Sök i Ratio Lex

Andra kammarens andra tillfälliga utskott utlåtande AV 2. I

1927-03-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1927:2, Andra kammarens andra tillfälliga utskott utlåtande AV 2. I

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskott utlåtande AV 2. I

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1927 kl. 3 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande,

nr 2, i anledning av väckt motion angående beredande

av särskild kompetens för fullgörande av vissa med

styresmansbefättning för sjukvårdsanstalt förenade

åligganden.

Uti en inom andra kammaren avgiven och till kammarens andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 75, har fröken Wellin hemställt, ”att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte

utreda frågan om beredande av särskild kompetens för fullgörande av de

med styresmansbefattningen för sjukvårdsanstalter förenade administrativa

och ekonomiska åligganden samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen eventuellt kan giva anledning”.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Till utskottet hava yttranden över motionen avgivits av medicinalstyrelsen,

Svenska landstingsförbundets styrelse och centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund,

vilka yttranden återfinnas som bilagor till utskottets utlåtande

(Bil. 1—3).

För ernående av önskvärd kompetens hos styresmännen vid sjukvårdsanstalterna

bär motionären tänkt sig ”specialkurser i administrativ och ekonomisk

förvaltning för de yngre läkare, som aspirera på överläkarbefattningar

vid sjukvårdsanstalter och som äga fallenhet för den styresmannen

—direktören påvilande verksamheten”. Kurserna skulle åstadkommas genom

samverkan mellan för frågans lösning intresserade, d. v. s. staten,

landstingen och vissa kommuner, eventuellt även vissa läkarföreningar.

Av skäl, som anförts i styrelsens för Svenska lasarettsläkarföreningen av

medicinalstyrelsen åberopade yttrande, kan ifrågasättas, om dylika kurser

skulle kunna bliva av någon nämnvärd betydelse för det avsedda ändamålet.

Detta gäller särskilt i fråga om styresmannens administrativa uppgifter men

även i viss mån i fråga om den ekonomiska förvaltningen. På sistnämnda

område har utvecklingen dessutom gått i den riktningen, att överläkarenstyresmannens

inflytande allt mer begränsats, en utveckling, som utskottet

anser lycklig särskilt med hänsyn till vikten av att överläkaren får så ostört

som möjligt ägna sig åt sin egentliga uppgift. Denna utveckling har be
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 13 saml. 2 avd. 2 höft. (År 2).

Motionen.

Yttranden

över

motionen.

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

främjats genom den nya landstingslagen och skulle ytterligare stödjas genom

införandet av den i medicinalstyrelsens yttrande anförda föreskriften

i ”1926 års lasarettsstadgesakkunniges” förslag till sjukhusstadga.

Emellertid är den i motionen framförda frågan om styresmännens kompetens

av stor betydelse, och det är därför att förvänta, att den jämte därmed

sammanhängande spörsmål till fullo beaktas och allsidigt prövas vid

utarbetandet av det förslag till ny sjukhuslag med tillhörande stadga, som

Kungl. Maj :t torde komma att framlägga för nästkommande års riksdag.

På grund av vad som sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon andra

kammarens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1927.

Å utskottet vägnar:

NILS HOLMSTRÖM.

Närvarande: herrar Holmström i Gävle, Petersson i Broaryd, llrännbcrg, Holmberg, fröken

Wellin, herrar Lundén, Högström, Lundkvist, Göransson * och Smedli *.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Wellin, som ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till motionen,

samt till ytterligare belysning av det i motionen framställda förslaget

åberopat en artikel i 4:e häftet (febr. 1927) av ”Zeitsohrift för das

gesamte Krankenhauswesen” över ämnet ”Ausbildung von Krankenhausleitern?”,

författad av Geheimrat Alter, Diisseldorf, och i svensk översättning

så lydande:

»Utbildning av sjukhusledare?

Hos en kommunal ledande förening har för ej så länge sedan gjorts förfrågan

hur och var möjlighet funnes att låta en befattningshavare avlägga

prövning i sjukhusförvaltning. Föreningen hänvisade frågan till ett sakkunnige-utskott,

dettas upplysningsavdelning måste svara, att den icke

kände till något ställe i Tyskland, där en sådan examen kunde avläggas; dylik

examen och därför erforderlig kurs finnas f. n. tyvärr endast i Förenta

staterna.

