Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''preposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913

1927-05-07 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:29, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''preposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Kr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1927 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''preposition

med förslag till lag om ändring i vissa delar av

lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkringdels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 februari 1927 dagtecknad proposition, nr 110,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda

förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring.

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft dels viss del av motionen nr 181 i andra kammaren av herr

Laurén m. fl., dels ock motionen nr 244 i samma kammare av herr

Bengtsson i Kullen. Körande övriga delar av förstnämnda motion kommer

utskottet att denna dag avgiva särskilt utlåtande.

Herr Laurén och hans medmotionärer hava, såvitt nu är ifråga, hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en

revision av pensionsförsäkringslagen måtte komma till stånd och att därvid

måtte tagas under övervägande bl. a., huruvida icke avgiftspension

bör utgå från fyllda 67 år även om ansökan därom gjorts senare än

året näst efter det, under vilket pensionsåldern uppnåtts.

Herr Bengtsson i Kullen har yrkat, att riksdagen måtte besluta att

vidtaga sådan ändring av 9 § i pensionsförsäkringslagen, att av densamma

måtte tydligt framgå, att de av anstalt, som avsåges i sagda paragraf,

uppburna pensionstilläggen skulle användas till att, så långt de räckte,

täcka den stadgade patientavgiften.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag ävensom de skäl, som

motionärerna åberopa till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den

mån ej redogörelse lämnas här nedan, hänvisa till propositionen respektive

motionerna.

Av propositionen framgår, att ett flertal mer eller mindre genomgripande

reformförslag inom pensionsförsäkringens område för närvarande föreligga

hos Kungl. Maj:t. Erinras må jämväl, att åtskilliga motioner inom samma

område väckts vid innevarande riksdag.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 avd. 20 haft. (Nr 29-30.) 97727

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Genom förevarande proposition har Kungl. Maj:t framlagt för riksdagen

förslag till vissa ändringar i nämnda lag, vilka ändringar ansetts kunna

genomföras oberoende av andra reformer. Förslagen hava till huvudsakligt

syfte att åstadkomma förenklingar och besparingar. De paragrafer i

pensionsförsäkringslagen, i vilka ändringar sålunda föreslås, äro 6, 9, 29,

31 och 34 §§. I fråga om de föreslagna ändringarna vill utskottet anföra

följande.

6 § femte stycket.

I 6 § femte stycket pensionsförsäkringslagen stadgas, att pensionsbelopp

skall avrundas till närmast högre sådant tal, att dess utbetalning i föreskriven

ordning kan verkställas med ett för varje ^betalningstermin lika,

å helt tiotal ören slutande belopp. I propositionen föreslås sådan ändring

i detta lagrum, att pensions årsbelopp avrundas till närmast högre multipel

av 1 krona 20 öre. Med denna lagändring, varom förslag framställts

av pensionsstyrelsen, skulle vinnas vissa förenklingar med därav

följande besparingar i administrationskostnader. Genom lagändringen rådes

jämväl bot på den oegentlighet, som för närvarande förefinnes därutinnan,

att pensionstagarna erhålla högre sammanlagd pension i de fall,

då utbetalningarna ske så ofta som varje månad, än i de fall, då utbetalningarna

ske i ett färre antal terminer.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna

lagändringen. Den ökning av pensionskostnaden, som ändringen medför,

blir, enligt vad som framgår av propositionen, i vad statsverket angår,

ej större än att den kan hållas inom ramen för de beräknade kostnaderna.

9 § fjärde stycket.

Enligt 9 § fjärde stycket i pensionsförsäkringslagen äger för tid, under

vilken pensionstagare är intagen å allmän fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt

eller annan allmän anstalt, anstalten uppbära honom tillkommande pensionstillägg

samt därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården. Jämlikt 33 § i

samma lag gäller detsamma beträffande där omförmält understöd.

Enligt 7 § i såväl kungörelsen den 8 oktober 1915 (nr 391) angående

understöd av statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa som ock kungörelsen

av samma dag (nr 392) angående understöd av statsmedel åt anstalter

för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter

fick den årliga avgift, med vilken föräldrar eller enskilda målsmän

hade att bidraga till vård och underhåll för å dylika anstalter intagna

personer, för mindre bemedlade ej överstiga 50 kronor, och enligt 8 § i

samma kungörelser skulle, om å dylik anstalt intagen person enligt omförmälda

lag tillerkänts pensionstillägg eller understöd, vilket anstalten enligt

9 § samma lag ägde uppbära, till anstalten utgående statsunderstöd minskas

med ett belopp, motsvarande vad enligt nämnda lag å staten belöpte av

kostnaden för ifrågavarande pensionstillägg eller understöd, eller, där statsunderstödet

till beloppet ej översteg statens andel av berörda kostnad, icke

till någon del utgå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Berörda kungörelser hava sedermera upphävts och ersatts av två kungörelser

av den 24 oktober 1919 (nr 658 och 659). Dessa senare kungörelser

sakna bestämmelser, motsvarande berörda, i 7 § i 1915 års kungörelser

intagna. Däremot innehålla 1919 års kungörelser i 7 § samma stadgande^

som, på sätt förut angivits, funnos i 8 § i 1915 års kungörelser.

