Sök i Ratio Lex

Utlåtande beträffande vissa delar av väckt motion angående revision i vissa avseenden av lagen om allmän pensionsförsäkring. Andra lagutskottet har i sammanhang med sitt denna dag avgivna utlåtande nr 29 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 110 med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913

1927-05-07 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:30, Utlåtande beträffande vissa delar av väckt motion angående revision i vissa avseenden av lagen om allmän pensionsförsäkring. Andra lagutskottet har i sammanhang med sitt denna dag avgivna utlåtande nr 29 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 110 med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

tfr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1927 kl. 5 e. m.

Utlåtande beträffande vissa delar av väckt motion angående

revision i vissa avseenden av lagen om allmän

pensionsförsäkring.

Andra lagutskottet har i sammanhang med sitt denna dag avgivna utlåtande

nr 29 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 110 med förslag

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän

pensionsförsäkring till behandling upptagit jämväl bl. a. viss del av

till lagutskott hänvisade motionen nr 181 i andra kammaren av herr Laurén

m. fl., ävensom förklarat sig skola avgiva särskilt utlåtande över motionens

övriga delar.

I de förut ej behandlade delarna av motionen yrkas, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en revision av pensionsförsäkringslagen

måtte komma till stånd och därvid tagas under övervägande bl. a. dels

på vad sätt större befogenhet kunde lämnas pensionsnämnderna i avseende

å bestämmandet av pensionssökandes rätt till pensionstillägg, hans inkomst

samt avdrag för inkomst av förmån, som har karaktär av gåva; dels ock huruvida

pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet kunde utsträckas även till

den, som till följd av medlemskap i sjukkassa icke beräknas komma att

falla pensionsförsäkringen till last beträffande pensionstillägg.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärernas ifrågavarande

hemställan, får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av pensionsstyrelsen.

I sitt till utskottet avgivna yttrande har styrelsen, under erinran att en

allmän revision av pensionsförsäkringen med sannolikhet komme till stånd

i en snar framtid, beträffande nu förevarande delar av motionen anfört

följande:

Yad angår lagändring i sådan riktning, att pensionsnämnderna skulle erhålla

större befogenhet än nu vid behandlingen av pensionsansökningar, är

tanken därpå ingalunda ny. Emellertid torde den näppeligen kunna i mera

nämnvärd omfattning realiseras utan vittgående reformer rörande pensionsförsäkringens

organisation och ekonomiska grundvalar. Erågan är uppenbarligen

av den vikt och natur, att den kommer under bedömande vid en

revision av pensionsförsäkringen.

Pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet har till huvudsakligt syfte

att i varje särskilt fall söka återställa eller förbättra vederbörandes arbetsoch

försörjningsförmåga och därigenom framflytta tidpunkten, då rätten till

pension inträder, samt att på detta sätt inbespara pensionskostnader. Eu

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 15

given följd härav är, att den sjukvårdande verksamheten icke står öppen för

andra än dem, som i händelse av invaliditet äro berättigade till pension

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Detta har också blivit fastslaget

i de för styrelsens sjukvårdande verksamhet gällande bestämmelserna enligt

kungl. brev den 31 december 1920.

Nu förekommer, att en del sjukkassor lämna sjukhjälp under obegränsad

tid och med belopp, som utesluter vederbörande från rätten till pensionstillägg.

I sådant fall återstår endast rätten till avgiftspension, som helt

naturligt ännu och tillsvidare i de allra flesta fall utgår med mycket obetydligt

belopp.

Det torde vid sådant förhållande icke vara förenligt med den sjukvårdande

verksamhetens syfte, att styrelsen i nu ifrågavarande fall lämnar bidrag till

sjukvårdande åtgärder. Anmärkas må emellertid, att, om i ett sådant fall

den i händelse av invaliditet utgående avgiftspensionen uppgår till ett icke

alltför ringa belopp, exempelvis till 20 ä 30 kronor, styrelsen icke ställt sig

helt avvisande, utan berett vederbörande erforderlig vård, varvid styrelsen

dock helt naturligt icke påtagit sig mer än en mindre del av den med vården

förenade kostnaden. I samma mån, som avgiftspensionernas storlek undan

för undan ökas, komma sålunda '' allt flera personer, tillhörande nu ifrågavarande

kategori, i åtnjutande av styrelsens sjukvårdande verksamhet, därvid

dock naturligtvis den sjuke själv, hans anhöriga eller hans kommun,

eventuellt vederbörande sjukkassa, får lämna ett avsevärt större kostnadsbidrag

till vården än vad vanligen är fallet.