Jag tror, att denna lilla inledning rättfärdigar några korta reflexioner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

Hur danas hos oss i Tyskland en ”sjukhusledare”?

Först och främst den ”ledande läkaren”.

Om i dag i en ”A-Stadt” ett sjukhus uppföres eller blir ledigt, så följer

utnämnandet av en ledande läkare efter olika, mången gång rätt egendomliga

och för det egentliga ändamålets säkerställande, den bästa sjukvård,

icke alltid avgörande synpunkt; om uppgiften är stor nog kommer först och

främst en akademiskt utbildad person i fråga — särskilt om till äventyrs

eu ”professor” har sin verksamhet i en närbelägen ”B-Stadt”. Den enda

synpunkt, som alltid blir förbisedd och ofta fullkomligt skjuten åt sidan, är

frågan om erfarenhet och praktik inom sjukhusledningen; alltså den kvalifikation,

som egentligen borde gå framför varje annan. Denna kvalifikation

måste skjutas å sido, ty den förefinnes blott hos ett fåtal; ingen läkare

har under sin studietid lärt något om sjukhusväsen och även därefter finnes

det, bortsett från sinnessjukhusläkarne, som måste intressera sig för

anstaltsväsen, bland 100 assistentläkare knappast 2 eller 3, som göra sig

möda eller taga sig tid att lära känna det stora och mångsidiga, för hälsovården

och — medelbart eller omedelbart — för stora grenar av folkhushållningen

så viktiga sjukhusväsendet. Den, som blir ledande läkare köper

sig ibland, lånar oftare ”Dietrich-Grober” och förlitar sig för övrigt på

den skyddsängel, som den käre Guden alltid ställer till sjukhusens förfogande

— och vilken sedan inom sitt skyddsområde bar en erfaren husmor

och en duktig syssloman. Går allt väl och tiden tillåter, förvärvar sig slutligen

en av sådana hjälpkrafter ”ledd”, ledande läkare under årens lopp

den kännedom om sjukhusväsen, som man egentligen skulle kunna fordra

av alla statsexaminerade.

År detta tillstånd egentligen icke litet ovärdigt? Och först och främst

kan man försvara det ur hälsovårds- och förvaltningssynpunkt? Och det

är väl principiellt sett och i hög grad icke rationellt, om det invecklade,

känsliga, alltid dyrbara och i olämpliga händer icke sällan farliga maskineriet

inom den slutna vården ledes av en chefingenjör, som varken känner

detta maskineris detaljer eller behärskar dess arbetsmöjlighet och betjäning.

Det måste utan vidare erkännas, att den ledande förvaltningstjänstemannen,

då han erhåller en sådan ställning i sjukhusförvaltningen, i regel är

bättre utbildad för denna specialuppgift än den ledande läkaren. Oftast

rör det sig om män, som, innan de nå en ledande ställning, under åratal

hava praktiskt arbetat inom sjukhusförvaltningen. Men stundom förekomma

även här märkvärdiga ting. Jag känner en råd av fall, då personer, som

ditintills aldrig varit verksamma inom sjukhus, plötsligt kallas att intaga

plats såsom ledande förvaltningstjänstemän. Trenne särskilt anmärkningsvärda

fall från ansedda sjukhus hava under sista liden kommit till min

kännedom: ena gången var det en tjänsteman från stadens gasverk, i andra

fallet en herre, som ditintills varit verksam inom den statistiska avdelningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

och faktiskt ännu aldrig i sitt liv varit inom ett sjukhus, i det tredje fallet

var det en i sjukvårdsväsen lika grundligt utbildad f. d. överstelöjtnant.

Men även i bästa fall sakna de herrar, som genom befordran bliva ledare

av sjukhusväsendet, trots sin mångåriga verksamhet inom sjukhus, ofta

förmågan att överblicka sjukhusväsendet, utan vilken en ledande tjänsteman

i dag även inom ett mindre sjukhus icke mera kan arbeta ändamålsenligt.