I 7 § av förstnämnda kungörelse den 24 oktober 1919 (nr 658) har sedermera

ändring vidtagits, dock icke i vad nu är i fråga.

I § 3 i kungörelsen den 9 juli 1920 (nr 607) angående statsbidrag till

driftkostnaderna vid i lagen om fattigvården den 14 juni 1918 avsedda arbetshem

har ett stadgande intagits, liknande det som finnes i 7 § i 1919

års nyssnämnda kungörelser. A andra sidan har i § 6 mom. 1 sista stycket

av reglementet för statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa av den 9 november

1922 (nr 525) stadgats, att, därest sådan anstalt på grund av 9 § pensionsförsäkringslagen

uppbure pensionstillägg eller understöd för elev, vad

sålunda uppbures skulle avräknas å vårdavgiften.

Enligt 40—42 §§ i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården äger slutligen

fattigvårdssamhälle av vederbörande landsting utfå gottgörelse, helt eller

delvis, för dagavgift och annan vårdkostnad, som samhället på grund av 1 §

samma lag erlagt för fattig person å vissa allmänna eller enskilda anstalter.

Jämlikt 52 och 59 §§ fattigvårdslagen enligt dessa lagrums lydelse jämlikt

lagen den 11 juni 1926 (nr 202) skall, innan sådan gottgörelse sökes, genom

förhör utredas, bland annat, huruvida för den vårdade sökts eller erhållits

pension eller understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, och

vid ansökningen om gottgörelse skall fogas avskrift av protokoll över förhöret.

I tillämpningen har bestämmelsen i 9 § fjärde stycket pensionsförsäkringslagen,

åtminstone vad gäller andra anstalter än allmänna fattigvårdsanstalter,

vållat vissa svårigheter och olägenheter, och olika förslag hava väckts för

att få dessa avhjälpta.

Pensionsstyrelsen har i fråga om nämnda lagbestämmelse framfört ett ändringsförslag,

som ligger till grund för det i propositionen innefattade förslaget

och i huvudsak innebär följande. Erlägges avgift för en pensionstagares vård

å anstalt, den må vara allmän eller enskild, skall den, som betalar avgiften

— vare sig det är fattigvårdssamhälle, kommun, den vårdade själv eller hans

anhöriga — också äga uppbära icke blott pensionstillägget utan även avgiftspensionen.

Eattigvårdssamhälle, som erlägger vårdavgiften och sålunda skall

få uppbära pensionen, skall äga av densamma tillgodogöra sig utgiven dagavgift

och annan vårdkostnad. År pensionstagaren intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt, äger fattigvårdssamhället liksom i nyss avsedda fall

uppbära pensionen samt därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården eller

försörjningen. Åtnjuter pensionstagaren kostnadsfri vård å staten tillhörig

anstalt — exempelvis om han är sinnessjuk till brott förvunnen person,

eller straffånge, som under strafftiden blivit sinnessjuk — skall under tiden

pensionstillägg ej utgå, dock att hans anhöriga kunna berättigas uppbära detsamma,

om de för sitt uppehälle äro beroende av honom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

De ändringar, pensionsstyrelsen sålunda föreslagit, liava synts departementschefen

vara ägnade att medföra avsevärda förenklingar i administrativt

hänseende och ej obetydlig arbetsbesparing. Departementschefen har

emellertid funnit vissa kompletteringar av förslaget nödvändiga. Sålunda

har ansetts erforderligt att uppställa bestämmelse om viss rätt för kommun

att i fråga om understöds- eller pensionsberättigad, som omhändertagits

av barnavårdsnämnd, uppbära vederbörandes understöd eller pension.

