Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt för arbetarorganisationer och andra ideella sammanslutningar att i vissa fall genom tvångsinlösen förvärva mark.

1927-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av rätt för arbetarorganisationer och andra ideella sammanslutningar att i vissa fall genom tvångsinlösen förvärva mark.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1927 kl. 3 e. ni.

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av

rätt för arbetarorganisationer och andra ideella sammanslutningar

att i vissa fall genom tvångsinlösen

förvärva mark.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr

148, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr LuterTcort yrkat,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta förslag till sådan ändrad lydelse av

lagen den 12 maj 1917 om expropriation, att sådan expropriationsrätt,

varom i 1 § 8 momentet nämnda lag förmäles, må utan obehöriga inskränkningar

och onödiga svårigheter tillkomma arbetarorganisationer samt

andra ideella sammanslutningar ävensom förelägga riksdagen det förslag,

vartill den begärda utredningen kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

Lagen den 12 maj 1917 om expropriation stadgar i 1 §, att fastighet,

som tillhör annan än kronan, må tagas i anspråk genom expropriation,

om Konungen prövar det nödigt för vissa i §:n närmare angivna ändamål,

däribland enligt punkt 8 »för att bereda befolkningen eller en väsentlig

del därav å en ort mark till uppförande av byggnad för överläggningar eller

föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning,

nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig

vikt.»

Såsom allmän regel gäller enligt 5 § 2 st., att, då mer än ett område

finnes vara tjänligt för det avsedda ändamålet, expropriationsrätt ej må

meddelas beträffande område, vars avstående eller upplåtande medför större

olägenhet än nödigt är.

Under en särskild avdelning i lagen givas uti 102—105 §§ vissa närmare

bestämmelser om expropriation av mark till uppförande av byggnader

för överläggningar eller föredrag. Enligt 102 § må sålunda rätt till expropriation

för ändamål, som i 1 § 8 sägs, ej beviljas annan än kommun

eller municipalsamhälle, inom vars område den mark, expropriationen skall

avse, är belägen, aktiebolag eller registrerad förening. Sådan rätt må

vidare enligt 104 § beviljas »endast i fråga om obebyggd mark, belägen

å sådan ort på landet, varest särskild svårighet att genom avtal förvärva er
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 9 sand. 2 avd. 5 käft. (ÄTr 6—7.) 41427 1

Gällande bestämmelser

i ämnet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Uttalanden

vid lagens

tillkomst.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

forderlig mark visas möta på grund därav, att all jord inom ett vidsträckt

område tillhör samme eller ett fåtal ägare-». Därjämte föreskrives i 103 §,

att expropriationsrätt för ändamål, som nyss sagts, ej må beviljas bolag

eller förening utan att i bolagsordningen eller föreningens stadgar intagits

noggrann uppgift å ändamålet för bolaget eller föreningen, och att bolagsordningens

eller stadgarnas bestämmelser härom ej få ändras utan

Konungens medgivande, så länge bolaget eller föreningen är ägare av den

exproprierade fastigheten. Slutligen är enligt 105 § beträffande fastighet,

som exproprierats för nu ifrågavarande ändamål, lösningsrätt medgiven i

viss större utsträckning, än eljest är fallet.

Beträffande förutnämnda stadgande i 5 § 2 st., vilket återfanns redan

i det förslag till lag i ämnet, som av Kungl. Maj:t förelädes 1913 års riksdag,

anförde vederbörande departementschef vid förslagets remitterande till

lagrådet år 1912:

Ofta nog kan förhållandet vara, att det med en expropriationsansökning

avsedda området icke är det enda, som lämpar sig för expropriationsändamålet.

Sådant torde mera sällan framgå av ansökningen, men däremot ligger

nära till hands, att jordägaren, då han höres över denna, gör invändning

om att något annat honom eller måhända eu annan jordägare tillhörigt

område, som är tjänligt för ändamålet, kan tagas i anspråk med mindre

olägenhet för ägaren. Särskilt då det gäller att expropriera en del av en

fastighet för ett syfte, som är ägnat att vålla ägaren skada eller obehag, är

det för honom av vikt att expropriationsområdet icke lägges för nära hans

bostad, trädgård eller andra särskilt ömtåliga delar av den återstående fastigheten.

