Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

1927-02-25 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1927 kl. 10 1. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i

lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom.

I eu .inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

164, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen ville

A) besluta följande ändringar eller tillägg till första stycket av 4 § i lagen

den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärva fast egendom, nämligen

beträffande mom. 1: att detta utgår och i stället sålunda till innehållet

ingår i sista stycket av 4 §,

eller, om detta ej bifalles, att till momentet göres det tillägg, att tillstånd

i regel ej må medgivas utan att det visas, att de i köpet ingående arrenderade

jordbruken blivit utbrutna på tillfredsställande sätt för att överlåtas

med äganderätt till arrendatorn;

beträffande mom. 2: att detta moments bestämmelse om rätt för bolag att

fortfarande förvärva utskogar, även om särskilda omständigheter ej därtill

föranleda, utgår och i stället sålunda till innehållet ingår i sista stycket

av 4 §.

eller, om detta ej bifalles, förklaras tills vidare ej skola tillämpas i avvaktan

på prövningen av den av riksdagen begärda förköpsrätten i detta

fall för stat och kommun;

beträffande mom. 3: att detta moment utgår och i stället sålunda till

innehållet ingår i sista stycket av 4 §,

eller, om detta ej bifalles, att orden »äger avsevärd betydelse» utbytas

mot orden »uppenbarligen äger synnerlig betydelse»;

beträffande mom. i: att detta moment utgår och i stället sålunda till

innehållet ingår i sista stycket av 4 §,

eller, om detta ej bifalles, att momentet förtydligas till förekommande av

missbruk;

beträffande mom. 5: att detta moment utgår och i stället sålunda till

innehållet ingår i sista stycket av 4 §,

eller, om detta ej bifalles, att momentet förtydligas till förekommande av

missbruk;

B) alternativt i stället hos Kungl. Maj:t begära övervägande av ovan

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 samt. 2 aod. 6 höft. (Nr 8—10.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

ifrågasatta ändringar i samband med prövningen av de framställningar

om tillägg och förändringar i lagen, som begärdes av 1925 års riksdag;

C) i varje fall hos Kungl. Maj :t erinra om sistnämnda år 1925 gjorda

framställningars brådskande beskaffenhet samt anhålla om skyndsamt

förslag.

Lydelsen av

det i motionen

avsedda lagrummet.

Den i motionen avsedda 4 § i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i

vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom har följande

lydelse:

Konungen äger giva bolag eller förening tillstånd att förvärva fastighet

av annan beskaffenhet än i 3 § sägs i fall,

1) att fastigheten vid tiden för denna lags trädande i kraft ägdes av bolag

eller förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet;

2) att fastigheten utgör sådan del av ett hemmans avrösningsjord med

impedimenter, vilken med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande

omständigheter prövas icke vara erforderlig för att återstående

del av hemmanet skall äga för drivande av självständigt jordbruk tillräcklig

skogstillgång (stödskog) och icke heller vara att hänföra till sådana till

odling tjänliga myrmarker och andra odlingslägenheter, som i anseende

till läge, omfattning och jordens beskaffenhet ägna sig för upptagande av

självständiga jordbruk eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande

jordbruk (odlingsområde); dock att i dylikt fall tillstånd icke utan

att särskild anledning därtill föreligger må givas dels om hemmanet undergått

ägostyckning utan iakttagande av vad i 3 § lagen den 25 juni 1909 (nr

57 s. 1) om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning är för där avsedda

fall stadgat, dels, så vitt angår Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Värmlands län samt vissa delar av Gävleborgs

och Kopparbergs län, om till den fastighet, varifrån förvärvet göres, icke

behålles stödskog minst motsvarande vad i 5 § sägs, dels ock, så vitt angår

odlingsområde, om tillräcklig skogstillgång icke erhålles för därmed avsett

nytt jordbruk eller sådant förutvarande jordbruk, med vilket området sammanlägges;

skolande vad enligt bestämmelserna i denna punkt förvärvas

från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring;

3) att fastighetens förvärvande för bolaget eller föreningen såsom innehavare

av angränsande fastighet äger avsevärd betydelse med hänsyn till

skogsvårdens främjande, dock att i dylikt fall tillstånd icke utan att särskild

anledning därtill föreligger må givas, om jordbruket å fastighet, varifrån

förvärvet göres, därigenom skulle bringas att upphöra eller märkligen

försvagas;

4) att med fastighetens förvärvande är avsett att åt arbetare eller andra

hos bolaget eller föreningen anställda personer bereda bostäder eller att

genom idkande av jordbruk tillgodose sådana personers behov av livsförnödenheter

eller jordbruksprodukter; eller

5) att med fastighetens förvärvande är avsett att främja bildandet av

egna hem eller mindre jordbruk.

Prövas eljest i något fall på grund av särskilda omständigheter bolag

eller förening böra medgivas rätt att förvärva fast egendom av annan beskaffenhet

är i 3 § sägs, äger Konungen giva tillstånd därtill.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr S. 3

I motionen framställas anmärkningar mot de i paragrafens första stycke

upptagna s. k. lindrigare koncessionsgrunderna. Såsom av den ovan intagna

lagtexten framgår, innehåller lagrummets första stycke i fem punkter

de fall, då Konungen äger giva bolag eller förening tillstånd att förvärva

fastighet av annan beskaffenhet än i lagens 3 § sägs, medan lagrummets

andra stycke stadgar, att, därest eljest i något fall på grund av särskilda

omständigheter bolag eller förening prövas höra medgivas rätt att

förvärva egendom av annan beskaffenhet än i 3 § sägs, Konungen äger

giva tillstånd därtill. Motionären har nu i första hand yrkat, att bestämmelserna

om do s. k. lindrigare koncessionsgrunderna måtte utgå ur lagtexten

och följaktligen alla koncessionspliktiga förvärv prövas enligt huvudbestämmelsen

i paragrafens andra stycke. Alternativt har yrkats

vissa ändringar i de olika punkterna. Såsom tredje alternativ har ifrågasatts

en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om övervägande av de

ifrågasatta ändringarna i sammanhang med vissa av riksdagen år 1925 begärda

utredningar. Slutligen har motionären hemställt att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t erinra om de Av 1925 gjorda framställningarnas brådskande

beskaffenhet samt anhålla om skyndsamt förslag.

Vid behandlingen inför 1925 års riksdag av lagförslaget angående den

s. k. bolagsförbudslagen framställdes av herr Lindhagen samma anmärkningar,

som nu föreligga till bedömande. Herr Lindhagen riktade den allmänna

anmärkningen mot lagförslaget, att lagens effektivitet skulle i hög

grad äventyras genom dessa lindrigare koncessionsgrunder och yrkade i

följd härav, att dessa bestämmelser måtte utgå ur lagförslaget.

I den då föreliggande propositionen hade föredragande departementschefen

såsom motivering av det särskiljande av olika koncessionsgrunder, som

skett i förslaget, anfört följande:

Av norrlandskommitténs motivering till det i 1906 års lag under 4 § upptagna

stadgandet synes framgå, att man vid lagens stiftande haft klar uppfattning

om vikten av att icke genom det vidsträckta förvärvsförbud, som

infördes, avstänga möjligheten till sådana förvärv, som utan att motverka

lagens speciella syfte kunde i särskilda fall vara ur allmän synpunkt icke

blott oskadliga utan även nyttiga och önskvärda. Uttalandet bär ock, såsom

naturligt är, tydlig prägel av att lagen tillkommit med hänsyn till de

särskilda förhållanden, som voro rådande i Norrland. Den erfarenhet, som

vunnits under tiden för lagens tillämpning, i all synnerhet efter dess utsträckande

till mellersta och södra Sverige, torde numera göra det möjligt

att med större bestämdhet urskilja vissa grupper av fall, i vilka en eftergift

av förvärvsförbudet i allmänhet kan antagas vara välgrundad. I det

hela lärer kunna sägas, att lagen i stigande grad verkat återhållande i

fråga om bolags och föreningars benägenhet att i rent affärssyfte söka göra

jordförvärv. Antalet bifallna ansökningar har nämligen vida överstigit

de avslagna. Bland de bifallna ansökningarna avse många sådana ändamål,

vilkas främjande blivit en allmän angelägenhet, exempelvis beredande

av egna hem eller bostäder och dylikt. Därtill kunna läggas vissa icke

Motionera

innebörd.

Föreliggande

frågors be~

handlitig vid

1925 års

i iksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

lika talrikt förekommande fall, då förvärvet tillkommit för att befordra

ett redan befintligt jordbruks utveckling eller för att främja skogshult^- m. m. I dylika tall synes hava utbildats en praxis, vilken gått ut på att

utan alltför stränga villkor medgiva koncession. Enligt min uppfattning

bör denna praxis erhålla stödet av ett uttryckligt lagbud. Särskild anledning

härtill löreligger, då lagen utsträckes till bygder, vilka med avseende

å naturlörhållanden och jordbrukets förutsättningar förete väsentliga

olikheter med Norrland. Visserligen har det visat sig, att en dylik lagtilllämpning

efter omständigheterna kunnat äga rum även med gällande lag.

Men om en ny lag nu skall utfärdas, lärer på densamma kunna ställas det

anspråk, att den klarare och mera bestämt än den gamla skall taga hänsyn

till förhållanden, vilka faktiskt grundlagt en större frihet vid prövningen.

Av vad nu anförts lärer följa, att jag, i anslutning till åtskilliga uttalanden

från myndigheter och andra, funnit mig böra föreslå, att i lagen skola

införas bestämmelser, vilka innefatta vad man betecknat såsom lindrigare

koncessionsgrunder för vissa närmare angivna fall. Härmed åsyftas tydligen

endast att, jämsides med huvudregeln, framhålla vissa typer av jordförvärv,

vilka i allmänhet kunna antagas vara av den art, att koncession

bör kunna meddelas. En verklig prövning i det särskilda fallet eftergives

icke, men den avses kunna, om de i lagen angivna förutsättningarna äro

förhanden, ske efter mindre sträng måttstock än den, som skall äga rum

efter huvudregeln. Det bör efter min uppfattning icke ifrågakomma att

förlägga denna prövning till lokala myndigheter. För upprätthållande av

en konsekvent praxis torde det vara av vikt, att beslutanderätten även i

dessa fall tillkommer Kungl. Maj:t.

Andra lagutskottet yttrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande med anledning

av detta uttalande bland annat följande:

Beträffande det sakliga innehållet i en koncessionslagstiftning ligger det

givetvis synnerlig vikt uppå, att detta blir sådant, att lagen å ena sidan

fyller sitt avsedda ändamål men å andra sidan ej lägger onödiga hinder i

vägen lör en i bolagsform driven legitim näringsverksamhet. I sådant

syfte har förevarande förslag dels lika med 1906 års lag från koncessionsplikt

undantagit förvärv av vissa områden, vilka efter länsstyrelses prövning

förklaras vara av i 3 § av förslaget angiven beskaffenhet, dels ock,

samtidigt med att förslaget såsom allmän koncessionsregel beträffande

samtliga övriga förvärv uppställt, att tillstånd må meddelas, när särskilda

omständigheter därtill föranleda, angivit vissa slag av förvärv, beträffande

vilka presumtion för tillstånds erhållande kan anses föreligga. För sistnämnda

fall talas i motiveringen om »lindrigare koncessionsvillkor».

