Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående undanröjande av konflikter mellan den s. k. förbudslagen för bolagsförvärv och den s. k. bulvanlagen.

1927-02-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1927:9, Utlåtande i anledning av väckt motion angående undanröjande av konflikter mellan den s. k. förbudslagen för bolagsförvärv och den s. k. bulvanlagen.

Dokumentets text

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1927 kl. 10 1. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående undanröjande av

konflikter mellan den s. k. förbudslagen för bolagsförvärv

och den s. k. bulvanlagen.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr

165, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen ville antingen besluta sådana förtydliganden av förbudslagen

för bolagsförvärv och bulvanlagen, att de ej äventyra att stå i konflikt

med varandra och göras till föremål för stridiga tolkningar, eller ock

hos Kungl. Maj:t begära övervägande och förslag i sådant syfte.

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

År 1925 utfärdades en bulvanlag samtidigt med en förbudslag för bolagsförvärv.

Det har sedan icke avhörts någon åtgärd från vederbörande myndigheter,

vilka enligt lagen hade till åliggande att bringa den till verkställighet.

I stället inkommo omkring 200 framställningar från bolag särskilt

i Västernorrlands och Jämtlands län om tillstånd att få förvärva sina bulvanhemman

med stöd av den nya förbudslagens »lindrigare koncessionsbestämmelser».

Samtliga dessa ansökningar voro dessutom tillstyrkta av

länsstyrelserna och tjänstemannakårerna. Detta visade således, att den nya

lagen ansågs giva befogenheter till förvärv, som icke kunde vinnas enligt

den gamla förbudslagen. Det är också uppenbart att för alla som vilja

gynna bolagsförvärvet de så kallade lindrigare koncessionsvillkoren giva

rikliga förevändningar därtill, vilka saknas i den gamla lagen och jordkommissionens

förslag.

I denna angelägenhet åberopas ytterligare innehållet i motionen bifogad

framställning till regeringen.

I en erinran till justitieombudsmannen om underlåtenheten att tillämpa

bulvanlagen ha länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län nu

svarat, att de ansågo sig först böra avvakta Kungl. Maj:ts beslut i anledning

av de inkomna ansökningarna. Den i landshövding Widéns och jordkommissionens

utredningar förekommande specifikationen på bulvanhemman

uppgår dock till omkring sex hundra. Sannolikt, säger jordkommissionen,

är det verkliga antalet större. Man kan således fråga sig, varför ej de

bulvanköp, som ej föranlett dispensansökningar, åtminstone göras till föremål

för vederbörandes uppmärksamhet. Men man menar förmodligen, att

ett bifall till de inkomna ansökningarna bli prejudikat för att även de övriga

bulvanköpen få förvärvas. Detta låter ju också säga sig.

Vi stå således inför den skandalen, såsom ock av mig förutsågs vid behandlingen

i riksdagen av propositionen om den nya förbudslagen, att statsmakten

samtidigt utfärdar två lagar, av vilka den ena står i strid med den

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

31

andra, eller den ena utgör ett ständigt hot mot den andra, allt eftersom

olika partier eller justitieministrar sitta inne med avgöranderätten.

Flertalet av de inkomna ansökningarna har nu avslagits av den frisinnade

regeringen på föredragning av dess jordbruksminister. Konservativa ämbetsmän

och riksdagsmän hava redan uttryckt sin harm häröver, vilket ock

visar, att den nya lagstiftningen är oklar till sina grundsatser och byggd

på gungfly. Från Västernorr lands län har meddelats mig, att bolagen förbereda

nya ansökningar på andra grunder och att tvekan rådde inom länsstyrelsen,

om man borde avvakta även dessa framställningars prövning,

innan tillämpning av bulvanlagen kunde ifrågakomma.

Enligt pressen har det verkligen inträffat, att skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs

län till länsstyrelsen anmält för beivrande ett par bulvanförvärv.

Det lär ha avsett en till styrelsen inkommen anmälan. Man undrar hur

det kan gå, då man erinrar sig länsstyrelsens bifall till den afstyckning av

jordbruk, som nu behärskas av Ljusne Voxna bostadsaktiebolag.

Här hota uppenbarligen olidliga förhållanden.

