Andra kammarens andra tillfälliga utskott utlåtande AV 2. I
1927-03-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1927:2, Andra kammarens andra tillfälliga utskott utlåtande AV 2. I
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskott utlåtande AV 2. I
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1927 kl. 3 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 2, i anledning av väckt motion angående beredande
av särskild kompetens för fullgörande av vissa med
styresmansbefättning för sjukvårdsanstalt förenade
åligganden.
Uti en inom andra kammaren avgiven och till kammarens andra tillfälliga
utskott hänvisad motion, nr 75, har fröken Wellin hemställt, ”att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte
utreda frågan om beredande av särskild kompetens för fullgörande av de
med styresmansbefattningen för sjukvårdsanstalter förenade administrativa
och ekonomiska åligganden samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen eventuellt kan giva anledning”.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till
motionen.
Till utskottet hava yttranden över motionen avgivits av medicinalstyrelsen,
Svenska landstingsförbundets styrelse och centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund,
vilka yttranden återfinnas som bilagor till utskottets utlåtande
(Bil. 1—3).
För ernående av önskvärd kompetens hos styresmännen vid sjukvårdsanstalterna
bär motionären tänkt sig ”specialkurser i administrativ och ekonomisk
förvaltning för de yngre läkare, som aspirera på överläkarbefattningar
vid sjukvårdsanstalter och som äga fallenhet för den styresmannen
—direktören påvilande verksamheten”. Kurserna skulle åstadkommas genom
samverkan mellan för frågans lösning intresserade, d. v. s. staten,
landstingen och vissa kommuner, eventuellt även vissa läkarföreningar.
Av skäl, som anförts i styrelsens för Svenska lasarettsläkarföreningen av
medicinalstyrelsen åberopade yttrande, kan ifrågasättas, om dylika kurser
skulle kunna bliva av någon nämnvärd betydelse för det avsedda ändamålet.
Detta gäller särskilt i fråga om styresmannens administrativa uppgifter men
även i viss mån i fråga om den ekonomiska förvaltningen. På sistnämnda
område har utvecklingen dessutom gått i den riktningen, att överläkarenstyresmannens
inflytande allt mer begränsats, en utveckling, som utskottet
anser lycklig särskilt med hänsyn till vikten av att överläkaren får så ostört
som möjligt ägna sig åt sin egentliga uppgift. Denna utveckling har be
Bihang
till riksdagens protokoll 1927. 13 saml. 2 avd. 2 höft. (År 2).
Motionen.
Yttranden
över
motionen.
Utskottet.
1
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
främjats genom den nya landstingslagen och skulle ytterligare stödjas genom
införandet av den i medicinalstyrelsens yttrande anförda föreskriften
i ”1926 års lasarettsstadgesakkunniges” förslag till sjukhusstadga.
Emellertid är den i motionen framförda frågan om styresmännens kompetens
av stor betydelse, och det är därför att förvänta, att den jämte därmed
sammanhängande spörsmål till fullo beaktas och allsidigt prövas vid
utarbetandet av det förslag till ny sjukhuslag med tillhörande stadga, som
Kungl. Maj :t torde komma att framlägga för nästkommande års riksdag.
På grund av vad som sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda någon andra
kammarens åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1927.
Å utskottet vägnar:
NILS HOLMSTRÖM.
Närvarande: herrar Holmström i Gävle, Petersson i Broaryd, llrännbcrg, Holmberg, fröken
Wellin, herrar Lundén, Högström, Lundkvist, Göransson * och Smedli *.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fröken Wellin, som ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till motionen,
samt till ytterligare belysning av det i motionen framställda förslaget
åberopat en artikel i 4:e häftet (febr. 1927) av ”Zeitsohrift för das
gesamte Krankenhauswesen” över ämnet ”Ausbildung von Krankenhausleitern?”,
författad av Geheimrat Alter, Diisseldorf, och i svensk översättning
så lydande:
»Utbildning av sjukhusledare?