Eftersom därförutan en rationell drift blir omöjlig, intill dess den

nödvändiga överblicken genom vana förvärvats.

Under alla omständigheter hotas ledarens utveckling under hittillsvarande

förhållanden åtminstone av faran av en inskränkt överblick, som ej alltid

kan övervinnas av personlig duglighet. Den, som erhållit sin utbildning

inom en och samma förvaltning, är lätt fallen för att betrakta förhållandena

inom denna förvaltning såsom de bästa; härav följer lätt obenägenhet för

ändamålsenliga förändringar och värdefulla framsteg, en obenägenhet, som

mången gång på ett bedrövligt sätt hindrar utvecklingen, också därför att

föredraganden i förvaltningsfrågor i regel ej förstår mycket av sjukhusväsen

och föredraganden i finansfrågor i alla fall principiellt är obenägen

för allt nytt.

Det är ju illa, att man alltid måste hänvisa till Amerika, när man hos

oss finner förhållandena otillfredsställande och vill utpeka något bättre.

Men även i detta fall är man där före oss; icke till följd av onyttig examensiver

utan på grund av nyktert affärssinne och kännedom om att ett skadligt

driftfel ofördröjligen på ändamålsenligt sätt skall avhjälpas.

I Amerika finnas redan nu vid en rad universitet, särskilt vid Marquetteuniversitetet,

högskolekurser för utbildning i sjukhusväsen, vilka i olika

avdelningar meddela icke blott läkare och tjänstemän utan även sjuksköterskor

(Schwestern) och andra utbildningsvilliga en fullkomlig skolning

inom alla sjukhusväsendets områden och avsluta denna utbildning med en

facklig prövning och utfärdandet av betyg. Utbildningstidens längd växlar

för de olika grupperna och efter kursdeltagarnas olika förkunskaper; den

räcker för de minst kunniga (”rohern Material”) 4 år; för de väl förberedda,

särskilt för läkare, avhållas snabbkurser, då på 3 månader meddelas kunskap

inom alla sjukhusväsendets områden. Undervisningsämnen äro: alla

hygieniska krav på sjukhusledaren, byggnadsfrågor, inredning, drift, rättsförhållanden,

samtliga förvaltningsuppgifter, bokföring, hushållsväsendet,

andra ekonomifrågor (tvätt), förråd, utbildning och uppfostran av personal,

särskilt av sjukvårdspersonal, hjälpverksamhet inom sjukhuset med

tillbehör — i korthet allt vad eu sjukhusledare i vår tid måste veta.

Vore det icke ändamålsenligt, om man också hos oss i Tyskland en gång

begynte med dylika kurser? De nödvändiga fordringarna voro visserligen

icke härmed tillgodosedda. Dessa kunna i fråga om läkarna blott tillgodoses

genom att sjukhusväsendet ingår såsom ett undervisnings- och examensämne

i läkarutbildningen. För utbildning av förvaltningstjänstemän inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

o

sjukhusväsendet fordras specialkurser; för en förvaltningsskola saknas lärarekrafter

och åskådningsmateriell, eu större del av utbildningen måste

förläggas till själva sjukhuset. Deltagande i dylik utbildningskurs — vilken

jag, trots min obenägenhet för examensprov, dock anser bör sluta med en

avgångsprövning — måste bliva obligatorisk för varje förvaltningstjänstemän,

som söker nå en ledande ställning inom ett sjukhus; endast den, som

innehar intyg om utbildning inom sjukhusväsendet, bör kunna ifrågakomma

för dylik tjänst.

Det vore i högsta grad önskvärt, att vederbörande inom riket och inom

länderna, till vilka jag också räknar de kommunala föreningarna, ville ägna

denna fråga en ingående uppmärksamhet. De nuvarande förhållandena äro

efter den senare tidens utveckling av sjukhusväsendet i längden ohållbara,

de äro också med hänsyn till ekonomiseringen av hälsovården, vilken vi av

intresse för folkhälsans förbättrande med alla medel måste främja, icke rationella

och försvarbara.”

Bil. 1.