Beträffande »de lindrigare koncessionsvillkoren» framgår av departementschefens

uttalande, att anordningen med dessa tillkommit i rent praktiskt

syfte. Till sin huvudsakliga del hava de avseende å sådana fall, dä

koncession enligt hittills gällande lagstiftning i regel beviljats. Dessutom

hava under dessa regler hänförts de enligt 1906 års lag koncessionsfria förvärven

av dels mark, som alltsedan lagens ikraftträdande tillhört bolag

eller förening, och dels sådan del av ett hemmans avrösningsjord med impedimenter,

som icke är att hänföra till stödskog eller odlingsområde. Mot

uppställande av dessa s. k. lindrigare koncessionsvillkor har herr Lindhagen

i sin motion T: 283 riktat anmärkningar, gående ut på att därigenom

lagens effektivitet skulle i hög grad äventyras; och har herr Lindhagen, i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

anslutning till jordkommissionens år 1921 avgivna förslag till lagstiftning

i ämnet, yrkat, att bestämmelserna i nämnda hänseende måtte utgå ur det

föreliggande förslaget och följaktligen alla koncessionspliktiga förvärv

prövas enligt den allmänna, i 4 § andra stycket inrymda regeln.

Enligt utskottets mening giver den i Kungl. Maj :ts förslag skedda utbrytningen

av vissa lindrigare koncessionsvillkor från den allmänna huvudregeln

ej berättigad anledning till anmärkning. Avsikten med ifrågavarande

lagstiftning är ju icke att mer än för tillgodoseendet av dess särskilda

ändamål påkallas försvåra av densamma berörda rättssubjekts åtkomst

av fastigheter. Har nu vid tillämpningen av den hittills gällande

lagstiftningen visat sig, att beträffande vissa, något så när avgränsade

grupper av förvärv koncessionsansökningar i regel beviljats, och befogade

anmärkningar däremot icke kunna framställas, synes det vara ur alla synpunkter

önskligt, att denna praxis vinner uttryck i lagtexten. Att man

därutöver bland fall av lindrigare koncessionsvillkor även upptagit de

förut koncessionsfria förvärven, synes naturligt och lämpligt. Då av departementschefen

i hans ovan återgivna uttalande betonas, att det ingalunda

är meningen att eftersätta en grundlig prövning av varje förekommande

koncessionsfall, lärer det få förutsättas, att tillstånd till förvärv,

som med hänsyn till det med lagen avsedda syfte äro på något sätt ur samhällelig

synpunkt olämpliga, icke skall av Kungl. Maj:t lämnas.

I fråga om de olika punkterna i lagrummets första stycke torde från

ärendets behandling vid 1925 års riksdag följande höra erinras.

Punkt 1.

Enligt stadgande i 7 § av norrländska förbudslagen ägde denna lag icke

tillämpning beträffande fastighet, som vid lagens trädande i kraft tillhörde

bolag eller förening och sedermera alltjämt tilllhört dylik samfällighet.

Motsvarande stadgande återfanns i den för mellersta och södra Sverige

provisoriskt gällande lagen av den 20 maj 1921. I jordkommissionens år

1921 avgivna förslag till lagstiftning i ämnet hade däremot koncessionstvånget

utsträckts till att gälla jämväl förvärv av dylika fastigheter. Såsom

motiv härför hade kommissionen huvudsakligen anfört, att genom en

sådan anordning skulle vinnas dels möjlighet till kontroll över strävanden

till koncentration å en hand av samtliga inom en och samma ort belägna,

i olika bolags händer befintliga jordbruksfastigheter dels oek vissa utsikter

för återgång i bondehand av fastigheter, som kommit ur den jordbrukande

befolkningens ägo. För prövning av koncessionsansökan skulle jämväl

i dylika fall lända till efterrättelse den allmänna regeln, att tillstånd

icke skulle beviljas med mindre särskilda omständigheter därtill föranledde.

Två ledamöter av kommissionen, herrar Jansson i Edsbäcken och Olsson

i Kullenbergstorp, voro på denna punkt såtillvida skiljaktiga, att de väl

ansågo ifrågavarande förvärv böra underkastas kontroll, men att denna

borde inskränka sig till prövning, huruvida från det allmännas sida hin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr <N.

der mötte mot förvärvet. Vore detta ej fallet, borde tillstånd icke kunna

förvägras.

Bland de myndigheter och sammanslutningar, som sedermera yttrat sig

i förevarande lagstiftningsfråga, hade beträffande det sålunda väckta

spörsmålet yppats mycket olika meningar. Å ena sidan hade sålunda framhållits,

att koncessionspliktens utsträckande jämväl till förvärv av angiven

beskaffenhet skulle omöjliggöra rekonstruktion av insolventa bolag

samt härigenom åsamka aktieägare, förläggare och kreditgivare förluster

och sålunda leda till sänkning av bolagsfastigheternas värde såsom hypotek

för intecknings- och obligationslån, att farhågorna för fastigheters anhopning

å ett fåtal storföretags händer måste anses orimliga och överdrivna,

att dylik trustbildning i allt fall horde hämmas genom en lagstiftning

av annat slag och i annat sammanhang, ävensom att någon avsevärd

vinst i fråga om jordens återgång i bondehand ej syntes vara att förvänta

av ett dylikt stadgande, vilket lätteligen kunde kringgås genom att i stället

för fastigheterna inköptes motsvarande värde i aktier och sedermera företoges

bolagsskifte. — Ä andra sidan hade uttalats önskvärdheten av att en

viss kontroll kunde utövas jämväl i fråga om förvärv av ifrågavarande beskaffenhet,

då det kunde tänkas, att fastigheter avyttrades till bolag eller

föreningar, vars lämplighet att förvalta fastigheter med skäl kunde sättas

i fråga eller vore fullständigt oprövad.

I propositionen hade Kungl. Maj:t intagit den ståndpunkten, att ifrågavarande

slags förvärv borde underkastas koncessionsplikt, men att för desamma

borde gälla de lindrigare koncessionsvillkoren. Till stöd för denna

ståndpunkt hade föredragande departementschefen anfört följande:

Beträffande nu berörda spörsmål synes det mig obestridligt, att beaktansvärda

synpunkter blivit framhållna av företrädarna för såväl den ena

som den andra uppfattningen, om det ock vill förefalla, som om frågans

praktiska betydelse blivit i vissa fall ej oväsentligt överskattad.

Med denna lagstiftnings syfte lärer bäst överensstämma, att även jordförvärv

av här ifrågavarande slag bliva underkastade den kontroll från

det allmännas sida, vilken lagen avser att åvägabringa. Därigenom tillvaratages

möjligheten att, om förutsättningar därför finnas, i bondebesittning

återföra jord, som övergått i bolags ägo. Ehuru fastighetens natur

icke rättsligen förändrats, därför att den en gång under tiden för den

oinskränkta förvärvsrätten kommit i bolags hand, hava bolagen likväl med

avseende å dylika fastigheter tillerkänts en i viss mening privilegierad

ställning. Att på detta sätt vissa fastigheter ställdes helt utanför den nya

lagstiftningens inflytande, synes närmast kunna betraktas såsom en anordning,

avsedd att mildra övergången till de regler, genom vilka fastighetsomsättningens

frihet i övrigt begränsades. Norrlandskommitténs uttalande,

att ett dylikt förvärv icke berör den självägande jordbruksbefolkningens

intresse, kan väl medgivas vara riktigt, om denna lagstiftnings

uppgift icke fattas i en vidare bemärkelse än att från en viss bestämd tidpunkt

sätta en gräns för fortsatta jordförvärv från bolagens sida. Men

annorlunda utfaller bedömandet, om man vill tillägga denna lag den nå
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 7

got större betydelsen av ett medel för statsmakten att söka från allmän

synpunkt avväga industriens och det mindre jordbrukets i viss mån motsatta

intressen och därmed även att, när tillfälle gives, lägga till rätta vad

i detta avseende må hava utvecklats i en icke önskvärd riktning. Det kan

då icke vara likgiltigt, om vissa av industriens fastigheter, vilka äro dugliga

till jordbruk, skola kunna för all framtid förbliva i bolags ägo. Den

nuvarande bestämmelsen torde stundom kunna försvåra en återgång, som

eljest kunde synas lämplig och naturlig, exempelvis i fråga om utarrenderade

bolagshemman. Från nu antydda synpunkter kan jag således icke

finna annat än att även i fråga om dessa fall bör gälla den allmänna regeln,

att för giltigheten av bolags eller förenings jordförvärv erfordras vederbörligt

tillstånd.

De skål, vilka anförts för bibehållande av rätten till fritt förvärv i förevarande

fall, hava icke synts mig innefatta tillräcklig anledning att frånträda

den ståndpunkt, jag alltså funnit vara den principiellt riktiga. För

den uttalade farhågan, att ett upphörande av den fria förvärvsrätten i

detta avseende skulle erhålla ett särskilt menligt inflytande på industriens

kreditförhållanden, hava knappast anförts verkligt övertygande

grunder. Vid försvaret för den nuvarande bestämmelsen synes man från

industriens sida hava varit benägen att anse ett upphävande såsom liktydigt

med. att ifrågavarande fastigheter icke vidare skulle kunna förvärvas

av bolag. Det lärer dock näppeligen behöva befaras, att vid den

prövning, isom skall äga rum, tillbörligt beaktande icke kommer att ägnas

sådana omständigheter, vilka kunna göra det önskvärt eller lämpligt, att

fastigheten övergår till annat bolag, överhuvud torde för varje berättigat

ändamål med en fastighetsbandel mellan bolag så mycket hellre kunna

påräknas avseende vid prövningen som i dylika fall icke är fråga om upphörande

av befintliga bondejordbruk.

Med hänsyn till vad nu anförts och till de av jordkommissionen åberopade

skälen har jag ansett ett stadgande i överensstämmelse med 7 § i

1906 års lag icke böra ingå i den nya lagen. Däremot torde nu ifrågavarande

jordförvärv böra upptagas bland de (Särskilt angivna fall, i vilka

Kungl. Maj:t äger meddela koncession. Vid fråga om koncession lärer i

dylikt fall prövningen i stort sett komma att begränsas till en undersökning,

huruvida området utgör gård eller hemman, som förut varit i bondebesittning,

eller odlingsmark, lämpad för anläggning av nytt jordbruk,

eller huruvida i övrigt ur allmän synpunkt hinder kan möta mot koncession.