Kan sådant förhållande visas, är det otvivelaktigt förtjänt av beaktande.

Sökanden har icke befogat anspråk på att erhålla just det av honom

begärda och i regel enligt hans mening tjänligaste området, ifall dess avstående

eller upplåtande skulle medföra särskild olägenhet för ägaren och ett

annat område, som likaledes motsvarar ändamålet, står till buds. Ansökningen

bör i dylikt fall avslås.

Stadgandet i 104 § återfanns i huvudsakligen enahanda lydelse och med

samma ^beteckning i det av Kungl. Maj:t vid 1916 och 1917 års riksdagar

framlagda förslaget till expropriationslag, dock att detta förslags 104 § tillika

innehöll bestämmelse, att, innan expropriationsrätt för i §:n omförmälda ändamål

beviljades aktiebolag eller förening, yttrande över ansökningen skulle

inhämtas från kommunalstämman i den kommun, där marken vore belägen.

Till utveckling av §:ns innebörd anförde departementschefen vid remitterandet

av förslaget till lagrådet:

Därigenom att expropriationsmöjligheten inskränkes till de orter, där

utan expropriation mark endast skulle kunna förvärvas på större avstånd,

gives även ett lämpligt uttryck däråt, att sökanden icke under alla förhållanden

kan hava anspråk på att erhålla mark med den bästa och mest centrala

belägenhet. En sådan bestämmelse har därför upptagits i det nya

förslaget. — Ehuru tillämpningen av expropriationslagstiftningen i denna del

icke kan inskränkas till sådana fall, då ett samhälle finner expropriationsändamålet

så behjärtansvärt, att samhället vill självt åtaga sig dess förverkligande,

synes det dock, när expropriationsrätt sökes av annan än ett samhälle,

vara av vikt, att någon kommunal representation får yttra sig över

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr fl. 3

ansökningen; härigenom bör kunna vinnas en värdefull ledning för bedömande,

hur stort och allmänt känt det behov är, som skulle fyllas genom

expropriationen.

Mot den föreslagna bestämmelsen i sistnämnda hänseendet anmärkte lagrådet,

att den icke syntes erforderlig, då det torde kunna överlämnas till

Konungen att avgöra, vilka yttranden borde i ärendet inhämtas före detsammas

avgörande. Tillika framhölls, dels att det stundom vore lämpligare,

att yttrande i frågan avgåves av vederbörande kyrkostämma, dels ock att,

när marken vore belägen inom municipalsamhälle, municipalstämman syntes

vara närmare än kommunalstämman att avgiva utlåtande i ärendet.

På lagutskottets hemställan utgick sedermera ifrågavarande bestämmelse.

Utskottet anförde till stöd för sin hemställan härutinnan, att föreskriften

icke vore behövlig, under vissa förhållanden kanske icke ens lämplig.

Vid 1925 års riksdag väcktes av herr Berge en motion rörande ifrågavarande

spörsmål. I motionen anfördes beträffande 1 § B och 104 § i förevarande

lag följande:

Under de år dessa lagbestämmelser varit gällande har det visat sig, att

de haft en avvärjande verkan gentemot eventuella sökande, och tillämpningen

har kunnat bliva sådan, att ingen expropriationsrätt för ifrågavarande ändamål

beviljats. Samma förhållande kommer säkerligen att äga rum så länge

bestämmelserna kvarstå oförändrade.

Då det i 1 § 8 sägs väsentlig’ del av befolkningen, så har detta uppenbart

givit anledning till att kommunalfullmäktige hörts i saken, och då dessa

med en liten majoritet avstyrkt, så ha vederbörande fått avslag på sin ansökan.

Med anledning därav anser jag det vara behövligt att utbyta ordet

väsentlig mot avsevärd.