Ifråga om de ekonomiska verkningarna för statsverket av den föreslagna

lagändringen har departementschefen vidare anfört följande. Därest staten

skulle i en eller annan form hålla inne sin andel i pensionstillägg och

understöd i alla fall, då pensionstagare vårdades å statsanslag, skulle

uppenbarligen de direkta utgifterna för dessa anstalter i hög grad

minskas. Då emellertid vinsten för staten skulle motsvaras av en nära

nog lika stor kostnadsökning för landsting och primärkommuner, har departementschefen

ansett sig icke kunna förorda ett dylikt system, utan

har intagit den ståndpunkten, att vid beviljande av statsbidrag till kommunala

eller enskilda anstalter avdrag ej skall göras för statens andel i

pensionstilläggen. Vidare har anförts följande. Ett genomförande av den

föreslagna lagändringen skulle icke komma att medföra ökning av statens

redan beräknade kostnader för hospitalsvården. För budgetåret 1925—

1926 hade på grund av ovanberörda stadgande i 7 § i kungörelserna

den 24 oktober 1919 statsbidrag till i dessa kungörelser omförmälda

sinnesslö- och epileptikeranstalter minskats med tillhopa 47,553 kronor

63 öre och i anledning av stadgandet i § 3 i berörda kungörelse den

9 juli 1920 hade statsbidraget till däri omförmälda arbetshem minskats

med 360 kronor 21 öre. Vidare hade enligt inhämtad uppgift institutet

för blinda vid Tomteboda under samma budgetår uppburit pensioner för

där intagna elever med ett belopp av sammanlagt 13,122 kronor 10 öre,

vilka medel uppdebiterats som inkomst för institutet. Därigenom hade statens

kostnader för detsamma minskats med motsvarande belopp. För vårdanstalten

i Lund för blinda med komplicerat lyte uppgick inkomsten av

pensionstilläggen för samma tid till omkring 1,000 kronor. Det vore sålunda

här icke fråga om särskilt betydande belopp, och vad sinnesslö- och epileptikeranstalterna

beträffade hade vid äskande för budgetåret 1927—1928 av

statsbidrag till dem hänsyn i viss mån tagits till ett eventuellt upphävande

av berörda stadgande i 7 § i 1919 års kungörelser. Någon ändring beträffande

de för dessa ändamål äskade anslagen för nästa budgetår föranleddes alltså

icke av ett bifall till förslaget, så mycket mindre som ifrågavarande bidrag

utbetalades halvårsvis i efterskott, i följd varav förslagets genomförande endast

med ett halvårsbelopp komme att inverka på anslagen. Därest lagändring

komme till stånd i det nu behandlade ämnet, förfölle förutsättningen för den

förut berörda bestämmelsen i grunderna för beviljande av bidrag från nu

omförmälda anslag, att avdrag skulle göras för pensionstillägg. Vid sådant

förhållande voi’e det icke erforderligt att särskilt begära riksdagens medgi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

vande till en ändring i dessa grunder i enlighet med vad som anförts.

Därest riksdagen lämnade denna uppfattning utan erinran, skulle det kunna

ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de formella jämkningar, som bleve

erforderliga i ifrågavarande kungörelser. Motsvarande gällde beträffande förenämnda

kungörelse den 9 juli 1920 (nr 607) och reglementet den 9 november

1922 (nr 525). Beträffande anstalten för blinda med komplicerat lyte ägde

vad nyss anförts motsvarande tillämpning. Icke heller därutinnan behövde

alltså förslaget föranleda anslagshöjning för nästa budgetår. I fråga om

blindinstitutet vid Tomteboda vore det icke uteslutet, att den av lagändringen

föranledda inkomstminskningen kunde leda till att anslagen för nästa

budgetår bleve otillräckliga. Bristen skulle kunna tillfälligt fyllas medelst

institutets fonder, varefter frågan om dess definitiva täckande kunde föreläggas

1928 års riksdag.

Utskottet har funnit de föreslagna bestämmelserna väl avvägda. Såsom

departementschefen erinrat torde vid genomförande av de föreslagna ändringarna

de svårigheter, som nu förefinnas för andra allmänna anstalter än

fattigvårdsanstalter att hålla reda på vilka av deras skyddslingar åtnjuta

pensionstillägg eller understöd från pensionsförsäkringen och dessa förmåners

storlek, komma att försvinna och anstalternas bokföring förenklas. För pensionsstyrelsen

komme att inbesparas allt arbete med att till dessa anstalter

lämna uppgifter om pensionstagare och storleken av deras pensioner. Nu

rådande tvekan i vad mån anstalterna finge tillgodogöra sig pensionerna

skulle även upphöra, och den, som erlade vårdavgiften, finge såsom sig bör

räkna pensionen sig till godo. Jämväl för kommunerna och landstingen

torde förslagets genomförande leda till avsevärda förmåner. Genom att pensionerna

ingå direkt till kommunernas kassa i stället för till anstalterna blir

bokföringen förenklad. Detta blir även fallet beträffande förfarandet, då

ersättning enligt fattigvårdslagen skall sökas av annat fattigvårdssamhälle

eller av landsting. Ett bifall till propositionen i förevarande del innebär

ett beaktande av de av herr Bengtsson i Kullen i motionen II: 244

framförda synpunkterna.