Lagrådet hemställde i denna del enhälligt, att förevarande stadgande

måtte utgå och i stället i förslaget upptagas en bestämmelse av samma

innebörd som 7 § i 1906 års lag.

Vid den slutliga föredragningen av lagförslaget i statsrådet förklarade

departementschefen, att han icke på grund av vad lagrådet anfört funnit

skäl att frånträda den ståndpunkt, som kommit till uttryck i det remitterade

förslaget.

I sin förut nämnda motion hade herr Lindhagen beträffande nu ifrågavarande

punkt särskilt påpekat, att jordkommissionen med stadgandet

främst velat förekomma, att en eller några finanskarteller kunde komma

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

att behärska den myckna bolagsjorden i landet och därigenom bliva eu

fruktansvärd stat i staten. Det vore visserligen sant, att aktiemajoriteter

kunde inköpas, men detta gjorde dock en stor skillnad. Bolagsjordens

spridning på flera juridiska personer utgjorde i sin mån ett hinder för en

omfattande frostbildning med dess faror och möjliggjorde lättare bolagsjords

skäliga återgång i jordbrukets eller det allmännas ägo.

Utskottet anförde beträffande denna punkt följande:

Vid genomförandet av en definitiv, hela landet omfattande koncessionslagstiftning

beträffande bolags och föreningars jordförvärv synas särskilda

skäl böra krävas för att från tillämpningen av en dylik lagstiftning

undantaga vissa förvärv mellan bolag eller föreningar inbördes. Med

nämnda lagstiftnings karaktär och syftemål lärer nämligen, såsom departementschefen

framhållit, bäst överensstämma, att densamma erhåller

giltighet beträffande alla förvärv, vilka icke äro att hänföra under 3 §:s

bestämmelser. Det har nu såsom särskilda skäl mot en dylik anordning

åberopats, att därav skulle följa betydande praktiska olägenheter. Därest

emellertid, på sätt Kung!. Maj:t föreslagit och utskottet vill förorda, förvärv

av ifrågavarande art upptagas bland de under de lindrigare koncesLsionsvillkoren

hänförliga fallen av fastighetsförvärv, torde härigenom

vara sörjt för ett vederbörligt tillgodoseende av affärslivets intressen. I

enlighet med departementschefens uttalande torde nämligen varje i sig behörigt

syftemål med en fastighetshandel mellan bolag eller föreningar så

mycket hellre kunna påräkna beaktande vid prövningen, som i dylika fall

icke är fråga om upphörande av befintliga bondejordbruk. I själva verket

synas olägenheter kunna befaras uppkomma allenast i sådana fall, då en

snabb rekonstruktion av ett företag i bolags- eller föreningsform är av

nöden. Utskottet håller emellertid för visst, att om i dylikt fall påpekande

göres till vederbörande myndigheter angående behovet av ett snabbt avgörande

av koncessionsfrågan, tidsutdräkten med dennas behandling skall

nedbringas till ett minimum. Å andra sidan lärer icke kunna förnekas,

att genomförandet av koneessionstvång skulle öppna vissa möjligheter såväl

för bolagsjords återgång i enskild ägo som för motverkande av en icke

önsklig koncentration av störa fastighetskomplex å ett enda bolags hand.

Måhända skola dessa fördelar komma att framträda mera sporadiskt, men

ingen anledning finnes å andra sidan att underskatta desamma. Utskottet

anser sig sålunda böra tillstyrka bibehållandet av ifrågavarande stadgande

i dess av Kungl. Maj:t föreslagna skick.

Punkt 2.

Donna punkt hade i propositionen föreslagits skola erhålla följande

lydelse:

2. att fastigheten utgör sådan del av ett hemmans avrösningsjord med

impedimenter, vilken med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande

omständigheter prövas icke vara erforderlig för att återstående

del av hemmanet skall äga för drivande av självständigt jordbruk nödig

skogstillgång och icke heller vara att hänföra till sådana till odling tjänliga

myrmarker och andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning

och jordens beskaffenhet ägna sig för upptagande av självstän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 9

daga jordbruk eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande

jordbruk, dock att i dylikt fall tillstånd icke utan att särskild anledning

därtill föreligger må givas, om hemmanet undergått ägostyckning utan

iakttagande av vad i 3 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57 s. 1) om inskränk''

ning i rätten att erhålla ägostyckning är för där avsedda fall stadgat;

skolande vad sålunda förvärvas från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring.

I fråga om denna punkt hade herr Lindhagen, utöver sitt förut nämnda

yrkånde om borttagande av hela första stycket i 4 §, hemställt, att, därest

detsamma bibehölles, salu- och stödskogsbegreppet, såvitt anginge Norrland,

Dalarna och Värmland, icke måtte försvinna ur lagtexten, samt att

tillägg till denna måtte göras i syfte att undantagande av odlingslägenheter

från förvärvet i tillämpningen kunde förväntas bliva iakttaget och

jiimväl omfatta erforderlig skogsmark.

Utskottet förordade i sitt utlåtande sådan ändring av Kungl. Maj:ts

förslag i förevarande del, att, såvitt anginge tillämplighetsområdet för

1906 års lag, tillstånd till förvärv av här avsedd beskaffenhet icke skulle

få beviljas utan att särskilda skål därtill föranledde, därest förvärvet inkräktade

på vad som enligt nämnda lag vore att hänföra till stödskog.

Degna ändring syntes utskottet lämpligen kunna ske sålunda, att i förevarande

punkt infördes förbehåll därom, att i fråga om de landsdelar,

för vilka 1906 års lag gällde, tillstånd icke skulle få beviljas utan särskilda

skäl, om ej vid den fastighet, varifrån förvärvet skedde, bibehållits

skogsmark till minst den myckenhet, som i närmast följande paragraf

stadgades, och att så i en ny 5 § upptoges de dåvarande stödskogsbestämmelsema

för respektive orter. Vidare både utskottet i syfte att i lagtexten

tydligare utmärka, att vid tillämpningen av förevarande stadgande

skogstillgången även i övrigt icke finge beräknas alltför snävt, ansett sig

böra föreslå, att uttrycket »nödig skogstillgång» utbyttes mot »tillräcklig

skogstillgång». Utskottet ville ock i detta sammanhang särskilt betona,

att sistnämnda uttryck givetvis omfattade även saluskog, där sådan

efter ortens förhållanden ansåges erforderlig för att ett jordbruk skulle

vara ekonomiskt bärkraftigt. I fråga om det i förevarande stadgande

gjorda undantag för odlingslägenheter funne utskottet med anledning av

herr Lindhagens motion sådant tillägg böra göras, att jämväl den skogstillgång,

som erfordrades för det nya jordbruk, vartill odlingslägenheten

avsåges, eller det befintliga jordbruk, varmed lägenheten ansåges lämpligen

kunna sammanslås, bleve tagen i beräkning. För övrigt finge framhållas,

att i fråga om dylika lägenheter hänsyn borde tagas ej blott till de

odlingsmöjligheter, som vid tillfället för förvärvet vore för handen, utan

jämväl till sådana, som inom en något så när överskådlig framtid kunde

förutsättas yppa sig.

Utskottet fann vidare önskligt, att beträffande Värmlands och Kopparbergs

län utredning företoges angående behovet av ändrade bestämmelser

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

i fråga om vad som skall hänföras till stödskog samt i vad mån det kunde

anses av förhållandena påkallat, att motsvarande föreskrifter utfärdades

jämväl för de delar av Kopparbergs län, som icke folie under tillämpningen

för 1906 års lag; och förordade utskottet avlåtandet av en skrivelse till

Kungl. Maj:t i nu angivna syfte.

Punkt 3.

I denna punkt hade i propositionen upptagits en bestämmelse i syfte att

underlätta sådana, arrondexingar, som kunde anses önskvärda med hänsyn

till jordbrukets utveckling eller skogsvårdens främjande.

Herr Lindhagen hade såsom förut nämnts yrkat borttagandet av hela

första stycket och till stöd för yrkandet beträffande förevarande punkt

hänvisat till ett av honom avgivet särskilt yttrande till jordkommissionens

betänkande år 1921.

XJtskottet yttrade i frågan följande:

Utskottet ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser att under

vissa förutsättningar under de lindrigare koneessionsvillkoren hänföra

fastighetsförvärv, som skett i syfte att genomföra en med hänsyn till

skogsvårdens främjande särdeles önskvärd arrondering. Däremot lärer

näppeligen vara anledning att här särskilt medtaga arronderingsköp för

jordbrukets utveckling. I de säkerligen fåtaliga fall, då behov i sistnämnda

hänseende kan yppas, torde för detsammas behöriga tillgodoseende

den allmänna koncessionsregeln kunna komma till användning. Utskottet

föreslår sålunda, att orden »jordbrukets utveckling eller» utgå ur

punkten.

Beträffande stadgandets avfattning ii övrigt föreslog utskottet vissa

jämkningar, varefter utskottet anförde följande:

I fråga om stadgandets tillämpning vill utskottet vidare, i nära anslutning

till vad jordkommissionen i sitt betänkande år 1921 samt även föredragande

departementschefen gjort gällande, framhålla, att i första hand

torde böra tillses, huruvida icke arronderingsbehovet kan tillgodoses genom

byten av mark, att såsom arrondering icke bör godkännas förvärv,

vilka avse att åt förvärvaren väsentligen bereda markutvidgning, även

om därigenom skulle vinnas en ur skogsvårdssynpunkt lämpligare form åt

förvärvarens förut innehavda skogsdomäner, samt att såsom förvärv i arronderingssyfte

i allmänhet bör godtagas allenast förvärv av jämförelsevis

mindre områden, som äro belägna inuti eller gränsa intill ett det köpande

bolaget tillhörigt större sammanhängande skogskomplex och finnas äga

avsevärd betydelse för skogsbrukets rationella skötsel å bolagets mark.

Då fråga är om förvärv i arronderingssyfte, som skulle inkräkta å de

fastslagna stödskogsarealerna, synes vid prövningen av dithörande koncessionsansökan

böra påkrävas särskild uppmärksamhet åt, att icke det

skydd, som stödskogsbestämmelserna avse att bereda, genom det ifrågasatta

förvärvet obehörigen kringgås eller åsidosättes.

Därest vid innevarande års riksdag antages densamma förelagd lag om

hulvanförhållande i fråga om fast egendom, torde kunna förutsättas, att

under den närmaste tiden kornme att ingivas en del ansökningar om koncession

å förvärv av fastigheter, som vederbörande bolag innehaft genom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 11

bulvaner. Med hänsyn därtill, att ifrågavarande fastigheter ej sällan torde

befinna sig i sambruk med bolagets övriga fastigheter, åtminstone vad

skogen beträffar, kan antagas, att nu förevarande stadganden understundom

komma att åberopas för bifall till dylika ansökningar. Angeläget

är, att vid prövningen av sådana ansökningar sorgfälligt tillses, att

förefintliga förutsättningar för återupplivande av förut befintliga självständiga

jordbruk icke tillspillogivas.