Såsom i motionen erinrats har herr Lindhagen i ärendet påkallat ingri- Herr Lindrande

av såväl Kungl. Maj:t som riksdagens justitieombudsman. Utskottet haft^nf^g’"

tillåter sig här nedan lämna en redogörelse för de till justitieombudsmannen ärendet till

inlämnade skrifterna i ärendet och de över dessa avgivna yttrandena. Herr rit^d agens

17 # j list xt teom
Lindhagens

skrivelse till Kungl. Maj:t finnes såsom bilaga fogad vid mo- ''budsman.

tionen.

I en den 4 oktober 1926 dagtecknad, till justitieombudsmannen ingiven

skrift har herr Lindhagen anfört följande:

Enligt grundlagen äger justitieombudsmannen att hava tillsyn över lagars

och författningars efterlevnad av ämbets- och tjänstemän. I den för honom

utfärdade instruktionen har han även till åliggande att anmärka brister i

lagar och författningar samt avgiva förslag till deras förbättring.

Den 18 juni 1925 utgavs en lag om bulvanförhållande i fråga om fast

egendom, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1926. Jämlikt 8 paragrafen

i denna lag åligger det vissa myndigheter och ämbetsmän att på

sätt lagen närmare föreskriver medverka till att förekommande bulvanförhållanden

varda beivrade.

Inom ett par län i Norrland, där bulvanköp för bolags räkning av jordbruksfastigheter

mest förekommit, lärer ingen åtgärd hitintills vidtagits för

att bringa lagen i verkställighet. Det kan befaras av denna anledning, att

förhållandet är enahanda även i andra län. Till närmare belysning av

ämnet åberopas bifogade av mig denna dag till Konungen ingivna framställning

i detsamma med erinringar tillika med anledning av ett stort antal

ansökningar av bolag att få förvärva sina bulvanköp, vilket de anse, att den

nya lagen, jämväl av den 18 juni 1925, om förvärvsförbud för bolag i hela

riket skulle tillstädja till skillnad från den nu upphävda norrländska förbudslagen.

Min avsikt är icke att påkalla något åtal, vilket ej ligger för min röst.

Jag har endast velat begagna de medgivna tillfällen, som stå till buds, för

att fästa uppmärksamheten på ett stort missförhållande samt, i vad på mig

ankommer, resa något motstånd mot det ruinerande av norrlandslagstiftningen

och tillspillogivande av en generations bemödanden, som nu i blindo

satts i gång utan att allmänheten bibringas något förstånd på vad som i

det tysta försiggår.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande AV 9.

Sedermera har herr Lindhagen i eu den 12 oktober 1926 dagteclmad skrift

ytterligare andragit följande:

Det må till en början erinras, att landshövdingen Widéns undersökning

av norrländska förbudslagens verkningar samt jordkommissionens utredningar

liksom regeringens proposition i ämnet lämna närmare upplysningar om bulvanköpen

och deras förekomst. Omkring 600 äro så gott som specificerade

med fördelning på olika socknar. Vidare är utrett, att de flesta bulvanköpen

ägt ruin i Västernorrlands och därnäst i Jämtlands län. Flertalet ansökningar

från bolag, som nu inströmma till jordbruksdepartementet med

ansökan om tillstånd till förvärv av deras bulvanköp, härleda sig också från

Västernorrlands län. Så gott som alla förberörda ansökningar avse klara

bulvanförhållanden såsom ock föredraganden i departementet vitsordat. Samtliga

åberopa direkt och indirekt, att bolagen enligt 1925 års lag om förvärvsförbud

i hela riket skulle fått en ny och bättre rätt till förvärv än

enligt norrländska förbudslagen, ehuru den samtidigt utfärdade bulvanlagen

påbjuder förvärvens upphävande. Att så icke varit eller kunnat vara

meningen framhålles i bilagorna till min hemställan till ombudsmannen.

Oavsett detta åligger det väl myndigheterna att ställa sig till efterrättelse

bulvanlagens föreskrifter om tillsyn å dess tillämpning samt verkställa

undersökning om alla förekommande bulvanförhållanden, vilka vida överstiga

dem, som hitintills gjorts till föremål för ovannämnda ansökningar

till regeringen i jordbruksdepartementet.

För min del har jag, som sagt, från en ledamot i första kammaren, som

äger ingående kännedom om förhållandena i Västernorrlands län, erhållit

upplysning, att något där ej lär vara åtgjort för lagens tillämpning. En

landsfiskal hade t. o. in. uttryckligen betonat, att myndigheterna ej hade

anledning att ingripa, förrän det visat sig, om bolagens ovanberörda ansökningar

att i stället med en bättre rätt få förvärva sina bulvanhemman

bliva bifallna. I Jämtlands län har landshövdingen själv meddelat mig,

att något ej ännu åtgjorts av skäl, som i bilagorna också närmare skildrats.