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.

I skrivelse till kungl. medicinalstyrelsen den It februari 1927 har Kungi.

Maj :t anbefallt styrelsen, bland annat, att avgiva och till riksdagens andra

kammares andra tillfälliga utskott senast den 1 mars 1927 överlämna av

utskottet begärt yttrande över eu inom kammaren av ledamoten fröken

B. Wellin väckt motion, nr 75, angående beredande av särskild kompetens

för fullgörande av vissa med styresmansbefattning för sjukvårdsanstalt förenade

åligganden.

Sedan styrelsen i anledning härav infordrat och bekommit ett av styrelsen

för svenska lasarettsläkarföreningen i detta ärende avgivet, den 20 innevarande

februari dagtecknat yttrande, får styrelsen härmed till utskottet

överlämna detta yttrande, vilket styrelsen tillåter sig att såsom eget utlåtande

åberopa, därvid styrelsen vill tillägga följande uttalande.

Statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet har, jämlikt av

Kungl. Maj :t erhållit bemyndigande, den 15 oktober 1926 tillkallat fyra

sakkunniga för att inom departementet biträda vid fortsatt behandling av

1920 års lasarettsstadgekommittés förslag till allmän sjukhusstadga m. in.

I sitt med anledning härav den 15 januari 1927 avgivna betänkande hava

dessa sakkunniga (”1926 års lasarettsstadgesakkunnige”) föreslagit följande,

i § 12 av deras förslag till ''”Stadga angående lasarett, sjukstugor och

tuberkulossjukvårdsanstalter” intagna föreskrift:

”---Direktionen äger att bestämma,

att styresmannen skall, innan han vidtager åtgärd, som är av beskaffenhet

att medföra utgift och icke av direktionen anbefallts eller är av oväsentlig

betydelse, rådföra sig med en eller två av direktionen utsedda ledamöter

av densamma,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

att styresmannen skall gemensamt med sagda ledamöter förbereda behandlingen

inom direktionen av sådana ärenden, som icke beredas av direktionens

ordförande; samt---— —

Mot dessa föreskrifter har icke någon erinran blivit av styrelsen framställd

i dess, efter erhållen remiss, den 5 februari 1927 till Konungen avgivna

utlåtande över lasarettsstadgesakkunnigas betänkande.

Därest dessa föreskrifter om en rådgivande nämnd intagas i en eventuell,

lasaretten berörande ny författning, synas därmed vissa garantier i den av

motionären angivna riktningen vara för handen.

Stockholm den 24 februari 1927.

Einar Eden.

B. BUHRE.

Gustaf Tägtström.

Till kungl. medicinalstyrelsen.

Avskrift.

Styrelsen för svenska lasarettsläkareföreningen, som genom remiss från

kungl. medicinalstyrelsen satts i tillfälle att yttra sig över en av fröken

Bertha Wellin i riksdagen väckt motion, i vilken hemsiälles, att Kungl. Maj :t

måtte utreda frågan om beredande av särskild kompetens för fullgörande

av de med styresmannabefattningen för sjukvårdsanstalter förenade administrativa

och ekonomiska åligganden, får med anledning härav vördsamt

avgiva följande yttrande.

Fröken Wellin avser att med sin motion komplettera nu gällande lasarettsstadga

samt även det förslag till lasarettsstadga, som av 1926 års sakkunniga

nu avgivits, och i vilka intet finnes stadgat angående beredande av

dylik kompetens.

Angående sättet för avhjälpande av den enligt fröken Wellins uppfattning

nu rådande bristen på kompetens har -motionären ganska obestämt och

ofullständigt uttalat sig. Av motiveringen till hennes motion framgår dock,

att hon anser, att specialkurser, för vilka l:ste provinsialläkarekurserna

kunde tjäna till förebild och vilka lämpligen kunde förläggas till något

lasarett eller annat sjukhus, borde anordnas, samt att deltagarne i dessa

kurser skulle utgöras av yngre läkare, som i en framtid aspirera på styresinannabefattningar.