I propositionen föreslås jämväl en annan ändring i förevarande stycke

av 9 §. Denna ändring sammanhänger med det förslag till vissa ändringar

i fattigvårdslagen, som förelagts riksdagen genom propositionen nr 111.

Bland de ändringar, som ifrågasatts i sistnämnda proposition, är bl. a. den.

att landstingens skyldighet att bidraga till fattigvårdssamhällenas kostnader

för vård åt sinnessjuka skulle utsträckas att gälla även i vissa fall, då vård

å sinnessjukanstalt icke äger rum, nämligen dels då den sjuke förklarats berättigad

till inträde på någon statens sinnessjukanstalt men på grund av

platsbrist ännu ej blivit intagen å sådan anstalt, dels då någon, som varit

intagen å en statens sinnessjukanstalt, utan att vara utskriven såsom tillfrisknad,

permitteras därifrån för att lämna plats åt någon mera vårdbehövande.

Förslaget går ut på att i dessa fall landstinget skall lämna ersättning för

värden med belopp, i princip motsvarande den billigaste legosängsavgiften å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

statshospitalen, dock endast under förutsättning att tillfredsställande vård hos

enskild beredes den sjuke. Utgångspunkten för ett dylikt stadgande har

ansetts vara, att kommunerna icke böra betungas därigenom att staten icke

är i stånd att bereda vårdplats åt alla vårdbehövande, samt att man skall

kunna med större framgång än nu genomföra en gallring, så att de mest

vårdbehövande komma i åtnjutande av anstaltsvård.

Samma skäl som i det föregående anförts för att fattigvårdssamliällena

böra äga uppbära pension och understöd, då de bekosta vård å anstalt, har

synts departementschefen gälla för här avsedda fall. Utvidgningen av landstingens

bidragsskyldighet skulle alltså motsvaras av rätt för fattigvårdssamhällena

att uppbära pension och understöd. I förslaget till ändringar i

fattigvårdslagen har i överensstämmelse härmed intagits bestämmelse av

innebörd, att landstinget skall utgiva ersättning med omförmälda legosängsavgift,

minskad med pension eller understöd; det blir alltså jämväl i detta

fall landstingen, som få tillgodonjuta pensionerna. I enlighet härmed har

departementschefen ansett bestämmelse av angiven innebörd böra införas

i 9 § pensionsförsäkringslagen.

Ovanberörda ändring i fattigvårdslagen har, såvitt angår exspektanterna,

numera tillstyrkts av sammansatt stats- och andra lagutskott i dess utlåtande

nr 2. Reservation har anförts med yrkande om bifall till propositionen i

dess helhet.

Oberoende av huruvida det sammansatta utskottets förslag eller det i

propositionen innefattade mera omfattande förslaget vinner riksdagens bifall,

torde den föreslagna ändringen i 9 § pensionsförsäkringslagen böra genomföras.

9 § andra och femte styckena.

I samband med nyss behandlade förslag till ändringar i 9 § pensionsförsäkringslagen

har i propositionen, i enlighet med hemställan av statens

besparingskommitté i dess den 19 februari 1925 avgivna betänkande med

utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation, jämväl föreslagits

upphävande av andra och femte styckena i paragrafen.

9 § första stycket pensionsförsäkringslagen stadgar, att i vissa där uppräknade

fall — undandöljande av inkomst, försumlighet vid avgiftsbetalning,

dryckenskap m. m. — pensionstillägg icke alls må beviljas eller undantagsvis

beviljas med minskat belopp eller, om det redan beviljats, indragas eller nedsättas.

Enligt andra stycket i samma paragraf skall, där pensionstagare för

sin försörjning anlitar allmänna fattigvården, pensionstillägg eller del därav,

som på grund av bestämmelserna i första stycket icke utgår till pensionstagaren,

för tid, under vilken fattigvård till honom utgår, tillfalla den kommun,

till vilken han hör i fattigvårdshänseende, dock icke i vidare mån än

som erfordras till täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

I 9 § femte stycket pensionsförsäkringslagen stadgas, att, där pensionstagare,

för vilken kommun på grund av bestämmelserna i 14 och 15 §§ i lagen

inbetalat grundavgift, för sin försörjning anlitar allmänna fattigvården, den

kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende hör, äger att för tid, under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. (

vilken fattigvården utgår, uppbära det belopp, som enligt de i 6 § första

stycket angivna grunder motsvarar vad av kommunen sålunda inbetalats,

dock icke i vidare mån än som erfordras till täckande av kostnaderna för

den lämnade fattigvården.