I betraktande av vad ovan anförts anser styrelsen det ingalunda vara tillrådligt,

att, såsom motionärerna tänkt sig, för ifrågavarande kategori av sjukkassemedlemmar

göra ett undantag från den princip, som ligger till grund

för den sjukvårdande verksamheten. Om undantag gjordes för denna kategori,

skulle konsekvensen fordra, att samma undantag gjordes även för en hel del

andra kategorier, exempelvis alla dem, som åtnjuta eller med säkerhet kunna

påräkna annan inkomst — t. ex. i form av pension — av den storlek, att

den utesluter från rätt till pensionstillägg. Det ekonomiska syftet med den

sjukvårdande verksamheten skulle härigenom lätt nog kunna äventyras. Styrelsen

måste vid sådant förhållande avstyrka bifall till motionärernas framställning

i denna del.

Anmärkas må för övrigt, att för nu behandlade spörsmål det torde bliva

av ganska avgörande betydelse, i vilken riktning en reform på sjukförsäkringens

område kommer att gå, och detta torde få anses som ett ytterligare

skål, att motionärernas framställning i denna del ej bör föranleda åtgärd.

I fråga om motionärernas yrkande om sådan ändring i pensionsförsäkringslagen,

att större befogenhet skulle lämnas pensionsnämnderna i avseende

å bestämmandet av pensionssökandes rätt till pensionstillägg, hans

inkomst samt avdrag för inkomst av förmån, som har karaktär av gåva, har

pensionsstyrelsen såsom av det ovan sagda framgår yttrat, att dylik ändring

icke skulle kunna i mera nämnvärd omfattning realiseras utan vittgående

reformer rörande pensionsförsäkringens organisation och ekonomiska grundvalar

ävensom att frågans vikt och natur vore sådan, att densamma uppenbarligen

komme under bedömande vid en förestående allmän revision av

pensionsförsäkringslagen.

Under hänvisning till vad pensionsstyrelsen sålunda anfört får utskottet

anföra, att utskottet icke funnit skäl föreligga för riksdagen att påkalla sär
-

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

skild utredning rörande detta spörsmål. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra, att utskottet i sitt utlåtande nr 17 till innevarande riksdag förordat

en utredning angående ändring i grunderna för bestämmande av pensionstillägg,

vilket förslag vunnit kamrarnas bifall.

Vad därefter angår yrkandet om utredning i syfte att pensionsstyrelsens

sjukvårdande verksamhet måtte utsträckas även till den, som till följd av

medlemskap i sjukkassa icke beräknas komma att falla pensionsförsäkringen

till last beträffande pensionstillägg, anser utskottet, i likhet med pensionsstyrelsen,

att en sådan utsträckning av styrelsens sjukvårdande verksamhet

icke lämpligen bör ifrågakomma. Utskottet kan alltså ej heller förorda bifall

till motionärernas förslag i denna del.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen nr 181 i andra kammaren, i vad densamma

innefattar hemställan om skrivelses avlåtande till Kungl. Maj.t

med begäran om revision av lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring under övervägande dels på vad sätt

större befogenhet kunde lämnas pensionsnämndema i avseende

å bestämmandet av pensionssökandes rätt till pensionstillägg,

hans inkomst samt avdrag för inkomst, som har karaktär av

gåva, dels ock huruvida pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet

kunde utsträckas även till den, som till följd av medlemskap

i sjukkassa icke beräknas komma att falla pensionsförsäkringen

till last beträffande pensionstillägg, icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow*), von Stockenström,

greve Spens, Thorberg*), Berglund*), Åkerberg*) och Stenberg;

från andra kammaren: herrar Hage, Magnusson i Skövde*), Ödström*), Johanson

i Hallagården, Holmström i Stockholm, Ros, Olovson i Västerås*) och Hedvall*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hage beträffande viss del av utskottets motivering.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.