Hos en kommunal ledande förening har för ej så länge sedan gjorts förfrågan
hur och var möjlighet funnes att låta en befattningshavare avlägga
prövning i sjukhusförvaltning. Föreningen hänvisade frågan till ett sakkunnige-utskott,
dettas upplysningsavdelning måste svara, att den icke
kände till något ställe i Tyskland, där en sådan examen kunde avläggas; dylik
examen och därför erforderlig kurs finnas f. n. tyvärr endast i Förenta
staterna.
Jag tror, att denna lilla inledning rättfärdigar några korta reflexioner.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3
Hur danas hos oss i Tyskland en ”sjukhusledare”?
Först och främst den ”ledande läkaren”.
Om i dag i en ”A-Stadt” ett sjukhus uppföres eller blir ledigt, så följer
utnämnandet av en ledande läkare efter olika, mången gång rätt egendomliga
och för det egentliga ändamålets säkerställande, den bästa sjukvård,
icke alltid avgörande synpunkt; om uppgiften är stor nog kommer först och
främst en akademiskt utbildad person i fråga — särskilt om till äventyrs
eu ”professor” har sin verksamhet i en närbelägen ”B-Stadt”. Den enda
synpunkt, som alltid blir förbisedd och ofta fullkomligt skjuten åt sidan, är
frågan om erfarenhet och praktik inom sjukhusledningen; alltså den kvalifikation,
som egentligen borde gå framför varje annan. Denna kvalifikation
måste skjutas å sido, ty den förefinnes blott hos ett fåtal; ingen läkare
har under sin studietid lärt något om sjukhusväsen och även därefter finnes
det, bortsett från sinnessjukhusläkarne, som måste intressera sig för
anstaltsväsen, bland 100 assistentläkare knappast 2 eller 3, som göra sig
möda eller taga sig tid att lära känna det stora och mångsidiga, för hälsovården
och — medelbart eller omedelbart — för stora grenar av folkhushållningen
så viktiga sjukhusväsendet. Den, som blir ledande läkare köper
sig ibland, lånar oftare ”Dietrich-Grober” och förlitar sig för övrigt på
den skyddsängel, som den käre Guden alltid ställer till sjukhusens förfogande
— och vilken sedan inom sitt skyddsområde bar en erfaren husmor
och en duktig syssloman. Går allt väl och tiden tillåter, förvärvar sig slutligen
en av sådana hjälpkrafter ”ledd”, ledande läkare under årens lopp
den kännedom om sjukhusväsen, som man egentligen skulle kunna fordra
av alla statsexaminerade.
År detta tillstånd egentligen icke litet ovärdigt? Och först och främst
kan man försvara det ur hälsovårds- och förvaltningssynpunkt? Och det
är väl principiellt sett och i hög grad icke rationellt, om det invecklade,
känsliga, alltid dyrbara och i olämpliga händer icke sällan farliga maskineriet
inom den slutna vården ledes av en chefingenjör, som varken känner
detta maskineris detaljer eller behärskar dess arbetsmöjlighet och betjäning.
Det måste utan vidare erkännas, att den ledande förvaltningstjänstemannen,
då han erhåller en sådan ställning i sjukhusförvaltningen, i regel är
bättre utbildad för denna specialuppgift än den ledande läkaren. Oftast
rör det sig om män, som, innan de nå en ledande ställning, under åratal
hava praktiskt arbetat inom sjukhusförvaltningen. Men stundom förekomma
även här märkvärdiga ting. Jag känner en råd av fall, då personer, som
ditintills aldrig varit verksamma inom sjukhus, plötsligt kallas att intaga
plats såsom ledande förvaltningstjänstemän. Trenne särskilt anmärkningsvärda
fall från ansedda sjukhus hava under sista liden kommit till min
kännedom: ena gången var det en tjänsteman från stadens gasverk, i andra
fallet en herre, som ditintills varit verksam inom den statistiska avdelningen
4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
och faktiskt ännu aldrig i sitt liv varit inom ett sjukhus, i det tredje fallet
var det en i sjukvårdsväsen lika grundligt utbildad f. d. överstelöjtnant.
Men även i bästa fall sakna de herrar, som genom befordran bliva ledare
av sjukhusväsendet, trots sin mångåriga verksamhet inom sjukhus, ofta
förmågan att överblicka sjukhusväsendet, utan vilken en ledande tjänsteman
i dag även inom ett mindre sjukhus icke mera kan arbeta ändamålsenligt.
