Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av tullen å vissa urverk samt delar därav.
1927-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1927:12, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av tullen å vissa urverk samt delar därav.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1927 kl. 4 e. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
ändring av tullen å vissa urverk samt delar därav.
(l:a avd.)
I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 93, hava herrar Ericson i Boxholm och Karlsson i Vadstena
hemställt »att riksdagen måtte besluta, att rubrik 1294 i gällande tulltaxa
erhåller följande lydelse:
’1294. Lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsare
samt delar, ej särskilt nämnda, av verk
till ur, alla slag, utom tornur; ävensom tavlor
och visare till ur, andra än tornur 1 kg.—:S0\»
Bevillningsutskottet tillåter sig först erinra om de ändringar, som vidtagits
i den i motionen avsedda tullsatsen ävensom i den med densamma
nära sammanhörande rubriken 1292. Tullsatserna vid rubrikerna 1292 och
1294 i gällande tulltaxa, av vilka den förstnämnda avser, bland annat, färdiga
vägg- och studsarur i foder av trä och den senare lösa eller oinfattade
verk till vägg- eller studsarur, hava under de senare åren upprepade gånger
varit föremål för riksdagens prövning. Intill den 6 juni 1921 utgjorde tullsatsen
vid rubriken 1292 80 öre och vid rubriken 1294 1 krona för ett kilogram.
I samband med de under 1921 års riksdag vidtagna höjningarna av
vissa finanstullar höjdes tullsatserna till respektive 2 kronor 50 öre och 3
kronor. Påföljande år vidtogos åtskilliga jämkningar i de förhöjda finanstullarna,
varvid bland andra tullnedsättningar tullsatsen vid rubriken 1292
sänktes till 1 krona 50 öre för kilogram. Tullsatsen vid rubriken 1294 bibehölls
oförändrad. I motion vid 1924 års riksdag väcktes förslag om sänkning
av tullsatsen vid rubriken 1294. Till stöd härför erinrades, att inom landet
funnes fabriker för tillverkning av väggursfoder, vilka fabrikers avsättningsmöjligheter
försvårats genom att tullen å kompletta väggur sänkts,
utan att motsvarande tullnedsättning vidtagits i fråga om lösa urverk.
Bevillningsutskottet erinrade häremot, att den inhemska urfodertillverkningen
även efter 1922 års tullsänkning vid rubriken 1292 åtnjöte högre
tullskydd än före 1921 års tullförhöjningar, och avstyrkte på denna
grund förslaget, vilket ej heller föranledde någon riksdagens åtgärd.
År 1925 upptog bevillningsutskottet denna fråga till förnyad behandling
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 7 höft. (Nr 12—15.) 1
Utskottet.
Historik.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
Motionen.
Utskottets
yttrande.
med anledning av att för utskottet framhållits, hurusom genom de dåvarande
tullsatserna vid ifrågavarande rubriker importen av färdiga
väggur främjats och användningen av svenska urfoder till importerade
lösa verk till dylika ur försvårats. Utskottet ansåg sig böra gå i författning
om förnyad utredning, vars verkställande i grundlagsenlig ordning
uppdrogs åt kommerskollegium och generaltullstyrelsen. Av utredningen
framgick, att urfodertillverkningens försämrade ställning berodde på en
inträffad förskjutning i vikterna beträffande såväl hela väggur som däri
ingående lösa verk. Så hade vikten av ett verk till väggur tidigare vanligen
utgjort ungefär ett kilogram, under det att ett verk av dåmera bruklig
typ vägde omkring 2.4 kilogram. Ämbetsverken förordade därför att
tullen å lösa verk nedsattes till 1 krona 75 öre per kilogram, en tullnedsättning
som vore motiverad jämväl ur synpunkten av att den gällande
tullsatsen ställde sig jämförelsevis hög i förhållande till varuvärdet.
Enär tullsatserna för ur i foder av trä samt för lösa urverk före 1921
års tullförhöjning utgjort respektive 80 öre och 1 krona för kilogram,
under det att tullsatsen för de förstnämnda vid tiden för ämbetsverkens
utredning uppgick till 1 krona 50 öre för kilogram, syntes det ämbetsverken,
att tullen å lösa urverk lämpligen borde sättas till 1 krona 75 öre
för kilogram. Bevillningsutskottet, som fann frågan nu ligga i ett annat
läge än då utskottet vid 1924 års riksdag hade att taga ställning till densamma,
hemställde, med begagnande av sin motionsrätt, att tullen för
rubriken 1294 skulle nedsättas till 1 krona 75 öre för kilogram, vilket
även blev riksdagens beslut.
Sedermera hava tullsatserna för väggur och lösa urverk i och med
ikraftträdandet av det år 1926 avslutade handelsavtalet med Tyskland
ytterligare ändrats och utgöra nu respektive 1 krona och 1 krona 25 öre
för kilogram.
Under åberopande av den förskjutning, som på grund av ändrad smakriktning
ägt rum med avseende å genomsnittsvikten beträffande saväl
hela väggur som urverk, har i den föreliggande motionen påyrkats en
ytterligare nedsättning av tullsatsen å lösa urverk, på det att de inhemska
urfoderfabrikanterna måtte komma i lika gynnad ställning med avseende
å det effektiva tullskyddet som före senast vidtagna tullförändring.