Styrelsen kan för sin del ej annat än instämma med motionären i att det

skulle vara önskvärt, om till styresmannabefattningarne funnos att tillgå

läkare, fyllda med vetande i administrativa och ekonomiska frågor, med

vilka de kunde befrukta sitt blivande verksamhetsfält, men styrelsen måste

på nedan anförda skäl ställa sig avvisande mot tanken, att de av motionären

anbefallda specialkurserna skulle kunna meddela en blivande styresman

sådana kunskaper eller sådan erfarenhet, att hans kompetens därigenom

bleve i nämnvärd grad förökad.

Styrelsen anser nämligen, att styresmannens huvuduppgift består i att vara

den sammanhållande kraften inom sjukvårdsinrättningen med tillräcklig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 2. 7

myndighet och taktkänsla att upprätthålla disiplinen inom ett sjukhus olika

element samt vidare att i pliktkänsla, omtanke och sparsamhet vara en

föresyn. En styresman, som är utrustad med erforderliga egenskaper härutinnan,

kan givetvis utöva ett stort och gynnsamt inflytande på sjukhusets

administration, likaväl som genom hans bristande förmåga i dessa hänseenden

mycket kan ställas oändamålsenligt.

Tydligen har det föresvävat fröken Wellin, att just på detta område

mycket skulle kunna vinnas genom deltagande i de av henne föreslagna

specialkurserna. För styrelsen står det däremot klart, att möjligheterna

till utbildning på detta område äro mycket obetydliga. De egenskaper, som

dana en chef, kunna svårligen förvärvas samt endast till en ringa del genom

undervisning göras mera fruktbärande.

I viss mån annorlunda ställer sig frågan om de ekonomiska uppgifter,

som höra till styresmannakallet. Härutinnan kunde ju tänkas, att styresmannen

under sin verksamhet skulle kunna ha nytta av honom genom

undervisning bibringat vetande. Detta torde emellertid endast i ringa grad

vara händelsen, i synnerhet som hans arbete med sjukhusets ekonomi under

senare år allt mera inskränkts och tendensen att ytterligare inskränka

densamma är oförtydbar. I de flesta landstingsområden upphandlas nämligen

genom landstingsmyndigheternas försorg ett stort antal av de för lasarettens

behov viktigaste artiklarna ss. bränsle, alla linnepersedlar, sängutrustning

m. m., genom direktionernas försorg antagas entreprenadanbud

å livsmedel, tvättmedel och mångenstädes även förbandsartiklar, vårföre

styresmannens direkta inflytande på anskaffningen av för lasarettets drift

nödvändiga artiklar oftast inskränker sig till inköp av instrument och en

del i hänseende till kostnaderna mindre betydande förbrukningsartiklar.

Då en nyutnämnd lasarettläkare nu för tiden äger bakom sig ett 10-tal

år tilibragta under arbete på sjukhus och då han under detta sitt arbete

måst göra sig förtrogen med den materiel, varmed han dagligen och stundligen

handskas och av vilket han är i så hög grad beroende, torde hans kompetens

på detta område ej allvarligt kunna sättas i fråga.

Då enligt vad styrelsen här ovan anfört föga anledning finnes att antaga,

att de av fröken Wellin i hennes motion föreslagna specialkurserna för utbildande

av blivande styresmän vid lasaretten nämnvärt skulle kunna höja

styresmännens kompetens, anser sig styrelsen för sin del ej kunna förorda,

att några åtgärder vidtagas för att förverkliga motionens syften.

Sala och Södertälje den 20 februari 1927.

Å styrelsens för Svenska lasarettsläkareföreningen vägnar:

EMIL HEDLUND.

Silas Lindquist.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande AV 2.

Bil. 2.

Till andra kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom remiss den <S dennes har andra kammarens andra tillfälliga utskott

berett Svenska landstingsförbundets styrelse tillfälle att till utskottet

inkomma med yttrande över eu av .fräken Wellin i andra kammaren väckt

motion n:r 75 angående beredande av särskild kompetens för fullgörande

av vissa med styresmansbefattning för sjukvårdsanstalt förenade åligganden.

Med anledning härav har förbundsstyrelsen äran anföra följande.

