för denna sin hemställan får

utskottet hänvisa till motionerna.

De genom ifrågavarande proposition föreslagna ändringarna i fattigvårdslagen

hava föranletts av en den 19 oktober 1926 av statens inspektör för

fattigvård och barnavård till Kungl. Maj:t gjord framställning i ämnet.

Ändringarna hava till huvudsakligt syfte att genom skärpta tvångsmedel

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

främja mindre kommuners sammanslutning till gemensamt fattigvårdssamhälle

eller förening om gemensam anstalt.

Utskottet vill bringa i erinran, att fjolårets riksdag på förslag av enskilda

motionärer beslutat viss förlängning av den i 90 § fattigvårdslagen medgivna

tidsfristen med ordnande av de i 31 § i lagen omförmälda anstalter. Inom

första kammaren yrkade nämligen lierr Scliedin m. 11. och herr Erik Andersson

m. fl. (motionerna nr 17 och 136) samt inom andra kammaren herr

Heiding m. fl., herr Lindman m. fl. och herr Bengtsson i Norup (motionerna

nr 25, 126 och 185), att ifrågavarande tidsfrist skulle förlängas till 15 år eller

till den 1 januari 1934. Två motionärer, herr von Koch i första kammaren

(motion nr 196) och herr Lagerkvist i andra kammaren (motion nr 288), ansågo,

att något generellt uppskov med anstaltsfrågans ordnande icke borde

medgivas, utan föreslogo ett bemyndigande för Kung! Maj:t att i särskilda

undantagsfall medgiva uppskov för kommun att anordna sådan anstalt, varom

här är fråga. På förslag av andra lagutskottet beslöt riksdagen sådan ändring

i 90 §, att med fullständigt ordnande av anstalt, som omförmäles i 31 §, finge

anstå intill den 1 januari 1931 samt att, där särskilda omständigheter därtill

föranledde, Kung! Maj:t finge medgiva fattigvårdssamhälle uppskov utöver

nämnda tid med ordnande av dylik anstalt intill den 1 januari 1934. Såsom

motiv för sitt förslag härutinnan anförde andra lagutskottet följande:

I regel synes, enligt vad utskottet inhämtat, kommunerna hava med verkligt

intresse ägnat sig åt uppgiften att ordna anstalts vården. Medan man i

många fall använt sig av äldre byggnader, som undergått behövlig omändring,

hava i icke ringa utsträckning på andra håll nybyggnader måst företagas.

Smärre kommuner hava i en del fall sammansluta sig för uppförande av

ett gemensamt väl utrustat hem, i syfte att bereda bättre vård, anordna

särskilda avdelningar för kroniskt sjuka samt nedbringa kostnaderna; i andra

fall hava de träffat överenskommelse med närliggande större kommuner om

understödstagarnas inackordering i de senares ålderdomshem. Allt detta

arbete, som pågår under ledning av länsstyrelserna och med biträde av

fattigvårdskonsulenterna, har redan i vissa län fortskridit så långt, att anstaltsfrågan

där i stort sett kan anses löst. I andra delar av landet däremot

har man ej hunnit så långt. En bidragande orsak härtill har varit, att åstadkommandet

av samverkan kommunerna emellan flerstädes vållat svårigheter

och tidsutdräkt. Härtill kommer, att de tryckta ekonomiska förhållanden,

som under de senaste åren varit rådande, föranlett åtskilliga kommuner att

tills vidare ställa sig avvaktande i hopp om bättre tider. Den uppfattningen

torde därför onekligen ej alldeles sakna fog, att de 10 år, som lagen anslagit

till övergångstid, i vissa fall är för knapp för att medgiva ett tillfredsställande

ordnande av anstaltsvården. För att råda bot härför hava i

några av de väckta motionerna påyrkats, att kravet på att anstaltsvården

skall vara slutgiltigt ordnad i hela landet ej skulle göras gällande förrän

efter en tid av ytterligare 5 år utöver den redan medgivna fristen. I andra

motioner har föreslagits, att frågan skulle så lösas, att i alla de fall, där

ett uppskov visade sig behövligt, Kung! Maj:t skulle medgivas rätt att efter

länsstyrelsens hörande meddela uppskov utöver den i 90 § i fattigvårdslagen

stadgade tidpunkten.

