Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av tullen å vissa urverk samt delar därav.

1927-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1927:12, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av tullen å vissa urverk samt delar därav.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1927 kl. 4 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändring av tullen å vissa urverk samt delar därav.

(l:a avd.)

I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 93, hava herrar Ericson i Boxholm och Karlsson i Vadstena

hemställt »att riksdagen måtte besluta, att rubrik 1294 i gällande tulltaxa

erhåller följande lydelse:

’1294. Lösa eller oinfattade verk till vägg- eller studsare

samt delar, ej särskilt nämnda, av verk

till ur, alla slag, utom tornur; ävensom tavlor

och visare till ur, andra än tornur 1 kg.—:S0\»

Bevillningsutskottet tillåter sig först erinra om de ändringar, som vidtagits

i den i motionen avsedda tullsatsen ävensom i den med densamma

nära sammanhörande rubriken 1292. Tullsatserna vid rubrikerna 1292 och

1294 i gällande tulltaxa, av vilka den förstnämnda avser, bland annat, färdiga

vägg- och studsarur i foder av trä och den senare lösa eller oinfattade

verk till vägg- eller studsarur, hava under de senare åren upprepade gånger

varit föremål för riksdagens prövning. Intill den 6 juni 1921 utgjorde tullsatsen

vid rubriken 1292 80 öre och vid rubriken 1294 1 krona för ett kilogram.

I samband med de under 1921 års riksdag vidtagna höjningarna av

vissa finanstullar höjdes tullsatserna till respektive 2 kronor 50 öre och 3

kronor. Påföljande år vidtogos åtskilliga jämkningar i de förhöjda finanstullarna,

varvid bland andra tullnedsättningar tullsatsen vid rubriken 1292

sänktes till 1 krona 50 öre för kilogram. Tullsatsen vid rubriken 1294 bibehölls

oförändrad. I motion vid 1924 års riksdag väcktes förslag om sänkning

av tullsatsen vid rubriken 1294. Till stöd härför erinrades, att inom landet

funnes fabriker för tillverkning av väggursfoder, vilka fabrikers avsättningsmöjligheter

försvårats genom att tullen å kompletta väggur sänkts,

utan att motsvarande tullnedsättning vidtagits i fråga om lösa urverk.

Bevillningsutskottet erinrade häremot, att den inhemska urfodertillverkningen

även efter 1922 års tullsänkning vid rubriken 1292 åtnjöte högre

tullskydd än före 1921 års tullförhöjningar, och avstyrkte på denna

grund förslaget, vilket ej heller föranledde någon riksdagens åtgärd.

År 1925 upptog bevillningsutskottet denna fråga till förnyad behandling

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 7 samt. 7 höft. (Nr 12—15.) 1

Utskottet.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Motionen.

Utskottets

yttrande.

med anledning av att för utskottet framhållits, hurusom genom de dåvarande

tullsatserna vid ifrågavarande rubriker importen av färdiga

väggur främjats och användningen av svenska urfoder till importerade

lösa verk till dylika ur försvårats. Utskottet ansåg sig böra gå i författning

om förnyad utredning, vars verkställande i grundlagsenlig ordning

uppdrogs åt kommerskollegium och generaltullstyrelsen. Av utredningen

framgick, att urfodertillverkningens försämrade ställning berodde på en

inträffad förskjutning i vikterna beträffande såväl hela väggur som däri

ingående lösa verk. Så hade vikten av ett verk till väggur tidigare vanligen

utgjort ungefär ett kilogram, under det att ett verk av dåmera bruklig

typ vägde omkring 2.4 kilogram. Ämbetsverken förordade därför att

tullen å lösa verk nedsattes till 1 krona 75 öre per kilogram, en tullnedsättning

som vore motiverad jämväl ur synpunkten av att den gällande

tullsatsen ställde sig jämförelsevis hög i förhållande till varuvärdet.

Enär tullsatserna för ur i foder av trä samt för lösa urverk före 1921

års tullförhöjning utgjort respektive 80 öre och 1 krona för kilogram,

under det att tullsatsen för de förstnämnda vid tiden för ämbetsverkens

utredning uppgick till 1 krona 50 öre för kilogram, syntes det ämbetsverken,

att tullen å lösa urverk lämpligen borde sättas till 1 krona 75 öre

för kilogram. Bevillningsutskottet, som fann frågan nu ligga i ett annat

läge än då utskottet vid 1924 års riksdag hade att taga ställning till densamma,

hemställde, med begagnande av sin motionsrätt, att tullen för

rubriken 1294 skulle nedsättas till 1 krona 75 öre för kilogram, vilket

även blev riksdagens beslut.

Sedermera hava tullsatserna för väggur och lösa urverk i och med

ikraftträdandet av det år 1926 avslutade handelsavtalet med Tyskland

ytterligare ändrats och utgöra nu respektive 1 krona och 1 krona 25 öre

för kilogram.

Under åberopande av den förskjutning, som på grund av ändrad smakriktning

ägt rum med avseende å genomsnittsvikten beträffande saväl

hela väggur som urverk, har i den föreliggande motionen påyrkats en

ytterligare nedsättning av tullsatsen å lösa urverk, på det att de inhemska

urfoderfabrikanterna måtte komma i lika gynnad ställning med avseende

å det effektiva tullskyddet som före senast vidtagna tullförändring.