Frågan om ett effektivt ordnande av sjukhusens ekonomiska förvaltning

är synnerligen betydelsefull och åtminstone för landstingsanstalternas vidkommande

just nu aktuell. Genom den nya landstingslagen har bl. a. i

princip fastslagits förvaltningsutskottets rätt och skyldighet att utöva ekonomiskt

överinseende över sjukvårdsinrättningarna, och de förslag till sjukliuslag

och därtill hörande stadga, som nyligen framlagts av inom socialdepartementet

tillkallade sakkunniga, avse bl. a. att närmare reglera dessa

förvaltningsutskottets ekonomiska uppgifter på sjukhusförvaltningens område.

I omförmälda stadgeförslag lämnas också rätt för vederbörande sjukhusdirektion

att för tillgodoseende av sjukhusekonomien och beredningen

av förvaltningsangelägenheterna bland sig utse en eller flera verkställande

ledamöter, med vilka läkaren-styresmannen skall äga skyldighet att rådgöra,

innan han vidtager åtgärd, som är av beskaffenhet alt medföra utgift,

och vilka samman med läkaren skola deltaga i beredningen av de

ärenden, som skola behandlas i direktionen. ”De sakkunniga hysa”, heter

det i motiveringen till hithörande stadganden, ”den uppfattningen, att införandet

av dylika överläggningar snart nog skall leda därhän, att samtliga

förvaltningsfrågor av sådan art att de icke utan vidare falla inom sysslomannens

befogenhet komma att dryftas i samråd mellan styresmannen och

sagda ledamöter, och härmed torde den ständiga delaktighet i ledningen av

sjukhusets angelägenheter, som direktionen kan åstunda, erhållas i tillfredsställande

omfattning.”

Från landstingsförbundets sida har vid upprepade tillfällen, särskilt i yttranden

över förslaget till lag om landsting samt över lasarettsstadgekommitténs

och nu senast lasarettsstadgesakkunnigas betänkande ägnats uppmärksamhet

åt frågan om åstadkommande av en god ekonomisk sjukhusförvaltning.

I fråga om sistnämnda betänkande har styrelsen för sin del

förordat det ovan relaterade stadgandet om verkställande direktionsledamöter

såsom ägnat att främja den ekonomiska förvaltningen samt dessutom

föreslagit införande av bestämmelser, som förpliktiga direktionen eller

styresmannen att i frågor angående sjukhusets ekonomiska förvaltning inhämta

yttrande från sysslomannen. Ett dylikt stadgande motiverades enligt

styrelsens mening direkt av sysslomannens tjänsteställning och åliggande

i övrigt.

I detta sammanhang må även framhållas förbundsstyrelsens vid flera tillfällen

gjorda erinringar angående den vikt och betydelse, som sysslomanstjänsten

och dess besättande med lämplig person äger för en ekonomisk

sjukhusdrift, samt att varken de kompetensfordringar, som ställas på sysslomannen,

eller de löneförmåner, som bjudas honom, alltid torde svara mot

den betydelse, som tjänsten i fråga sålunda ägde. Sitt intresse för att sysslomännen

bibringas nödig utbildning för att rätt fullgöra sina viktiga upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 9

gifter har förbundsstyrelsen visat genom att med anslag från landsting, städer

utanför landsting och staten, anordna en utbildningskurs för sjukhussysslomänuen.

Kursen i fråga hölls under liden 7—19 maj 1923, och i densamma

deltog inemot ett 90-tal sjukihussysslomän och deras medhjälpare.

De vid kursen hållna föreläsningarna sammanfördes till en bok, som utkommit

i två upplagor. Ett exemplar av boken i fråga bilägges härjämte

— Bilaga 1 —.

Enligt styrelsens mening torde dylika tid efter annan återkommande kurser

för sjukhussysslomän vara starkt av behovet påkallade och i hög grad

ägnade att främja en ekonomisk sjukhusförvaltning. Detta spörsmål står

enligt styrelsens förmenande i nära samband med den av motionären väckta

frågan och torde lämpligen, om utredning av densamma kommer till stånd,

böra utredas samtidigt därmed.