Av en vid propositionen fogad, inom pensionsstyrelsen utarbetad tablå

framgår, att hittills endast åtta kommuner,nämligen Stockholm, Göteborg, Holm

(Älvsborgs län), Motala, Oskarshamn, Solna, Sundbyberg och Södertälje, framställt

anspråk på grund av stadgandet i andra stycket och allenast tre kommuner,

nämligen Motala, Sundbyberg och Södertälje, på grund av stadgandet i

femte stycket. De belopp, som utbetalats jämlikt andra stycket, utgöra tillhopa

47,998 kronor 96 öre och de, som utbetalats jämlikt femte stycket tillhopa

132 kronor 18 öre. Beträffande tillämpningen av andra stycket är

vidare att märka, att Stockholms och Göteborgs kommuner själva fått bestrida

V4 och de sex övriga ''/8 av de utanordnade beloppen, vadan dessa,

betraktade såsom verklig inkomst för kommunerna, rätteligen böra minskas

till sammanlagt 36,304 kronor 36 öre.

I fråga om 9 § andra stycket har besparingskommittén anfört bland annat,

att det enligt kommitténs mening knappast förelåge något verkligt skäl att

låta kommunen erhålla det pensionstillägg eller del därav, som en fattigvårdsunderstödd

gått förlustig, därför att han icke uppfyllt pensionsförsäkringslagens

s. k. värdiglietsbestämmelser. Och stadgandets existensberättigande

försvunne enligt kommitténs mening alldeles, när man jämförde de

förhållandevis obetydliga beloppen med det tidsödande och besvärliga arbete,

som vore förenat med deras utanordnande. Bör att undvika det enligt

kommitténs uppfattning skäligen meningslösa arbete, som vore förenat med

tillämpningen av berörda stadgande, ansåge kommittén fullgiltiga skäl föreligga

att helt upphäva detta lagrum.

I fråga om femte stycket har kommittén funnit, att en tillämpning i större

utsträckning av detta lagrum skulle förorsaka en arbetsbörda, som icke stode

i rimlig proportion till de obetydliga belopp, det här kunde vara fråga om.

Med hänsyn till de betydande avgiftsbelopp, som vissa kommuner måst

erlägga för personer, som underlåtit att inom föreskriven tid betala sina

grundavgifter, vore det enligt kommitténs uppfattning möjligt, att ansjiråk

på lagrummets tillämpning kunde framkomma i ganska stor utsträckning.

Betydelsen i ekonomiskt hänseende för kommunerna av berörda stadgande

torde vara synnerligen ringa, men däremot borde ett upphävande av stadgandet

kunna medföra en ej föraktlig arbetsbesparing.

Pensionsstyrelsen har i sitt över vissa delar av kommittébetänkandet avgivna

utlåtande tillstyrkt förslaget om upphävande av andra och femte

styckena i berörda paragraf.

Även departementschefen har funnit fullgoda skäl hava förebragts för

upphävande av berörda två stycken.

Utskottet anser sig icke nu böra biträda förslaget om upphävande av

andra och femte styckena i 9 §. Utskottet beaktar visserligen de skäl, som

av besparingskommittén anförts till stöd för bestämmelsernas upphävande,

men vill däremot erinra, att, även om betydelsen av berörda stadganden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

för närvarande torde vara relativt ringa för kommunerna, förhållandet sannolikt

blir annorlunda i framtiden. För övrigt synas dessa stadganden hittills

vunnit en så obetydlig tillämpning, att något verkligt behov ur arbetssynpunkt

av deras upphävande näppeligen kan sägas föreligga. Frågan torde

emellertid lämpligen kunna upptagas till omprövning i samband med en

blivande allmän revision av pensionsförsäkringen. Dock vill utskottet såsom

sin mening uttala, att det synes vara förenligt med rättvisa och billighet, att

kommunerna erhålla dem på grund av ifrågavarande stadganden tillkommande

belopp, i den mån så erfordras till täckande av lämnad fattigvård. Utskottet

får därför föreslå, att berörda bestämmelser icke nu uteslutas ur lagen.

29 §.

Enligt 29 § andra stycket pensionsförsäkringslagen skall ansökning rörande

pension avfattas enligt fastställt formulär och innehålla nödiga upplysningar

för utredande av sökandens pensionsrätt jämte en av honom undertecknad,

på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna

äro med sanningen överensstämmande. Är sökanden ur stånd att

själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av

två trovärdiga, med sökandens förhållanden förtrogna personer.

I propositionen föreslås viss omredigering av berörda lagrum för vinnande

av enklare formulär till ansökan om enbart avgiftspension vid uppnådd

ålder av 67 år. I dylikt fall anses nitmligen tillfyllest, att prästbevis

åberopas. Sådan förklaring av sökanden eller intyg av två trovärdiga personer,

som omnämnes i lagrummet, torde i dylikt fall vara obehövlig.