Eftersom därförutan en rationell drift blir omöjlig, intill dess den
nödvändiga överblicken genom vana förvärvats.
Under alla omständigheter hotas ledarens utveckling under hittillsvarande
förhållanden åtminstone av faran av en inskränkt överblick, som ej alltid
kan övervinnas av personlig duglighet. Den, som erhållit sin utbildning
inom en och samma förvaltning, är lätt fallen för att betrakta förhållandena
inom denna förvaltning såsom de bästa; härav följer lätt obenägenhet för
ändamålsenliga förändringar och värdefulla framsteg, en obenägenhet, som
mången gång på ett bedrövligt sätt hindrar utvecklingen, också därför att
föredraganden i förvaltningsfrågor i regel ej förstår mycket av sjukhusväsen
och föredraganden i finansfrågor i alla fall principiellt är obenägen
för allt nytt.
Det är ju illa, att man alltid måste hänvisa till Amerika, när man hos
oss finner förhållandena otillfredsställande och vill utpeka något bättre.
Men även i detta fall är man där före oss; icke till följd av onyttig examensiver
utan på grund av nyktert affärssinne och kännedom om att ett skadligt
driftfel ofördröjligen på ändamålsenligt sätt skall avhjälpas.
I Amerika finnas redan nu vid en rad universitet, särskilt vid Marquetteuniversitetet,
högskolekurser för utbildning i sjukhusväsen, vilka i olika
avdelningar meddela icke blott läkare och tjänstemän utan även sjuksköterskor
(Schwestern) och andra utbildningsvilliga en fullkomlig skolning
inom alla sjukhusväsendets områden och avsluta denna utbildning med en
facklig prövning och utfärdandet av betyg. Utbildningstidens längd växlar
för de olika grupperna och efter kursdeltagarnas olika förkunskaper; den
räcker för de minst kunniga (”rohern Material”) 4 år; för de väl förberedda,
särskilt för läkare, avhållas snabbkurser, då på 3 månader meddelas kunskap
inom alla sjukhusväsendets områden. Undervisningsämnen äro: alla
hygieniska krav på sjukhusledaren, byggnadsfrågor, inredning, drift, rättsförhållanden,
samtliga förvaltningsuppgifter, bokföring, hushållsväsendet,
andra ekonomifrågor (tvätt), förråd, utbildning och uppfostran av personal,
särskilt av sjukvårdspersonal, hjälpverksamhet inom sjukhuset med
tillbehör — i korthet allt vad eu sjukhusledare i vår tid måste veta.
Vore det icke ändamålsenligt, om man också hos oss i Tyskland en gång
begynte med dylika kurser? De nödvändiga fordringarna voro visserligen
icke härmed tillgodosedda. Dessa kunna i fråga om läkarna blott tillgodoses
genom att sjukhusväsendet ingår såsom ett undervisnings- och examensämne
i läkarutbildningen. För utbildning av förvaltningstjänstemän inom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
o
sjukhusväsendet fordras specialkurser; för en förvaltningsskola saknas lärarekrafter
och åskådningsmateriell, eu större del av utbildningen måste
förläggas till själva sjukhuset. Deltagande i dylik utbildningskurs — vilken
jag, trots min obenägenhet för examensprov, dock anser bör sluta med en
avgångsprövning — måste bliva obligatorisk för varje förvaltningstjänstemän,
som söker nå en ledande ställning inom ett sjukhus; endast den, som
innehar intyg om utbildning inom sjukhusväsendet, bör kunna ifrågakomma
för dylik tjänst.
Det vore i högsta grad önskvärt, att vederbörande inom riket och inom
länderna, till vilka jag också räknar de kommunala föreningarna, ville ägna
denna fråga en ingående uppmärksamhet. De nuvarande förhållandena äro
efter den senare tidens utveckling av sjukhusväsendet i längden ohållbara,
de äro också med hänsyn till ekonomiseringen av hälsovården, vilken vi av
intresse för folkhälsans förbättrande med alla medel måste främja, icke rationella
och försvarbara.”