Den framlagda motionen tager uteslutande sikte på den administrativa

och ekonomiska ledning av sjukvårdsanstalterna, som utövas av läkarenstyresmannen.

”Ledningen av en stor, modern sjukvårdsanstalt med ansvar

för dess administration och ekonomi är”, säger motionären, ”ingen

uppgift av sekundär natur, ingen bisyssla i egentlig mening. Det kan då

icke längre vara lämpligt eller riktigt att förutsätta, att en läkare, han må

vara aldrig så skicklig och framstående såsom läkare inom sitt fack utan

vidare----skall vara färdig för dessa stora vid sidan om hans egentliga

verksamhet liggande uppgifter —----. Det torde---icke på

något annat förvaltningsområde förekomma, att ett med motsvarande ansvar

förenat administrativt och ekonomiskt chefskap pålägges en man, utan

att han beretts tillfälle att mera grundligt —• --förbereda sig härför. Det

antagandet synes därför riktigt, att tiden nu är inne för anordnande av

specialkurser i administrativ och ekonomisk förvaltning för de yngre läkare,

som aspirera på överläkarebefattningen vid sjukvårdsanstalter och

som äga fallenhet för den styresmannen-direktören påvilande verksamheten.

(Detta naturligtvis under förutsättning att det även i fortsättningen

anses lämpligt, att de rent ekonomiska ärendena få inkräkta på läkarens

strängt upptagna arbetstid.)”

Till vad motionären sålunda anfört om betydelsen av att den, som har att

svara för ett sjukhus’ ekonomiska förvaltning, är i besittning av nödiga

kvalifikationer och kunskaper på förevarande område, kan styrelsen i stort

sett uttala sin anslutning dock utan att vid de föreslagna kurserna knyta

samma stora förhoppningar som motionären. Med dén omfattning, som

själva läkargärningen lätt för lasarettsläkaren, torde nämligen enligt styrelsens

mening utvecklingen inom sjukhusförvaltningen komma att och

höra gå i den riktningen, att det ekonomiska och administrativa arbetet alltmera

överflyttas från honom för att i stäliet läggas på sysslomannen och

ovan omförmälda verkställande direktionsledamöter. Det slutliga resultatet

av en dylik utveckling torde väl för de största sjukhusens vidkommande

böra bliva det, att även hos oss, såsom redan skett flerstädes i utlandet,

anstaltens ekonomiska ledning helt skiljes från den medicinska.

Härutinnan har styrelsen redan i sitt den 28 juni 1923 avgivna yttrande

över då föreliggande förslag till allmän sjukhusstadga uttalat sig för att

lagstiftningen borde bereda möjlighet för tillsättande av en icke läkare såsom

ekonomisk styresman. Då emellertid åtminstone f. n. en dylik uppdelning

av sjukhusledningen kan anses strängt av behovet påkallad allenast

för våra största sjukhus, och då möjlighet till en dylik uppdelning

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 13 samt. 2 avel. 2 höft. (Xr 2). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

tydligen kan beredas genom utnytt jande av rätten för Kung!. Maj :t att för

särskild sjukvårdsinrättning utfärda bestämmelser vid sidan av sjukhusstadgan,

har styrelsen i sitt utlåtande över det nu föreliggande lasarettsstadgeförslaget

icke påyrkat några särskilda bestämmelsers intagande i

stadgan i omfÖrmält syfte. Att döma av ovan i motionen inom parentes

gjorda uttalande, synes ej heller motionären vara främmande för uppfattningen,

att den sålunda av styrelsen skisserade utvecklingsgången vore den

lämpligaste. Även från läkarhåll har framhållits vikten av att vid de stora

sjukhusen ledningen av den ekonomiska förvaltningen skiljes från den medicinska

ledningen. Till belysande av detta spörsmål bilägges härjämte ett

i Sveriges landstings tidskrift inlaget föredrag av professor Hjalmar Forssner

om ”Förhållandet mellan den medicinska och den ekonomiska ledningen

inom sjukhusförvaltningen” — Bilaga 2 —. Med den uppfattning, styrelsen

hyser om den lämpligaste utvecklingen beträffande handhavandet av det

ekonomiska styresmansskapet vid lasaretten, torde de av motionären föreslagna

kurserna knappast kunna tillerkännas mer än interimistisk betydelse.