Utskottet anser icke tillrådligt att lämna ett förlängt generellt uppskov

under så lång tid som föreslagits eller ytterligare fem år. Enligt utskottets

mening synes kommunernas behov av uppskov med fullgörande av här ifråga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

varande skyldighet kunna tillgodoses på det sätt att ett generellt uppskov på

ytterligare två år beviljas, samt att för de fall, där särskilda omständigheter

därtill föranleda, Kung! Maj:t erhåller befogenhet att medgiva ytterligare

uppskov, dock längst till utgången av år 1933.

Då utskottet sålunda ansett sig böra på detta sätt tillmötesgå motionärernas

hemställan i fråga om uppskov med ordnandet av ålderdomshemmen, har

utskottet avsett, att den förlängning av övergångstiden, som utskottet föreslår,

skall bereda kommunerna ökade möjligheter att på det lämpligaste

sättet ordna denna för såväl de vårdbehövande som kommunernas ekonomi

viktiga fråga, utan att onödigtvis fördröja frågans lösning. Utskottet förutsätter,

att de myndigheter, som hava sig anförtrodd ledningen av här ifrågavarande

arbete, skola låta sig angeläget vara att tillse, att den ökade tidsfrist,

som vid ett bifall till utskottets hemställan skulle medgivas kommumunerna,

av dem användes på sådant sätt, att den mest ändamålsenliga

lösning av här föreliggande vårdnadsfråga ernås.

Det beslut, som i enlighet med andra lagutskottets ovan omtalade förslag

fattades vid fjolårets riksdag, avsåg att trygga kommunernas möjlighet att på

frivillighetens väg lösa den viktiga frågan om anstaltsvårdens ordnande. Den

ökade frist, som i detta syfte medgavs kommunerna, har ännu icke börjat löpa,

och någon erfarenhet om dess användning kan alltså för närvarande icke föreligga.

Ej heller i övrigt hava sådana skäl anförts, att de enligt utskottets

mening böra föranleda riksdagen att nu frånträda den principiella ståndpunkt,

som innefattas i fjolårets riksdagsbeslut, och att på sätt i propositionen föreslås

nu skrida till vidtagande av åtgärder, vilka innebära en inskränkning av

kommunernas självstyrelse inom en betydelsefull gren av deras verksamhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition icke måtte av riksdagen bifallas;

B) att de i ämnet väckta motionerna I: 210 och II: 319 måtte

anses besvarade genom vad utskottet under A) hemställt.

Stockholm den 28 april 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, greve Spens och Thorberg*,

fröken Hesselgren* samt herrar Sundberg och Stenberg;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Ödström, Ros, Johansson

i Sollefteå, Gardell i Gans, Hedvall och Petersson i Lerbäcksbyn.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

0

Reservation

av herrar greve Spens, Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hage, Johansson i

Sollefteå och Hedvall, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hava följande lydelse.

»Av den i ärendet förebragta utredningen och genom de upplysningar

utskottet under hand inhämtat framgår, att medan den numer stadgade

obligatoriska skyldigheten för kommunerna att anordna ålderdomshem synes

kunna inom stadgad tid fullgöras av de större och medelstora fattigvårdssamhällena,

betydande svårigheter uppstå vid lösningen av de mindre kommunernas

anstaltsfråga. Visserligen hava dessa småkommuner möjlighet

att antingen sammansluta sig i fattigvårdssamhällen i enlighet med 6 § i

fattigvårdslagen eller att uppföra anstalter gemensamma för ett större eller

mindre antal kommuner genom tillämpning av lagen om kommunalförbund.

Och där dessa utvägar anlitats har anstaltsvården kunnat anordnas såväl

till de vårdbehövandes förmån som med beaktande av ekonomiska synpunkter.

Men mångfaldiga exempel visa, att dessa utvägar icke blivit

anlitade på grund av stridiga meningar mellan kommunerna — ofta rörande

sig om obetydliga detaljer. Då Konungens befallningskavande ej kan förordna

om förbund, så vitt ej alla kommuner äro eniga om saken, blir

resultatet, att även mycket små och ekonomiskt svaga kommuner, räknande

i vissa fall blott några få hundra invånare, beslutat uppföra egna ålderdomshem.