Punkt 4.

I fråga om det i denna punkt upptagna stadgandet hade herr Lindhagen

i sin vid 1925 års riksdag väckta motion i ämnet anfört följande:

Inom norrlandskommittén sökte bolagens representanter göra gällande,

att bolagen borde få förvärva jordbruk för att å dem nedsätta någon eller

flera arbetare och att de redan förvärvade jordbruken borde få användas

på samma sätt. Detta motsatte sig bestämt kommitténs övriga ledamöter.

Det fanns så mycken annan ej odlad och bebyggd jord, som stod till buds

för ändamålet, ''menade kommittén. Detta moment skattar emellertid åt

det förenämnda bolagsintresset. Det är farligt i sin mån och bör således

icke fastställas såsom en regel utan allenast såsom ett undantag.

Utskottet yttrade, att utskottet funnit förevarande stadgande med hänsyn

till de behjärtansvärda ändamål, som detsamma avsåge att tillgodose,

väl försvara sin plats bland fallen av lindrigare koncessionsvillkor. Att

stadgandet icke skulle givas tillämpning exempelvis i sådana fall, då vederbörande

förvärvare själv förut innehade mark, som skäligen kunde utnyttjas

för det avsedda ändamålet, torde kunna tagas för givet. Utskottet

tillstyrkte alltså, att förevarande punkt bibehölles i sin föreslagna

lydelse.

Punkt 5.

Herr Lindhagen hade i sin oftanämnda motion till stöd för yrkandet, att

jämväl denna punkt måtte utgå, anfört:

Detta stadgande avser väl främst inköpandet av gods i södra och mellersta

delarna av riket för styckning. Det är således knappast äventyrligt

ur synpunkten av den ifrågavarande lagstiftningens uppgift. En annan

fråga är emellertid att skydda egnahemsbyggare från spekulativa bolagsföretag,

som taga ut det mesta möjliga av dem. Momentet vädrar ej

någon sådan fara. Egnahemsbildandet borde helst övertagas av det allmänna,

som tager initiativ endast för att hjälpa de hjälpbehövande och ej

kräver ut mer än självkostnaden.

Utskottet yttrade i frågan följande:

Bildandet av egna hem och mindre jordbruk är ju ett i hög grad berättigat

samhällsintresse. I åtskilliga yttranden, som avgivits beträffande

ifrågavarande lagstiftningsfråga, har ock ifrågasatts, att från tillämpningen

av en förbudslagstiftning av nu ifrågavarande slag borde undantagas

sådana bolag eller föreningar, vilka enligt sina stadgar syssla med anskaffande

av bostäder och egnahem m. m. Då nu Kung].. Maj:t föreslagit,

att förvärv, som avse att främja ifrågavarande ändamål, skulle hänföras

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

till fallen av lindrigare koncessionsvillkor, vill utskottet uttala sin fulla

anslutning härtill. Att en noggrann prövning av kvalifikationerna hos

vederbörande bolag eller förening och av den uppgivna styckningens lämplighet

icke därigenom kommer att eftersättas, förutsätter utskottet såsom

visst. Härvidlag torde särskilt de lokala myndigheternas yttranden komma

att bliva för den prövande myndigheten vägledande. Beträffande förvärv,

som avse fastigheter i närheten av stad och därmed likställt samhälle,

torde inhämtande av yttrande jämväl från vederbörliga myndigheter

i staden eller samhället i förekommande fall böra ske.

Utskottets hemställan beträffande ovannämnda punkter bifölls av riksdagen.

På förslag av utskottet anhöll riksdagen därjämte hos Kungl. Maj:t

dels att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående behovet

beträffande Värmlands län och de i 5 § av den av riksdagen antagna lagen

om förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

omförmälda delarna av Kopparbergs län av ändrade bestämmelser i fråga

om vad som skall hänföras till stödskog samt i vad mån motsvarande

föreskrifter kunna anses önskvärda jämväl för andra delar av sistnämnda

län, än nyss sagts, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda;

dels ock att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida ock

på vad sätt skyldighet må kunna stadgas för bolag och förening, som erhåller

tillstånd till förvärv av fastighet jämlikt andra punkten av första

stycket i 4 § av den riksdagen förelagda lagen om förbud i vissa fall för

bolag och förening att förvärva fast egendom, att till inlösen av staten

och vederbörande kommun hembjuda det sålunda skedda förvärvet, ävensom

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

De synpunkter, som ligga till grund för motionärens yrkanden, hava samtliga

av honom framförts vid 1925 års riksdag. Utskottet har ej funnit anledning

föreligga att nu frångå de uttalanden, som utskottet gjorde vid

nämnda riksdag med anledning av anmärkningar, vilka motionären riktade mot

de s. k. lindrigare koncessionsvillkoren. Såsom utskottet då framhöll hava dessa

konpessionsvillkor till sin huvudsakliga del avseende å sådana fall, då koncession

enligt förut gällande lagstiftning i regel beviljats, varför dessa villkors

utbrytning från den allmänna huvudregeln tillkommit i rent praktiskt

syfte. Därutöver upptogos bland de lindrigare koncessionsvillkoren vissa förut

koncessionsfria förvärv. Dessa bestämmelser i den lag, som antogs år 1925,

torde alltså icke kunna betraktas såsom en mildring av förut gällande rätt. De

farhågor, som motionären hyser ifråga därom, att den nya lagen skulle medföra

gynnsammare förutsättningar för bolags jordförvärv, kan utskottet följaktligen

icke dela.

Av vad utskottet sålunda anfört torde framgå, att utskottet icke kan tillstyrka

bifall till något av de i motionen under A) och B) upptagna särskilda

yrkandena.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande AV 8.

Med anledning av motionärens yrkande under C) i motionen har utskottet

inhämtat följande upplysningar om behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens

ifrågavarande framställningar. Rörande den förstnämnda utredningen

angående vissa stödskogsbestämmelser hava yttranden infordrats från länsstyrelserna

i Värmlands och Kopparbergs län, vardera i vad vederbörande

län angår, därvid länsstyrelserna anmodats att i ärendet höra vederbörande

skogsvårdsstyrelse öch hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd

samt bereda vederbörande kommunalnämnder tillfälle att avgiva

yttrande. Ifråga om den senare utredningen angående ifrågasatt skyldighet

för bolag och förening att i visst fall till inlösen av staten och

vederbörande kommun hembjuda av bolaget eller föreningen förvärvad fastighet

hava yttranden infordrats från domänstyrelsen ävensom samtliga länsstyrelser,

de sistnämnda efter hörande av vederbörande skogsvårdsstyrelse

och hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller egnahemsnämnd samt efter

det tillfälle att avgiva yttrande lämnats vederbörande kommunalnämnder.

Tillika hava styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas

förbund och Sveriges skogsägareförbund lämnats tillfälle att

avgiva yttrande. Yttranden i ärendena hava inkommit till Kungl. Maj:t,

och ärendena äro nu beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Då utredningarna sålunda fortskridit så långt, att anledning finnes att motse,

att Kungl. Maj:t inom den närmaste tiden kommer att fatta beslut i

fråga om framläggandet för riksdagen av de förslag, vartill utredningarna

kunna föranleda, har utskottet ej heller funnit det under C) upptagna yrkandet

nu böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att yrkandet under A) i motionen, att punkt 1 av

4 § första stycket i lagen den 18 juni 1925 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom måtte utgå, icke måtte av riksdagen bifallas;

2) att det alternativt framställda yrkandet om visst

tillägg till samma punkt icke måtte av riksdagen bifallas;

3) att yrkandet under A), att punkt 2 av samma stycke

måtte utgå, icke måtte av riksdagen bifallas;

4) att det alternativt framställda yrkandet, att ifrågavarande

punkt tillsvidare icke skall tillämpas, icke måtte

av riksdagen bifallas;

5) att yrkandet under A), att punkt 3 av samma stycke

måtte utgå, icke måtte av riksdagen bifallas;

6) att det alternativt framställda yrkandet om viss

ändring beträffande nämnda punkt icke måtte av riksdagen

bifallas;

7) att yrkandet under A), att punkt 4 av samma stycke

måtte utgå, icke måtte av riksdagen bifallas;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

8) att det alternativt framställda yrkandet om förtydligande

av samma punkt icke måtte av riksdagen bifallas;

9) att yrkandet under A), att mom. 5 av samma stycke

måtte utgå, icke måtte av riksdagen bifallas;

10) att det alternativt framställda yrkandet om förtydligande

av nämnda punkt icke måtte av riksdagen bifallas;

11) att det som ytterligare alternativ under B) framställda

yrkandet i motionen icke måtte av, riksdagen

bifallas;

12) att yrkandet i motionen under C) icke måtte av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 februari 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, non Sydow, von Stockenström, Sigfrid

Hansson, greve Spens, Frändén, Lindhagen och Berglund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Holmström i Stockholm,

Johansson i Sollefteå*, Andersson i Rasjön, Pettersson i Hällbacken, Gardell i Gans''och Petersson

i Lerbäcksbyn.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

15

Reservationer:

1) av herr Lindhagen, som anfört:

Beträffande punkt 1 (lagens 4 § första stycket mom. 1: bolags rätt att

köpa av bolag).

Denna fråga blev ej diskuterad vid 1925 års riksdag varken i propositionen,

utskottsbetänkandet eller i kamrarna. Jordkommissionens av mig

motionsvis framförda uppfattning blev icke övervägd. De nuvarande tidsförhållandena,

belysta av ropet från Kalix älv, påkalla ännu mer att ett sådant

övervägande omsider kommer till stånd även från statsmakternas sida.

Behövligheten av att frågan uppmärksammas framgår så mycket mer

därav, att utskottet uppenbarligen ej uppfattat ännu, vad frågan rör sig om.

Det erinras blott om att koncession nu måste sökas även för bolags förvärv

från bolag, vilket förut varit koncessionsfritt. Denna nyhet säger utskottet

kan icke betraktas såsom en mildring i förut gällande rätt. Motionärens

farhåga för, att den nya lagen skulle medföra gynnsammare förutsättningar

för bolags jordförvärv, kunde utskottet icke dela.

Därom är det på denna punkt icke alls fråga utan endast därom, huruvida

ej den nya koncessionsrätten är för lindrig och i stället bör skärpas.

Den nu antagna lagtexten ger ingen vägledning, när förvärv skall vägras

eller godkännas. Den lämnar således fritt rum för godtycke och spelrum

eventuellt för olika tillämpning av skilda partier vid regeringsmakten.