Utskottet har icke haft något att erinra mot den föreslagna lagändringen.

31

Enligt 31 § första stycket andra punkten pensionsförsäkringslagen utgår

ej pension för tiden före januari månad året näst före det, då pensionen

söktes, ändå att rätten visas hava tidigare förvärvats.

I propositionen föreslås viss omarbetning av de ifrågavarande bestämmelserna

om rätt till retroaktiv pension.

Vad angår pensionstillägg har i propositionen, i överensstämmelse med

framställning från statens besparingskommitté i dess förberörda, den 19

februari 1925 avgivna betänkande, ifrågasatts, att sådant tillägg icke skall

utgå för längre tid tillbaka än högst 6 månader före ansökningsmånaden.

Departementschefen har vid framläggande av detta förslag betonat, att

denna begränsning av tidsfristen icke borde medföra ändring i nu gällande

praxis att låta pensionerna i regel utgå först från och med ansökningsmånaden.

I fråga om avgiftspension på grund av invaliditet före fyllda 67 år har

i propositionen på hemställan av pensionsstyrelsen föreslagits samma regler,

som i fråga om pensionstillägget. Departementschefen har visserligen

på denna punkt uttryckt viss tveksamhet men har dock på grund av de

administrativa olägenheter, som eljest skulle uppstå, ansett sig böra biträda

styrelsens förslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

9

Vidkommande slutligen av giftspension på grund av uppnådd ålder av 67

år innehåller propositionen det förslag, att sådan pension skall utgå utan

annan tidsbegränsning än den, som föranledes av allmänna lagens bestämmelser

om tioårig preskription.

Utskottet har funnit de föreslagna bestämmelserna väl avvägda. Genom

bifall till propositionen i nu förevarande del bliva ovanberörda av herr

Laurén i motionen II: 181 framförda synpunkter beaktade. Departementschefens

uttalande, att begränsningen av tidsfristen i fråga om pensionstillägg

icke bör medföra ändring i nu gällande praxis att låta pensionerna

i regel utgå först från och med ansökningsmånaden torde innebära, att,

oavsett nämnda begränsning, i de fall, då av handlingarna i pensionsärendet

icke med sannolikhet framgår, att sökanden varit invalid viss tid

innan pension sökes, ansökningsmånaden skall bestämmas såsom den tidpunkt,

från vilken pension skall utgå.

34 §.

I denna paragraf föreslås vissa ändringar i fråga om den på frivilliga

avgifter grundade pensionsförsäkringen. I propositionen har framhållits,

hurusom såväl den enskilda försäkringen som gruppförsäkringen, trots de

förmåner dessa försäkringsformer hava att erbjuda, hittills icke i nämnvärd

mån tagits i anspråk. Såsom anledning härtill har uppgivits i fråga om

den enskilda försäkringen att den för densamma fastställda pensionsåldern,

67 år, ansetts för hög, samt i fråga om gruppförsäkringen att denna

saknade tillräcklig smidighet och vore bunden vid väl tunga former. För

att göra den frivilliga pensionsförsäkringen mera tilltalande föreslås i propositionen,

att skillnaden mellan enskild försäkring och gruppförsäkring

skall upphävas och att pensionsåldern skall göras valfri mellan lägst viss

ålder, som det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, och högst

70 år, ävensom att pensionsstyrelsen skulle tillerkännas rätt att meddela

icke blott såsom nu ålders- och invaliditetsförsäkring utan även ren ålderspensionering.

Departementschefen har vid framläggande av detta förslag

meddelat, att han funnit det lämpligt att i samband med den ifrågasatta

omläggningen av den frivilliga försäkringen höja den räntefot, som lägges

till grund för densamma, från nuvarande 4 % till 4,3 %, varigenom den

skulle komma i jämnhöjd med den räntefot, som tillämpas inom den

obligatoriska pensionsförsäkringen. På Kungl. Maj:t skulle ankomma att

framdeles meddela de närmare bestämmelser, som skulle bliva erforderliga för

genomförande av den ifrågasatta ändringen av 34 § pensionsförsäkringslagen.

Utskottet har funnit det ifrågavarande ändringsförslaget ändamålsenligt

och ägnat att bidraga till en önskvärd ökning av användningen av den

frivilliga pensionsförsäkringen. Utskottet vill emellertid uttala, att utskottet

förutsätter, att den frivilliga pensionsförsäkringen även i framtiden så

anordnas, att den kommer att tjäna samma sociala syfte som hittills.

I detta sammanhang tillåter sig utskottet ifrågasätta, huruvida icke åtgärder

lämpligen böra vidtagas för att bland allmänheten sprida ökad kännedom

om här ifrågavarande försäkringsform.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Ikraftträdelsebestämmelserna.