Bil. 1.
Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
I skrivelse till kungl. medicinalstyrelsen den It februari 1927 har Kungi.
Maj :t anbefallt styrelsen, bland annat, att avgiva och till riksdagens andra
kammares andra tillfälliga utskott senast den 1 mars 1927 överlämna av
utskottet begärt yttrande över eu inom kammaren av ledamoten fröken
B. Wellin väckt motion, nr 75, angående beredande av särskild kompetens
för fullgörande av vissa med styresmansbefattning för sjukvårdsanstalt förenade
åligganden.
Sedan styrelsen i anledning härav infordrat och bekommit ett av styrelsen
för svenska lasarettsläkarföreningen i detta ärende avgivet, den 20 innevarande
februari dagtecknat yttrande, får styrelsen härmed till utskottet
överlämna detta yttrande, vilket styrelsen tillåter sig att såsom eget utlåtande
åberopa, därvid styrelsen vill tillägga följande uttalande.
Statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet har, jämlikt av
Kungl. Maj :t erhållit bemyndigande, den 15 oktober 1926 tillkallat fyra
sakkunniga för att inom departementet biträda vid fortsatt behandling av
1920 års lasarettsstadgekommittés förslag till allmän sjukhusstadga m. in.
I sitt med anledning härav den 15 januari 1927 avgivna betänkande hava
dessa sakkunniga (”1926 års lasarettsstadgesakkunnige”) föreslagit följande,
i § 12 av deras förslag till ''”Stadga angående lasarett, sjukstugor och
tuberkulossjukvårdsanstalter” intagna föreskrift:
”---Direktionen äger att bestämma,
att styresmannen skall, innan han vidtager åtgärd, som är av beskaffenhet
att medföra utgift och icke av direktionen anbefallts eller är av oväsentlig
betydelse, rådföra sig med en eller två av direktionen utsedda ledamöter
av densamma,
6 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
att styresmannen skall gemensamt med sagda ledamöter förbereda behandlingen
inom direktionen av sådana ärenden, som icke beredas av direktionens
ordförande; samt---— —
Mot dessa föreskrifter har icke någon erinran blivit av styrelsen framställd
i dess, efter erhållen remiss, den 5 februari 1927 till Konungen avgivna
utlåtande över lasarettsstadgesakkunnigas betänkande.
Därest dessa föreskrifter om en rådgivande nämnd intagas i en eventuell,
lasaretten berörande ny författning, synas därmed vissa garantier i den av
motionären angivna riktningen vara för handen.
Stockholm den 24 februari 1927.
Einar Eden.
B. BUHRE.
Gustaf Tägtström.
Till kungl. medicinalstyrelsen.
Avskrift.
Styrelsen för svenska lasarettsläkareföreningen, som genom remiss från
kungl. medicinalstyrelsen satts i tillfälle att yttra sig över en av fröken
Bertha Wellin i riksdagen väckt motion, i vilken hemsiälles, att Kungl. Maj :t
måtte utreda frågan om beredande av särskild kompetens för fullgörande
av de med styresmannabefattningen för sjukvårdsanstalter förenade administrativa
och ekonomiska åligganden, får med anledning härav vördsamt
avgiva följande yttrande.
Fröken Wellin avser att med sin motion komplettera nu gällande lasarettsstadga
samt även det förslag till lasarettsstadga, som av 1926 års sakkunniga
nu avgivits, och i vilka intet finnes stadgat angående beredande av
dylik kompetens.
Angående sättet för avhjälpande av den enligt fröken Wellins uppfattning
nu rådande bristen på kompetens har -motionären ganska obestämt och
ofullständigt uttalat sig. Av motiveringen till hennes motion framgår dock,
att hon anser, att specialkurser, för vilka l:ste provinsialläkarekurserna
kunde tjäna till förebild och vilka lämpligen kunde förläggas till något
lasarett eller annat sjukhus, borde anordnas, samt att deltagarne i dessa
kurser skulle utgöras av yngre läkare, som i en framtid aspirera på styresinannabefattningar.