Jordkommissionen ville i ett provisoriskt betänkande om förbudslag för

södra och mellersta Sverige göra denna nya koncession lindrig, vilket betyder

att den i regel skall bifallas. Den formulerade dock i lagtexten det

undantag, som borde föranleda avslag. Tillstånd skulle nämligen ej meddelas,

då »med hänsyn till särskilda omständigheter förvärvet prövas ur det

allmännas synpunkt ej böra äga rum». (5 § i förslaget).

I jordkommissionens slutliga betänkande med förslag till lag om rätt att

förvärva fast egendom stadgades åter, att tillstånd i detta fall liksom i övriga

fall »icke må beviljas med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda» (7 § i förslaget).

Den nya lagen upptar också sist nämnda strängare maxim såsom allmän

princip (4 § sista stycket) men undantar därifrån i olikhet med jordkommissionen

bland annat koncession för bolags förvärv från bolag. För dylikt

förvärv skulle gälla s. k. »lindrigare koncessionsvillkor». Detta fick dock

som sagt ej något klart uttryck i lagtexten. Men i motiven till 1925 års

proposition sades ifrån, att förvärv från bolag till bolag »kunde i allmänhet

antagas vara av den art, att koncession bör kunna meddelas» samt hörde till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

»grupper av fall, i vilken en eftergift av förvärvsförbudet i allmänhet kan

antagas vara väl grundad».

Denna fundamentala skillnad mot jordkommissionens förslag har naturligtvis

vem som helst rätt att stödja. Men i en så allvarlig fråga bör

riksdagen och allmänheten få veta, på vilka skäl kommissionens förslag av

regeringen förkastades. Förenämnda proposition iakttager som sagt tystnad.

Vederbörande byråchef kunde i lagutskottet ej giva något besked därom

och justitieministern blev under debatten i första kammaren mig svaret

skyldig. Han avstod trots min uppfordran från att inlåta sig på ämnet.

Lagutskottet, liksom propositionen, diskuterade endast frågan om bolags

förvärv från bolag fortfarande borde vara koncessionsfria eller icke. Båda

kommo till det senare resultatet, men icke heller utskottet inlät sig, trots

att motion därom förelåg, på den förenämnda grundväsentliga skillnaden i

formuleringen.

Nu är utskottets enda skäl, att det ej funnit anledning föreligga att

frångå sitt uttalande från 1925, vilket således betyder, att utskottet icke

heller nu vill bryta sin tystnad. Förevarande viktiga fråga är således icke

övervägd år 1925 och dess återupptagande till ett övervägande är, såvitt jag

och den av frågan intresserade befolkningen förstå, särdeles påkallad.

Om den förevarande angelägenhetens innebörd yttrade jordkommissionen

i sitt förenämnda provisoriska betänkande, att även bolags förvärv från bolag

kunna vara ur det allmännas synpunkt skalliga. Särskilt är så förhållandet,

då genom förvärv ett bolag skulle erhålla ett för ortsbefolkningen

övermäktigt inflytande i orten.

I sitt slutliga betänkande om förvärv av fast egendom yttrade åter kommissionen

(Johan Hansson, Åke Ingeström, Carl Jansson i Edsbäcken, C. J.

Johansson i Uppmälby, Carl Lindhagen, Olof Olsson i Kullenbergstorp,

Gustaf Pettersson i Hällbacken och Nils Wohlin) följande:

»Enligt 1906 års lag äger vad i lagen stadgats om inskränkning i bolags

rätt att förvärva eller besitta fast egendom icke tillämpning beträffande

fastighet, som vid lagens trädande ikraft ägdes av bolag eller förening och

sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet. Kommissionen har ansett, att

ett motsvarande stadgande icke bör upptagas i föreliggande lagförslag. Stadgandet

vilar på den uppfattningen, att handeln med dylika jordbruksfastigheter

saknar betydelse för frågan om bondeklassens bevarande och utveckling

och att det följaktligen är utan betydelse, huruvida den ena eller den

andra juridiska personen äger en dylik fastighet. Kommissionen kan icke

biträda denna uppfattning.

För det första är att märka, att varje prövning av en koncessionsansökan

givetvis måste i någon mån fästa avseende jämväl å koncessionssökandens

kvalifikationer. Med ett stadgande av nu berörda slag undantagas dock bolags

och föreningars förvärv i flera fall från koncessionsplikt. Den kontroll,

som med införandet av allmän koncessionsskyldighet beträffande bolags och

föreningars förvärv av fast egendom avses att vinnas, skulle alltså icke

erhållas i de fall, då den förvärvade fastigheten redan vid lagens ikraftträdande

var och sedermera alltjämt befunnit sig i dylik samfällighets ägo.

Utan någon som helst kontroll från det allmännas sida skulle det alltså

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 17

kunna förekomma en obegränsad koncentration på en hand av samtliga inom

en och samma ort belägna, i olika bolags händer befintliga jordbruksfastigheter.

Dylika koncentrationssträvanden böra enligt kommissionens åsikt

ställas under det allmännas kontroll, så att de icke åsidosätta ortsbefolkningens

berättigade intressen eller på annat sätt inverka menligt i socialt

hänseende. Vidare är att märka, att genom ett stadgande av omförmälda

slag utsikterna för återgång i bondehand av fastigheter, som kommit luden

jordbrukande befolkningens ägo, bliva ytterst ringa.

Det har inom kommissionen ifrågasatts, huruvida det icke i fall av nu

berörd art borde uppställas lindrigare koncessionsvillkor än dem, som annars

i allmänhet skola gälla. Såsom av det föregående framgår hade kommissionen

i sitt under år 1920 avgivna förslag till provisorisk förbudslag för

södra och mellersta Sverige intagit en sådan ståndpunkt. Enligt detta förslag

finge, då fråga vore om förvärv av mark, som vid lagens ikraftträdande

ägdes av bolag eller förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet,

tillstånd meddelas, såframt icke förvärvet med hänsyn till särskilda

omständigheter prövades ur det allmännas synpunkt icke böra äga

rum. Såsom skäl för ett dylikt stadgande anfördes, att då genom förvärvet

någon jord icke avhändes bondeklassen, anledning ej förelåge att hindra

förvärvet i annat fall än då detta ur det allmännas synpunkt icke vore

önskvärt t. ex. av den anledning, att det förvärvande bolaget genom förvärvet

skulle erhålla ett övermäktigt inflytande inom orten.

Vid slutligt övervägande av denna fråga har kommissionen funnit sig ej

heller böra förorda ett stadgande av dylik innebörd. Med hänsyn till de

olägenheter, som en vittgående koncentration i bolagshand av lantfastigheter

kan befaras medföra, har kommissionen ansett, att lagstiftningen icke bör

härutinnan på det sätt träda underlättande emellan, att lindrigare koncessionsvillkor

uppställas för fall av dylikt slag. Även vid köp bolag och

föreningar emellan bör alltså gälla, att för koncessions erhållande särskilda

omständigheter höra kunna uppvisas. Det bör tillkomma regeringsmyndigheten

att i varje särskilt fall pröva och avgöra, huruvida så kan anses vara

fallet. Härigenom ökas också möjligheterna för bondebefolkningen att återförvärva

jord, som kommit i bolagshand, vilken möjlighet eljest, såsom ovan

framhållits, torde vara utesluten eller i varje fall ytterst ringa, alldenstund

denna befolkning givetvis saknar de ekonomiska resurser, som erfordras fölen

konkurrens med kapitalstarka bolag.»

Jordkommissionen menade, att på denna punkt åtminstone borde tiden

vara mogen att söka i någon mån gå till grunden av tingen. Vår tid

överflyglas av trustväsendet i alla former, och det farligaste av alla förtrustningar

är väl jordens hopande på ett fåtal händer. Det är allmänt

bekant, hurusom trävarubolagen enligt sin natur söka behärska skogsbygderna

och t. o. m. indela dem uti intressesfärer för att bolagen ej skola gå i vägen

för varandra. Vad befolkningen i sådana trakter måste hoppas av sina

representanter är, att de slå vakt om bondens möjlighet att få skäligt betalt

för sitt avsaluvirke, om arrendator^ rätt att ej med sin familj behandlas

som en handelsvara, om de jordlösas rätt att det mesta möjliga jord reserveras

åt dem, om allas krav att ej förlora frihet och egendom genom en

förtrustning av själva jorden. Alla irrgångar, som leda bort från dylika

lojala strävanden, måste enligt min mening avslöjas.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 9 sand. 2 avd. C> Imf t- (Sr S — 10.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Härvid går det således, såvitt jag förstår, alldeles icke an att söka vinna

de konservativa jordintressenas bevågenhet genom dagtingan. Jordkommissionen

ansåg detta vara en särdeles viktig angelägenhet. Särskilt Wohlin

stödde energiskt förslaget om skärpta koncessionsvillkor. Bondeförbundet

har ju också i riksdagen framträtt med framställningar å hela partiets

vägnar om effektivt ingripande mot varje obehörig förtrustning. Inom kommissionen

voro allenast herrar Jansson och Olsson skiljaktiga så tillvida, att

kontrollen borde inskränka sig till prövning, huruvida från det allmännas

sida hinder möter mot förvärvet. Men vad är det allmännas intresse om

ej just uppgiften att slå vakt om befolkningens ovannämnda rättigheter''?

Sedan år 1925 hava erfarenheterna ytterligare bestyrkt behovet av ett

allvarligt ingripande. Det stora sammanstörtandet i Kalix dalgång med

omgivningar belyser situationen. Liknande uppvaknanden äro, befarar man,

att emotse mångenstädes i de norra delarna av riket, om ej statsmakten

ser upp med missförhållandena i tid. Aktiesystemet såsom grundval för ett

herradöme över land och folk är väl en företeelse, som ej bör såsom hitintills

bli föremål för blind förtröstan utan även förtjänar att närmare övervägas

till sin rätta natur. I dessa ämnen har av mig till denna riksdag

gjorts en särskild framställning (motion nr 161), till vilken sålunda ytterligare

hänvisas.

En rätt för aktiesystemet att hopa jordegendomen på en hand bör åtminstone

åtföljas av skyldighet att på landets skogar och i all synnerhet på de

av kronan till jordbruket donerade skogarna införa uthållighet sbruk för att

därmed grunda ett årligt och varaktigt stöd för alla lojala intressen samt

för befolkningens möjligheter att kunna leva. Likaså bör ett förvärv i trustsyfte

ej medgivas utan att det visas, att de i köpet ingående arrendejordbruken

blivit utbrutna på ett tillfredsställande sätt för att med äganderätt

övergå till arrendatorn.

Det är vanskligt att inlåta sig i gissningar, varför den av jordkommissionen

föreslagna strängare koncessionen i anslutning till den gamla lagens

formulering, icke kan få diskuteras av statsmakterna utan måste förbigås

med tystnad, även om den i laga ordning framlägges till övervägande. Det

är väl kanske därför, som denna huvudsak i 4 § första stycket av utskottet

bortskymts genom det oriktiga påståendet, att detta stycke huvudsakligen

rör sig om det, som återfinnes först i 3, 4 och 5 punkterna.