Det skydd, som den inhemska industrien åtnjuter för sin tillverkning

av lösa urfoder, är givetvis, enär ingen inhemsk tillverkning finnes av

urverk, beroende icke så mycket på tullsatsen på lösa urfoder som fastmer

på förhållandet mellan tullen å hela väggur och tullen å lösa verk.

I den mån det i tullhänseende ställer sig fördelaktigare att importera uret

i komplett skick än att införa urverket för sig i och för sammansättning

med här i landet tillverkade foder, minskas utsikterna till avsättning för

dylika foder. För bedömandet av den inverkan, de vidtagna tullför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

3

ändringarna utövat på avsättningen av denna artikel, hade det varit av

intresse att äga tillgång till exakta statistiska uppgifter rörande importen

av hela väggur i foder av trä samt lösa urverk. Enär emellertid den

statistiska varuförteckningen ej skiljer mellan ur i metall- och ur i träfoder

och likaledes upptager lösa verk och lösa urdelar under samma

littera, äro handelsstatistikens uppgifter för ifrågavarande ändamål icke

fullt tillfredsställande. Då man, enligt vad som uppgivits, torde kunna

uppskatta importen av väggur till ungefär två tredjedelar av hela den

viktkvantitet, som redovisas för rubriken 1292, och om man därjämte tager

i betraktande, att importen av lösa urdelar kvantitativt måste vara jämförelsevis

obetydlig i förhållande till importen av lösa verk till väggur,

kan man dock av det statistiska materialet erhålla en tämligen god föreställning

om föreliggande spörsmål. Införseln av berörda artiklar under

åren 1914 samt 1922—1926 framgår av nedanstående siffror:

Å r

Vägg- och studsarur i foder

samt lösa urfoder av metall

även med spelverk samt av

trä eller andra än nen än i

rubr. 1291 upptagna

rubr. 1292

Lösa eller oinfattade verk

till vägg- elLr studsarur

samt delar, ej 8. n. av verk

till ur, utom lornur; även- som tavlor och visare till

ur, andra än tornur

rubr. 1294

kg-

kg-

1914 ............................................

111,455

35,852

1922 .............................................

144,760

12,346

1923 ............................................

255,385

20,209

1924 .............................................

239,786

20,524

1925 .............................................

228,096

15,481

19261.............................................

234,075

17,560

1 Uppgifterna för år 1926 äro, vad postpaketimporten för december månad angår, endast

uppskattade.

Den icke oväsentliga nedgången i importen av lösa urverk under senare

år bekräftar uppgiften angående den minskade omsättningen av här i

landet tillverkade urfoder. Man torde emellertid icke kunna säga, att

denna industri genom de inträffade tullförändringarna kommit i oförmånligare

ställning än före de höjda finanstullarnas ikraftträdande. Före 1921,

då tullsatserna utgjorde för hela ur 80 öre och för lösa urverk 1 krona,

allt för kilogram räknat, hava medelvikterna för helt väggur och urverk

uppgivits utgöra respektive 8.5 samt 1.2 5 kilogram. Tullen utgjorde då

för uret 6 kronor 8u öre och för urverket 1 krona 25 öre. Det effektiva

tullskyddet för urfodret kan då anses hava utgjort 5 kronor 55 öre, motsvarande

77 öre per kilogram.

Nu utgör tullen för hela ur 1 krona och för lösa urverk 1 krona 25 öre

per kilogram. Om hänsyn tages till de inträffade förskjutningarna i vikt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

förhållandena och vikten sålunda beräknas för hela uret till 5.12 kilogram

och för urverket till 2.4 kilogram1, uppgår numera tullen för uret till 5

kronor 12 öre och för urverket till 3 kronor. Det effektiva tullskyddet

för urfodret utgör sålunda 2 kronor 12 öre, motsvarande 78 öre per kilogram,

vilket i det närmaste överensstämmer med det före 1921 gällande tullskyddet.

Visserligen kan anmärkas, att tillverkningskostnaderna för urfoder

icke stå i direkt förhållande till vikten, men å andra sidan kan tulllagstiftningen

givetvis icke anpassas efter upprepade ändringar i smakriktningen

beträffande det ena eller andra fabrikatet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser bevillningsutskottet, som vid

behandlingen av förevarande motion anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

T. Alsén såsom sakkunnig, att den förevarande motionen icke bör

föranleda någon riksdagens åtgärd. För övrigt får utskottet erinra om

sin i tidigare betänkanden uttalade uppfattning, att frågor som de förevarande

böra, där icke särskilda skäl föreligga, prövas i samband med en

allmännare revision av tulltaxan eller åtminstone i ett sådant sammanhang,

att alla för bedömandet viktiga synpunkter kunna beaktas och konsekvenserna

av olika möjliga lösningar kunna fullt överblickas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 93 av herrar Ericson i

Boxholm och Karlsson i Vadstena, om ändring av tullen

å vissa urverk samt delar därav, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1927.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Wohlin, Bärg, Rune, Wigforss, Boman,

Björnsson, friherre Beck-Friis, Bergman, Schlyter, Månsson i Furuvik, Jönsson

i Boa, Hedlund i Östersund, Bengtsson i Kullen, Olsson i Ramsta, Lövgren i

Nyborg, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Nilsson i Hörby och Johansson i

Krogstorp.

1 Vikten beräknad i enlighet med vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen i deras

ovan (sid. 2) omnämnda utlåtande uppgivit; motionärerna hava uppgivit vikten till 2-1 kilogram.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.