Styrelsen kan för sin del ej annat än instämma med motionären i att det
skulle vara önskvärt, om till styresmannabefattningarne funnos att tillgå
läkare, fyllda med vetande i administrativa och ekonomiska frågor, med
vilka de kunde befrukta sitt blivande verksamhetsfält, men styrelsen måste
på nedan anförda skäl ställa sig avvisande mot tanken, att de av motionären
anbefallda specialkurserna skulle kunna meddela en blivande styresman
sådana kunskaper eller sådan erfarenhet, att hans kompetens därigenom
bleve i nämnvärd grad förökad.
Styrelsen anser nämligen, att styresmannens huvuduppgift består i att vara
den sammanhållande kraften inom sjukvårdsinrättningen med tillräcklig
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 2. 7
myndighet och taktkänsla att upprätthålla disiplinen inom ett sjukhus olika
element samt vidare att i pliktkänsla, omtanke och sparsamhet vara en
föresyn. En styresman, som är utrustad med erforderliga egenskaper härutinnan,
kan givetvis utöva ett stort och gynnsamt inflytande på sjukhusets
administration, likaväl som genom hans bristande förmåga i dessa hänseenden
mycket kan ställas oändamålsenligt.
Tydligen har det föresvävat fröken Wellin, att just på detta område
mycket skulle kunna vinnas genom deltagande i de av henne föreslagna
specialkurserna. För styrelsen står det däremot klart, att möjligheterna
till utbildning på detta område äro mycket obetydliga. De egenskaper, som
dana en chef, kunna svårligen förvärvas samt endast till en ringa del genom
undervisning göras mera fruktbärande.
I viss mån annorlunda ställer sig frågan om de ekonomiska uppgifter,
som höra till styresmannakallet. Härutinnan kunde ju tänkas, att styresmannen
under sin verksamhet skulle kunna ha nytta av honom genom
undervisning bibringat vetande. Detta torde emellertid endast i ringa grad
vara händelsen, i synnerhet som hans arbete med sjukhusets ekonomi under
senare år allt mera inskränkts och tendensen att ytterligare inskränka
densamma är oförtydbar. I de flesta landstingsområden upphandlas nämligen
genom landstingsmyndigheternas försorg ett stort antal av de för lasarettens
behov viktigaste artiklarna ss. bränsle, alla linnepersedlar, sängutrustning
m. m., genom direktionernas försorg antagas entreprenadanbud
å livsmedel, tvättmedel och mångenstädes även förbandsartiklar, vårföre
styresmannens direkta inflytande på anskaffningen av för lasarettets drift
nödvändiga artiklar oftast inskränker sig till inköp av instrument och en
del i hänseende till kostnaderna mindre betydande förbrukningsartiklar.
Då en nyutnämnd lasarettläkare nu för tiden äger bakom sig ett 10-tal
år tilibragta under arbete på sjukhus och då han under detta sitt arbete
måst göra sig förtrogen med den materiel, varmed han dagligen och stundligen
handskas och av vilket han är i så hög grad beroende, torde hans kompetens
på detta område ej allvarligt kunna sättas i fråga.
Då enligt vad styrelsen här ovan anfört föga anledning finnes att antaga,
att de av fröken Wellin i hennes motion föreslagna specialkurserna för utbildande
av blivande styresmän vid lasaretten nämnvärt skulle kunna höja
styresmännens kompetens, anser sig styrelsen för sin del ej kunna förorda,
att några åtgärder vidtagas för att förverkliga motionens syften.
Sala och Södertälje den 20 februari 1927.
Å styrelsens för Svenska lasarettsläkareföreningen vägnar:
EMIL HEDLUND.
Silas Lindquist.
8
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 2.
Bil. 2.
Till andra kammarens andra tillfälliga utskott.
Genom remiss den <S dennes har andra kammarens andra tillfälliga utskott
berett Svenska landstingsförbundets styrelse tillfälle att till utskottet
inkomma med yttrande över eu av .fräken Wellin i andra kammaren väckt
motion n:r 75 angående beredande av särskild kompetens för fullgörande
av vissa med styresmansbefattning för sjukvårdsanstalt förenade åligganden.
Med anledning härav har förbundsstyrelsen äran anföra följande.