Det har vidare visat sig vara väl behövligt att i 104 § efter ''erforderlig

mark’ införa med lämpligt läge, ty någon hänsyn måste tagas till den befolknings

boningsplatser, från vilken ansökan utgått, och i allmänhet bör väl

en byggnad, avsedd för berörda ändamål, vara belägen i eller nära ett folkcentrum.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställde motionären, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i nu gällande lag om expropriation, att 1 § 8

och 104 § erhölle följande lydelse:

1 § 8. För att bereda befolkningen eller en avsevärd del därav å en ort

mark till uppförande av byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna

frågor eller åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens

främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt.

104 §. Expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 8 sägs, må beviljas

endast i fråga om obebyggd mark belägen å sådan ort på landet, varest

särskild svårighet att genom avtal förvärva erforderlig mark med lämpligt läge

visas möta på grund därav, att all jord inom ett vidsträckt område tillhör

samme eller ett fåtal ägare.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 5, anförde andra lagutskottet

följande:

Såsom bekant var genomförandet av nu gällande lagstiftning om expropriation

förknippat med mycket betydande svårigheter. På olika punkter gingo

Förevarande

spörsmåls

behandling

vid 1925 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Hittillsvarande

fall

av ansökningar

om

expropriation

för de i 1 § 8

angivna

ändamål.

meningarna starkt i sär, och detta var icke minst fallet beträffande frågan,

om och i vilken utsträckning rätt till expropriation borde medgivas för sådana

ändamål, som omförmälas i 1 § 8 av den nuvarande lagen. I denna

del lyckades man först omsider genom ömsesidiga eftergifter att komma till

resultat.

Yid bedömandet av frågan, huru de hithörande bestämmelserna hittills

verkat, må ej förglömmas, att förefintligheten av desamma säkerligen, efter

hand som kännedomen därom vunnit insteg, i åtskilliga fall haft till följd

ett frivilligt avstående av mark för däri avsedda ändamål. Såsom förutsättning

för att ändringar nu må vidtagas uti ifrågavarande bestämmelser i den

av motionären avsedda riktning synes utskottet med fog böra krävas, att

erfarenheten under de hittills gångna åren sedan lagens ikraftträdande bestyrkt

behovet av sådana ändringar. Ett klarläggande härav synes emellertid

utskottet ej hava medelst motionen åvägabragts.

Yad beträffar det i motionen föreslagna utbytet av ordet »väsentlig» i

1 § 8 mot uttrycket »avsevärd» torde med fog kunna anmärkas, att, även

om någon nyansskillnad mellan dessa båda uttryck förefinnes, densamma i

allt fall ej är tillräcklig för att eu dylik ändring skulle bliva av någon nämnvärd

praktisk betydelse. I fråga om det föreslagna införandet av orden

»med lämpligt läge» i 104 § må framhållas, att, i den mån det i §:ns senare,

av ändringsförslaget ej berörda del uppställda villkoret, att all jord inom

ett vidsträckt område skall tillhöra samme eller ett fåtal ägare, ävensom

lagens bestämmelser i övrigt giva rum för ett tillgodoseende av de synpunkter,

som ligga bakom motionärens yrkande i denna del, desamma säkerligen

även med lagrummets nuvarande lydelse skola vinna vederbörligt beaktande

vid Kungl. Maj:ts prövning av hithörande ansökningar.

Med stöd av det sålunda anförda hemställde utskottet, att motionen icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan, varom utskottet enhälligt förenat sig, blev av riksdagen

bifallen.

Till belysning av frågan, huru de med motionärens ändringsförslag avsedda

bestämmelserna hittills verkat, har utskottet låtit undersöka, i vilken utsträckning

efter lagens ikraftträdande ansökningar förekommit om rätt till

expropriation för det i 1 § 8 omförmälda ändamål. Därvid har befunnits, att

allenast två dylika ansökningar hittills synas hava avgjorts av Kungl. Maj:t.

Av dessa beviljades den ena genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1920.

Jordägaren hade i detta fall förklarat sig villig upplåta marken, men hade

för säkerställande av den tillämnade byggnadens rätta användning begärt

expropriation i laga ordning. Yttrande från kommunal representation infordrades

ej i detta ärende. Så skedde däremot beträffande den andra ansökningen.