Mot de föreslagna bestämmelserna om lagens ikraftträdande har utskottet

i sak icke haft något att erinra. Utskottets förslag beträffande 9 § föranleder

emellertid en viss formell omredigering.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Majrts förevarande

förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913 (nr 120)

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 6, 9, 29, 31 och 34 §§ i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring skola, 6 § i dess lydelse enligt lagen

den 13 oktober 1921, 9 § i dess lydelse enligt lagen den 11 september

1914, 29 och 31 §§ i deras lydelse enligt lagen den 28 juni 1918 samt

34 § i dess lydelse enligt lagen den 14 juni 1917, i nedan angivna delar

erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Å erlagda — — — avgiften påförts.

Därjämte utgår — — — 400 kronor.

Pensionstillägget utgör — — — 50 kronor.

För pensionsberättigad — — — äkta makar.

Pensions årsbelopp avrundas till närmast högre öretal, som är jämnt

delbart med 120. Utgöres beloppet av dels pension enligt första stycket

i denna paragraf och dels pensionstillägg, skall avrundningen verkställas

å pensionstillägget.

9 §•

I fråga — -—■ — minskat belopp.

Pensionstillägg utgår ej för tid,

under vilken pensionsberättigad å

staten tillhörig anstalt åtnjuter kostnadsfri

vård på statens bekostnad eller

undergår frihetsstraff, som ej understiger

en månad, eller är intagen å

tvångsarbetsanstalt. Har den pen
-

9 §■

I fråga---minskat belopp.

Pensionstillägg eller del —--

lämnade fattigvården.

Pensionstillägg utgår ej för tid,

under vilken pensionsberättigad å

staten tillhörig anstalt åtnjuter kostnadsfri

vård på statens bekostnad eller

undergår frihetsstraff, som ej understiger

en månad, eller är intagen å

tvångsarbetsanstalt. Har den pen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

11

(Kungl. May.ts förslag.)

sionsberättigade anhöriga, vilka för

sitt uppehälle äro beroende av honom,

må dem medgivas rätt att under tiden

uppbära pensionstillägget.

För tid, under vilken pensionstagare

är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller mot avgift,

som av fattigvårdssamhälle erlägges,

åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället

uppbära honom tillkommande

pension samt därav tillgodogöra sig i

förra fallet kostnaderna för vården

eller försörjningen och i senare fallet

utgiven dagavgift och annan vårdkostnad.

Lag samma vare, då fattigvårdssamhälle

haft kostnader för vård

av pensionstagare under sådana omständigheter,

att samhället är berättigat

till ersättning jämlikt 40 §

3 mom. i lagen den 14 juni 1918

om fattigvården. Yad sålunda stadgats

om fattigvårdssamhälles rätt att

uppbära pension skall äga motsvarande

tillämpning å kommun, såvitt

angår pension, tillkommande pensionstagare,

som jämlikt lagen den

6 juni 1924 om samhällets barnavård

omhändertagits av barnavårdsnämnd.

Storleken av det belopp, fattigvårdssamhälle

eller kommun enligt vad

ovan sägs skall äga tillgodogöra sig,

skall bestämmas i enlighet med de i

Öl § i lagen om fattigvården angivna

grunder.

(Utskottets förslag.)

sionsberättigade anhöriga, vilka för

sitt uppehälle äro beroende av honom,

må dem medgivas rätt att under tiden

uppbära pensionstillägget.

För tid, under vilken pensionstagare

är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller mot avgift,

som av fattigvårdssamhälle erlägges,

åtnjuter vård eller försörjning

å annan anstalt, äger fattigvårdssamhället

uppbära honom tillkommande

pension samt därav tillgodogöra sig i

förra fallet kostnaderna för vården

eller försörjningen och i senare fallet

utgiven dagavgift och annan vårdkostnad.

Lag samma vare, då fattigvårdssamhälle

haft kostnader för vård

av pensionstagare under sådana omständigheter,

att samhället är berättigat

till ersättning jämlikt 40 §

3 mom. i lagen den 14 juni 1918

om fattigvården. Yad sålunda stadgats

om fattigvårdssamhälles rätt att

uppbära pension skall äga motsvarande

tillämpning å kommun, såvitt

angår pension, tillkommande pensionstagare,

som jämlikt lagen den

6 juni 1924 om samhällets barnavård

omhändertagits av barnavårdsnämnd.

Storleken av det belopp, fattigvårdssamhälle

eller kommun enligt vad

ovan sägs skall äga tillgodogöra sig,

skall bestämmas i enlighet med de i

51 § i lagen om fattigvården angivna

grunder.