Frågan om ett effektivt ordnande av sjukhusens ekonomiska förvaltning
är synnerligen betydelsefull och åtminstone för landstingsanstalternas vidkommande
just nu aktuell. Genom den nya landstingslagen har bl. a. i
princip fastslagits förvaltningsutskottets rätt och skyldighet att utöva ekonomiskt
överinseende över sjukvårdsinrättningarna, och de förslag till sjukliuslag
och därtill hörande stadga, som nyligen framlagts av inom socialdepartementet
tillkallade sakkunniga, avse bl. a. att närmare reglera dessa
förvaltningsutskottets ekonomiska uppgifter på sjukhusförvaltningens område.
I omförmälda stadgeförslag lämnas också rätt för vederbörande sjukhusdirektion
att för tillgodoseende av sjukhusekonomien och beredningen
av förvaltningsangelägenheterna bland sig utse en eller flera verkställande
ledamöter, med vilka läkaren-styresmannen skall äga skyldighet att rådgöra,
innan han vidtager åtgärd, som är av beskaffenhet alt medföra utgift,
och vilka samman med läkaren skola deltaga i beredningen av de
ärenden, som skola behandlas i direktionen. ”De sakkunniga hysa”, heter
det i motiveringen till hithörande stadganden, ”den uppfattningen, att införandet
av dylika överläggningar snart nog skall leda därhän, att samtliga
förvaltningsfrågor av sådan art att de icke utan vidare falla inom sysslomannens
befogenhet komma att dryftas i samråd mellan styresmannen och
sagda ledamöter, och härmed torde den ständiga delaktighet i ledningen av
sjukhusets angelägenheter, som direktionen kan åstunda, erhållas i tillfredsställande
omfattning.”
Från landstingsförbundets sida har vid upprepade tillfällen, särskilt i yttranden
över förslaget till lag om landsting samt över lasarettsstadgekommitténs
och nu senast lasarettsstadgesakkunnigas betänkande ägnats uppmärksamhet
åt frågan om åstadkommande av en god ekonomisk sjukhusförvaltning.
I fråga om sistnämnda betänkande har styrelsen för sin del
förordat det ovan relaterade stadgandet om verkställande direktionsledamöter
såsom ägnat att främja den ekonomiska förvaltningen samt dessutom
föreslagit införande av bestämmelser, som förpliktiga direktionen eller
styresmannen att i frågor angående sjukhusets ekonomiska förvaltning inhämta
yttrande från sysslomannen. Ett dylikt stadgande motiverades enligt
styrelsens mening direkt av sysslomannens tjänsteställning och åliggande
i övrigt.
I detta sammanhang må även framhållas förbundsstyrelsens vid flera tillfällen
gjorda erinringar angående den vikt och betydelse, som sysslomanstjänsten
och dess besättande med lämplig person äger för en ekonomisk
sjukhusdrift, samt att varken de kompetensfordringar, som ställas på sysslomannen,
eller de löneförmåner, som bjudas honom, alltid torde svara mot
den betydelse, som tjänsten i fråga sålunda ägde. Sitt intresse för att sysslomännen
bibringas nödig utbildning för att rätt fullgöra sina viktiga upp
-
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 9
gifter har förbundsstyrelsen visat genom att med anslag från landsting, städer
utanför landsting och staten, anordna en utbildningskurs för sjukhussysslomänuen.
Kursen i fråga hölls under liden 7—19 maj 1923, och i densamma
deltog inemot ett 90-tal sjukihussysslomän och deras medhjälpare.
De vid kursen hållna föreläsningarna sammanfördes till en bok, som utkommit
i två upplagor. Ett exemplar av boken i fråga bilägges härjämte
— Bilaga 1 —.
Enligt styrelsens mening torde dylika tid efter annan återkommande kurser
för sjukhussysslomän vara starkt av behovet påkallade och i hög grad
ägnade att främja en ekonomisk sjukhusförvaltning. Detta spörsmål står
enligt styrelsens förmenande i nära samband med den av motionären väckta
frågan och torde lämpligen, om utredning av densamma kommer till stånd,
böra utredas samtidigt därmed.