Styrelsen kan ej heller underlåta att framhålla, dels att ifrågasatta kurser

torde vara ägnade att åstadkomma en i och för sig föga önskvärd förlängning

av lasarettsläkarens redan nu avsevärda utbildningstid, dels att under inga

förhållanden genomgåendet av dylik kurs får utgöra obligatoriskt villkor för

erhållande av lasarettsläkarbefattning eller styresmansbefattning.

Av det sagda torde framgå, att styrelsen utan att i allo dela motionärens

uppfattning beträffande betydelsen av de ifrågasatta kurserna likväl anser

de i motionen framförda frågorna eller därmed sammanhängande spörsmål,

framför allt de angående sjukhussysslomännens utbildning, vara av

synnerligen stor vikt. Enligt styrelsens mening böra dessa spörsmål beaktas

och upptagas till prövning i samband med den slutliga utformningen

av den nya sjukhuslagen med tillhörande stadga.

Stockholm den 2 mars 1927.

För svenska landstingsförbundets styrelse:

JOHAN v. BAHR.

Sven Oden.

Bil. 3.

Till riksdagens andra kamrtiares andra tillfälliga utskott.

Med anledning av att centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund beretts

tillfälle att inkomma med yttrande över en i andra kammaren väckt motion

av fröken Wellin (nr 75) angående beredande av särskild kompetens för

fullgörande av vissa med styresmansbefattning för sjukvårdsanstalter förenade

åligganden, vill centralstyrelsen anföra följande.

Centralstyrelsen håller före, att visst fog finnes för de av motionären

framlagda synpunkterna och alt det är av vikt att sörja för att en styresman

vid lasarett är väl förfaren i även administrativa och ekonomiska frågor,

som beröra det lasarett, vars närmaste ledning blivit honom anförtrodd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Xr ''2. 11

Däremot är styrelsen för sin del icke övertygad om att specialkurserna i administrativ

och ekonomisk förvaltning för de yngre läkare, som aspirera

på överläkarbefattningår vid sjukvårdsanstalter och som äga fallenhet för

den styresmannen-direktören påvilande verksamheten skulle vara nödvändiga

för att nå detta mål.

Anordnandet av en särskild kurs synes centralstyrelsen vara en alltför

omfattande åtgärd och jämförelsen med 1 :e provinsialläkarkursen är haltande.

I den senare kursen är det avsett att i trenne ämnen, farmaceutisk

kemi, författningskunskap och hygien giva vederbörande färdighet att i

mycket stor utsträckning självständigt fullgöra djupa specialkunskaper

krävande tjänsteförrättningar. I det föreliggande fallet skulle uppgiften

vara att inom till dömes trenne ämnen, sjukhushygien, författningskunskap

och möjligen varukännedom lämna kunskaper tillräckliga för att kunna

bereda ärendena för behandling i den beslutande direktionen. Bibringandet

av de sistnämnda kunskaperna är givetvis önskligt men åtminstone i de

bägge förstnämnda ämnena skulle detta i tillräcklig grad kunna ske under

studierna till medicine licentiatexamen. Det kunskapsstoff, som bör meddelas,

synes sålunda under alla förhållanden knappast erfordra ordnandet

av en särskild kurs.

Härtill kommer att under de många års underordnad tjänstgöring vid

lasarett, som är nödvändig för att nå ordinarie lasarettsläkarbefattning, den

unge läkaren har ständigt tillfälle att under erfaren lasarettläkares ledning

sätta sig in i sådana frågor och att på de stora lasaretten med flera överläkare

direktionen ju har rätt att bland dem utse vilken de vilja ha till

styresman och att väl i regel någon av överläkarne genom sin tidigare verksamhet

förvärvat de kunskaper och den vana, som äro behövliga för denna

del av arbetet.

På grund av ovanstående får centralstyrelsen för sin del avstyrka motionen.

Stockholm den It) mars 1927.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund.

ISRAEL HEDENIUS.

Gottfrid Törnell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.