Denna sak är verkligen så viktig just nu, att den mycket väl förtjänar

särskilt betonas och således bibehålla sin framskjutna plats i lagtexten. En

rationell avfattning av hela 4 § är det lönlöst att nu ifrågasätta. Ett diskussionsinlägg

därom fanns fogad vid min konfiskerade motion till 1925 års

utskottsbetänkande. Den bifogas nu i stället här till kännedom (bil. A).

I lagutskottet röstade vid avgörandet sex ledamöter för bifall till mitt

yrkande i denna punkt. Egentligen bör ärendet återremitteras i all synnerhet

i denna punkt för att utskottet må avgiva utlåtande över den genom

motionen väckta frågan, vilket som sagt alldeles underlåtits.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nt 8. 19

Det hemställes sålunda

att riksdagen ville besluta att mom. 1 skall erhålla

följande förändrade lydelse:

1. att fastigheten vid tiden för denna lags trädande

i kraft ägdes av bolag eller förening och sedermera alltjämt

tillhör dylik samfällighet; dock må sådant tillstånd

givas endast där särskilda omständigheter därtill föranleda.

Beträffande punkt 3 (lagens 4 § första stycket mom. 2: bolags rätt att

förvärva utskog, som ej är att hänföra till stödskog).

Bolags rätt att förvärva utskog, som ej är att hänföra till stödskog, var

enligt gamla lagen konoessionsfritt. Reservanter i norrlandskommittén,

värmlandsundersökningen, andra kammaren år 1922 (104 röster för, 81 mot;

i första kammaren 59 röster mot, 48 för) samt jordkommissionen (enhälligt)

ha ansett, att koncessionsfriheten bör upphöra samt att koncession enligt den

gamla lagens bestämmelser skulle vara sträng d. v. s. medgivas endast

»därest särskilda omständigheter därtill föranleda». Regeringspropositionen

1925 förordade också koncessionstvang, men endast s. k. lindrig koncession.

Lagtexten gav visserligen på denna punkt ingen vägledning, men i motiven

uttalades såsom under punkt 1 nämnts, att koncession i regel borde bifallas.

Riksdagen, som antog en del andra viktiga ändringar, godkände propositionens

förslag i ovanberörda del provisoriskt men ansåg i viss mån strängare

koncessionsvillkor för detta fall höra stadgas. Den begärde nämligen, såsom

andra kammaren åren 1907—1910 beslutat, utredning om skyldighet för

bolag att hembjuda sådant förvärv till inlösen av staten och vederbörande

kommun. Här uppstår således den oegentligheten att, under avvaktan på

denna utredning, förvärv dock kan koncessioneras utan att tillfälle till återförvärv

från det allmännas sida erbjuder sig. Riksdagen undantog ock

odlingsområden med tillbehör.

Enligt jordkommissionens enquéte om den gamla lagens verkningar ha

kommunalnämnderna påyrkat förbud för ytterligare bolagsförvärv. Ytterst

sällan, säger enquéten, finner man något uttalande om att bolagens rätt att

förvärva hemmanens skogsmark utöver stödskogen varit till gagn för den

jordbrukande befolkningen. »Så gott som undantagslöst», heter det, »håller

man före, att denna rätt tvärtom varit till skada för bondebefolkningen, ej

endast på den grund, att bolagens vidsträckta jordområden till följd därav

ej sällan fått en ganska avsevärd utökning utan även och främst därför, att

bolagens makt och betydenhet vuxit på bondeklassens bekostnad». Liknande

åsikter, säger enquéten, komma om också i en något mindre bestämd form,

i regel till synes i de från hushållningssällskapen, odlingsråden och lands
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

fiskalerna avgivna uttalandena. Ett utdrag av kommissionens enquéte i

denna del bifogas (bil. B).

Även i mom. 2 har liksom beträffande mom. 1 vid den nya lagens

antagande den officiella diskussionen rört sig om, huruvida koncessionsfrihet

bör fortfarande äga rum eller om koncessionstvång skall införas. Man har

även här stannat vid den senare ståndpunkten men ej velat på något sätt

ingå i svar på frågan, varför jordkommissionens förslag om strängare koncessionsvillkor

förkastats och ersatts med en lindrig koncession, som i regel

bör bifallas. Utskottet har även här undanskymt denna sak genom sitt

påstående, att 4 §:s första stycke huvudsakligen avsett sådana fall, då koncession

enligt förut gällande lagstiftning i regel beviljats eller sålunda mom.

3, 4 och 5, ehuru mom. 1 och 2 äro ännu mer huvudsakliga och i varje

fall minst lika huvudsakliga som de övriga momenten.

Frågan är således icke här övervägd vid lagens antagande. Det synes

icke vara möjligt att få ett sådant övervägande till stånd, även om den,

såsom nu åter skett, i laga ordning väckts. Den förestående utredningen

visar emellertid, såvitt jag förstår, att giltiga skäl föreligga, att jordkommissionens

förslag om strängare koncessionsvillkor enligt den gamla lagens

formulering även här är på sin plats.

Jag hemställer därför,

att riksdagen ville besluta, att mom. 2 skall erhålla

exempelvis följande förändrade lydelse:

2. att fastigheten utgör---med vilket området

sammanlägges; och må jämväl i övrigt tillstånd meddelas

allenast på grund av särskilda omständigheter;

skolande---jordavsöndring.

Beträffande punkt 6 (lagens 4 § första stycket mom. 3: bolags rätt att

arrondera sina domäner).

Detta moment avser att giva bolagen en uttrycklig rätt till jordförvärv

för skogsvårdens befrämjande. Detta är en lätt sak för bolagen, vilkas

organisation är inriktad på att köpa och sälja. Motsvarande, minst lika

berättigad arrondering av statsskogar, allmänningar och bondeskogar genom

förvärv från bolag står däremot icke till buds.

Jordkommissionen skattade något åt detta krav ehuru ytterst försiktigt

och tog avstånd från alla utvidgningsplaner. I ett särskilt yttrande varnade

jag för förslagets äventyrligheter. Detta senare menade nog också 1925 års

proposition, ehuru det enligt min uppfattning, såvitt jag förstår, ej blivit

klart uttryckt.

Avsikten med propositionen var emellertid uppenbarligen, vilket också

justitieministern sedan försäkrat, att någon större rätt ej skulle givas bolag

än som för sagda syfte kan anses hava medgivits enligt den gamla lagens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

21

undantagsbestämmelse. En annan sak är om en sådan avsikt kan upprätthållas

med den nya formuleringen. I denna punkt är samhället uppdelat

i intressekretsar och ett så positivt stadgande, som ej längre ikläder sig

undantagets form, är farligt och kan även partipolitiskt utnyttjas emot lagens

underförstådda mening.

Detta visade sig också efter det lagen vunnit laga kraft. Från Västernorrlands

och även Jämtlands län inströmmade ansökningar från bolag att

få förvärva sina bulvanhemman, som de enligt den samtidigt utgivna bulvanlagen

skulle avhända sig. Så gott som alla myndigheter och myndighetspersoner

tillstyrkte ansökningarna samt delade bolagens uppfattning, att eu

ny rätt för de senare tillkommit. Denna händelse förutsågs av mig vid

lagens antagande (se bil. C).

Emellertid har den nuvarande regeringen avslagit omkring 150 sådana

ansökningar men bifallit ungefär 25. Det har sagts mig av föredraganden,

att enligt hans uppfattning de bifallna förvärven varit av den beskaffenhet,

att koncession bort bifallas även enligt den äldre lagen. Man får vara den

senaste regeringen och dess jordbruksminister tacksam för denna beslutsamhet

att ej tillmötesgå förväntningarna.

Det gäller således nu att kunna upprätthålla denna praxis i tillämpningen

av en tydligen mångtydig lag. Om genom motionen lagutskottet ej kunnat

undgå att åtminstone hälft om hälft biträda en sådan tolkning och riksdagen

anser sig kunna åtnöjas därmed, har ändock alltid åtskilligt vunnits.

För min del visar dock tydligen den ovannämnda framstöten från bolagen

och myndigheterna, att den gamla lagen med sin uttryckliga undantagsbestämmelse

var mera betryggande. Därför bör den bibehållas, vilket ju på

en omväg också skulle kunna ske genom en omskrivning av den nya lagen

i enlighet med mitt alternativa yrkande.

Jag hemställer därför,

att riksdagen ville besluta att i mom. 3 orden Ȋger

avsevärd betydelse» utbytas mot orden »uppenbarligen

äger synnerlig betydelse».

Beträffande punkt 7 (lagens 4 § första stycket mom. 4: rätt till bolagsförvärv

för att bereda bostäder och producera livsförnödenheter).

Mot detta moment är i och för sig icke något att erinra. Lagtexten ersätter

dock den äldre lagens undantagsbestämmelser med ett positivt stadgande.

Enahanda fara för dess utnyttjande till lagens kringgående föreligger

därför liksom i mom. 3. Bolagens och den officiella ämbetsmannavärldens

samfällda uppfattning, att den nya lagen här bjudit nya förvärvstillfällen,

åberopar sig ofta även på mom. 4. Ehuru detta anlopp åtminstone väsentligen

avböjts av den frisinnade regeringen, är det dock tydligt av detta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

anlopp, att den gamla lagen av angivet skäl erbjöd en tryggare omvårdnad

om andemeningen än den nya mångtydiga lagtexten.

Det hemställes därför,

att riksdagen ville besluta att mom. 4 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

4. att med — — — jordbruksprodukter; dock må

sådant tillstånd givas endast där särskilda omständigheter

därtill föranleda.

Beträffande punkt 9 (lagens 4 § första stycket mom. 5: rätt till förvärv

för bildande av egna hem eller mindre jordbruk).

Mot detta moment är i och för sig icke något att erinra. Lagtexten ersätter

dock den äldre lagens undantagsbestämmelser med ett positivt stadgande.

Enahanda fara för dess utnyttjande till lagens kringgående föreligger

därför såsom i mom. 3 och 4. Bolagens och den officiella ämbetsmannavärldens

samfällda uppfattning, att den nya lagen erbjudit nya förvärvstillfällen,

åberopar sig ofta även på mom. 5. Ehuru detta anlopp åtminstone

väsentligt avböjts av den frisinnade regeringen, är dock tydligt icke minst

av detta anlopp, att den gamla lagen av angivet skäl erbjöd en tryggare

omvårdnad om andemeningen än den nya mångtydigare lagtexten.

Norrlandskommitténs majoritet ville bevara åt en självägande bondeklass

åtminstone de gamla bondehemmanens åkerbrukskärna. Till egnahemsbildningar

fingo i regel användas annan mark i det vidsträckta landskapet.