Det skydd, som den inhemska industrien åtnjuter för sin tillverkning
av lösa urfoder, är givetvis, enär ingen inhemsk tillverkning finnes av
urverk, beroende icke så mycket på tullsatsen på lösa urfoder som fastmer
på förhållandet mellan tullen å hela väggur och tullen å lösa verk.
I den mån det i tullhänseende ställer sig fördelaktigare att importera uret
i komplett skick än att införa urverket för sig i och för sammansättning
med här i landet tillverkade foder, minskas utsikterna till avsättning för
dylika foder. För bedömandet av den inverkan, de vidtagna tullför
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
3
ändringarna utövat på avsättningen av denna artikel, hade det varit av
intresse att äga tillgång till exakta statistiska uppgifter rörande importen
av hela väggur i foder av trä samt lösa urverk. Enär emellertid den
statistiska varuförteckningen ej skiljer mellan ur i metall- och ur i träfoder
och likaledes upptager lösa verk och lösa urdelar under samma
littera, äro handelsstatistikens uppgifter för ifrågavarande ändamål icke
fullt tillfredsställande. Då man, enligt vad som uppgivits, torde kunna
uppskatta importen av väggur till ungefär två tredjedelar av hela den
viktkvantitet, som redovisas för rubriken 1292, och om man därjämte tager
i betraktande, att importen av lösa urdelar kvantitativt måste vara jämförelsevis
obetydlig i förhållande till importen av lösa verk till väggur,
kan man dock av det statistiska materialet erhålla en tämligen god föreställning
om föreliggande spörsmål. Införseln av berörda artiklar under
åren 1914 samt 1922—1926 framgår av nedanstående siffror:
Å r
Vägg- och studsarur i foder
samt lösa urfoder av metall
även med spelverk samt av
trä eller andra än nen än i
rubr. 1291 upptagna
rubr. 1292
Lösa eller oinfattade verk
till vägg- elLr studsarur
samt delar, ej 8. n. av verk
till ur, utom lornur; även- som tavlor och visare till
ur, andra än tornur
rubr. 1294
kg-
kg-
1914 ............................................
111,455
35,852
1922 .............................................
144,760
12,346
1923 ............................................
255,385
20,209
1924 .............................................
239,786
20,524
1925 .............................................
228,096
15,481
19261.............................................
234,075
17,560
1 Uppgifterna för år 1926 äro, vad postpaketimporten för december månad angår, endast
uppskattade.
Den icke oväsentliga nedgången i importen av lösa urverk under senare
år bekräftar uppgiften angående den minskade omsättningen av här i
landet tillverkade urfoder. Man torde emellertid icke kunna säga, att
denna industri genom de inträffade tullförändringarna kommit i oförmånligare
ställning än före de höjda finanstullarnas ikraftträdande. Före 1921,
då tullsatserna utgjorde för hela ur 80 öre och för lösa urverk 1 krona,
allt för kilogram räknat, hava medelvikterna för helt väggur och urverk
uppgivits utgöra respektive 8.5 samt 1.2 5 kilogram. Tullen utgjorde då
för uret 6 kronor 8u öre och för urverket 1 krona 25 öre. Det effektiva
tullskyddet för urfodret kan då anses hava utgjort 5 kronor 55 öre, motsvarande
77 öre per kilogram.
Nu utgör tullen för hela ur 1 krona och för lösa urverk 1 krona 25 öre
per kilogram. Om hänsyn tages till de inträffade förskjutningarna i vikt
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
förhållandena och vikten sålunda beräknas för hela uret till 5.12 kilogram
och för urverket till 2.4 kilogram1, uppgår numera tullen för uret till 5
kronor 12 öre och för urverket till 3 kronor. Det effektiva tullskyddet
för urfodret utgör sålunda 2 kronor 12 öre, motsvarande 78 öre per kilogram,
vilket i det närmaste överensstämmer med det före 1921 gällande tullskyddet.
Visserligen kan anmärkas, att tillverkningskostnaderna för urfoder
icke stå i direkt förhållande till vikten, men å andra sidan kan tulllagstiftningen
givetvis icke anpassas efter upprepade ändringar i smakriktningen
beträffande det ena eller andra fabrikatet.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser bevillningsutskottet, som vid
behandlingen av förevarande motion anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig, att den förevarande motionen icke bör
föranleda någon riksdagens åtgärd. För övrigt får utskottet erinra om
sin i tidigare betänkanden uttalade uppfattning, att frågor som de förevarande
böra, där icke särskilda skäl föreligga, prövas i samband med en
allmännare revision av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant sammanhang,
att alla för bedömandet viktiga synpunkter kunna beaktas och konsekvenserna
av olika möjliga lösningar kunna fullt överblickas.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 93 av herrar Ericson i
Boxholm och Karlsson i Vadstena, om ändring av tullen
å vissa urverk samt delar därav, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 februari 1927.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Rune, Wigforss, Boman,
Björnsson, friherre Beck-Friis, Bergman, Schlyter, Månsson i Furuvik, Jönsson
i Boa, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Ramsta, Lövgren i
Nyborg, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Nilsson i Hörby och Johansson i
Krogstorp.
1 Vikten beräknad i enlighet med vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen i deras
ovan (sid. 2) omnämnda utlåtande uppgivit; motionärerna hava uppgivit vikten till 2-1 kilogram.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.