Den framlagda motionen tager uteslutande sikte på den administrativa
och ekonomiska ledning av sjukvårdsanstalterna, som utövas av läkarenstyresmannen.
”Ledningen av en stor, modern sjukvårdsanstalt med ansvar
för dess administration och ekonomi är”, säger motionären, ”ingen
uppgift av sekundär natur, ingen bisyssla i egentlig mening. Det kan då
icke längre vara lämpligt eller riktigt att förutsätta, att en läkare, han må
vara aldrig så skicklig och framstående såsom läkare inom sitt fack utan
vidare----skall vara färdig för dessa stora vid sidan om hans egentliga
verksamhet liggande uppgifter —----. Det torde---icke på
något annat förvaltningsområde förekomma, att ett med motsvarande ansvar
förenat administrativt och ekonomiskt chefskap pålägges en man, utan
att han beretts tillfälle att mera grundligt —• --förbereda sig härför. Det
antagandet synes därför riktigt, att tiden nu är inne för anordnande av
specialkurser i administrativ och ekonomisk förvaltning för de yngre läkare,
som aspirera på överläkarebefattningen vid sjukvårdsanstalter och
som äga fallenhet för den styresmannen-direktören påvilande verksamheten.
(Detta naturligtvis under förutsättning att det även i fortsättningen
anses lämpligt, att de rent ekonomiska ärendena få inkräkta på läkarens
strängt upptagna arbetstid.)”
Till vad motionären sålunda anfört om betydelsen av att den, som har att
svara för ett sjukhus’ ekonomiska förvaltning, är i besittning av nödiga
kvalifikationer och kunskaper på förevarande område, kan styrelsen i stort
sett uttala sin anslutning dock utan att vid de föreslagna kurserna knyta
samma stora förhoppningar som motionären. Med dén omfattning, som
själva läkargärningen lätt för lasarettsläkaren, torde nämligen enligt styrelsens
mening utvecklingen inom sjukhusförvaltningen komma att och
höra gå i den riktningen, att det ekonomiska och administrativa arbetet alltmera
överflyttas från honom för att i stäliet läggas på sysslomannen och
ovan omförmälda verkställande direktionsledamöter. Det slutliga resultatet
av en dylik utveckling torde väl för de största sjukhusens vidkommande
böra bliva det, att även hos oss, såsom redan skett flerstädes i utlandet,
anstaltens ekonomiska ledning helt skiljes från den medicinska.
Härutinnan har styrelsen redan i sitt den 28 juni 1923 avgivna yttrande
över då föreliggande förslag till allmän sjukhusstadga uttalat sig för att
lagstiftningen borde bereda möjlighet för tillsättande av en icke läkare såsom
ekonomisk styresman. Då emellertid åtminstone f. n. en dylik uppdelning
av sjukhusledningen kan anses strängt av behovet påkallad allenast
för våra största sjukhus, och då möjlighet till en dylik uppdelning
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 13 samt. 2 avel. 2 höft. (Xr 2). 2
10 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
tydligen kan beredas genom utnytt jande av rätten för Kung!. Maj :t att för
särskild sjukvårdsinrättning utfärda bestämmelser vid sidan av sjukhusstadgan,
har styrelsen i sitt utlåtande över det nu föreliggande lasarettsstadgeförslaget
icke påyrkat några särskilda bestämmelsers intagande i
stadgan i omfÖrmält syfte. Att döma av ovan i motionen inom parentes
gjorda uttalande, synes ej heller motionären vara främmande för uppfattningen,
att den sålunda av styrelsen skisserade utvecklingsgången vore den
lämpligaste. Även från läkarhåll har framhållits vikten av att vid de stora
sjukhusen ledningen av den ekonomiska förvaltningen skiljes från den medicinska
ledningen. Till belysande av detta spörsmål bilägges härjämte ett
i Sveriges landstings tidskrift inlaget föredrag av professor Hjalmar Forssner
om ”Förhållandet mellan den medicinska och den ekonomiska ledningen
inom sjukhusförvaltningen” — Bilaga 2 —. Med den uppfattning, styrelsen
hyser om den lämpligaste utvecklingen beträffande handhavandet av det
ekonomiska styresmansskapet vid lasaretten, torde de av motionären föreslagna
kurserna knappast kunna tillerkännas mer än interimistisk betydelse.