Ett mycket vanligt fall är, att på Konungens befallningskavandes

initiativ förhandlingar upptagits om bildandet av ett kommunalförbund

mellan 4 ä 5 kommuner, att livligt intresse för saken visats från alla håll,

men att i sista stund en av de ifrågavarande kommunerna beslutat avslå

förslaget, måhända beroende på missnöje med belägenheten av ålderdomshemmet

eller med någon bestämmelse i förbundsordningen. Resultatet

har då blivit, att sammanslutningen ej kommit till stånd, utan var och

en av de små kommunerna sett sig nödsakade att på egen hand lösa

frågan. Att denna utgång är olycklig ur ekonomisk synpunkt ligger i

öppen dag, men den är jämväl för de vårdbehövande den minst fördelaktiga,

ty dessa små ålderdomshem kunna aldrig bliva så utrustade eller

erhålla den ledning, som numera kräves av ett tidsenligt ålderdomshem,

utan de bliva närmast att jämföra med de gamla, utdömda fattigstugorna.

Kungl. Maj:ts förslag avser nu att öka möjligheterna för bildandet av

såväl gemensamma fattigvårdssamhällen som anstalter, byggda på avtal eller

förbund av visst antal kommuner. Konungens befallningshavande skulle

ej allenast kunna taga initiativ i frågan utan under vissa förutsättningar

föra densamma vidare till Kungl. Maj:t, om enighet ej kan uppnås mellan

kommunerna. Kungl. Maj:t skulle sedan »där skäl därtill äro» förordna

om bildande av kommunalförbund, en befogenhet som redan tidigare

ifrågasatts av 1917 års kommunala nybildningskommitté.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet anser, att starka skäl föreligga att giva Kungl. Maj:t en ökad

befogenhet på området ifråga, och vill i detta avseende åberopa de

uttalanden, som gjorts dels av Konungens befallningshavande i de län, där

småkommunerna äro talrikast, nämligen i de båda västgötalänen, Uppsala,

Östergötlands, Malmöhus och Gotlands län, dels av den på området särskilt

sakkunnige ordföranden i fattigvårdslagstiftningskommittén, f. d. landshövdingen

Johan Widén, dels ock av kammarkollegium, som i två den

18 nästlidne december och den 5 januari detta år avgivna utlåtanden i

ärenden om ändrad administrativ indelning framhållit, att vad i nämnda

ärenden förekommit syntes giva stöd för behovet av ändring i lagen om

kommunalförbund därhän, att Kungl. Maj:t skulle äga att i fall av behov

förordna om bildande av kommunalförbund även mot vederbörande kommuns

bestridande. Aven från kommuner och landsting framkommer numera en

önskan om ett ingripande från auktoritativt opartiskt håll. Sålunda har

nyligen representanter för en av de skånska landstingen för anstaltsvårdens

ordnande tillsatt kommitté till Kungl Maj:t i en skrivelse den 14 mars

1927 uttalat, att för de båda skånska landstingsområdena en verkställd

utredning givit starkt stöd åt den uppfattningen, att så små landskommuner

som finnas i Skåne böra sammansluta sig till ganska stora förbund

vid anordnandet av ålderdomshem.

Utskottet kan ej emellertid ej helt ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag.

Något egentligt behov av tillägg till 6 § torde ej föreligga, enär

Kungl. Maj:t redan nu äger förordna om bildande av gemensamt fattigvårdssamhälle.

I syfte att så vitt möjligt undvika ändringar i fattigvårdslagen,

där de ej äro betingade av ett verkligt behov, anser utskottet, att

jämväl 90 § bör vara oförändrad. I fråga om 31 § bör med hänsyn till

att kommunernas självständighet i minsta möjliga mån bör beskäras en

viss inskränkning i Kungl. Maj:ts befogenhet ske. Ehuru utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj:t endast i undantagsfall och där mycket starka skäl

tala därför skulle använda sin befogenhet att ingripa reglerande på kommunernas

anstaltsbildning, anser utskottet dock lämpligt att i själva lagtexten

denna uppfattning kommer till uttryck. I sådant syfte har utskottet

— jämte vissa formella jämkningar — vidtagit den sakändringen,

att ett ingripande skall kunna äga rum allenast »då synnerliga skäl därtill

äro» och då »minst halva antalet av de samhällen frågan rör er förklarat

sig vilja för ändamålet bilda kommunalförbund med de övriga »..

Genom dessa ändringar torde de betänkligheter mot Kungl. Maj:ts förslag,

som uttalats i motionerna nr 210 i första kammaren och nr 319 i andra

kammaren, i väsentlig mån anses undanröjda. Å andra sidan vinnes huvudsyftet

med Kungl. Maj:ts förslag, nämligen att i verkligt trängande fall,

för det helas bästa och då opinionen är för saken, ett ingripande av

Kungl. Maj:t kan äga rum.