Enligt lagen åligger det befallningshavande att ägna särskild uppmärksamhet

däråt, att inom länet förekommande bulvanförhållanden varda lagligen

beivrade. En hel del uppräknade ämbetsmän och myndigheter hava

dessutom skyldighet att göra anmälan därom till befallningshavande. Jag

har nu föreställt mig, att ombudsmannen med anledning av min hemställan

skulle infordra yttranden från länsstyrelserna i de län, där norrländska förbudslagen

varit gällande eller åtminstone från Västernorrlands och Jämtlands

län. I övriga delar av riket har den provisoriska förbudslagen varit

så kort tid gällande, att det är mindre sannolikt, att några omfattande bulvanköp

hunnit där organiseras. De tillfrågade länsstyrelserna, som ha sig

nogsamt bekant förekomsten av bulvanförhållanden, bleve då i tillfälle angiva

om och i vad mån åtgärder av dem vidtagits i lagens syfte samt huruvida

och i vilken omfattning anmälningar förekommit eller uteblivit. Närmast

synes ligga till hands att först göra sak och utredning om de bulvanförhållanden,

som i den Widénska och jordkommissionens utredningar närmare

specificeras. Det kan ju vara möjligt, att någon åtgärd vidtagits i något

fall med anledning utav den av mig till justitieombudsmannen ingivna inlagan.

Tiden för de eventuella åtgärdernas vidtagande synes mig därför

också böra angivas.

över de ingivna framställningarna hava yttranden inhämtats från länsstyrelserna

i Jämtlands och Västernorrlands län.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Länsstyrelsen i Jämtlands län liar anfört följande:

Inom länet finnes ett icke ringa antal bulvanfastigheter, vilka kunna indelas

i två grupper, allt eftersom fastighetsinnehavet står i strid mot lagen

om bolags rätt att förvärva fast egendom eller mot lagen den 30 maj 1916

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag.

Vad den förstnämnda gruppen angår äro samtliga hithörande, för Kungl.

Maj:ts befallningshavande kända fall med visst undantag, som nedan skall

närmare beröras, antingen beroende pa Kungl. Maj:ts prövning, efter det

Kungl. Maj:ts befallningshavande avgivit yttrande, eller föremål för utredning

i ett eller annat avseende. I några fall har utredningen försenats,

därigenom att Kungl. Maj:ts befallningshavande i samband med ansökningarnas

behandling sökt med egnahemsnämndens tillhjälp ordna fastighetsförvärv

för en del bolagsarrendatorer.

Den senare gruppen åter är, såvitt Kungl. Maj:ts befallningshavande har

sig bekant, inom länet endast representerad av ett antal fastigheter, å vilka

i december månad 1925 exekutiv försäljning begärts. Dessa ansökningar

hava nu mera återkallats, men i stället har hit ingivits en till Konungen

ställd ansökan om tillstånd att besitta fastigheterna. Jämväl sistnämnda

ansökning är för närvarande föremål för utredning.

Under sålunda angivna omständigheter har Kungl. Maj:ts befallningshavande

ansett talan enligt 1 § i bulvanlagen icke för närvarande böra äga

rum. Skulle sådan talan hava anställts och leda till förordnande om fastighetsförsäljning,

kommer enligt 2 § fastighet, som skall säljas, att bl i \ a undandragen

förvärv av bolaget. Den på Kungl. Maj:t ankommande prövningen,

vilken förutsattes såväl i lagen angående förbud för bolag och förening att

förvärva fast egendom som i bulvanlagen, skulle därigenom i verkligheten

bliva illusorisk. .

Då åtgärd enligt 1 § på grund av nämnda omständigheter hittills icke

kunnat vidtagas, torde det enligt grunderna för 3 § i bulvanlagen åligga

Kungl. Maj:ts befallningshavande att pröva, huruvida avverkningsförbud

enligt samma paragraf bör meddelas. Den närmaste överv åkningen i detta

avseende har utförts genom skogsvårdsstyrelsens befattningshavare såsom de

mest sakkunniga. Hittills har anmälan om obehörig avverkning under bulvanlagens

giltighetstid icke ingått, men däremot har, enligt vad som meddelats

från skogsvårdsstyrelsen, under föregående år anledning icke saknats

att antaga, att vissa avverkningar skedde med tanke på en blivande bulvanlag,

och det är icke uteslutet, att, då den egentliga avverkningssäsongen nu

närmar sig, sådant ingripande kan bliva nödvändigt.