Styrelsen kan ej heller underlåta att framhålla, dels att ifrågasatta kurser
torde vara ägnade att åstadkomma en i och för sig föga önskvärd förlängning
av lasarettsläkarens redan nu avsevärda utbildningstid, dels att under inga
förhållanden genomgåendet av dylik kurs får utgöra obligatoriskt villkor för
erhållande av lasarettsläkarbefattning eller styresmansbefattning.
Av det sagda torde framgå, att styrelsen utan att i allo dela motionärens
uppfattning beträffande betydelsen av de ifrågasatta kurserna likväl anser
de i motionen framförda frågorna eller därmed sammanhängande spörsmål,
framför allt de angående sjukhussysslomännens utbildning, vara av
synnerligen stor vikt. Enligt styrelsens mening böra dessa spörsmål beaktas
och upptagas till prövning i samband med den slutliga utformningen
av den nya sjukhuslagen med tillhörande stadga.
Stockholm den 2 mars 1927.
För svenska landstingsförbundets styrelse:
JOHAN v. BAHR.
Sven Oden.
Bil. 3.
Till riksdagens andra kamrtiares andra tillfälliga utskott.
Med anledning av att centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund beretts
tillfälle att inkomma med yttrande över en i andra kammaren väckt motion
av fröken Wellin (nr 75) angående beredande av särskild kompetens för
fullgörande av vissa med styresmansbefattning för sjukvårdsanstalter förenade
åligganden, vill centralstyrelsen anföra följande.
Centralstyrelsen håller före, att visst fog finnes för de av motionären
framlagda synpunkterna och alt det är av vikt att sörja för att en styresman
vid lasarett är väl förfaren i även administrativa och ekonomiska frågor,
som beröra det lasarett, vars närmaste ledning blivit honom anförtrodd.
Andra kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Xr ''2. 11
Däremot är styrelsen för sin del icke övertygad om att specialkurserna i administrativ
och ekonomisk förvaltning för de yngre läkare, som aspirera
på överläkarbefattningår vid sjukvårdsanstalter och som äga fallenhet för
den styresmannen-direktören påvilande verksamheten skulle vara nödvändiga
för att nå detta mål.
Anordnandet av en särskild kurs synes centralstyrelsen vara en alltför
omfattande åtgärd och jämförelsen med 1 :e provinsialläkarkursen är haltande.
I den senare kursen är det avsett att i trenne ämnen, farmaceutisk
kemi, författningskunskap och hygien giva vederbörande färdighet att i
mycket stor utsträckning självständigt fullgöra djupa specialkunskaper
krävande tjänsteförrättningar. I det föreliggande fallet skulle uppgiften
vara att inom till dömes trenne ämnen, sjukhushygien, författningskunskap
och möjligen varukännedom lämna kunskaper tillräckliga för att kunna
bereda ärendena för behandling i den beslutande direktionen. Bibringandet
av de sistnämnda kunskaperna är givetvis önskligt men åtminstone i de
bägge förstnämnda ämnena skulle detta i tillräcklig grad kunna ske under
studierna till medicine licentiatexamen. Det kunskapsstoff, som bör meddelas,
synes sålunda under alla förhållanden knappast erfordra ordnandet
av en särskild kurs.
Härtill kommer att under de många års underordnad tjänstgöring vid
lasarett, som är nödvändig för att nå ordinarie lasarettsläkarbefattning, den
unge läkaren har ständigt tillfälle att under erfaren lasarettläkares ledning
sätta sig in i sådana frågor och att på de stora lasaretten med flera överläkare
direktionen ju har rätt att bland dem utse vilken de vilja ha till
styresman och att väl i regel någon av överläkarne genom sin tidigare verksamhet
förvärvat de kunskaper och den vana, som äro behövliga för denna
del av arbetet.
På grund av ovanstående får centralstyrelsen för sin del avstyrka motionen.
Stockholm den It) mars 1927.
Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund.
ISRAEL HEDENIUS.
Gottfrid Törnell.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.