Där pensionstagare---läm
nade

fattigvården.

29 §.

Ansökning rörande — — — blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga

upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt. Avser ansökningen

pension på grund av varaktig oförmåga till arbete, skall ansökningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

(Kimgl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

därjämte innehålla en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaT

ring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande.

Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten

av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden

förtrogna personer.

Vid ansökningen — — — fastställt formulär.

31 §.

Pension utgår från och med den månad, varunder rätt till pension inträtt,

vilket, där ej rätten visas hava tidigare varit för handen, anses hava

skett vid den tid, då pensionen söktes, till och med den månad, varunder

pensionstagaren avlidit eller pensionens indragning beslutats. Pension, som

beviljas på grund av varaktig oförmåga till arbete, utgår dock ej för

längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken pensionen

söktes, ändå att rätten visas hava tidigare förvärvats.

Lag samma — — — av pension.

Finnes grundad — — — skall utbetalas.

34 §.

Envar svensk man eller kvinna må genom erläggande av frivilliga avgifter

försäkras till erhållande av pension att utgå vid varaktig oförmåga

till arbete, dock icke före fyllda femton år, och, oberoende av arbetsoförmåga,

från fyllda sjuttio år eller tidigare, när helst den försäkrade efter

uppnåendet av viss, på sätt nedan sägs bestämd ålder förklarar sig vilja

komma i åtnjutande av pension. Försäkring må ock avse allenast pension

att utgå från sålunda vald pensionsålder.

Den ålder före fyllda sjuttio år, från vilken försäkrad må äga rätt uppbära

pension, beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad högst må

erläggas, samt de försäkringstekniska grunderna för pensions bestämmande

fastställas av Konungen, vilken därjämte meddelar de föreskrifter, som

rörande försäkring med återbetalning av erlagda avgifter och i fråga om

försäkringens anordnande i övrigt erfordras. I den mån omständigheterna

därtill föranleda, äger Konungen jämväl föreskriva, att visst förvaltningsbidrag

skall utgå av det belopp, varmed de för en person under ett år

erlagda frivilliga avgifter sammanlagt överstiga 30 kronor.

Det mot — — — en åttondel.

De frivilliga — — — omförmälda fonden.

Beträffande avgifter — — — och fond.

Denna lag träder i kraft, i fråga Denna lag träder i kraft, i fråga

om 6, 9 och 29 §§ den 1 juli 1927 om 6, 9 och 29 §§ den 1 juli 1927

samt i fråga om 31 och 34 §§ den samt i fråga om 31 och 34 §§ den

1 januari 1928. 1 januari 1928.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

13

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

Härvid skall iakttagas,

att avrundning av pensionsbelopp

i enlighet med vad i denna lag sägs

skall tillämpas jämväl beträffande

pensionsbelopp, som belöper å tid

före den 1 juli 1927, såvida pensionsbrevet

utfärdas efter nämnda

dag,

att vad i 9 § tredje stycket sägs

för det fall att sådana omständigheter

föreligga, som avses i 40 § 3 mom.

i lagen om fattigvården, skall lända

till efterrättelse först från och med

den 1 januari 1928, samt

att 31 § skall beträffande pension,

som sökts före början av år 1928,

även därefter gälla i sin äldre lydelse.

(Utskottets förslag.)

Härvid skall iakttagas,

att avrundning av pensionsbelopp

i enlighet med vad i denna lag sägs

skall tillämpas jämväl beträffande

pensionsbelopp, som belöper å tid

före den 1 juli 1927, såvida pensionsbrevet

utfärdas efter nämnda

dag,

att vad i 9 § fjärde stycket sägs

för det fall att sådana omständigheter

föreligga, som avses i 40 § 3 mom.

i lagen om fattigvården, skall lända

till efterrättelse först från och med

den 1 januari 1928, samt

att 31 § skall beträffande pension,

som sökts före början av år 1928,

även därefter gälla i sin äldre lydelse.

B) att motionerna nr 181 och 244 i andra kammaren

— motionen nr 181 i vad den hänför sig till det i propositionen

innefattade lagförslaget — måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan under A) hemställt.

Stockholm den 7 maj 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*), von Stockenström,

greve Spens, Thorberg*), Berglund*), Sundberg*) och Åkerberg*).

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Magnusson i Skövde*),

Ödström, Johanson i Hallagården, Holmström i Stockholm, Bos och Olovson i

Västerås*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Thorberg, Berglund, Hage och Holmström i Stockholm, vilka ansett,

att utskottet även bort hava tillstyrkt bifall till Kungl. Maj:ts proposition i

fråga om andra och femte styckena av 9 § i gällande lag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:281 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913 s. 1 i texten