De tre s. k. bolagsreservanterna förfäktade lika ivrigt, att dessa jordbrukskärnor

borde vid behov få användas till egna hem åt bolagens skogsarbetare.

Det artar sig till att dessa reservanter numera få större medhåll

än fordom.

En annan form för kringgående är det i motionen omförmälda LjusneVoxna

bostadsaktiebolags inköp av tre byar från Ljusne-Voxna bolag.

Genom denna operation har man med länsstyrelsens medgivande förvandlat

dessa byars jordbruk till »bostadslägenheter» och därigenom undgått både

tillbörlig skogstilldelning och norrländsk arrendelag.

Om genom motionen riksdagen måste föranledas att mer eller mindre

stödja den nuvarande regeringens förenämnda uppfattning, är ju alltid

något vunnet för att denna praxis skall få fortsätta. Säkert är det dock

ingalunda och därför hemställes,

att riksdagen ville besluta, att mom. 5 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

4. att med — — — mindre jordbruk; dock må

sådant tillstånd givas endast där särskilda omständigheter

därtill föranleda.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 23

Beträffande punkt 12 (1925 års riksdagsskrivelse om eventuellt ändrade

bestämmelser för Värmlands och Kopparbergs län samt om skyldighet för

bolag att hembjuda stat och kommun koncessionerat förvärv av utskog, som

ej faller under stödskog).

Utskottet påstår, att efter det infordrade yttranden inkommit ärendena nu

bero på Kungl. Maj:ts prövning samt att anledning finnes att emotse KunglMaj:ts

beslut inom den närmaste tiden. Därför avstyrkes motionens hemställan,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t erinra om nämnda framställningars

brådskande beskaffenhet samt anhålla om skyndsamt förslag.

För min del har jag antagit, att då ingenting avhörts på två år, skäl

förelåg att påminna om saken och i all synnerhet beträffande hembudsskyldigheten,

som blev verkningslös för alla koncessioner, beviljade under

väntetiden. I anledning av utskottets påstående har jag vänt mig till vederbörande

i departementet och där fått en annan upplysning. Yttranden hade

enligt lag infordrats från vederbörande ämbetsverk, som skolat inkomma

med dem innan 1925 års slut. Dessa yttranden hade, såsom plägar ske i

sociala jordfrågor, gått i avstyrkande riktning men delvis även varit stridiga.

Ärendet hade sedan någon gång i början på år 1926 föredragits i statsrådsberedningen,

varvid med anledning av yttrandenas innehåll beslutats att

tillsvidare låta ärendet vila.

Något hade sedan icke åtgjorts åt detsamma under år 1926, och även för

närvarande förelåg ingen ansats till att återupptaga detsamma. Det föreföll

mig av denna upplysning sannolikt, att, såsom vi ju bruka inom mångahanda

områden, vederbörande sökt undvika obehaget av ett officiellt avslag

genom att låta frågan do sotdöden.

Det må i detta sammanhang erinras, att i Norge har genom en sedan

länge stadgad hembudsskyldighet och med stöd av lån ur stora allmänna

fonder lantkommuner till stor fördel på detta sätt förvärvat skogsmarker

till bildande av sockenallmänningar. Det synes ock vara på sin plats, att

kronan beredes tillfälle att återförvärva i lämpliga fall den skog, som kronan

skänkt till jordbruket utan att ändamålet vunnits.

Det hemställes således,

att motionens yrkande i denna punkt måtte av riksdagen

bifallas;

2) av herr Pettersson i Hällbacken.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Bil. A

till C. Lindhagens reservation.

Diskussionsutkast till lydelse av 4 §, fogat vid €. Lindhagens konfiskerade

reservation till lagutskottets utlåtande nr 33 är 1925.

»4 §.

Konungen äger giva bolag eller ekonomisk förening tillstånd att förvärva

fastighet av annan beskaffenhet än i 3 § sägs. Sådant tillstånd må ej beviljas,

med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, dock med iakttagande

tillika av följande uttryckliga föreskrifter.

1) Av hemmans avrösningsjord med impediment får ej avskiljas mer, än

att återstående del av hemmanet behåller fullt tillräcklig husbehovsskog

samt, där sådant med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande

omständigheter för upprätthållande av ett bärkraftigt jordbruk påkallas,

jämväl för ändamålet fullt tillräcklig saluskog. I de fem norrländska

länen samt Kopparbergs och Värmlands län må ej i något fall berörda

skogstilldelningar understiga vad som minst skolat vid hemmanet

bibehållas såsom stödskog enligt 3 § i lagen den 4 maj 1906 med tilläggsförfattningar.

2) Från förvärv, som i 1 mom. omförmäles, skall jämväl undantagas sådana

till odling tjänliga myrmarker och andra odlingslägenlieter, som i anseende

till läge, omfattning och jordens beskaffenhet nu eller inom en överskådlig

framtid anses ägna sig för upptagande av självständiga jordbruk

eller, om detta ej kan ske, lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande

jordbruk. Till odlingslägenlieter, som lämpa sig för självständiga

jordbruk, skall ock bibehållas skogstilldelning i den omfattning, ovan i

mom. 1 för särskilda fall sägs. Sålunda undantagen lägenhet äger rätt till

nödig utfartsväg över den förvärvade marken.

3) Såsom särskild omständighet, vilken kan föranleda tillstånd till förvärv,

må anses, att förvärv av viss mindre skogslott kan antagas för bolaget

eller föreningen såsom innehavare av angränsande fastighet uppenbarligen

äga avsevärd betydelse för skogsvårdens främjande (arrondering),

dock att även i dylikt fall stadgandena ovan i mom. 1 beträffande skogstilldelning

skola iakttagas.

Tillstånd må ej medgivas, när ändamålet till fördel jämväl för den fastighet,

från vilken förvärvet skall äga rum, eller utan skada för densamma

kan ske genom ägoutbyte. Kan skogslotten med lika eller bättre skäl

främja skogsvården å någon angränsande allmän eller enskild, annan än

bolag och ekonomisk förening tillhörig skogsmark genom eventuell framtida

sammanslagning av desamma i skogsvårdshänseende, må tillstånd ej

heller medgivas, med mindre synnerliga omständigheter därtill föranleda.

4) Förvärv av fastighet, som vid tiden för denna lags trädande i kraft

ägdes av bolag eller ekonomisk förening och sedermera alltjämt tillhört

dylik samfällighet, må ej fastställas, därest ej tillika styrkes, att å fastigheten

befintligt arrendejordbruk blivit till arrendator eller, med dennes

begivande, till medlem av hans familj försålt genom kontrakt under förbehåll

av Konungens godkännande av detsamma. Den Konungen sålunda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 25

förbehållna prövningsrätt skall avse såväl inägornas tillräckliga omfattning

och tilldelning av skog, på sätt i mom. 1 sägs, som prissättningen. Är

det för arrendatorn ej överkomligt att övertaga den saluskog, som i visst

fall med hänsyn till ortsförhållandena behöver tilläggas fastigheten, skall

kontraktet innehålla förbehåll om rätt för kommunen eller staten att övertaga

saluskogsområdet.

Ej må i köpeskillingen ingå ersättning för de odlingar eller andra jordförbättringar,

som av arrendator och hans hustru eller av deras förfäder

eller eljest av föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått å sagda

arrendator eller hans hustru, veterligen eller uppenbarligen verkställts, utöver

vad enligt avtal ålegat dem och för vilka veterligen jordägaren ej

lämnat gottgörelse.

Undantag från ovan stadgade förbehåll för godkännande av förvärv må

dock äga rum, när särskilda omständigheter därtill föranleda och tillika

kan antagas, att arrendatorn genom äganderättens övergång ej kommer i

ett sämre läge.

Tillstånd må i fall, som nu sägs, ej heller lämnas, därest förvärvet kan

befaras skola i sin mån öka olägenheterna av trustbildning i orten eller i

riket med därav följande makt över prissättningen på andras skogsprodukter

och annat övermäktigt inflytande till skada för ortsbefolkningen eller

viss del av densamma eller för utnyttjande av det allmännas skogsegendom

eller eljest.

5) Avser fastighetens förvärvande att åt arbetare eller andra hos bolaget

eller föreningen anställda personer bereda bostad, må tillstånd meddelas

endast under förutsättning, att förvärvaren ej själv redan besitter område,

som kan skäligen utnyttjas för ändamålet.

6) Avser förvärvet att genom idkande av jordbruk tillgodose sådana personers,

som i mom. 5 sägs, behov av livsförnödenheter, må tillstånd meddelas

endast under förutsättning, att bolaget eller föreningen ej är i tillfälle

att skäligen tillgodose behovet genom uppodling av egna odlingsmarker

samt detta ej heller kan antagas kunna skäligen fyllas av den jordbrukande

befolkningen i trakten eller genom försändelser från andra orter. Ej

må för ändamålet självständigt bondejordbruk förvärvas, där ej synnerliga

omständigheter tala därför.

7) Avser förvärvet att främja bildandet av egna hem eller mindre jordbruk

i andra fall, än i 5 och 6, mom. sägs, må tillstånd givas endast under

förutsättning, att bolaget eller föreningen kan antagas äga förutsättningar

att verkställa exploateringen på ett tillfredsställande sätt samt ej genom

oskäliga priser fördyra anläggningarna för de slutliga jordbesittarna.

Övervägande bör även äga rum, i vad mån tilläventyrs genom ett storjordbruks

utnyttjande på detta sätt kan äventyras erforderlig produktion av

livsmedel för den icke jordbrukande befolkningen.

År fastigheten belägen i stad, må tillstånd ej mot stadens avstyrkande

beviljas, med mindre synnerliga omständigheter anses tala därför. Ligger

fastigheten utanför stads administrativa gränser men inom dess intressesfär

på sådant sätt, att staden genom eventuell inkorporering eller eljest

kan befaras kunna vänta avsevärt men genom eu otillfredsställande exploatering,

skall staden höras över ansökningen.»

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Bil. B

till C. Lindhagens reservation.

Utdrag ur jordkommissionens enquete.

Bolagens rätt att förvärva viss skogsmark från bondhemmanen.

Den i frågeformuläret framställda frågan, huruvida bolagens rätt att

förvärva hemmanens skogsmark utöver stödskogen varit till gagn för den

jordbrukande befolkningen, har av uppgiftslämnarna i allmänhet omfattats

med särdeles stort intresse, och svaren på frågan äro på den grund

ofta synnerligen ingående och utförliga. Uppgiftslämnarna hava nämligen

vid behandlingen av förevarande spörsmål ingått på frågan om bolagens

jordförvärv i allmänhet, d. v. s. även de före förbudslagen skedda,

och om dessa jordförvärvs betydelse för den jordbrukande befolkningen.

Av uppgiftslämnamas ställning till denna vittomfattande fråga synes

sedan vara beroende deras svar på frågan, huruvida bolagens rätt att förvärva

hemmanens skogsmark utöver stödskogen varit till gagn för den

jordbrukande befolkningen.