Slutligen bör nämnas, att det ovan angivna undantaget avser några fastigheter,

vilka sedan flera år tillbaka innehafts av bulvan, men som nu blivit

föremål för frivillig försäljning i syfte att bulvanskapet i lagens mening

skulle upphöra, åtminstone till formen. Huruvida i själva verket ett kringgående

här äger rum, är föremål för undersökning, som möjligen kommer

att resultera i att frågan blir underkastad domstols prövning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har för sin del anfört:

Redan innan omförmälda lag trädde i kraft, hade av ett flertal bolag inom

länet ansökningar gjorts hos Kungl. Maj:t angående tillstånd till förvär\

av fastigheter, i fråga om vilka bulvanferhållande kunde anses föreligga,

och jämväl omedelbart efter lagens ikraftträdande hava ett flertal djliku

ansökningar gjorts.

Innan ansökningarna av länsstyrelsen översänts till Kungl. Maja, hava

Bihang till riksdagens protokoll 1921. !) samt. 2 and■ (i höft■ S—10.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

34 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

yttranden över ansökningarna inhämtats av vederbörande kommunalnämnder

och landsfiskaler, av jordbrukskommissionen inom liinet och länets hushållningssällskaps

egnahemsnämnd. Med hänsyn till den utredning, som sålunda

i varje fall förebringats, har länsstyrelsen vid ansökningarnas översändande

till Kungl. Maj:t ansett sig böra tillstyrka bifall till ansökningarna.

Till följd av ovan angivna förhållanden och då omförmälda ansökningar

ännu icke blivit av Kungl. Maj:t avgjorda samt ansökningarna torde avse

flertalet av de fastigheter inom länet, å vilka förenämnda lag är avsedd att

äga tillämpning, har länsstyrelsen hittills icke ansett sig böra vidtaga särskild

åtgärd för beivrandet av bulvanförhållande i fråga om fast egendom.

Enligt 1 § i lagen den 18 juni 1925 om bulvanförhållande i fråga om

fast egendom tillkommer det allmän åklagare att vid domstol föra talan i

fråga om sådant bulvanförhållande, som avses i nämnda lag. Enligt 8 § i

lagen åligger det Konungens befallningshavande att ägna särskild uppmärksamhet

däråt, att bulvanförhållanden inom länet lagligen beivras. Landsfogde, landsfiskal,

stadsfiskal, mantalsskrivningsförrättare, kommunalnämnd, jordbrukskommission,

skogsvårdsstyrelse och skogsvårdskommitté ävensom, där skogsvårdsstyrelse

icke utövar tillsyn över skogsvården, vederbörande jägmästare

skola, då anledning finnes till antagande att bulvanförhållande föreligger,

därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande. Där så anses lämpligt,

må Konungens befallningshavande förordna särskild åklagare att anhängiggöra

och utföra talan om bulvanförhållande.

I motionen begäras vissa åtgärder från riksdagens sida med anledning

därav, att de myndigheter, som hava till åliggande att bringa lagen till

verkställighet, i vissa fall skulle hava visat försummelse härutinnan. Motionären

erinrar därjämte om att till Kungl. Maj:t, särskilt från Jämtlands och

Västernorrlands län, inkommit ett stort antal ansökningar om köp av bulvanfastigheter,

till stöd för vilka ansökningar åberopats bestämmelser i 4 §

första stycket i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag

och förening att förvärva fast egendom (de s. k. lindrigare koncessionsvillkoren).

Dessa ansökningar hava enligt motionärens uppgift tillstyrkts

av vederbörande myndigheter, men till största delen avslagits av Kungl.

Maj:t. Enligt motionärens mening giva dessa förhållanden stöd för antagandet,

att bulvanlagen och förbudslagen för bolagsförvärv stå i konflikt

med varandra.

Utskottet kan dock icke dela motionärens uppfattning härutinnan.