Yttrandet gick i detta fall i avstyrkande riktning. Ansökningen

blev ock genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 mars 1924 avslagen. Såsom

motivering till beslutet anfördes, att den till expropriering avsedda marken

icke visats vara belägen å sådan ort, varest särskild svårighet att genom

avtal förvärva erforderlig mark mötte på grund därav, att all jord inom ett

vidsträckt område tillhörde samme eller ett fåtal ägare. Handlingarna i

ärendet gåvo vid handen, att inom ett område, begränsat av en cirkel med

församlingens kyrka såsom medelpunkt och en radie av 3 km. (marken, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6. 5

avsågs med ansökningen, var belägen c:a 700 m. från kyrkan) torde funnits

något över 100 enskilda fastighetsägare.

För närvarande är ytterligare en ansökan föremål för Kungl. Maj.ts prövning.

Ansökningshandlingarna i detta ärende inkommo till Kungl. Maj:t

den 20 september 1926. Ansökan avser expropriation av den mark, på vilken

sökandeföreningen år 1925—26 låtit uppföra en större byggnad, benämnd

Folkets hus. Av handlingarna i detta expropriationsärende framgår, att

bolaget, som är ett aktiebolag, genom arrendekontrakt upplåtit ifrågavarande

lägenhet åt föreningen på en tid av 49 år utan avgift samt att jordägaren,

som förklarat, att lägenheten eventuellt komme att behövas för utvidgning

av dess industriområde, förbundit sig att, därest den utarrenderade lägenheten

komme att tagas i bruk för annat ändamål, låta utan kostnad för

föreningen flytta byggnaden till annat lämpligt område.

I sitt förut omtalade utlåtande vid 1925 års riksdag över eu motion, vilken

innehöll en hemställan i samma riktning som den nu föreliggande, uttalade

utskottet att såsom förutsättning för att ändringar skulle vidtagas uti expropriationslagen

1 § 8 i den av motionären avsedda riktning syntes med fog

böra krävas, att erfarenheten under de gångna åren sedan lagens ikraftträdande

bestyrkt behovet av sådana ändringar. Ett klarläggande härav fann

emellertid utskottet ej hava åvägabragts genom den då behandlade motionen.

I den nu föreliggande motionen har påståtts, att sådana förhållanden nu

torde förefinnas, som av utskottet i dess betänkande år 1925 angivits såsom

förutsättning för vidtagande av ändringar uti ifrågavarande bestämmelser i

expropriationslagen.

Ej heller i denna motion har emellertid, så vitt utskottet kunnat finna,

behovet av där avsedda lagändringar blivit styrkt genom framläggande av

erfarenheter från den tid, som förflutit efter expropriationslagens ikraftträdande.

Utan att vilja bestrida, att tidigare åtskilliga missförhållanden förefunnits

i det hänseende, varom här är fråga, anser sig utskottet äga anledning hysa

den uppfattningen, att insikten om det berättigade i organisationernas krav

att på rimliga villkor få förvärva lämplig plats för byggande av samlingslokaler

blivit alltmera allmän.

Utskottet vill därjämte erinra om att 1925 års riksdag på utskottets förslag

i utlåtande nr 27 avlåtit en skrivelse till Kungl. Maj:t, däri anhållits

om utredning, huruvida kompletterande bestämmelser erfordrades (i ensittarlagen

eller expropriationslagen) i syfte att den, som å annan tillhörig mark

äger byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande

religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat

därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt, må äga genom tvångsinlösen

förvärva marken, ävensom om framläggande för riksdagen av det

förslag, vartill nämnda utredning kunde föranleda.

Ytterligare åtgärder för ifrågavarande ändamål torde enligt utskottets förmenande

för närvarande icke vara av behovet påkallade.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 25 februari 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Weslman, von Sydow, von Stockenström,

Sigfrid Hansson, greve Spens, Frändén, Berglund och Luterkort;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Magnusson i Skövde,

Ödström, Johanson i Hallagården, Johansson i Sollefteå*, Olovson i Västerås och

Pettersson i Hällbacken.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Luterkort och Pettersson i Hällbacken.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.