Bland uttalandena från de uppgiftslämnare, vilka torde giva uttryck åt

de åsikter och stämningar, som förefinnas hos den norrländska bondbefolkningen,

nämligen uttalandena från kommunalnämnderna, torde man

knappast finna något, som ej med uttryck av oförbehållsamt erkännande

omnämner den lagstiftning för den självägande, norrländska bondeklassens

bevarande, som tom till stånd i och med förbudslagen. Såsom i det

föregående erinrats, äro nämnda, allmogebefolkningen representerande

uppgiftslämnare också synnerligen obenägna att tillstyrka någon som

helst jämkning i denna lags bestämmelser av fruktan att bolagens möjligheter

till nya jordförvärv skulle vidgas i den grad, att lagens ändamål

bleve äventyrat. Bolagens under årtionden pågående omfattande jordförvärv

upphörde först med den norrländska förbudslagens ikraftträdande

och betraktas av dessa uppgiftslämnare såsom synnerligen ödesdigra för

den norrländska bondbefolkningens ekonomiska och sociala oberoende och

såsom orsak till undergången av en stor del av den norrländska bondeklassen.

Av denna uppgiftslämnamas syn på bolagens jordförvärv följer, att

man i deras utsagor ytterst sällan finner något uttalande om att bolagens

rätt att förvärva hemmanens skogsmark utöver stödskogen varit till gagn

för iden jordbrukandc befolkningen. Så gott som undantagslöst håller man

före, att denna rätt tvärtom varit till skada för bondbefolkningen ej endast

på den grund, att bolagens vidsträckta jordområden till följd därav

ej sällan fått en ganska avsevärd utökning, utan även och främst därför,

att bolagens makt och betydenhet vuxit på bondeklassens bekostnad.

Liknande åsikter komma, om också i en något mindre bestämd form, i

regel till synes i de från hushållningssällskapen, odlingsråden och landsfiskalerna

avgivna uttalandena. Man medgiver visserligen, att möjligheten

för bönderna att kunna försälja en viss del av hemmanens skogsmark

till de störa trävarubolagen, som i regel vårda skogarna bättre än

bönderna, varit av betydelse för en förbättrad skogsvård, i all synnerhet

som skogens försäljning i annat fall säkerligen skett till enskilda trä
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 27

varuhandlare eller mindre sågverksägare, i vilkas händer skogen i de flesta

fall omedelbart skulle skövlats. Bönderna hava också därigenom, att bolagen

kunnat vid sidan av de enskilda spekulanterna uppträda som spekulanter

å ifrågavarande skogar, ernått en högre köpeskilling än om endast

enskilda spekulanter uppträtt såsom köpare. Vidare finnas i de inre.

mera undangömda delarna av landet områden, där knappast andra än trävarubolagen

äro köpare av skog. När därför försäljning av skogsmark

från ett bondhemman i sådan trakt av en eller annan anledning varit nödvändig,

har det varit till fördel för säljaren, att ett bolag kunnat uppträda

såsom spekulant. Numera känna också bönderna bättre till värdet av sin

skog, så att något bortslumpande av skogsmarken för en obetydlighet icke

torde förekomma.

Finnas sålunda vissa omständigheter, som tala för bolagens rätt att förvärva

hemmanens skogsmark utöver stödskogen, måste dock denna rätt ur

andra synpunkter anse® vara till skada för den jordbrukande befolkningen.

För det norrländska jordbruket är det i regel ett oeftergivligt behov att

äga skog i så stor utsträckning, att den kan giva bonden möjlighet att genom

försäljning av skogsprodukter trygga sin bärgning, i den mån denna

ej kan vinnas enbart genom jordbrukets avkastning. Med jordbruksbefolkningens

tillväxt och den till följd därav allt längre gående jorddelningen

blir den nu som tillräcklig ansedda stödskogen i en framtid otillräcklig.

Den från bondhemmanen till bolagen försålda skogen skulle i viss

utsträckning kunnat fylla behovet av stödskog. Därtill kommer, att i den

till bolagen från bondhemmanen försålda skogsmarken ofta ingått mark,

som lämpat sig för odling, vilket måste anses synnerligen beklagligt, då

därigenom möjligheten för bondhemmanens framtida utveckling i avsevärd

mån begränsats. Skall den i förbudslagens 3 § bolagen medgivna

rätten att förvärva viss av bondhemmanens mark kvarstå, är det därför

av nöden, att bestämmelserna om vad som bör förstås med »odlingsområde»

skärpas, så att för nyodling lämpad mark jämte nödigt skogsanslag

för å denna mark upptaget jordbruk, ej frånhändes bondbefolkningen och

övergår i bolags ägo.

Som ett skäl för bolagens rätt att förvärva hemmanens skogsmark utöver

stödsbogen har framhållits, att det för bönderna ej skulle vara nyttigt

att äga, alltför störa skogsområden. Bönderna skulle nämligen, om

de hava rikliga tillgångar av skog, ägna mycket litet intresse åt jordbruket,

vilket således skulle försummas, samtidigt som bönderna skulle

röna mindre god inverkan av det rikliga penningflödet från skogsförsäljningarna.

Häremot framhålles det från åtskilliga håll, att, om det för

närvarande funnes sådana, fall, då bönderna till följd av god skogstillgång

tillbakasätta jordbruket, skulle dock förhållandena härutinnan snart nog

utjämnas på grund av den starka folkökningen, som för de nuvarande

böndernas avkomlingar skulle omöjliggöra att uteslutande lita till inkomsterna

från skogsförsäljningarna.

Förslag till disposition av den skogsmark A bondhemmanen, som finnes

utöver stödsskogsbehovet.

Vid besvarandet av frågan, vilken disposition av ifrågavarande skogsmark

uppgiftslämnarna skulle vilja förorda i stället för den nuvarande,

framläggas flera olika förslag. Gemensamt för flertalet av dem, som anse,

att bolagen ej vidare böra hava rätt att förvärva hemmanens skogsmark

s. 28 Kontrollera mot PDF

Bolagens rätt

till »arronderingar»

.

28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

utöver stödskogen, synes vara, att ej heller enskilda, till den jordbruksidkande

befolkningen icke hörande personer, skogsspekulanter och smärre

sågverksägare, böra hava möjlighet att köpa dylik skogsmark. Denna hör

förbehållas den jordbruksidkande befolkningen, därmed, givande jordbruksnäringen

stöd och möjlighet till utveckling genom nyodlingar.

Emellertid framhålles från många håll, att det lämpligaste vore, att

bönderna ej själva förvaltade dessa, åtminstone i närvarande stund för

jordbruket icke direkt behövliga skogsmarker, utan att dessa sammanfördes

till under allmän uppsikt stående domäner, varifrån bönderna skulle

i vederbörlig mån tillföras avkastningen. Ett dylikt sammanförande av

dessa marker exempelvis till soekenallmänningar skulle, säges det, vara

till stor vinst för skogsskötsel^ som då skulle bliva mera rationell än den

vård, som för närvarande ägnas dessa skogsmarker. För bondbefolkningen

skulle härigenom uppstå ett oförytterlig! kapital till tryggande av

dess ekonomiska välstånd, i stället för att dessa vidsträckta skogsarealer

med nuvarande fria dispositionsrätt över dem ofta löpa fara att på grund

av oförstånd eller bristande ekonomisk insikt gå ur bondbefolkningens

händer. En och annan röst Ilöjes även för att staten skulle förvalta ifrågavarande

områden av bondskogarna.

Åtskilliga uppgiftslämnaxe framkasta vid behandlingen av förevarande

ämne även den tanken, att det borde undersökas, huruvida ej vissa till

bolag försålda skogsområden kunde för bönderna återvinnas genom en reduktion

av ett eller annat slag i de fall, då bondhemmanen för en alltför

ringa köpeskilling avhänts skog till sådan omfattning, att ej ens tillräckligt

med husbehovsskog finnes kvar å hemmanen. Dessa fall skulle huvudsakligast

härröra från en några årtionden tillhaka i tiden liggande

period i den norrländska fastighetshandeln.

Bil. C

till Lindhagens reservation.

Utdrag ur C. Lindhagens konfiskerade reservation till lagutskottets utlåtande

nr 33 är 1925.

Ett särskilt kapitel är frågan om rätt för bolag till »arrondering». Detta

är egentligen en uppfinning av herr Wohlin, vilkens insats i detta avseende

under debatten i lagutskottet upplystes ha mottagits med mycket

blandade känslor inom hans parti. Hitintills har vad som kunnat vara

befogat häri haft en tillräcklig utväg i »de särskilda omständigheterna»,

som kunnat föranleda koncession. Förslaget har nu i stället på denna

punkt skapat en särskild »magna charta» för bolagen, som redan väckt

ganska vittgående förhoppningar. Denna rätt är även enligt utskottets

förslag så fristående utbruten ur systemet, att stödskogsbestämmelser och

dylikt få vika för densamma. Här skall i stället såsom garanti gälla allenast

en allmän sats, som tillämpas efter administrativt gottfinnande, nämligen,

att jordbruket ej får bringas att upphöra eller försvagas eller, såsom

propositionen och reservanter önska det, »märkligen» försvagas, vilken

väl ej gör någon avsevärd skillnad. Ja, om »särskild anledning därtill

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 29

förefinnes», må dock jordbruket gärna märkligen försvagas och till och

med upphöra för bolagens arronderingssyften! Eu så orimlig formulering

bör väl ej få kvarstå och allra minst kan man väl här säga, att det återgiver

allenast hitintillsvarande praxis. Herrar Johansson i Kälkebo och

Tjällgren böra ej vara allt för säkra på att de tryggat fred över landet

i sina hemorter genom bibehållandet allenast av speciella stödskogsbestämmelser.

Denna högtidligen lagfästade och vidgade rätt för bolag till arrende - ringar har även givit upphov till förhoppningar om bulvanlagens kringgående

genom möjlighet för bolagen att erhålla koncession å sina bulvanköp.

Även lagutskottet förutsätter en sådan möjlighet, vilket bäst bevisar,

att stadgandet innefattar en vidgad förvärvsrätt för bolagen. Utskottet

vinkar till och med litet smått med en sådan möjlighet. Vid behandlingen

av frågan om en sex månaders frist i 1 § av bulvanlagen, vilken

frist jag av andra skäl anser påkallad, anförde utskottets ordförande,

att han förordade fristen även för att bereda vederbörande bolag tillfälle

att söka dylik koncession. Det bär försports, att på bolags sida farhågorna

för bulvanlagen minskats genom förevarande bestämmelse. Det rapporterades

i lagutskottet, att Västemorrlands läns hushållningssällskap nyligen

tillstyrkt koncession för ett bolag å en fastighet, som bolaget innehaft genom

bulvan. Med andra ord ett stort spektakel är här lätt under uppsegling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.