Såsom framgår av utskottets vid 1925 års riksdag avgivna utlåtande

i fråga om förbudslagen för bolagsförvärv (nr 33, sid. 28), förutsatte utskottet,

att, därest den då för riksdagen framlagda bulvanlagen bleve antagen,

under den närmaste tiden komme att ingivas en del ansökningar om

koncession a förvärv av fastigheter, som vederbörande bolag innehaft genom

bulvaner. Med hänsyn därtill, att ifrågavarande fastigheter ej sällan torde

befinna sig i sambruk med bolagets övriga fastigheter, åtminstone vad skogen

beträffade, kunde antagas, att stadgandet i 4 § punkt 3 (koncession för

arrondering) understundom komme att åberopas för bifall till dylika ansök
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

35

ningar. Angeläget vore därför, yttrade utskottet, att vid prövningen av sådana

ansökningar sorgfälligt tillsåges, att förefintliga förutsättningar för

återupplivande av förut befintliga självständiga jordbruk icke gåves tillspillo.

Vad utskottet år 1925 förutsatte synes nu hava inträffat. Vid prövning

av ifrågavarande ärenden har emellertid Kungl. Maj:t, såsom även motionären

framhållit, framgått med stor varsamhet. Det sätt, varpå förbudslagen

tillämpas, synes sålunda icke från motionärens synpunkt böra giva anledning

till erinran.

Vidkommande anmärkningen mot myndigheternas övervakande av bulvanlagens

bringande i verkställighet förutsätter utskottet, att, sedan anmälan i

saken av motionären gjorts såväl hos Kungl. Maj:t som hos riksdagens

justitieombudsman, lämpliga åtgärder komma att vidtagas, därest försummelse

i berörda hänseende visas föreligga.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1927.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Sydow, von Stockenström, Sigfrid

Hansson, greve Spens, Fråndén, Lindhagen och Berglund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Öberg, Holmström i Stockholm.

Johansson i Sollefteå*, Andersson i Rasjön, Pettersson i Hällbacken, Gardell i (lans och Petersson

i Lerbäeksbvn.

Kj närvarande vid utlåtandets justering.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Reservationer:

1) av herr Lindhagen, som anfört:

I lagutskottet yrkades av mig, »att utskottet måtte uttala att, då med den

nya förbudslagen ej torde hava avsetts, att bolag skulle kunna erhålla koncession

på bulvanförvärv i sådana fall, då detta ej kunnat ske enligt äldre

lag, utskottet funne det av motionären begärda förtydligandet ej erforderligt,

varför utskottet ville hemställa, att motionen ej måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd».

Ordföranden åter hemställde, att utskottet icke måtte fatta något beslut i

fråga om motiveringen. Med elva röster mot tre beslöt utskottet jämlikt

ordförandens hemställan.

Ifrågavarande motion liksom mina i utskottets utlåtande nr 8 omförmälda

yrkanden beträffande tredje, fjärde och femte momenten i första stycket

av 4 § i förbudslagen samt de i detta betänkande omnämnda framställningarna

till regeringen och justitieombudsmannen hava haft till syfte

att, till motande av bolagens och myndigheternas omnämnda anstormning,

få fastslaget antingen genom ändring i den nya lagstiftningen eller genom

en förklaring av densamma eller ock åtminstone genom ett uttalande i riksdagens

motivering, att med den nya lagstiftningen icke avsågs att giva

bolagen en bättre rätt enligt förenämnda tre moment än de hade enligt den

gamla förbudslagen.

Vid behandlingen av de förenämnda tre momenten har utskottet hälft om

hälft åtminstone givit något av en sådan förklaring. I detta betänkande

åter har utskottet visserligen också ansett sig böra göra någon ansats till en

sådan förklaring, dock, såsom det synes mig, till en avsevärt mindre bråkdel

än nyss sagts. Det förefaller åtminstone som om utskottet helst vill överlämna

åt andra myndigheter att söka tillkännagiva, vad riksdagen menat

med sitt beslut år 1925. Ehuru jag förenat mig i utskottets avstyrkande

av motionen, nödgas jag därför hemställa,

att riksdagen ville till utskottets motiv för motionens

avstyrkande uttryckligen tillägga, att, då riksdagen för

sin del med den nya förbudslagen ej avsett, att bolag

skulle kunna erhålla koncession på bulvanförvärv i sådana

fall, då detta ej kunnat ske enligt äldre lag, finner

riksdagen det av motionären begärda förtydligandet ej

erforderligt;

2) av herr Pettersson i Hällbacken.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.