Utskottet vill, gent emot vad i nämnda motioner anföres om att de

föreslagna ändringarna skulle avse att tidigare än vad fattigvårdslagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28. 1

stadgar lösa anstaltsfrågan, uttala, att nämnda uppfattning torde vila på

ett missförstånd. Den av riksdagen beslutade tidsfristen för anstaltsvårdens

ordnande skall givetvis helt lämnas orubbad. Yad som nu föreslås

är allenast att öka möjligheterna för att under nämnda tidsfrist anstaltsfrågan

skall kunna väl förberedas och vid tidsfristens utgång erhålla den

sakligt sett bästa lösningen. I stället för att vara ett skäl mot synes

sålunda det anförda argumentet vara ett vägande skäl för att den nu

ifrågasatta ändringen vidtages. Att vänta med de föreslagna åtgärderna

intill tidsfristens utgång skulle leda till att småkommunerna lösa sin anstaltsfråga

dyrt och dåligt eller just det man velat förekomma.

Gentemot vad i motionerna anföres angående det intrång, som Kungl.

Maj:ts förslag kunde anses innebära i den kommunala självständigheten,

vill utskottet framhålla, att en sådan anmärkning i allt fall endast i ringa

grad kan träffa utskottets förslag, där ingripandet ej kan ske, om ej minst

halva antalet av de ifrågavarande kommunerna äro ense om saken. Det

bör också framhållas, att redan nu äger Kungl. Maj:t befogenhet att utan

någon sådan inskränkande bestämmelse tvångsvis under vissa förhållanden

förena kommuner till att bilda gemensamma fattigvårdssamhällen samt att

enligt den nya lagen om polisväsendet länsstyrelsen äger befogenhet att

i vissa fall förordna om bildande av kommunalförbund för polisverksamhetens

upprätthållande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen

med avslag å motionerna nr 210 i första kammaren och nr 319 i andra

kammaren måtte antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 31 § av lagen den 14 juni 1918

(nr 422) om fattigvården.

Härigenom förordnas, att 31 § i lagen den 14 juni 1918

om fattigvården skall i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

31 §.

Fattigvårdssamhälle skall — — — eller utackorderas.

Flera samhällen må förena sig om gemensam anstalt;

skolande, där ej för ändamålet bildas kommunalförbund,

villkoren för föreningen samt de bestämmelser, som äro

erforderliga för skötseln av anstalten, upptagas i reglemente,

som fastställes av Konungens befallningshavande.

Framställning rörande dylik förening må ock av fattigvårdssamhälle

göras hos Konungens befallningshavande.

Göres sådan framställning, eller finner Konungens befallningshavande

skäl väcka dylik fråga, inhämtar Konungens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

befallningshavande, där lagen om kommunalförbund icke

finnes böra tillämpas, yttrande i ärendet från de samhällen

frågan rör er samt verkställer i övrigt erforderlig utredning.

Uppnås mellan samhällena enighet om anordnande av gemensam

anstalt, vare lag som i nästföregående stycke sägs.

Kan sådan enighet icke uppnås, men har minst halva antalet

av de samhällen frågan rörer förklarat sig vilja för ändamålet

bilda kommunalförbund med de övriga, överlämnar

Konungens befallningshavande efter utredning jämlikt nyssnämnda

lag handlingarna i ärendet jämte eget yttrande till

Kungl. Maj:t, som, när synnerliga skäl därtill äro, äger

förordna, att samhällena skola bilda kommunalförbund för

anordnande av gemensam anstalt, samt fastställa förbundsordning

och bestämma tiden då förbundet skall träda i

verksamhet. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande

tillämpning, då fråga uppkommer om ny medlems inträde

i kommunalförbund. Sedan kommunalförbund enligt Kungl.

Maj:ts förordnande kommit till stånd, må Kungl. Maj:t, på

ansökan av förbundsmedlem, förordna om ändring i förbundsordningen.

Ej må utan Kungl. Maj:ts medgivande

kommunalförbund, som nu sagts, upplösas eller förbundsmedlem

vinna utträde.

Fattigvårdssamhälle, som — — — behov därav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:211 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 31 och 90 §§ av lagen den 14 juni 1918 a1 i texten